10.11.2007   

SV

Europeiska unionens officiella tidning

C 269/16

1)

Skall artiklarna 43 EG och 49 EG tolkas så, att de innebär ett hinder för ett nationellt monopol på vissa hasardspel, som till exempel vadhållning i samband med sportevenemang, om det i medlemsstaten i fråga saknas en sammanhängande och systematisk politik för att begränsa hasardspel, särskilt genom att de nationella tillståndshavarna som anordnar spel uppmuntrar till deltagande i andra spel – som statliga lotterier och kasinospel – och andra spel med samma eller högre förmodad risk för spelberoende – som vadhållning vid bestämda sportevenemang (som hästkapplöpning) och automatspel – får tillhandahållas av privata tjänsteleverantörer?

2)

Skall artiklarna 43 EG och 49 EG tolkas så, att ett tillstånd att anordna vadhållning i samband med sportevenemang som inte är begränsat till en medlemsstat och som har utfärdats av det behöriga statliga organet i medlemsstaten ger tillståndsinnehavaren och även hans sysslomän rätt att i andra medlemsstater erbjuda och genomföra sina erbjudanden om slutande av avtal, utan att först ansöka om de nationella tillstånd som krävs där?