92001E2362

SKRIFTLIG FRÅGA E-2362/01

från Amalia Sartori (PPE-DE), Stefano Zappalà (PPE-DE),Raffaele Lombardo (PPE-DE), Mario Mauro (PPE-DE), Renato Brunetta (PPE-DE)och Mario Mantovani (PPE-DE) till kommissionen

(6 augusti 2001)

Ämne: Återvinning av polyetylenavfall

Italien inrättade genom artikel 48 i lagdekret 22/97 ett obligatoriskt konsortium för återvinning av polyetylenavfall. I stycke 9 i denna artikel fastställs det att alla som på grund av sin verksamhet har polyetylenavfall måste överlämna detta till konsortiet.

I bestämmelserna för Consorzio Polieco, som inrättades genom denna artikel, anges att tillverkare av råmaterial och varor i polyetylen måste betala en avgift i förhållande till den varumängd som saluförs.

Redan från inrättandet gav dessa bestämmelser och Poliecos verksamhet upphov till allvarliga tvivel och villrådighet. På grund av att konsortiets rättsliga bestämmelser, föreskrifter och regler är så inkoherenta och svåra att tillämpa underlåter de flesta företag som tillverkar produkter i polyetylen att respektera dem.

Det italienska parlamentet har emellertid genom rättsakt 93/01 inrättat ett sanktionssystem både för underlåtenhet att ansluta sig till konsortiet i enlighet med artikel 48 i lagdekret 22/97 och för underlåtenhet att betala avgifterna, vilket bekräftar konsortiets totalitära och monopolistiska ställning när det gäller återvinning av polyetylenavfall.

I gemenskapens senaste rättspraxis på miljöområdet (kommissionens beslut C(2001)1006 av den 20 april 2001 ärende DSD och C(2001)1611 av den 15 juni 2001 ärende Eco-Emballages) fastställs att konsortium för återvinning av avfall inte kan vara monopol, att företagen måste få välja mellan olika återvinningssystem och att det inte är tillåtet att ta ut en avgift om inga tjänster tillhandahålls. Dessa principer verkar inte ha respekterats vid inrättandet av Consorzio Polieco, vilket tydligt strider mot bestämmelserna i EG-fördraget (artiklarna 29, 30 och 82 samt förordning (EEG) nr 259/93(1)).

Kan kommissionen, med tanke på att en lag som strider mot gemenskapslagstiftningen måste upphävas med retroaktiv verkan (se domstolens dom av den 12 juli 1973, ärende 70/72), besvara nedanstående frågor.

1. Kan kommissionen ange vilka åtgärder den avser att vidta själv och vilka åtgärder den avser att be den italienska regeringen att vidta för att ändra artikel 48 i lagdekret 22/97?

2. Kan kommissionen be den italienska regeringen att genomföra en förundersökning av Polieco för missbruk av dominerande ställning?

(1) EGT L 30, 6.2.1993, s. 1.

Gemensamt svarpå de skriftliga frågorna E-2359/01 och E-2362/01ingivet av Mario Monti för kommissionen

(29 oktober 2001)

Kommissionen kan ännu inte, på grundval av de uppgifter den förfogar över, ta ställning till huruvida systemet är förenligt med gemenskapsrätten. Vi har dock helt nyligen mottaget ett klagomål om systemet som är under granskning.

Vid prövningen av om ett handlande strider mot gemenskapsreglerna bör man skilja mellan lagstiftningen å ena sidan och företagens verksamhet å den andra.

Medlemsstaterna är skyldiga att införa lagstiftning som är förenlig med gemenskapsrätten. Som en allmän princip försöker kommissionen se till att den inre marknaden fungerar väl och samtidigt uppfylla målet med bra miljöskydd.

Besluten i DSD- och Eco-Emballages-ärendena gällde överenskommelser mellan och verksamheten hos företag som driver ett återvinningssystem för förpackningar. Kommissionen har försökt se till att de befintliga företagen inte hindrar konkurrensen. På de marknader som granskades fann kommissionen att företagen inte fick använda sig av otillbörliga ensamrättsklausuler eller införa andra otillbörliga hinder för konkurrerande företags inträde på marknaden.

I syfte att få en bättre bild av de förhållanden som parlamentsledamöterna talar om kommer kommissionen att kontakta italienska myndigheter (däribland den italienska konkurrensmyndigheten), informera dem om parlamentsledamöternas frågor och ta del av deras preliminära uppfattning i denna fråga.