1)

Ska unionsrätten, inbegripet artikel 2 i fördraget om Europeiska unionen (FEU), och det värde för rättsstatsprincipen som kommer till uttryck däri, samt artikel 19.1 andra stycket FEU jämförd med artikel 47 i stadgan om de grundläggande rättigheterna, tolkas så, att den utgör hinder för följande nationella bestämmelser:

2)

Ska unionsrätten, inbegripet de bestämmelser som avses i fråga 1, tolkas så, att en domare i en nationell militärdomstol inte kan pensioneras automatiskt (under samma omständigheter som avses i fråga 1) – vilket innebär att domaren kan kvarstå som domare i den hänskjutande domstolen – och att alla statliga myndigheter, inbegripet domstolsmyndigheter, är skyldiga att möjliggöra för denne att kvarstå i sitt domarämbete på samma villkor som tidigare?

3)

Ska unionsrätten – innefattande dels artikel 2 FEU och värdet av rättsstatsprincipen som kommer till uttryck däri, artikel 4.3 FEU och principen om lojalt samarbete som kommer till uttryck däri, artikel 19.1 andra stycket FEU, artikel 267 FEUF och principerna om effektivitet och företräde, dels artikel 2 FEU och demokratiprincipen som kommer till uttryck däri, artikel 4.2 FEU och principen om maktfördelning – tolkas så, att den nationella domstolens behörighet att skjuta upp tillämpningen av de nationella bestämmelser som är föremål för begäran om förhandsavgörande, inklusive bestämmelser i egenskap av föreskrifter, direkt härrör från unionsrätten?

Har det någon betydelse för svaret på denna fråga att det i nationell rätt inte föreskrivs någon möjlighet för en domstol som begär förhandsavgörande att skjuta upp tillämpningen av nationella bestämmelser och att det – under de omständigheter som råder i målet vid den nationella domstolen – är nödvändigt att besluta om att vidta en sådan åtgärd till dess att den hänskjutande domstolen har beaktat de delar av tolkningen av unionsrätten som framgår av svaret på förevarande begäran om förhandsavgörande?