a.

Om denna fråga anses vara omfattad av principen om medlemsstaternas processuella autonomi, är det då i samband med undersökningen av likvärdighetsprincipen reglerna för förvaltningskommittéförfaranden vid överklaganden som grundar sig på nationell rätt eller de förfarandemässiga reglerna angående överklaganden i sak (eller överklaganden med yrkande om upphävande av beslut) vid förvaltningsdomstolar som ska anses utgöra de liknande nationella processuella reglerna?

b.

Är bestämmelsen om skyldigheten att inställa sig personligen (eller att översända det intyg som anges i artikel 78.3 i lag nr 4636/2019, när detta föreskrivs) förenlig med unionsrättens effektivitetsprincip, och närmare bestämt med det faktiska utövandet av rätten till ett effektivt rättsmedel? Är det i detta sammanhang relevant dels att presumtionen om otillbörligt utövande av rätten att överklaga i enlighet med artikel 97.2 i lag nr 4636/2019 överensstämmer med allmänna erfarenhetssatser, dels att samma agerande i samband med prövningen (i första instans) av ansökningar om internationellt skydd medför en presumtion om att sökanden tyst har återkallat sin ansökan och inte att ansökan har avslagits, eftersom den är uppenbart ogrundad?