–

Povjerenik za informiranje, genom M.Z. Pičuljan, i egenskap av ombud,

–

Kroatiens regering, genom G. Vidović Mesarek, i egenskap av ombud,

–

Tjeckiens regering, genom J. Očková, M. Smolek och J. Vláčil, samtliga i egenskap av ombud,

–

Österrikes regering, genom A. Posch och J. Schmoll, båda i egenskap av ombud,

–

Europeiska kommissionen, genom U. Małecka, M. Mataija och G. Meessen, samtliga i egenskap av ombud,

1

Begäran om förhandsavgörande avser tolkningen av artiklarna 1.2 och 2 i Europaparlamentets och rådets direktiv (EU) 2019/1024 av den 20 juni 2019 om öppna data och vidareutnyttjande av information från den offentliga sektorn (EUT L 172, 2019, s. 56).

2

Begäran har framställts i ett mål mellan HP – Hrvatska pošta d.d. (nedan kallat HP) och Povjerenik za informiranje (informationsmyndigheten, Kroatien). Målet rör en begäran om information som framställts till HP och som bland annat syftade till att få tillgång till byggkontrakt, betalningsplan och protokoll avseende överlåtelse av byggnad.

3

I skälen 9, 13, 23 och 70 i direktiv 2019/1024 anges följande:

…

…

…

4

I artikel 1 i direktivet, med rubriken ”Syfte och tillämpningsområde”, föreskrivs följande:

”1.   För att främja användningen av öppna data och stimulera innovation inom produkter och tjänster fastställs i detta direktiv en uppsättning minimiregler för vidareutnyttjande, samt praktiska arrangemang för att underlätta vidareutnyttjandet, av:

2.   Detta direktiv ska inte tillämpas på

…

…

…

…

3.   Detta direktiv bygger på och påverkar inte unionens och nationella bestämmelser om tillgång.

…

7.   Det är direktivet reglerar vidareutnyttjande av befintliga handlingar som innehas av offentliga myndigheter och offentliga företag i medlemsstaterna …”

5

I artikel 2 i direktiv 2019/1024, med rubriken ”Definitioner”, föreskrivs följande:

”I detta direktiv avses med

…

…

…”

6

I artikel 5 i zakon o pravu na pristup informacijama (lagen om rätten till tillgång till information) (Narodne novine, br. 25/13, 85/15 och 69/22) (nedan kallad lagen om tillgång till information) föreskrivs följande:

”I denna lag avses med

…

…

…”

7

I artikel 15 i denna lag, som ingår i kapitel IV med rubriken ”Begränsningar av rätten till tillgång till information”, föreskrivs följande:

”…

(2)   Offentliga myndigheter får begränsa tillgången till information

…

…

(4)   Offentliga myndigheter får begränsa tillgången till information om

…

…”

8

I artikel 27 i nämnda lag, som ingår i kapitel VI med rubriken ”Vidareutnyttjande av information”, föreskrivs följande:

”…

…

…”

9

I artikel 29 i lagen om tillgång till information, med rubriken ”Begäran om vidareutnyttjande av information och skydd av användarnas rättigheter”, föreskrivs följande:

”(1)   I sin begäran om vidareutnyttjande av information ska sökanden, utöver de uppgifter som avses i artikel 18.3 i denna lag, ange vilken information han eller hon önskar vidareutnyttja, i vilken form och på vilket sätt han eller hon önskar erhålla innehållet i den begärda informationen samt syftet med användningen av informationen (kommersiellt eller icke-kommersiellt ändamål).

(2)   Följande organ är inte skyldiga att agera i enlighet med en begäran om vidareutnyttjande av information:

…

…

(7)   Ett beslut om vidareutnyttjande av information får överklagas till Informationsmyndigheten inom 15 dagar från det att beslutet meddelades. Informationsmyndighetens beslut får inte överklagas, men ett förvaltningsrättsligt förfarande kan inledas vid Visoki upravni sud (Förvaltningsdomstolen i andra instans, Kroatien).

…”

10

HP, ett bolag som till 100 procent ägs av Republiken Kroatien, tillhandahåller samhällsomfattande posttjänster i den medlemsstaten. Bolaget bedriver även kommersiell verksamhet.

11

HP mottog en begäran om information som bland annat avsåg byggkontrakt, betalningsplan och protokoll avseende överlåtelse av byggnad.

12

HP avslog denna begäran, varpå detta avslagsbeslut överklagades till Informationsmyndigheten, som ålade HP att efterkomma nämnda begäran.

13

HP anförde besvär mot Informationsmyndighetens beslut vid Visoki upravni sud (Förvaltningsdomstolen i andra instans) som återförvisade ärendet till Informationsmyndigheten för omprövning, med motiveringen att fristen för införlivande av direktiv 2019/1024 hade löpt ut vid den tidpunkt då Informationsmyndigheten meddelade beslutet och att den informationsskyldighet som ålagts HP av den myndigheten skulle prövas mot bakgrund av de nya definitioner och undantag som föreskrivs i direktivet.

14

Efter en förnyad prövning av ärendet förordnade Informationsmyndigheten på nytt HP att lämna ut den begärda informationen.

15

HP inledde ett förfarande mot det beslutet vid Visoki upravni sud (Förvaltningsdomstolen i andra instans), som är den hänskjutande domstolen.

16

Till stöd för sitt besvär gjorde HP bland annat gällande att direktiv 2019/1024 hade införlivats med kroatisk rätt på ett felaktigt sätt, eftersom begreppet offentlig myndighet, i den mening som avses i lagen om tillgång till information, inte har samma innebörd som begreppet offentligt företag i den mening som avses i artikel 2.3 i direktivet. Definitionen av det sistnämnda begreppet i direktivet är dessutom tillämplig både på vidareutnyttjande av information och på rätten till tillgång till information. HP gjorde slutligen gällande att den information som bolaget ålagts att lämna ut rör dess sektorsspecifika verksamhet och utgör en affärshemlighet.

17

Informationsmyndigheten har för sin del gjort gällande att det nationella målet inte avser utövandet av rätten till vidareutnyttjande av information, utan utövandet av rätten till tillgång till information. Direktiv 2019/1024 reglerar emellertid öppna data och vidareutnyttjande av information från den offentliga sektorn och inte rätten till tillgång till information.

18

Den hänskjutande domstolen anser att den, för att kunna avgöra det mål som är anhängigt vid den, måste avgöra frågan huruvida HP, inom ramen för det nationella målet, var skyldigt att lämna ut information som inte direkt hänför sig till tillhandahållandet av tjänster av allmänt intresse, vilket bland annat innebär att räckvidden av begreppet ”vidareutnyttjande” av information i den mening som avses i direktiv 2019/1024 ska fastställas.

19

Mot denna bakgrund beslutade Visoki upravni sud (Förvaltningsdomstolen i andra instans) att vilandeförklara målet och ställa följande frågor till EU-domstolen:

20

Domstolens ordförande avslog genom beslut av den 27 juli 2023, HP – Hrvatska pošta (C‑336/23, EU:C:2023:617), Visoki upravni suds (Förvaltningsdomstol i andra instans) ansökan om att förevarande mål skulle handläggas skyndsamt i enlighet med artikel 105 i domstolens rättegångsregler.

21

Domstolen påpekar inledningsvis att det framgår av beslutet om hänskjutande att den begäran som ligger till grund för det nationella målet, vilken avses i punkt 11 ovan, endast avsåg tillgång till handlingar som innehas av en offentlig myndighet och avsåg inte vidareutnyttjande av dessa handlingar.

22

Det framgår vidare av beslutet om hänskjutande att den relevanta tidpunkten för att fastställa vilken lag som är tillämplig i tiden (ratione temporis) i det nationella målet, enligt den hänskjutande domstolen, är den tidpunkt då Informationsmyndigheten fattade ett beslut genom vilket HP förelades att efterkomma begäran. Fristen för införlivande av direktiv 2019/1024 hade löpt ut vid den tidpunkten.

23

Enligt fast rättspraxis presumeras nationella domstolars frågor om tolkningen av unionsrätten vara relevanta. Dessa frågor ställs mot bakgrund av den beskrivning av omständigheterna i målet och tillämplig lagstiftning som den nationella domstolen på eget ansvar har lämnat och vars riktighet det inte ankommer på EU-domstolen att pröva (dom av den 27 april 2023, M.D. (Förbud mot inresa i Ungern),C‑528/21, EU:C:2023:341, punkt 55 och där angiven rättspraxis).

24

Den hänskjutande domstolen har ställt sina frågor, vilka ska prövas tillsammans, för att få klarhet i huruvida direktiv 2019/1024 ska tolkas så, att en ansökan om tillgång till handlingar som innehas av en offentlig myndighet omfattas av direktivets tillämpningsområde.

25

Såsom framgår av artikel 1.1 i direktiv 2019/1024, jämförd med skälen 9, 13 och 70 i direktivet, syftar direktivet till att främja användningen av öppna data och skapa möjligheter att – i hela unionen och i medlemsstaterna – främja utveckling av produkter och tjänster med digitalt innehåll som bygger på handlingar från den offentliga sektorn, i syfte att förbättra den inre marknadens funktion.

26

I detta syfte fastställs i direktivet en uppsättning minimiregler för vidareutnyttjande, samt praktiska arrangemang för att underlätta vidareutnyttjandet av handlingar som innehas av medlemsstaternas offentliga myndigheter och vissa offentliga företag samt vidareutnyttjandet av forskningsdata.

27

Enligt artikel 2.11 i direktivet avses med ”vidareutnyttjande” personers eller rättssubjekts användning av sådana handlingar för andra kommersiella eller icke-kommersiella ändamål än det ursprungliga ändamål för vilket handlingarna framställdes inom den offentliga verksamheten eller det ursprungliga ändamålet att tillhandahålla tjänster av allmänt intresse för vilket handlingarna framställdes.

28

Även om ”vidareutnyttjande”, i den mening som avses i direktiv 2019/1024, förutsätter tillgång till de berörda handlingarna, är det likväl fråga om två uppenbart skilda förfaranden (se, analogt, dom av den 27 oktober 2011, kommissionen/Polen, C‑362/10, EU:C:2011:703, punkt 54).

29

Såsom anges i artikel 1.7 i detta direktiv reglerar direktivet vidareutnyttjande av befintliga handlingar som innehas av offentliga myndigheter och offentliga företag i medlemsstaterna, dock utan att det däri föreskrivs någon skyldighet i fråga om tillgång till handlingar.

30

Enligt artikel 1.3 i direktiv 2019/1024, jämförd med skäl 23 i samma direktiv, bygger direktivet nämligen på och påverkar inte unionens och nationella bestämmelser om tillgång. I artikel 1.2 d och f i direktivet föreskrivs dessutom att direktivet inte ska tillämpas på handlingar som är undantagna från tillgång eller för vilka tillgången omfattas av restriktioner enligt medlemsstaternas bestämmelser om tillgång.

31

Direktiv 2019/1024 föreskriver således inte någon rätt till tillgång till handlingar från den offentliga sektorn, utan förutsätter att det finns en sådan rättighet i medlemsstaternas rättsordningar eller i unionsrätten, vilket innebär att villkoren för att få tillgång till dessa handlingar inte omfattas av direktivets tillämpningsområde (se, analogt, dom av den 14 november 2018, NKBM, C‑215/17, EU:C:2018:901, punkt 32).

32

Mot denna bakgrund ska frågorna besvaras enligt följande. Direktiv 2019/1024 ska tolkas så, att en ansökan om tillgång till handlingar som innehas av en offentlig myndighet inte omfattas av direktivets tillämpningsområde.

33

Eftersom förfarandet i förhållande till parterna i det nationella målet utgör ett led i beredningen av samma mål, ankommer det på den hänskjutande domstolen att besluta om rättegångskostnaderna. De kostnader för att avge yttrande till domstolen som andra än nämnda parter har haft är inte ersättningsgilla.

Mot denna bakgrund beslutar domstolen (tionde avdelningen) följande:

Europaparlamentets och rådets direktiv (EU) 2019/1024 av den 20 juni 2019 om öppna data och vidareutnyttjande av information från den offentliga sektorn

ska tolkas så,

att en ansökan om tillgång till handlingar som innehas av en offentlig myndighet inte omfattas av direktivets tillämpningsområde.