–

F SA, genom Ł. Adamczyk, doradca podatkowy,

–

Polens regering, genom B. Majczyna, R. Stańczyk och S. Żyrek, samtliga i egenskap av ombud,

–

Europeiska kommissionen, genom C. Auvret, U. Małecka, W. Roels och H. Tserepa-Lacombe, samtliga i egenskap av ombud,

1

Begäran om förhandsavgörande avser tolkningen av artikel 29.1 i Europaparlamentets och rådets direktiv 2009/65/EG av den 13 juli 2009 om samordning av lagar och andra författningar som avser företag för kollektiva investeringar i överlåtbara värdepapper (fondföretag) (EUT L 302, 2009, s. 32), och av artiklarna 18, 49 och 63 FEUF.

2

Begäran har framställts i ett mål mellan F SA, ett aktiebolag bildat enligt luxemburgsk rätt (nedan kallat fonden F), och Dyrektor Krajowej Informacji Skarbowej (direktören för nationella skatteinformationsmyndigheten, Polen) (nedan kallad skattemyndigheten) angående beskattning av de inkomster på investeringar som detta bolag uppbär.

3

Skäl 83 i direktiv 2009/65 har följande lydelse:

”Detta direktiv bör inte påverka nationella beskattningsregler, och inte heller de arrangemang som medlemsstaterna kan införa för att säkerställa efterlevnad av dessa regler inom sina territorier.”

4

I artikel 1 i detta direktiv anges följande:

”1.   Detta direktiv ska tillämpas på företag för kollektiva investeringar i överlåtbara värdepapper (fondföretag) som är etablerade inom medlemsstaternas territorier.

2.   Vid tillämpning av detta direktiv, om inte annat följer av artikel 3, avses med fondföretag företag

Medlemsstaterna får tillåta att fondföretag består av flera delfonder.

3.   De företag som avses i punkt 2 kan bildas med stöd av lag, antingen på kontraktsrättslig grund (som värdepappersfonder förvaltade av förvaltningsbolag) eller enligt trustlagstiftning (som ’unit trusts’) eller på associationsrättslig grund (som investeringsbolag).

…

7.   Utan att det påverkar tillämpningen av detta kapitel får en medlemsstat på fondföretag som är etablerade i det egna territoriet ställa krav som är strängare eller som går utöver vad som föreskrivs i detta direktiv, förutsatt att kraven tillämpas generellt och inte står i strid med bestämmelserna i detta direktiv.”

5

Artikel 3 i direktivet har följande lydelse:

”Följande företag omfattas inte av detta direktiv:

…”

6

I artikel 6.1 och 6.2 i samma direktiv föreskrivs följande:

”1.   För att driva förvaltningsbolag ska det krävas på förhand meddelad auktorisation, vilken ska ges av de behöriga myndigheterna i förvaltningsbolagets hemmedlemsstat. Auktorisation som beviljas ett förvaltningsbolag enligt detta direktiv ska gälla i alla medlemsstater.

2.   Ett förvaltningsbolag får inte ägna sig åt annan verksamhet än förvaltning av fondföretag som har auktoriserats enligt detta direktiv, med undantag av den ytterligare förvaltningen av andra företag för kollektiva investeringar som inte omfattas av detta direktiv och för vilka förvaltningsbolaget är underkastat tillsyn men vars andelar inte kan marknadsföras i andra medlemsstater enligt detta direktiv.

Förvaltningen av fondföretag ska, vid tillämpningen av detta direktiv, omfatta de funktioner som anges i bilaga II.”

7

I artikel 29.1 i direktiv 2009/65 stadgas följande:

”Utan att det påverkar tillämpningen av andra allmänna villkor i nationell lagstiftning får de behöriga myndigheterna i investeringsbolagets hemmedlemsstat bevilja auktorisation för ett investeringsbolag som inte har utsett ett förvaltningsbolag endast om det har ett tillräckligt startkapital på minst 300000 [euro].

Om ett investeringsbolag inte har utsett ett förvaltningsbolag med auktorisation enligt detta direktiv ska dessutom följande villkor gälla:

De behöriga myndigheterna i ett investeringsbolags hemmedlemsstat ska inte heller bevilja auktorisation, om de hindras från att utöva en effektiv tillsyn genom lagar och andra författningar i tredjeland, vilka gäller för en eller flera fysiska eller juridiska personer med vilka investeringsbolaget har nära förbindelser, eller genom svårigheter vid tillämpningen av dessa lagar och författningar.

De behöriga myndigheterna i investeringsbolagens hemmedlemsstater ska kräva att investeringsbolagen förser dem med de uppgifter som de behöver.”

8

I artikel 6 i ustawa o podatku dochodowym od osób prawnych (lag om inkomstskatt för juridiska personer), av den 15 februari 1992 (Dz. U. 1992, position nr 86), i dess lydelse enligt ustawa – Przepisy wprowadzające ustawology o Krajowym Ośrodku wsparcia Rolnictwa (lag om införande av lagen om det nationella jordbruksstödscentrumet) av den 10 februari 2017 (Dz. U. 2017, position nr 614) (nedan kallad lagen om skatt för juridiska personer) föreskrivs följande:

”1.   Följande undantas från skatteplikt:

…

…

4.   Det undantag från skatt som avses i punkt 1 led 10a ska inte tillämpas på

…”

9

Artikel 17.1 led 58 i denna lag har följande lydelse:

”Från skatt undantas:

…

10

Ustawa o funduszach inwestycyjnych i zarządzaniu alternatywnymi funduszami inwestycyjnymi (lag om investeringsfonder och förvaltning av alternativa investeringsfonder) av den 27 maj 2004 (Dz. U. 2004, position 1546), i den lydelse som var tillämplig i det nationella målet (nedan kallad lagen om investeringsfonder), föreskriver följande i artikel 1:

”Denna lag definierar de regler som är tillämpliga på bildandet av och verksamhet i investeringsfonder som har sitt säte i Republiken Polen, samt regler för utländska fonders och förvaltningsbolags verksamhet i Republiken Polen.”

11

I artikel 1a.1 i samma lag föreskrivs följande:

”Lagen fastställer även regler för verksamheten för förvaltare av alternativa investeringsfonder med säte i Republiken Polen samt regler för driften inom Republiken Polens territorium av förvaltare av alternativa investeringsfonder med säte i en medlemsstat eller i ett tredjeland.”

12

Artikel 3 i nämnda lag har följande lydelse:

”1.   En investeringsfond utgör en juridisk person vars verksamhet uteslutande består i placeringar i överlåtbara värdepapper, i penningmarknadsinstrument eller andra tillgångar, såsom dessa definieras i lag, av ekonomiska medel som samlats in via erbjudanden om förvärv av andelar i placeringar eller investeringscertifikat.

…

3.   En investeringsfond ska bedriva sin verksamhet med särskild hänsyn till andelsägarnas intressen och med iakttagande av de principer om minskning av investeringsrisker som anges i lagen.

4.   En investeringsfond får bedriva verksamhet i egenskap av

13

I artikel 4.1 och 4.1a i samma lag föreskrivs följande:

”1.   Bolaget inrättar, förvaltar och företräder investeringsfonden i förhållande till tredje man.

1a.   Bolaget kan genom ett skriftligt avtal, vid äventyr av ogiltighet, delegera förvaltningen av en öppen investeringsfond och dess verksamhet till ett förvaltningsbolag som är verksamt i Republiken Polen.”

14

Av artikel 14.1 i lagen om investeringsfonder följer dessutom att en investeringsfond endast kan inrättas genom ett bolag.

15

Fonden F anmälde till skattemyndigheten att den hade skatterättslig hemvist i Luxemburg och var obegränsat skattskyldig där.

16

Enligt sina uppgifter bedriver fonden F verksamhet i enlighet med luxemburgsk rätt, närmare bestämt loi relative aux fonds d’investissement spécialisés (lag om specialiserade investeringsfonder), av den 13 februari 2007 (Mémorial A 2007, s. 13), i egenskap av specialiserad investeringsfond. Fonden F har uppgett att den har auktoriserats av Commission de Surveillance du Secteur Financier (Luxemburg) (Finansinspektionen i Luxemburg) (nedan kallad CSSF) och står under CSSF:s direkta kontroll, eftersom CSSF har registrerat Fonden F som reglerad investeringsfond.

17

Enligt dess stadgar, som godkänts av CSSF, förvaltas fonden F internt av en styrelse som också har förts upp på CSSF:s förteckning över förvaltare av alternativa investeringsfonder.

18

Fondens enda syfte är kollektiva investeringar av medel som erhållits genom ett icke-offentligt erbjudande av att köpa kapitalandelar i fonden, överlåtbara värdepapper, penningmarknadsinstrument och andra förmögenhetsrättigheter.

19

Enligt auktorisationen från CSSF får Fonden F investera i aktier i börsnoterade bolag, inbegripet i Giełda Papierów Wartościowych w Warszawie (Warszawas börs, Polen), i obligationer som emitterats av kapitalbolag, inbegripet sådana som har sitt säte i Polen, samt i statsobligationer, däribland sådana som emitterats av Republiken Polen.

20

Fonden F ingav en begäran om förhandsbesked till skattemyndigheten för att få klarhet i huruvida inkomster som fonden erhållit och som deklarerats för en framtida händelse, omfattas av det undantag från skatt som föreskrivs i artikel 17.1 led 58 i lagen om skatt för juridiska personer.

21

Fonden F ansåg att så borde vara fallet. För det första uppfyller den de krav som följer av artikel 6.1 led 10a a, d och e i denna lag. För det andra, vad gäller iakttagandet av de krav som anges i artikel 6.1 led 10a f i nämnda lag – det vill säga kravet på att investeringsfonden ska förvaltas av en enhet som har erhållit auktorisation för att bedriva sin verksamhet av de myndigheter som är behöriga att utöva tillsyn över finansmarknaden i den stat där fonden har sitt säte – anser fonden F att en internt förvaltad fond, i egenskap av förvaltare av en alternativ investeringsfond, uppfyller villkoren för att omfattas av det undantag som föreskrivs i artikel 17.1 led 58 i samma lag.

22

I sitt förhandsbesked av den 6 juni 2022 fann skattemyndigheten att fonden F visserligen uppfyllde villkoren i artikel 6.1 led 10a a och c–e i lagen om skatt för juridiska personer, men att den inte uppfyllde villkoret i artikel 6.1 led 10a f i denna lag, eftersom fonden inte förvaltades av en extern enhet.

23

Fonden F väckte talan vid Wojewódzki Sąd Administracyjny w Gliwicach (Förvaltningsdomstolen i vojvodskapet Gliwice, Polen), tillika den hänskjutande domstolen, och yrkade att förhandsbeskedet skulle upphävas.

24

Den hänskjutande domstolen påpekade att den i det nationella målet aktuella lagstiftningen avser den skattemässiga behandlingen av inkomster från investeringar som görs av företag för kollektiva investeringar. Målet avser frågan huruvida en fond som förvaltas internt av dess styrelse, vilken för detta ändamål har godkänts av den behöriga myndigheten i den medlemsstat där fonden har sitt säte, vilken är registrerad hos denna myndighet i egenskap av auktoriserad förvaltare av alternativa investeringsfonder och vilken finns upptagen i den förteckning över förvaltare som förs av denna myndighet, uppfyller villkoret i artikel 6.1 led 10a f i lagen om skatt för juridiska personer.

25

Syftet med att införa artikel 6.1 led 10a i denna lag var att säkerställa att polska investeringsfonder och investeringsfonder med säte i andra medlemsstater behandlas lika med avseende på det undantag från skatt för juridiska personer som föreskrivs för investeringsfonder. Det fördragsbrottsförfarande som Europeiska kommissionen inlett med stöd av artikel 49 FEUF och 63 FEUF mot Republiken Polen med anledning av en påstådd diskriminering i skattehänseende av investeringsfonder med säte i andra medlemsstater än Republiken Polen, avslutades efter att Republiken Polen infört och därefter ändrat artikel 6.1 led 10a a–e i nämnda lag, och sedan lagt till punkten f i artikel 6.1 led 10a.

26

Det följer av artikel 4.1 och artikel 14.1 i lagen om investeringsfonder att en investeringsfond, enligt den modell som har antagits i Polen, förvaltas av en juridisk person som är skild från dessa fonder, det vill säga ett investeringsfondbolag, och att de inte kan underställas någon sådan intern förvaltning som utförs av till exempel en styrelse. Det följer dessutom av denna lag att endast externt förvaltade utländska företag för kollektiva investeringar kan bedriva verksamhet i Polen.

27

Den hänskjutande domstolen påpekade vidare att regeln i artikel 6.1 led 10a f i lagen om skatt för juridiska personer, jämförd med artikel 17.1 led 58 i samma lag, inför ett objektivt kriterium som innebär dels att undantag från skatt för juridiska personer endast beviljas företag för kollektiva investeringar utan hemvist i landet och som förvaltas av externa enheter som är auktoriserade av de behöriga myndigheterna, dels att fonder som förvaltas internt inte åtnjuter detta undantag.

28

För det första framgår det av direktiv 2009/65, och särskilt av artiklarna 6 och 29 i detsamma samt bilaga II därtill, att det i direktivet föreskrivs en möjlighet, och inte en skyldighet, att bilda ett förvaltningsbolag och att omfattningen av de tjänster som tillhandahålls av en extern enhet motsvarar omfattningen av de tjänster som avser förvaltningen av ett företag för kollektiva investeringar och som utförs av dess styrelse. För det andra ska dessa företag, som bildats i enlighet med kraven i nämnda direktiv, anses vara jämförbara.

29

Frågan uppkommer således huruvida unionsrätten utgör hinder för att den nationella lagstiftaren, som vägleds av principen om jämförbarhet mellan inhemska och utländska enheter och i syfte att minska den risk som är förenad med investeringar, inför ett formellt villkor, såsom det som följer av artikel 6.1 led 10a f i lagen om skatt för juridiska personer, jämförd med artikel 17.1 led 58 i samma lag, enligt vilket undantaget från skatteplikt för juridiska personer är förbehållet en investeringsfond och ett företag för kollektiva investeringar som förvaltas av en extern enhet.

30

Det var under dessa omständigheter som Wojewódzki Sąd Administracyjny w Gliwicach (Förvaltningsdomstolen i vojvodskapet Gliwice) beslutade att vilandeförklara målet och ställa följande tolkningsfråga till EU-domstolen:

”Ska bestämmelserna i [direktiv 2009/65], och särskilt artikel 29.1 däri jämförd med artiklarna 18, 49 och 63 FEUF, tolkas så, att de utgör hinder för att det i nationell lagstiftning uppställs formella villkor, såsom de som är aktuella i målet vid den nationella domstolen, för att företag för kollektiva investeringar som har sitt säte i en medlemsstat i Europeiska unionen eller i en annan stat i Europeiska ekonomiska samarbetsområdet än Republiken Polen ska kunna undantas från inkomstskatt, det vill säga krav på att de ska förvaltas av externa aktörer som bedriver sin verksamhet med stöd av ett tillstånd från de behöriga myndigheterna för tillsyn av finansmarknaden i den stat där dessa aktörer har sitt säte?”

31

Genom beslut av den 21 november 2023 riktade domstolens ordförande, på gemensamt förslag av referenten och generaladvokaten, frågor till den hänskjutande domstolen avseende den i det nationella målet tillämpliga polska lagstiftningen, och avseende vissa av de påståenden från fonden F vilka återges i begäran om förhandsavgörande.

32

Den 18 december 2023 översände den hänskjutande domstolen sitt svar till EU-domstolen. Av detta svar framgår, för det första, att lagen om investeringsfonder utesluter inrättandet av en investeringsfond med en intern förvaltningsmetod eller en struktur som liknar den som den i det nationella målet aktuella fonden F har – alltså den rättsliga formen av ett investeringsbolag med rörligt kapital – och att en sådan fond inte skulle kunna flytta sitt säte till Polen utan att underkasta sig en extern förvaltning.

33

För det andra syftar skyldigheten att anförtro investeringsfondens förvaltning till en annan enhet och inte till fysiska personer, det vill säga villkoret om extern förvaltning av denna fond, till att säkerställa rättssäkerheten i förhållande till dess verksamhet som ett företag för kollektiva investeringar som är åtskild från de enskilda andelsägarnas särskilda intressen. Detta villkor syftar även till att skilja dessa deltagares tillgångar från förvaltningsenhetens tillgångar. Denna enhet tar nämligen självständigt på sig ansvaret för förvaltningen av investeringsfonden, så att förvaltningsbolagets förmögenhetsrättsliga ansvar inte påverkar fondens tillgångar.

34

För det tredje har den hänskjutande domstolen gjort gällande att tvisten i det nationella målet endast avser frågan huruvida fonden F uppfyller villkoret att låta förvaltningen skötas av en extern enhet, i den mening som avses i artikel 6.1 led 10a f i lagen om skatt för juridiska personer.

35

Inledningsvis erinrar domstolen om det av dess fasta praxis följer att det inom ramen för förfaranden enligt artikel 267 FEUF råder en tydlig åtskillnad mellan EU-domstolens och den nationella domstolens funktioner och den sistnämnda är ensam behörig att tolka den nationella lagstiftningen (dom av den 17 mars 2022, Daimler, C‑232/20, EU:C:2022:196, punkt 91 och där angiven rättspraxis).

36

Det ankommer således inte på EU-domstolen att i ett mål om förhandsavgörande uttala sig om tolkningen av nationella bestämmelser. Det ankommer nämligen på domstolen, i enlighet med fördelningen av behörighet mellan unionsdomstolen och de nationella domstolarna, att beakta den faktiska och rättsliga bakgrunden till tolkningsfrågorna, såsom den angetts i beslutet om hänskjutande på eget ansvar (se, för ett liknande resonemang, dom av den 17 mars 2022, Daimler, C‑232/20, EU:C:2022:196, punkt 92 och där angiven rättspraxis, och dom av den 9 november 2023, Keolis Agen, C‑271/22–C‑275/22, EU:C:2023:834, punkt 38).

37

Frågan om huruvida de premisser som den hänskjutande domstolen grundar sig på i sin fråga är felaktiga eller inte, utgör dessutom en fråga om de faktiska omständigheterna vars riktighet det inte ankommer på EU-domstolen att pröva (beslut av den 6 september 2018, Gmalieva m.fl., C‑79/17, EU:C:2018:687, punkt 16 och där angiven rättspraxis).

38

I förevarande fall framgår det av begäran om förhandsavgörande att den hänskjutande domstolen grundar sig på antagandet att ett företag för kollektiva investeringar, såsom fonden F, kan omfattas av det undantag från skatteplikt som föreskrivs i artikel 17.1 led 58 i lagen om skatt för juridiska personer, om det uppfyller villkoret i artikel 6.1 led 10a f i denna lag.

39

Den hänskjutande domstolen har dessutom preciserat att villkoret avseende den externa förvaltningen av ett företag för kollektiva investeringar motiveras av att endast en sådan förvaltningsform är tillåten för företag för kollektiva investeringar i Polen.

40

Den hänskjutande domstolen ska således anses ha ställt sin tolkningsfråga för att få klarhet i huruvida artikel 29.1 i direktiv 2009/65, jämförd med artiklarna 18, 49 och 63 FEUF, ska tolkas så, att den utgör hinder för en medlemsstats lagstiftning enligt vilken endast ett företag för kollektiva investeringar som förvaltas av en extern enhet, och som bedriver sin verksamhet på grundval av en auktorisation från de behöriga myndigheterna med ansvar för tillsyn av finansiella marknader i den stat där denna enhet har sitt säte, kan omfattas av undantaget för skatt på juridiska personers inkomster från investeringar som detta företag har gjort, och enligt vilken det således inte medges ett sådant undantag för internt förvaltade företag för kollektiva investeringar som bildats enligt lagstiftningen i en annan medlemsstat, när lagstiftningen i den förstnämnda medlemsstaten endast tillåter bildande av företag för kollektiva investeringar med extern förvaltning.

41

Eftersom den polska regeringen och Europeiska kommissionen har uttryckt tvivel om huruvida direktiv 2009/65 är relevant för utgången i det nationella målet, ska det för det första prövas huruvida detta direktiv är tillämpligt i förevarande mål.

42

Såsom framgår av artikel 1.1 i direktiv 2009/65 är direktivet tillämpligt på fondföretag som är etablerade inom medlemsstaternas territorier.

43

Enligt artikel 1.2 a i direktivet avses med fondföretag, i den mening som avses i direktivet, företag som har till enda syfte att företa kollektiva investeringar i överlåtbara värdepapper och/eller i andra likvida finansiella tillgångar som avses i artikel 50.1 i samma direktiv, med kapital från allmänheten och som tillämpar principen om riskspridning.

44

Såsom framgår av artikel 3 b i direktiv 2009/65 omfattas slutligen inte företag för kollektiva investeringar som anskaffar kapital utan att marknadsföra sina andelar till allmänheten inom unionen eller någon del av den.

45

Det följer således av artikel 1.2 a och artikel 3 b i direktivet att företag för kollektiva investeringar som anskaffar kapital utan att marknadsföra sina andelar till allmänheten inte omfattas av direktivet.

46

I förevarande fall framgår det av begäran om förhandsavgörande att fonden F:s enda syfte är kollektiva investeringar av medel som erhållits genom ett icke-offentligt erbjudande om att köpa kapitalandelar i fonden, i överlåtbara värdepapper, penningmarknadsinstrument och andra förmögenhetsrättigheter.

47

Den omständigheten att fonden F, enligt vad den har angett i begäran om förhandsavgörande, själv samlar in medlen utan att marknadsföra försäljningen av dess andelar till allmänheten, medför att direktiv 2009/65 inte är tillämpligt på den situation som är aktuell i det nationella målet.

48

Eftersom den hänskjutande domstolen i sin tolkningsfråga har hänvisat till artiklarna 18, 49 och 63 FEUF, ska det, för det andra, fastställas huruvida dessa bestämmelser är tillämpliga på denna situation.

49

I detta hänseende erinrar domstolen om att artikel 18 FEUF, i vilken det allmänna förbudet mot diskriminering på grund av nationalitet slås fast, enligt fast praxis endast kan tillämpas fristående i fall som omfattas av unionsrätten för vilka det inte har föreskrivits några särskilda regler om icke-diskriminering i EUF-fördraget (dom av den 18 juni 2019, Österrike/Tyskland, C‑591/17, EU:C:2019:504, punkt 39 och där angiven rättspraxis).

50

På etableringsfrihetens område är principen om icke-diskriminering emellertid genomförd genom artikel 49 FEUF (dom av den 3 mars 2020, Tesco-Global Áruházak, C‑323/18, EU:C:2020:140, punkt 55 och där angiven rättspraxis). I EUF-fördraget föreskrivs dock bland annat, i artikel 63, en särskild regel om icke-diskriminering på det område som omfattas av fri rörlighet för kapital (dom av den 18 mars 2021, Autoridade Tributária e Aduaneira (Skatt på kapitalvinster på fast egendom), C‑388/19, EU:C:2021:212, punkt 21 och där angiven rättspraxis).

51

Det följer av fast rättspraxis att bedömningen av huruvida en nationell lagstiftning omfattas av någon av de grundläggande friheter som garanteras i EUF-fördraget ska göras med beaktande av ändamålet med den aktuella lagstiftningen (dom av den 4 oktober 2024, Staatssecretaris van Financiën (Ränta på ett koncerninternt lån), C‑585/22, EU:C:2024:822, punkt 23 och där angiven rättspraxis).

52

En nationell lagstiftning som endast ska tillämpas på andelsinnehav som ger ett bestämmande inflytande över ett bolags beslut och möjlighet att fastställa dess verksamhet omfattas alltså av tillämpningsområdet för artikel 49 FEUF (dom av den 4 oktober 2024, Staatssecretaris van Financiën (Ränta på ett koncerninternt lån), C‑585/22, EU:C:2024:822, punkt 24 och där angiven rättspraxis).

53

Däremot ska nationella bestämmelser som är tillämpliga på andelsinnehav som förvärvats uteslutande i placeringssyfte, utan avsikt att erhålla något inflytande över förvaltningen och kontrollen av bolaget, bedömas enbart utifrån den fria rörligheten för kapital (dom av den 7 april 2022, Veronsaajien oikeudenvalvontayksikkö (Skattebefrielse för avtalsbaserade investeringsfonder), C‑342/20, EU:C:2022:276, punkt 45 och där angiven rättspraxis).

54

I förevarande fall avser tvisten i det nationella målet, såsom framgår av begäran om förhandsavgörande, frågan huruvida fonden F kan omfattas av det undantag från skatteplikt som föreskrivs i artikel 17.1 led 58 i lagen om skatt för juridiska personer och som gäller för inkomster som fonden skulle erhålla från sina investeringar i aktier i bolag som är noterade på Warszawabörsen, i obligationer som emitterats av kapitalbolag med säte i Polen, eller i obligationer som emitterats av polska staten.

55

Denna lagstiftning avser – utan att från sitt tillämpningsområde utesluta situationer som gör det möjligt att utöva ett bestämmande inflytande över ett bolags beslut och verksamhet, vilket skulle innebära att dessa situationer omfattas av etableringsfriheten – den skattemässiga behandlingen av inkomster från kollektiva investeringar av kapital, varvid den inte avser att påverka förvaltningen eller kontrollen av företaget, i den mening som avses i den rättspraxis till vilken det hänvisas i punkt 53 ovan. Denna lagstiftning skulle följaktligen kunna ha en avgörande inverkan på den fria rörligheten för kapital. De eventuella inskränkningar i etableringsfriheten som följer av nämnda lagstiftning utgör en oundviklig konsekvens av inskränkningen av den fria rörligheten för kapital och motiverar därför inte en självständig prövning av samma lagstiftning mot bakgrund av artikel 49 FEUF (se, för ett liknande resonemang, dom av den 7 april 2022, Veronsaajien oikeudenvalvontayksikkö (Skattebefrielse för avtalsbaserade investeringsfonder), C‑342/20, EU:C:2022:276, punkt 47 och där angiven rättspraxis).

56

Mot bakgrund av det ovan anförda ska den situation som är i fråga i det nationella målet prövas enbart mot bakgrund av fördragets bestämmelser om fri rörlighet för kapital.

57

Åtgärder som innebär en begränsning av den fria rörligheten för kapital i enlighet med artikel 63.1 FEUF är enligt fast rättspraxis sådana åtgärder som kan avhålla personer utan hemvist i landet från att investera i en medlemsstat eller som kan avhålla personer med hemvist i nämnda medlemsstat från att investera i andra stater (dom av den 7 april 2022, Veronsaajien oikeudenvalvontayksikkö (Skattebefrielse för avtalsbaserade investeringsfonder), C‑342/20, EU:C:2022:276, punkt 49 och där angiven rättspraxis).

58

I synnerhet kan omständigheten att en medlemsstat behandlar utdelning till företag för kollektiva investeringar utan hemvist i landet mindre förmånligt än utdelning till företag för kollektiva investeringar med hemvist i landet avhålla sådana företag med hemvist i en annan medlemsstat än denna medlemsstat från att investera där, och den utgör följaktligen en restriktion av den fria rörligheten för kapital som i princip är förbjuden enligt artikel 63 FEUF (dom av den 7 april 2022, Veronsaajien oikeudenvalvontayksikkö (Skattebefrielse för avtalsbaserade investeringsfonder), C‑342/20, EU:C:2022:276, punkt 50 och där angiven rättspraxis).

59

Att inte undanta inkomster som ett företag för kollektiva investeringar utan hemvist i landet uppbär från skatteplikt, till skillnad från inkomster som ett företag för kollektiva investeringar med hemvist i landet uppbär, utgör en sådan mindre förmånlig behandling (se, för ett liknande resonemang, dom av den 7 april 2022, Veronsaajien oikeudenvalvontayksikkö (Skattebefrielse för avtalsbaserade investeringsfonder), C‑342/20, EU:C:2022:276, punkt 51 och där angiven rättspraxis).

60

För det första framgår det i förevarande fall av den hänskjutande domstolens förklaringar att inkomster från investeringsfonder med säte i Polen omfattas av undantaget från skatt för juridiska personer.

61

För det andra framgår det av dessa förklaringar att artikel 6.1 led 10a i lagen om skatt för juridiska personer, som är tillämplig på företag för kollektiva investeringar med säte i en annan medlemsstat eller i en stat som är part i avtalet om Europeiska ekonomiska samarbetsområdet av den 2 maj 1992 (EGT L 1, 1994, s. 3) (nedan kallat EES-avtalet), och som innehåller de villkor för befrielse från skatt för juridiska personer till vilka det hänvisas i artikel 17.1 led 58 i denna lag, antogs för att säkerställa att sistnämnda företag och fonder med säte i Polen behandlas lika.

62

För det tredje har den hänskjutande domstolen angett att lagen om investeringsfonder helt utesluter inrättandet i Polen av en investeringsfond som förvaltas internt.

63

Enligt artikel 6.1 led 10a f i lagen om skatt för juridiska personer är det emellertid endast företag för kollektiva investeringar som förvaltas av enheter som för sin verksamhet innehar en auktorisation från de myndigheter som är behöriga att utöva tillsyn över finansmarknaden i den stat där dessa har sitt säte, som kan omfattas av undantaget från denna skatt på inkomster som härrör från deras investeringsverksamhet. Enligt den hänskjutande domstolens tolkning av denna bestämmelse innebär detta villkor att ett företag för kollektiva investeringar måste förvaltas av en extern enhet för att kunna komma i åtnjutande av skattebefrielsen för sådana inkomster.

64

Ett sådant villkor innebär alltså en skillnad i behandling, inte beroende på i vilken stat företaget för kollektiva investeringar är hemmahörande, utan beroende på företagets förvaltning.

65

Det ska i detta hänseende erinras om att en nationell lagstiftning som tillämpas utan åtskillnad på aktörer med respektive utan hemvist i landet kan utgöra en restriktion för den fria rörligheten för kapital. Det följer nämligen av domstolens praxis att även en åtskillnad som grundar sig på objektiva kriterier i praktiken kan missgynna gränsöverskridande situationer (dom av den 7 april 2022, Veronsaajien oikeudenvalvontayksikkö (Skattebefrielse för avtalsbaserade investeringsfonder), C‑342/20, EU:C:2022:276, punkt 54 och där angiven rättspraxis).

66

Så är exempelvis fallet när en nationell lagstiftning, som är tillämplig utan åtskillnad på aktörer med respektive utan hemvist i landet, föreskriver att en skattefördel endast gäller situationer där en aktör uppfyller villkor eller skyldigheter som, till sin art eller i praktiken, är utmärkande för den nationella marknaden, på så sätt att endast aktörer som är verksamma på den inhemska marknaden kan uppfylla dessa villkor eller skyldigheter, och aktörer utan hemvist i landet – som har jämförbara egenskaper med aktörerna med hemvist i landet – i allmänhet inte uppfyller dessa (dom av den 7 april 2022, Veronsaajien oikeudenvalvontayksikkö (Skattebefrielse för avtalsbaserade investeringsfonder), C‑342/20, EU:C:2022:276, punkt 55 och där angiven rättspraxis).

67

Domstolen har således slagit fast att även om det står medlemsstaterna fritt att bestämma den rättsliga form enligt vilken fonder kan inrättas inom deras territorium, varvid unionsrätten inte har harmoniserats i detta avseende, skulle den fria rörligheten för kapital fråntas sin verkan om ett företag för kollektiva investeringar utan hemvist i landet, som bildats i enlighet med den juridiska form som tillåts eller krävs enligt lagstiftningen i den medlemsstat där det är etablerat och som verkar i enlighet med nämnda lagstiftning, skulle fråntas en skattefördel i en annan medlemsstat, i vilken det investerar, enbart på grund av att dess juridiska form inte motsvarar den rättsliga form som krävs för företag för kollektiva investeringar i sistnämnda medlemsstat (se, för ett liknande resonemang, dom av den 7 april 2022, Veronsaajien oikeudenvalvontayksikkö (Skattebefrielse för avtalsbaserade investeringsfonder), C‑342/20, EU:C:2022:276, punkterna 57 och 61).

68

När det gäller en medlemsstats lagstiftning enligt vilken en skattelättnad endast beviljas slutna fonder, har domstolen dessutom slagit fast att eftersom det endast är fastighetsfonder som omfattas av lagstiftningen i andra medlemsstater som kan inrättas i form av öppna investeringsfonder och följaktligen kan nekas skattelättnad, leder tillämpningen av det särskiljande kriteriet på grundval av investeringsfondens ”öppna” eller ”slutna” karaktär till att fastighetsfonder som omfattas av lagstiftningen i andra medlemsstater förfördelas, vilket ger upphov till en särbehandling till nackdel för dessa (se, för ett liknande resonemang, dom av den 16 december 2021, UBS Real Estate, C‑478/19 och C‑479/19, EU:C:2021:1015, punkt 42).

69

I förevarande fall kan investeringsfonder, såsom har påpekats i punkt 62 ovan, endast bildas i Polen om de väljer en extern förvaltningsmetod. Den oundvikliga och oförutsägbara konsekvensen av ett sådant villkor som det som föreskrivs i artikel 6.1 led 10a f i lagen om skatt för juridiska personer, är att det endast är företag för kollektiva investeringar som bildats i en annan medlemsstat som eventuellt inte uppfyller villkoret avseende extern förvaltning och därför inte kan omfattas av undantaget från skatteplikt för sina inkomster (se, analogt, dom av den 4 oktober 2024, Staatssecretaris van Financiën (Ränta på ett koncerninternt lån), C‑585/22, EU:C:2024:822, punkt 44 och där angiven rättspraxis).

70

Såsom det har erinrats om i punkt 67 ovan och mot bakgrund av att unionsrätten inte har harmoniserats i detta avseende, står det medlemsstaterna visserligen fritt att bestämma vilken förvaltningsmetod som ska tillämpas på investeringsfonder som inrättats inom deras territorium (se, för ett liknande resonemang, dom av den 7 april 2022, Veronsaajien oikeudenvalvontayksikkö (Skattebefrielse för avtalsbaserade investeringsfonder), C‑342/20, EU:C:2022:276, punkt 57).

71

Det står även medlemsstaterna fritt att, i syfte att främja anlitandet av företag för kollektiva investeringar, föreskriva en särskild skatteordning som är tillämplig på dessa företag och på den utdelning som de erhåller, samt att fastställa de materiella och formella villkor som ska vara uppfyllda för att de ska omfattas av en sådan ordning (dom av den 7 april 2022, Veronsaajien oikeudenvalvontayksikkö (Skattebefrielse för avtalsbaserade investeringsfonder), C‑342/20, EU:C:2022:276, punkt 58 och där angiven rättspraxis).

72

När en medlemsstat föreskriver en skattefördel för vissa företag för kollektiva investeringar, får villkoren för att bevilja denna fördel emellertid inte utgöra en restriktion för den fria rörligheten för kapital (dom av den 7 april 2022, Veronsaajien oikeudenvalvontayksikkö (Skattebefrielse för avtalsbaserade investeringsfonder), C‑342/20, EU:C:2022:276, punkt 60 och där angiven rättspraxis).

73

Mot bakgrund av den rättspraxis om vilken det erinrats i punkt 67 ovan skulle den fria rörligheten för kapital förlora sin verkan om ett företag för kollektiva investeringar utan hemvist i landet, som har valt en förvaltningsform som är tillåten enligt lagstiftningen i den medlemsstat där företaget är etablerat och bedriver verksamhet i enlighet med nämnda lagstiftning, fråntas en skattefördel som är tillämplig på inkomster från dess investeringar i en annan medlemsstat enbart på grund av att det sätt på vilket det förvaltas inte motsvarar det sätt som krävs för företag för kollektiva investeringar med hemvist i sistnämnda medlemsstat.

74

En lagstiftning som inför ett sådant villkor kan avskräcka företag för kollektiva investeringar utan hemvist i landet från att investera i aktier i bolag som är noterade på Warszawabörsen, i obligationer som emitterats av kapitalbolag med säte i Polen, eller i obligationer som emitterats av polska staten, och utgör således en restriktion för den fria rörligheten för kapital som i princip är förbjuden enligt artikel 63.1 FEUF.

75

Med detta sagt följer av artikel 65.1 a FEUF att artikel 63 FEUF inte ska påverka medlemsstaternas rätt att tillämpa sådana bestämmelser i sin skattelagstiftning som skiljer mellan skattebetalare som har olika bostadsort eller som har investerat sitt kapital på olika ort.

76

Det följer emellertid av fast rättspraxis att artikel 65.1 a FEUF ska tolkas restriktivt, eftersom den utgör ett undantag från den grundläggande principen om fri rörlighet för kapital. Denna bestämmelse kan följaktligen inte tolkas så, att all skattelagstiftning som innehåller bestämmelser om åtskillnad mellan de skattskyldiga på grundval av var de har sin bostadsort eller i vilken medlemsstat de har investerat sitt kapital per automatik är förenlig med fördraget (dom av den 7 april 2022, Veronsaajien oikeudenvalvontayksikkö (Skattebefrielse för avtalsbaserade investeringsfonder), C‑342/20, EU:C:2022:276, punkt 67 och där angiven rättspraxis).

77

De skillnader i behandling som tillåts enligt artikel 65.1 a FEUF får nämligen enligt artikel 65.3 varken utgöra ett medel för godtycklig diskriminering eller en förtäckt begränsning. Domstolen har således fastställt att sådana skillnader i behandling endast är tillåtna när de avser situationer som inte är objektivt jämförbara eller i det motsatta fallet, när de kan motiveras av tvingande hänsyn till allmänintresset (dom av den 7 april 2022, Veronsaajien oikeudenvalvontayksikkö (Skattebefrielse för avtalsbaserade investeringsfonder), C‑342/20, EU:C:2022:276, punkt 68 och där angiven rättspraxis).

78

Det framgår av domstolens praxis att frågan huruvida en gränsöverskridande situation är jämförbar med en inhemsk situation i medlemsstaten ska bedömas mot bakgrund av såväl det ändamål som eftersträvas med de nationella bestämmelserna i fråga som föremålet för och innehållet i dessa bestämmelser (dom av den 7 april 2022, Veronsaajien oikeudenvalvontayksikkö (Skattebefrielse för avtalsbaserade investeringsfonder), C‑342/20, EU:C:2022:276, punkt 69 och där angiven rättspraxis).

79

Dessutom ska endast de relevanta åtskillnadskriterier som anges i den aktuella lagstiftningen beaktas vid bedömningen av huruvida den skillnad i behandling som följer av en sådan lagstiftning återspeglar en objektiv skillnad mellan situationerna (dom av den 7 april 2022, Veronsaajien oikeudenvalvontayksikkö (Skattebefrielse för avtalsbaserade investeringsfonder), C‑342/20, EU:C:2022:276, punkt 70 och där angiven rättspraxis).

80

För det första, och såsom framgår av artikel 17.1 led 58 i lagen om skatt för juridiska personer, i vilken det hänvisas till villkoren i artikel 6.1 led 10a a och d–f i denna lag, syftar dessa bestämmelser till att från skatteplikt undanta inkomster från företag för kollektiva investeringar med säte i en annan medlemsstat eller i en stat som är part i EES-avtalet.

81

Av detta följer att det aktuella undantaget avser inkomster för företag som bedriver specifik verksamhet och som, såsom bland annat framgår av artikel 6.1 led 10a d i lagen om skatt för juridiska personer, står under kontroll av de myndigheter som ansvarar för tillsynen av finansmarknaden i den stat där dessa har sitt säte. Syftet med denna lagstiftning är inte att undanta inkomster från bolag som bedriver kommersiell verksamhet som inte står under denna typ av kontroll.

82

För det andra har den hänskjutande domstolen angett att det villkor avseende extern förvaltning av företag för kollektiva investeringar, som föreskrivs i den i det nationella målet aktuella lagstiftningen syftar till att minska den risk som är förenad med investeringar. Enligt den polska regeringen befinner sig således externt förvaltade företag för kollektiva investeringar, med hänsyn till den investeringsrisk som är förenad med verksamheten i företag för kollektiva investeringar, inte i samma situation som de företag för kollektiva investeringar som förvaltas internt. Den polska regeringen har gjort gällande att syftet med kravet på extern förvaltning är att begränsa denna risk.

83

För att kunna bedöma huruvida den risknivå som är knuten till dessa företags verksamhet, beroende på hur de förvaltas, återspeglar en objektiv skillnad som kan motivera undantaget från skatteplikt för inkomster för företag som förvaltas av en extern enhet, är det emellertid nödvändigt att fastställa syftet med nämnda skattebefrielse.

84

Den hänskjutande domstolen har visserligen, såsom angetts i punkt 60 ovan, påpekat att den lagstiftning som föreskriver ett undantag från skatteplikt för inkomster som uppbärs av ett företag för kollektiva investeringar, ett undantag som fonden F önskar komma i åtnjutande av, har som syfte att säkerställa att företag för kollektiva investeringar hemmahörande i en annan medlemsstat eller i en stat som är part i EES-avtalet, och fonder med säte i Polen behandlas lika. Denna domstol har emellertid inte beskrivit syftet med det undantag från skatteplikt för juridiska personer som beviljas investeringsfonder med hemvist i landet.

85

Det ankommer på den hänskjutande domstolen, som ensam är behörig att tolka den nationella rätten, att – med beaktande av samtliga omständigheter avseende den aktuella skattelagstiftningen och det nationella skattesystemet i dess helhet – fastställa det ändamål som ligger till grund för denna skattebefrielse (se, för ett liknande resonemang, dom av den 30 januari 2020, Köln-Aktienfonds Deka, C‑156/17, EU:C:2020:51, punkt 79, och dom av den 16 december 2021, UBS Real Estate, C‑478/19 och C‑479/19, EU:C:2021:1015, punkt 55).

86

Det ska emellertid påpekas att även om den hänskjutande domstolen kommer fram till att detta undantag från skatteplikt har som syfte att undvika dubbelbeskattning för inkomster som härrör från investeringar, på investeringsinstrumentets och andelsägarnas nivå, och att skattemässigt behandla investeringar som görs av ett företag för kollektiva investeringar på samma sätt som direkta investeringar, innebär den omständigheten, att ett sådant företag förvaltas av en intern enhet, inte nödvändigtvis att företaget befinner sig i en annan situation än ett sådant företag som förvaltas av en extern enhet. Ett sådant syfte kan nämligen uppnås oberoende av hur investeringsinstrumentet förvaltas, eftersom syftet beror på vilket skattesystem som är tillämpligt på de inkomster som ett sådant företag uppbär och delar ut, utan att själva förvaltningsmetoden påverkar beskattningen av dessa inkomster.

87

Även om övervägandena avseende de olika risknivåer som är förbundna med verksamheten i företag för kollektiva investeringar, beroende på hur dessa företag förvaltas, ger uttryck för de skäl som kan ha föranlett den nationella lagstiftaren att kräva att investeringsfonder med hemvist i landet ska ha extern förvaltning, gör sådana överväganden det inte möjligt att visa att det föreligger relevanta skillnader mellan situationen för företag för kollektiva investeringar som har en extern och situationen för dem med en intern förvaltningsform, med avseende på det undantag från skatteplikt för juridiska personer som föreskrivs i lagen om skatt för juridiska personer (se, analogt, dom av den 7 april 2022, Veronsaajien oikeudenvalvontayksikkö (Skattebefrielse för avtalsbaserade investeringsfonder), C‑342/20, EU:C:2022:276, punkt 76).

88

Det ska således konstateras att när det gäller en nationell lagstiftning som har till syfte dels att undanta inkomster från företag för kollektiva investeringar, dels att skattemässigt likställa investeringar som görs genom sådana företag med direkta investeringar, befinner sig ett företag för kollektiva investeringar som förvaltas internt således inte i en situation som objektivt sett skiljer sig från situationen för ett företag för kollektiva investeringar som har en extern förvaltning.

89

Under dessa omständigheter ska det prövas huruvida den inskränkning som införts genom den nationella lagstiftning som är i fråga i det nationella målet kan motiveras av tvingande skäl av allmänintresse.

90

Enligt domstolens fasta praxis kan en restriktion för den fria rörligheten för kapital vara tillåten, under förutsättning att den motiveras av tvingande skäl av allmänintresse, om den är ägnad att säkerställa förverkligandet av det mål som eftersträvas med den och inte går utöver vad som är nödvändigt för att uppnå detta mål (dom av den 12 oktober 2023, BA (Arvsöverlåtelser – Unionens sociala bostadspolitik)C‑670/21, EU:C:2023:763, punkt 67 och där angiven rättspraxis).

91

I förevarande fall framgår det, såsom har påpekats i punkt 82 ovan, av den hänskjutande domstolens och den polska regeringens uppgifter att villkoret avseende metoden för extern förvaltning syftar till att skydda investerarnas intressen. Detta krav har således som syfte att skilja investerarnas samlade tillgångar i investeringsfonden från förvaltningsbolagets tillgångar, och därigenom skilja placeringsriskerna från riskerna i samband med bildandet och förvaltningen av investeringsfonden.

92

Domstolen har i detta avseende redan slagit fast att skyddet för investerare utgör ett mål av allmänintresse som eftersträvas av unionen (se, för ett liknande resonemang, dom av den 1 augusti 2022, HOLD Alapkezelő,, C‑352/20, EU:C:2022:606, punkt 80 och där angiven rättspraxis).

93

Ett mål som avser skyddet för investerare kan således i princip utgöra ett tvingande skäl av allmänintresse som kan motivera en restriktion för den fria rörligheten för kapital.

94

I enlighet med den rättspraxis om vilken det erinrats i punkt 90 ovan måste det emellertid också prövas huruvida den restriktion för den fria rörligheten för kapital som den aktuella nationella lagstiftningen ger upphov till är ägnad att på ett sammanhängande och systematiskt sätt säkerställa att det eftersträvade målet uppnås och inte går utöver vad som är nödvändigt för att uppnå detta mål.

95

Det ska i detta hänseende erinras om att ett företag för kollektiva investeringar som har sitt säte i en annan medlemsstat eller i en stat som är part i EES-avtalet måste uppfylla villkoren i artikel 6.1 led 10a a och d-f i lagen om skatt för juridiska personer för att kunna omfattas av det undantag från skatteplikt som är aktuellt i det nationella målet.

96

Såsom har påpekats i punkt 81 ovan föreskrivs det i artikel 6.1 led 10a d i denna lag att fondernas verksamhet ska stå under direkt kontroll av de myndigheter som ansvarar för tillsynen av finansmarknaden i den stat där dessa har sitt säte.

97

Redan ett sådant villkor gör det möjligt att säkerställa att undantaget endast beviljas för inkomster från företag som i den stat där de har sitt säte omfattas av bestämmelser som garanterar investerarskydd i form av auktorisation som beviljas av dessa myndigheter och av dessa myndigheters tillsyn över dessa företag.

98

Det kan visserligen inte uteslutas att en medlemsstat, för att säkerställa en skyddsnivå för investerarna som den anser vara adekvat, föreskriver att endast externt förvaltade investeringsfonder kan inrättas inom dess territorium.

99

Enbart det förhållandet att en medlemsstat har valt ett annat skyddssystem än det som har antagits i en annan medlemsstat utesluter nämligen inte att bestämmelserna på området är proportionerliga, eftersom dessa bestämmelser endast ska bedömas mot bakgrund av de nationella myndigheternas målsättningar i den berörda medlemsstaten och av den skyddsnivå som de är avsedda att garantera (se, för ett liknande resonemang, dom av den 18 oktober 2012, X, C‑498/10, EU:C:2012:635, punkt 37 och där angiven rättspraxis).

100

För det första framgår det emellertid, med förbehåll för de kontroller som det ankommer på den nationella domstolen att göra, att den omständigheten, att ett företag för kollektiva investeringar som har sitt säte i en annan medlemsstat beviljas ett undantag från skatt, inte får några konsekvenser för den rättsliga formen för de fonder som sistnämnda stat kan auktorisera inom sitt eget territorium, och det medför inte heller någon skyldighet för nämnda medlemsstat att tillåta inrättandet av investeringsfonder med intern förvaltning.

101

I detta avseende har den polska regeringen, när den tillfrågades vid förhandlingen, inte visat på vilket sätt det skulle äventyra det av de nationella myndigheterna eftersträvade målet att skydda investerarna om ett företag för kollektiva investeringar med säte i en annan medlemsstat som förvaltas internt beviljades undantag från skatt för juridiska personer.

102

För det andra, även om det kan anses att en förmånligare skattemässig behandling av inkomster från ett företag för kollektiva investeringar med extern förvaltning skulle kunna uppmuntra investerare att vända sig till sådana företag, går det inte att e contrario dra slutsatsen att en mindre förmånlig skattemässig behandling, i form av en vägran att låta inkomster som uppbärs av en intern förvaltad fond omfattas av ett undantag från skatt på juridiska personer, gör det möjligt att skydda investerarna mot investeringar i sådana fonder.

103

En skatteåtgärd som syftar till att avskräcka från investeringar som görs av ett företag för kollektiva investeringar som har sitt säte i en annan medlemsstat och som där står under kontroll av de myndigheter som ansvarar för tillsynen av finansmarknaden, men som förvaltas internt, kan följaktligen inte anses vara ägnad att uppnå det eftersträvade målet att skydda investerarna.

104

Vid förhandlingen har den polska regeringen dessutom gjort gällande att den i det nationella målet aktuella lagstiftningen även syftar till att förhindra missbruk.

105

Eftersom den polska regeringen utan närmare precisering emellertid har begränsat sig till att framföra en sådan motivering, utan att visa något samband mellan det sätt på vilket ett företag för kollektiva investeringar förvaltas och en eventuell risk för missbruk, kan ett sådant argument emellertid inte godtas.

106

Mot bakgrund av det ovan anförda ska den ställda frågan besvaras enligt följande. Artikel 63.1 FEUF ska tolkas så, att den utgör hinder för en medlemsstats lagstiftning enligt vilken endast ett företag för kollektiva investeringar som förvaltas av en extern enhet, och som bedriver sin verksamhet på grundval av en auktorisation från de behöriga myndigheterna med ansvar för tillsyn av finansiella marknader i den stat där denna enhet har sitt säte, kan omfattas av undantaget för skatt på juridiska personers inkomster från investeringar som detta företag har gjort, och enligt vilken det således inte medges ett sådant undantag för internt förvaltade företag för kollektiva investeringar som bildats enligt lagstiftningen i en annan medlemsstat, när lagstiftningen i den förstnämnda medlemsstaten endast tillåter bildande av företag för kollektiva investeringar med extern förvaltning.

107

Eftersom förfarandet i förhållande till parterna i det nationella målet utgör ett led i beredningen av samma mål, ankommer det på den hänskjutande domstolen att besluta om rättegångskostnaderna. De kostnader för att avge yttrande till domstolen som andra än nämnda parter har haft är inte ersättningsgilla.

Mot denna bakgrund beslutar domstolen (första avdelningen) följande:

Artikel 63.1 FEUF ska tolkas så, att den utgör hinder för en medlemsstats lagstiftning enligt vilken endast ett företag för kollektiva investeringar som förvaltas av en extern enhet, och som bedriver sin verksamhet på grundval av en auktorisation från de behöriga myndigheterna med ansvar för tillsyn av finansiella marknader i den stat där denna enhet har sitt säte, kan omfattas av undantaget för skatt på juridiska personers inkomster från investeringar som detta företag har gjort, och enligt vilken det således inte medges ett sådant undantag för internt förvaltade företag för kollektiva investeringar som bildats enligt lagstiftningen i en annan medlemsstat, när lagstiftningen i den förstnämnda medlemsstaten endast tillåter bildande av företag för kollektiva investeringar med extern förvaltning.