EUR-Lex Access to European Union law
This document is an excerpt from the EUR-Lex website
Document 62022CO0030
Order of the Court (Seventh Chamber) of 24 March 2023.#DV v Direktor na Teritorialno podelenie na Natsionalnia osiguritelen institut – Veliko Tarnovo.#Request for a preliminary ruling from the Administrativen sad Veliko Tarnovo.#Reference for a preliminary ruling – Article 99 of the Rules of Procedure of the Court of Justice – Migrant workers – Unemployment – Agreement on the withdrawal of the United Kingdom of Great Britain and Northern Ireland from the European Union and the European Atomic Energy Community – Social security – Article 30 – Determination of entitlement to unemployment benefits – Regulation (EC) No 883/2004 – Article 65(2) – Member State national who has been employed in the United Kingdom – Termination of his or her employment contract after the United Kingdom’s withdrawal and the end of the transition period set by that agreement – Entitlement of that national to unemployment benefit under the legislation of that Member State upon his or her return to that Member State.#Case C-30/22.
Domstolens beslut (sjunde avdelningen) av den 24 mars 2023.
DV mot Direktor na Teritorialno podelenie na Natsionalnia osiguritelen institut – Veliko Tarnovo.
Begäran om förhandsavgörande från Administrativen sad Veliko Tarnovo.
Begäran om förhandsavgörande – Artikel 99 i domstolens rättegångsregler – Migrerande arbetstagare – Arbetslöshet – Avtalet om Förenade konungariket Storbritannien och Nordirlands utträde ur Europeiska unionen och Europeiska atomenergigemenskapen – Social trygghet – Artikel 30 – Fastställelse av rätten till arbetslöshetsersättning – Förordning (EG) nr 883/2004 – Artikel 65.2 – Medborgare i en medlemsstat som arbetat som anställd i Förenade kungariket – Denna medborgares anställningsavtal har upphört efter Förenade kungarikets utträde ur unionen och utgången av den övergångsperiod som fastställts i avtalet – Denna medborgares rätt till arbetslöshetsersättning enligt lagstiftningen i den medlemsstaten efter det att vederbörande återvänt till den staten.
Mål C-30/22.
Domstolens beslut (sjunde avdelningen) av den 24 mars 2023.
DV mot Direktor na Teritorialno podelenie na Natsionalnia osiguritelen institut – Veliko Tarnovo.
Begäran om förhandsavgörande från Administrativen sad Veliko Tarnovo.
Begäran om förhandsavgörande – Artikel 99 i domstolens rättegångsregler – Migrerande arbetstagare – Arbetslöshet – Avtalet om Förenade konungariket Storbritannien och Nordirlands utträde ur Europeiska unionen och Europeiska atomenergigemenskapen – Social trygghet – Artikel 30 – Fastställelse av rätten till arbetslöshetsersättning – Förordning (EG) nr 883/2004 – Artikel 65.2 – Medborgare i en medlemsstat som arbetat som anställd i Förenade kungariket – Denna medborgares anställningsavtal har upphört efter Förenade kungarikets utträde ur unionen och utgången av den övergångsperiod som fastställts i avtalet – Denna medborgares rätt till arbetslöshetsersättning enligt lagstiftningen i den medlemsstaten efter det att vederbörande återvänt till den staten.
Mål C-30/22.
ECLI identifier: ECLI:EU:C:2023:259
DOMSTOLENS BESLUT (sjunde avdelningen)
den 24 mars 2023 ( *1 )
”Begäran om förhandsavgörande – Artikel 99 i domstolens rättegångsregler – Migrerande arbetstagare – Arbetslöshet – Avtalet om Förenade konungariket Storbritannien och Nordirlands utträde ur Europeiska unionen och Europeiska atomenergigemenskapen – Social trygghet – Artikel 30 – Fastställelse av rätten till arbetslöshetsersättning – Förordning (EG) nr 883/2004 – Artikel 65.2 – Medborgare i en medlemsstat som arbetat som anställd i Förenade kungariket – Denna medborgares anställningsavtal har upphört efter Förenade kungarikets utträde ur unionen och utgången av den övergångsperiod som fastställts i avtalet – Denna medborgares rätt till arbetslöshetsersättning enligt lagstiftningen i den medlemsstaten efter det att vederbörande återvänt till den staten”
I mål C‑30/22,
angående en begäran om förhandsavgörande enligt artikel 267 FEUF, framställd av Administrativen sad Veliko Tarnovo (Förvaltningsdomstolen i Veliko Tarnovo, Bulgarien) genom beslut av den 20 december 2021, som inkom till domstolen den 12 januari 2022, i målet
DV
mot
Direktor na Teritorialno podelenie na Natsionalnia osiguritelen institut – Veliko Tarnovo,
meddelar
DOMSTOLEN (sjunde avdelningen),
sammansatt av avdelningsordföranden M.L. Arastey Sahún samt domarna F. Biltgen (referent) och N. Wahl,
generaladvokat: N. Emiliou,
justitiesekreterare: A. Calot Escobar,
efter det skriftliga förfarandet,
med beaktande av de yttranden som avgetts av:
– |
Bulgariens regering, genom M. Georgieva, T. Mitova och E. Petranova, samtliga i egenskap av ombud, |
– |
Tjeckiens regering, genom O. Serdula, M. Smolek och J. Vláčil, samtliga i egenskap av ombud, |
– |
Europeiska kommissionen, genom D. Martin och N. Nikolova, båda i egenskap av ombud, |
med hänsyn till beslutet, efter att ha hört generaladvokaten, att avgöra målet enligt artikel 99 i domstolens rättegångsregler genom ett särskilt uppsatt beslut som är motiverat
följande
Beslut
1 |
Begäran om förhandsavgörande avser tolkningen av artiklarna 30 och 31 i avtalet om Förenade konungariket Storbritannien och Nordirlands utträde ur Europeiska unionen och Europeiska atomenergigemenskapen (EUT L 29, 2020, s. 7) (nedan kallat utträdesavtalet), som undertecknades i Bryssel (Belgien) och London (Förenade kungariket) den 24 januari 2020 och trädde i kraft den 1 februari 2020, samt av artikel 65.2 i Europaparlamentets och rådets förordning (EG) nr 883/2004 av den 29 april 2004 om samordning av de sociala trygghetssystemen (EUT L 166, 2004, s. 1, och rättelse i EUT L 200, 2004, s. 1), i dess lydelse enligt Europaparlamentets och rådets förordning (EU) nr 465/2012 av den 22 maj 2012 (EUT L 149, 2012, s. 4) (nedan kallad förordning nr 883/2004). |
2 |
Begäran har framställts i ett mål mellan DV och Direktor na Teritorialno podelenie na Natsionalnia osiguritelen institut – Veliko Tarnovo (direktören för den regionala avdelningen vid det nationella socialförsäkringsorganet i Veliko Tarnovo, Bulgarien). Målet rör att nämnda direktör har vägrat att bevilja DV arbetslöshetsförmåner efter det att DV:s anställningsförhållande i Förenade kungariket upphörde den 29 mars 2021. |
Tillämpliga bestämmelser
Unionsrätt
Utträdesavtalet
3 |
Genom rådets beslut (EU) 2020/135 av den 30 januari 2020 (EUT L 29, 2020, s. 1) godkändes utträdesavtalet på Europeiska unionens och Europeiska atomenergigemenskapens vägnar. |
4 |
Sjätte stycket i ingressen till detta avtal har följande lydelse: ”SOM ERKÄNNER att det är nödvändigt att föreskriva ömsesidigt skydd för unionsmedborgare och medborgare i Förenade [konungariket Storbritannien och Nordirland] och deras familjemedlemmar, när dessa utövat rätten till fri rörlighet före en dag som fastställs i detta avtal, och att säkerställa att deras rättigheter enligt detta avtal kan göras gällande och bygger på principen om icke-diskriminering, och som även erkänner att rättigheter som härrör från socialförsäkringsperioder bör skyddas”. |
5 |
I artikel 7.1 i nämnda avtal föreskrivs följande: ”Vid tillämpningen av detta avtal ska alla hänvisningar i unionsrättsliga bestämmelser som gjorts tillämpliga genom detta avtal till medlemsstaterna och medlemsstaternas behöriga myndigheter förstås så att de inbegriper Förenade kungariket och dess behöriga myndigheter, utom vad gäller …” |
6 |
I artikel 10.1 a i samma avtal föreskrivs följande: ”Utan att det påverkar tillämpningen av avdelning III ska denna del tillämpas på följande personer:
|
7 |
Avdelning III i den andra delen av utträdesavtalet, med rubriken ”Samordning av sociala trygghetssystem”, innehåller artiklarna 30–36. |
8 |
I artikel 30.1–30.4 i avtalet föreskrivs följande: ”1. Denna avdelning ska tillämpas på följande personer:
…
…
… 2. De personer som avses i punkt 1 ska omfattas så länge som de utan avbrott befinner sig i någon av de situationer som beskrivs i den punkten och som involverar både en medlemsstat och Förenade kungariket samtidigt. 3. Denna avdelning ska även gälla för personer som inte omfattas eller inte längre omfattas av punkt 1 a–e i denna artikel men som omfattas av artikel 10 i detta avtal, samt deras familjemedlemmar och efterlevande. 4. De personer som avses i punkt 3 ska omfattas så länge de fortsätter att ha rätt att uppehålla sig i värdstaten enligt artikel 13 i detta avtal, eller rätt att arbeta i sin arbetsstat enligt artikel 24 eller 25 i detta avtal.” |
9 |
I artikel 31.1 första stycket i avtalet föreskrivs följande: ”De regler och mål som anges i artikel 48 [FEUF] och i [förordning nr 883/2004] och [Europaparlamentets och rådets förordning (EG) nr 987/2009 av den 16 september 2009 om tillämpningsbestämmelser till förordning (EG) nr 883/2004 om samordning av de sociala trygghetssystemen (EUT L 284, 2009, s 1),] ska tillämpas på personer som omfattas av denna avdelning.” |
10 |
I artikel 32.1 a i samma avtal föreskrivs följande: ”Följande regler ska tillämpas i följande situationer och i den omfattning som anges i denna artikel, i den mån de rör personer som inte omfattas, eller inte längre omfattas, av artikel 30:
… Vid sammanläggning av perioder ska perioder som fullgjorts både före och efter övergångsperiodens utgång beaktas i enlighet med [förordning nr 883/2004].” |
11 |
I artikel 126 i utträdesavtalet föreskrivs följande: ”En övergångsperiod eller genomförandeperiod ska börja löpa den dag då detta avtal träder i kraft och upphöra den 31 december 2020.” |
Förordning nr 883/2004
12 |
I artikel 1 j i förordning nr 883/2004 definieras begreppet bosättning som den ort där en person är stadigvarande bosatt. |
13 |
Kapitel 6 i avdelning III i förordningen har rubriken ”Arbetslöshetsförmåner” och innehåller artiklarna 61–65a. |
14 |
I artikel 61 i förordningen, med rubriken ”Särskilda bestämmelser för sammanläggning av försäkringsperioder, anställningsperioder eller perioder av verksamhet som egenföretagare”, föreskrivs följande: ”1. Den behöriga institutionen i en medlemsstat, i vars lagstiftning förvärv, bibehållande, återfående eller varaktighet av rätt till förmåner grundas på antingen fullgjorda försäkringsperioder, anställningsperioder eller perioder av verksamhet som egenföretagare, skall i nödvändig utsträckning beakta de försäkringsperioder, anställningsperioder eller perioder av verksamhet som egenföretagare som fullgjorts enligt varje annan medlemsstats lagstiftning, som om de hade fullgjorts enligt den lagstiftning institutionen tillämpar. Om emellertid rätten till förmåner enligt den tillämpliga lagstiftningen grundas på fullgjorda försäkringsperioder, skall de anställningsperioder eller perioder av verksamhet som egenföretagare som fullgjorts enligt en annan medlemsstats lagstiftning endast beaktas i de fall då de skulle ha betraktats som försäkringsperioder om de hade fullgjorts i enlighet med den tillämpliga lagstiftningen. 2. Utom i de fall som avses i artikel 65.5 a skall punkt 1 i denna artikel tillämpas endast om den berörda personen senast i enlighet med den lagstiftning enligt vilken ansökan om förmåner görs, har fullgjort
|
15 |
I artikel 65.2 och 65.5 i samma förordning föreskrivs följande: ”2. En helt arbetslös person som under sin senaste anställning eller period av verksamhet som egenföretagare var bosatt i en annan medlemsstat än den behöriga medlemsstaten och som fortsätter att vara bosatt i den medlemsstaten eller återvänder till denna, skall ställa sig till arbetsförmedlingens förfogande i den medlemsstat där han är bosatt. Utan att det påverkar tillämpningen av artikel 64 får en helt arbetslös person som en kompletterande åtgärd ställa sig till arbetsförmedlingens förfogande i den medlemsstat där han hade sin senaste anställning eller period av verksamhet som egenföretagare. … 5.
…” |
Bulgarisk rätt
16 |
I artikel 54a.1 i Kodeks za sotsialno osiguriavane (lagen om social trygghet) (DV nr 77 av den 16 september 2021) (nedan kallad KSO) föreskrivs följande: ”Personer för vilka obligatoriska socialförsäkringsavgifter har betalats in till ’arbetslöshetskassan’ under minst tolv av de senaste 18 månaderna innan försäkringen upphörde har rätt till arbetslöshetsförmåner, om de 1. är inskrivna hos arbetsförmedlingen som arbetslösa, 2. inte har fått rätt till pension på grund av försäkringsperioder och ålder i Republiken Bulgarien eller ålderspension i en annan stat, inte erhåller reducerad pension enligt artikel 68a eller tjänstepension enligt artikel 168, 3. inte utövar någon yrkesverksamhet som är föremål för obligatorisk försäkring enligt denna lagstiftning eller enligt någon annan stats lagstiftning. Detta gäller inte personer som omfattas av artikel 114a.1 i Kodeks na truda [(bulgariska lagen om arbete)].” |
Målet vid den nationella domstolen och tolkningsfrågorna
17 |
DV är bulgarisk medborgare. Från den 1 december 2014 till den 29 mars 2021 arbetade hon som anställd i Förenade kungariket hos olika arbetsgivare inom sektorn för sociala tjänster och vårdtjänster. |
18 |
Den 2 april 2021 gjorde DV, i egenskap av arbetslös person, gällande sin rätt till arbetslöshetsförmåner i Bulgarien enligt KSO. Till stöd för sin ansökan ingav DV vissa handlingar, däribland ett intyg om bosättning med avseende på tillämpningen av artikel 65.2 i förordning nr 883/2004. Dessutom utbytte Förenade kungariket och Republiken Bulgarien elektroniskt information om DV:s situation. |
19 |
Genom beslut av den 18 augusti 2021 avslog den bulgariska myndigheten för arbetslöshetsförsäkring ansökan med motiveringen att de försäkringsperioder som DV hade fullgjort i Förenade kungariket till och med den 29 mars 2021 inte hade följts av perioder under vilka en socialförsäkring hade tecknats i Bulgarien. Enligt nämnda myndighet var artikel 30 i utträdesavtalet inte tillämplig, eftersom DV genom att återvända till Bulgarien hade avbrutit den gränsöverskridande situation som hon befann sig i vid utgången av den övergångsperiod som fastställts i artikel 126 i utträdesavtalet (nedan kallad övergångsperioden), det vill säga den 31 december 2020, och följaktligen involverade hennes situation inte längre både en medlemsstat och Förenade kungariket samtidigt. Vad vidare gäller artikel 32 i utträdesavtalet, som avser sammanläggning av försäkringsperioder som fullgjorts före och efter utgången av övergångsperioden, har DV inte utövat någon yrkesverksamhet i Bulgarien vars upphörande skulle ha gjort det möjligt att fastställa huruvida hon uppfyllde villkoren i den bulgariska lagstiftning som reglerar rätten till arbetslöshetsförmåner. |
20 |
DV begärde omprövning av detta beslut. Motparten i det nationella målet fann vid omprövning den 27 september 2021 inte skäl att ändra det tidigare beslutet. DV överklagade därefter beslutet av den 27 september 2021 till den hänskjutande domstolen, det vill säga Administrativen sad Veliko Tarnovo (Förvaltningsdomstolen i Veliko Tarnovo, Bulgarien). |
21 |
Enligt den hänskjutande domstolen är bedömningen av lagenligheten av nämnda beslut av den 27 september 2021 knuten till, eller till och med helt beroende av, huruvida bestämmelserna i artiklarna 61–65 i förordning nr 883/2004 och bestämmelserna i förordning nr 987/2009, i vilka dessa bestämmelser preciseras, är tillämpliga på situationen i det nationella målet, med beaktande av artikel 31.1 i utträdesavtalet, eller huruvida artikel 32 i avtalet endast är tillämplig vad gäller sammanläggningen av de aktuella perioderna. |
22 |
Den hänskjutande domstolen anser att DV:s situation inte motsvarar det fall som avses i artikel 30.1 c i utträdesavtalet, vilken motparten i det nationella målet anser vara relevant, utan det fall som avses i artikel 30.1 a, vilken är tillämplig på unionsmedborgare som omfattas av Förenade kungarikets lagstiftning vid övergångsperiodens utgång. |
23 |
Vad gäller frågan huruvida artikel 31.1 i utträdesavtalet och följaktligen bestämmelserna i förordning nr 883/2004 är tillämpliga, har den hänskjutande domstolen preciserat att DV:s situation, enligt motparten i det nationella målet, inte omfattas av de fall som avses i artikel 30.1 i avtalet, eftersom tillämpningen av dessa är beroende av artikel 30.2 i nämnda avtal. I den artikeln föreskrivs att de personer som avses i artikel 30.1 ska omfattas ”så länge” som de utan avbrott befinner sig i någon av de situationer som beskrivs däri och som involverar både en medlemsstat och Förenade kungariket samtidigt. Den omständigheten att DV:s anställning i Förenade kungariket upphörde den 29 mars 2021 medförde emellertid att den situation som hon omfattades av upphörde. |
24 |
För det första vill den hänskjutande domstolen i detta avseende få klarhet i om uttrycket ”så länge” ska tolkas så, att de personer som avses i artikel 30.1 i utträdesavtalet endast omfattas av någon av de situationer som anges i den bestämmelsen så länge de befinner sig i den situationen, eller om det ska tolkas så, att dessa personer, med hänsyn till logiken i de aktuella bestämmelserna i utträdesavtalet och det mål som eftersträvas med detta, fortsätter att omfattas av nämnda bestämmelse om de befann sig i nämnda situation under hela övergångsperioden, vilket innebär att en förändring av situationen efter den perioden inte påverkar bestämmelsens tillämplighet. |
25 |
För det andra vill den hänskjutande domstolen få klarhet i huruvida artikel 30.3 i utträdesavtalet eventuellt är tillämplig på tvisten i det nationella målet, eftersom den anser att DV:s situation omfattas av artikel 10.1 a i avtalet, till vilken det hänvisas i artikel 30.3 i samma avtal. Den hänskjutande domstolen vill i detta avseende få klarhet i om den begränsning som föreskrivs i artikel 30.4 i utträdesavtalet innebär att artikel 30.3 inte ska tillämpas på DV, eftersom hon inte längre har uppehållsrätt i Förenade kungariket sedan hennes anställningsförhållande upphörde, eller om den begränsningen avser förekomsten av en uppehållsrätt eller rätt att arbeta som utövas efter det att övergångsperioden har löpt ut, utan att det är relevant vid vilken tidpunkt denna rätt upphörde efter övergångsperioden. |
26 |
Mot denna bakgrund beslutade Administrativen sad Veliko Tarnovo (Förvaltningsdomstolen i Veliko Tarnovo) att vilandeförklara målet och ställa följande frågor till EU-domstolen:
|
Förfarandet vid domstolen
27 |
För det första har den hänskjutande domstolen ansökt om att förevarande begäran om förhandsavgörande ska handläggas skyndsamt enligt det förfarande för brådskande mål om förhandsavgörande som föreskrivs i artikel 105.1 i domstolens rättegångsregler. Till stöd för sin begäran har den hänskjutande domstolen påpekat att DV inte längre uppbär någon inkomst sedan hon avslutat sin anställning i Förenade kungariket och att hon eventuellt kommer att behöva göra gällande sin rätt till arbetslöshetsförmåner i denna stat inom de frister och på de villkor som föreskrivs i den statens lagstiftning. |
28 |
Genom beslut av den 25 februari 2022 avslog domstolens ordförande, efter att ha hört referenten och generaladvokaten, denna ansökan med motiveringen att det följer av domstolens fasta praxis att varken enskildas intresse, hur viktigt och legitimt det än må vara, av att omfattningen av de rättigheter som de har enligt unionsrätten fastställs så snabbt som möjligt, eller den omständigheten att det nationella målet är ekonomiskt eller socialt känsligt, innebär att det måste avgöras utan dröjsmål i den mening som avses i artikel 105.1 i rättegångsreglerna (beslut av domstolens ordförande av den 27 februari 2019, M.V. m.fl., C‑760/18, ej publicerat, EU:C:2019:170, punkt 18 och där angiven rättspraxis). Vad vidare gäller huruvida DV eventuellt måste göra gällande sin rätt till arbetslöshetsförmåner i Förenade kungariket, anförde domstolens ordförande att den hänskjutande domstolen varken hade preciserat vilken frist som föreskrivs för detta ändamål i lagstiftningen i nämnda stat eller redogjort för skälen till att DV inte kunde göra gällande denna rättighet före det att EU-domstolen avgjort förevarande begäran om förhandsavgörande. |
29 |
För det andra skickade EU-domstolen den 30 september 2022 en begäran om upplysningar till den hänskjutande domstolen för att få klarhet i vilken stat som var DV:s bosättningsstat, i den mening som avses i artikel 1 j och artikel 65.2 i förordning nr 883/2004, under den period då hon arbetade som anställd i Förenade kungariket, det vill säga den 1 december 2014 till den 29 mars 2021. |
30 |
Den 11 oktober 2022 besvarade den hänskjutande domstolen nämnda begäran med att DV:s bosättningsstat under hela denna period var Förenade kungariket, vilket framgår såväl av det elektroniska utbytet av information mellan den staten och Republiken Bulgarien som av det intyg om bosättning som DV lämnat in med avseende på tillämpningen av artikel 65.2 i förordning nr 883/2004. |
Prövning av tolkningsfrågorna
31 |
Av artikel 99 i domstolens rättegångsregler följer att om svaret på en fråga i en begäran om förhandsavgörande klart kan utläsas av rättspraxis eller inte lämnar utrymme för rimligt tvivel, får domstolen på förslag av referenten och efter att ha hört generaladvokaten när som helst avgöra målet genom ett motiverat beslut. |
32 |
Domstolen finner att denna bestämmelse ska tillämpas i förevarande mål. |
33 |
Domstolen påpekar inledningsvis att det av fast rättspraxis följer att enligt det förfarande för samarbete mellan nationella domstolar och EU-domstolen som införts genom artikel 267 FEUF ankommer det på EU-domstolen att ge den nationella domstolen ett användbart svar, som gör det möjligt för den domstolen att avgöra det mål som den ska pröva. I detta syfte åligger det EU-domstolen att, vid behov, inte bara omformulera de frågor som har ställts till den, utan även beakta unionsrättsliga normer som den nationella domstolen inte har hänvisat till i de frågor som den ställt (dom av den 12 januari 2023, RegioJet, C‑57/21, EU:C:2023:6, punkt 92 och där angiven rättspraxis). |
34 |
I förevarande fall avser de frågor som ställts endast tolkningen av artiklarna 30 och 31 i utträdesavtalet och syftar till att fastställa huruvida dessa artiklar är tillämpliga i en situation, såsom den som är aktuell i det nationella målet, där en person som har arbetat i Förenade kungariket under flera år återvänder till Bulgarien efter övergångsperiodens utgång och ansöker om arbetslöshetsförmåner i den medlemsstaten. |
35 |
Det framgår av sjätte stycket i ingressen till utträdesavtalet att det är nödvändigt att föreskriva ömsesidigt skydd för unionsmedborgare och medborgare i Förenade kungariket, som har utövat rätten till fri rörlighet före en dag som fastställs i avtalet, och särskilt den rätt som härrör från socialförsäkringsperioder. |
36 |
I artikel 7.1 i utträdesavtalet föreskrivs dessutom att vid tillämpningen av avtalet ska alla hänvisningar i unionsrättsliga bestämmelser som gjorts tillämpliga genom avtalet till medlemsstaterna och medlemsstaternas behöriga myndigheter, med vissa undantag, förstås så att de inbegriper Förenade kungariket och dess behöriga myndigheter. |
37 |
Härav följer att syftet med utträdesavtalet inte är att skapa rättigheter som är självständiga i förhållande till unionsrätten, utan att skydda de rättigheter som utövats med stöd av unionsrätten före övergångsperiodens utgång, genom att göra de bestämmelser i unionsrätten som avses i utträdesavtalet tillämpliga på de situationer som definieras i avtalet och som rör Förenade kungarikets medborgare, lagstiftning eller territorium. |
38 |
I artikel 31.1 i utträdesavtalet, som ingår i avdelning III i den andra delen av avtalet, med rubriken ”Samordning av sociala trygghetssystem”, föreskrivs närmare bestämt att de regler och mål som bland annat anges i förordning nr 883/2004 ska tillämpas på personer som omfattas av denna avdelning. |
39 |
Härav följer att det, innan det prövas huruvida bestämmelserna i utträdesavtalet kan tillämpas på en sådan situation som den som är aktuell i det nationella målet, ska fastställas huruvida de bestämmelser i förordning nr 883/2004 som DV har åberopat skulle ha varit tillämpliga på DV oberoende av Förenade kungarikets utträde ur unionen eller den omständigheten att hon hade arbetat som anställd i den staten och inte i en medlemsstat i unionen. Om detta inte vore fallet skulle nämligen den rättighet som förvärvats enligt förordningen för den period som DV arbetat som anställd i Förenade kungariket, och som utträdesavtalet syftar till att skydda, inte finnas. |
40 |
I förevarande fall framgår det av beslutet om hänskjutande att den bulgariska myndigheten för arbetslöshetsförsäkring avslog DV:s ansökan om arbetslöshetsförmåner med motiveringen att DV, efter att ha fullgjort försäkringsperioder i Förenade kungariket genom att ha arbetat som anställd i den staten, återvände till Bulgarien, där hon ansökte om sådana förmåner utan att ha bedrivit yrkesverksamhet eller fullgjort försäkringsperioder i den medlemsstaten. Den hänskjutande domstolen anser vidare att lagenligheten av avslagsbeslutet, enligt artikel 31.1 i utträdesavtalet, beror på huruvida bestämmelserna i artiklarna 61–65a i förordning nr 883/2004 är tillämpliga på sådana omständigheter. |
41 |
Domstolen erinrar i detta avseende om att det i artikel 61.1 i nämnda förordning bland annat föreskrivs att den behöriga institutionen i en medlemsstat, i vars lagstiftning förvärv av rätt till arbetslöshetsförmåner grundas på fullgjorda försäkringsperioder, i nödvändig utsträckning, ska beakta de försäkringsperioder som fullgjorts enligt varje annan medlemsstats lagstiftning, som om de hade fullgjorts enligt den lagstiftning institutionen tillämpar. Det framgår emellertid av artikel 61.2 i förordningen att artikel 61.1 i samma förordning, utom i de fall som avses i artikel 65.5 a i förordningen, endast ska tillämpas om den berörda personen senast i enlighet med den lagstiftning enligt vilken ansökan om förmåner görs, har fullgjort försäkringsperioder, om det i lagstiftningen krävs försäkringsperioder. |
42 |
Eftersom det följer av artikel 54a.1 KSO att förvärvet av rätten till arbetslöshetsförmåner enligt den bulgariska lagstiftningen grundas på fullgjorda försäkringsperioder och då DV inte har fullgjort någon försäkringsperiod sedan hon återvänt till Bulgarien, kan hon följaktligen endast göra anspråk på arbetslöshetsförmåner enligt förordning nr 883/2004 genom sammanläggning av försäkringsperioder som fullgjorts i en annan stat, i förevarande fall Förenade kungariket, om hennes situation motsvarar den situation som avses i artikel 65.5 a i den förordningen, jämförd med artikel 65.2 i samma förordning. |
43 |
I artikel 65.2 första meningen i nämnda förordning föreskrivs att en helt arbetslös person som under sin senaste anställning eller period av verksamhet som egenföretagare var bosatt i en annan medlemsstat än den behöriga medlemsstaten och som fortsätter att vara bosatt i den medlemsstaten eller återvänder till denna, ska ställa sig till arbetsförmedlingens förfogande i den medlemsstat där han eller hon är bosatt. En sådan person ska enligt artikel 65.5 a i förordningen erhålla arbetslöshetsförmåner i enlighet med lagstiftningen i den medlemsstat där han eller hon är bosatt som om vederbörande hade omfattats av den lagstiftningen under sitt senaste arbete som anställd eller verksamhet som egenföretagare. Förmånerna ska utges av institutionen på bosättningsorten. |
44 |
Det framgår tydligt av svaret på den begäran om upplysningar som nämns i punkterna 29 och 30 ovan och som lämnats av den hänskjutande domstolen – vilken är ensam behörig att inom ramen för det förfarande som har införts genom artikel 267 FEUF, bedöma de faktiska omständigheterna i det mål som den har att avgöra (se, för ett liknande resonemang, dom av den 15 september 2022, Fossil (Gibraltar), C‑705/20, EU:C:2022:680, punkt 37 och där angiven rättspraxis) – att DV under hela den period då hon arbetade som anställd i Förenade kungariket var bosatt, i den mening som avses i artikel 1 j och artikel 65.2 i förordning nr 883/2004, i den staten, vilken under denna period var den behöriga staten i den mening som avses i sistnämnda bestämmelse. Det var först efter det att denna anställning hade upphört som DV återvände till Bulgarien för att ansöka om arbetslöshetsförmåner hos den behöriga myndigheten i den medlemsstaten. |
45 |
Mot denna bakgrund ska den prejudiciella fråga som angetts i punkt 39 ovan besvaras enligt följande. Artikel 65.2 i förordning nr 883/2004 ska tolkas så, att den inte är tillämplig i en situation där en person ansöker om arbetslöshetsförmåner hos den behöriga myndigheten i en medlemsstat där han eller hon inte har fullgjort försäkringsperioder, anställningsperioder eller perioder av verksamhet som egenföretagare och till vars territorium denna person återvänder efter att en försäkringsperiod, anställningsperiod eller period av verksamhet som egenföretagare har fullgjorts i en annan stat, i vilken personen var bosatt, i den mening som avses i denna bestämmelse, under hela den perioden. |
46 |
Med hänsyn till svaret på den prejudiciella frågan, saknas anledning att besvara de frågor som ställts av den hänskjutande domstolen. |
Rättegångskostnader
47 |
Eftersom förfarandet i förhållande till parterna i det nationella målet utgör ett led i beredningen av samma mål, ankommer det på den hänskjutande domstolen att besluta om rättegångskostnaderna. De kostnader för att avge yttrande till domstolen som andra än nämnda parter har haft är inte ersättningsgilla. |
Mot denna bakgrund beslutar domstolen (sjunde avdelningen) följande: |
Artikel 65.2 i Europaparlamentets och rådets förordning (EG) nr 883/2004 av den 29 april 2004 om samordning av de sociala trygghetssystemen, i dess lydelse enligt Europaparlamentets och rådets förordning (EU) nr 465/2012 av den 22 maj 2012 |
ska tolkas så, |
att den inte är tillämplig i en situation där en person ansöker om arbetslöshetsförmåner hos den behöriga myndigheten i en medlemsstat där han eller hon inte har fullgjort försäkringsperioder, anställningsperioder eller perioder av verksamhet som egenföretagare och till vars territorium denna person återvänder efter att en försäkringsperiod, anställningsperiod eller period av verksamhet som egenföretagare har fullgjorts i en annan stat, i vilken personen var bosatt, i den mening som avses i denna bestämmelse, under hela den perioden. |
Underskrifter |
( *1 ) Rättegångsspråk: bulgariska.