Tillämpliga bestämmelser

Förordning (EG) nr 139/2004

Förordning (EG) nr 802/2004

Riktlinjer för bedömning av horisontella koncentrationer

Bakgrund till tvisten och det omtvistade beslutet

Förfarandet vid tribunalen och den överklagade domen

Parternas yrkanden

Prövning av överklagandet

Den första grunden

Den första grundens första del

– Parternas argument

– Domstolens bedömning

Den första grundens andra del

– Parternas argument

– Domstolens bedömning

Den andra grunden

Den andra grundens första del

– Parternas argument

– Domstolens bedömning

Den andra grundens andra del

– Parternas argument

– Domstolens bedömning

Den andra grundens tredje del

– Parternas argument

– Domstolens bedömning

Den andra grundens fjärde del

– Parternas argument

– Domstolens bedömning

Den tredje grunden

Den tredje grundens första del

– Parternas argument

– Domstolens bedömning

Den tredje grundens andra del

– Parternas argument

– Domstolens bedömning

Den tredje grundens tredje del

– Parternas argument

– Domstolens bedömning

Den tredje grundens fjärde del

– Parternas argument

– Domstolens bedömning

Den tredje grundens femte del

– Parternas argument

– Domstolens bedömning

Den tredje grundens sjätte del

– Parternas argument

– Domstolens bedömning

Den fjärde grunden

Parternas argument

Domstolens bedömning

Den femte grunden

Parternas argument

Domstolens bedömning

Rättegångskostnader

1

Thyssenkrupp AG har yrkat att domstolen ska upphäva den dom som meddelades av Europeiska unionens tribunal den 22 juni 2022, Thyssenkrupp/kommissionen (T‑584/19, EU:T:2022:386) (nedan kallad den överklagade domen). Genom denna dom ogillade tribunalen Thyssenkrupp AG:s talan om ogiltigförklaring av kommissionens beslut C(2019) 4228 final av den 11 juni 2019 om att en koncentration är oförenlig med den inre marknaden och EES-avtalets funktion (ärende M.8713 – Tata Steel/thyssenkrupp/JV) (nedan kallat det omtvistade beslutet).

2

Skäl 25 i rådets förordning (EG) nr 139/2004 av den 20 januari 2004 om kontroll av företagskoncentrationer (EUT L 24, 2004, s. 1) (nedan kallad koncentrationsförordningen) har följande lydelse:

3

I artikel 2 i förordning nr 139/2004, med rubriken ”Bedömning av koncentrationer”, föreskrivs följande:

”1.   Koncentrationer som omfattas av denna förordning skall bedömas i enlighet med målen i denna förordning och på grundval av följande bestämmelser för att fastställa om de är förenliga med den gemensamma marknaden.

När [Europeiska] kommissionen gör sin bedömning skall den beakta

2.   En koncentration som inte påtagligt skulle hämma den effektiva konkurrensen inom den gemensamma marknaden eller en väsentlig del av den, i synnerhet till följd av att en dominerande ställning skapas eller förstärks, skall förklaras förenlig med den gemensamma marknaden.

3.   En koncentration som påtagligt skulle hämma den effektiva konkurrensen inom den gemensamma marknaden eller en väsentlig del av den, i synnerhet till följd av att en dominerande ställning skapas eller förstärks, skall förklaras oförenlig med den gemensamma marknaden.

4.   I den utsträckning bildandet av ett gemensamt företag som utgör en koncentration enligt artikel 3 har till syfte eller resultat att samordna konkurrensbeteendet hos företag som förblir självständiga, skall samordningen bedömas enligt kriterierna i artikel [101.1 och 101.3 FEUF], i syfte att fastställa om koncentrationen är förenlig med den gemensamma marknaden.

5.   Vid denna bedömning skall kommissionen särskilt beakta

4

Artikel 3 i förordningen har rubriken ”Definition av en koncentration”. I punkterna 1 b och 4 i föreskrivs följande:

”1.   En koncentration skall anses uppstå om en varaktig förändring av kontroll följer av att

…

…

4.   Bildandet av ett gemensamt företag som på varaktig basis fyller en självständig ekonomisk enhets samtliga funktioner skall utgöra en koncentration enligt punkt 1 b.”

5

Artikel 4 i förordningen har rubriken ”Förhandsanmälan av koncentrationer och hänskjutande före anmälan på begäran av de anmälande parterna”. I punkt 1 anges följande:

”Koncentrationer med en gemenskapsdimension enligt definitionen i denna förordning skall anmälas till kommissionen innan de genomförs och efter ingåendet av avtalet, tillkännagivandet av det offentliga budet eller förvärvet av en kontrollerande andel.

Anmälan får också göras när de berörda företagen kan visa för kommissionen att de har en ärlig avsikt att ingå ett avtal eller, när det gäller ett offentligt bud, när de offentligt har tillkännagivit en avsikt att lägga ett sådant bud, förutsatt att det avtal de avser att ingå eller det bud de avser att lägga skulle leda till en koncentration med en gemenskapsdimension.

Vid tillämpningen av denna förordning skall begreppet ’anmäld koncentration’ även omfatta planerade koncentrationer som anmäls enligt andra stycket. Vid tillämpningen av punkterna 4 och 5 i denna artikel skall begreppet ’koncentration’ omfatta planerade koncentrationer i den mening som avses i andra stycket.”

6

I artikel 6 i förordningen, med rubriken ”Prövning av anmälan och inledande av förfarande”, föreskrivs följande i punkt 1 c:

”Kommissionen skall pröva anmälan så snart den har mottagits.

…

7

Artikel 8 i förordning nr 139/2004 har rubriken ”Kommissionens befogenhet att fatta beslut”. Punkterna 2 och 3 har följande lydelse:

”2.   Om kommissionen sedan de berörda företagen har vidtagit ändringar finner att en anmäld koncentration uppfyller kriteriet i artikel 2.2 och, i de fall som avses i artikel 2.4, kriterierna i artikel [101.3 FEUF], skall den fatta ett beslut enligt vilket koncentrationen förklaras förenlig med den gemensamma marknaden.

Kommissionen får förena sitt beslut med villkor och ålägganden för att säkerställa att de berörda företagen fullgör de åtaganden som de har gjort gentemot kommissionen för att göra koncentrationen förenlig med den gemensamma marknaden.

Ett beslut genom vilket en koncentration förklaras förenlig med den gemensamma marknaden skall anses omfatta begränsningar som har direkt anknytning till och är nödvändiga för koncentrationens genomförande.

3.   Om kommissionen finner att en koncentration uppfyller kriteriet i artikel 2.3 eller, i de fall som avses i artikel 2.4, inte uppfyller kriterierna i artikel [101.3 FEUF], skall den fatta ett beslut enligt vilket koncentrationen förklaras oförenlig med den gemensamma marknaden.”

8

I artikel 11 i denna förordning, med rubriken ”Uppskjutande av genomförandet av koncentrationer”, anges följande i punkt 1:

”För att fullgöra de uppgifter som kommissionen tilldelas genom denna förordning får den, genom en enkel begäran eller genom beslut, kräva att de personer som avses i artikel 3.1 b samt företag och företagssammanslutningar tillhandahåller alla nödvändiga upplysningar.”

9

I artikel 14 i förordningen, med rubriken ”Böter”, föreskrivs följande i punkt 1 c:

”Kommissionen får genom beslut ålägga sådana personer som avses i artikel 3.1 b, företag eller företagssammanslutningar böter om högst 1 % av det berörda företagets eller den berörda företagssammanslutningens sammanlagda omsättning enligt definitionen i artikel 5, om de uppsåtligen eller av oaktsamhet

…

10

Artikel 15 i förordningen har rubriken ”Viten”. I punkt 1 a i den artikeln föreskrivs följande:

”Kommissionen får genom beslut förelägga sådana personer som avses i artikel 3.1 b företag eller företagssammanslutningar viten om högst 5 % av det berörda företagets eller den berörda företagssammanslutningens genomsnittliga sammanlagda dagsomsättning enligt definitionen i artikel 5 för varje arbetsdag som dröjsmålet varar, räknat från den dag som anges i beslutet, för att tvinga dem

…”

11

I artikel 13.2 i kommissionens förordning (EG) nr 802/2004 av den 21 april 2004 om tillämpning av förordning nr 139/2004 (EUT L 133, 2004, s. 1, och rättelse i EUT L 172, 2004, s. 9), i dess lydelse enligt kommissionens genomförandeförordning (EU) nr 1269/2013 av den 5 december 2013 (EUT L 336, 2013, s. 1) (nedan kallad förordning (EG) nr 802/2004), angavs följande:

”Kommissionen skall framföra sina invändningar skriftligen till de anmälande parterna.

Kommissionen skall när den framför sina invändningar fastställa en tidsfrist inom vilken de anmälande parterna skriftligen får framföra sina kommentarer till kommissionen.

Kommissionen skall skriftligen underrätta andra berörda parter om sina invändningar.

Kommissionen skall också fastställa en tidsfrist inom vilken dessa andra berörda parter skriftligen får framföra sina kommentarer till kommissionen.

Kommissionen ska inte vara skyldig att beakta kommentarer som inkommer efter det att den fastställda tidsfristen har löpt ut.”

12

Punkterna 14, 16, 19–21, 28, 32–35, 37 och 38 i kommissionens tillkännagivande med ”Riktlinjer för bedömning av horisontella koncentrationer enligt rådets förordning om kontroll av företagskoncentrationer” (EUT C 31, 2004, s. 5) (nedan kallade riktlinjerna för bedömning horisontella koncentrationer) har följande lydelse:

”III. Marknadsandelar och koncentrationsnivåer

…

…

HHI‑nivåer

…

IV. Eventuella konkurrensbegränsande effekter av horisontella koncentrationer

Samgående företag är nära konkurrenter

…

Konkurrenterna ökar sannolikt inte utbudet om priserna höjs

…

Koncentrationen sätter en viktig konkurrensfaktor ur spel

13

Bakgrunden till tvisten återges i punkterna 1–23 i den överklagade domen och kan sammanfattas enligt följande.

14

Thyssenkrupp är ett tyskt bolag som är verksamt inom tillverkning av platta kolstålprodukter och på områdena materialtjänster, hissteknik, industrilösningar och komponentteknik. Detta bolag är en av de ledande europeiska tillverkarna av platt kolstål och är verksamt i hela värdekedjan för platt kolstål, från primär stålproduktion till belagda färdiga produkter. Företaget tillverkar och tillhandahåller ett sortiment av platta kolstålprodukter, inklusive laminerat varmvalsat stål, laminerat kallvalsat stål, stål belagd med metall och laminatstål för förpackning, galvaniserat stål, stål belagd med organiskt material, kornorienterat magnetiskt stål (nedan kallat GOES) och kornorienterat icke-magnetiskt stål. Thyssenkrupps verksamhet är koncentrerad till Tyskland och alla dess integrerade fabriker ligger i Duisburg (Tyskland), men bolaget har även fabriker för sluttillverkning inom Europeiska ekonomiska samarbetsområdet (EES), särskilt i Frankrike, Tyskland och Spanien.

15

Tata Steel Ltd (nedan kallat TSE) är ett indiskt bolag verksamt inom utvinning av kol och järnmalm, tillverkning av stålprodukter och försäljning av dessa produkter över hela världen. TSE producerar dessutom ferrolegeringar och därmed sammanhängande mineraler och tillverkar vissa andra produkter, såsom jordbruksutrustning och kullager. TSE tillverkar och säljer ett sortiment av kolstålprodukter, inklusive laminerat varmvalsat stål, laminerat kallvalsat stål, stål belagd med metall och laminatstål för förpackning, galvaniserat stål, stål belagd med organiskt material, GOES och kornorienterat icke-magnetiskt stål. TSE tillverkar även andra varor längre ned i värdekedjan, såsom rör av kolstål och stålkomponenter för byggnadsindustrin. TSE:s fabriker är huvudsakligen belägna i Förenade kungariket och Nederländerna, men det har även ett antal fabriker för sluttillverkning i andra länder i Europa, bland annat i Belgien, Frankrike, Tyskland och Sverige.

16

Den 25 september 2018 anmälde Thyssenkrupp och TSE (nedan tillsammans kallade parterna i den planerade koncentrationen), i enlighet med artikel 4.1 i förordning nr 139/2004, en planerad koncentration till kommissionen (nedan kallad den planerade koncentrationen) genom vilken de förvärvade gemensam kontroll över ett nyskapat gemensamt företag (nedan kallat JV) i den mening som avses i artikel 3.1 b och 3.4 i denna förordning.

17

Enligt den planerade koncentrationen kommer JV vara verksamt inom tillverkning av platt kolstål och produkter av magnetiskt stål. Vardera parten i den planerade koncentrationen skulle överlåta sin verksamhet och sina produktionstillgångar för kolstål och magnetiskt stål i Europa till JV. Även de stålverkstjänster som Thyssenkrupp tillhandahåller överförs till JV. Vidare skulle respektive part i den planerade koncentrationen inneha 50 procent av JV:s aktier. Ingen av parterna har någon relevant vetorätt som den andra inte har, och parterna kontrollerar således gemensamt det gemensamma företaget. JV kommer varaktigt fylla alla funktioner som en självständig ekonomisk enhet med egen närvaro på marknaden, i såväl det tidigare som det senare ledet i värdekedjan. JV är således ett självständigt fungerande gemensamt företag.

18

I beslut av den 20 oktober 2018 bedömde kommissionen att den planerade koncentrationen gav upphov till allvarliga tvivel beträffande dess förenlighet med den inre marknaden och inledde därför ett fördjupat utredningsförfarande i enlighet med artikel 6.1 c i förordning nr 139/2004.

19

Den 13 februari 2019 antog kommissionen ett meddelande om invändningar i vilket den konstaterade att den planerade koncentrationen påtagligt skulle hämma den effektiva konkurrensen inom en väsentlig del av den inre marknaden i den mening som avses i artikel 2 i förordning nr 139/2004.

20

Den 27 februari 2019 inkom parterna i den planerade koncentrationen med sitt svar till kommissionen på meddelandet om invändningar. De bekräftade att de inte begärde att bli hörda.

21

Den 20 mars 2019 skickade kommissionen en skrivelse till sökandena i vilken den redogjorde för de faktiska omständigheter och den bevisning som stödde invändningarna i meddelandet om invändningar. Parterna i den planerade koncentrationen yttrade sig över denna skrivelse den 25 mars 2019.

22

Den 1 april 2019 inkom parterna i den planerade koncentrationen med åtaganden för att lösa de konkurrensproblem som identifierats i meddelandet om anmärkningar.

23

Den 23 april 2019 inkom dessa parter med reviderade åtaganden.

24

Under det administrativa förfarandet kontaktade kommissionen, utöver de skrivelser med begäran om upplysningar som riktades till parterna i den planerade koncentrationen, ett antal aktörer på marknaden, bland annat kunderna och konkurrenterna till parterna i den planerade koncentrationen, och anmodade dem att lämna upplysningar i enlighet med artikel 11 i förordning nr 139/2004. På samma sätt har skriftväxling och ett antal möten ägt rum mellan parterna i den planerade koncentrationen och kommissionen. Kommissionen tillhandahöll dessutom dessa parter ett antal handlingar och de beviljades tillgång till handlingarna i ärendet vid flera tillfällen.

25

Den 11 juni 2019 antog kommissionen det omtvistade beslutet i enlighet med artikel 8.3 i förordning nr 139/2004, i vilket den förklarade att den planerade koncentrationen inte var förenlig med den inre marknaden och EES.

26

I beslutet gjorde kommissionen överväganden rörande bland annat de relevanta marknaderna, den planerade koncentrationens effekter på konkurrensen och de åtaganden som parterna i den planerade koncentrationen gjort.

27

Vad gäller de relevanta produktmarknaderna konstaterade kommissionen i skäl 256 i det omtvistade beslutet att varmgalvaniserat stål (nedan kallat HDG) och elektrogalvaniserat stål (nedan kallat EG) förmodligen utgjorde separata produktmarknader, men att det inte var nödvändigt att fastställa denna specifika fråga.

28

I skäl 257 i detta beslut gjorde kommissionen i huvudsak bedömningen att tillverkning och leverans av HDG till bilindustrin (nedan kallat Auto HDG) utgjorde en produktmarknad som var skild från marknaden för tillverkning och leverans av HDG för andra användningsområden.

29

I skäl 301 i beslutet fastställde kommissionen att tillverkning och leverans av bleckplåt (nedan kallad TP) och stål försett med elektrolytisk krom (nedan kallad ECCS) avsett för förpackning utgjorde separata produktmarknader.

30

I skäl 302 i beslutet konstaterade kommissionen dessutom att tillverkning och leverans av laminatstål för förpackning också utgjorde en separat produktmarknad.

31

Vad gäller de berörda geografiska marknaderna fann kommissionen i skäl 456 i det omtvistade beslutet i huvudsak att den relevanta geografiska marknaden för produktion och leverans av Auto HDG på sin höjd omfattade EES och att det dessutom fanns bevis för geografiska skillnader inom EES.

32

I skäl 457 i det omtvistade beslutet konstaterade kommissionen att de relevanta geografiska marknaderna för produktion och leverans av TP, ECCS och laminatstål för förpackning på sin höjd omfattade EES.

33

Vad gäller den planerade koncentrationens effekter på konkurrensen ansåg kommissionen i skälen 1250 och 1669 i det omtvistade beslutet att transaktionen påtagligt skulle hämma den effektiva konkurrensen vad gäller produktion och leverans av Auto HDG inom EES på grund av horisontella icke-samordnade effekter till följd av att ett betydande konkurrenstryck skulle upphöra.

34

I skälen 1416, 1417, 1419 och 1670 i det omtvistade beslutet fann kommissionen även att den planerade koncentrationen påtagligt skulle hämma en effektiv konkurrens när det gäller tillverkning och leverans av TP och laminatstål för förpackning inom EES, eftersom den skulle skapa en dominerande ställning på de relevanta marknaderna. Kommissionen preciserade i detta avseende att den planerade koncentrationen under alla omständigheter även skulle medföra horisontella icke-samordnade effekter i fråga om tillverkning och leverans av TP och laminatstål för förpackning inom EES till följd av att ett betydande konkurrenstryck upphör.

35

I skälen 1418, 1419 och 1671 i det omtvistade beslutet konstaterade kommissionen att den planerade koncentrationen påtagligt skulle hämma en effektiv konkurrens vid tillverkning och leverans av ECCS avsett för förpackning inom EES på grund av horisontella icke-samordnade effekter till följd av att ett betydande konkurrenstryck upphör.

36

Vad gäller de åtaganden som parterna i den planerade koncentrationen föreslagit konstaterade kommissionen, i skälen 1668 och 1672 i det omtvistade beslutet, att dessa åtaganden inte helt undanröjde de påtagliga hinder för en effektiv konkurrens som den planerade koncentrationen gav upphov till, dels vad gäller stål belagt med metall (TP och ECCS) och laminatstål avsett för förpackning inom EES, dels Auto HDG inom EES samt att de varken var fullständiga eller effektiva i alla avseenden. Kommissionen ansåg dessutom att det inte med tillräcklig säkerhet gick att bedöma om JV:s verksamhet skulle vara livskraftig inom ramen för den tänkta ändrade strukturen.

37

Kommissionen förklarade därför den berörda koncentrationen oförenlig med den inre marknaden.

38

Thyssenkrupp väckte, genom ansökan som inkom till tribunalens kansli den 22 augusti 2019, talan om ogiltigförklaring av det omtvistade beslutet.

39

Till stöd för sin talan åberopade Thyssenkrupp åtta grunder.

40

Den första grunden avsåg fel i förfarandet, felaktiga rättstillämpningar och uppenbart oriktiga bedömningar vid definitionen av marknaderna för Auto HDG och förpackningsstål. Den första grunden avsåg fel i förfarandet, felaktiga rättstillämpningar och uppenbart oriktiga bedömningar vid definitionen av marknaderna för Auto HDG och förpackningsstål. Den tredje grunden avsåg förfarandefel, felaktiga rättstillämpningar och uppenbart oriktiga bedömningar till grund för konstaterandet att det förelåg ett påtagligt hinder för en effektiv konkurrens på den påstådda marknaden för Auto HDG. Den fjärde grunden avsåg förfarandefel, felaktig rättstillämpning och uppenbart oriktiga bedömningar i samband med konstaterandet att det förelåg ett påtagligt hinder för en effektiv konkurrens på marknaderna för TP, ECCS och laminatstål för förpackning. Den femte grunden avsåg förfarandefel och uppenbart oriktiga bedömningar av de korrigerande åtgärder som parterna i den planerade koncentrationen föreslagit. Den sjätte grunden avsåg bristande motivering av det omtvistade beslutet vad gäller GOES. Den sjunde grunden avsåg ett förfarandefel genom att marknadsaktörerna inte ålades att besvara begäran om upplysningar. Den åttonde grunden avsåg oriktiga bedömningar i den analys av koncentrationen som ledde till beslutet av den 7 maj 2018, ärende COMP/M.8.444 ArcelorMittal/Ilva (nedan kallat ärendet AM/Ilva) till följd av att denna koncentration påstods ha misslyckats.

41

Tribunalen fann att talan inte kunde vinna bifall på dessa grunder och ogillade därför Thyssenkrupps talan i dess helhet.

42

Thyssenkrupp har yrkat att domstolen ska

43

Kommissionen har yrkat att domstolen ska

44

Thyssenkrupp har åberopat fem grunder till stöd för sin talan.

45

Den första grunden avser flera fall av felaktig rättstillämpning, bland annat vad gäller definitionen av en separat produktmarknad för Auto HDG, definitionen av den relevanta geografiska marknaden, bedömningen av Arcelormittals (nedan kallat AM) incitament att utöva ett konkurrenstryck på en prishöjning efter koncentrationen, förekomsten av ett eventuellt påtagligt hinder för en effektiv konkurrens samt de beviskrav som gäller för kommissionen. Den andra grunden avser att tribunalen i flera fall gjorde en felaktig rättstillämpning vid fastställandet av marknaderna för Auto HDG och laminatstål. Vidare underkände tribunalen felaktigt vissa av Thyssenkrupps argument som verkningslösa. Slutligen prövade tribunalen inte vissa anmärkningar i ansökan i första instans, eftersom tribunalen inte på ett korrekt sätt förstod de anmärkningar som Thyssenkrupp framfört. Den tredje grunden avser, för det första, en felaktig tolkning av artikel 2 i förordning nr 139/2004 och skäl 25 i denna förordning och att tribunalen gjorde en felaktig bedömning när den fann att kommissionen kunde stödja sig på samma faktorer till stöd för sina två konkurrensskadeteorier. För det andra och för det tredje gjorde tribunalen en felaktig tolkning av begreppen ”viktig konkurrensfaktor” och ”nära konkurrenter”. För det fjärde gjorde tribunalen flera fel när det gäller AM:s eventuella beteende efter ett genomförande av den planerade koncentrationen och när det gäller frågan huruvida detta företag skulle kunna anses utgöra ett tänkbart alternativ för köparna av TP eller ECCS. För det femte gjorde tribunalen sig skyldig till flera fall av oriktiga bedömningar vad gäller den inverkan som import av Auto HDG-produkter och stålprodukter avsedda för förpackning har på konkurrensen. För det sjätte missuppfattade tribunalen viss bevisning och gjorde en felaktig rättstillämpning genom att utöva sin domstolskontroll avseende beräkningen av HHI vad gäller HDG, TP och ECCS. Den fjärde grunden avser dels att tribunalen, genom att missuppfatta viss bevisning, inte prövade Thyssenkrupps argument, dels att tribunalen gjorde en felaktig rättstillämpning när den konstaterade att kommissionen inte hade åsidosatt Thyssenkrupps rätt till försvar. Den femte grunden avser att tribunalen inte prövade den sjunde grunden för talan i första instans, eftersom den inte hade förstått denna grund på ett korrekt sätt.

46

Thyssenkrupp har gjort gällande att tribunalen i flera fall gjorde en felaktig rättstillämpning i den överklagade domen. Dessa kan indelas i fem olika rättsliga kategorier. För det första utförde tribunalen inte en korrekt fullständig domstolsprövning av det omtvistade beslutet. För det andra nöjde sig tribunalen med att upprepa och beskriva kommissionens bedömning i detta beslut. För det tredje anslöt sig tribunalen till kommissionens bedömning och gjorde inte någon egen bedömning. För det fjärde hänvisade tribunalen till bevisning utan att pröva den. För det femte underlät tribunalen att pröva relevanta punkter eller grunder.

47

Thyssenkrupp har således presenterat en tabell som schematiskt visar mer än sjuttio punkter i den överklagade domen, respektive felkategorier samt det ämne som berörs av varje påstått fel anges.

48

Thyssenkrupp har i detta sammanhang, genom att i huvudsak ge fem konkreta exempel på tribunalens påstått felaktig rättstillämpning, anfört fem specifika anmärkningar.

49

Thyssenkrupp har därvidlag gjort gällande att tribunalen i punkterna 58–63 i den överklagade domen, som avser definitionen av vissa relevanta marknader, inte gjorde någon egen bedömning av vissa skäl i det omtvistade beslutet, utan nöjde sig med att flera gånger upprepa dessa skäl i det omtvistade beslutet. Tribunalen prövade således inte huruvida kommissionens resonemang var korrekt och motiverade inte heller denna avsaknad av bedömning.

50

I punkterna 80–85 i den överklagade domen gjorde tribunalen inte någon egen bedömning när den underkände Thyssenkrupps argument att kommissionen borde ha tillämpat testet ”Small but Significant and Non-transitory Increase in Price (SSNIP)”, ett test grundat på en liten men betydande och inte tillfällig prishöjning (nedan kallat SSNIP-testet), för att bedöma utbytbarheten på utbudssidan på marknaderna för HDG. Tribunalen prövade inte kommissionens bedömning utan upprepade endast denna bedömning.

51

I punkterna 186–189 i den överklagade domen nöjde sig tribunalen med en sammanfattning av kommissionens skäl i det omtvistade beslutet, utan att göra någon egen bedömning. Detta ledde till att tribunalen felaktigt fann att det fanns en rad bevis som styrkte att kommissionens konstateranden var korrekta och att kommissionen underförstått hade beaktat Thyssenkrupps anmärkningar.

52

I punkterna 279 och 283 i den överklagade domen anser Thyssenkrupp att tribunalen gjorde en oriktig bedömning när den fastställde att kommissionen varken är skyldig att bedöma de ekonomiska bevis som åberopats eller att bevisa sin teori om skadlig konkurrenspåverkan. Thyssenkrupp har gjort gällande att tribunalen under alla omständigheter gjorde sig skyldig till felaktig rättstillämpning när den i punkt 279 i den överklagade domen fann att de specifika och tillgängliga ekonomiska bevisen för den planerade koncentrationens framåtblickande effekter kunde lämnas utan avseende. Thyssenkrupp anser att tribunalen felaktigt gjorde bedömningen, mot bakgrund av principen om fri bevisföring i unionsrätten, att avsaknaden av ekonomiska studier som visar den sannolika utvecklingen på den relevanta marknaden och som visar att det finns ett incitament för marknadsaktörerna och för den sammanslagna enheten att bete sig på ett visst sätt, i sig inte är avgörande.

53

Detta gäller även i en situation där ett företags affärsintressen ska beaktas vid bedömningen av huruvida detta intresse på ett avgörande sätt talar för ett visst beteende. ”Ett företags kommersiella intresse” utgör nämligen i sig en grundläggande ekonomisk fråga som kräver en bedömning av ekonomiska bevis och tribunalen kan inte särskilja denna rent ekonomiska fråga från prövningen av tillgänglig ekonomisk bevisning. Dessutom utgör de otillräckliga ekonomiska bevisen i kommissionens och tribunalens bedömningar en missuppfattning av bevisningen från kommissionens respektive tribunalens sida.

54

Slutligen, såsom framgår av punkterna 279–290 i den överklagade domen, gjorde tribunalen, enligt Thyssenkrupp, inte en fullständig prövning av det omtvistade beslutet, eftersom tribunalen endast prövade specifika frågor.

55

I andra hand har Thyssenkrupp gjort gällande att tribunalen, i alla de punkter i den överklagade domen som nämns i den tabell som bolaget ingett, har åsidosatt sin motiveringsskyldighet.

56

Kommissionen har gjort gällande att Thyssenkrupps argument inte kan tas upp till prövning och att de i vart fall inte kan ligga till grund för bifall av överklagandet.

57

Vad gäller frågan huruvida de argument som Thyssenkrupp framfört på ett schematiskt sätt i en tabell över punkterna i den överklagade domen, med respektive felkategorier samt det ämne som berörs av varje påstått fel, kan tas upp till prövning, erinrar domstolen om att det enligt fast rättspraxis framgår av artikel 256.1 andra stycket FEUF, artikel 58 första stycket i stadgan för Europeiska unionens domstol och artikel 168.1 d i domstolens rättegångsregler att det i ett överklagande klart ska anges på vilka punkter den överklagade domen ifrågasätts samt de rättsliga grunder som specifikt åberopas till stöd för yrkandet om upphävande, vid äventyr av att överklagandet eller grunden annars inte kan tas upp till prövning (dom av den 28 september 2023, QI m.fl./kommissionen och ECB, C‑262/22 P, EU:C:2023:714, punkt 71).

58

En grund som bygger på en argumentation som inte är så klar och precis att domstolen kan företa sin rättsenlighetsprövning uppfyller således inte dessa krav och ska avvisas, bland annat eftersom de väsentliga omständigheter som grunden bygger på inte framgår på ett tillräckligt konsekvent och begripligt sätt av ordalydelsen i överklagandet, som i detta hänseende har formulerats på ett oklart och tvetydigt sätt. Domstolen har också fastställt att ett överklagande som inte är konsekvent uppbyggt utan bara består av allmänna påståenden och saknar tydliga uppgifter om vilka punkter i det överklagade avgörandet som eventuellt innebär felaktig rättstillämpning ska avvisas med hänvisning till att det är uppenbart att det inte kan tas upp till prövning (dom av den 28 september 2023, QI m.fl./kommissionen och ECB, C‑262/22 P, EU:C:2023:714, punkt 72).

59

I förevarande fall konstaterar domstolen att även om Thyssenkrupp i sin tabell exakt anger vilka punkter i den överklagade domen som bolaget avser att ifrågasätta i sin första grund, har bolaget inte på ett precist och specifikt sätt redogjort för den felaktiga rättstillämpning som tribunalen påstås ha gjort i dessa punkter.

60

Enbart ett abstrakt och schematiskt omnämnande av mer än sjuttio punkter i den överklagade domen, med respektive felkategorier samt det ämne som berörs av varje påstått fel, uppfyller inte de krav som anges ovan i punkterna 57 och 58. Alla anmärkningar som inte särskilt stöds av rättsliga argument kan följaktligen inte tas upp till prövning.

61

Det är således endast de fem anmärkningar som kan tas upp till prövning beträffande vilka Thyssenkrupp på ett precist sätt har angett vilka omständigheter som kritiseras i den överklagade domen och till stöd för vilka bolaget har anfört rättsliga argument.

62

Vad gäller prövningen i sak av Thyssenkrupps första anmärkning, genom vilken bolaget har gjort gällande att tribunalen i punkterna 58–63 i den överklagade domen inte gjorde en egen bedömning av Thyssenkrupps argument, utan nöjde sig med att vid flera tillfällen återge vissa skäl i det omtvistade beslutet och utan att motivera denna avsaknad av bedömning, konstaterar domstolen att denna anmärkning grundar sig på en felaktig tolkning av den överklagade domen.

63

I punkterna 58–70 i den överklagade domen prövade tribunalen Thyssenkrupps argument varigenom bolaget ifrågasatte kommissionens konstateranden att ”EG och HDG förmodligen utgör skilda marknader” och att ”resultatet av konkurrensbedömningen blir detsamma, oavsett om det anses finnas en separat marknad för HDG eller en global marknad för galvaniserat stål (HDG + EG)”. Såsom framgår av punkt 52 i den överklagade domen, som Thyssenkrupp inte har ifrågasatt, hade Thyssenkrupp vid tribunalen gjort gällande att dessa konstateranden var felaktiga av tre skäl. För det första har konkurrenterna en betydande reservkapacitet för EG, vilket skulle minska kapacitetsandelaran från parterna i koncentrationen om de inkluderades. För det andra skulle ett sådant inkluderande ha visat att reservkapaciteten inte är liten och den skulle inte, efter koncentrationen, i stor utsträckning ha innehafts av AM och parterna i den föreslagna koncentrationen. För det tredje finns det inget som motiverar att EG inte inkluderas i den ifrågavarande marknaden för Auto HDG.

64

Även om tribunalen i sin bedömning av dessa argument hänvisade till vissa skäl i det omtvistade beslutet, kvarstår det faktum att den gjorde detta inom ramen för sin egen prövning av detta beslut och kommissionens överväganden i beslutet.

65

För det första fann tribunalen, i punkterna 58 och 59 i den överklagade domen, att kommissionens bedömning i skäl 132 i det omtvistade beslutet, enligt vilken det inte var nödvändigt att fastställa huruvida HDG och EG utgjorde olika produktmarknader eller om det fanns en global marknad för galvaniserat stål, grundade sig på två omständigheter som angavs i skälen 133–136 i detta beslut. Dels hade kommissionen påpekat att TSE inte var verksamt på EG‑marknaden, dels hade den konstaterat att inkluderandet av EG i samma marknad som HDG skulle ha ökat den sammanlagda andel av denna marknad som innehas av parterna i den planerade koncentrationen. Med hänsyn till den ringa volymen av EG i förhållande till HDG och den ringa andel galvaniserat stål som den utgjorde, var resultatet av konkurrensbedömningen enligt kommissionen sannolikt detsamma. Tribunalen konstaterade att dessa skäl inte hade ifrågasatts av Thyssenkrupp. Under dessa omständigheter fann tribunalen, i punkt 59 i den överklagade domen, att kommissionen således inte kunde klandras för att inte ha motiverat sin bedömning i skäl 132 i det omtvistade beslutet.

66

För det andra framgår det av punkterna 60–62 i den överklagade domen att tribunalen prövade kommissionens bedömning av utbytbarheten mellan HDG och EG. I punkt 60 i den överklagade domen konstaterade tribunalen nämligen att ”utbytbarhet mellan HDG och EG, på utbudssidan, inte kan förekomma eftersom det, såsom framgår av skäl 138 i det [omtvistade] beslutet, där det hänvisas till ett internt dokument från TSE, som inte har ifrågasatts av [Thyssenkrupp], att produktionsprocesserna för HDG och EG är olika, och det är obestridligt att den utrustning som används för att producera den ena typen av stål inte kan användas för att producera den andra. Såsom anges i skäl 144 i detta beslut är övergången från HDG till EG på utbudssidan således inte tillräckligt snabb och ekonomisk.”

67

Vad gäller utbytbarheten på efterfrågesidan mellan HDG och EG hänvisade tribunalen till skälen 137 och 144 i det omtvistade beslutet för att i punkt 61 i den överklagade domen konstatera att även om det antas att utbytbarheten mellan HDG och EG, som endast är möjlig i en och samma riktning, nämligen från EG till HDG, skulle kunna motivera en utvidgning av definitionen av den relevanta marknaden, kvarstår det faktum att all reservkapacitet som finns tillgänglig för EG inte skulle kunna användas för att tillgodose kundernas efterfrågan på HDG.

68

Det är på grundval av dessa överväganden, vilka Thyssenkrupp inte specifikt har ifrågasatt, som tribunalen i punkt 62 i den överklagade domen konstaterade att ett eventuellt beaktande av reservkapaciteten för EG inte skulle ha haft någon inverkan på kommissionens slutsats i skäl 132 i det omtvistade beslutet.

69

För det tredje fann tribunalen i punkt 63 i den överklagade domen att Thyssenkrupp inte hade styrkt sitt påstående att andra konkurrenter till parterna i den planerade koncentrationen än AM förfogade över betydande reservkapacitet avseende EG.

70

Under dessa omständigheter kan tribunalen inte klandras för att inte ha gjort en egen bedömning av kommissionens resonemang och för att ha nöjt sig med att citera vissa skäl i det omtvistade beslutet.

71

Överklagandet kan således inte vinna bifall såvitt avser den första av de fem specifika anmärkningar som anförts inom ramen för den första grundens första del.

72

Genom sin andra anmärkning har Thyssenkrupp i huvudsak gjort gällande att tribunalen inte gjorde en egen bedömning av Thyssenkrupps argument när den i punkterna 80–85 i den överklagade domen underkände de argument som bolaget framfört för att visa att kommissionen borde ha tillämpat SSNIP-testet för att bedöma utbytbarheten på utbudssidan på marknaderna för HDG. Thyssenkrupp har hävdat att tribunalen enbart upprepade kommissionens bedömning.

73

Domstolen konstaterar att även denna anmärkning grundar sig på en felaktig tolkning av den överklagade domen och särskilt av punkterna 74–85 i denna.

74

Det framgår av punkterna 74–76 i nämnda dom att tribunalen, efter att ha erinrat om innehållet i punkt 15 i kommissionens tillkännagivande om definitionen av relevant marknad i gemenskapens konkurrenslagstiftning (EGT C 372, 1997, s. 5) (nedan kallat tillkännagivandet om definitionen av relevant marknad), fann att kommissionen inte är bunden av något test för att avgöra om de berörda produkterna eventuellt är utbytbara och att den behåller rätten att bland de bevis som den anser vara mest lämpliga i varje enskilt fall välja den bevisning som gör det möjligt att bedöma i vilken utsträckning utbytbarhet skulle kunna föreligga. Tribunalen fann således att kommissionen inte var skyldig att tillämpa SSNIP-testet.

75

I punkt 78 i den överklagade domen påpekade tribunalen att definitionen av ”den relevanta marknaden” inte krävde att kommissionen följde en strikt hierarkisk ordning mellan olika informationskällor eller olika typer av bevisning, men att den däremot var skyldig att göra en helhetsbedömning och kunde beakta olika bevisning.

76

I detta sammanhang konstaterar domstolen att tribunalen, i motsats till vad Thyssenkrupp har hävdat, i punkterna 79–84 i den överklagade domen gjorde en egen prövning av bolagets argument för att kontrollera om och hur kommissionen hade undersökt graden av utbytbarhet på utbudssidan med avseende på Auto HDG, inbegripet den produktionskapacitet avseende HDG som för närvarande används för kunder utanför bilindustrin.

77

Efter denna prövning konstaterade tribunalen, i punkt 85 i den överklagade domen, att kommissionen inte hade begått något fel när den grundade sina slutsatser avseende definitionen av en separat marknad för Auto HDG på sin bedömning av den bevisning som samlats in, utan att använda SSNIP-testet. Tribunalen fann därför att Thyssenkrupps andra anmärkning inom ramen för den första grundens första del inte kunde godtas.

78

Under dessa omständigheter kan tribunalen inte klandras för att inte ha gjort en egen prövning av Thyssenkrupps argument och för att endast ha upprepat kommissionens bedömning. Överklagandet kan således inte vinna bifall såvitt avser den andra av de fem specifika anmärkningar som anförts inom ramen för den första grundens första del.

79

Thyssenkrupp har genom sin tredje anmärkning gjort gällande att tribunalen, i punkterna 186–189 i den överklagade domen, endast återgav kommissionens skäl i det omtvistade beslutet, utan att göra en egen prövning av de vid tribunalen framförda argumenten. Detta ledde till att tribunalen felaktigt fann att det fanns en rad bevis som nämndes i detta beslut och som visade att kommissionens konstateranden var korrekta och att kommissionen underförstått hade beaktat Thyssenkrupps invändningar.

80

Det ska i detta hänseende erinras om att tribunalen i punkterna 186–189 i den överklagade domen prövade Thyssenkrupps argument genom vilka bolaget gjorde gällande att kommissionen, inom ramen för sin tolkning av vissa interna handlingar från Thyssenkrupp och TSE, inte hade beaktat de förklaringar som dessa bolag hade lämnat under det administrativa förfarandet och som visade att dessa handlingar inte kunde bevisa att den geografiska omfattningen av marknaderna för Auto HDG och förpackningsstål var begränsade till EES.

81

I motsats till vad Thyssenkrupp har hävdat, konstaterar domstolen att tribunalen angav skälen till varför den fann att bolagets argument, som avses i föregående punkt, inte kunde godtas.

82

Tribunalen gjorde nämligen en ingående prövning av detta beslut när den, i punkt 186 i den överklagade domen, inledningsvis, fann att de omständigheter som kommissionen hade beaktat inte endast utgjordes av interna handlingar från parterna i den planerade koncentrationen, utan även av uttalanden från konkurrenter som samlats in under kommissionens utredning.

83

Tribunalen fann därefter, i punkt 187 i den överklagade domen, att Thyssenkrupp inte hade visat att kommissionen hade gjort en tolkning som uppenbart stred mot lydelsen i de interna dokumenten från parterna i den planerade koncentrationen.

84

I punkt 188 i den överklagade domen gjorde tribunalen en egen prövning av Thyssenkrupps argument avseende kommissionens bedömning av dessa handlingar och konstaterade att bolagets förklaringar inte var tillräckligt övertygande för att kommissionens bedömningar i skälen 351–361 i det omtvistade beslutet skulle förlora sin trovärdighet.

85

Slutligen fann tribunalen i punkt 189 i den överklagade domen att kommissionen inte kunde anses ha underlåtit att beakta de argument som framförts av parterna i den planerade koncentrationen, eftersom kommissionen underförstått men med nödvändighet hade bemött denna argumentation genom slutsatsen att de förklaringar som lämnats av Thyssenkrupp och TSE inte kunde ändra den bedömning som kommissionen hade gjort i meddelandet om invändningar.

86

Under dessa omständigheter kan tribunalen inte klandras för att inte ha gjort en egen bedömning av Thyssenkrupps argument och för att endast ha upprepat de skäl som kommissionen angett.

87

Överklagandet kan således inte vinna bifall såvitt avser den tredje av de fem specifika anmärkningar som anförts inom ramen för den första grundens första del.

88

Genom sin fjärde anmärkning har Thyssenkrupp gjort gällande att tribunalen, i punkterna 279 och 283 i den överklagade domen, felaktigt fann att kommissionen varken var skyldig att bedöma den ekonomiska bevisning som lagts fram eller att bevisa konkurrensskadeteorin, vilken kommissionen grundade sig på för att förbjuda den planerade koncentrationen. Under alla omständigheter gjorde tribunalen i punkt 279 i den överklagade domen en oriktig bedömning när den fann att det går att bortse från tillgänglig specifik ekonomisk bevisning för de framåtblickande effekterna av den planerade koncentrationen. Thyssenkrupp anser vidare att bristerna i den ekonomiska bevisningen i kommissionens och tribunalens bedömningar utgör en missuppfattning av bevisningen från kommissionens och tribunalens sida.

89

Domstolen konstaterar att denna anmärkning grundar sig på en felaktig tolkning av den överklagade domen och att den under alla omständigheter saknar stöd.

90

Såsom framgår av punkt 277 i den överklagade domen slog tribunalen nämligen fast att kommissionen ska stödja sig på tillförlitliga och sammanhängande bevis och att alla dessa bevis måste utgöra samtliga relevanta uppgifter som ska beaktas för att bedöma en komplicerad situation.

91

I punkt 278 i den överklagade domen påpekade tribunalen även att kommissionens kontroll av koncentrationer kräver en framåtblickande analys som undersöker på vilket sätt en sådan koncentration skulle kunna ändra de faktorer som är avgörande för konkurrensen på en viss marknad för att kontrollera huruvida koncentrationen medför ett påtagligt hinder för en effektiv konkurrens. Denna framåtblickande analys innebär att det är nödvändigt att föreställa sig olika händelseförlopp med beaktande av orsak och verkan för att fastställa vilket förlopp som är troligast.

92

I punkt 279 i den överklagade domen slog tribunalen dessutom fast att ”det ankommer på kommissionen att förebringa övertygande bevisning för att dessa händelseförlopp är sannolika. I vissa fall kan dessa bevis bestå av ekonomiska studier som visar den sannolika utvecklingen på den relevanta marknaden och som visar att det finns ett incitament för marknadsaktörerna och för den sammanslagna enheten att bete sig på ett visst sätt. Med hänsyn till principen om fri bevisföring i unionsrätten är avsaknaden av denna typ av bevisning emellertid inte i sig avgörande. I synnerhet i en situation där det är uppenbart att ett företags affärsintressen på ett avgörande sätt talar för ett visst beteende, gör sig kommissionen inte skyldig till en uppenbart oriktig bedömning när den anser att det är sannolikt att aktörerna på marknaden eller den sammanslagna enheten faktiskt kommer att agera på det sätt som förutses. I ett sådant fall kan de ekonomiska och affärsmässiga förhållandena i det aktuella fallet utgöra sådan övertygande bevisning.”

93

Det var mot bakgrund av dessa skäl som tribunalen prövade Thyssenkrupps anmärkning om en uppenbart oriktig bedömning av AM:s incitament att utöva konkurrenstryck vid en prishöjning efter den planerade koncentrationen.

94

I punkt 283 i den överklagade domen fann tribunalen således att ”kommissionen, för att fastställa den sannolika utvecklingen av situationen på den relevanta marknaden och för att bedöma huruvida det finns ett incitament för marknadsaktörerna eller den sammanslagna enheten att agera på ett visst sätt, inte är skyldig att grunda sig på detaljerade ekonomiska studier”. Tribunalen fann att kommissionen ”[kunde] grunda sig på överväganden som har samband med det faktiska antagandet av det beteende som dessa aktörer eller denna enhet förutser, när det är uppenbart att ett företags kommersiella intresse på ett avgörande sätt talar för ett visst beteende, vilket det har visat sig vara fallet i förevarande mål”. Enligt tribunalen följde det härav ”att kommissionen i detta avseende bland annat kunde grunda sig på de ekonomiska och affärsmässiga förhållandena i förevarande fall”.

95

Domstolen konstaterar att det emellertid inte framgår av de ovannämnda punkterna i den överklagade domen att tribunalen hade funnit att kommissionen varken var skyldig att bedöma den ekonomiska bevisning som lagts fram av de berörda parterna eller att styrka sin teori om skadlig konkurrenspåverkan.

96

Tribunalen underströk nämligen, i punkterna 279 och 280 i den överklagade domen, att det ankommer på kommissionen att lägga fram övertygande bevisning för att visa att en koncentration påtagligt kan hämma den effektiva konkurrensen på den inre marknaden eller en väsentlig del av den.

97

Tribunalen fann visserligen att kommissionen, för att fastställa den sannolika utvecklingen av situationen på den berörda marknaden och för att bedöma huruvida det föreligger ett incitament för marknadsaktörerna eller den sammanslagna enheten att bete sig på ett visst sätt, inte nödvändigtvis är skyldig att grunda sig på detaljerade ekonomiska undersökningar, bland annat i en situation där det klart framgår av annan bevisning att ett företags kommersiella intresse på ett avgörande sätt talar ett visst beteende.

98

Domstolen påpekar emellertid att det varken av förordning nr 139/2004 eller av rättspraxis framgår att ekonomiska undersökningar är de enda tillåtna bevismedlen för att fastställa den sannolika utvecklingen av situationen på den berörda marknaden och för att bedöma huruvida det föreligger ett incitament för marknadsaktörerna eller för den sammanslagna enheten att bete sig på ett visst sätt.

99

Det ska nämligen erinras om att den princip som gäller i unionsrätten är principen om fri bevisprövning (dom av den 10 september 2020, Hamas/rådet, C‑386/19 P, EU:C:2020:691, punkt 73 och där angiven rättspraxis), vilket innebär att kommissionen i princip har rätt att åberopa all slags bevisning. Den måste emellertid uppfylla de krav som följer av rättspraxis, det vill säga bevisen måste vara tillräckligt väsentliga, samstämmiga, tillförlitliga och sammanhängande samt vara materiellt riktiga (se, för ett liknande resonemang, dom av den 13 juli 2023, kommissionen/CK Telecoms UK Investments, C‑376/20 P, EU:C:2023:561, punkterna 75 och 125).

100

I förevarande fall hänvisade tribunalen i punkt 277 i den överklagade domen till punkt 35 i den domen, där det erinras om att unionsdomstolen inte bara ska pröva huruvida de bevis som åberopats är materiellt riktiga, tillförlitliga och sammanhängande, utan även huruvida dessa bevis utgör samtliga relevanta uppgifter som måste beaktas för att bedöma en komplicerad situation och huruvida de kan ligga till grund för de slutsatser som dragits. Tribunalen gjorde därefter, mot bakgrund av nämnda punkt 35, de bedömningar som framgår av punkterna 282 och 283 i den överklagade domen varvid den beaktade flera bevis som kommissionen hade beaktat, utöver de ekonomiska uppgifter som Thyssenkrupp och TSE hade lämnat, för att tillbakavisa den ekonomiska utredning som dessa företag hade lagt fram under det administrativa förfarandet.

101

Mot denna bakgrund kan tribunalen inte anses ha gjort en felaktig rättstillämpning i punkterna 279 och 283 i den överklagade domen.

102

Vad slutligen gäller argumentet om en påstådd missuppfattning av tribunalens bedömning, erinrar domstolen om att det följer av artikel 256.1 andra stycket FEUF, artikel 58 första stycket i stadgan för Europeiska unionens domstol och artiklarna 168.1 d och 169.2 i domstolens rättegångsregler att det i ett överklagande klart ska anges på vilka punkter den dom som det yrkas upphävande av ifrågasätts samt de rättsliga grunder som särskilt åberopas till stöd för detta yrkande. När en klagande har gjort gällande att tribunalen har missuppfattat bevisningen har vederbörande dessutom en skyldighet att exakt ange vilka omständigheter som tribunalen har missuppfattat och visa de bedömningsfel som klaganden anser har föranlett denna missuppfattning hos tribunalen (dom av den 26 juli 2017, Staatliche Porzellan-Manufaktur Meissen/EUIPO, C‑471/16 P, EU:C:2017:602, punkt 34).

103

Domstolen konstaterar emellertid att Thyssenkrupp genom sina argument inte på ett tydligt sätt har angett vilken bevisning som tribunalen har missuppfattat.

104

Detta argument kan därför inte tas upp till prövning.

105

Under dessa omständigheter ska den fjärde av de fem specifika anmärkningar som anförts inom ramen för den första grundens första del underkännas till viss del och kan i övriga delar inte upptas till prövning.

106

I Thyssenkrupps femte och sista anmärkning har bolaget gjort gällande att tribunalen inte gjorde en fullständig prövning av det omtvistade beslutet, eftersom tribunalen i punkterna 279–290 i den överklagade domen begränsade sig till att pröva specifika frågor. Domstolen erinrar om att det följer av unionsdomstolarnas förfaranderegler, särskilt artikel 21 i stadgan för Europeiska unionens domstol samt artiklarna 76 och 84.1 i tribunalens rättegångsregler att parterna i princip avgör och begränsar tvisten och att unionsdomstolarna inte får döma utöver vad som har yrkats av parterna (ultra petita) (dom av den 13 juli 2023, kommissionen/CK Telecoms UK Investments, C‑376/20 P, EU:C:2023:561, punkt 324).

107

Vissa grunder kan, eller till och med bör, tas upp på eget initiativ, såsom exempelvis är fallet med en felaktig eller otillräcklig motivering av det beslut som är i fråga, vilket är en omständighet som omfattas av väsentliga formföreskrifter. En grund som rör beslutets materiella lagenlighet, vilket är en omständighet som är knuten till åsidosättande av fördragen eller av en rättsregel som gäller deras tillämpning, i den mening som avses i artikel 263 FEUF, kan däremot endast prövas av unionsdomstolen om den har åberopats av sökanden (dom av den 13 juli 2023, Commission/CK Telecoms UK Investments, C‑376/20 P, EU:C:2023:561, punkt 325).

108

Den domstolsprövning som tribunalen kan göra är således i princip strikt knuten till de specifika grunder som anförts i ansökan i första instans.

109

Överklagandet kan således inte vinna bifall såvitt avser den femte av de fem specifika anmärkningar som anförts inom ramen för den första grundens första del.

110

Mot bakgrund av det ovan anförda kan Thyssenkrupp inte heller vinna framgång med sitt alternativa påstående att tribunalen, vad gäller dessa fem specifika invändningar, åsidosatte sin motiveringsskyldighet.

111

Överklagandet kan följaktligen inte bifallas på den första grundens första del, i den del den kan upptas till prövning.

112

Thyssenkrupp har genom sin första anmärkning gjort gällande att tribunalen gjorde en felaktig rättstillämpning när den inte konstaterade att kommissionen, för att visa att den effektiva konkurrensen påtagligt skulle hämmas, borde ha gjort en prövning i två steg, i den mening som avses i punkt 51 i domen av den 10 juli 2008, Bertelsmann och Sony Corporation of America/Impala (C‑413/06 P, EU:C:2008:392), och i punkt 113 och följande punkter i tribunalens dom av den 28 maj 2020, CK Telecoms UK Investments/kommissionen (T‑399/16, EU:T:2020:217).

113

Denna prövning innebär, för det första, att det ska göras en bedömning av det mest sannolika framtida beteende som den sammanslagna enheten och andra aktörer enligt kommissionen kommer att uppvisa efter koncentrationen.

114

För det andra innebär prövningen, som sker i två steg, att det genom en analys av referensmarknadens framtida utveckling ska göras en bedömning av huruvida detta framtida beteende sannolikt kommer att leda till en situation där den effektiva konkurrensen på den relevanta marknaden påtagligt hämmas.

115

Genom sin andra anmärkning har Thyssenkrupp gjort gällande att tribunalen, bland annat i punkterna 270–290, 304, 432, 433, 448–453, 540–544, 551, 570, 613, 633, 737 och 754 i den överklagade domen, gjorde en felaktig rättstillämpning när den fann att kommissionen inte var skyldig att visa att det i förevarande fall med ”stor sannolikhet” eventuellt kommer att föreligga ett påtagligt hinder för en effektiv konkurrens.

116

Det framgår emellertid av punkt 118 i domen av den 28 maj 2020, CK Telecoms UK Investments/kommissionen (T‑399/16, EU:T:2020:217), att kommissionen är skyldig att visa att det med ”stor sannolikhet” föreligger ett påtagligt hinder för en effektiv konkurrens efter en koncentration och att det beviskrav som gäller för kommissionen följaktligen är strängare än kravet på att det är ”mer sannolikt än osannolikt” att det föreligger ett påtagligt hinder för en effektiv konkurrens.

117

Enligt Thyssenkrupp leder tillämpningen av ett lägre beviskrav, såsom det som tribunalen tillämpade i förevarande mål, felaktigt till en omvänd bevisbörda, eftersom den anmälande parten är skyldig att bevisa att den effektiva konkurrensen med ”stor sannolikhet” inte påtagligt kommer att hämmas.

118

Thyssenkrupp anser vidare att tribunalen, genom att inte kräva att kommissionen ska visa att den planerade koncentrationen med ”stor sannolikhet” kommer leda till ett påtagligt hinder för den effektiva konkurrensen på den inre marknaden, har godtagit att kommissionen kan grunda sig på en allmän presumtion om att ett sådant hinder föreligger.

119

Kommissionen har gjort gällande att Thyssenkrupps argument inte kan tas upp till prövning och att de i vart fall inte kan ligga till grund för bifall av överklagandet.

120

Thyssenkrupp har i sin replik preciserat att denna delgrund, i motsats till vad kommissionen har gjort gällande, kan tas upp till prövning, eftersom bristerna i kommissionens bedömning av koncentrationen med avseende på behovet av en undersökning i två steg redan hade åberopats i första instans, vilket framgår av punkt 14 och följande punkter, punkt 26 och följande punkter, punkt 58 och följande punkter, punkt 63, 69, 72 och följande punkter, punkterna 128, 135, 139 och 153 i ansökan i första instans.

121

Vad gäller frågan huruvida den första anmärkningen i den andra delen av Thyssenkrupps första grund kan tas upp till prövning, har detta bolag – trots att det vid ett flertal tillfällen inför tribunalen har understrukit att kommissionens konstateranden avseende Auto HDG och förpackningsstål innebar en uppenbart oriktig bedömning och en uppenbart felaktig rättstillämpning i flera avseenden – inte lyckats visa att bolaget i första instans åberopade specifika grunder avseende kommissionens och tribunalens påstådda skyldighet att göra en prövning i två steg, i den mening som avses i punkt 51 i domen av den 10 juli 2008, Bertelsmann och Sony Corporation of America/Impala (C‑413/06 P, EU:C:2008:392), och i punkt 113 och följande punkter i domen av den 28 maj 2020, CK Telecoms UK Investments/kommissionen (T‑399/16, EU:T:2020:217).

122

Ingen av de punkter i ansökan i första instans som Thyssenkrupp har hänvisat till, för att visa att bolaget hade framställt de anmärkningar som anges i föregående punkt vid tribunalen, innehåller några sådana specifika grunder eller argument.

123

Det är tillräckligt att erinra om att enligt artikel 170.1 i domstolens rättegångsregler får ett överklagande inte ändra saken i målet vid tribunalen. I mål om överklagande är domstolen endast behörig att pröva den rättsliga bedömningen av de grunder som åberopats i den lägre instansen. En part kan således inte åberopa en ny grund inför EU-domstolen som denne inte har åberopat vid tribunalen, eftersom detta skulle innebära att vederbörande i sådant fall kunde anhängiggöra en mer omfattande tvist vid EU-domstolen, vilken har en begränsad behörighet i mål om överklagande, än den som tribunalen har prövat (dom av den 25 mars 2021, Slovak Telekom/kommissionen, C‑165/19 P, EU:C:2021:239, punkterna 98 och 99 och där angiven rättspraxis).

124

Eftersom klaganden inte har åberopat den första anmärkningen i den första grundens andra del vid tribunalen, är det uppenbart att den inte kan tas upp till prövning.

125

När det gäller frågan om upptagande till prövning av den andra anmärkningen i den andra delen av förevarande grund, vilken avser de beviskrav som åvilar kommissionen när den ska styrka ett påtagligt hinder för en effektiv konkurrens enligt artikel 2.3 i förordning nr 139/2004, erinrar domstolen om att det följer av fast rättspraxis att ett påstått åsidosättande av tillämpliga bevisregler utgör en rättsfråga som kan prövas i ett mål om överklagande (se, bland annat, dom av den 28 november 2019, ABB/kommissionen, C‑593/18 P, EU:C:2019:1027, punkt 28 och där angiven rättspraxis). Såsom det har erinrats om ovan punkt 115 har Thyssenkrupp gjort gällande att tribunalen felaktigt fann att kommissionen inte var skyldig att visa att det med ”stor sannolikhet” föreligger ett eventuellt påtagligt hinder för en effektiv konkurrens. Mot denna bakgrund finner domstolen att den andra anmärkningen i den första grundens andra del kan tas upp till prövning.

126

När det gäller den prövningen av denna delgrund i sak, räcker det att konstatera att Thyssenkrupps argument vilar på premissen att det framgår av punkt 118 i domen av den 28 maj 2020, CK Telecoms UK Investments/kommissionen (T‑399/16, EU:T:2020:217), att kommissionen är skyldig att visa att det med ”stor sannolikhet” föreligger påtagliga hinder för en effektiv konkurrens efter en koncentration och att det beviskrav som gäller för kommissionen följaktligen är strängare än kravet på att det är ”mer sannolikt än osannolikt” att det föreligger ett påtagligt hinder för en effektiv konkurrens.

127

Såsom domstolen har slagit fast i punkterna 87 och 88 i domen av den 13 juli 2023, kommissionen/CK Telecoms UK Investments (C‑376/20 P, EU:C:2023:561), är denna premiss emellertid felaktig. Med beaktande av bland annat den symmetriska strukturen i artikel 2.2 och 2.3 i förordning nr 139/2004, samt det förhållandet att den ekonomiska analys som kommissionen ska göra i fråga om koncentrationer är av framåtblickande karaktär, räcker det nämligen att kommissionen, med hjälp av tillräckligt väsentlig och samstämmig bevisning, visar att det är mer sannolikt än osannolikt att koncentrationen i fråga påtagligt skulle – eller inte skulle – hämma den effektiva konkurrensen inom den inre marknaden eller en väsentlig del av den, för att nämnda institution ska kunna förklara att koncentrationen är oförenlig respektive förenlig med den inre marknaden.

128

Under dessa omständigheter kan överklagandet inte vinna bifall med stöd av den andra anmärkningen i den första grundens andra del.

129

Av detta följer att det är uppenbart att den första grundens andra del delvis inte kan tas upp till prövning och i övriga delar inte kan leda till bifall för överklagandet.

130

Thyssenkrupp har gjort gällande att tribunalen i punkterna 55–71, 74–85, 88–93, 98–107 och 112–114 i den överklagade domen, i flera fall, gjorde en felaktig rättstillämpning vid fastställandet av den relevanta marknaden i förevarande fall. Tribunalen missuppfattade även bevisningen och/eller åsidosatte sin motiveringsskyldighet.

131

För det första fann tribunalen, i punkterna 55–57 i den överklagade domen, felaktigt att kommissionen inte hade grundat det omtvistade beslutet på förekomsten av en separat marknad för Auto HDG.

132

För det andra har Thyssenkrupp gjort gällande att kommissionen gjorde ett uppenbart fel när den i punkterna 9.1–9.4 i det omtvistade beslutet nöjde sig med en konkurrensbedömning av den planerade koncentrationen enbart på grundval av marknaden för Auto HDG och inte även grundade sig på en större marknad som omfattade EG och HDG. Enligt bolaget borde tribunalen ha upptäckt och konstaterat detta uppenbara fel från kommissionens sida.

133

För det tredje och slutligen har Thyssenkrupp gjort gällande att tribunalen, för att fastställa den relevanta marknaden, felaktigt, bland annat i punkt 103 i den överklagade domen, uppställde ett ”krav på fullständig utbytbarhet” mellan Auto HDG och HDG för andra användningsområden än bilindustrin. Tribunalen gjorde även en felaktig rättstillämpning när den inte krävde att kommissionen skulle fastställa tekniska kriterier på grundval av vilka vissa produktionskedjor på den relevanta produktmarknaden hade kunnat ingå vid fastställandet av utbytbarheten på utbudssidan. Dessutom kastade tribunalen om bevisbördan genom att kräva att de anmälande parterna skulle visa att det inte fanns någon faktor som kunde begränsa möjligheterna att ersätta Auto HDG med HDG för andra användningsområden än bilindustrin.

134

Kommissionen har gjort gällande att Thyssenkrupps argument inte kan tas upp till prövning och att de i vart fall inte kan ligga till grund för bifall av överklagandet.

135

För det första ska domstolen behandla frågan om den första delen av den andra grunden kan tas upp till prövning. Thyssenkrupp har i denna delgrund gjort gällande att tribunalen gjorde flera fel vid fastställandet av den relevanta marknaden i förevarande fall. Domstolen erinrar i detta avseende om att det framgår av rättspraxis (ovan punkterna 57 och 58) att det i ett överklagande klart ska anges på vilka punkter den dom som det yrkas upphävande av ifrågasätts samt de rättsliga grunder som särskilt åberopas till stöd för detta yrkande. I annat fall kan överklagandet eller grunden i fråga inte tas upp till prövning. En grund som bygger på en argumentation som inte är så klar och precis att domstolen kan företa sin prövning uppfyller således inte dessa krav och ska avvisas, eftersom de väsentliga omständigheter som grunden bygger på inte framgår på ett konsekvent och begripligt sätt av överklagandet. Domstolen har också fastställt att ett överklagande som inte är konsekvent uppbyggt utan bara består av allmänna påståenden och saknar tydliga uppgifter om vilka punkter i det överklagade avgörandet som eventuellt innebär felaktig rättstillämpning ska avvisas med hänvisning till att det är uppenbart att det inte kan tas upp till prövning.

136

Eftersom de anmärkningar som Thyssenkrupp framfört avseende andra punkter i den överklagade domen än punkterna 55–57 och 103 i den domen inte underbyggs av några specifika rättsliga argument, kan de inte tas upp till prövning. Detsamma gäller påståendet att tribunalen åsidosatte sin motiveringsskyldighet.

137

I den mån Thyssenkrupp även har gjort gällande, beträffande punkterna 55–57 i den överklagade domen, att kommissionen, tvärtemot vad som konstaterades i skäl 132 i det omtvistade beslutet, i andra avsnitt i beslutet i huvudsak grundade sig på förekomsten av en separat marknad för Auto HDG, finner domstolen att Thyssenkrupp har ifrågasatt detta konstaterande och således begärt att domstolen ska göra en ny bedömning av de faktiska omständigheterna, vilket inte kan tas upp till prövning i ett mål om överklagande.

138

För det andra, vad gäller frågan huruvida argumentet att tribunalen missuppfattade viss bevisning kan tas upp till prövning, erinrar domstolen om (såsom framgår av punkt 102 ovan) att en klagande som gör gällande att tribunalen har missuppfattat bevisningen, har en skyldighet att exakt ange vilka omständigheter som tribunalen har missuppfattat och visa de bedömningsfel som klaganden anser har föranlett denna missuppfattning hos tribunalen.

139

Domstolen konstaterar emellertid att Thyssenkrupp genom sina argument inte på ett tydligt sätt har angett vilken bevisning som tribunalen har missuppfattat.

140

Detta argument kan därför inte tas upp till prövning.

141

För det tredje ska domstolen pröva frågan om upptagande till prövning av Thyssenkrupps argument att tribunalen borde ha upptäckt och konstaterat att kommissionen hade gjort en uppenbart oriktig bedömning när den i punkterna 9.1–9.4 i det omtvistade beslutet nöjde sig med att göra en konkurrensbedömning av den planerade koncentrationen genom att enbart grunda sig på marknaden för Auto HDG utan att även beakta en större marknad som omfattade EG och HDG. Domstolen påpekar att Thyssenkrupp vid tribunalen endast gjorde gällande att kommissionens slutsats var felaktig när den ansåg att resultatet av konkurrensbedömningen skulle ha blivit densamma för den ena eller den andra marknaden. I motsats till vad bolaget har gjort gällande i sin replik bekräftas detta konstaterande av punkt 14 och följande punkter i ansökan i första instans, till vilka bolaget hänvisade i detta avseende.

142

Såsom har påpekats i punkt 123 ovan får ett överklagande, i enlighet med artikel 170.1 i domstolens rättegångsregler, inte ändra saken i målet vid tribunalen. I mål om överklagande är domstolen endast behörig att pröva den rättsliga bedömningen av de grunder som åberopats i den lägre instansen. En part kan således inte för första gången vid domstolen åberopa en grund som parten inte har åberopat vid tribunalen, eftersom detta skulle innebära att vederbörande i så fall kunde anhängiggöra en mer omfattande tvist vid domstolen än den som tribunalen haft att pröva.

143

Thyssenkrupps argument kan således inte tas upp till prövning.

144

För det fjärde och slutligen ska domstolen pröva frågan om upptagande till prövning av Thyssenkrupps argument att tribunalen gjorde en felaktig rättstillämpning genom att inte kräva att kommissionen skulle fastställa tekniska kriterier på grundval av vilka vissa produktionskedjor på den relevanta produktmarknaden skulle kunna ingå för att fastställa utbytbarheten på utbudssidan. Det är i detta avseende tillräckligt att påpeka att eftersom Thyssenkrupp inte hade framställt någon sådan anmärkning i första instans, ska även detta argument anses vara en ”ny grund” som därför inte kan upptas till prövning.

145

När det gäller prövningen i sak av Thyssenkrupps påstående att tribunalen felaktigt konstaterade att kommissionen inte hade grundat det omtvistade beslutet på förekomsten av en separat marknad för Auto HDG, finner domstolen under alla omständigheter att detta argument grundar sig på en felaktig tolkning av den överklagade domen. I punkterna 55–57 i den överklagade domen kom tribunalen inte fram till en sådan slutsats. Tribunalen konstaterade nämligen i punkterna 55–57 att det enligt kommissionen i förevarande fall inte var nödvändigt att avgöra huruvida HDG och EG utgjorde separata produktmarknader, eftersom resultatet av konkurrensbedömningen skulle bli detsamma oavsett om det rörde sig om en separat marknad för HDG eller en global marknad för galvaniserat stål (HDG + EG).

146

Överklagandet kan således inte vinna bifall såvitt avser denna anmärkning heller.

147

När det gäller Thyssenkrupps anmärkning att tribunalen vid fastställandet av den relevanta marknaden, i bland annat punkt 103 i den överklagade domen, felaktigt uppställde ett ”krav på fullständig utbytbarhet” mellan Auto HDG och HDG för andra användningsområden än bilindustrin, finner domstolen att även denna anmärkning grundar sig på en felaktig tolkning av den överklagade domen.

148

I punkterna 101–103 i den överklagade domen avsåg tribunalen nämligen endast att bemöta ett av Thyssenkrupps argument. Det framgår av punkt 95 i den överklagade domen, som innehåller en korrekt sammanfattning av detta argument, att Thyssenkrupp vid tribunalen hade gjort gällande att dessa typer av stål är helt utbytbara på utbudssidan och att en stor majoritet produktionskedjorna avseende HDR inom EES kan tillverka andra HDG för kunder inom bilsektorn eller kan anpassas för detta ändamål genom mindre investeringar, dock med undantag för avancerat stål med hög hållfasthet som kräver särskild utrustning.

149

Det framgår dessutom av bland annat punkterna 101 och 102 i den överklagade domen att tribunalen prövade frågan huruvida leverantörerna, mot bakgrund av punkt 20 i tillkännagivandet om definitionen av relevant marknad, utan svårighet kunde ändra sitt produktsortiment på ett sådant sätt att det motiverar att marknaden utvidgas till att omfatta allt HDG. I denna punkt uppställs emellertid inte något krav på fullständig utbytbarhet.

150

I punkt 103 i den överklagade domen fann tribunalen att de investeringar som var nödvändiga för att uppgradera produktionslinjerna för att anpassa dem till tillverkning av Auto HDG var långt ifrån obetydliga. Tribunalen drog således slutsatsen att kommissionen inte kunde klandras för att ha gjort bedömningen att Auto HDG och HDG inte var helt utbytbara på utbudssidan.

151

Under dessa omständigheter kan överklagandet inte vinna bifall såvitt avser anmärkningen att tribunalen uppställde ett ”krav på fullständig utbytbarhet” mellan Auto HDG och HDG för andra användningsområden än bilindustrin.

152

När det gäller Thyssenkrupps argument att tribunalen kastade om bevisbördan genom att kräva att de anmälande parterna skulle visa att det inte fanns någon faktor som kunde begränsa möjligheterna att ersätta Auto HDG med HDG för andra användningsområden än bilindustrin, konstaterar domstolen att detta argument grundar sig på en felaktig tolkning av den överklagade domen.

153

I punkterna 79–83 i den överklagade domen konstaterade tribunalen nämligen att kommissionen faktiskt hade gjort en bedömning av graden av utbytbarhet på utbudssidan och att den hade visat att denna utbytbarhet var otillräcklig för att motivera att HDG inbegreps i andra användningsområden än bilindustrin för den relevanta produktmarknaden. Tribunalen kan således inte anses ha kastat om bevisbördan genom att kräva att de anmälande parterna och inte kommissionen skulle visa att det inte fanns några faktorer som kunde begränsa möjligheterna att ersätta Auto HDG med HDG för andra användningsområden än bilindustrin.

154

I den del överklagandet kan upptas till prövning såvitt avser den andra grundens första del ska det således lämnas utan bifall.

155

Thyssenkrupp har gjort gällande att tribunalen åsidosatte artikel 2.3 i förordning nr 139/2004 när den i punkterna 118–122 och 127–136 i den överklagade domen slog fast att laminatstål för förpackning utgör en separat produktmarknad.

156

Thyssenkrupp anser för det första att tribunalens bedömning av utbytbarheten på utbudssidan är behäftad med felaktig rättstillämpning, otillräcklig motivering och missuppfattning av bevisningen. Bolaget har gjort gällande att tribunalen, i punkt 118 i den överklagade domen, felaktigt slog fast att kommissionen i skäl 293 i det omtvistade beslutet hade konstaterat att aktörerna inom sektorn för förpackningsstål inte tillverkade laminatstål med befintlig utrustning som används för tillverkning av stål beklätt med organiskt material.

157

I skäl 293 angav kommissionen nämligen endast att tillverkningen av laminatstål krävde särskild tillverkningsutrustning, vilket skilde den från tillverkningen av TP och ECCS. Enligt Thyssenkrupp borde tribunalen ha undersökt om befintlig utrustning som används för tillverkning av stål beklätt med organiskt material kunde användas för tillverkning av laminatstål, vilket möjliggjorde utbytbarhet på utbudssidan.

158

Thyssenkrupp har för det andra gjort gällande att tribunalen, i punkt 119 i den överklagade domen, kastade om bevisbördan när den fann att det ankommer på detta bolag att visa att det föreligger en större utbytbarhet på utbudssidan.

159

För det tredje har Thyssenkrupp slutligen gjort gällande att tribunalen, bland annat i punkterna 132–134 i den överklagade domen, gjorde en felaktig rättstillämpning genom att inte slå fast att kommissionen, i enlighet med de krav som följer av tillkännagivandet om definitionen av relevant marknad, borde ha använt SSNIP-testet för att fastställa det produktsortiment som är utbytbart.

160

Vidare anser Thyssenkrupp att tribunalen i punkt 132 i den överklagade domen missuppfattade bevisningen när den fann att det tydligt framgår av kundernas svar på frågorna om utbytbarheten mellan laminatstål och belagt stål inom ramen för kommissionens marknadsundersökning att de flesta kunder som uttryckt en ståndpunkt på ett övertygande sätt har tagit upp begränsningar i fråga om utbytbarheten.

161

Kommissionen har bestritt Thyssenkrupps argument.

162

Vad för det första gäller Thyssenkrupps argument att tribunalen i punkt 118 i den överklagade domen inte på ett korrekt sätt återgav skäl 293 i det omtvistade beslutet och att tribunalen, för att fastställa utbytbarheten på utbudssidan, inte undersökte huruvida befintlig utrustning som används för tillverkning av stål belagt med organiskt material kunde användas för tillverkning av laminatstål, konstaterar domstolen att detta argument grundar sig på en felaktig tolkning av såväl den överklagade domen som det omtvistade beslutet.

163

Domstolen finner att tribunalen på ett korrekt sätt återgav skäl 293 i det omtvistade beslutet, varvid det framgår av detta skäl att kommissionen gjorde följande bedömning. Med hänsyn till att parterna i den planerade koncentrationen hade särskilda produktionslinjer för laminatstål och att konkurrenternas produktionslinjer för stål belagt med organiskt material inte skulle användas för tillverkning och leverans av laminatstål, kunde de samgående parternas argument att förekomsten av produktionslinjer för stål belagt med organiskt material skulle möjliggöra utbytbarhet på utbudssidan inte vinna framgång.

164

Vidare framgår det av punkterna 118–121 i den överklagade domen att tribunalen, vid fastställandet av utbytbarheten på utbudssidan, beaktade befintlig utrustning för tillverkning av stål belagt med organiskt material i förhållande till möjligheten att tillverka laminatstål.

165

I punkt 119 i den överklagade domen fann tribunalen nämligen att teknisk genomförbarhet är ett nödvändigt, men inte tillräckligt, villkor för utbytbarhet på utbudssidan. I punkt 120 i den överklagade domen påpekade tribunalen därefter att såsom framgår av punkt 23 i tillkännagivandet om definitionen av relevant marknad måste leverantörerna kunna lägga om sin produktion för att utbytbarheten på utbudssidan ska vara relevant för definitionen av produktmarknaden. Bland annat måste det kunna ske utan betydande dröjsmål och utan att det behövs ytterligare betydande investeringar, något som är oförenligt med behovet av ytterligare ett produktionssteg för att omvandla TP eller ECCS till laminatstål. Det kräver nämligen tillägg av en ytterligare ytbeläggning i form av plastfolie för metallsubstrat. Slutligen fann tribunalen i punkt 121 i domen, att kommissionens konstaterande i skäl 293 i det omtvistade beslutet, nämligen att det förhållandet att Thyssenkrupp och TSE har specifika produktionslinjer för laminering i syfte att utföra detta ytterligare steg i tillverkningen av laminerat stål, visar att de har haft betydande extra kostnader, något som inte talar för en eventuell utbytbarhet på utbudssidan i den mening som avses i punkt 23 i tillkännagivandet om definitionen av relevant marknad.

166

Under dessa omständigheter var det riktigt av tribunalen att inte undersöka huruvida befintlig utrustning som används för tillverkning av stål belagt med organiskt material kunde användas för tillverkning av laminerat stål och därmed möjliggjort utbytbarhet på utbudssidan.

167

Vad för det andra gäller Thyssenkrupps argument att tribunalen i punkt 119 i den överklagade domen kastade om bevisbördan genom att anse att det ankom på detta bolag att visa att det förelåg en större utbytbarhet på utbudssidan, konstaterar domstolen att även detta argument grundar sig på en felaktig tolkning av den domen.

168

Det framgår nämligen inte alls av nämnda punkt 119 att tribunalen ålade Thyssenkrupp att visa att det förelåg en större utbytbarhet på utbudssidan och samtidigt befriade kommissionen från sin bevisbörda i fråga om koncentrationer.

169

Däremot framgår det av punkterna 118–121 i den överklagade domen att tribunalen fann att kommissionen hade underbyggt sin bedömning av utbytbarheten på utbudssidan i förevarande fall och att Thyssenkrupp inte hade lyckats visa att kommissionens bedömning var behäftad med förfarandefel, felaktig rättstillämpning eller uppenbart oriktiga bedömningar.

170

Tribunalen kan således inte anses ha befriat kommissionen från skyldigheten att bevisa att genomförandet av den planerade koncentrationen påtagligt skulle hämma en effektiv konkurrens inom den inre marknaden eller en väsentlig del av den. Tribunalen krävde inte heller att Thyssenkrupp skulle visa att det förelåg en större utbytbarhet på utbudssidan.

171

Slutligen, för det tredje, har Thyssenkrupps hävdat att tribunalen gjorde en felaktig rättstillämpning när den inte konstaterade att kommissionen inte hade använt SSNIP-testet för att fastställa det utbytbara produktsortimentet. I detta avseende påpekar domstolen att SSNIP-testet, såsom bekräftas i punkt 15 i tillkännagivandet om definitionen av relevant marknad, endast utgör ”en metod” för att bedöma utbytbarheten mellan de berörda produkterna. Det framgår även av punkt 25 i nämnda meddelande att ”[d]et finns en rad uppgifter som gör det möjligt att bedöma i vilken utsträckning substitution skulle förekomma” och att ”[k]ommissionen är öppen för empiriskt belagda uppgifter och strävar efter att använda all tillgänglig information som kan vara relevant i ett enskilt ärende på ett effektivt sätt [och inte] följer någon strikt hierarki av olika källor eller typer av information”.

172

Av detta följer att kommissionen inte själv begränsat sig på så sätt att den alltid tillämpar SSNIP-testet för att fastställa om de berörda produkterna eventuellt är utbytbara. Kommissionen förfogar således över ett utrymme för skönsmässig bedömning och kan, bland de olika typer av bevisning som nämns i punkt 25 i tillkännagivandet om definitionen av relevant marknad, välja den bevisning som den anser vara mest lämplig i varje enskilt fall.

173

Thyssenkrupp har vidare hävdat att bevisningen avseende utbytbarheten mellan laminatstål och belagt stål har missuppfattats. Domstolen påpekar att detta bolag i huvudsak endast har gjort gällande att tribunalen i punkt 132 i den överklagade domen missuppfattade bevisningen genom att finna att det tydligt framgick av kundernas svar på frågorna om utbytbarheten mellan laminatstål och belagt stål att de flesta kunder som uttryckt en ståndpunkt på ett övertygande sätt hade tagit upp begränsningar i fråga om utbytbarheten. Thyssenkrupp har tillagt att uppfattningen att denna ståndpunkt skulle utgöra inställningen hos en ”majoritet” av kunderna utgör en missuppfattning av bevisningen. Enligt bolaget är det, för att komma fram till ett sådant konstaterande, inte nödvändigt att göra en ny bedömning i sak, utan endast att göra en sammanställning av svaren.

174

I stället för att exakt ange vilken bevisning som tribunalen skulle ha missuppfattat, har Thyssenkrupp endast hänvisat till sin ansökan i första instans och till den bilaga A.4d som nämns i punkt 132 i den överklagade domen. Denna bilaga omfattar 592 sidor och innehåller samtliga svar som kunderna lämnat på de frågor som kommissionen ställt inom ramen för sin marknadsundersökning.

175

Eftersom Thyssenkrupp inte exakt har angett vilken bevisning som påstås ha missuppfattats i förevarande fall, kan bolagets argument inte upptas till prövning.

176

I den del överklagandet kan upptas till prövning såvitt avser den andra grundens andra del ska det således lämnas utan bifall.

177

Thyssenkrupp har gjort gällande att tribunalen i punkt 56 i den överklagade domen felaktigt slog fast att bolagets argument i syfte att visa att HDG och EG tillhör samma marknad skulle underkännas såsom verkningslösa i sin helhet.

178

Kommissionen har bestritt Thyssenkrupps argument.

179

Domstolen framhåller att tribunalen i punkt 56 i den överklagade domen i huvudsak fann att med hänsyn till att kommissionen inte slutgiltigt hade fastställt att HDG och EG utgjorde två separata marknader, kunde Thyssenkrupps argument som syftade till att visa att HDG och EG tillhörde samma marknad underkännas såsom verkningslösa i sin helhet.

180

I punkt 57 i den överklagade domen fann tribunalen i övrigt att dessa argument under alla omständigheter inte kunde godtas av de skäl som angavs i punkterna 58–70 i den överklagade domen.

181

Eftersom Thyssenkrupp, såsom framgår av punkterna 62–70 ovan, inte har visat att tribunalen gjorde en felaktig rättstillämpning i punkterna 58–70 i den överklagade domen, ska den andra grundens tredje del underkännas såsom verkningslös.

182

Thyssenkrupp har gjort gällande att tribunalen inte prövade den första anmärkningen i den första grunden för talan i första instans och åsidosatte sin motiveringsskyldighet genom att missuppfatta bolagets påstående om nödvändigheten av att beakta kommissionens tidigare beslutspraxis och, i synnerhet, beslutet i ärendet AM/Ilva.

183

Thyssenkrupp gjorde nämligen i första instans gällande att det inte fanns någon faktisk grund till stöd för antagandet att Auto HDG utgjorde en separat marknad. Bolaget åberopade vissa omständigheter i ärendet AM/Ilva som borde ha beaktats även i det aktuella ärendet, eftersom båda ärendena avsåg samma produkter och samma relevanta marknader. I synnerhet inbegrep nämnda omständigheter konstateranden om utbytbarheten på utbudssidan mellan produkter av hög kvalitet och basprodukter och om det pristryck som utövades av basprodukterna samt den omständigheten att AM stod i begrepp att förvärva två stora fabriker för HDG i Ilva, vilka kunde tillverka stora volymer HDG och Auto HDG av hög kvalitet.

184

Kommissionen har bestritt Thyssenkrupps argument.

185

Det framgår tydligt av ansökan i första instans att Thyssenkrupp gjorde gällande att Auto HDG i ärendet AM/Ilva inte betraktades som en separat marknad och att det inte fanns skäl att anse att det förelåg en sådan separat marknad i förevarande fall. Att det inte föreligger någon sådan separat marknad stöds enligt bolaget av två av kommissionens allmänna överväganden i skäl 295 respektive i skäl 602 och följande skäl i beslutet i ärendet AM/Ilva.

186

I punkterna 65–69 i den överklagade domen uppfattade tribunalen Thyssenkrupps anmärkning på ett korrekt sätt men underkände samtidigt bolagets argument.

187

I synnerhet fann tribunalen i punkt 65 i den överklagade domen att hänvisningen till kommissionens tidigare beslut avseende platta produkter av kolstål och i synnerhet beslutet i ärendet AM/Ilva saknade relevans.

188

I punkt 66 i den överklagade domen fann tribunalen att när kommissionen, enligt tribunalens fasta praxis, beslutar om en koncentrations förenlighet med den inre marknaden på grundval av en anmälan och handlingar som är specifika för denna koncentration, har en sökande inte rätt att ifrågasätta dessa konstateranden med motiveringen att de skiljer sig från tidigare konstateranden i ett annat ärende, på grundval av en annan anmälan och andra handlingar, även om det antas att marknaderna i de båda ärendena är likartade eller till och med identiska. Eftersom Thyssenkrupp i förevarande fall har åberopat bedömningar som kommissionen gjort i ett tidigare beslut, fann tribunalen att denna del av bolagets argumentation saknade relevans.

189

Tribunalen fann dessutom i punkt 68 i den överklagade domen att varken kommissionen eller, än mindre, tribunalen i förevarande fall är bundna av de konstateranden rörande de faktiska omständigheterna och de ekonomiska bedömningar som gjorts i kommissionens tidigare beslut avseende platta produkter av kolstål och, i synnerhet, beslutet i ärendet AM/Ilva, till vilket Thyssenkrupp har hänvisat. Om det antas att bedömningen i sistnämnda beslut skiljer sig från bedömningen som gjorts i förevarande fall i det omtvistade beslutet, utan att det finns sakliga skäl för denna skillnad, ska tribunalen ogiltigförklara det omtvistade beslutet i förevarande mål endast om detta beslut, och inte beslutet i ärendet AM/Ilva, var felaktigt.

190

I punkt 69 i den överklagade domen fann tribunalen således att Thyssenkrupp inte med fog kunde göra gällande att kommissionen inte hade följt sin tidigare beslutspraxis i det omtvistade beslutet och därvid hävda att kommissionen inte hade gjort samma bedömning av omständigheterna i förevarande fall som i tidigare ärenden och i synnerhet i ärendet AM/Ilva, till vilket kommissionen har hänvisat.

191

Överklagandet kan således inte vinna bifall såvitt avser den andra grundens fjärde del.

192

I den del överklagandet kan upptas till prövning såvitt avser den andra grunden ska det således lämnas utan bifall.

193

Thyssenkrupp har genom sin första anmärkning gjort gällande att tribunalen, bland annat i punkterna 561 och 562 i den överklagade domen, gjorde en felaktig tolkning och tillämpning av artikel 2 och skäl 25 i förordning nr 139/2004 när den fann att kommissionen i skäl 1419 i det omtvistade beslutet hade dragit en korrekt slutsats att den effektiva konkurrensen påtagligt skulle hämmas till följd av att det skapas en dominerande ställning för TP och laminatstål avsett för förpackning samt att den effektiva konkurrensen påtagligt hämmas till följd av horisontella icke-samordnade effekter på marknaderna för TP, ECCS och laminatstål avsett för förpackning. Enligt Thyssenkrupp är det enligt skäl 25 i förordning nr 139/2004 inte tillåtet med en parallell tillämpning av dessa två olika begrepp. Det framgår inte av detta skäl att den lagändring som följer av denna förordning syftade till att underlätta en icke restriktiv tolkning av kriteriet påtagligt hinder för en effektiv konkurrens. Enligt Thyssenkrupp kan begreppet icke-samordnade effekter på oligopolistiska marknader endast tillämpas om det inte har konstaterats någon dominerande ställning.

194

I förevarande fall har kommissionen och tribunalen lämnat frågan öppen huruvida den sammanslagna enheten skulle bli dominerande. De har följaktligen felaktigt sänkt tröskeln för ett ingripande. Såsom tribunalen konstaterade i sin dom av den 28 maj 2020, CK Telecoms UK Investments/kommissionen (T‑399/16, EU:T:2020:217), finns det inget som tyder på att artikel 2.3 i förordning nr 139/2004 var avsedd att införa en lägre tröskel för ingripande.

195

Genom sin andra anmärkning har Thyssenkrupp i huvudsak gjort gällande att tribunalen, i punkterna 564 och 565 i den överklagade domen, utan att göra någon egen bedömning, nöjde sig med att hänvisa till skälen 1413–1419 i det omtvistade beslutet för att slå fast att kommissionen ”tydligt [särskilde] de omständigheter som låg till grund för konstaterandet att det uppkommit en dominerande ställning från de omständigheter som föranledde kommissionen att anse att det [förelåg] horisontella icke-samordnade effekter”. Thyssenkrupp anser att bedömningen av de ekonomiska effekterna ska skilja sig åt beroende på om koncentrationen medför en dominerande ställning eller icke-samordnade effekter på en oligopolistisk marknad. Thyssenkrupp anser att även om det antas att tribunalen, i punkt 565 i den överklagade domen, kunde göra bedömningen att samma faktorer kan beaktas till stöd för de två konkurrensskadeteorier som kommissionen hade anfört, kan tribunalen inte dra slutsatsen att kommissionen tillräckligt tydligt har gjort åtskillnad mellan dessa båda teorier och de relevanta marknaderna.

196

I punkt 563 i den överklagade domen fann tribunalen dessutom felaktigt att Thyssenkrupp inte hade hänvisat till någon specifik omständighet i kommissionens bedömning för att hävda att kommissionen inte hade gjort någon åtskillnad mellan de två konkurrensskadeteorierna. Enligt bolaget innebär själva kärnan i dess anmärkning, nämligen att kommissionen inte hade gjort en sådan åtskillnad, att det inte är möjligt att exakt beskriva var i kommissionens bedömning som den påtalade underlåtenheten förekom.

197

Genom den tredje och sista anmärkningen har Thyssenkrupp gjort gällande att tribunalen i punkterna 567 och 568 i den överklagade domen nöjde sig med att sammanfatta det omtvistade beslutet utan att bedöma dess innehåll.

198

Kommissionen har bestritt Thyssenkrupps argument och gjort gällande att den andra anmärkningen inte kan tas upp till prövning.

199

Vad gäller Thyssenkrupps första anmärkning ska det erinras om att enligt artikel 2.3 i förordning nr 139/2004 ska en koncentration som påtagligt hämmar den effektiva konkurrensen inom den inre marknaden eller en väsentlig del av den, i synnerhet till följd av att en dominerande ställning skapas eller förstärks, förklaras oförenlig med den inre marknaden.

200

Såsom framgår av skäl 25 i förordningen avser artikel 2.3 i förordningen det förhållandet att en koncentration mellan företag som är verksamma på en oligopolistisk marknad är oförenlig med den inre marknaden när koncentrationen påtagligt skulle hämma den effektiva konkurrensen även om den sammanslagna enheten inte har en dominerande ställning på den relevanta marknaden.

201

Det framgår särskilt av den sista meningen i skäl 25 i förordning nr 139/2004 att begreppet ”påtagligt hämma den effektiva konkurrensen”, i den mening som avses i artikel 2.2 och 2.3 i förordning nr 139/2004, ska tolkas så, att det, utöver begreppet dominerande ställning, endast omfattar konkurrensbegränsande verkningar av en koncentration som är en följd av ett icke samordnat beteende hos företag som inte skulle få en dominerande ställning på den relevanta marknaden. Såsom framgår av den tredje meningen i detta skäl kan, under vissa omständigheter, koncentrationer som innebär att det viktiga konkurrenstryck som de samgående parterna tidigare utövat på varandra upphör, och att konkurrenstrycket på de konkurrenter som blir kvar minskar, leda till att en effektiv konkurrens påtagligt hämmas, även när det inte är sannolikt att det förekommer samordning mellan medlemmarna i oligopolet.

202

Det ska i detta sammanhang påpekas att de mest nettohorisontella icke-samordnade effekterna uppstår när den sammanslagna enheten erhåller eller förstärker en individuell dominerande ställning.

203

Såsom tribunalen slog fast i punkt 562 i den överklagade domen, med hänvisning till punkt 51 i domen av den 13 februari 1979, Hoffmann-La Roche/kommissionen (85/76, EU:C:1979:36), kan en marknad domineras av ett enskilt företag och samtidigt vara oligopolistisk. Även på en sådan oligopolistisk marknad kan ett sådant företags individuella dominerande ställning förstärkas av horisontella icke-samordnade effekter av en koncentration, såsom de som avses i punkt 201 i förevarande dom.

204

Under dessa omständigheter kan tribunalen inte anses ha gjort en felaktig rättstillämpning i punkterna 561 och 562 i den överklagade domen när den i huvudsak tolkade artikel 2.3 och skäl 25 i förordning nr 139/2004 så, att de båda begreppen, nämligen dels att en dominerande ställning skapas eller förstärks, dels att horisontella icke-samordnade effekter uppstår till följd av att ett betydande konkurrenstryck på en oligopolistisk marknad undanröjs, är förenliga med varandra och inte utesluter varandra.

205

Den första anmärkningen kan därför inte godtas.

206

Kommissionen har beträffande den andra anmärkningen gjort gällande att den inte kan upptas till prövning på grund av att Thyssenkrupp inte har anfört några specifika rättsliga argument till stöd för denna anmärkning. Det är i detta avseende tillräckligt att påpeka att bolaget i sitt överklagande har anfört tillräckligt specifika rättsliga argument. Thyssenkrupp har inte heller, i motsats till vad kommissionen har gjort gällande, begärt att domstolen ska göra en ny bedömning av de faktiska omständigheterna i det aktuella fallet. Invändningen om rättegångshinder ska således avslås.

207

När det gäller prövningen i sak av den andra anmärkningen konstaterar domstolen för det första att tribunalen, i motsats till vad Thyssenkrupp har hävdat, gjorde en egen bedömning av detta bolags argument avseende frågan huruvida kommissionen i förevarande fall grundade sig på samma faktorer för att komma fram till två olika slutsatser.

208

Det framgår nämligen av punkterna 564 och 565 i den överklagade domen att tribunalen gjorde bedömningen att kommissionen, i skälen 1413–1419 i det omtvistade beslutet, hade gjort en separat bedömning av å ena sidan skapandet av en dominerande ställning och å andra sidan förekomsten av horisontella icke-samordnade effekter, även om dessa båda bedömningar delvis grundade sig på samma faktiska omständigheter. Tribunalen preciserade särskilt, i punkt 564 i den överklagade domen, att ”[k]ommissionen i första hand [drog] slutsatsen att en dominerande ställning skapades på grundval av marknadsandelarna och flera andra omständigheter som nämns i punkterna 9.5.3–9.5.9 i detta beslut och, i andra hand, [konstaterade] att det förelåg horisontella icke-samordnade effekter till följd av undanröjandet av ett betydande konkurrenstryck, på grundval av övervägandena i punkterna 9.5.3–9.5.12 i nämnda beslut”.

209

Vad gäller den omständigheten att dessa bedömningar delvis grundade sig på samma faktiska omständigheter fann tribunalen, i punkt 565 i den överklagade domen, att ”kommissionens bedömning av den dominerande ställningen och bedömningen av horisontella icke-samordnade effekter inte [kunde] göras på annat sätt än genom att med nödvändighet fokusera på samma faktiska omständigheter, såsom marknadsandelar och kapacitet, import, konkurrenternas reaktion och köparmakt, såsom undersöktes i underavdelningarna i punkt 9.5 i det [omtvistade] beslutet, eftersom det är samma omständigheter som ska beaktas vid dessa båda bedömningar”.

210

Det är således uppenbart utifrån tribunalens överväganden att den själv prövade kommissionens bedömning av den aktuella koncentrationens effekter.

211

För det andra, såsom framgår av punkterna 202–204 i förevarande dom, utesluter inte de båda begreppen, det vill säga att en dominerande ställning skapas eller förstärks och horisontella icke-samordnade effekter till följd av att ett betydande konkurrenstryck upphör på en oligopolistisk marknad, varandra och de största netto icke-samordnade horisontella effekterna uppstår när den sammanslagna enheten erhåller eller förstärker en individuell dominerande ställning. Härav följer att tribunalen inte kan anses ha gjort en felaktig rättstillämpning när den i punkt 565 i den överklagade domen fann att kommissionen i viss mån kunde stödja sig på samma faktorer och indicier för att visa att den planerade koncentrationen skulle kunna ge upphov till en dominerande ställning eller medföra horisontella icke-samordnade effekter.

212

För det tredje har Thyssenkrupp gjort gällande att tribunalen, i punkt 563 i den överklagade domen, felaktigt fann att Thyssenkrupp inte hade hänvisat till någon specifik omständighet i kommissionens bedömning till stöd för sitt påstående att kommissionen inte hade gjort åtskillnad mellan de två konkurrensskadeteorierna. I detta avseende räcker det att påpeka att eftersom Thyssenkrupp inte har visat att tribunalen, i punkterna 564 och 565 i den överklagade domen, kom till en felaktig slutsats när den fann att kommissionen hade gjort åtskillnad mellan de omständigheter som dessa båda teorier vilar på, är detta argument verkningslöst.

213

Under dessa omständigheter kan överklagandet inte vinna bifall såvitt avser Thyssenkrupps andra anmärkning.

214

Vad gäller den tredje och sista anmärkningen konstaterar domstolen följande. Thyssenkrupps argument, som återges i punkt 567 i den överklagade domen och som prövades i punkterna 567 och 568 i denna dom, avsåg enbart frågan huruvida kommissionens bedömning av de omständigheter som kan visa att en dominerande ställning skapas eller förstärks ska göras på ett annat sätt än bedömningen av andra icke-samordnade effekter. Det finns därför inte fog för påståendet att tribunalen inte gjorde sin egen bedömning av kommissionens ekonomiska bedömning när det var just detta argument som tribunalen avsåg att bemöta.

215

I punkt 568 i domen framhöll tribunalen nämligen att ”när det gäller marknaden för TP bedömde kommissionen AM:s incitament att motverka en prishöjning från den sammanslagna enhetens sida, bland annat med beaktande av ekonomiska faktorer, såsom marknadens oligopolistiska struktur, kundernas svaga vilja att öka sitt beroende av AM, den omständigheten att en prishöjning skulle bemötas med en prissänkning på samtliga volymer och att AM saknade reservkapacitet (skälen 1288 och 1289)”. Dessutom angav tribunalen att ”när det gäller ECCS-marknaden bedömde kommissionen AM:s incitament att kompensera en sådan höjning, bland annat på grundval av marknadens oligopolistiska struktur och en bedömning av sökandens interna handlingar som enligt sökanden visar AM:s sannolika beteende på denna marknad (skälen 1294–1297)”. Eftersom Thyssenkrupp inte har styrkt att tribunalen gjorde en felaktig rättstillämpning i punkterna 567 och 568 i den överklagade domen, är bolagets argument riktade mot punkt 566 i den överklagade domen verkningslösa.

216

Under dessa omständigheter kan Thyssenkrupps tredje och sista anmärkning inte godtas. Överklagandet kan följaktligen inte vinna bifall såvitt avser den tredje grundens första del.

217

I den första anmärkningen har Thyssenkrupp gjort gällande att tribunalen missuppfattade innehållet i den första anmärkningen i den femte delen av den tredje grunden i ansökan i första instans och att den inte på ett korrekt sätt definierade de relevanta kriterierna för att bedöma huruvida TSE kunde anses utgöra en ”viktig konkurrensfaktor”.

218

Genom denna anmärkning har Thyssenkrupp nämligen hävdat att bolaget vid tribunalen hade gjort gällande att kommissionen i det omtvistade beslutet varken hade angett vilket rättsligt kriterium som var tillämpligt för att anse att TSE utgjorde en ”viktig konkurrensfaktor” eller undersökt huruvida den aktuella situationen omfattades av något av de två fall som beskrivs i punkterna 37 och 38 i riktlinjerna för bedömning horisontella koncentrationer. Enligt Thyssenkrupp angav kommissionen endast, i skäl 965 i beslutet, att TSE före den planerade koncentrationen utgjorde en viktig konkurrensfaktor, utöver vad dess nuvarande marknadsandel skulle kunna antyda, bland annat på grund av att TSE aktivt avsåg att utvidga sin närvaro på den relevanta marknaden.

219

I detta sammanhang tolkade tribunalen, i punkt 463 i den överklagade domen, felaktigt begreppet ”viktig konkurrensfaktor” mycket extensivt och gjorde därmed en felaktig rättstillämpning när den fann att detta begrepp innebar att situationer kunde beaktas där ett företags marknadsandelar endast ger en första användbar indikation på marknadsaktörernas betydelse i konkurrenshänseende.

220

Tribunalen borde dessutom ha beaktat de slutsatser som följer av punkt 174 i domen av den 28 maj 2020, CK Telecoms UK Investments/kommissionen (T‑399/16, EU:T:2020:217), enligt vilka en viktig konkurrensfaktor ska utmärka sig från sina konkurrenter vad gäller påverkan på konkurrensen, eftersom varje företag på en oligopolistisk marknad som utövar ett konkurrenstryck annars skulle kunna omfattas av begreppet viktig konkurrensfaktor.

221

Genom sin andra anmärkning har Thyssenkrupp anfört sex huvudargument.

222

För det första innehåller tribunalens bedömning i samband med prövningen av den andra anmärkningen i den femte delen av den tredje grunden för talan i första instans en felaktig rättstillämpning, eftersom tribunalen inte gjorde någon effektiv domstolsprövning. Thyssenkrupp anser i synnerhet att tribunalen, bland annat i punkterna 476, 478, 484 och 486 i den överklagade domen, nöjde sig med att upprepa och beskriva kommissionens bedömning i det omtvistade beslutet och inte angav några skäl som gjorde det möjligt att förstå huruvida tribunalen gjorde bedömningen att de argument och den bevisning som kommissionen hade lagt fram räckte för att styrka kommissionens konstaterande att TSE gjorde investeringar som översteg genomsnittet och koncentrerade sig på att öka sin marknadsandel inom sektorn för Auto HDG.

223

För det andra anser Thyssenkrupp att tribunalen gjorde en felaktig bedömning när den i punkt 477 i den överklagade domen fann, beträffande den bevisning som lagts fram för att visa att andra leverantörer av Auto HDG vid samma tidpunkt även gjorde investeringar som liknade dem som TSE gjorde inom denna sektor, att de uttalanden som dessa leverantörer gjorde inom ramen för kommissionens marknadsundersökning skulle ges företräde framför de bevis som Thyssenkrupp och TSE lagt fram.

224

För det tredje hänvisade tribunalen, i punkterna 478 och 485 i den överklagade domen, felaktigt till skäl 1079 i det omtvistade beslutet vid sin prövning av kommissionens bedömning av huruvida TSE kunde anses utgöra en ”viktig konkurrensfaktor”. Detta skäl har nämligen inget samband med denna bedömning.

225

För det fjärde anser Thyssenkrupp att motiveringen i punkt 482 i den överklagade domen är motsägelsefull. I denna punkt 482 konstaterade tribunalen å ena sidan att kommissionen inte hade gjort någon oriktig bedömning när den bedömde att de ekonomiska uppgifter som Thyssenkrupp och TSE hade tillhandahållit, vilka avsåg utvecklingen av TSE:s marknadsandel under åren 2012–2017, inte var avgörande för att detta bolag skulle anses utgöra en ”viktig konkurrensfaktor”, bland annat på grund av att vissa av TSE:s tillgångar, såsom framgår av skäl 901 i det omtvistade beslutet, efter de genomförda investeringarna sannolikt inte skulle ha påbörjat den moderniserade produktionen förrän tidigast under åren 2019–2021.

226

Å andra sidan fann tribunalen i nämnda punkt 482 att kommissionen, såsom framgår av skäl 901 i det omtvistade beslutet, inte antog att TSE skulle öka sin marknadsandel under åren 2019–2021.

227

I detta sammanhang har Thyssenkrupp preciserat att även om kommissionen ansåg att TSE:s marknadsandel inte hade ökat väsentligt tidigare på grund av att vissa av dess tillgångar ännu inte hade påbörjat den moderniserade produktionen, borde den ha antagit att TSE:s marknadsandel skulle öka så snart den moderniserade produktionen hade inletts. I annat fall finns det inget argument som gör det möjligt för kommissionen att anse att TSE utgör en ”viktig konkurrensfaktor”.

228

Enligt Thyssenkrupp beaktade tribunalen inte heller bolagets argument att en ökning av TSE:s konkurrenskraft efter det att den moderniserade produktionen hade inletts inte kunde presumeras utan att ta hänsyn till effekterna av de samtidiga och parallella investeringar som TSE:s konkurrenter hade gjort, vilka var likvärdiga och kända.

229

För det femte har Thyssenkrupp gjort gällande att tribunalen i punkt 487 i den överklagade domen underlät att på ett självständigt sätt pröva bolagets påstående att TSE:s investeringar endast syftade till komma ifatt konkurrenternas investeringar. I detta sammanhang missuppfattade tribunalen dessutom skäl 897 i det omtvistade beslutet när den konstaterade att Thyssenkrupp och TSE hade medgett att de inte hade någon bevisning till stöd för sitt påstående. Thyssenkrupp och TSE hade nämligen endast medgett att den omständighet som de grundade sig på i detta avseende inte uttryckligen hade angetts i den bevisning som dessa två företag hade lagt fram. Tribunalen gjorde inte heller någon prövning av den bevisning som den förfogade över.

230

För det sjätte har Thyssenkrupp gjort gällande att tribunalen, i punkt 490 i den överklagade domen, underkände bolagets argument att kommissionen hade underlåtit att beakta bevisning som Thyssenkrupp och TSE hade lagt fram för att visa att ett visst antal kunder och konkurrenter inte delade uppfattningen att TSE utgjorde en ”viktig konkurrensfaktor”, utan att göra någon egen bedömning och utan att närmare ange de skälen i det omtvistade beslutet där kommissionen prövade denna bevisning.

231

Kommissionen har bestritt Thyssenkrupps argument.

232

När det gäller Thyssenkrupps första anmärkning, i vilken bolaget i huvudsak har gjort gällande att tribunalen missförstod innehållet i den första anmärkningen i den femte delen av den tredje grunden för talan i första instans och inte på ett korrekt sätt definierade de relevanta kriterierna för att bedöma huruvida TSE kunde utgöra en ”viktig konkurrensfaktor”, ska det för det första påpekas att tribunalen prövade den första anmärkningen i den femte delen av den tredje grunden för talan i första instans i punkterna 454–464 i den överklagade domen.

233

I punkterna 454–458 i den överklagade domen redogjorde tribunalen för Thyssenkrupps argument. Det framgår av dessa punkter att bolaget genom den första anmärkningen i den femte delen av den tredje grunden för talan i första instans gjorde gällande att kommissionen, i skäl 883 och följande skäl i det omtvistade beslutet, inte på ett korrekt sätt hade tillämpat kriterierna för att definiera vad som utgör en ”viktig konkurrensfaktor”. Dessa kriterier följer av punkterna 37 och 38 i riktlinjerna för bedömning horisontella koncentrationer.

234

Såsom framgår av punkterna 100–102 i ansökan i första instans hänvisade Thyssenkrupp faktiskt till de två typfall som beskrivs i punkterna 37 och 38 i riktlinjerna för bedömning av horisontella koncentrationer såsom relevanta kriterier och ansåg att kommissionen i det omtvistade beslutet inte hade undersökt huruvida kriterierna för begreppet viktig konkurrensfaktor var tillämpliga.

235

Härav följer följaktligen att tribunalen inte missuppfattade innehållet i den första anmärkningen i den femte delen av den tredje grunden för talan i första instans.

236

Vad för det andra gäller Thyssenkrupps anmärkning genom vilken bolaget gjorde gällande att tribunalen dels inte på ett korrekt sätt definierade de relevanta kriterierna för att avgöra huruvida TSE kunde anses utgöra en ”viktig konkurrensfaktor”, dels i punkt 463 i den överklagade domen felaktigt gjorde en mycket extensiv tolkning av begreppet viktig konkurrensfaktor, påpekar domstolen att tribunalen i punkterna 460 och 461 i den överklagade domen erinrade om innehållet i punkterna 37 och 38 i riktlinjerna för bedömning av horisontella koncentrationer, genom vilka detta begrepp införs.

237

I punkt 462 i den överklagade domen konstaterade tribunalen att de två typfall som anges i punkterna 37 och 38 i riktlinjerna för bedömning av horisontella koncentrationer, nämligen där ett företag som nyligen har trätt in på den berörda marknaden i framtiden kan komma att utöva ett starkt konkurrenstryck på de övriga företag som är verksamma på denna marknad och där ett företag med relativt liten marknadsandel ändå kan utgöra en viktig konkurrensfaktor om dess produkter under utveckling är lovande, endast utgör exempel på situationer där en viktig konkurrensfaktor kan förekomma.

238

I punkt 463 i den överklagade domen fann tribunalen dessutom, såsom framgår av punkt 37 i riktlinjerna för bedömning horisontella koncentrationer, att begreppet viktig konkurrensfaktor gör det möjligt att beakta situationer där ett företags marknadsandelar skulle kunna leda till en underskattning av företagets betydelse ur konkurrenssynpunkt. Enligt tribunalen är detta begrepp förenligt med punkt 14 i riktlinjerna, enligt vilken marknadsandelarna, även om de är relevanta, endast ger en första användbar indikation på marknadsaktörernas konkurrensmässiga betydelse. Tribunalen fann således att det ankommer på kommissionen att göra en fördjupad bedömning av konkurrensvillkoren och även beakta andra faktorer än marknadsandelarna, såsom koncentrationens inverkan på konkurrensen mellan parterna och de möjliga reaktionerna från kunder och konkurrenter.

239

I detta sammanhang konstaterade tribunalen i punkterna 464–466 i den överklagade domen att kommissionen hade gjort en sådan detaljerad bedömning av konkurrensen mellan parterna i den planerade koncentrationen och av det konkurrenstryck som TSE utövade på marknaden för Auto HDG. Tribunalen fann således att kommissionen hade bedömt TSE roll och specifika kapacitet, detta bolags ställning i förhållande till andra aktörer och konstaterat att TSE avvek från de flesta av dessa andra aktörer.

240

Domstolen erinrar om att det följer av punkterna 26, 37 och 38 i riktlinjerna för bedömning av horisontella koncentrationer i förening, att undanröjandet av en ”viktig konkurrensfaktor” i princip utgör en av de faktorer som kan påverka sannolikheten för att en koncentration medför betydande icke-samordnade effekter och som således gör det möjligt att bedöma bland annat huruvida koncentrationen skulle leda till att det betydande konkurrenstryck som de samgående parterna utövade på varandra upphör (dom av den 13 juli 2023, kommissionen/CK Telecoms UK Investments, C‑376/20 P, EU:C:2023:561, punkt 160).

241

Det framgår dessutom av rättspraxis att begreppet viktig konkurrensfaktor inte uteslutande kan förbehållas företag som bedriver en särskilt aggressiv konkurrens i fråga om prissättning och tvingar de övriga aktörerna på marknaden att samordna sina priser, eller företag vars prispolitik på ett påtagligt sätt kan påverka konkurrensdynamiken på den aktuella marknaden (dom av den 13 juli 2023, kommissionen/CK Telecoms UK Investments, C‑376/20 P, EU:C:2023:561, punkt 166).

242

Domstolen har redan slagit fast att för att kvalificera ett företag som en ”viktig konkurrensfaktor” räcker det, såsom anges i punkt 37 i riktlinjerna för bedömning av horisontella koncentrationer, att företaget har ett större inflytande över konkurrensprocessen än deras marknadsandelar eller liknande mått ger vid handen (dom av den 13 juli 2023, kommissionen/CK Telecoms UK Investments, C‑376/20 P, EU:C:2023:561, punkt 167).

243

Under dessa omständigheter gjorde tribunalen inte en felaktig rättstillämpning när den definierade de relevanta kriterierna för att avgöra huruvida TSE kunde anses utgöra en ”viktig konkurrensfaktor” och tolkade begreppet viktig konkurrensfaktor på så sätt att detta begrepp även omfattade situationer där marknadsandelarna skulle kunna leda till en underskattning av ett företags betydelse och att det ankom på kommissionen att göra en fördjupad bedömning av konkurrensvillkoren och även beakta andra faktorer, såsom koncentrationens inverkan på konkurrensen mellan de berörda parterna och möjliga reaktioner från kunder och konkurrenter.

244

Den första anmärkningen kan därför inte godtas.

245

Den andra anmärkningen innehåller sex huvudargument.

246

Vad gäller det första argument som anförts inom ramen för den andra anmärkningen, som anges ovan i punkt 222, ska det erinras om att omfattningen av den lagenlighetsprövning som föreskrivs i artikel 263 FEUF omfattar samtliga omständigheter som framgår av de beslut som kommissionen antagit, varvid tribunalen ska säkerställa en fördjupad prövning såväl vad gäller de rättsliga som de faktiska omständigheterna, mot bakgrund av de grunder som sökanden har åberopat och med beaktande av samtliga relevanta omständigheter som sökanden har anfört (se, för ett liknande resonemang, dom av den 26 september 2018, Infineon Technologies/kommissionen, C‑99/17 P, EU:C:2018:773, punkt 48).

247

Omfattningen av tribunalens prövning begränsas således av de grunder som sökanden har åberopat, med undantag för grunder som avser tvingande rätt.

248

Det framgår emellertid av punkt 468 i den överklagade domen, som Thyssenkrupp inte har ifrågasatt, att detta bolag i första instans endast påstod att det inte klart kunde uppfatta vilken bevisning kommissionen grundade sig på för att finna att TSE hade gjort investeringar som översteg genomsnittet och hade koncentrerat sig på att öka sin marknadsandel inom sektorn för Auto HDG. Thyssenkrupp gjorde dessutom gällande att kommissionen i skäl 896 i det omtvistade beslutet hade underkänt den bevisning som Thyssenkrupp och TSE hade lagt fram för att visa att även andra leverantörer av Auto HDG höll på att göra investeringar som motsvarade de som TSE gjorde inom denna sektor. Kommissionen hade motiverat detta att denna bevisning motsade svaren från leverantörerna själva och från kunderna inom denna sektor.

249

Vid prövningen av dessa anmärkningar i punkterna 475–479 i den överklagade domen fann tribunalen i huvudsak att det omtvistade beslutet, i motsats till vad Thyssenkrupp hävdade, innehöll en rad indicier som visade att TSE hade gjort större investeringar än genomsnittet avseende Auto HDG och koncentrerat sig på att öka sin marknadsandel inom sektorn för Auto HDG. Tribunalen konstaterade särskilt i punkt 476 i den överklagade domen att kommissionen inte kunde klandras för att inte ha hänvisat till den bevisning som den hade grundat sig på, eftersom kommissionen, såsom framgår av bland annat skälen 884–892, 948 och 954 i det omtvistade beslutet, grundade sig på Thyssenkrupps och TSE:s interna handlingar samt på konkurrenternas och kundernas svar inom ramen för den marknadsundersökning som den hade genomfört.

250

Beträffande Thyssenkrupps anmärkning att kommissionen i skäl 896 i det omtvistade beslutet inte hade kunnat underkänna bevisningen från Thyssenkrupp och TSE som syftade till att visa att även andra leverantörer av Auto HDG höll på att göra investeringar som motsvarade de TSE gjorde, konstaterade tribunalen dessutom i punkterna 477 och 478 i den överklagade domen att kommissionen i nämnda skäl 896 hade angett att den grundade sig på dess marknadsundersökning för att underkänna denna bevisning.

251

Vidare prövade tribunalen i punkterna 484–486 i den överklagade domen Thyssenkrupps anmärkningar om att kommissionen varken jämförde TSE:s investeringar med dess konkurrenters investeringar eller beaktade dessa konkurrenters utgifter för forskning och utveckling eller interna strategiplaner.

252

Det framgår emellertid klart av punkterna 484–486 i den överklagade domen att tribunalen prövade dessa anmärkningar och påpekade att kommissionen i förevarande fall, i skälen 883–966 i det omtvistade beslutet, hade gjort en detaljerad analys av TSE:s roll, ställning och särskilda kapacitet i förhållande till andra aktörer på den berörda marknaden och konstaterat att TSE avvek från de flesta av dessa andra aktörer. I punkterna 485 och 486 i den överklagade domen preciserade tribunalen att kommissionen i sin bedömning bland annat hade beaktat investeringarna och expansionsplanerna hos fyra konkurrenter till TSE.

253

Under dessa omständigheter saknas det stöd för Thyssenkrupps påståenden rörande punkterna 476, 478, 484 och 486 i den överklagade domen.

254

När det gäller det andra argument som anförts inom ramen för den andra anmärkningen, som anges ovan i punkt 223, räcker det att påpeka att Thyssenkrupp inte har visat varför tribunalen inte borde ha gett företräde åt uppgifter som lämnats av andra leverantörer än TSE, trots att de, såsom kommissionen har påpekat, var bättre lämpade än Thyssenkrupp att kommentera sina egna investeringsplaner.

255

Thyssenkrupps argument kan således inte godtas.

256

När det gäller det tredje argument som anförts inom ramen för den andra invändningen, som anges ovan i punkt 224, ska det påpekas att tribunalen i punkt 478 i den överklagade domen avser att bemöta Thyssenkrupps argument om att kommissionen inte hade hänvisat till den bevisning som den la till grund för ståndpunkten att TSE utgjorde en ”viktig konkurrensfaktor”.

257

Thyssenkrupp har emellertid inte ifrågasatt tribunalens bedömning i punkt 479 i den överklagade domen att bolaget inte hade visat att kommissionen inte kunde grunda sig på en rad uppgifter om faktiska, tillförlitliga och samstämmiga uppgifter som var ägnade att stödja de slutsatser som dragits i detta avseende i skälen 883–966 i det omtvistade beslutet.

258

Dessutom avser tribunalen i punkt 485 i den överklagade domen att bemöta Thyssenkrupps argument att kommissionen inte hade jämfört TSE:s investeringar med de investeringar bolagets konkurrenter gjort i syfte att fastställa huruvida TSE utgjorde en ”viktig konkurrensfaktor”.

259

Även om det antas att det inte fanns anledning för tribunalen att hänvisa till skäl 1079 i det omtvistade beslutet, eftersom detta skäl inte ingår i det avsnitt i beslutet som särskilt behandlar frågan huruvida TSE utgör en viktig konkurrensfaktor, ska det påpekas att tribunalen under alla omständigheter grundade sig på andra skäl i nämnda beslut som visar att kommissionen faktiskt gjorde en sådan jämförelse.

260

Det framgår nämligen av punkt 484 i den överklagade domen att kommissionen i skälen 883–966 i det omtvistade beslutet gjorde en bedömning av TSE:s roll och specifika kapacitet, TSE:s ställning i förhållande till andra aktörer på marknaden och konstaterade att TSE avvek från de flesta av dessa andra aktörer.

261

Det framgår emellertid av punkt 896 i detta beslut, som tribunalen undersökte i punkt 477 i den överklagade domen, att kommissionen prövade påståendet från parterna i den planerade koncentrationen att TSE:s konkurrenter själva gjorde investeringar som var jämförbara med de som TSE gjorde och att kommissionen konstaterade att detta påstående motsades av de uppgifter som den hade erhållit från dessa konkurrenter och från konsumenter av de aktuella produkterna.

262

Under dessa omständigheter kan Thyssenkrupps argument inte godtas, eftersom de är verkningslösa.

263

När det gäller det fjärde argument som anförts inom ramen för den andra anmärkningen, som anges ovan i punkterna 225–228, räcker det att påpeka att detta argument riktar sig mot ett övervägande i den överklagade domen som angetts för fullständighetens skull. Eftersom anmärkningar som riktas mot domskäl i en av tribunalens domar som angetts för fullständighetens skull inte kan leda till att domen upphävs och således är verkningslösa (dom av den 13 juli 2023, kommissionen/CK Telecoms UK Investments, C‑376/20 P, EU:C:2023:561, punkt 96 och där angiven rättspraxis), är argumentet verkningslöst.

264

När det gäller det femte argument som anförts inom ramen för den andra invändningen, som anges ovan i punkt 229, finner domstolen att även om det antas att tribunalen i punkt 487 i den överklagade domen inte på ett korrekt sätt sammanfattade skäl 897 i det omtvistade beslutet, skulle ett sådant fel sakna relevans för Thyssenkrupps påstående att tribunalen underlät att på ett självständigt sätt pröva bolagets argument att TSE:s investeringar endast syftade till att komma i kapp sina konkurrenters investeringar. I punkt 488 i den överklagade domen, som Thyssenkrupp inte har ifrågasatt, påpekade tribunalen nämligen att kommissionen under alla omständigheter hade underkänt detta påstående i skälen 920–932 i det omtvistade beslutet och att Thyssenkrupp inte hade lagt fram någon tillräckligt övertygande motbevisning för att kommissionens bedömningar i dessa skäl skulle förlora sin trovärdighet.

265

Under dessa omständigheter kan det femte argumentet som anförts inom ramen för den andra anmärkningen, som det redogjorts ovan i punkt 229, inte godtas.

266

När det gäller det sjätte argumentet i den andra anmärkningen, som det redogjorts för ovan i punkt 230, konstaterar domstolen att Thyssenkrupps argument grundar sig på en felaktig tolkning av den överklagade domen.

267

Såsom framgår av punkterna 473 och 490 i den överklagade domen, vilka innehåller en sammanfattning av Thyssenkrupps anmärkningar, gjorde detta bolag vid tribunalen endast gällande att kommissionen inte hade beaktat nämnda bevisning. Detta förhållande bekräftas av lydelsen i punkt 107 i ansökan i första instans.

268

I detta sammanhang behandlade tribunalen just denna anmärkning i punkt 490 i den överklagade domen och konstaterade, med hänvisning till skälen 883–966 i det omtvistade beslutet, att kommissionen, i motsats till vad Thyssenkrupp hade hävdat, vid sin prövning av all den bevisning som ställts till dess förfogande, hade beaktat denna bevisning, men funnit att den inte var tillräckligt övertygande för att den skulle kunna ändra kommissionens bedömning i detta avseende.

269

Tribunalen kan således inte klandras för att inte själv ha bedömt den bevisning som parterna i den planerade koncentrationen hade lagt fram eller för att inte ha preciserat i vilka skäl i det omtvistade beslutet kommissionen prövade denna bevisning.

270

Mot denna bakgrund kan överklagandet inte vinna bifall såvitt avser den andra anmärkningen i den tredje grundens andra del.

271

Överklagandet kan följaktligen inte vinna bifall såvitt avser den tredje grundens andra del.

272

Thyssenkrupp har gjort gällande att tribunalen, i motsats till vad som följer av punkt 227 och följande punkter i domen av den 28 maj 2020, CK Telecoms UK Investments/kommissionen (T‑399/16, EU:T:2020:217), inte krävde att kommissionen skulle visa att det förelåg en särskild grad av närhet mellan Thyssenkrupp och TSE, såväl beträffande marknaden för Auto HDG som beträffande marknaden för förpackningsstål. Enligt Thyssenkrupp gjorde tribunalen således en felaktig tolkning och tillämpning av begreppet ”nära konkurrenter” i punkt 28 i riktlinjerna för bedömning av horisontella koncentrationer.

273

För det första hänvisade tribunalen i punkt 532 i den överklagade domen, som avslutar avsnittet avseende Auto HDG, till kommissionens konstaterande att Thyssenkrupp och TSE är ”nära” konkurrenter och inte ”särskilt” nära konkurrenter. Tribunalens bedömning i punkterna 513, 520 och 521 i den överklagade domen visar att tribunalen inte krävde att kommissionen skulle visa att dessa två bolag är särskilt nära konkurrenter.

274

För det andra har tribunalen, i hela den del av den överklagade domen som avser förpackningsstål, och särskilt i punkterna 740–745 och 750–752 i domen, ansett att parterna i den planerade koncentrationen utgör ”nära konkurrenter”. I synnerhet framgår det tydligt av tribunalens bedömning i punkterna 735, 739, 747 och 751 i den överklagade domen att tribunalen inte finner att närhet i konkurrensförhållandet i den mening som avses i punkt 28 och följande punkter i riktlinjerna för bedömning av horisontella koncentrationer innebär att det krävs en särskild grad av närhet. Det följer således av dessa punkter i den överklagade domen att tribunalen inte tillämpade det lämpliga kriteriet som kräver en särskild grad av närhet i konkurrensförhållandet.

275

Kommissionen har gjort gällande att Thyssenkrupps argument inte kan tas upp till prövning och att de i vart fall inte kan ligga till grund för bifall av överklagandet.

276

Thyssenkrupp har i sin replik genmält att denna del kan tas upp till prövning. Trots att bolaget inte använde ordet ”särskilt nära konkurrenter” i sin ansökan i första instans, framgår det nämligen bland annat av punkt 161 i ansökan, att Thyssenkrupp hänvisade till punkt 28 i riktlinjerna för bedömning av horisontella koncentrationer och till den omständigheten att kommissionen inte tillämpade rätt kriterium för att avgöra huruvida parterna i den planerade koncentrationen erbjuder produkter som ett mycket stort antal kunder anser utgör deras första eller andra val, vilket visar på en särskild grad av konkurrensnärhet. Vidare tog Thyssenkrupp upp denna problematik vid förhandlingen vid tribunalen.

277

Såsom har påpekats i punkt 123 ovan får ett överklagande, i enlighet med artikel 170.1 i domstolens rättegångsregler, inte ändra saken i målet vid tribunalen. I mål om överklagande är domstolen endast behörig att pröva den rättsliga bedömningen av de grunder som åberopats i den lägre instansen. En part kan således inte för första gången vid domstolen åberopa en grund som parten inte har åberopat vid tribunalen, eftersom detta skulle innebära att vederbörande i så fall kunde anhängiggöra en mer omfattande tvist vid domstolen än den som tribunalen haft att pröva.

278

I förevarande fall framgår det av ansökan i första instans, särskilt av punkt 161 däri, att även om Thyssenkrupp hänvisade till punkt 28 i riktlinjerna för bedömning av horisontella koncentrationer, kvarstår det faktum att bolaget inte har gjort gällande att kommissionen gjorde fel genom att, vid fastställandet av om Thyssenkrupp och TSE var nära konkurrenter, tillämpa ett kriterium som är mindre strängt än kriteriet att dessa två företag ska utgöra ”särskilt nära konkurrenter”. I själva verket hävdade Thyssenkrupp endast att bedömningen av närhet i konkurrensförhållandet huvudsakligen var en ekonomisk bedömning av graden av utbytbarhet mellan de samgående parternas produkter och att de frågor som kommissionen ställde till kunderna för att avgöra om parterna i den planerade koncentrationen var nära konkurrenter var felaktiga.

279

När det gäller Thyssenkrupps argument att detta bolag vid förhandlingen vid tribunalen uttryckligen hävdade, med hänvisning till domen av den 28 maj 2020, CK Telecoms UK Investments/kommissionen (T‑399/16, EU:T:2020:217), att kommissionen borde ha visat att Thyssenkrupp och TSE är ”särskilt nära konkurrenter”, såväl vad gäller marknaden för Auto HDG som marknaden för förpackningsstål, räcker det att konstatera att Thyssenkrupp inte har lagt fram någon bevisning till stöd för detta argument.

280

Härav följer att det saknas stöd för den tredje grundens tredje del.

281

Överklagandet kan således inte bifallas med stöd av den tredje grundens tredje del.

282

Thyssenkrupp har för det första gjort gällande att tribunalen i punkterna 279–287 i den överklagade domen inte prövade bolagets argument i punkterna 63–68 i ansökan i första instans. Enligt bolaget nöjde sig tribunalen med att upprepa den bevisning som kommissionen grundade sig på i det omtvistade beslutet.

283

För det andra har Thyssenkrupp gjort gällande att tribunalen, bland annat i punkt 285 i den överklagade domen, bekräftade kommissionens bedömning att prishöjningarna efter koncentrationen skulle upprätthållas enbart genom hotet om repressalier från den sammanslagna enhetens sida om AM inte anpassade sig efter prishöjningarna. Enligt Thyssenkrupp skulle detta tillvägagångssätt, utan att det konstateras några samordnade effekter, göra det möjligt för kommissionen att konstatera att det förelåg påtagliga hinder för en effektiv konkurrens i alla koncentrationer. Thyssenkrupp har preciserat att alla sammanslagna enheter nämligen har incitament att höja priserna om de på ett trovärdigt sätt kan hota de rivaler som inte anpassar sig med repressalier.

284

För det tredje har Thyssenkrupp gjort gällande att tribunalen i punkterna 611, 612, 615, 617 och 619 i den överklagade domen, utan att göra en egen bedömning av huruvida AM skulle vara ett lönsamt alternativ för köparna av TP eller ECCS, inskränkte sig till att sammanfatta det omtvistade beslutet genom att konstatera att kommissionens ekonomiska analys är ”sammanhängande”, ”mycket sannolik” och ”solid”.

285

Thyssenkrupp anser dessutom att tribunalens bedömning i punkt 615 i den överklagade domen, avseende AM:s eventuella beteende efter en prishöjning från den sammanslagna enhetens sida, är felaktig, eftersom tribunalen bortsåg från det förhållandet att en konkurrent endast skulle se sin efterfrågan öka om den inte följde den (hypotetiska) höjningen av den sammanslagna enhetens priser.

286

Thyssenkrupp har vidare gjort gällande att tribunalen i punkt 613 och följande punkter i den överklagade domen underlät att bedöma vilken reservkapacitet som kan anses vara ”tillräcklig”.

287

Kommissionen har bestritt Thyssenkrupps argument.

288

Vad för det första gäller Thyssenkrupps anmärkning att tribunalen i punkterna 279–287 i den överklagade domen inte prövade bolagets argument i punkterna 63–68 i ansökan i första instans, konstaterar domstolen att denna anmärkning grundar sig på en felaktig tolkning av den överklagade domen.

289

Thyssenkrupps argument i punkterna 63–68 i ansökan i första instans, vilka sammanfattas i punkterna 270 och 271 i den överklagade domen, underkändes i punkterna 282–290 i den överklagade domen. Såsom framgår av punkterna 282, 283, 285 och 287–289 i den överklagade domen konstaterade tribunalen att kommissionen hade grundat sig på flera bevis, på AM:s verkliga och faktiska beteende på marknaden för Auto HDG och på de ekonomiska uppgifter som lämnats av Thyssenkrupp och TSE för att fastställa att AM inte skulle ha incitament att reagera genom att öka sin produktion när den sammanslagna enheten höjer priserna. Såsom framgår av punkt 288 i den överklagade domen godtog tribunalen kommissionens slutsatser på grundval av sin egen prövning av nämnda bevisning.

290

Vad för det andra gäller Thyssenkrupps argument att tribunalen, bland annat i punkt 285 i den överklagade domen, felaktigt bekräftade kommissionens slutsats att prishöjningarna efter den planerade koncentrationen skulle upprätthållas enbart genom hotet om repressalier från den sammanslagna enheten om AM inte anpassade sig efter prishöjningarna, konstaterar domstolen att även detta resonemang grundar sig på en felaktig tolkning av den överklagade domen.

291

Såsom framgår av punkt 266 i den överklagade domen prövade tribunalen Thyssenkrupps argument att kommissionen underförstått hade funnit att det förelåg horisontella samordnade effekter, eftersom kommissionen ansåg att AM samordnar sina priser med den sammanslagna enheten och denna enhet beaktar denna samordning när den fattar beslut om prissättning efter den planerade koncentrationen. I punkterna 268 och 269 i den överklagade domen underkände tribunalen Thyssenkrupps argument och konstaterade i huvudsak att kommissionen inte ens underförstått hade angett att det förekom horisontella samordnade effekter mellan AM och den sammanslagna enheten.

292

Vidare underkände tribunalen i punkterna 282–290 i den överklagade domen Thyssenkrupps argument att det omtvistade beslutet innehöll en uppenbart oriktig bedömning när det gäller den bevisning som lagts till grund för konstaterandet att AM inte hade något incitament att utöva konkurrenstryck gentemot en prishöjning efter den planerade koncentrationen, trots den enorma kapacitet som stod till bolagets förfogande.

293

Tribunalen har inom ramen för sin bedömning inte alls konstaterat att prishöjningarna efter den planerade koncentrationen skulle upprätthållas enbart genom hotet om repressalier från den sammanslagna enhetens sida om AM inte anpassar sig till prishöjningarna.

294

Vad slutligen gäller Thyssenkrupps argument som det redogörs för i punkterna 284–286 ovan, ska det påpekas att punkterna 611, 612, 615, 617 och 619 i den överklagade domen ingår i tribunalens prövning av den tredje delen av den fjärde grunden för ansökan i första instans, vilken rörde felaktig rättstillämpning och uppenbart oriktiga bedömningar i fråga om kundernas möjligheter att byta leverantör inom EES.

295

Det framgår tillräckligt klart av punkterna 611–620 i den överklagade domen att tribunalen, i motsats till vad Thyssenkrupp har hävdat, inte bara underkände detta bolags påstående att kommissionen inte hade styrkt att AM efter den planerade koncentrationen inte skulle vara ett lönsamt alternativ för köparna av TP eller ECCS, utan den gjorde även en egen bedömning av kommissionens slutsatser.

296

Efter att ha konstaterat, bland annat i punkterna 612 och 616 i den överklagade domen, att kommissionen, vad gäller såväl marknaden för TP som marknaden för ECCS, hade stöd för sin framåtblickande analys av AM:s incitament att motverka en eventuell prishöjning från den sammanslagna enhetens sida, prövade tribunalen därefter, i punkt 614 i den överklagade domen, först frågan huruvida denna bedömning är förenlig med punkterna 32–35 i riktlinjerna för bedömning av horisontella koncentrationer, vilka återfinns under rubriken ”Konkurrenterna ökar sannolikt inte utbudet om priserna höjs”. Efter sin granskning konstaterade tribunalen att det inte är sannolikt att produktionen kommer att öka, särskilt när konkurrenterna har kapacitetsbegränsningar, vilket är fallet för AM i förevarande fall beträffande TP.

297

Såsom framgår av punkt 615 i den överklagade domen prövade tribunalen kommissionens framåtblickande analys och konstaterade att vid en eventuell prishöjning från den sammanslagna enhetens sida är det mycket troligt att även de kunder som skulle försöka vända sig till en konkurrent, såsom AM, som är den enda andra viktiga aktören på den berörda marknaden, skulle drabbas av prishöjningar.

298

Tribunalen fann att när en sådan konkurrent ser att efterfrågan på dess produkter ökar, uppmuntras nämligen konkurrenten själv att ensidigt höja priserna och inte att bibehålla eller sänka priserna för att vinna nya kunder, eftersom detta logiskt sett skulle stå i strid med en optimering av dess vinster. Tribunalen gjorde bedömningen att kommissionens framåtblickande analys var sammanhängande och mycket sannolik. I motsats till vad Thyssenkrupp har gjort gällande, kan tribunalen i punkt 615 i den överklagade domen följaktligen inte anses ha gjort en oriktig bedömning av AM:s eventuella agerande vid en prishöjning från den sammanslagna enhetens sida, särskilt med hänsyn till AM:s kapacitetsbegränsningar, vilka nämndes i punkt 613 i den överklagade domen.

299

I punkt 617 i den överklagade domen fann tribunalen dessutom att resonemanget i punkt 612 och följande punkter i den överklagade domen angående marknaden för TP i huvudsak även gäller marknaden för ECCS. Tribunalen fastställde således att kommissionens framåtblickande analys, enligt vilken AM inte skulle ha något incitament att motverka en eventuell prishöjning på ECCS efter den planerade koncentrationen, utan skulle snarare ha incitament att följa efter och dra nytta av den, också var sammanhängande och mycket sannolik med hänsyn till den omständigheten att ECCS-marknadens oligopolistiska struktur sannolikt skulle förstärkas ytterligare till följd av koncentrationen.

300

Slutligen fann tribunalen i punkt 619 i den överklagade domen att kommissionens framåtblickande analys i skälen 1288 och 1289 samt i skäl 1294 och följande skäl i det omtvistade beslutet faktiskt grundar sig på en solid ekonomisk analys av AM:s reaktion på en eventuell prishöjning från den sammanslagna enhetens sida på marknaderna för TP och ECCS.

301

Mot denna bakgrund godtar domstolen inte påståendet att tribunalen inte gjorde en egen prövning av kommissionens bedömning av huruvida AM skulle vara ett lönsamt alternativ för köparna av TP eller ECCS. Denna anmärkning från Thyssenkrupp följer således av en felaktig tolkning av den överklagade domen.

302

Domstolen godtar inte heller påståendet att tribunalen i punkt 613 och följande punkter i den överklagade domen underlät att bedöma den reservkapacitet som kan anses vara ”tillräcklig”. Det är i detta avseende tillräckligt att påpeka att det varken framgår av punkt 136 i ansökan i första instans eller av punkt 601 i den överklagade domen, i vilken Thyssenkrupps argument i första instans återges, att detta bolag hade anfört ett sådant argument vid tribunalen, vilket innebär att det är uppenbart att denna anmärkning inte kan tas upp till prövning. Dessutom beaktade tribunalen AM:s reservkapacitet, eftersom tribunalen, såsom framgår av punkterna 612, 613, 618 och 619 i den överklagade domen, hänvisade till skäl 1289 i det omtvistade beslutet, som innehåller en uppskattning av reservkapaciteten hos den sammanslagna enhetens konkurrenter och särskilt AM:s reservkapacitet.

303

I den del överklagandet kan upptas till prövning såvitt avser den tredje grundens fjärde del ska det således lämnas utan bifall.

304

Genom sin första anmärkning har Thyssenkrupp för det första gjort gällande att tribunalen underlät att påpeka att det inte var möjligt att på grundval av TSE:s nuvarande strategi dra slutsatsen att kunderna inom EES inte utgjorde ett strategiskt mål för de asiatiska leverantörerna Posco, Hyundai Steel och Baosteel, utan att direkt fråga dessa företag om deras strategiska mål. För det andra anser Thyssenkrupp att det finns en motsägelse i punkt 545 i den överklagade domen, eftersom tribunalen i denna punkt å ena sidan fann att Posco, Hyundai Steel och Baosteel lyckades tillhandahålla en betydande del av vissa kunders behov, och å andra sidan fann att ”kunderna själva uttryckte en tydlig preferens för anskaffning av varor inom EES”. För det tredje anser Thyssenkrupp att tribunalen i punkt 545 i den överklagade domen felaktigt krävde att bolaget skulle visa att samtliga kunder i stor utsträckning kunde anskaffa varor från importörer. För det fjärde har Thyssenkrupp gjort gällande att tribunalen inte beaktade relevant bevisning när den i punkt 545 i den överklagade domen fann att de skäl som anförts till stöd för att Fiat Chrysler Automobiles NV (nedan kallat FCA) kunde anskaffa varor genom att använda sig av import inte kunde överföras på andra kunder.

305

Genom sin andra anmärkning har Thyssenkrupp för det första gjort gällande att tribunalen i punkt 645 i den överklagade domen inte gjorde en egen bedömning av Thyssenkrupps argument. Thyssenkrupp hade nämligen hävdat att kommissionen tillmätte vissa kunders uttalanden om begränsningar som påstods bero på efterfrågans volatilitet oproportionerligt stor betydelse. Enligt bolaget nöjde sig tribunalen med att beskriva kommissionens tillvägagångssätt och att hänvisa till svaren på frågeformulär 13, utan att lämna några andra förklaringar.

306

Thyssenkrupp anser för det andra att tribunalen i punkt 646 i den överklagade domen kastade om bevisbördan när den fann att Thyssenkrupps anmärkning att kommissionen underlät att beakta att parterna själva sålde betydande volymer till kunder utanför EES endast kunde ha en mycket begränsad relevans för bedömningen av de relevanta marknaderna och reaktionen från kunder inom EES, eftersom Thyssenkrupp inte hade visat motsatsen.

307

Thyssenkrupp har för det tredje gjort gällande att tribunalen i punkt 647 i den överklagade domen missuppfattade den bevisning som den hade tillgång till och att dess motivering är motsägelsefull. Även om tribunalen konstaterade att Thyssenkrupps interna handlingar, vilka återgavs i bilderna 200 och 201 i det omtvistade beslutet, ”stöder” kommissionens konstateranden avseende tidsfristernas betydelse, kan kommissionens felaktiga tolkning av dessa interna handlingar nämligen nödvändigtvis inte ha någon inverkan på denna institutions bedömning.

308

Vad vidare gäller importens kvalitet ansåg Thyssenkrupp i huvudsak att kommissionen i skälen 1312–1316 i det omtvistade beslutet hade valt citat ur sin marknadsundersökning och underlåtit att beakta uppgifter från parterna eller uppgifter i undersökningen som motsade dem. Thyssenkrupp anser att det framgår av punkt 649 i den överklagade domen att tribunalen nöjde sig med att hänvisa till svaren på fråga 63 i frågeformulär 4 utan att göra någon egen bedömning.

309

Kommissionen har gjort gällande att Thyssenkrupps argument inte kan godtas och att vissa av argumenten inte kan tas upp till prövning.

310

Vad gäller Thyssenkrupps första anmärkning avseende den inverkan som import av Auto HDG-produkter har på konkurrensen, ska det påpekas att tribunalen prövade den tredje grundens sjunde del i ansökan i första instans i punkterna 534–551 i den överklagade domen.

311

I punkterna 541–544 i den överklagade domen prövade tribunalen först Thyssenkrupps påstående att kommissionen inte i tillräcklig utsträckning hade undersökt i vilken mån importen utgjorde ett konkurrenstryck på parterna efter genomförandet av den planerade koncentrationen.

312

Tribunalen fann i detta avseende att kommissionens marknadsundersökning, såsom framgår av skäl 974 i det omtvistade beslutet, visade att de möjliga framtida importflödena avseende Auto HDG till EES var minimala och att importen utgjorde ett begränsat konkurrenstryck på grund av strukturella och regleringsmässiga faktorer. Dessa faktorer var bland annat längre ledtider, importörernas brist på reaktivitet, risken för skada under transporten, bristen på teknisk kapacitet hos leverantörer som är etablerade utanför EES, avsaknaden av kommersiell närvaro inom EES samt de handelspolitiska skyddsåtgärder som nyligen införts för import av Auto HDG-produkter.

313

I punkterna 545 och 546 i den överklagade domen fann tribunalen därefter att det sällsynta exemplet med FCA, som i egenskap av kund anskaffar varor genom att använda sig av import, vilket Thyssenkrupp hade åberopat, inte i sig kan påverka den omständigheten att en stor majoritet av kunderna inom bilindustrin inte anskaffar varor, eller gör det endast i obetydlig mån, från leverantörer utanför EES. Detta kommer sannolikt inte heller att ändras i framtiden såsom framgår av skälen 974 och 981 i det omtvistade beslutet, vilka Thyssenkrupp inte har ifrågasatt. Tribunalen fann i synnerhet att den omständigheten att en specifik kund inom bilindustrin anskaffar varor genom import inte innebär att detta gäller för alla kunder.

314

I punkterna 547–549 i den överklagade domen prövade tribunalen Thyssenkrupps påstående att kommissionen, utan att fråga Posco, Hyundai Steel och Baosteel om kunderna inom EES är deras strategiska mål, i skäl 1001 i det omtvistade beslutet drog slutsatsen, utifrån TSE:s nuvarande strategi, att dessa kunder inom EES inte utgjorde ett sådant mål för dessa bolag.

315

Tribunalen fann för det första att TSE inte koncentrerade sina strategier på kunder inom EES, eftersom det var svårt och kostsamt att leverera produkter över hela världen. För det andra konstaterade tribunalen att kommissionen grundade sig på tabell 8 i det omtvistade beslutet, vilken hade utarbetats på grundval av uppgifter som lämnats av parterna i den planerade koncentrationen, för att fastställa att de begränsade importvolymerna till EES visade att denna import utgjorde ett begränsat konkurrenstryck på leverantörer etablerade inom EES. För det tredje fann tribunalen att kommissionens marknadsundersökning visade att kunderna själva uttryckte en tydlig preferens för anskaffning av varor inom EES. Tribunalen fann således att även om det antas att kommissionen inte utifrån TSE:s nuvarande strategi skulle ha dragit slutsatsen att detta bolags kunder inte utgjorde ett strategiskt mål för Posco, Hyundai Steel och Baosteel, hade kommissionen med nödvändighet kommit fram till samma slutsats, det vill säga att nämnda kunder inte utgjorde ett strategiskt mål för dessa bolag.

316

Slutligen konstaterade tribunalen i punkt 550 i den överklagade domen att Posco var av ringa betydelse såsom konkurrent till Thyssenkrupp och TSE på marknaden för Auto HDG inom EES. Thyssenkrupp har inte ifrågasatt detta konstaterande vid domstolen.

317

Tribunalen konstaterade således i punkt 551 i den överklagade domen att Thyssenkrupp, mot bakgrund av samtliga överväganden i punkterna 540–550 i den domen, inte med framgång kunde hävda att kommissionen i skälen 967–1033 i det omtvistade beslutet hade gjort uppenbart oriktiga bedömningar i samband med slutsatsen att importen utgjorde ett begränsat konkurrenstryck på leverantörer inom EES när det gäller sektorn för Auto HDG inom EES.

318

För det första ska domstolen i detta sammanhang pröva det tredje argumentet i Thyssenkrupps första anmärkning. Thyssenkrupp har där gjort gällande att tribunalen i punkt 545 i den överklagade domen felaktigt krävde att bolaget skulle visa att samtliga kunder i stor utsträckning kunde anskaffa varor från importörer.

319

Det kan i detta avseende konstateras att detta påstående följer av en felaktig tolkning av nämnda punkt 545.

320

Tribunalen fann visserligen i punkt 545 i den överklagade domen att ”den omständigheten att en specifik kund inom bilindustrin anskaffar varor genom import inte innebär att detta gäller för alla kunder”. Ett sådant övervägande innebär emellertid inte att tribunalen krävde att Thyssenkrupp skulle visa att samtliga kunder i stor utsträckning kunde anskaffa varor från importörer. Tribunalen har nämligen preciserat att ”[u]nder alla omständigheter kan ett enda exempel, eller några få exempel, inte i sig påverka den omständigheten att en stor majoritet av kunderna inom bilindustrin inte anskaffar varor, eller gör det endast i obetydlig mån, från leverantörer utanför EES”. Tribunalen får således anses endast ha preciserat att en allmän slutsats inte kan dras av isolerade exempel.

321

För det andra ska domstolen pröva det fjärde argumentet i Thyssenkrupps första anmärkning, enligt vilket tribunalen, i punkt 545 i den överklagade domen, inte beaktade relevant bevisning när den fann att de skäl som anförs till stöd för att FCA anskaffar varor genom import inte kunde överföras på andra kunder.

322

Eftersom Thyssenkrupp inte i sak har bestritt tribunalens konstaterande i punkt 545 i den överklagade domen att ”ett enda exempel, eller endast ett fåtal exempel, … inte i sig [kan] påverka den omständigheten att en stor majoritet av kunderna inom bilindustrin inte anskaffar varor, eller gör det endast i obetydlig mån, från leverantörer utanför EES”, finner domstolen att Thyssenkrupps samtliga argument avseende bolaget FCA är verkningslösa.

323

För det tredje ska domstolen pröva det andra argumentet i Thyssenkrupps första anmärkning, enligt vilket det föreligger en motsägelse i punkt 545 i den överklagade domen, eftersom tribunalen fann å ena sidan att Posco, Hyundai Steel och Baosteel lyckades tillhandahålla en betydande del av vissa kunders behov, och å andra sidan att ”kunderna själva uttryckte en tydlig preferens för anskaffning av varor inom EES”.

324

Även detta argument grundar sig emellertid på en felaktig tolkning av punkt 545 i den överklagade domen. I punkt 545 fann tribunalen nämligen inte alls att Posco, Hyundai Steel och Baosteel lyckades tillhandahålla en betydande andel av vissa eller samtliga kunders behov inom EES. Tvärtom konstaterade tribunalen, såsom det har erinrats om ovan i punkt 313, att det sällsynta exemplet med FCA som Thyssenkrupp har hänvisat till inte i sig kan påverka den omständigheten att en stor majoritet av kunderna inom bilindustrin inom EES inte anskaffar varor eller gör det i försumbar utsträckning från leverantörer utanför EES. Tribunalen fann i synnerhet att den omständigheten att en specifik kund inom bilindustrin anskaffar varor genom import inte innebär att detta gäller för alla kunder. Detta konstaterande är förenligt med konstaterandet att samma kunder inte utgör ett strategiskt mål för leverantörer som är etablerade utanför EES.

325

För det fjärde och slutligen ska domstolen pröva det första argumentet inom ramen för Thyssenkrupps första anmärkning. Thyssenkrupp gjorde där gällande att tribunalen, utan att direkt fråga Posco, Hyundai Steel och Baosteel om deras strategiska mål, inte på grundval av de uppgifter som den förfogade över kunde dra slutsatsen att kunderna inom EES inte utgjorde ett strategiskt mål för dessa asiatiska leverantörer.

326

Detta argument ska anses vara verkningslöst. Frågan huruvida kunder etablerade inom EES utgör ett strategiskt mål för Posco, Hyundai Steel och Baosteel saknar nämligen relevans, eftersom kommissionens marknadsundersökning, såsom framgår av punkterna 541–544 i den överklagade domen, visade att de möjliga framtida importflödena avseende Auto HDG till EES var minimala och att importen utgjorde ett begränsat konkurrenstryck på grund av strukturella och regleringsmässiga faktorer. Dessa faktorer var bland annat längre ledtider, importörernas brist på reaktivitet, risken för skada under transporten, bristen på teknisk kapacitet hos leverantörer som är etablerade utanför EES, avsaknaden av kommersiell närvaro inom EES samt de handelspolitiska skyddsåtgärder som nyligen införts för import av Auto HDG-produkter.

327

Vidare konstaterade tribunalen, såsom framgår av punkterna 545 och 546 i den överklagade domen, att en stor majoritet av kunderna inom bilindustrin inte anskaffar varor, eller gör det endast i obetydlig mån, från leverantörer utanför EES, vilket sannolikt inte heller skulle ändras i framtiden. Detta framgår av skälen 974 och 981 i det omtvistade beslutet, vilka Thyssenkrupp inte har ifrågasatt.

328

Även om det antas att kommissionen utifrån TSE:s nuvarande strategi felaktigt drog slutsatsen att dessa kunder inte utgjorde ett strategiskt mål för dessa leverantörer, kan ett sådant eventuellt fel inte påverka tribunalens konstaterande i punkt 551 i den överklagade domen att Thyssenkrupp, mot bakgrund av samtliga överväganden i punkterna 540–550 i den domen, inte med giltig verkan kan hävda att kommissionen i skälen 967–1033 i det omtvistade beslutet hade gjort en uppenbart oriktig bedömning i samband med slutsatsen att importen utgör ett begränsat konkurrenstryck på leverantörer etablerade inom EES när det gäller sektorn för Auto HDG inom EES.

329

Domstolen godtar således inte den första anmärkningen.

330

När det gäller det första av de tre argument som anförts inom ramen för den andra anmärkningen, som det redogörs för ovan i punkt 305, finner domstolen att detta argument grundar sig på en felaktig tolkning av punkt 645 i den överklagade domen, i vilken tribunalen fann att ”det ska preciseras att det framgår av kommissionens marknadsundersökning, och särskilt av svaren på frågeformulär 13 (bilaga A.4h), att kommissionen inte, såsom [Thyssenkrupp] har påstått, tillmätte vissa kunders uttalanden oproportionerligt stor betydelse. Kommissionens slutsatser i skälen 1307–1309 i det [omtvistade] beslutet återspeglar nämligen på ett rimligt sätt dessa svar. Det ska i detta avseende särskilt noteras att även om kommissionen i det omtvistade beslutet inte nämnde uttalandena från kunder som bekräftat användningen av konsignationslager inom EES eller den omständigheten att de tolererade långa ledtider, betyder detta inte nödvändigtvis att kommissionen bortsåg från dem. I förevarande fall ansåg kommissionen endast, såsom framgår av bland annat skäl 1311 i nämnda beslut, att dessa uttalanden inte var tillräckligt representativa eller relevanta bland samtliga svar från kunderna som erhållits inom ramen för dess marknadsundersökning. Det ska för övrigt understrykas att så faktiskt är fallet vid en läsning av svaren på nämnda frågeformulär 13.”

331

Det framgår tillräckligt klart av denna punkt att tribunalen, när den hänvisade till kommissionens marknadsundersökning och i synnerhet till svaren på frågeformulär 13, och fann att det därav framgår att kommissionen inte tillmätte kundernas uttalanden oproportionerligt stor betydelse, gjorde en egen prövning av bevisningen. Att tribunalen verkligen gjorde en prövning stöds dessutom dels av den andra meningen i punkt 645 i den överklagade domen, i vilken tribunalen fann att kommissionens konstateranden ”på ett rimligt sätt återspeglar dessa svar”, dels av den sista meningen i denna punkt, av vilken det otvetydigt framgår att tribunalen själv läste dessa svar.

332

Under dessa omständigheter kan Thyssenkrupps första argument inom ramen för den andra anmärkningen inte godtas.

333

När det gäller det andra argument som anförts inom ramen för den andra anmärkningen, som det redogörs för ovan i punkt 306, räcker det att påpeka att detta argument följer av en felaktig tolkning av punkt 646 i den överklagade domen, eftersom tribunalen, såsom framgår av denna punkt, i själva verket fann att denna anmärkning i praktiken saknar relevans för kommissionens bedömning av det konkurrenstryck som importen utövar på den sammanslagna enheten. Detta argument kan således inte godtas.

334

När det gäller det tredje argument som anförts inom ramen för den andra anmärkningen, vilket det redogörs för ovan i punkt 307, räcker det att konstatera, vad gäller den påstådda missuppfattningen av bevisningen, att Thyssenkrupp i förevarande fall endast på ett allmänt sätt har ifrågasatt tribunalens konstateranden, utan att för den skull visa att tribunalens resonemang grundar sig på en missuppfattning av den konkreta bevisningen, så att det klart framgår att tribunalen uppenbart överskred ramarna för en skälig bedömning. Thyssenkrupps argument kan således i detta avseende inte tas upp till prövning, eftersom de inte uppfyller de krav som det erinrats om i punkt 102 ovan.

335

I den mån Thyssenkrupp dessutom har gjort gällande att resonemanget i punkt 647 i den överklagade domen är motsägelsefullt, framhåller domstolen att dess argument följer av en felaktig tolkning av denna punkt. I nämnda punkt 647 fann tribunalen nämligen att kommissionens konstateranden avseende betydelsen av leveranstiderna som en relevant faktor vid bedömningen av huruvida importen skulle utöva ett konkurrenstryck på den sammanslagna enheten inom sektorn för förpackningsstål med metalbeläggning inom EES var korrekt och tillräckligt underbyggda i skälen 1307–1309 och 1311 i det omtvistade beslutet.

336

Tribunalen fann således att frågan huruvida kommissionen hade gjort en felaktig tolkning av de interna handlingarna, vilka återges i bilderna 200 och 201 i det omtvistade beslutet, och som endast ”bekräftade” kommissionens konstateranden, inte kunde ha någon avgörande inverkan på kommissionens bedömning som har tillräckligt stöd av annan bevisning.

337

Under dessa omständigheter kan Thyssenkrupp inte vinna framgång med argumentet att motiveringen i punkt 647 i den överklagade domen är motsägelsefull.

338

Vad slutligen gäller argumentet att tribunalen i punkt 649 i den överklagade domen nöjde sig med att hänvisa till svaren på en fråga i ett frågeformulär som kommissionen använt utan att göra en egen bedömning, finner domstolen att även detta argument grundar sig på en felaktig tolkning av punkt 649.

339

Det framgår nämligen av nämnda punkt 649 att tribunalen fann att Thyssenkrupp inte kunde vinna framgång med argumentet att mindre än hälften av de konsulterade kunderna hade förklarat att det fanns skillnader mellan leverantörer etablerade inom EES och importörer utanför EES vad gäller deras kapacitet att tillgodose kundernas efterfrågan. För att komma till denna slutsats gjorde tribunalen bedömningen att Thyssenkrupp hade gjort en ofullständig och partisk tolkning av kundernas svar på den aktuella frågan. Såsom framgår av den tredje meningen i punkt 649 i den överklagade domen gjorde tribunalen med nödvändighet en egen prövning av svaren på denna fråga i frågeformuläret, när den konstaterade att det, i motsats till vad Thyssenkrupp har hävdat, framgår av dessa svar att majoriteten av de kunder som besvarade frågan angav att det förelåg sådana skillnader.

340

I den del överklagandet kan upptas till prövning såvitt avser den andra anmärkningen i den femte delen ska det således lämnas utan bifall.

341

Mot bakgrund av vad som anförts ovan ska överklagandet, i den del det kan upptas till prövning såvitt avser den tredje grundens femte del, lämnas utan bifall.

342

Thyssenkrupp har gjort gällande att tribunalen, i punkterna 377–384 och 594–597 i den överklagade domen, missuppfattade den bevisning som den förfogade över och gjorde en felaktig rättstillämpning vid domstolsprövningen av kommissionens beräkning av HHI vad beträffar marknaderna för HDG, TP och ECCS.

343

Thyssenkrupp anser att de HHI‑värden som i förevarande fall beräknats av kommissionen för respektive relevant marknad ökats på konstgjord väg och tribunalen borde ha dragit slutsatsen att dessa uppenbart felaktiga beräkningar inte kunde användas för att visa att det eventuellt förelåg ett påtagligt hinder för en effektiv konkurrens på dessa marknader. Tribunalen gjorde nämligen en oriktig bedömning när den fann att dessa HHI‑värden inte hade någon inverkan på kommissionens bedömning och att en korrekt tillämpning av HHI hade lett till samma resultat, det vill säga slutsatsen att den effektiva konkurrensen påtagligt hämmas.

344

Kommissionen har bestritt Thyssenkrupps argument.

345

Vad för det första gäller marknaden för HDG ska det påpekas att tribunalen i punkterna 370–384 i den överklagade domen prövade Thyssenkrupps påstående avseende beräkningen av HHI före och efter genomförandet av den planerade koncentrationen.

346

Inom ramen för sin prövning fann tribunalen, i punkterna 379 och 381 i den överklagade domen, att även om det antogs att den beräkning som Thyssenkrupp föreslagit, enligt vilken HHI på marknaden för HDG skulle ha varit 1821 före och 2013 efter den planerade koncentrationen, med ett delta på 192, överskred HHI‑nivån och ökningen av HHI på marknaden för HDG de tröskelvärden som anges i punkterna 19–21 i riktlinjerna för bedömning av horisontella koncentrationer. Det vill säga över de tröskelvärden när horisontella konkurrensproblem skulle kunna uppstå på den berörda marknaden, vilket även är fallet vid kommissionens beräkning.

347

Det framgår dessutom av punkt 381 i den överklagade domen att tribunalen underströk att deltat är detsamma såväl i kommissionens beräkning som i Thyssenkrupps beräkning, vilket innebär att det i detta avseende inte heller finns någon skillnad mellan de två beräkningarna av HHI.

348

Vad för det andra gäller marknaderna för TP och ECCS framgår det av punkterna 594–596 i den överklagade domen att även om Thyssenkrupp i huvudsak hade hävdat att kommissionen hade gjort samma beräkningsfel som det som gjorts avseende marknaden för Auto HDG, fann tribunalen av samma skäl att detta argument var verkningslöst.

349

Under dessa omständigheter kunde tribunalen, utan att göra någon felaktig rättstillämpning, konstatera att Thyssenkrupps argument avseende fel vid beräkningen av HHI var verkningslösa.

350

Det framgår nämligen av punkterna 16 och 21 i riktlinjerna för bedömning av horisontella koncentrationer att den absoluta HHI‑nivån kan ge en första indikation på det konkurrenstryck som kommer att utövas på marknaden efter den planerade koncentrationen. Dessutom används deltat av kommissionen som en användbar indikator för den ändring av koncentrationsgraden som kommer att bli en direkt följd av denna koncentration. Dessa värden föranleder dock ingen presumtion om att sådana problem föreligger eller inte föreligger.

351

I den mån HHI och delta överskrider de tröskelvärden som anges i punkt 20 i riktlinjerna för bedömning av horisontella koncentrationer, kan denna omständighet användas som en indikator på de potentiella konkurrensbegränsande effekterna av den berörda koncentrationen.

352

Eftersom Thyssenkrupp inte har bestritt den omständigheten att HHI och delta överstiger de tröskelvärden som anges i punkt 20 i riktlinjerna för bedömning av horisontella koncentrationer, oavsett vilken beräkningsmetod som tillämpas (inklusive den beräkningsmetod som föreslagits av Thyssenkrupp), är den tredje grundens sjätte del verkningslös.

353

Thyssenkrupps argument avseende en missuppfattning av viss bevisning bland de handlingar som tribunalen hade tillgång till kan inte tas upp till prövning, eftersom bolaget inte exakt har angett vilken bevisning som avses.

354

I den del överklagandet kan upptas till prövning såvitt avser den tredje grundens sjätte del ska det således lämnas utan bifall.

355

Mot bakgrund av vad som anförts ovan, ska överklagandet, såvitt avser den tredje grunden, lämnas utan bifall i den del det kan upptas till prövning.

356

Thyssenkrupp har genom sin första anmärkning gjort gällande att tribunalen i punkterna 300–303 i den överklagade domen missuppfattade viss bevisning och följaktligen inte prövade bolagets argument i den tredje anmärkningen i den tredje grundens andra del i första instans. Bolaget gjorde där gällande att kommissionen inte underrättade parterna i den planerade koncentrationen om sin nya ekonomiska bedömning, såsom den utvecklades i skäl 1095 i det omtvistade beslutet, förrän i samband med det slutliga beslutet.

357

Thyssenkrupp har i huvudsak gjort gällande att tribunalen missuppfattade bevisningen som fanns i handlingarna i målet på ett sätt som uppenbarligen strider mot den korrekta tolkningen av nämnda skäl. Bolaget har påpekat att tribunalen i punkterna 301 och 302 i den överklagade domen endast hänvisade till skrivelsen rörande de faktiska omständigheterna och felaktigt angav att kommissionen inte i någon del hade ändrat sin ekonomiska bedömning i nämnda skäl.

358

Genom sin andra anmärkning har Thyssenkrupp gjort gällande att kommissionen i skäl 1095 i det omtvistade beslutet gjorde en ny ekonomisk bedömning som delgavs bolaget för första gången genom det omtvistade beslutet. Tribunalen gjorde därför en felaktig rättstillämpning i punkterna 300–303 i den överklagade domen när den konstaterade att kommissionen inte hade åsidosatt Thyssenkrupps rätt till försvar. I synnerhet fick bolaget inte tillfälle att under det administrativa förfarandet yttra sig över denna bedömning, vilket enligt Thyssenkrupp utgör ett åsidosättande av dess rätt till försvar enligt artikel 18.3 i förordning nr 139/2004 och artikel 13.2 i förordning nr 802/2004, i dess lydelse enligt genomförandeförordning nr 1269/2013.

359

Kommissionen har bestritt Thyssenkrupps argument.

360

Vad gäller Thyssenkrupps första anmärkning avseende missuppfattning av viss bevisning i de handlingar som tribunalen hade tillgång till, erinrar domstolen om att det i ett överklagande, såsom påpekats ovan i punkt 102, klart ska anges på vilka punkter den dom som det yrkas upphävande av ifrågasätts samt de rättsliga grunder som särskilt åberopas till stöd för detta yrkande. En klagande som gör gällande att tribunalen har missuppfattat bevisningen ska ange exakt vilka omständigheter som tribunalen har missuppfattat och visa de bedömningsfel som klaganden anser har orsakat denna missuppfattning hos tribunalen.

361

I förevarande fall har Thyssenkrupp i huvudsak endast påstått att tribunalen missuppfattade bevisningen i handlingarna i målet och att den följaktligen i punkterna 300–302 i den överklagade domen felaktigt fann att skäl 1095 i det omtvistade beslutet inte innehöll någon ny ekonomisk bedömning från kommissionens sida.

362

Bolaget har emellertid inte angett vilka bedömningsfel tribunalen gjorde som, i samband med prövningen av den handling som avses i överklagandet, ledde till den påstådda missuppfattningen från tribunalens sida. Thyssenkrupp har endast på ett allmänt sätt gjort gällande att tribunalens konstateranden är felaktiga, utan att för den skull visa att dess resonemang grundar sig på en faktisk missuppfattning av bevisningen eller att det klart framgår att tribunalen uppenbart överskred ramarna för en skälig bedömning.

363

Den fjärde grundens första anmärkning kan således inte tas upp till prövning.

364

I Thyssenkrupps andra anmärkning har bolaget gjort gällande att dess rätt till försvar åsidosattes på grund av att bolaget under det administrativa förfarandet inte gavs tillfälle att yttra sig över en påstådd ny ekonomisk bedömning i skäl 1095 i det omtvistade beslutet. Det framgår emellertid av punkt 302 i den överklagade domen att tribunalen fann att nämnda skäl inte innehöll någon ny ekonomisk bedömning från kommissionens sida.

365

Eftersom Thyssenkrupp, såsom framgår av punkterna 361 och 362 ovan, inte har lyckats visa att tribunalen missuppfattade bevisningen när den gjorde detta konstaterande, kan överklagandet inte vinna bifall såvitt avser den andra anmärkningen i den fjärde grunden.

366

I den del överklagandet kan upptas till prövning såvitt avser den fjärde grunden ska det således lämnas utan bifall.

367

Genom den femte grunden har Thyssenkrupp för det första gjort gällande att tribunalen inte prövade den sjunde grunden i ansökan i första instans, eftersom den inte förstod den sjunde grunden på ett korrekt sätt.

368

Genom den sjunde grunden i första instans gjorde Thyssenkrupp inte endast gällande kommissionen hade gjort ett förfarandefel genom att inte använda sig av sina genomförandebefogenheter för att erhålla ett större antal svar på en enkel begäran om upplysningar som skickats i enlighet med artikel 11 i förordning nr 139/2004. Genom denna grund gjorde Thyssenkrupp nämligen dessutom gällande att kommissionen inte borde tillmäta de slumpmässiga och ofullständiga svar som den erhållit under det administrativa förfarandet något bevisvärde, bland annat på grund av att mindre än hälften av de mottagare som kommissionen ansåg det nödvändigt att skicka en enkel begäran om upplysningar till faktiskt inkom med svar.

369

I den mån kommissionen ansåg att den var tvungen att inhämta nödvändiga upplysningar i den mening som avses i artikel 11 i förordning nr 139/2004, borde den inte ha skickat en enkel begäran om upplysningar, eftersom ett sådant tillvägagångssätt i processuellt hänseende är rättsstridigt. På grund av att antalet inkomna svar i förevarande fall var alltför lågt, borde dessa svar inte ha ansetts representera synpunkterna från alla marknadsaktörer eller åtminstone alla marknadsaktörer som mottagit en begäran om upplysningar. De svar som kommissionen erhöll i förevarande fall kan således inte motivera beslutet att förbjuda den planerade koncentrationen.

370

Thyssenkrupp har för det andra gjort gällande att tribunalen, i punkt 956 i den överklagade domen, gjorde en oriktig bedömning när den fann att det fanns en exakt svarsnivå på begäran om upplysningar som gjorde det möjligt att på ett tillförlitligt sätt mäta den berörda marknadens representativitet. I synnerhet anser Thyssenkrupp att det saknar betydelse att andelen svar som erhålls från konkurrenterna överstiger eller understiger en ”gräns på 50 %” av det totala antalet begäranden om upplysningar som skickats av kommissionen, eftersom det inte finns någon sådan gräns och det är uppenbart att antalet svar som mottagits i förevarande fall är alltför lågt.

371

Thyssenkrupp anser dessutom att tribunalen gjorde en oriktig bedömning när den i punkt 956 i den överklagade domen konstaterade att det inte kunde ifrågasättas att kommissionens påstående var tillförlitligt när den angav att gränsen på 50 procents svarsfrekvens hade uppnåtts.

372

Kommissionen anser att Thyssenkrupps argument inte kan tas upp till prövning och att de i vart fall inte kan leda till bifall för överklagandet.

373

Vad gäller frågan huruvida Thyssenkrupps femte grund kan tas upp till prövning konstaterar domstolen, i motsats till vad kommissionen har hävdat, att denna grund, i vilken bolaget gör gällande att tribunalen dels har underlåtit att pröva den sjunde grunden för ansökan i första instans, dels har infört ett tröskelvärde som gör det möjligt att på ett tillförlitligt sätt mäta den berörda marknadens representativitet, ger upphov till rättsfrågor och inte kan avvisas.

374

När det för det första gäller Thyssenkrupps argument att tribunalen inte prövade den sjunde grunden för talan i första instans på grund av att den inte förstod den sjunde grunden på ett korrekt sätt, finner domstolen att detta argument grundar sig på en felaktig tolkning av den överklagade domen.

375

Det ska inledningsvis påpekas att det framgår av ansökan i första instans att den sjunde grunden som åberopades i första instans hade rubriken ”Förfarandefel som bestod i att inte kräva svar på begäran om upplysningar”, vilket innebär att den avsåg ett eventuellt förfarandefel från kommissionens sida.

376

Det framgår även av innehållet i denna grund, och särskilt av punkterna 197–199 i ansökan i första instans, att Thyssenkrupp endast gjorde gällande den omständigheten att kommissionen i förevarande fall enbart hade riktat en begäran om upplysningar till aktörerna på den aktuella marknaden och således inte krävde att mottagarna skulle besvara dessa, trots att kommissionen enligt artiklarna 11, 14 och 15 i förordning nr 139/2004 har befogenhet att kräva svar på skrivelser med begäran om upplysningar. Följaktligen var Thyssenkrupp, såsom framgår av punkt 198 i ansökan, av den uppfattningen att det marknadstest som kommissionen utförde genom de svar som erhölls på dessa begäranden om upplysningar var ogiltigt på grund av ett förfarandefel, bland annat på grund av att det rörde sig om en situation där ”hälften eller fler av de tillfrågade aktörerna inte besvarade [kommissionens begäran om upplysningar] och inte drabbades av några tvingande åtgärder”.

377

Det kan i detta sammanhang konstateras att punkt 947 i den överklagade domen troget återspeglar Thyssenkrupps argument i punkterna 197–199 i ansökan i första instans.

378

I punkterna 950–955 i den överklagade domen underkände tribunalen Thyssenkrupps argument att kommissionen inte hade genomfört sina marknadstester på ett lämpligt sätt i processuellt hänseende.

379

Tribunalen erinrade först i punkt 950 i den överklagade domen om innehållet i artikel 11.1 i förordning nr 139/2004, och gjorde därefter på ett korrekt sätt åtskillnad mellan en begäran om upplysningar som formulerats som en förfrågan och en begäran om upplysningar genom ett beslut av kommissionen. I detta sammanhang preciserade tribunalen i punkterna 951 och 952 i den överklagade domen att det endast är för det fall mottagarna inte lämnar de begärda upplysningarna inom den föreskrivna fristen som denna institution kan – enbart då begäran om upplysningar har formulerats i form av ett beslut – ålägga böter enligt artikel 14.1 c i förordning nr 139/2004 eller vite med stöd av artikel 15.1 a i samma förordning.

380

I punkterna 953–955 i den överklagade domen konstaterade tribunalen därefter att kommissionen i förevarande fall hade gjort gällande att den hade skickat en enkel begäran om upplysningar och systematiskt skickat påminnelser till de mottagare som inte svarat inom den föreskrivna fristen, vilket Thyssenkrupp inte har bestritt. När det gäller bolagets påstående att kommissionen borde ha fattat beslut med stöd av artikel 11.3 i förordning nr 139/2004 och eventuellt inlett förfaranden för åläggande av böter eller viten i samtliga fall då en marknadsaktör inte svarat, fann tribunalen att sådana begäranden om upplysningar var oförenliga med det krav på skyndsamhet som präglar den allmänna systematiken i förordning nr 139/2004 och som innebär att kommissionen är skyldig att iaktta strikta tidsfrister för att anta det slutliga beslutet. Med hänsyn till det stora utrymme för skönsmässig bedömning som kommissionen har vid tillämpningen av artiklarna 11, 14 och 15 i förordning nr 139/2004, kan kommissionen inte klandras för att, utöver de påminnelser som skickats till de mottagare som inte svarat inom den föreskrivna fristen, inte ha krävt av samtliga mottagare eller åtminstone ett tillräckligt antal att inkomma med svar på begäran om upplysningar med stöd av nämnda artiklar.

381

Vad slutligen gäller Thyssenkrupps argument i punkt 198 i ansökan i första instans att ”[o]m hälften eller fler av de tillfrågade aktörerna inte besvarade [kommissionens begäran om upplysningar] och inte drabbades av några tvingande åtgärder, är resultatet av samrådet med marknadsaktörerna ogiltigt redan på förfarandemässiga grunder”, fann tribunalen, i punkt 956 i den överklagade domen, att kommissionen i förevarande fall hade angett att den genomsnittliga svarsnivån på de relevanta frågeformulär som skickats till aktörerna på de relevanta marknaderna var högre än 50 procent och att denna procentsats inte kunde anses vara otillräckligt representativ. Tribunalen konstaterade dessutom att Thyssenkrupp inte hade lyckats visa på motsatsen.

382

Under dessa omständigheter går det inte att med fog hävda att tribunalen inte hade förstått den sjunde grunden i ansökan i första instans på ett korrekt sätt eller att den inte hade prövat denna grund.

383

Vad för det andra gäller Thyssenkrupps argument att tribunalen gjorde en oriktig bedömning när den i punkt 956 i den överklagade domen fann att det fanns en exakt svarsnivå på begäran om upplysningar som gjorde det möjligt att på ett tillförlitligt sätt mäta representativiteten på den berörda marknaden, konstaterar domstolen att även detta argument grundar sig på en felaktig tolkning av den överklagade domen.

384

Tribunalen hänvisade visserligen till en ”gräns på 50 %” när den konstaterade att den genomsnittliga svarsnivån på frågeformulären i förevarande fall översteg denna procentsats.

385

Tribunalen hänvisade emellertid till nämnda gräns för att bemöta det specifika argumentet från Thyssenkrupp att kommissionen inte borde ha beaktat svaren på de skrivelserna med begäran om upplysningar som den hade mottagit under det administrativa förfarandet, eftersom 50 procent eller fler av de konsulterade företagen inte hade besvarat denna begäran.

386

Det framgår nämligen bland annat av punkt 197 i ansökan i första instans och punkt 65 i kommissionens svaromål i första instans att det var klaganden, det vill säga Thyssenkrupp, som åberopade denna procentsats vid tribunalen.

387

Denna omständighet bekräftas i punkt 947 i den överklagade domen, där tribunalen sammanfattade Thyssenkrupps huvudargument. Det framgår av denna punkt att bolaget ansåg att ”i avsaknad av tvingande åtgärder från kommissionen … för att erhålla de svar som saknas från de konsulterade aktörerna och med beaktande av den genomsnittliga svarsnivån på under 50 %, såsom framgår av handlingarna i målet, går det inte att dra någon slutsats i det omtvistade beslutet av de svar som erhållits beträffande frågan huruvida en majoritet av kunderna eller konkurrenterna delar en viss uppfattning”.

388

I detta sammanhang kan det konstateras att tribunalen i punkt 956 i den överklagade domen endast hänvisade till denna procentsats för att bemöta Thyssenkrupps argument.

389

Tribunalen kan således inte anses ha härlett en regel enligt vilken det, för att svar på en enkel begäran om upplysningar som riktats till aktörerna på den aktuella marknaden ska kunna beaktas av kommissionen inom ramen för dess bedömning av en företagskoncentration, krävs att åtminstone 50 procent av mottagarna av dessa skrivelser har svarat.

390

När det slutligen gäller Thyssenkrupps argument att tribunalen i punkt 956 i den överklagade domen felaktigt konstaterade att det inte kunde ifrågasättas att kommissionens påstående var tillförlitligt när den angav att gränsen på 50 procents svarsfrekvens hade uppnåtts, räcker det att påpeka att även om Thyssenkrupp har ifrågasatt detta påstådda konstaterande, har bolaget emellertid inte bestritt att den genomsnittliga svarsnivån på de relevanta frågeformulär som skickats till aktörerna på de marknader beträffande vilka kommissionen konstaterat att det förelåg ett påtagligt hinder för den effektiva konkurrensen, det vill säga marknaderna för Auto HDG och förpackningsstål (TP, ECCS och laminerat stål), faktiskt var högre gränsen på 50 procent, såsom tribunalen påpekade i punkt 956 i den överklagade domen. Under dessa omständigheter är Thyssenkrupps argument avseende detta påstådda konstaterande verkningslöst.

391

Mot denna bakgrund kan överklagandet inte heller bifallas på den femte grunden.

392

Eftersom överklagandet inte kan vinna bifall på någon av de grunder som Thyssenkrupp har åberopat till stöd för sitt överklagande, ska överklagandet ogillas.

393

Enligt artikel 184.2 i domstolens rättegångsregler ska domstolen besluta om rättegångskostnaderna när överklagandet avvisas eller ogillas. Enligt artikel 138.1 i rättegångsreglerna, som enligt artikel 184.1 i rättegångsreglerna ska tillämpas i mål om överklagande, ska tappande part förpliktas att ersätta rättegångskostnaderna, om detta har yrkats.

394

Kommissionen har yrkat att Thyssenkrupp ska förpliktas att ersätta rättegångskostnaderna. Eftersom bolaget har tappat målet, ska det förpliktas att ersätta rättegångskostnaderna i målet om överklagande och i förfarandet vid tribunalen.

Mot denna bakgrund beslutar domstolen (första avdelningen) följande: