–

Caxamar – Comércio e Indústria de Bacalhau SA, genom T. Fraga, L. Palácios och C. Pereira, advogados,

–

Portugals regering, genom P. Barros da Costa, L. Borrego och A. Rodrigues, samtliga i egenskap av ombud,

–

Europeiska kommissionen, genom V. Bottka och G. Braga da Cruz, båda i egenskap av ombud,

1

Begäran om förhandsavgörande avser tolkningen av artiklarna 1 och 2 led 11 i kommissionens förordning (EU) nr 651/2014 av den 17 juni 2014 genom vilken vissa kategorier av stöd förklaras förenliga med den inre marknaden enligt artiklarna 107 och 108 [FEUF] (EUT L 187, 2014, s. 1), riktlinjerna för statligt regionalstöd för 2014–2020 (EUT C 209, 2013, s. 1) (nedan kallade riktlinjerna för 2014–2020) och Europaparlamentets och rådets förordning (EU) nr 1379/2013 av den 11 december 2013 om den gemensamma marknadsordningen för fiskeri- och vattenbruksprodukter, om ändring av rådets förordningar (EG) nr 1184/2006 och (EG) nr 1224/2009 och om upphävande av rådets förordning (EG) nr 104/2000 (EUT L 354 2013, s. 1), jämförda med bilaga I till EUF-fördraget.

2

Begäran har framställts i ett mål mellan Caxamar – Comércio e Indústria de Bacalhau SA (nedan kallat Caxamar) och Autoridade Tributária e Aduaneira (skatte- och tullmyndigheten, Portugal) (nedan kallad skattemyndigheten) angående rättelse av den inkomstskatt för juridiska personer som detta bolag ska erlägga, på grund av att vissa investeringskostnader inte berättigar till en skatteförmån.

3

I artikel 2 i förordning nr 1379/2013, med rubriken ”Tillämpningsområde”, föreskrivs följande:

”Den gemensamma marknadsordningen [för fiskeri- och vattenbruksprodukter] ska gälla för de fiskeri- och vattenbruksprodukter som förtecknas i bilaga I till denna förordning och som saluförs i [Europeiska] unionen.”

4

I artikel 5 i denna förordning, med rubriken ”Definitioner”, anges följande:

”… Dessutom gäller följande definitioner:

…

…”

5

Bilaga I till nämnda förordning, med rubriken ”Fiskeri- och vattenbruksprodukter som omfattas av den gemensamma marknadsordningen”, har följande lydelse:

6

Artikel 1 i förordning nr 651/2014, som har upphävt kommissionens förordning (EG) nr 800/2008 av den 6 augusti 2008 genom vilken vissa kategorier av stöd förklaras förenliga med den gemensamma marknaden enligt artiklarna 87 och 88 i fördraget (allmän gruppundantagsförordning) (EUT L 214, 2008, s. 3), hade rubriken ”Tillämpningsområde”. I punkt 3 i den artikeln föreskrevs följande:

”Denna förordning ska inte tillämpas på följande:

…

…”

7

Artikel 1 led 1 b i kommissionens förordning (EU) 2017/1084 av den 14 juni 2017 om ändring av förordning nr 651/2014 (EUT L 156, 2017, s. 1) har från och med den 10 juli 2017 ersatt punkt 3 a–c i artikel 1 i förordning nr 651/2014 med följande bestämmelser:

”Denna förordning ska inte tillämpas på följande:

…

8

I artikel 2 i förordning nr 651/2014, med rubriken ”Definitioner”, föreskrivs följande:

”I denna förordning gäller följande definitioner:

…

9.   primär jordbruksproduktion: produktion av produkter från jorden och från uppfödning, som förtecknas i bilaga I till [EUF-]fördraget, utan att några andra vidare processer utförs som förändrar dessa produkters natur.

10.   bearbetning av jordbruksprodukter: varje process som en jordbruksprodukt undergår som till resultat ger en produkt som också är en jordbruksprodukt, med undantag för verksamheter på jordbruksföretaget som är nödvändiga för att förbereda en animalisk eller vegetabilisk produkt för den första försäljningen.

11.   jordbruksprodukt: de produkter som förtecknas i bilaga I till [EUF-]fördraget, med undantag av fiskeri- och vattenbruksprodukter som förtecknas i bilaga I till förordning [nr 1379/2013].

…”

9

Avsnitt 1.1 i riktlinjerna för 2014–2020 har rubriken ”Regionalstödets tillämpningsområde”. I punkt 10 i detta avsnitt anges följande:

”[Europeiska k]ommissionen kommer att tillämpa principerna i dessa riktlinjer på regionalstöd inom alla ekonomiska sektorer, med undantag för fiske och vattenbruks-, jordbruks- och transportsektorn, som omfattas av särskilda bestämmelser i särskilda rättsakter, som helt eller delvis kan avvika från dessa riktlinjer. Kommissionen kommer att tillämpa dessa riktlinjer för bearbetning och saluföring av jordbruksprodukter till andra produkter än jordbruksprodukter. …”

10

I fotnot 10, till vilken det hänvisas i nämnda punkt 10, anges att fiske och vattenbruk är sektorer som omfattas av rådets förordning (EG) nr 104/2000 av den 17 december 1999 om den gemensamma organisationen av marknaden för fiskeri- och vattenbruksprodukter (EGT L 17, 2000, s. 22).

11

Fotnot 11, till vilken det hänvisas i nämnda punkt 10, har följande lydelse:

”Statligt stöd till primär produktion, bearbetning och saluföring av jordbruksprodukter som leder till jordbruksprodukter som anges i bilaga I till fördraget och skogsbruk omfattas av reglerna i riktlinjerna för statligt stöd till jordbrukssektorn.”

12

I artikel 2.2 och 2.3 i Código Fiscal do Investimento (lagen om skatteregler beträffande investeringar), i den lydelse som är tillämplig på omständigheterna i det nationella målet (nedan kallad lagen om skatteregler beträffande investeringar), föreskrivs följande:

”2.   De investeringsprojekt som avses i föregående punkt ska avse följande ekonomiska verksamheter, med iakttagande av det sektorsbaserade tillämpningsområdet för [riktlinjerna för 2014–2020]:

…

…

3.   De regeringsmedlemmar som ansvarar för finans- och ekonomifrågor ska genom ministerbeslut fastställa koder för ekonomisk verksamhet (CAE) som motsvarar de verksamheter som avses i föregående punkt.”

13

Artikel 22 i denna lag har rubriken ”Tillämpningsområde och definitioner”. I punkt 1 i artikeln föreskrivs följande:

”[Skatteordningen för att främja investeringar (RFAI) ska tillämpas på skattskyldiga [till inkomstskatt för juridiska personer] som bedriver verksamhet inom de sektorer som uttryckligen anges i artikel 2.2, med beaktande av de verksamhetskoder som fastställts i det ministerbeslut som avses i punkt 3 i nämnda artikel, med undantag för verksamheter som undantagits från det sektorsbaserade tillämpningsområdet för [riktlinjerna] och förordning [nr 651/2014].”

14

I artikel 1 i Portaria nr 282/2014, que define os códigos de atividade económica (CAE) correspondentes a várias atividades [ministerbeslut nr 282/2014 om fastställande av koder för ekonomisk verksamhet (CAE)] av den 30 december 2014 (Diário da República, serie 1, nr 251, av den 30 december 2014) (nedan kallat ministerbeslut nr 282/2014), med rubriken ”Gemenskapens regelverk”, föreskrivs följande:

”Enligt [riktlinjerna för 2014–2020] och förordning [nr 651/2014] kan investeringsprojekt rörande ekonomisk verksamhet inom sektorerna … fiske och vattenbruk, primär jordbruksproduktion, bearbetning och saluföring av de jordbruksprodukter som förtecknas i bilaga I till [EUF-]fördraget … inte bli föremål för skattelättnader.”

15

I artikel 2 i detta ministerbeslut, med rubriken ”Sektorsbaserat tillämpningsområde”, föreskrivs följande:

”Utan att det påverkar de inskränkningar som föreskrivs i föregående artikel ska de ekonomiska verksamheter som avses i artikel 2.2 i [lagen om skatteregler beträffande investeringar] motsvara följande koder enligt den portugisiska klassificeringen av ekonomiska verksamheter, revidering 3 (CAE Rev3), som antagits genom lagdekret nr 381/2007 av den 14 november 2007:

…

…”

16

Koden ”CAE 10204 Rev3” avser ”saltning, torkning och annan bearbetning av fiskeri- och vattenbruksprodukter”.

17

Caxamar är ett bolag bildat enligt portugisisk rätt som framför allt bedriver verksamhet avseende, i första hand, saltning och torkning av fiskeri- och vattenbruksprodukter och, i andra hand, frysning av sådana produkter.

18

Under åren 2016 och 2018 genomförde detta bolag investeringar som syftade till att öka en befintlig anläggnings kapacitet för att förbättra och utvidga processerna för saltning, avsaltning och frysning av torsk.

19

Caxamar ansåg att kostnaderna för dessa investeringar berättigade till beviljande av de skatteförmåner som föreskrivs i RFAI, som avses i artikel 22 i lagen om skatteregler beträffande investeringar, och gjorde därför avdrag för dessa från sina skattepliktiga inkomster för åren 2016 och 2018 med 72775,36 euro respektive 41607,67 euro.

20

Efter en revision i syfte att kontrollera tillämpningen av de skatteförmåner som beviljats inom ramen för RFAI, rättade skattemyndigheten den inkomstskatt för juridiska personer som Caxamar skulle betala för dessa två beskattningsår och påförde därefter Caxamar ett tilläggsbelopp på 126302,62 euro avseende denna skatt och kompensationsränta. Skattemyndigheten ansåg nämligen att den verksamhet som investeringarna avsåg inte kunde omfattas av RFAI, eftersom den inte omfattades av RFAI:s tillämpningsområde, i enlighet med lagen om skatteregler beträffande investeringar, jämförd med artiklarna 1 och 2 i ministerbeslut nr 282/2014, förordning nr 651/2014 och bilaga I till EUF-fördraget.

21

Skattemyndigheten påpekade särskilt att verksamhet avseende saltning, avsaltning och frysning av torsk, som ingår bland de bearbetningsverksamheter som avses med koden CAE 10204 Rev3, utgör en verksamhet inom ”bearbetningsindustrin” i den mening som avses i artikel 2 b i ministerbeslut nr 282/2014, vilken på grund av att saltad torsk, fryst torsk och avsaltad torsk faller inom tillämpningsområdet för kapitlen i den nomenklatur som avses i bilaga I till EUF-fördraget omfattas av begreppet ”bearbetning av jordbruksprodukter” som ger en slutprodukt som också är en jordbruksprodukt som förtecknas i nämnda bilaga I. Denna verksamhet kunde enligt skattemyndigheten följaktligen inte omfattas av RFAI, med tillämpning av artikel 1 i ministerbeslut nr 282/2014 och artikel 22.1 i lagen om skatteregler beträffande investeringar, vilken i den avslutande delen utesluter verksamhet som inte omfattas av tillämpningsområdet för förordning nr 651/2014 och riktlinjerna för 2014–2020.

22

Caxamar väckte talan om ogiltigförklaring av den gjorda rättelsen vid Tribunal Arbitral Tributário (Centro de Arbitragem Administrativa – CAAD) (Skiljedomstolen för skatterättsliga tvister (Centrum för förvaltningsrättsliga skiljeförfaranden – CAAD, Portugal), som är den hänskjutande domstolen.

23

Caxamar gjorde till stöd för sin talan gällande att saltning, avsaltning och frysning av torsk omfattas av tillämpningsområdet för förordning nr 651/2014 och riktlinjerna för 2014–2020, varför denna verksamhet omfattas av den aktuella stödordningen. Skattemyndigheten har på denna punkt gjort en felaktig tolkning av lagen om skatteregler beträffande investeringar, RFAI och ministerbeslut nr 282/2014, förordningarna nr 651/2014 och 1379/2013 samt bilaga I till EUF-fördraget, eftersom denna verksamhet är en verksamhet inom bearbetningsindustrin som omfattas av artikel 2 b i nämnda ministerbeslut och inte är en verksamhet avseende bearbetning av jordbruksprodukter som undantagits från tillämpningsområdet för förordning nr 651/2014 och riktlinjerna för 2014–2020. Nationell rätt ska nämligen tolkas i enlighet med unionsrätten, såsom det särskilt framgår av artikel 2 led 11 i förordning nr 651/2014, i vilken begreppet ”jordbruksprodukt” definieras som de produkter som förtecknas i bilaga I till EUF-fördraget, med undantag av de fiskeri- och vattenbruksprodukter som förtecknas i bilaga I till förordning nr 1379/2013. I denna bilaga nämns emellertid just färsk fisk, torkad fisk, saltad fisk eller fisk i saltlake, fryst fisk, fiskavfall och fiskeriprodukter. De produkter som är resultatet av bearbetning av torsk och som är aktuella i det nationella målet utgör följaktligen inte jordbruksprodukter i den mening som avses i förordning nr 651/2014.

24

Skattemyndigheten hävdade däremot att det av artikel 1.3 a–c i förordning nr 651/2014, jämförd med artikel 2 i samma förordning, och av riktlinjerna för 2014–2020 framgår att saltning, avsaltning och frysning av torsk är undantaget från förordningens tillämpningsområde, eftersom det utgör bearbetning av fiskeri- och vattenbruksprodukter. Förordning nr 1379/2013 och riktlinjerna för 2014–2020 är nämligen inte tillämpliga på vare sig de fiskeri- och vattenbruksprodukter som förtecknas i bilaga I till förordning nr 1379/2013 eller de ”jordbruksprodukter” som förtecknas i bilaga I till EUF-fördraget. Nämnda verksamhet, i strikt och bokstavlig mening, kan visserligen inte anses innebära bearbetning av ”jordbruksprodukter” som sådana. Det framgår emellertid av artikel 38.1 FEUF samt av kapitlen 3 och 16 i bilaga I till detta fördrag, vilka avser fisk, kräftdjur och blötdjur samt beredningar därav, att begreppet jordbruksprodukter även omfattar fiskeriprodukter. I artikel 1 i ministerbeslut nr 282/2014 föreskrivs, i enlighet med dessa bestämmelser, att det aktuella stödet inte kan beviljas för investeringsprojekt som avser ekonomisk verksamhet inom fiskeri- och vattenbrukssektorerna eller bearbetning av de jordbruksprodukter som förtecknas i bilaga I till EUF-fördraget.

25

Den hänskjutande domstolen anser därför att den fråga som är relevant för att avgöra det nationella målet är huruvida bearbetning av torsk till saltad, fryst respektive avsaltad torsk, vilket utgör en verksamhet inom bearbetningsindustrin som omfattas av artikel 2 b i ministerbeslut nr 282/2014, utgör bearbetning av jordbruksprodukter i den mening som avses i tillämpliga unionsbestämmelser, vilka återfinns i förordning nr 651/2014 och riktlinjerna för 2014–2020 samt de unionsbestämmelser som dessa rättsakter hänvisar till.

26

Mot denna bakgrund beslutade Tribunal Arbitral Tributário (Centro de Arbitragem Administrativa – CAAD) (Skiljedomstolen för skatterättsliga tvister (Centrum för förvaltningsrättsliga skiljeförfaranden – CAAD) att vilandeförklara målet och ställa följande fråga till EU-domstolen:

”Ska [riktlinjerna för 2014–2020], jämförda med bestämmelserna i förordning nr 651/2014, särskilt artiklarna 1 och 2 led 11 i denna förordning, och med bestämmelserna i förordning nr 1379/2013 och bilaga I till [EUF-fördraget], tolkas så, att bearbetning av fiskeri- och vattenbruksprodukter avseende ’saltad torsk’, ’fryst torsk’ och ’avsaltad torsk’, som omfattas av koden CAE 10204 Rev3, enligt artiklarna 2.2 och 22.1 i [lagen om skatteregler beträffande investeringar] och artiklarna 1 och 2 i ministerbeslut [nr 282/2014], inte utgör bearbetning av jordbruksprodukter vid bedömningen av om de aktuella skatteförmånerna ska beviljas?”

27

Den hänskjutande domstolen har ställt sin fråga för att få klarhet i huruvida artiklarna 1 och 2 leden 10 och 11 i förordning nr 651/2014 samt riktlinjerna för 2014–2020, jämförda med bestämmelserna i bilaga I till EUF-fördraget och förordning nr 1379/2013, ska tolkas så, att bearbetning av fiskeri- och vattenbruksprodukter, såsom produktion av saltad torsk, fryst torsk och avsaltad torsk, utgör bearbetning av jordbruksprodukter, som är undantagen från tillämpningsområdet för förordning nr 651/2014 enligt artikel 1.3 c i denna förordning.

28

Det ska inledningsvis preciseras att omständigheterna i det nationella målet avser åren 2016 och 2018, vilket innebär att bestämmelserna i artikel 1.3 i förordning nr 651/2014, såväl i deras lydelse före ikraftträdandet av förordning nr 2017/1084 som i deras lydelse enligt denna förordning, är tillämpliga på det målet. Eftersom de ändringar som införts genom nämnda förordning emellertid inte påverkar kärninnehållet i den del av dessa bestämmelser som är relevant för att besvara den hänskjutande domstolens fråga, är tolkningen av den ursprungliga lydelsen av artikel 1.3 i förordning nr 651/2014 i tillämpliga delar även tillämplig på samma bestämmelse i dess lydelse enligt förordning 2017/1084.

29

Enligt artikel 1.3 c i förordning nr 651/2014 ska förordningen inte tillämpas på ”[s]töd som beviljas inom sektorn för bearbetning och saluföring av jordbruksprodukter” i de fall som anges i denna bestämmelse. Detta undantag upprepas i punkt 10 i riktlinjerna för 2014–2020 och särskilt i fotnot 11, till vilken det hänvisas i denna punkt.

30

Vad gäller begreppet ”bearbetning av jordbruksprodukter”, i den mening som avses i förordning nr 651/2014, ska detta enligt artikel 2 led 10 i denna förordning förstås så, att det, med förbehåll för ett undantag som inte är relevant i det nationella målet, omfattar ”varje process som en jordbruksprodukt undergår som till resultat ger en produkt som också är en jordbruksprodukt”, medan begreppet ”jordbruksprodukt” i artikel 2 led 11 i nämnda förordning definieras som de produkter som förtecknas i bilaga I till EUF-fördraget, ”med undantag av fiskeri- och vattenbruksprodukter som förtecknas i bilaga I till förordning nr 1379/2013”.

31

I sistnämnda bilaga nämns uttryckligen bland annat fryst fisk, frysta fiskfiléer samt torkad samt saltad fisk.

32

Av detta följer, såsom samtliga som har inkommit med skriftliga yttranden har påpekat, att produkter som härrör från bearbetning av fiskeri- och vattenbruksprodukter, såsom saltad torsk, fryst torsk och avsaltad torsk, inte utgör ”jordbruksprodukter” i den mening som avses i artikel 2 led 11 i förordning nr 651/2014.

33

En sådan verksamhet kan följaktligen inte anses utgöra ”bearbetning av jordbruksprodukter” i den mening som avses i artikel 2 led 10 i denna förordning, eftersom dess resultat inte är en jordbruksprodukt.

34

Såsom kommissionen har gjort gällande är den hänskjutande domstolens fråga, angående huruvida de produkter som är aktuella i det nationella målet omfattas av bilaga I till EUF-fördraget, inte relevant i detta sammanhang, eftersom förordning nr 651/2014 innehåller en egen definition av begreppet ”jordbruksprodukt” som uttryckligen utesluter fiskeri- och vattenbruksprodukter som omfattas av den gemensamma marknadsordning som inrättats genom förordning nr 1379/2013.

35

Härav följer att bearbetning av fiskeri- och vattenbruksprodukter, såsom produktion av saltad torsk, fryst torsk och avsaltad torsk, inte kan uteslutas från tillämpningsområdet för förordning nr 651/2014 på grundval av artikel 1.3 c i denna förordning, eftersom den inte utgör ”bearbetning av jordbruksprodukter” i den mening som avses i artikel 2 led 10 i förordning nr 651/2014, jämförd med artikel 2 led 11 i sistnämnda förordning och bilaga I till förordning nr 1379/2013.

36

För att ge den hänskjutande domstolen ett fullständigt svar ska det emellertid preciseras, såsom den portugisiska regeringen och kommissionen har gjort, att förordning nr 651/2014 enligt ordalydelsen i dess artikel 1.3 a, med förbehåll för ett antal undantag som inte är relevanta i det nationella målet, inte heller är tillämplig på stöd som beviljas inom ”fiske- och vattenbrukssektorn, som omfattas av [förordning nr 1379/2013]”. Detta undantag upprepas för övrigt i punkt 10 i riktlinjerna för 2014–2020 och i fotnot 10 till vilken det hänvisas i denna punkt.

37

Det framgår emellertid av artiklarna 2 och 5 a och d i förordning nr 1379/2013, jämförda med bilaga I till denna förordning, att förordningen är tillämplig på all bearbetningsverksamhet som avser vattenlevande organismer som härrör från fiskeri- och vattenbruksverksamhet och särskilt, såsom redan har påpekats i punkterna 30 och 31 ovan, på bearbetningsverksamhet som ger upphov till produktion av saltad torsk, fryst torsk och avsaltad torsk.

38

Det framgår således att även om fiskeri- och vattenbruksprodukter samt verksamheter som består i bearbetning av dessa produkter, såsom de verksamheter som är aktuella i det nationella målet, inte omfattas av den bestämmelse om undantag från tillämpningsområdet för förordning nr 651/2014 som föreskrivs i artikel 1.3 c i denna förordning, vilken rör sektorn för bearbetning och saluföring av jordbruksprodukter, beror detta på att dessa produkter och verksamheter omfattas av den bestämmelse om undantag från detta tillämpningsområde som föreskrivs i punkt 3 a i denna artikel, vilken avser fiskeri- och vattenbrukssektorn.

39

Härav följer att bearbetning av fiskeri- och vattenbruksprodukter, såsom produktion av saltad torsk, fryst torsk och avsaltad torsk, då den, såsom den hänskjutande domstolen har utgått från i sin fråga, omfattas av ”fiskeri- och vattenbrukssektorn”, i den mening som avses i artikel 1.3 a i förordning nr 651/2014 jämförd med artiklarna 2 och 5 a och d i samt bilaga I till förordning nr 1379/2013, under alla omständigheter är utesluten från tillämpningsområdet för förordning nr 651/2014 till följd härav.

40

Tolkningsfrågan ska följaktligen besvaras enligt följande: Artiklarna 1 och 2 leden 10 och 11 i förordning nr 651/2014 samt riktlinjerna för 2014–2020, jämförda med artiklarna 2 och 5 a och d i samt bilaga I till förordning nr 1379/2013, ska tolkas så, att bearbetning av fiskeri- och vattenbruksprodukter, såsom produktion av saltad torsk, fryst torsk och avsaltad torsk, inte utgör bearbetning av jordbruksprodukter, som är undantagen från tillämpningsområdet för förordning nr 651/2014 enligt artikel 1.3 c i den förordningen, utan utgör en verksamhet som omfattas av fiskeri- och vattenbrukssektorn, som är undantagen från tillämpningsområdet för nämnda förordning enligt artikel 1.3 a i denna.

41

Eftersom förfarandet i förhållande till parterna i det nationella målet utgör ett led i beredningen av samma mål, ankommer det på den hänskjutande domstolen att besluta om rättegångskostnaderna. De kostnader för att avge yttrande till domstolen som andra än nämnda parter har haft är inte ersättningsgilla.

Mot denna bakgrund beslutar domstolen (tionde avdelningen) följande:

Artiklarna 1 och 2 leden 10 och 11 i kommissionens förordning (EU) nr 651/2014 av den 17 juni 2014 genom vilken vissa kategorier av stöd förklaras förenliga med den inre marknaden enligt artiklarna 107 och 108 [FEUF], riktlinjerna för statligt regionalstöd för 2014–2020, jämförda med artiklarna 2 och 5 a och d samt bilaga I till Europaparlamentets och rådets förordning (EU) nr 1379/2013 av den 11 december 2013 om den gemensamma marknadsordningen för fiskeri- och vattenbruksprodukter, om ändring av rådets förordningar (EG) nr 1184/2006 och (EG) nr 1224/2009 och om upphävande av rådets förordning (EG) nr 104/2000,

ska tolkas så,

att bearbetning av fiskeri- och vattenbruksprodukter, såsom produktion av saltad torsk, fryst torsk och avsaltad torsk, inte utgör bearbetning av jordbruksprodukter, som är undantagen från tillämpningsområdet för förordning nr 651/2014 enligt artikel 1.3 c i den förordningen, utan utgör en verksamhet som omfattas av fiskeri- och vattenbrukssektorn, som är undantagen från tillämpningsområdet för nämnda förordning enligt artikel 1.3 a i denna.