—

fastställa att Europeiska unionens institutioner allvarligt åsidosatte sina skyldigheter och orsakade sökanden skada av följande skäl:

—

fastställa att svaranden till sökanden ska utge ett belopp på 4 800 000 euro som ersättning för den skada som orsakats av ovanstående, inom tre dagar från den dag då domen vinner laga kraft, och

—

förplikta svaranden att ersätta rättegångskostnaderna.

1.

Första grunden: Sökanden åsamkades skada på grundval av EU:s utomobligatoriska skadeståndsansvar enligt artikel 340.2 i fördraget om Europeiska unionens funktionssätt (FEUF).

Som ett resultat av det offentliga stöd som gavs sökandens konkurrenter i strid med FEUF skadades sökandens företag konkurrensmässigt på ett sådant sätt som först ledde till en minskning av företagets årliga omsättning och till en minskning av den årliga vinsten med flera miljoner tjeckiska kronor. Med beaktande av den omständigheten att varaktigheten av det statliga stödet, och följaktligen den otillfredställande ekonomiska situationen för företaget, uppgick till flera år fattades ett beslut om konkurs av behörig domstol i Republiken Tjeckien.

För det fall kommissionens förordning (EG) nr 800/2008 (allmän gruppundantagsförordning) var rättstridig, innebär det att det stöd som tilldelades selektivt och på ett diskriminerande sätt inom ramen för OPPI-stödprogrammet orsakade sökanden särskild och exceptionell skada, vilken helt och hållet överskrider den ekonomiska risk som är förknippad med den ekonomiska verksamhet som bedrivs av sökandens företag.

2.

Andra grunden: Kommissionen antog förordning (EG) nr 800/2008 av den 6 augusti 2008 (allmän gruppundantagsförordning) i en form som strider mot artikel 107 FEUF.

Enligt artikel 109 FEUF är rådet behörigt att genom förordning ange de områden på vilka standardförfarandet, i vilket kommissionen utvärderar förslaget till statligt stöd och prövar det enligt artikel 107 FEUF, inte ska tillämpas. Rådet antog förordning nr 659/1999 och i den förordningen bemyndigades kommissionen (i enlighet med artikel 108.4 FEUF) att anta förordningar rörande villkoren för statligt stöd utanför standardförfarandet med ad hoc-prövning. Kommissionen antog förordning nr 70/2001, därefter förordning nr 800/2008 och därefter förordning nr 651/2014 (allmän gruppundantagsförordning).

I förordningarna kan däremot varken rådet eller kommissionen överskrida ramarna i artikel 107 FEUF. Deras roll måste bestå i att slå fast villkor för statligt stöd så att medlemsstater som beviljar statligt stöd på områden som undantagits inte kan bevilja statligt stöd som skulle strida mot principen om icke-inblandning i konkurrensen, även om stödet är undantaget från standardförfarandet vid kommissionen. Detta är ett annat skäl till att kommissionen utövar tillsyn (som stadgas och säkerställs i FEUF) av statliga stöd även på områden som är undantagna, till att (åtminstone i teorin) förfaranden för återbetalning av rättsstridiga stöd är tillgängliga och till att EU fortfarande anser sig vara en marknadsekonomi, vilket är en ekonomi som producerar varor och tjänster som kunder frivilligt förvärvar i ett försök att optimera förhållandet mellan inkomster och kostnader och inte varor och tjänster som bestämts av politiker och tjänstemän.

3.

Tredje grunden: Kommissionen antog beslutet av den 3 december 2007 om det operationella programmet (OPPI) i strid med fördragen och stadgan och offentlggjorde inte det beslutet.

Kommissionen är den enda EU-institution som är behörig att pröva att statligt stöd beviljas i överensstämmelse med artikel 107 FEUF.

Kommissionen prövade inte, med beaktande av det antagna operationella programmet, huruvida och varför det förelåg ett marknadsmisslyckande, vilket är en förutsättning för statligt stöd. Kommissionen frågade inte heller Republiken Tjeckien om en analys av kostnader och fördelar, objektiva indikatorer, en analys av påverkan på konkurrensen och andra faktorer som enligt sökanden utgör villkor för beviljande av statligt stöd. Kommissionens beslut var därför rättsstridigt och i strid med kommissionens uppdrag.

4.

Fjärde grunden: Kommissionen mottog ett antal klagomål från sökanden, inklusive detaljerade analyser som visar rättstridigheten hos de stöd som beviljats på grundval av OPPI. Kommissionen agerade inte i överensstämmelse med rådets förordning (EG) nr 659/1999 och iakttog inte principen om god förvaltning som sökanden garanteras enligt Europeiska unionens stadga om de grundläggande rättigheterna. Utan att vidta några åtgärder för att kontrollera dem och utan att begära några kompletterande handlingar underlät kommissionen att pröva sökandens klagomål med motiveringen att den inte prima facie såg några oegentligheter i samband med genomförandet av OPPI-stödprogrammet.

5.

Femte grunden: Europeiska unionens domstol gjorde sig skyldig till rättsvägran genom överdriven formalism.

Sökanden väckte talan vid EU-domstolen om ogiltigförklaring av de tre allmänna gruppundantagsförordningarna med åberopande av att de stred mot fördragen och stadgan. EU-domstolen ogillade sökandens talan om ogiltigförklaring av de tre allmänna gruppundantagsförordningarna såsom uppenbart ogrundad. Skälet till ogillandet var underlåtenheten att iaktta den tvåmånadersfrist som anges i artikel 263 FEUF. EU-domstolen prövade inte på något sätt talan i sak utan tillämpade på ett helt formalistiskt sätt tidsfristen för väckande av talan. Sökanden gjorde emellertid gällande att den omständigheten att kommissionens kontrollmekanism inte fungerade korrekt endast framgick av kommissionens svar på sökandens klagomål. I ansökan gjorde sökanden gällande att denne var av uppfattningen att fristen började löpa från kommissionens vägran att i detalj pröva sökandens klagomål.