–

FD, genom R. Krüger, Rechtsanwalt,

–

Tysklands regering, genom D. Klebs och J. Möller, båda i egenskap av ombud,

–

Europeiska kommissionen, genom B. Hofstötter och A. Sauka, båda i egenskap av ombud,

1

Begäran om förhandsavgörande avser tolkningen av artikel 30.6 i Europaparlamentets och rådets förordning (EU) nr 1307/2013 av den 17 december 2013 om regler för direktstöd för jordbrukare inom de stödordningar som ingår i den gemensamma jordbrukspolitiken och om upphävande av rådets förordning (EG) nr 637/2008 och rådets förordning (EG) nr 73/2009 (EUT L 347, 2013, s. 608, och rättelse EUT L 130, 2016, s. 9), och artikel 28.2 i kommissionens delegerade förordning (EU) nr 639/2014 av den 11 mars 2014 om komplettering av förordning nr 1307/2013 och om ändring av bilaga X till den förordningen (EUT L 181, 2014, s. 1).

2

Begäran har framställts i ett mål mellan FD och Staatliches Amt für Landwirtschaft und Umwelt Mittleres Mecklenburg (Jordbruks- och miljömyndigheten i Mecklenburg) (nedan kallad myndigheten) angående en ansökan om ytterligare tilldelning av stödrätter från den nationella reserven efter en första tilldelning av grundstöd.

3

Skäl 24 i förordning nr 1307/2013 har följande lydelse:

”Erfarenheterna av tillämpningen av systemet med samlat gårdsstöd har visat att vissa av dess viktigaste delar bör behållas, däribland fastställandet av nationella tak för att säkerställa att den totala stödnivån inte överstiger rådande budgetmässiga begränsningar. Medlemsstaterna bör också ha en nationell reserv även i fortsättningen eller bör tillåtas att inrätta regionala reserver. Sådana nationella eller regionala reserver bör framför allt användas för att underlätta för unga jordbrukare och jordbrukare som etablerar jordbruksverksamhet att delta i ordningen, och det bör vara möjligt att använda dem för att ta hänsyn till vissa andra särskilda situationer. Bestämmelserna om överföring och användning av stödrätter bör behållas.”

4

Artikel 24 i denna förordning har rubriken ”Första tilldelning av stödrätter”. I punkt 1 i den artikeln föreskrivs följande:

”Stödrättigheter ska tilldelas jordbrukare som är berättigade till att beviljas direktstöd i enlighet med artikel 9 i denna förordning …”

5

Artikel 30 i nämnda förordning, med rubriken ”Inrättande och användning av den nationella reserven eller regionala reserver”, har följande lydelse:

”1.   Varje medlemsstat ska inrätta en nationell reserv. I detta syfte ska medlemsstaterna under det första år som ordningen för grundstöd genomförs göra en linjär procentuell minskning av taket inom ordningen för grundstöd på nationell nivå.

…

3.   Den minskning som avses i punkterna 1 och 2 ska inte överstiga 3 %, förutom ifall en högre procentsats krävs för att tillgodose tilldelningsbehoven enligt punkt 6 eller 7 a och 7 b för år 2015 eller, för medlemsstater som tillämpar artikel 36, för det första året för genomförande av ordningen för grundstöd.

4.   Medlemsstaterna ska tilldela stödrätter från sina nationella eller regionala reserver i enlighet med objektiva kriterier och på ett sådant sätt att likabehandling av jordbrukarna säkerställs och snedvridning av marknaden och konkurrensen undviks.

…

6.   Medlemsstaterna ska utnyttja sina nationella eller regionala reserver i första hand till att tilldela unga jordbrukare och jordbrukare som etablerar jordbruksverksamhet stödrätter.

7.   Medlemsstaterna får använda sina nationella eller regionala reserver för att

Vid tillämpning av denna punkt ska medlemsstaterna besluta om prioriteringsordningen mellan de olika användningsområden som avses här.

…

11.   I denna artikel avses med

…”

6

I artikel 31.1 i förordningen föreskrivs följande:

”Den nationella reserven eller de regionala reserverna ska fyllas på med belopp som uppstår till följd av

…

…”

7

Artikel 35.1 i förordning nr 1307/2013 har följande lydelse:

”För att säkerställa rättssäkerheten och bringa klarhet i specifika situationer som kan uppstå vid tillämpningen av ordningen för grundstöd ska kommissionen ges befogenhet att anta delegerade akter enligt artikel 70 med avseende på

…

…”

8

Artikel 50.2 i förordningen har följande lydelse:

”I detta kapitel avses med unga jordbrukare fysiska personer

9

I skälen 29 och 32 i förordning nr 639/2014 anges följande:

…

10

Artikel 28 i den delegerade förordningen har rubriken ”Fastställande av stödrätter från den nationella eller regionala reserven enligt artikel 30.6 i förordning … nr 1307/2013”. I punkterna 1 och 2 föreskrivs följande:

”1.   Vid tillämpning av artikel 30.6 i förordning … nr 1307/2013 gäller att när en ung jordbrukare eller en jordbrukare som etablerar jordbruksverksamhet ansöker om stödrätter från den nationella eller regionala reserven samtidigt som han eller hon inte innehar några stödrätter (ägda eller hyrda), ska han eller hon erhålla ett antal stödrätter som motsvarar det antal stödberättigande hektar som han eller hon förfogar över (ägda eller hyrda) den sista dag för inlämning av ansökan om tilldelning eller ökning av värdet av stödrätter som kommissionen har fastställt på grundval av artikel 78 b i förordning … nr 1306/2013.

2.   När en ung jordbrukare eller en jordbrukare som etablerar jordbruksverksamhet ansöker om stödrätter från den nationella eller regionala reserven samtidigt som han eller hon redan innehar stödrätter (ägda eller hyrda), ska han eller hon erhålla ett antal stödrätter som motsvarar det antal stödberättigande hektar som han eller hon förfogar över (ägda eller hyrda) den sista dag för inlämning av ansökan som avses i punkt 1 och för vilka han eller hon inte innehar några stödrätter (ägda eller hyrda).”

11

FD är en ”ung jordbrukare” i den mening som avses i artikel 30.11 a jämförd med artikel 50.2 i förordning nr 1307/2013. På FD:s begäran beviljade myndigheten denna jordbrukare, i enlighet med artikel 24 i nämnda förordning, för ansökningsåret 2015 och med hänsyn till de stödberättigande hektar som FD förfogade över vid tidpunkten för ansökan, 32,17 stödrätter från det regionala taket.

12

Den 12 maj 2016 ansökte FD i egenskap av ung jordbrukare om 30,32 nya stödrätter för år 2016 med hänvisning till att hennes jordbruksföretag numera hade en areal på 62,777 hektar. Genom beslut av den 26 januari 2017 avslog myndigheten denna ansökan.

13

Genom beslut av den 24 november 2017 avslog myndigheten FD:s begäran om omprövning av beslutet av den 26 januari 2017. Myndigheten ansåg sig inte kunna tilldela FD nya stödrätter enligt artikel 30.6 i förordning nr 1307/2013, trots hennes ställning som ung jordbrukare, av det skälet att FD redan hade beviljats stödrätter i enlighet med artikel 24 i denna förordning för ansökningsåret 2015.

14

Den 22 december 2017 väckte FD talan vid den hänskjutande domstolen, Verwaltungsgericht Schwerin (Förvaltningsdomstolen i Schwerin, Tyskland), om upphävande av myndighetens beslut av den 26 januari respektive den 24 november 2017. FD ansåg sig har rätt till 30,32 stödrätter på grundval av artikel 30.4 och 30.6 i förordning nr 1307/2013 eller i vart fall med stöd av artikel 28.2 i delegerad förordning nr 639/2014. Enligt FD har unionslagstiftaren nämligen inte föreskrivit att tilldelningen av stödrätter i enlighet med artikel 24 i förordning nr 1307/2013 hindrar mottagaren från att göra anspråk på de rättigheter som följer av artikel 30.6 i nämnda förordning i förening med artikel 28.2 i delegerad förordning nr 639/2014.

15

Myndigheten har vid den hänskjutande domstolen gjort gällande att FD:s talan ska ogillas, eftersom FD felaktigt gör åtskillnad mellan den nationella reserven och det regionala tak från vilket FD beviljades stödrätter för ansökningsåret 2015. Det framgår nämligen av den nationella lagstiftningen om genomförande av systemet för direktstöd att såväl den nationella reserven som det regionala taket ingår i det nationella tak som fastställts för ordningen för grundstöd enligt artikel 22 i förordning nr 1307/2013.

16

Enligt myndigheten ska artikel 30 i förordning nr 1307/2013 möjliggöra för jordbrukare som har etablerat sin verksamhet under årets lopp och som därför inte har uppfyllt villkoren i artikel 24 i denna förordning under år 2015 att ändå beviljas tilldelning av stödrätter. Bestämmelsen syftar däremot inte till att underlätta för jordbrukare som redan har erhållit stödrätter från det regionala taket att delta, eftersom de redan har beviljats en första tilldelning av stödrätter i enlighet med artikel 24 i nämnda förordning.

17

Vidare har myndigheten gjort gällande att det framgår av skäl 29 i delegerad förordning nr 639/2014 att artikel 28.2 däri inte utgör grund för beviljande av stödrätter, utan endast fastställer hur antalet och värdet på de stödrätter som, obligatoriskt eller frivilligt, ska tilldelas från den nationella reserven ska beräknas. Artikel 35.1 c i förordning nr 1307/2013, som ger kommissionen befogenhet att anta delegerade akter, ger i övrigt inte kommissionen befogenhet att föreskriva en grund för anspråk på stödrätter enligt denna förordning.

18

Den hänskjutande domstolen är osäker på om artikel 30.6 i förordning nr 1307/2013 kan tolkas på så sätt att den i sig utgör en rättslig grund för tilldelning av stödrätter till unga jordbrukare. Vidare önskas klarhet i huruvida erkännandet av att en ung jordbrukare har rätt till stödrätter enligt artikel 30.6 i denna förordning är förenligt med skyldigheten att säkerställa likabehandling av jordbrukare enligt artikel 30.4 i nämnda förordning.

19

Verwaltungsgericht Schwerin (Förvaltningsdomstolen i Schwerin) har mot denna bakgrund beslutat att vilandeförklara målet och ställa följande fråga till EU‑domstolen:

”Fastställer artikel 30.6 i förordning … nr 1307/2013 – i förekommande fall i förening med artikel 28.2 i delegerad förordning … nr 639/2014 – en laglig rätt till tilldelning av stödrätter för ansökningsår 2016 för en ung jordbrukare, även när denne med stöd av artikel 24 i förordning … nr 1307/2013 redan tidigare har tilldelats stödrätter utan vederlag från det nationella taket [för ansökningsåret 2015] på grundval av dennes dåvarande jordbruksareal?”

20

Den hänskjutande domstolen har ställt sin fråga för att få klarhet i huruvida artikel 30.6 i förordning nr 1307/2013, i förekommande fall i förening med artikel 28.2 i delegerad förordning nr 639/2014, ska tolkas så, att en ung jordbrukare, i den mening som avses i artikel 30.11 a jämförd med artikel 50.2 i förordning nr 1307/2013, som redan har erhållit en första tilldelning av stödrätter i enlighet med artikel 24 i nämnda förordning för det antal stödberättigade hektar som jordbrukaren deklarerat vid tidpunkten för ansökan, därefter har rätt till ytterligare stödrätter från den nationella reserven motsvarande det ytterligare antal stödberättigade hektar som jordbrukaren numera förfogar över och för vilka vederbörande inte har några stödrätter.

21

Domstolen erinrar inledningsvis om att det inom ramen för ordningen för grundstöd är artikel 24 i förordning nr 1307/2013 som i allmänhet reglerar sättet på vilket den första tilldelningen av stödrätter till jordbrukare som har rätt till direktstöd ska gå till.

22

Genom artikel 30.1 i förordning nr 1307/2013 införs dessutom en skyldighet för medlemsstaterna att inrätta en nationell reserv genom att göra en linjär procentuell minskning av taket inom ordningen för grundstöd på nationell nivå. Enligt artikel 30.4 i förordningen ska medlemsstaterna tilldela stödrätter från sin nationella reserv i enlighet med objektiva kriterier och på ett sådant sätt att likabehandling av jordbrukarna säkerställs och snedvridning av marknaden och konkurrensen undviks.

23

I artikel 30.6 i denna förordning föreskrivs att ”medlemsstaterna ska utnyttja sina nationella … reserver i första hand till att tilldela unga jordbrukare och jordbrukare som etablerar jordbruksverksamhet stödrätter”. I artikel 30.7 i förordningen föreskrivs en rad alternativa användningar för vilka medlemsstaterna ”får” använda sin nationella reserv.

24

Vidare påpekar domstolen att även om artikel 30.11 a i förordning nr 1307/2013 definierar unga jordbrukare som ”jordbrukare som uppfyller de villkor som fastställs i artikel 50.2 och, i tillämpliga fall, de villkor som avses i artikel 50.3 och 11” i denna förordning, är bestämmelserna i artikel 50 i förordningen, bortsett från dem som avses i artikel 30.11 a i samma förordning, inte tillämpliga i förevarande fall.

25

Det nationella målet rör nämligen ytterligare tilldelning av grundstöd från den nationella reserven eller de regionala reserverna, en tilldelning som regleras i artikel 30.6 i förordning nr 1307/2013.

26

Den hänskjutande domstolens tvivel beror bland annat på att artikel 24.1 i denna förordning, enligt vilken ”[s]tödrättigheter ska tilldelas jordbrukare”, anger grunden för rätt till tilldelning av stödrätter på ett tydligare sätt än vad artikel 30.6 i denna förordning gör.

27

Det ska i detta hänseende påpekas att det framgår av EU-domstolens fasta praxis att det vid tolkningen av en unionsbestämmelse inte bara är lydelsen som ska beaktas, utan också sammanhanget och de mål som eftersträvas med de föreskrifter som bestämmelsen ingår i (se, för ett liknande resonemang, dom av den 26 september 2018, Baumgartner, C‑513/17, EU:C:2018:772, punkt 23 och där angiven rättspraxis).

28

Vad för det första gäller lydelsen i artikel 30.6 i förordning nr 1307/2013, påpekas att användningen av presens indikativ i vissa språkversioner av denna bestämmelse talar för en tolkning av nämnda bestämmelse som innebär att medlemsstaterna är skyldiga att använda sina nationella eller regionala reserver för att tilldela stödrättigheter till unga jordbrukare och jordbrukare som etablerar jordbruksverksamhet. En sådan skyldighet för medlemsstaterna innebär följaktligen att de berörda jordbrukarna har en rättighet.

29

Det bör för övrigt noteras att användningen i artikel 30.6 i förordning nr 1307/2013 av orden ”i första hand” återkopplar till det ömsesidiga sambandet mellan punkterna 6 och 7 i denna artikel 30. Det är således endast om det finns tillräckliga medel i den nationella reserven eller de regionala reserverna efter det att i första hand unga jordbrukare har tilldelats rättigheter, i enlighet med punkt 6 i nämnda artikel 30, som medlemsstaterna ”får” använda medlen till andra ändamål, såsom dem som anges i punkt 7 i denna artikel.

30

Det följer således av lydelsen att artikel 30.6 i denna förordning föreskriver en bindande ram för medlemsstaterna att i första hand tilldela unga jordbrukare stödrätter från den nationella reserven eller de regionala reserverna.

31

Vad för det andra gäller det sammanhang i vilket denna bestämmelse ingår, ska hänsyn tas till de relevanta bestämmelserna i delegerad förordning nr 639/2014, som kompletterar den ram som fastställs i förordning nr 1307/2013 vad gäller bland annat ordningen för grundstöd. Denna delegerade förordning antogs av kommissionen på grundval av bland annat artikel 35.1 c i förordning nr 1307/2013, som ger denna institution befogenhet att anta delegerade akter med avseende på regler om fastställande och beräkning av värdet på och antalet stödrätter som mottagits från den nationella reserven eller de regionala reserverna.

32

I skäl 29 i delegerad förordning nr 639/2014 anges att artikel 30 i förordning nr 1307/2013 föreskriver obligatoriska och frivilliga fall av tilldelning av stödrätter från den nationella reserven eller de regionala reserverna. I skälet anges vidare att det är lämpligt att i den delegerade förordningen fastställa regler för beräkningen av stödrätternas antal och värde för de stödrätter som ska tilldelas på detta sätt och att se till att prioriteringar som anges i artikel 30.6 i förordning 1307/2013 inte undergrävs av de beslut medlemsstaterna har rätt att fatta enligt artikel 30.7 och 30.10 i nämnda förordning.

33

I artikel 28.2 i delegerad förordning nr 639/2014 stadgas i det avseendet att när, som i förevarande fall, en ung jordbrukare ansöker om nya stödrätter från den nationella eller regionala reserven samtidigt som han eller hon redan innehar stödrätter, ska han eller hon ”erhålla ett antal stödrätter som motsvarar det antal stödberättigande hektar som han eller hon förfogar över … och för vilka han eller hon inte innehar några stödrätter …”.

34

Härav följer att när en ung jordbrukare redan innehar stödrätter är den berörda medlemsstaten, enligt artikel 30.6 i förordning nr 1307/2013, skyldig att tilldela den unga jordbrukaren ytterligare stödrätter i enlighet med den metod som beskrivs i artikel 28.2 i delegerad förordning nr 639/2014.

35

Den sistnämnda bestämmelsen utgör emellertid inte i sig en grund för rätt till tilldelning av stödrätter från den nationella reserven, eftersom artikel 28 i delegerad förordning nr 639/2014 endast syftar till att genomföra reglerna om fastställande och beräkning av antalet stödrätter som mottagits från den nationella reserven eller de regionala reserverna enligt artikel 30.6 i förordning nr 1307/2013.

36

Det ska även påpekas att en första tilldelning av stödrätter i enlighet med artikel 24 i förordning nr 1307/2013 inte utesluter tilldelning av sådana rättigheter från den nationella reserven med stöd av artikel 30.6 i denna förordning.

37

Det enda villkor som föreskrivs i artikel 30.6 i förordning nr 1307/2013 för att erhålla prioritet vid tilldelning av stödrätter är att vara en ung jordbrukare eller en jordbrukare som etablerar jordbruksverksamhet.

38

I detta hänseende erinras det i skäl 32 i delegerad förordning nr 639/2014 om att ”artikel 24.3–24.7 i förordning … nr 1307/2013 [ger] medlemsstaterna flera möjligheter att begränsa det antal stödrätter som ska tilldelas jordbrukare”. Att utesluta rätt till ytterligare tilldelning av stödrätter från den nationella reserven till följd av en första tilldelning ingår emellertid inte bland dessa begränsningar.

39

Av detta följer att det varken av förordning nr 1307/2013 eller av delegerad förordning nr 639/2014 framgår att unionslagstiftaren har velat utesluta tilldelning av stödrätter från den nationella reserven på grundval av artikel 30.6 i förordning nr 1307/2013 efter en första tilldelning av sådana rättigheter i enlighet med artikel 24 i denna förordning.

40

Artikel 30.6 i förordning nr 1307/2013 i förening med artikel 28.2 i delegerad förordning nr 639/2014, ska således tolkas så, att en ung jordbrukare som redan har erhållit en första tilldelning av stödrätter för det antal stödberättigade hektar som jordbrukaren äger, och som inger en ansökan om ytterligare tilldelning av stödrätter från den nationella reserven, har rätt till tilldelning av ytterligare grundstöd motsvarande ”det antal stödberättigande hektar som han eller hon förfogar över … och för vilka han eller hon inte innehar några stödrätter”.

41

En sådan tolkning är, för det tredje, förenlig med unionslagstiftarens syfte enligt skäl 24 i förordning nr 1307/2013, där det anges att sådana ”nationella eller regionala reserver … framför allt [bör] användas för att underlätta för unga jordbrukare och jordbrukare som etablerar jordbruksverksamhet att delta i ordningen, och det bör vara möjligt att använda dem för att ta hänsyn till vissa andra särskilda situationer”.

42

För det fjärde ska det erinras om att för ansökningsåren efter det första år som ordningen för grundstöd genomfördes är tilldelningen av stödrätter från den nationella reserven beroende av att medel finns tillgängliga i den nationella reserven. Enligt artikel 31.1 g i förordning nr 1307/2013 får medlemsstaterna nämligen välja att fylla på den nationella reserven för att täcka de fall som avses i artikel 30.6 i nämnda förordning.

43

Om de medel som finns tillgängliga i den nationella reserven inte är tillräckliga för att tillgodose de unga nationella jordbrukarnas samtliga rättigheter, ska tilldelningen ske på ett sådant sätt att likabehandling av jordbrukare som kan göra anspråk på stödrätter enligt artikel 30.6 i förordning nr 1307/2013 säkerställs och snedvridning av marknaden och konkurrensen undviks i enlighet med artikel 30.4 i förordningen.

44

Det framgår av samtliga överväganden ovan att tolkningsfrågan ska besvaras enligt följande. Artikel 30.6 i förordning nr 1307/2013 i förening med artikel 28.2 i delegerad förordning nr 639/2014, ska tolkas så, att en ung jordbrukare, i den mening som avses i artikel 30.11 a jämförd med artikel 50.2 i förordning nr 1307/2013, som redan har erhållit en första tilldelning av stödrätter i enlighet med artikel 24 i nämnda förordning för det antal stödberättigade hektar som jordbrukaren deklarerat vid tidpunkten för ansökan, därefter har rätt till ytterligare stödrätter från den nationella reserven motsvarande det ytterligare antal stödberättigade hektar som jordbrukaren numera förfogar över och för vilka vederbörande inte har några stödrätter. Denna rätt förutsätter att det finns tillräckligt med tillgängliga medel i de nationella och regionala reserverna. Om så inte är fallet ska tilldelningen ske på ett sådant sätt att likabehandling av jordbrukare som kan göra anspråk på stödrätter enligt artikel 30.6 i förordning nr 1307/2013 säkerställs och snedvridning av marknaden och konkurrensen undviks.

45

Eftersom förfarandet i förhållande till parterna i det nationella målet utgör ett led i beredningen av samma mål, ankommer det på den hänskjutande domstolen att besluta om rättegångskostnaderna. De kostnader för att avge yttrande till domstolen som andra än nämnda parter har haft är inte ersättningsgilla.

Mot denna bakgrund beslutar domstolen (sjätte avdelningen) följande:

Artikel 30.6 i Europaparlamentets och rådets förordning (EU) nr 1307/2013 av den 17 december 2013 om regler för direktstöd för jordbrukare inom de stödordningar som ingår i den gemensamma jordbrukspolitiken och om upphävande av rådets förordning (EG) nr 637/2008 och rådets förordning (EG) nr 73/2009 i förening med artikel 28.2 i kommissionens delegerade förordning (EU) nr 639/2014 av den 11 mars 2014 om komplettering av förordning nr 1307/2013 och om ändring av bilaga X till den förordningen, ska tolkas så, att en ung jordbrukare, i den mening som avses i artikel 30.11 a i förordning nr 1307/2013 jämförd med artikel 50.2 i samma förordning, som, med stöd av artikel 24 i denna förordning, som redan har erhållit en första tilldelning av stödrätter i enlighet med artikel 24 i nämnda förordning för det antal stödberättigade hektar som jordbrukaren deklarerat vid tidpunkten för ansökan, därefter har rätt till ytterligare stödrätter från den nationella reserven motsvarande det ytterligare antal stödberättigade hektar som jordbrukaren numera förfogar över och för vilka vederbörande inte har några stödrätter. Denna rätt förutsätter att det finns tillräckligt med tillgängliga medel i de nationella och regionala reserverna. Om så inte är fallet ska tilldelningen ske på ett sådant sätt att likabehandling av jordbrukare som kan göra anspråk på stödrätter enligt artikel 30.6 i förordning nr 1307/2013 säkerställs och snedvridning av marknaden och konkurrensen undviks.