DOMSTOLENS BESLUT (sjätte avdelningen)

den 13 november 2018(*)

”Överklagande – Artikel 181 i domstolens rättegångsregler – EU-varumärke – Ansökan om registrering som EU-varumärke av ordmärket EZMIX – Avslag på ansökan – Förordning (EG) nr 207/2009 – Artikel 7.1 b och c – Artiklarna 65, 75 och 76 – Beskrivande karaktär – Omsättningskretsens uppfattning – Rätten att yttra sig – Principen om prövning på eget initiativ – Motiveringsskyldighet – Missuppfattning – Bevisning som åberopats för första gången vid tribunalen”

I mål C‑48/18 P,

angående ett överklagande enligt artikel 56 i stadgan för Europeiska unionens domstol, som ingavs den 22 januari 2018,

Toontrack Music AB, Umeå (Sverige), företrätt av advokaten L.-E. Ström

klagande,

i vilket den andra parten är:

Europeiska unionens immaterialrättsmyndighet (EUIPO), företrädd av A. Folliard-Monguiral, i egenskap av ombud,

svarande i första instans

meddelar

DOMSTOLEN (sjätte avdelningen)

sammansatt av ordföranden på första avdelningen J.-C. Bonichot, tillika tillförordnad ordförande på sjätte avdelningen, samt domarna A. Arabadjiev (referent) och C.G. Fernlund,

generaladvokat: Y. Bot,

justitiesekreterare: A. Calot Escobar,

efter det skriftliga förfarandet,

med hänsyn till beslutet, efter att ha hört generaladvokaten, att avgöra målet enligt artikel 181 i domstolens rättegångsregler genom ett särskilt uppsatt beslut som är motiverat,

följande

Beslut

1        Toontrack Music AB har yrkat att domstolen ska upphäva den dom som meddelades av Europeiska unionens tribunal den 22 november 2017, Toontrack Music/EUIPO (EZMIX) (T‑771/16, ej publicerad, EU:T:2017:826) (nedan kallad den överklagade domen). Genom den domen ogillade tribunalen Toontrack Musics överklagande av det beslut som fattats av första överklagandenämnden vid Europeiska unionens immaterialrättsmyndighet (EUIPO) den 27 juli 2016 (ärende R 2436/2015-5), angående en ansökan om registrering som EU-varumärke av ordkännetecknet EZMIX (nedan kallat det omtvistade beslutet).

 Tillämpliga bestämmelser

2        Artikel 7 i rådets förordning (EG) nr 207/2009 av den 26 februari 2009 om EU-varumärken (EUT L 78, 2009, s. 1), i dess lydelse enligt Europaparlamentets och rådets förordning (EU) nr 2015/2424 av den 16 december 2015 (EUT L 341, 2015, s. 21), har rubriken ”Absoluta registreringshinder”. I artikel 7.1 b och c föreskrivs följande:

”Följande får inte registreras:

…

b)      Varumärken som saknar särskiljningsförmåga.

c)      Varumärken som endast består av tecken eller upplysningar vilka i handeln visar varornas eller tjänsternas art, kvalitet, kvantitet, avsedda användning, värde, geografiska ursprung, tiden för deras framställande eller andra egenskaper hos varorna eller tjänsterna.”

3        I artikel 7.2 i förordning nr 207/2009 föreskrivs följande:

”Punkt 1 ska tillämpas även om registreringshindren endast finns i endast en del av unionen.”

4        Artikel 65 i förordningen, som har rubriken ”Överklagande till unionens domstol”, har följande lydelse:

”1. Beslut av överklagandenämnden i fråga om överklaganden får överklagas till tribunalen.

2.      Ett överklagande får grundas på bristande behörighet, åsidosättande av väsentliga formföreskrifter, åsidosättande av fördraget, av denna förordning eller av någon rättsregel som gäller deras tillämpning eller rörande maktmissbruk.

3. Tribunalen ska vara behörig att undanröja eller ändra ett överklagat beslut.

4. Var och en som varit part i förfarandet vid överklagandenämnden ska ha rätt att överklaga beslut som gått denne emot.

5. Talan ska väckas inför tribunalen inom två månader från dagen för delgivning av överklagandenämndens beslut.

6. Immaterialrättsmyndigheten ska vidta de åtgärder som krävs för att följa tribunalens dom eller, vid överklagande av denna dom, domstolens dom.”

5        Artikel 75 i förordningen har rubriken ”Beslutets grunder”, och har följande lydelse:

”Immaterialrättsmyndighetens beslut ska innehålla beslutets grunder. Beslut får endast grunda sig på omständigheter som parterna har haft tillfälle att yttra sig över.”

6        I artikel 76 i förordning nr 207/2009, som har rubriken ”Prövning av sakförhållandena på eget initiativ”, föreskrivs följande:

”1. Vid förfarande inför byrån ska denna utan särskilt yrkande pröva sakförhållandena; dock ska i ärenden om relativa registreringshinder prövningen vara begränsad till vad parterna åberopat och yrkat. …

2. Byrån behöver inte beakta omständigheter eller bevis som part inte åberopat eller ingivit i rätt tid.”

 Bakgrund till tvisten

7        Toontrack Music gav den 13 april 2015 in en ansökan om registrering av EU-varumärke till EUIPO i enlighet med förordning nr 207/2009.

8        Det sökta varumärket utgörs av ordkännetecknet EZMIX.

9        De varor och tjänster som registreringsansökan avsåg omfattas av klasserna 9, 15 och 42 i Niceöverenskommelsen av den 15 juni 1957 om klassificering av varor och tjänster vid varumärkesregistrering, med ändringar och tillägg (nedan kallad Niceöverenskommelsen), och motsvarar för respektive klass följande beskrivning:

–        Klass 9: ”Datormjukvara; nedladdningsbara musikfiler och musikinspelningar; datormjukvara för musikproduktion inkluderande värdskap för ljudbibliotek; datormjukvara för kontroll och förbättring av ljudkvalitet hos ljudutrustning; datormjukvara i form av ljudbibliotek; musikinspelningar; ljudinspelningar innehållande ljudbibliotek; serier av musikinspelningar; datorspel”,

–        Klass 15: ”Musikinstrument”,

–        Klass 42: ”Design och utveckling av datormjukvara; design och utveckling av datormjukvara för musikproduktion och för musikkomposition; design och utveckling av datormjukvara i form av ljudbibliotek”.

10      I skrivelse av den 22 april 2015 invände granskaren vid EUIPO mot registrering av det sökta varumärket med hänvisning till de hinder som anges i artikel 7.1 b och c i förordning nr 207/2009.

11      Toontrack Music yttrade sig den 3 juli 2015 och begränsade vid detta tillfälle i enlighet med artikel 43.1 i förordning nr 207/2009 förteckningen över de varor och tjänster som registreringsansökan avsåg på så sätt att ansökan endast avsåg varor och tjänster i klasserna 9 och 42, i den mening som avses i Niceöverenskommelsen, motsvarande följande beskrivning för respektive klass:

–        Klass 9: ”Datormjukvara för musikkomposition; datormjukvara för musikproduktion; datormjukvara för kontroll och förbättring av ljudkvalitet hos ljudutrustning; datormjukvara i form av ljudbibliotek; musikinspelningar; ljudinspelningar innehållande ljudbibliotek; serier av musikinspelningar; datormjukvara för bildhantering”,

–        Klass 42: ”Design och utveckling av datormjukvara för musikproduktion och musikkomposition; molntjänster”.

12      Granskaren vid EUIPO avslog i beslut av den 9 oktober 2015 ansökan om registrering av det sökta varumärket för de varor och tjänster som nämns i föregående punkt, med undantag för varor och tjänster i klass 42, i den mening som avses i Niceöverenskommelsen, motsvarande beskrivningen ”molntjänster”. Beträffande dessa tjänster bifölls ansökan.

13      Toontrack Music överklagade den 8 december 2015 beslutet vid EUIPO i enlighet med artiklarna 58–64 i förordning nr 207/2009.

14      I överklagandet lade Toontrack Music den 9 februari 2016 fram en ny definition av förteckningen över de varor och tjänster som registreringen avsåg. Registreringen omfattade endast varor och tjänster i klasserna 9 och 42 i den mening som avses i Niceöverenskommelsen motsvarande följande beskrivning för respektive klass:

–        Klass 9: ”Datormjukvara för musikkomposition; datormjukvara för musikproduktion; datormjukvara för musikproduktion, nämligen för förstärkarsimulering; datormjukvara för kontroll och förbättring av ljudkvalitet hos ljudutrustning; datormjukvara för kontroll och förbättring av ljudkvalitet hos ljudutrustning, nämligen för förstärkarsimulering; datormjukvara i form av ljudbibliotek; ljudinspelningar innehållande ljudbibliotek; serier av musikinspelningar; datormjukvara för bildhantering; samtliga varuslag avsedda endast för användning tillsammans med digitala ljudarbetsstationer (DAW) samt för professionella tonsättare. Kompositörer och musikskapare”,

–        Klass 42: ”Design och utveckling av datormjukvara för musikproduktion och musikkomposition; design och utveckling av datormjukvara i form av ljudbibliotek; samtliga tjänster avsedda att utföras i digitala ljudarbetsstationer (DAW) samt endast för professionella tonsättare, kompositörer och musikskapare; molntjänster”.

15      EUIPO:s femte överklagandenämnd avslog i det omtvistade beslutet överklagandet.

 Förfarandet vid tribunalen och den överklagade domen

16      Toontrack Music överklagade, genom handling som inkom till tribunalens kansli den 24 oktober 2016, det omtvistade beslutet och yrkade att det skulle ogiltigförklaras.

17      Toontrack Music åberopade tre grunder till stöd för sitt överklagande. Den första grunden avsåg åsidosättande av artikel 43 i förordning nr 207/2009, den andra åsidosättande av artikel 7.1 c och 7.2 i samma förordning och den tredje åsidosättande av artikel 7.1 b och 7.2 i samma förordning.

18      I den överklagade domen ogillade tribunalen överklagandet.

 Parternas yrkanden vid domstolen

19      Toontrack Music har yrkat att domstolen ska

–        upphäva den överklagade domen,

–        i första hand slutgiltigt avgöra målet genom att bifalla de yrkanden som framställts i tribunalen,

–        i andra hand återförvisa målet till tribunalen, och

–        förplikta EUIPO att ersätta rättegångskostnaderna.

20      EUIPO har yrkat att domstolen ska

–        ogilla överklagandet, och

–        förplikta Toontrack Music att ersätta rättegångskostnaderna.

 Prövning av överklagandet

21      Enligt artikel 181 i domstolens rättegångsregler får domstolen när som helst, om det är uppenbart att överklagandet helt eller delvis inte kan tas upp till prövning eller helt eller delvis är ogrundat, på förslag av referenten och efter att ha hört generaladvokaten, genom ett särskilt uppsatt beslut som är motiverat, helt eller delvis avvisa eller ogilla överklagandet.

22      Denna bestämmelse ska tillämpas i förevarande mål.

23      Toontrack Music har åberopat tre grunder till stöd för sitt överklagande. Den första grunden avser ett åsidosättande av artikel 7.1 c i förordning nr 207/2009. Den andra grunden avser ett åsidosättande av artikel 76 i samma förordning, vilket medfört att tribunalen missuppfattat viss bevisning avseende bedömningen av det aktuella kännetecknets beskrivande karaktär. Den tredje grunden avser ett åsidosättande av artiklarna 65 och 75 i förordningen.

 Den första grundens första del

 Parternas argument

24      Toontrack Music har i den första grundens första del gjort gällande att tribunalen felaktigt funnit att kännetecknet EZMIX är av beskrivande karaktär. Toontrack Music har hävdat att kännetecknet hos omsättningkretsen inte direkt och utan ytterligare eftertanke åstadkommer ett samband med de varor och tjänster som registreringsansökan omfattar. Ett varumärke som har en suggestiv karaktär, såsom kännetecknet EZMIX, har en lägre grad av association mellan varumärket och de berörda varorna eller tjänsterna.

25      Neologismen ”EZMIX” ger enligt Toontrack Music inte någon direkt information om hur de berörda varorna och tjänsterna kommer att användas och utföras. Toontrack Music har särskilt påpekat att ljudmixning är en komplex process och att kännetecknet EZMIX varken informerar omsättningskretsen om de olika stegen i denna process eller om den kreativa processens genomförande. Kännetecknets suggestiva karaktär ger det därför särskiljningsförmåga.

26      Toontrack Music anser därför att tribunalen felaktigt dragit slutsatsen att kännetecknet EZMIX är av beskrivande karaktär, vilket medfört att den inte gjort någon prövning enligt artikel 7.1 b i förordning nr 207/2009.

27      EUIPO har bestritt denna argumentation.

 Domstolens bedömning

28      Enligt artikel 256.1 FEUF och artikel 58 första stycket i stadgan för Europeiska unionens domstol ska ett överklagande vara begränsat till rättsfrågor. Tribunalen är därför ensam behörig att fastställa och bedöma de relevanta omständigheterna liksom att bedöma bevisningen. Bedömningen av de faktiska omständigheterna och bevisningen utgör inte, med undantag för då uppgifter som underställts tribunalen har missuppfattats, en rättsfråga som ska prövas av domstolen i ett mål om överklagande (beslut av den 21 april 2016, ultra air/EUIPO, C‑232/15 P, ej publicerat, EU:C:2016:299, punkt 42 och där angiven rättspraxis).

29      Domstolen erinrar om att konstateranden avseende omsättningskretsens särdrag, uppmärksamhet, uppfattning och inställning utgör en bedömning av de faktiska omständigheterna. Det förhåller sig på samma sätt beträffande omsättningskretsens förståelse av ett ordmärke (beslut av den 21 april 2016, ultra air/EUIPO, C‑232/15 P, ej publicerat, EU:C:2016:299, punkt 41 och där angiven rättspraxis).

30      Toontrack Music söker med sina argument att ifrågasätta tribunalens bedömning av de faktiska omständigheterna beträffande omsättningskretsens uppfattning och att få till stånd en ny, av domstolen utförd, bedömning av de faktiska omständigheterna.

31      Toontrack Music har dock inte inom ramen för den första grundens första del åberopat att tribunalen skulle ha missuppfattat de faktiska omständigheterna eller den ingivna bevisningen och det är därför uppenbart att bolagets argumentation ska lämnas utan avseende.

32      Domstolen konstaterar beträffande Toontrack Musics invändning att tribunalen borde ha gjort en bedömning enligt artikel 7.1 b i förordning nr 207/2009, att tribunalen funnit att det kännetecken för vilket registrering söktes är av beskrivande karaktär i den mening som avses i artikel 7.1 c i förordning nr 207/2009. Såsom tribunalen har erinrat om i punkt 65 i den överklagade domen, räcker det att ett av de absoluta registreringshindren i artikel 7.1 i förordningen är tillämpligt för att det aktuella kännetecknet inte ska kunna registreras som EU-varumärke. Sökandens argumentation i denna del kan således inte godtas, eftersom det är uppenbart att det saknas fog för den.

33      Härav följer att det är uppenbart att den första grundens första del i vissa delar inte kan tas upp till prövning och att det i andra delar är uppenbart att överklagandet inte kan vinna bifalla på denna grund.

 Den första grundens andra del

 Parternas argument

34      Toontrack Music har i den första grundens andra del gjort gällande att tribunalen i punkt 35 i den överklagade domen felaktigt har funnit att bolaget inte har bestritt att ordet ”ez” påträffas överallt på internet samt ofta används på vardaglig engelska och i handeln med samma betydelse som ”easy”. Toontrack Music anser att denna felaktiga rättstillämpning påverkat utgången av tribunalens tolkning av artikel 7.1 c i förordning nr 207/2009 på ett menligt sätt.

35      EUIPO har bestritt denna argumentation.

 Domstolens bedömning

36      Beträffande den första grundens andra del räcker det med att konstatera att tribunalen i punkt 36 i den överklagade domen funnit att EUIPO:s femte överklagandenämnd inte begick något fel när den drog den slutsatsen att alla som har goda kunskaper i engelska, bland annat omsättningskretsen, omedelbart förstår att den beskrivande betydelsen av ”ez” i det sökta varumärket EZMIX är synonym med ”lätt, enkel”. Tribunalen implicerade därmed att detta ords användningsfrekvens inte är av avgörande betydelse vid bedömningen av omsättningskretsens uppfattning. Tribunalens eventuellt felaktiga rättstillämpning i punkt 35 i den överklagade domen har således under alla omständigheter inte haft någon inverkan på dess bedömning av det aktuella kännetecknet enligt artikel 7.1 c i förordning nr 207/2009. Detta av Toontrack Music anförda argument saknar följaktligen verkan och kan inte beaktas.

37      Av vad som anförts följer att överklagandet inte kan vinna bifall såvitt avser den första grunden, eftersom det är uppenbart att den grunden delvis inte kan tas upp till prövning och att det i övrigt saknas fog för den.

 Den andra grunden

 Parternas argument

38      Toontrack Music har i sin andra grund gjort gällande att tribunalen och EUIPO har åsidosatt artikel 76 i förordning nr 207/2009. Toontrack Music har klandrat tribunalen för att den bekräftat motiveringen i punkt 36 i det omtvistade beslutet och för att ha lämnat en otillräcklig motivering till konstaterandet att lätthet att mixa är ett stort försäljningsargument i marknadssegmentet för material och datormjukvara som används för inspelning och mixning av musik, vilket medfört att tribunalen missuppfattat viss bevisning i målet.

39      EUIPO har bestritt denna argumentation.

 Domstolens bedömning

40      Såvitt Toontrack Music har klandrat EUIPO:s femte överklagandenämnd för att ha åsidosatt artikel 76 i förordning nr 207/2009, räcker det med att erinra om att de argument i ett överklagande som inte är riktade mot den dom som tribunalen meddelat i ett mål om ogiltigförklaring av ett beslut, utan mot det beslut vars ogiltigförklaring yrkats i tribunalen inte kan ligga till grund för domstolens prövning (dom av den 8 september 2015, DTL Corporación/harmoniseringskontoret, C‑62/15 P, ej publicerad, EU:C:2015:568, punkt 34).

41      I den utsträckning som de argument som Toontrack Music har åberopat inom ramen för den andra grunden är riktade mot det omtvistade beslutet är det således uppenbart att dessa argument inte kan ligga till grund för domstolens prövning.

42      I den utsträckning som Toontrack Music har påstått att tribunalen har åsidosatt principen om prövning på eget initiativ i artikel 76 i förordning nr 207/2009 genom att fastställa konstateranden i det omtvistade beslutet, vilka i sin tur skulle ha gjorts i strid med nämnda princip, erinrar domstolen om att enligt fast rättspraxis ska en grund som åberopas för första gången i ett överklagande avvisas. Om en part tilläts att vid domstolen åberopa en ny grund som denne inte har åberopat vid tribunalen, skulle detta innebära att vederbörande vid domstolen, vilken har en begränsad behörighet i mål om överklagande, kunde anhängiggöra en mer omfattande tvist än den som tribunalen har prövat. Domstolen är i ett mål om överklagande således endast behörig att pröva tribunalens bedömning av de grunder som har behandlats vid den (beslut av den 10 oktober 2012, ara/harmoniseringskontoret, C‑611/11 P, ej publicerat, EU:C:2012:626, punkt 58).

43      Det är emellertid utrett att frågan huruvida det omtvistade beslutet fattats i strid med principen om prövning på eget initiativ i artikel 76 i förordning nr 207/2009 inte har åberopats av Toontrack Music till stöd för bolagets talan i tribunalen och har således inte behandlats vid den.

44      Under dessa omständigheter kan Toontrack Musics argumentation avseende ett åsidosättande av artikel 76 i förordning nr 207/2009 inte ligga till grund för domstolens prövning.

45      Såvitt Toontrack Music har klandrat tribunalen för att ha lämnat en otillräcklig motivering i den överklagade domen, eftersom tribunalen inte specifikt angett vilken bevisning som lett till konstaterandet i punkt 42 i den överklagade domen att lätthet att mixa är ett stort försäljningsargument i marknadssegmentet för material och datormjukvara som används för inspelning och mixning av musik, räcker det med att konstatera att tribunalens resonemang i punkterna 40–46 i den överklagade domen är av sådan beskaffenhet att det är möjligt för Toontrack Music att känna till skälen till varför tribunalen kommit fram till denna slutsats. Det framgår bland annat av punkt 44 i den överklagade domen, och särskilt av den hänvisning som tribunalen gjort till flera utdrag från artiklar som Toontrack Music har lagt fram, att tribunalen har prövat bevisningen i samband med sin bedömning av omsättningskretsen och dess uppfattning av det sökta varumärket. Klagandens argumentation i denna del kan således inte godtas, eftersom det är uppenbart att det saknas fog för den.

46      Beträffande Toontrack Musics argument att tribunalen missuppfattat viss bevisning i samband med sin bedömning av omsättningskretsens uppfattning av det sökta varumärket, erinrar domstolen om att det, för att domstolen ska kunna pröva argumentet, ankommer på klaganden att precist ange den bevisning som missuppfattats av tribunalen och att visa de bedömningsfel som enligt dennes uppfattning lett till tribunalens missuppfattning (beslut av den 14 december 2017, Verus/EUIPO, C‑101/17 P, ej publicerat, EU:C:2017:979, punkt 30).

47      I det föreliggande fallet har Toontrack Music emellertid inte i sitt överklagande angett den bevisning som påstås vara missuppfattad. Det är således uppenbart att detta argument ska lämnas utan avseende.

48      Av vad som ovan anförts följer att överklagandet ska ogillas såvitt avser den andra grunden, eftersom det är uppenbart att den grunden delvis inte kan tas upp till prövning och att det i övrigt saknas fog för den.

 Den tredje grunden

 Parternas argument

49      Toontrack Music har som tredje grund gjort gällande att tribunalen har åsidosatt artiklarna 65 och 75 i förordning nr 207/2009 genom att dels underlåta att bereda bolaget tillfälle att yttra sig över en omständighet som åberopats av EUIPO för första gången i det omtvistade beslutet, dels avvisa bevisning som bolaget lagt fram i tribunalen i syfte att bestrida nämnda omständighet.

50      Toontrack Music har härvidlag preciserat att EUIPO i punkt 36 i det omtvistade beslutet för första gången åberopat att lätthet att mixa är ett stort försäljningsargument i marknadssegmentet för material och datormjukvara som används för inspelning och mixning av musik. Av detta följer enligt Toontrack Music att det är först vid tribunalen som bolaget haft möjlighet att yttra sig över denna omständighet, vilken av EUIPO och tribunalen felaktigt ansetts vara notorisk, och lägga fram bevisning i detta avseende.

51      EUIPO har bestritt denna argumentation.

 Domstolens bedömning

52      Om en part tilläts att vid domstolen åberopa en ny grund som denne inte har åberopat vid tribunalen, skulle detta enligt fast rättspraxis innebära att vederbörande vid domstolen, vilken har en begränsad behörighet i mål om överklagande, kunde anhängiggöra en mer omfattande tvist än den som tribunalen har prövat. Domstolen är inom ramen för ett överklagande endast behörig att pröva den rättsliga bedömningen av de grunder som har behandlats i första instans (dom av den 22 juni 2006, Storck/harmoniseringskontoret, C‑25/05 P, EU:C:2006:422, punkt 61). I det föreliggande fallet framgår det av akten i tribunalens mål att Toontrack Music inte har åberopat ett åsidosättande av rätten att yttra sig till stöd för sin talan om ogiltigförklaring. Den tredje grunden ska således anses vara en ny grund och det är följaktligen uppenbart att den ska avvisas.

53      Av detta följer att överklagandet ska ogillas i sin helhet, eftersom det är uppenbart att det i vissa delar ska avvisas och i övriga delar är ogrundat.

 Rättegångskostnader

54      Enligt artikel 137 i domstolens rättegångsregler, som är tillämplig på mål om överklagande enligt artikel 184.1 i samma regler, ska domstolen besluta om rättegångskostnader i det beslut genom vilket målet avgörs slutligt.

55      Enligt artikel 138.1 i rättegångsreglerna, som är tillämplig på mål om överklagande enligt artikel 184.1 i samma regler, ska tappande part förpliktas att ersätta rättegångskostnaderna, om detta har yrkats. EUIPO har yrkat att klaganden ska förpliktas att ersätta rättegångskostnaderna. Eftersom klaganden har tappat målet, ska EUIPO:s yrkande bifallas.

Mot denna bakgrund beslutar domstolen (sjätte avdelningen) följande:

1)      Överklagandet ogillas, eftersom det är uppenbart att det i vissa delar ska avvisas och i övriga delar är ogrundat.

2)      Toontrack Music AB ska ersätta rättegångskostnaderna.

Luxemburg den 13 november 2018.

*      Rättegångsspråk: svenska.