Accept Refuse

EUR-Lex Access to European Union law

Back to EUR-Lex homepage

This document is an excerpt from the EUR-Lex website

Document 62018CN0417

Mål C-417/18: Begäran om förhandsavgörande framställd av Vilniaus apygardos administracinis teismas (Litauen) den 26 juni 2018 – AW, BV, CU och DT mot Republiken Litauen, företrädd av Lietuvos Respublikos ryšių reguliavimo tarnyba, Bendrasis pagalbos centras och Lietuvos Respublikos vidaus reikalų ministerija

OJ C 352, 1.10.2018, p. 16–17 (BG, ES, CS, DA, DE, ET, EL, EN, FR, HR, IT, LV, LT, HU, MT, NL, PL, PT, RO, SK, SL, FI, SV)

1.10.2018   

SV

Europeiska unionens officiella tidning

C 352/16


Begäran om förhandsavgörande framställd av Vilniaus apygardos administracinis teismas (Litauen) den 26 juni 2018 – AW, BV, CU och DT mot Republiken Litauen, företrädd av Lietuvos Respublikos ryšių reguliavimo tarnyba, Bendrasis pagalbos centras och Lietuvos Respublikos vidaus reikalų ministerija

(Mål C-417/18)

(2018/C 352/21)

Rättegångsspråk: litauiska

Hänskjutande domstol

Vilniaus apygardos administracinis teismas

Parter i det nationella målet

Sökande: AW, BV, CU, DT

Motpart: Republiken Litauen, företrädd av Lietuvos Respublikos ryšių reguliavimo tarnyba, Bendrasis pagalbos centras och Lietuvos Respublikos vidaus reikalų ministerija

Tolkningsfrågor

1)

Reglerar artikel 26.5 i direktiv 2002/22/EG, (1) i dess lydelse enligt direktiv 2009/136/EG, (2) obligatoriskt tillhandahållande av lokaliseringsuppgifter när samtal rings från mobila enheter utan SIM-kort?

2)

När nationell lagstiftning i en medlemsstat tillåter att personer ringer det europeiska larmnumret 112 utan SIM-kort, innebär denna omständighet att lokaliseringsuppgifter ska fastställas för sådana nödsamtal enligt artikel 26.5 i direktiv 2002/22/EG, i dess lydelse enligt direktiv 2009/136/EG?

3)

Är den nationella lagstiftning som fastställs i punkt 4.5.4 i Förfarande för abonnenters och/eller användares tillträde till tjänster tillhandahållna av myndigheter som tillhandahåller räddningstjänster (i den version som var giltig från den 11 november 2011 till den 15 april 2016) i vilken det bland annat föreskrivs att leverantörer av allmänna mobilnät ska tillhandahålla lokaliseringsuppgifter med exakthet såvitt avser basstationens (sektorns) täckning (på engelska Cell-ID), men i vilken det inte anges den minsta exakthet (i fråga om avstånd) med vilken basstationerna ska fastställa var den som ringer befinner sig eller den täthet med vilken basstationerna ska vara utplacerade (i fråga om avstånd) förenlig med artikel 26.5 i direktiv 2002/22/EG, i dess lydelse enligt direktiv 2009/136/EG, i vilket det anges att de behöriga regleringsmyndigheterna ska fastställa kriterier för korrekthet och tillförlitlighet när det gäller informationen om varifrån samtalet kommer?

4)

Om svaren på den första tolkningsfrågan och/eller den andra tolkningsfrågan innebär att en medlemsstat är skyldig att se till att lokaliseringsuppgifter fastställs enligt artikel 26.5 i direktiv 2002/22/EG, i dess lydelse enligt direktiv 2009/136/EG, och/eller svaret på den tredje tolkningsfrågan innebär att den nationella lagstiftningen inte är förenlig med artikel 26.5 i direktiv 2002/22/EG, i dess lydelse enligt direktiv 2009/136/EG, i vilket det anges att de behöriga regleringsmyndigheterna ska fastställa kriterier för korrekthet och tillförlitlighet när det gäller informationen om varifrån samtalet kommer, är en nationell domstol skyldig, när den prövar frågan om ersättning för skada, att fastställa att det förelåg ett direkt orsakssamband mellan åsidosättandet av unionsrätten och den skada som de enskilda personerna lidit eller är det tillräckligt att fastställa att det förelåg ett indirekt orsakssamband mellan åsidosättandet av unionsrätten och den skada som de enskilda personerna lidit när det, enligt nationell rätt och/eller rättspraxis, är tillräckligt att fastställa att det förelåg ett indirekt orsakssamband mellan de rättsstridiga handlingarna och den skada som de enskilda personerna lidit för att skadeståndsansvar ska uppstå?


(1)  Europaparlamentets och rådets direktiv 2002/21/EG av den 7 mars 2002 om ett gemensamt regelverk för elektroniska kommunikationsnät och kommunikationstjänster (ramdirektiv) (EGT L 108, 2002, s. 51).

(2)  Europaparlamentets och rådets direktiv 2009/136/EG av den 25 november 2009 om ändring av direktiv 2002/22/EG om samhällsomfattande tjänster och användares rättigheter avseende elektroniska kommunikationsnät och kommunikationstjänster, direktiv 2002/58/EG om behandling av personuppgifter och integritetsskydd inom sektorn för elektronisk kommunikation och förordning (EG) nr 2006/2004 om samarbete mellan de nationella tillsynsmyndigheter som ansvarar för konsumentskyddslagstiftningen (EUT L 337, 2009 s. 11).


Top