Accept Refuse

EUR-Lex Access to European Union law

Back to EUR-Lex homepage

This document is an excerpt from the EUR-Lex website

Document 62018CN0223

Mål C-223/18 P: Överklagande ingett den 27 mars 2018 av Deichmann SE av den dom som tribunalen (fjärde avdelningen) meddelade den 17 januari 2018 i mål T-68/16, Deichmann SE mot Europeiska unionens immaterialrättsmyndighet

OJ C 249, 16.7.2018, p. 3–4 (BG, ES, CS, DA, DE, ET, EL, EN, FR, HR, IT, LV, LT, HU, MT, NL, PL, PT, RO, SK, SL, FI, SV)

201806290261986482018/C 249/062232018CJC24920180716SV01SVINFO_JUDICIAL201803273423

Mål C-223/18 P: Överklagande ingett den 27 mars 2018 av Deichmann SE av den dom som tribunalen (fjärde avdelningen) meddelade den 17 januari 2018 i mål T-68/16, Deichmann SE mot Europeiska unionens immaterialrättsmyndighet

Top

C2492018SV330120180327SV00063342

Överklagande ingett den 27 mars 2018 av Deichmann SE av den dom som tribunalen (fjärde avdelningen) meddelade den 17 januari 2018 i mål T-68/16, Deichmann SE mot Europeiska unionens immaterialrättsmyndighet

(Mål C-223/18 P)

2018/C 249/06Rättegångsspråk: engelska

Parter

Klagande: Deichmann SE (ombud: C. Onken, Rechtsanwältin)

Övriga parter i målet: Europeiska unionens immaterialrättsmyndighet; Munich, SL

Klagandens yrkanden

Klaganden yrkar att domstolen ska

i första hand upphäva den dom som meddelades av tribunalen den 17 januari 2018 i mål T-68/17,

ogiltigförklara det beslut som meddelades av EUIPO:s fjärde överklagandenämnd den 4 december 2015 i ärende R 2345/2014-4,

i andra hand återförvisa ärendet till Europeiska unionens tribunal, och

förplikta motparten och intervenienten att ersätta rättegångskostnaderna för förfarandet i första instans och för överklagandet.

Grunder och huvudargument

Klaganden gör gällande att det överklagade beslutet åsidosätter artiklarna 51.1 a och 15.1 i förordningen om gemenskapsvarumärken (nu artiklarna 58.1 a och 18.1 i Europaparlamentets och rådets förordning (EU) 2017/1001 ( 1 ) av den 14 juni 2017 om EU-varumärken (nedan kallad förordningen om EU-varumärken) i flera hänseenden. Tribunalen fastställde i synnerhet definitionen av uttrycket ”varumärket” i artiklarna 51.1 a och 15.1 i förordningen om gemenskapsvarumärken felaktigt.

(1)

Tribunalen missbedömde för det första betydelsen av och de rättsliga konsekvenserna av definitionen av det aktuella varumärket. Den antog felaktigt att det inte var av betydelse huruvida det omstridda varumärket skulle definieras som ett figurmärke eller som ett positionsmärke Det sätt på vilket olika typer av varumärken definieras har emellertid stor inverkan på föremålet för de olika varumärkena och det sätt på vilket de används. Användningen av det omstridda varumärket som ett figurmärke skulle skilja sig mycket från hur det skulle användas om det var ett positionsmärke.

(2)

Tribunalen fastställde för det andra föremålet för det omstridda varumärket felaktigt och ansåg att det var och behandlade det som om det var ett positionsmärke. Det omstridda varumärket är ett figurmärke, eftersom ansökan avsåg ett figurmärke och det har registrerats som sådant. Det finns varken någon beskrivning eller förklaring som påvisar något annat. Endast det förhållandet att brutna linjer används medför inte att ett figurmärke omvandlas till ett positionsmärke.

(3)

Det var således felaktigt av tribunalen att finna att Munich S.L. hade styrkt verkligt bruk av sitt varumärke genom att visa försäljning av skor, vars sida hade försetts med två korsade linjer. Den här typen av användning kan enbart styrka användningen av ett positionsmärke och inte användningen av ett figurmärke som det omstridda varumärket.


( 1 ) EUT L 154, 2017, s. 1.

Top