31.10.2016   

SV

Europeiska unionens officiella tidning

C 402/14

—

upphäva den överklagade domen i dess helhet,

—

ogilla talan om ogiltigförklaring av det omtvistade beslutet och skadeståndstalan i första instans,

—

i andra hand, upphäva den överklagade domen i dess helhet och återförvisa målet till tribunalen,

—

i tredje hand, upphäva den överklagade domen i den del det däri förklaras att EUIPO ska ersätta European Dynamics Luxembourg för förlust av en möjlighet att tilldelas ramavtalet, och återförvisa målet till tribunalen,

—

förplikta sökandena i första instans att ersätta rättegångskostnaderna.

1.

Överklagandet bygger på fyra grunder. 1) Tribunalen har gjort sig skyldig till felaktig rättstillämpning vid tolkningen och tillämpningen av principerna om lika möjligheter och insyn samt, under alla omständigheter, missuppfattning av omständigheterna. 2) Tribunalen har gjort sig skyldig till felaktig rättstillämpning vid tolkningen och tillämpningen testet avseende uppenbart oriktig bedömning och i vissa fall har den missuppfattat de faktiska omständigheterna. 3) Tribunalen har gjort sig skyldig till felaktig rättstillämpning vid tillämpningen av artikel 100.2 i budgetförordningen jämförd med artikel 296 andra stycket FEUF. 4) Tribunalen har gjort sig skyldig till felaktig rättstillämpning genom att utdöma skadestånd för förlust av möjlighet.

2.

Med den första grunden gör klaganden gällande att tribunalen dömt utöver vad som har yrkats av parterna (ultra petita) i strid med artikel 21 i domstolens stadga och artiklarna 76.1 och 84.1 i tribunalens rättegångsregler, alternativt att det var felaktig rättstillämpning när tribunalen fann att åsidosättande av principen om lika möjligheter och omsorgsprincipen kunde medföra att det omtvistade beslutet ogiltigförklarades när den slog fast att beslutet skulle ogiltigförklaras, eftersom EUIPO inte hade begärt eller erhållit utdrag från officiella register som visar att Siemens SA och Siemens SL inte var föremål för några av de grunder för uteslutning som anges i artiklarna 93 och 94 i budgetförordningen. Med grundens andra del gör klaganden även gällande att tribunalen missuppfattade de faktiska omständigheterna när den slog fast att EUIPO inte begärde eller lämnade bevis i enlighet med artikel 134b i genomförandebestämmelserna som var tillräckligt för att visa att det inte förelåg någon grund för uteslutning såvitt avser Siemens SL, då det inte i handlingarna i målet finns något utdrag från branschorganisation som är ett alternativ till utdrag från officiellt register i den mening som avses i artikel 134b i genomförandebestämmelserna.

3.

Den andra grunden avser felaktig rättstillämpning av tribunalen då den inte undersökte huruvida de konstaterade fallen av oriktig bedömning från utvärderingskommitténs sida vid utvärderingen av European Dynamics anbud kunde ha påverkat resultatet av tilldelningsbeslutet. Klaganden anser att tribunalen måste undersöka huruvida de konstaterade fallen av oriktig bedömning skulle leda till ett annat resultat av anbudsförfarandet genom att undersöka om dessa oriktiga bedömningar kan påverka poäng för ett visst kriterium om det finns flera andra skäl (som inte utgör uppenbart oriktig bedömning) som stöder de poäng som tilldelats. Klaganden visar dessutom att tribunalen i flera fall antingen missuppfattat omständigheterna, tillämpat fel test för att fastställa att det förekommit uppenbart oriktig bedömning genom att ersätta EUIPO:s bedömning med sin egen, eller gjort sig skyldig till felaktig rättstillämpning genom att slå fast att bristande motivering kunde anses utgöra bevis för en uppenbart oriktig bedömning.

4.

Med den tredje grunden hävdar klaganden att det var fråga om felaktig rättstillämpning när tribunalen krävde att motiveringen av det omtvistade beslutet skulle ange hur varje (negativ) kommentar påverkade de poäng som tilldelades för varje underkriterium och underpunkt, och sålunda tillämpade hårdare krav vad gäller motiveringsskyldigheten än vad som framgår av domstolens fasta praxis. Det var således felaktig rättstillämpning av tribunalen att ogiltigförklara det omtvistade beslutet på grund av ett åsidosättande av artikel 100.2 i budgetförordningen jämförd med artikel 296 FEUF.

5.

Klaganden anser med den fjärde grunden att det var fråga om felaktig rättstillämpning när tribunalen tilldömde den första sökanden i första instans skadestånd, eftersom ett av de kumulativa villkoren för att utomobligatoriskt ansvar för EU:s institutioner ska föreligga (i det aktuella fallet rättsstridighet) inte hade visats. I andra hand görs det gällande att även om överklagande endast skulle vinna bifall på den första grunden, ska den överklagade domen likväl upphävas såvitt avser föreläggande att betala skadestånd, eftersom det inte visats att det finns ett orsakssamband mellan det resterande rättsstridiga agerandet (uppenbart oriktig bedömning och bristande motivering) och den påstådda skadan. I motsatt fall har klaganden visat att tribunalen gjorde sig skyldig till felaktig rättstillämpning genom att utdöma skadestånd för förlust av möjlighet då en sådan grund för skadestånd inte kan anses utgöra en allmän princip som är gemensam för medlemsstaternas rättsordningar och att tribunalen således åsidosatte artikel 340 FEUF.