–

Kubota (UK) Ltd och EP Barrus Ltd, genom V. Sloane, barrister, och S. Cock

–

Förenade kungarikets regering, genom C. Crane och M. Fell, båda i egenskap av ombud,

–

Europeiska kommissionen, genom A. Caeiros och J. Hradil, båda i egenskap av ombud,

1

Begäran om förhandsavgörande avser tolkningen av nummer 8704 10 10 och 8704 21 91 i Kombinerade nomenklaturen, vilken återfinns i bilaga 1 till rådets förordning (EEG) nr 2658/87 av den 23 juli 1987 om tulltaxe- och statistiknomenklaturen och om Gemensamma tulltaxan (EGT L 256, 1987, s. 1; svensk specialutgåva, område 1, volym 13, s. 22), i dess lydelse enligt kommissionens genomförandeförordning (EU) nr 927/2012 av den 9 oktober 2012 (EUT L 304, 2012, s. 1) (nedan kallad KN), och giltigheten av kommissionens genomförandeförordning (EU) 2015/221 av den 10 februari 2015 om klassificering av vissa varor i Kombinerade nomenklaturen (EUT L 37, 2015, s. 1).

2

Begäran har framställts i ett mål mellan Kubota (UK) Ltd och EP Barrus Ltd, å ena sidan, och Commissioners for Her Majesty’s Revenue & Customs (skatte- och tullmyndigheten, Förenade kungariket), å andra sidan, angående tullklassificering av vissa motorfordon för godsbefordran, vilka importerats av dessa företag i Europeiska unionen.

3

I artikel 2 i rådets förordning (EEG) nr 2913/92 av den 12 oktober 1992 om inrättandet av en tullkodex för gemenskapen (EGT L 302, 1992, s. 1; svensk specialutgåva, område 2, volym 16, s. 4) föreskrivs följande:

”1.   Om inte något annat bestäms, antingen genom internationella konventioner eller sedvana med begränsad geografisk och ekonomisk räckvidd eller genom ensidiga gemenskapsåtgärder, skall gemenskapens tullagstiftning tillämpas enhetligt inom hela gemenskapens tullområde.

2.   Vissa av tullagstiftningens bestämmelser får också tillämpas utanför gemenskapens tullområde inom ramen för antingen särskilda föreskrifter eller internationella konventioner.”

4

I artikel 12.6 första stycket i denna förordning anges följande:

”Innehavaren av bindande tulltaxeupplysningar som upphör att gälla enligt punkt 5 a ii eller iii eller punkt 5 b ii eller iii får fortfarande använda dessa besked under sex månader från dagen för offentliggörandet eller delgivningen under förutsättning att han slutit bindande avtal om köp eller försäljning av varorna i fråga på grundval av de bindande upplysningarna innan beslut om denna tulltaxebestämmelse fattades. Om det gäller produkter för vilka en import-, export- eller förutfastställelselicens inlämnas när tullformaliteterna genomförs, ersätts emellertid tiden på sex månader med licensens giltighetstid.”

5

KN, som infördes genom förordning nr 2658/87, grundas på systemet för harmoniserad varubeskrivning och kodifiering (nedan kallat HS), som utarbetades av Tullsamarbetsrådet, sedermera Världstullorganisationen, och inrättades genom den internationella konventionen om systemet för harmoniserad varubeskrivning och kodifiering som ingicks i Bryssel den 14 juni 1983. Konventionen godkändes, tillsammans med sitt ändringsprotokoll av den 24 juni 1986, på Europeiska ekonomiska gemenskapens vägnar genom rådets beslut 87/369/EEG av den 7 april 1987 (EGT L 198, 1987, s. 1; svensk specialutgåva, område 1, volym 12, s. 3).

6

Del 1 i KN innehåller ett antal inledande bestämmelser. Avsnitt 1 i den delen rör allmänna bestämmelser. I avsnitt 1 A, som har rubriken ”Allmänna bestämmelser för tolkning av [KN]” föreskrivs följande:

”Vid klassificering av varor enligt [KN] ska följande gälla:

…

…”

7

Nummer 8704 i KN har följande lydelse:

8

I bilagan till förordning 2015/221, som antagits med stöd av artikel 9.1 a i förordning nr 2658/87, klassificeras de varor som beskrivs i kolumn 1 i tabellen i bilagan till denna förordning enligt det motsvarande KN-nummer som anges i kolumn 2, i enlighet med de skäl som anges i kolumn 3 i tabellen. Bilagan har följande lydelse:

9

De förklarande anmärkningarna till Europeiska unionens kombinerade nomenklatur av den 6 maj 2011 (EUT C 137, 2011, s. 1) (nedan kallade de förklarande anmärkningarna till KN) föreskriver följande med avseende på nummer 8704:

10

Med stöd av artikel 6.1 i den internationella konvention som nämns i punkt 5 i denna dom har en kommitté benämnd kommittén för Harmoniserade systemet, sammansatt av företrädare från var och en av de konventionsslutande parterna, inrättats inom Tullsamarbetsrådet. Dess uppgift består bland annat i att ge förslag på ändringar till konventionen, samt att utforma förklarande anmärkningar (nedan kallade förklarande anmärkningar till HS), klassificeringsutlåtanden och andra utlåtanden för tolkningen av HS.

11

De förklarande anmärkningarna till HS har följande lydelse vad avser undernummer 8704 10:

”Dessa dumprar kan i allmänhet skiljas från andra fordon för godsbefordran (särskilt tippbilar) genom följande kännetecken:

Det bör emellertid observeras att vissa dumprar är speciellt konstruerade för arbete i gruvor eller tunnlar, t.ex. sådana dumprar som har en lastkorg som kan öppnas i bottnen. Dessa har vissa av ovannämnda kännetecken men har inte någon förarhytt och lastkorgen har ingen utskjutande främre del.”

12

Efter ett beslut från Upper Tribunal (Tax and Chancery Chamber) (Överdomstolen (skatte- och finansavdelningen) (Förenade kungariket)), utfärdade skatte- och tullmyndigheten på begäran av klagandena i målet vid den nationella domstolen bindande tulltaxeupplysningar, varigenom vissa motorfordon för godsbefordran som de importerar klassificeras som dumprar enligt undernummer 8704 10.

13

Under år 2014 granskade Tullkodexkommittén klassificeringen av vissa nyttofordon, vilken granskning enligt den hänskjutande domstolen föranleddes av beslutet från Upper Tribunal (Tax and Chancery Chamber) (Överdomstolen (skatte- och finansavdelningen) (Förenade kungariket)). Efter denna granskning antog Europeiska kommissionen förordning 2015/221, i vilken fordon som liknar dem som är aktuella i det nationella målet klassificeras med undernummer 8704 21 91. Denna kommitté genomförde förordningen och skatte- och tullmyndigheten underrättade klagandena i det nationella målet om upphävningen av de bindande tulltaxeupplysningarna.

14

Klagandena i det nationella målet överklagade upphävningen till den hänskjutande domstolen och åberopade härvid två grunder. Genom den första grunden gjorde de gällande att förordning 2015/221 inte är tillämplig på de fordon som de importerar. Genom den andra grunden hävdade klagandena att förordningen är ogiltig i den del den klassificerar det fordon som beskrivs i bilagan till denna förordning enligt undernummer 8704 21 91.

15

Efter att ha konstaterat att förordning 2015/221 är tillämplig på de fordon som är i fråga i det nationella målet, bedömer den hänskjutande domstolen att de argument som anförts av klagandena i det nationella målet varigenom giltigheten av denna förordning sätts i fråga inte är helt grundlösa.

16

Mot denna bakgrund beslutade First-tier Tribunal (Tax Chamber) (Förstainstansdomstolen (skatteavdelningen), Förenade kungariket) att vilandeförklara målet och ställa följande frågor till domstolen:

17

Kommissionen har inledningsvis ifrågasatt huruvida frågorna kan tas upp till sakprövning, eftersom frågan om giltigheten av förordning nr 2015/221 är rent hypotetisk. Skälen till varför de bindande tulltaxeupplysningarna i det nationella målet upphävdes av skatte- och tullmyndigheten är nämligen inte tydliga, i det att klagandena i det nationella målet med stöd av bestämmelserna i artikel 2 i denna förordning och artikel 12.6 i förordning nr 2913/92 kunde fortsätta att åberopa dem till den 5 juni 2015.

18

Det ska i detta avseende inledningsvis erinras om att det enligt fast rättspraxis, i ett förfarande enligt artikel 267 FEUF, uteslutande ankommer på den nationella domstol vid vilken tvisten har anhängiggjorts och vilken har ansvaret för det rättsliga avgörandet, att mot bakgrund av de särskilda omständigheterna i målet bedöma såväl nödvändigheten som relevansen av de frågor som ställs till domstolen. Följaktligen är EU-domstolen i princip skyldig att meddela ett förhandsavgörande när de frågor som ställts avser tolkningen av unionsrätten (dom av den 26 januari 2017, Banco Primus, C‑421/14, EU:C:2017:60, punkt 29 och där angiven rättspraxis).

19

Inom ramen för det samarbete mellan EU-domstolen och de nationella domstolarna som ingår i det förfarande som infördes genom artikel 267 FEUF presumeras nämligen frågor som rör unionsrättens tolkning vara relevanta. EU-domstolen har möjlighet att underlåta att pröva en tolkningsfråga som ställts av en nationell domstol i enlighet med artikel 267 FEUF endast när de villkor som rör innehållet i begäran om förhandsavgörande i artikel 94 i rättegångsreglerna inte har iakttagits eller när det är uppenbart att den tolkning eller bedömning av giltigheten av en unionsbestämmelse som begärts av den nationella domstolen inte har något samband med de verkliga omständigheterna eller saken eller då frågan är hypotetisk (dom av den 28 mars 2017, Rosneft, C‑72/15, EU:C:2017:236, punkt 50 och där angiven rättspraxis).

20

I förevarande fall framgår det visserligen inte av de handlingar som domstolen förfogar över att föremålet för tvisten i det nationella målet avser tolkningen eller tillämpligheten av artikel 2 i förordning 2015/221. Det är emellertid inte desto mindre så, att klagandena i det nationella målet genom sin andra grund bestrider giltigheten av förordningen i den del den klassificerar de varor den avser enligt undernummer 8704 21 91 i KN. Den hänskjutande domstolen, som bedömer att de fordon som är aktuella i det nationella målet omfattas av förordningens tillämpningsområde, är av uppfattningen att det för tvistens utgång behövs ett svar från domstolen om förordningens giltighet.

21

Under dessa omständigheter ska de frågor som har hänskjutits tas upp till sakprövning, eftersom de inte är hypotetiska.

22

Genom sina två frågor, vilka ska prövas tillsammans, önskar den hänskjutande domstolen huvudsakligen få klarhet i giltigheten av förordning 2015/221.

23

Enligt domstolens praxis har rådet gett kommissionen, som samarbetar med tullexperter från medlemsstaterna, ett stort utrymme för att efter eget skön precisera innehållet i de tulltaxenummer som ska beaktas vid klassificeringen av en viss vara. Den behörighet som kommissionen har, i fråga om att besluta om åtgärder i enlighet med artikel 9 i förordning nr 2658/87 innebär emellertid inte att den får ändra innehållet i tulltaxenumren eller deras räckvidd (dom av den 4 mars 2004, Krings, C‑130/02, EU:C:2004:122, punkt 26 och där angiven rättspraxis).

24

I förevarande fall är det nödvändigt att pröva huruvida kommissionen, som genomförde den klassificering enligt tulltaxan som anges i kolumn 1 i den tabell som fastställs i bilagan till förordning 2015/221 enligt undernummer 8704 21 91 och inte enligt undernummer 8704 10, har ändrat innehållet i de två undernumren i tulltaxan.

25

Det framgår av domstolens fasta rättspraxis att det avgörande kriteriet för tullklassificering av varor, av hänsyn till rättssäkerheten och i syfte att underlätta kontroll, i allmänhet ska vara varornas objektiva kännetecken och egenskaper, såsom de definieras i texten till numret i KN och i anmärkningar till avdelningar och kapitel (dom av den 27 april 2006, Kawasaki Motors Europe, C‑15/05, EU:C:2006:259, punkt 38, dom av den 29 oktober 2009, Dinter och Europol Frost-Food, C‑522/07 och C‑65/08, EU:C:2009:663, punkt 29, och dom av den 22 december 2010, Premis Medical, C‑273/09, EU:C:2010:809, punkt 42).

26

Dessutom kan en varas avsedda användning utgöra ett objektivt kriterium för klassificering, under förutsättning att den följer naturligt av varan och detta kan konstateras på grundval av varans objektiva kännetecken och egenskaper (dom av den 22 mars 2017, GROFA m.fl., C‑435/15 och C‑666/15, EU:C:2017:232, punkt 40).

27

I förevarande fall, såsom framgår av själva ordalydelsen i kolumn 1 i den tabell som fastställs i bilagan till förordning 2015/221 rörande undernummer 8704 21 91, är det fordon som avses ett nytt, fyrhjulsdrivet nyttofordon med en nettovikt på ungefär 630 kg, en dragkapacitet (med obromsad släpvagn) på 750 kg och med de ungefärliga måtten 300 × 160 cm. Fordonet har ett öppet utrymme med två sittplatser, är försett med ett fullständigt överrullningsskydd, ett lastutrymme konstruerat av en kraftig stålram med ett robust tippbart flak liksom en manuell tippfunktion. Fordonet är utrustat med terränggående däck med bra grepp, en dragkrok och en främre kopplingsanordning och har en begränsad hastighet på 25 km/tim och en hög bromskapacitet. Fordonet är konstruerat för att användas i terräng, särskilt i mycket svår terräng. Fordonet uppvisas för att användas till många olika arbetsuppgifter, till exempel att knuffa eller dra släpvagn, flytta djur, transportera växter, lådor, vatten och utrustning, forsla ammunition och transportera djurfoder.

28

Det bör erinras om att varor enligt undernummer 8704 10 enligt ordalydelsen i detta undernummer är ”dumprar, konstruerade för användning i terräng”. Denna lydelse grundar sig således på förutsättningen att ett fordon ska uppfylla två villkor för att kunna klassificeras enligt detta undernummer, nämligen att det ska vara en dumper och det ska vara konstruerat för användning i terräng (dom av den 16 september 2004, DFDS, C‑396/02, EU:C:2004:536, punkt 31).

29

Såsom kommissionen själv bekräftar uppfyller det fordon som avses i förordning 2015/221 villkoret att användas utanför vägnätet, eftersom det är utrustat med terränggående däck och dess hastighet är begränsad till 25 km/tim.

30

Det återstår att avgöra huruvida ett sådant fordon också utgör en dumper.

31

I detta avseende bör det erinras om att undernummer 8704 10 i KN är ett specifikt tullnummer för fordon som är särskilt avsedda för transport och lossning av olika sorters material utanför vägnätet (se, för ett liknande resonemang, dom av den 11 januari 2007, B.A.S. Trucks, C‑400/05, EU:C:2007:22, punkt 36) och att ett av de grundläggande kännetecknen för en dumper är att den är försedd med en tippanordning eller en lucka i botten som möjliggör transport av dessa material (se, för ett liknande resonemang, dom av den 16 september 2004, DFDS, C‑396/02, EU:C:2004:536, punkt 32).

32

Enligt de förklarande anmärkningarna till KN omfattar undernummer 8704 10 10 och 8704 10 90 bland annat fordon som är specialkonstruerade för transport av sand, grus, jord och sten, det vill säga bulkmaterial för stenbrott, gruvor, byggarbetsplatser eller vid vägarbeten, på flygplatser eller i hamnar.

33

Det är därför nödvändigt att undersöka om det fordon som omfattas av förordning 2015/221 är speciellt konstruerat för ett sådant särskilt ändamål.

34

I detta avseende framgår det av själva ordalydelsen i förordningen att ett sådant fordon är utrustat med en öppen hytt och ett tippflak med en kapacitet på 0,4 m3 eller ungefär 400 kg.

35

Det fordon som avses i förordning 2015/221 är således på grund av sin svaga robusthet, sin begränsade lastkapacitet och den öppna hytt som inte skyddar föraren mot bulkmaterial ägnat att användas till många olika uppgifter avseende transport av olika material, såsom växter eller djur, utrustning, lådor eller ammunition.

36

Detta fordon kan vidare genom sina tekniska kännetecken och objektiva egenskaper inte jämställas med de fordon som beskrivs i undernummer 8704 10, eftersom det inte har den nödvändiga robustheten för användning på byggarbetsplatser, vilket för en dumper utgör ett inneboende kännetecken (se, för ett likande resonemang, dom av den 11 januari 2007, B.A.S. Trucks, C‑400/05, EU:C:2007:22, punkt 35).

37

Följaktligen påverkar den omständigheten att ett sådant fordon har en tippanordning som i vissa fall gör det möjligt att transportera små mängder bulkmaterial, inte dess klassificering enligt undernummer 8704 21 91.

38

Slutligen, såsom har påpekats i punkt 23 i förevarande dom, förfogar kommissionen över ett stort utrymme för skönsmässig bedömning för att definiera innehållet i tullnummer.

39

Eftersom prövningen av de handlingar som ingetts till domstolen inte har gett vid handen några skäl för ogiltighet, är klassificeringen av det fordon som beskrivs i förordning 2015/221 enligt undernummer 8704 21 91 i stället för enligt undernummer 8704 10, korrekt.

40

Följaktligen ska de frågor som har hänskjutits besvaras på så sätt att det vid prövningen av dessa inte har framkommit någon omständighet som påverkar giltigheten av förordningen.

41

Eftersom förfarandet i förhållande till parterna i det nationella målet utgör ett led i beredningen av samma mål, ankommer det på den hänskjutande domstolen att besluta om rättegångskostnaderna. De kostnader för att avge yttrande till domstolen som andra än nämnda parter har haft är inte ersättningsgilla.

Mot denna bakgrund beslutar domstolen (sjätte avdelningen) följande:

Det har vid prövningen av de hänskjutna frågorna inte framkommit någon omständighet som påverkar giltigheten av kommissionens genomförandeförordning (EU) 2015/221 av den 10 februari 2015 om klassificering av vissa varor i Kombinerade nomenklaturen.