1)

Artikel 27.2 i Europaparlamentets och rådets direktiv 2004/38/EG av den 29 april 2004 om unionsmedborgares och deras familjemedlemmars rätt att fritt röra sig och uppehålla sig inom medlemsstaternas territorier och om ändring av förordning (EEG) nr 1612/68 och om upphävande av direktiven 64/221/EEG, 68/360/EEG, 72/194/EEG, 73/148/EEG, 75/34/EEG, 75/35/EEG, 90/364/EEG, 90/365/EEG och 93/96/EEG ska tolkas så, att den omständigheten att en unionsmedborgare, eller en tredjelandsmedborgare som är familjemedlem till en unionsmedborgare, som ansöker om uppehållsrätt i en medlemsstat, tidigare varit föremål för ett beslut om nekad flyktingstatus enligt artikel 1.F i konventionen angående flyktingars rättsliga ställning, undertecknad den 28 juli 1951 i Genève och kompletterad av protokollet angående flyktingars rättsliga ställning, undertecknat i New York den 31 januari 1967, eller artikel 12.2 i Europaparlamentets och rådets direktiv 2011/95/EU av den 13 december 2011 om normer för när tredjelandsmedborgare eller statslösa personer ska anses berättigade till internationellt skydd, för en enhetlig status för flyktingar eller personer som uppfyller kraven för att betecknas som subsidiärt skyddsbehövande, och för innehållet i det beviljade skyddet, inte utgör grund för behöriga myndigheter i den medlemsstaten att automatiskt anse att personens blotta närvaro i landet utgör – oavsett om det finns någon risk för återfall i brott eller ej – ett verkligt, faktiskt och tillräckligt allvarligt hot mot ett grundläggande samhällsintresse som skulle kunna motivera att åtgärder vidtas med hänsyn till allmän ordning eller säkerhet.

Fastställandet att ett sådant hot föreligger ska grundas på en bedömning utförd av behöriga myndigheter i den mottagande medlemsstaten av vederbörandes personliga beteende, varvid man ska beakta vad som anförts i beslutet att inte bevilja vederbörande flyktingstatus liksom de skäl som angetts i beslutet, särskilt vad för slags brott eller gärningar som lagts vederbörande till last och hur grova dessa är, i vilken utsträckning vederbörande personligen varit inblandad samt om det eventuellt finns några ansvarsfrihetsgrunder liksom om någon fällande brottmålsdom meddelats eller ej. Vid denna helhetsbedömning ska man även beakta den tid som förflutit sedan de påtalade brotten eller gärningarna begicks liksom personens senare beteende, särskilt för att utreda om beteendet ger vid handen att han eller hon fortfarande har en benägenhet att kränka de grundläggande värden som avses i artikel 2 och 3 FEU på ett sätt som skulle kunna utgöra ett hot mot befolkningens trygghet och fysiska säkerhet. Blott den omständigheten att personens tidigare gärningar har begåtts i en specifik historisk och social kontext i det land som vederbörande kommer ifrån och vilken inte torde kunna uppstå i den mottagande medlemsstaten, utgör inte hinder för ett sådant fastställande.

I enlighet med proportionalitetsprincipen ska de behöriga myndigheterna i den mottagande medlemsstaten för övrigt göra en avvägning mellan, å ena sidan, skyddet för det aktuella grundläggande samhällsintresset och, å andra sidan, den berörda personens intressen av fri rörlighet såsom unionsmedborgare och dennes rätt till respekt för privat- och familjeliv.

2)

Artikel 28.1 i direktiv 2004/38 ska tolkas så, att när de planerade åtgärderna innebär att den berörda personen ska utvisas från den mottagande medlemsstaten så ska den medlemsstaten beakta vad för slags beteende som läggs vederbörande till last och hur grovt det är, hur länge det pågått och i förekommande fall om vederbörande uppehållit sig lagligt i den mottagnade medlemsstaten, hur lång tid som gått sedan beteendet, hur vederbörande uppfört sig under denna tid, hur farlig han eller hon faktiskt är för samhället och hur starka sociala och kulturella band och familjeband som personen har till nämnda medlemsstat.

Artikel 28.3 a i direktiv 2004/38 ska tolkas så, att den inte ska tillämpas på en unionsmedborgare som inte har permanent uppehållsrätt i den mottagande medlemsstaten i den mening som avses i artikel 16 och artikel 28.2 i direktivet.