EUR-Lex Access to European Union law

Back to EUR-Lex homepage

This document is an excerpt from the EUR-Lex website

Document 62014CN0561

Mål C-561/14: Begäran om förhandsavgörande framställd av Østre Landsret (Danmark) den 5 december 2014 – Caner Genc mot Udlændingenævnet

OJ C 65, 23.2.2015, p. 24–25 (BG, ES, CS, DA, DE, ET, EL, EN, FR, HR, IT, LV, LT, HU, MT, NL, PL, PT, RO, SK, SL, FI, SV)

23.2.2015   

SV

Europeiska unionens officiella tidning

C 65/24


Begäran om förhandsavgörande framställd av Østre Landsret (Danmark) den 5 december 2014 – Caner Genc mot Udlændingenævnet

(Mål C-561/14)

(2015/C 065/34)

Rättegångsspråk: danska

Hänskjutande domstol

Østre Landsret

Parter i målet vid den nationella domstolen

Klagande: Caner Genc

Motpart: Udlændingenævnet

Tolkningsfrågor

1.

Ska stand still-klausulen i artikel 13 i Associeringsrådets beslut 1/80 av den 19 september 1980, vilket är knutet till avtalet av den 12 september 1963 om upprättandet av en associering mellan Europeiska ekonomiska gemenskapen och Turkiet och vilket rör utvecklingen av associeringen – och/eller stand still-klausulen i artikel 41.1 i tilläggsprotokollet av den 23 november 1970, vilket bekräftats genom rådets förordning (EEG) nr 2760/72 (1) av den 19 december 1972 – tolkas så, att stand still-klausulen omfattar nya och skärpta villkor för möjligheten till familjeåterförening för familjemedlemmar som inte är ekonomiskt aktiva, såsom underåriga barn till ekonomiskt aktiva turkiska medborgare som är bosatta och har uppehållstillstånd i en medlemsstat, med beaktande av

EU-domstolens tolkning av stand still-klausulen i bland annat dom Derin (EU:C:2007:442), dom Dülger (EU:C:2012:504), dom Ziebell (EU:C:2011:809) (stora avdelningen) och dom Demirkan (EU:C:2013:583) (stora avdelningen),

syftet med och innehållet i Ankaraavtalet, såsom det tolkats ibland annat dom Ziebell (EU:C:2011:809) och dom Demirkan (EU:C:2013:583) samt med hänsyn till

att avtalet och dess protokoll och beslut med mera inte innehåller några bestämmelser om familjeåterförening, och

att familjeåterförening inom den dåvarande gemenskapen, och numera Europeiska unionen, alltid har reglerats i sekundärrättsakter, för närvarande i rörlighetsdirektivet (direktiv 2004/38/EG (2))?

2.

När fråga 1 besvaras, ombeds EU-domstolen klargöra huruvida en eventuell härledd rätt till familjeåterförening för familjemedlemmar till ekonomiskt aktiva turkiska medborgare som är bosatta och har uppehållstillstånd i en medlemsstat gäller för familjemedlemmar till turkiska arbetstagare (se artikel 13 i beslut 1/80), eller om den endast gäller för familjemedlemmar till turkiska egenföretagare (se artikel 41.1 i tilläggsprotokollet).

3.

Om fråga 1 (och fråga 2) besvaras jakande, ombeds EU-domstolen klargöra huruvida stand still-klausulen i artikel 13.1 i beslut 1/80 ska tolkas så, att nya begränsningar som ”motiveras av tvingande skäl av allmänintresse, är ägnad[e] att säkerställa att det legitima syftet uppnås och inte går utöver vad som är nödvändigt för att uppnå det” (förutom dem som nämns i artikel 14 i beslut 1/80) är tillåtna?

4.

Om fråga 3 besvaras jakande, ombeds EU-domstolen klargöra följande:

a)

Vilka riktlinjer ska gälla för begränsningsprövningen och proportionalitetsbedömningen? EU-domstolen ombeds härvid klargöra om det i detta hänseende gäller samma principer som i EU-domstolens praxis om familjeåterförening i samband med unionsmedborgares fria rörlighet, vilken grundar sig på rörlighetsdirektivet (direktiv 2004/38) och bestämmelserna i fördraget, eller om det ska göras en annan bedömning.

b)

Om det ska göras en annan bedömning än den som följer av EU-domstolens praxis om familjeåterförening i samband med unionsmedborgares fria rörlighet ombeds EU-domstolen klargöra, om man ska utgå ifrån den proportionalitetsbedömning som Europeiska domstolen för de mänskliga rättigheterna gör vad gäller rätten till skydd för familjelivet i artikel 8 i Europeiska konventionen om skydd för de mänskliga rättigheterna och de grundläggande friheterna. Om detta inte är fallet ombeds EU-domstolen klargöra vilka principer som i så fall ska följas?

c)

Oavsett vilken bedömningsmetod som ska användas, ombeds EU-domstolen besvara följande fråga:

Kan en bestämmelse såsom 9 § stycke 13 i den danska utlänningslagen – enligt vilken det är ett villkor för familjeåterförening av en person som är tredjelandsmedborgare och har uppehållstillstånd och bor i Danmark och denna tredjelandsmedborgares underåriga barn, då barnet och barnets andra förälder bor i hemlandet eller ett annat land, att barnet har eller har möjlighet att uppnå en sådan anknytning till Danmark att det finns förutsättningar för en vällyckad integration i Danmark – anses ”motivera[d] av tvingande skäl av allmänintresse, … ägnad att säkerställa att det legitima syftet uppnås och inte [gå] utöver vad som är nödvändigt för att uppnå det”?


(1)  Rådets förordning (EEG) nr 2760/72 av den 19 december 1972 om ingående av det tilläggsprotokoll och det finansiella protokoll som undertecknades den 23 november 1970 och som är bifogade till avtalet om upprättandet av en associering mellan Europeiska ekonomiska gemenskapen och Turkiet, samt om de åtgärder som måste vidtas för deras genomförande (EGT L 293, s. 1; svensk specialutgåva, område 11, volym 1, s. 130).

(2)  Europaparlamentets och rådets direktiv 2004/38/EG av den 29 april 2004 om unionsmedborgares och deras familjemedlemmars rätt att fritt röra sig och uppehålla sig inom medlemsstaternas territorier och om ändring av förordning (EEG) nr 1612/68 och om upphävande av direktiven 64/221/EEG, 68/360/EEG, 72/194/EEG, 73/148/EEG, 75/34/EEG, 75/35/EEG, 90/364/EEG, 90/365/EEG och 93/96/EEG (Text av betydelse för EES) (EUT L 158, s. 77).


Top