EUR-Lex Access to European Union law
This document is an excerpt from the EUR-Lex website
Document 62014CJ0063
Judgment of the Court (Fifth Chamber) of 9 July 2015.#European Commission v French Republic.#Failure of a Member State to fulfil obligations — State aid — Illegal aid incompatible with the internal market — Obligation of recovery — Absolutely impossible — Compensation for a service additional to the basic service.#Case C-63/14.
Domstolens dom (femte avdelningen) av den 9 juli 2015.
Europeiska kommissionen mot Republiken Frankrike.
Fördragsbrott – Statligt stöd – Olagligt stöd som är oförenligt med den inre marknaden – Skyldighet att återkräva stöd – Absolut hinder – Ersättning för en tjänst som kompletterar grundservicen.
Mål C-63/14.
Domstolens dom (femte avdelningen) av den 9 juli 2015.
Europeiska kommissionen mot Republiken Frankrike.
Fördragsbrott – Statligt stöd – Olagligt stöd som är oförenligt med den inre marknaden – Skyldighet att återkräva stöd – Absolut hinder – Ersättning för en tjänst som kompletterar grundservicen.
Mål C-63/14.
Court reports – general
ECLI identifier: ECLI:EU:C:2015:458
DOMSTOLENS DOM (femte avdelningen)
den 9 juli 2015 ( *1 )
”Fördragsbrott — Statligt stöd — Olagligt stöd som är oförenligt med den inre marknaden — Skyldighet att återkräva stöd — Absolut hinder — Ersättning för en tjänst som kompletterar grundservicen”
I mål C‑63/14,
angående en talan om fördragsbrott enligt artikel 108.2 FEUF, som väckts den 10 februari 2014,
Europeiska kommissionen, företrädd av B. Stromsky, i egenskap av ombud, med delgivningsadress i Luxemburg,
sökande,
mot
Republiken Frankrike, företrädd av G. de Bergues, D. Colas, N. Rouam och J. Bousin, samtliga i egenskap av ombud,
svarande,
meddelar
DOMSTOLEN (femte avdelningen)
sammansatt av avdelningsordföranden T. von Danwitz samt domarna C. Vajda, A. Rosas, E. Juhász (referent) och D. Šváby,
generaladvokat: M. Wathelet,
justitiesekreterare: handläggaren V. Tourrès,
efter det skriftliga förfarandet och förhandlingen den 5 februari 2015,
och efter att den 26 mars 2015 ha hört generaladvokatens förslag till avgörande,
följande
Dom
1 |
Europeiska kommissionen har yrkat att domstolen ska fastställa att Republiken Frankrike har underlåtit att uppfylla sina skyldigheter enligt artikel 288 fjärde stycket FEUF och artiklarna 3‐5 i kommissionens beslut 2013/435/EU av den 2 maj 2013 om det statliga stöd SA.22843 (2012/C) (f.d. 2012/NN) som Frankrike har genomfört till förmån för Société Nationale Corse Méditerranée och Compagnie Méridionale de Navigation (EUT L 220, s. 20) (nedan kallat det omtvistade beslutet) genom att inte inom de föreskrivna fristerna vidta alla nödvändiga åtgärder för att se till att stödmottagaren betalar tillbaka det statliga stöd som förklarats olagligt och oförenligt med den inre marknaden i artikel 2.1 i ovannämnda beslut, genom att inte inom de föreskrivna fristerna ställa in alla utbetalningar av det stöd som avses i nämnda artikel 2.1 och genom att inte inom den fastställda fristen informera kommissionen om vilka åtgärder som vidtagits för att följa det aktuella beslutet. |
Tillämpliga bestämmelser
2 |
I artikel 14 i rådets förordning (EG) nr 659/1999 av den 22 mars 1999 om tillämpningsföreskrifter för artikel [108 FEUF] (EGT L 83, s. 1), föreskrivs följande: ”1. Vid negativa beslut i fall av olagligt stöd skall kommissionen besluta att den berörda medlemsstaten skall vidta alla nödvändiga åtgärder för att återkräva stödet från mottagaren (nedan kallat beslut om återkrav). Kommissionen skall inte återkräva stödet om detta skulle stå i strid med en allmän princip i [unionsrätten]. 2. Det stöd som skall återkrävas enligt ett beslut om återkrav skall innefatta ränta med en lämplig räntesats som fastställs av kommissionen. Räntan skall betalas från det datum då det olagliga stödet stod till stödmottagarens förfogande till det datum då det har återbetalats. 3. Utan att det påverkar förordnanden av Europeiska [unionens] domstol enligt artikel [278 FEUF] skall återkravet verkställas utan dröjsmål och enligt den berörda medlemsstatens förfaranden enligt nationell lagstiftning, förutsatt att dessa förfaranden gör det möjligt att omedelbart och effektivt verkställa kommissionens beslut. I det syftet skall de berörda medlemsstaterna vid förfaranden inför nationella domstolar vidta alla nödvändiga åtgärder som är tillgängliga i deras respektive rättssystem, inbegripet interimistiska åtgärder, utan att [unionsrätten] påverkas.” |
Bakgrunden till tvisten och det omtvistade beslutet
Bakgrunden till tvisten
3 |
Genom beslut av den 7 juni 2007 tilldelade Korsikas regionala församling en sammanslutning bestående av Société nationale maritime Corse-Méditerranée (SNCM) SA (nedan kallat SNCM) och Compagnie méridionale de navigation SA (nedan kallat CMN) ett uppdrag för allmän trafik avseende sjötransporter mellan Marseilles hamn och Korsikas hamnar. Genom beslut samma dag gavs ordföranden för det verkställande rådet vid Korsikas lokala myndighet tillstånd att underteckna avtalet om uppdrag för allmän trafik. |
4 |
Avtalet om uppdrag för allmän trafik avsåg perioden från den 1 juli 2007 till den 31 december 2013. |
5 |
I artikel 1 i nämnda avtal definieras avtalets syfte som att tillhandahålla regelbunden sjötrafik på alla linjer inom ramen för uppdraget för allmän trafik mellan hamnen i Marseille och hamnarna i Bastia, Ajaccio, Porto-Vecchio, Propriano och Balagne. |
6 |
I kravspecifikationen i bilaga 1 till avtalet om allmän trafik fastställs arten av dessa tjänster och däri föreskrivs särskilt följande:
|
7 |
Enligt avtalet om uppdrag för allmän trafik erhåller de båda uppdragstagarna ett årligt bidrag från Korsikas transportkontor, som motprestation för grundservicen och den kompletterande passagerarservicen. Den slutliga ekonomiska ersättningen till var och en av uppdragstagarna är årligen begränsad till det underskott som uppkommer på grund av skyldigheterna enligt kravspecifikationen, med beaktande av en rimlig avkastning på det tonnage som utnyttjas i proportion till det antal dagar som det verkligen utnyttjats för transporter i enlighet med dessa skyldigheter. Om de erhållna intäkterna är lägre än de förväntade intäkter som uppdragstagarna angav i sitt anbud föreskrivs en justering av den offentliga ersättningen enligt nämnda avtal. |
8 |
Avtalet om uppdrag för allmän trafik har ändrats sedan det undertecknades, vilket inneburit att mer än 100 turer om året mellan Korsika och Marseille har dragits in, att referensbeloppet för den årliga ekonomiska ersättningen har minskats med 6,5 miljoner euro för de båda uppdragstagarna och att ett tak har införts för den årliga justeringsmekanismen för intäkter per uppdragstagare. |
Det omtvistade beslutet
9 |
Till följd av ett klagomål från Corsica Ferries France SAS (nedan kallat Corsica Ferries) avseende det olagliga och med den inre marknaden oförenliga stöd som SNCM och CMN erhållit genom avtalet om uppdrag för allmän trafik, vad avser sjöfartsförbindelser mellan Korsika och Marseille, upplyste kommissionen, genom skrivelse av den 27 juni 2012, Republiken Frankrike om sitt beslut att inleda ett formellt granskningsförfarande med stöd av artikel 108.2 FEUF, angående det potentiella stödet till SNCM och CMN i avtalet om uppdrag för allmän trafik (EUT C 301, 2012, s. 1). |
10 |
Kommissionen gjorde i sin prövning en bedömning av de två aktuella tjänsterna, det vill säga grundservicen och den kompletterande passagerarservicen. |
11 |
Kommissionen angav att den ersättning som SNCM och CMN erhållit för grundservicen utgjorde ett olagligt stöd, eftersom denna ersättning beviljats utan att det förfarande som föreskrivs i artikel 108.3 FEUF iakttagits. Kommissionen konstaterade emellertid att denna ersättning var förenlig med den inre marknaden. |
12 |
Vid bedömningen av huruvida den ersättning som föreskrivs i avtalet om uppdrag för allmän trafik, vad avser den kompletterande passagerarservice som endast SNCM tillhandahåller, utgör olagligt statligt stöd som är oförenligt med den inre marknaden, ansåg kommissionen att två av de fyra kriterier som domstolen fastställt i dom Altmark Trans och Regierungspräsidium Magdeburg (C‑280/00, EU:C:2003:415) inte var uppfyllda. |
13 |
Kommissionen konstaterade nämligen, för det första, att den kompletterande passagerarservicen varken var nödvändig eller proportionerlig för att tillfredsställa ett faktiskt behov av allmän trafik. Den fann, för det andra, dels att villkoren för anbudsförfarandet inte hade gjort det möjligt att säkerställa en effektiv konkurrens, dels att den ekonomiska ersättningen inte hade fastställts på grundval av en i förväg bestämd kostnadsgrund eller genom jämförelse med kostnadsstrukturen i andra jämförbara sjöfartsbolag. |
14 |
Mot bakgrund av de ovannämnda omständigheterna fastslog kommissionen följande i det omtvistade beslutet, vilket delgavs Republiken Frankrike den 3 maj 2013: ”Artikel 1 Den ersättning som betalats ut till SNCM och CMN inom ramen för avtalet om uppdrag för allmän trafik av den 7 juni 2007 utgör statligt stöd i enlighet med artikel 107.1 [FEUF]. Detta statliga stöd har beviljats i strid med skyldigheterna i artikel 108.3 [FEUF]. Artikel 2 1. Den ersättning som betalats ut till SNCM med avseende på tillgängliggörandet av kompletterande kapaciteter enligt I a 2, I b 2 och I d 1.4 i kravspecifikationen till [avtalet om uppdrag för allmän trafik] är [oförenlig] med den inre marknaden. 2. Den ersättning som betalats ut till SNCM och CMN för utförandet av övriga tjänster i [avtalet om uppdrag för allmän trafik] är [förenlig] med den inre marknaden. Artikel 3 1. Frankrike ska se till att stödmottagaren betalar tillbaka [det] stöd som avses i artikel 2.1. 2. De belopp som ska betalas tillbaka ska påföras ränta, från och med det datum då de stod till stödmottagarens förfogande och fram till det datum då de återbetalas. 3. [Räntan] ska beräknas i enlighet med kapitel V i [kommissionens] förordning (EG) nr 794/2004 [av den 21 april 2004 om genomförande av rådets förordning (EG) nr 659/1999 (EUT L 140, s. 1)] och [kommissionens] förordning (EG) nr 271/2008 [av den 30 januari 2008 om ändring av förordning (EG) nr 794/2004 (EUT L 82, s. 1)]. 4. Frankrike ska ställa in alla stödutbetalningar som avses i artikel 2.1, som skulle kunna inträffa efter det datum då detta beslut delges. Artikel 4 1. Återbetalningen av stödet i artikel 2.1 ska ske omedelbart och effektivt. 2. Frankrike ska se till att detta beslut verkställs inom fyra månader från den dag då det delges. Artikel 5 1. Under de två månader som följer på delgivningen av detta beslut ska Frankrike överlämna följande upplysningar till kommissionen:
2. Frankrike ska informera kommissionen i förväg om de nationella åtgärder som vidtas för att verkställa detta beslut fram till dess att det stöd som avses i artikel 2.1 har betalats tillbaka helt. Frankrike ska, på kommissionens begäran, omedelbart överlämna alla uppgifter om de åtgärder som redan vidtagits och som planeras för att följa detta beslut. Frankrike ska också överlämna utförliga upplysningar om stödbeloppen och de räntor som redan har betalats tillbaka av stödmottagaren. Artikel 6 Detta beslut riktar sig till Republiken Frankrike.” |
15 |
Enligt kommissionen uppskattades det stödbelopp som ska återkrävas, vid den tidpunkt då det omtvistade beslutet antogs, till cirka 220224000 euro. |
16 |
Genom ansökningar som inkom till Europeiska unionens tribunals kansli den 12 juli respektive den 26 augusti 2013 väckte Republiken Frankrike och SNCM, var och en, talan om ogiltigförklaring av det omtvistade beslutet (målen Frankrike/kommissionen (T‑366/13) och SNCM/kommissionen (T‑454/13) (pågående vid tribunalen). |
17 |
Samma dag ansökte Republiken Frankrike genom särskild handling riktad till tribunalens kansli interimistiskt om uppskov med verkställigheten av det omtvistade beslutet fram till dess att tribunalen i sak tagit ställning till ovannämnda talan om ogiltigförklaring. Ansökan avslogs genom beslut av tribunalens ordförande i mål Frankrike/kommissionen (T‑366/13 R, EU:T:2013:396). Republiken Frankrike överklagade detta beslut. Överklagandet avslogs genom beslut av domstolens vice ordförande i mål Frankrike/kommissionen (C‑574/13 P(R), EU:C:2014:36). |
18 |
Genom skrivelse av den 20 juni 2013 begärde ordföranden för verkställande rådet vid Korsikas lokala myndighet att av kommissionens vice ordförande bli informerad om villkoren för genomförandet av det omtvistade beslutet. |
19 |
Den 10 juli 2013 skickade Korsikas prefekt till ordföranden för verkställande rådet vid Korsikas lokala myndighet en skrivelse till vilken fogades det omtvistade beslutet. I denna skrivelse bad Korsikas prefekt ordföranden för Korsikas lokala myndighet att informera om vilka åtgärder han avsåg att vidta till följd av beslutet. Korsikas prefekt påpekade dessutom att Republiken Frankrike avsåg att överklaga det omtvistade beslutet genom en talan om ogiltigförklaring åtföljd av en ansökan om interimistiska åtgärder. |
20 |
Samma dag skickade Korsikas prefekt till ordföranden för SNCM en kopia av den skrivelse som tillsänts ordföranden för Korsikas lokala myndighet, samt en kopia av det omtvistade beslutet. |
21 |
I en skrivelse av den 17 juli 2013 meddelade kommissionens vice ordförande ordföranden för Korsikas lokala myndighet att betalningarna av den ersättning som beviljats SNCM för den kompletterande passagerarservicen, med tillämpning av det omtvistade beslutet, skulle avbrytas omedelbart, att den frist som fastställts i det omtvistade beslutet för att skicka de upplysningar som avsågs i dess artikel 5.1 redan hade löpt ut och att det var viktigt att den frist för verkställande som fastställts i artikel 4.2 i nämnda beslut skulle iakttas. I denna skrivelse erinrade kommissionens vice ordförande om att stödet, i princip, ”skulle återkrävas av den enhet som beviljat det, genom en exekutionstitel utfärdad av denna enhet (under förutsättning att denna har behörighet att göra detta) eller, om detta inte är fallet, av en annan offentlig myndighet som har sådan behörighet. I förevarande mål ankommer således skyldigheten att återkräva stödet på verkställande rådet [i Korsikas lokala myndighet] …, eftersom det är det sistnämnda som har beviljat det stöd som är oförenligt med den inre marknaden, såsom framgår av punkt 28 i [det omtvistade] beslutet”. |
22 |
Genom skrivelse av den 29 juli 2013 informerade ordföranden för verkställande rådet vid Korsikas lokala myndighet kommissionens vice ordförande om att han hade vidtagit de nödvändiga åtgärderna för att avbryta utbetalningen av ersättningen för den kompletterande passagerarservicen. Han tillade att han stött på svårigheter med den franska statens myndigheter, särskilt avdelningarna vid Korsikas prefektur och den regionala tillsynsmyndigheten som invänder mot giltigheten av det omtvistade beslutet och bestrider dess verkställbarhet. |
Det administrativa förfarandet
23 |
Genom skrivelse av den 2 september 2013 begärde kommissionen att Republiken Frankrike, inom tio dagar från denna skrivelses datum, skulle upplysa den om de åtgärder som Frankrike hade vidtagit för att verkställa det omtvistade beslutet. I nämnda skrivelse påminde kommissionen denna medlemsstat om att ett beslut om återkrav av statligt stöd förblir fullt och direkt verkställbart så länge det inte upphävts på giltigt sätt. Kommissionen begärde vidare att Frankrike skulle ange de konsekvenser som verkställigheten av det omtvistade beslutet skulle medföra för SNCM:s ekonomiska situation, eftersom verkställigheten av nämnda beslut, enligt denna medlemsstat, oundvikligen skulle medföra insolvens och konkurs för detta företag. Kommissionen gav i detta hänseende uttryck för sina tvivel beträffande de upplysningar som den förfogade över, enligt vilka Korsikas lokala myndighets verkställande råd, på grundval av en rapport från Korsikas transportkontor, avsåg att föreslå Korsikas folkvalda församling att ett avtal om uppdrag för allmän trafik skulle ingås med en företagsgrupp bestående av SNCM och CMN vad avser transport av passagerare och varor mellan Marseille och Korsikas hamnar för perioden 2014–2023. |
24 |
Genom skrivelse av den 20 september 2013 anmodade kommissionen ”återigen [Republiken Frankrike] att omedelbart återkräva stödet, jämte ränta, att avbryta (och i förekommande fall återkräva) allt stöd som skulle betalas för den kompletterande passagerarservicen sedan den dag då [det omtvistade beslutet] meddelades samt att lämna en rapport angående hur återkravet förlöpte, inbegripet en förklaring av metoden för beräkning av räntan”. Kommissionen anmodade denna medlemsstat att inkomma med upplysningarna inom 20 arbetsdagar från skrivelsens datum. Kommissionen angav slutligen att denna förlängning av fristen inte på något sätt ändrade skyldigheten att omedelbart verkställa nämnda beslut och att den, om en sådan verkställighet inte skedde, skulle bli tvungen att väcka talan mot Republiken Frankrike enligt artikel 108.2 FEUF. |
25 |
Republiken Frankrike meddelade den 29 november 2013 kommissionen att Korsikas lokala myndighet hade avbrutit utbetalningen av ersättningen för den så kallade kompletterade passagerarservicen vid utgången av juli månad 2013, på grundval av en provisoriskt beräknad uppskattning utifrån de belopp som nämndes i det omtvistade beslutet. Vad gäller det totala beloppet för den ersättning som skulle återkrävas av mottagaren (huvudbelopp och ränta), meddelade denna medlemsstat att den hade svårt att uppskatta ett sådant belopp, eftersom den ansåg att den åtskillnad som kommissionen gjorde mellan ”grundservice” och ”kompletterande passagerarservice” var artificiell. Enligt Republiken Frankrike är dessa båda tjänster nämligen oskiljbara och ingår i genomförandet av målet avseende territoriell kontinuitet. |
26 |
Kommissionen har mot denna bakgrund, och eftersom den anser att Republiken Frankrike inte har vidtagit alla nödvändiga åtgärder för att följa det omtvistade beslutet, beslutat att väcka förevarande talan. |
Omständigheter som inträffat efter det att talan väcktes
27 |
Flera nya omständigheter har tillkommit mellan talans väckande och förhandlingen den 5 februari 2015, vid vilken kommissionen och Republiken Frankrike avgav sina yttranden. |
28 |
Vid nämnda förhandling preciserade Republiken Frankrike att bolaget Veolia-Transdevs begäran av den 29 oktober 2014, om att erhålla en återbetalning i förväg av det lån som den hade beviljat SNCM, medfört att ordföranden för Tribunal de commerce de Marseille, den 28 november 2014, konstaterat att SNCM ställt in sina betalningar samt försatt bolaget i tvångsrekonstruktion under en period på sex månader. |
29 |
Republiken Frankrike har även tillagt att Korsikas transportkontor den 7 och den 19 november 2014 hade utställt två kravbrev för att återkräva det stöd som förklarats oförenligt med den inre marknaden men till ett belopp på cirka 198000000 euro som, enligt kommissionen, var lägre än det som angavs i det omtvistade beslutet, nämligen 220224000 euro. |
30 |
Domen i vilken det fastställdes att en tvångsrekonstruktion skulle inledas offentliggjordes den 14 december 2014, vilket utgjorde början på den frist på två månader som getts fordringsägarna för att anmäla sina fordringar. |
31 |
Den 9 januari 2015 skrev de franska myndigheterna in det statliga stöd som förklarats oförenligt med den inre marknaden i SNCM:s balansräkning med ett belopp på cirka 198000000 euro. |
32 |
Vid förhandlingen upplyste Republiken Frankrike dessutom domstolen om att flera erbjudanden om köp av SNCM hade inkommit till Tribunal de commerce de Marseille den 2 februari 2015 inom ramen för tvångsrekonstruktionen. |
Prövning av talan
33 |
Kommissionen har framfört tre anmärkningar, vilka går ut på att artiklarna 3‐5 i det omtvistade beslutet har åsidosatts. |
34 |
Kommissionen har för det första gjort gällande att Republiken Frankrike inte vidtagit nödvändiga åtgärder för att återkräva det olagliga stödet inom föreskriven tid. Kommissionen anser för det andra att även om stödet verkligen upphörde i juli 2013, så skedde detta emellertid efter det datum som fastställts i det omtvistade beslutet, det vill säga den 3 maj 2013. För det tredje och slutligen har de upplysningar som begärts i det omtvistade beslutet inkommit först den 29 november 2013, trots att så skulle ha skett två månader efter det att detta beslut delgavs den 3 maj 2013. |
Den första anmärkningen: Det olagliga stödet har inte återkrävts
Partenas argument
35 |
Kommissionen har gjort gällande att Republiken Frankrike inte vidtagit nödvändiga åtgärder för att återkräva det olagliga stödet inom föreskriven tid. |
36 |
Kommissionen har avfärdat svarandens argument om att det är absolut omöjligt att på ett korrekt sätt genomföra det omtvistade beslutet. |
37 |
Kommissionen har bland annat gjort gällande att en sådan omöjlighet inte föreligger när, såsom i förevarande fall, den som beslutet är riktat till inte gjort några som helst försök att verkställa det omtvistade beslutet. |
38 |
Kommissionen har tillagt att den sociala oro som svaranden har hänvisat till som motiv för sitt påstående att det är omöjligt att verkställa beslutet måste sättas i sitt sammanhang. |
39 |
Kommissionen har härvid för det första påpekat att när det verkligen föreligger en nödsituation vad avser en åtgärd som påstås vara olaglig, så finns det alltid ett rättsmedel som gör det möjligt för medlemsstaterna eller för de näringsidkare som berörs av denna åtgärd att begära uppskov med verkställigheten av densamma. För det andra ankommer det på Republiken Frankrike att se till att lagarna följs och att den allmänna ordningen upprätthålls inom dess territorium, utan att vika sig för eventuella hot om störningar av den allmänna ordningen. Vad slutligen och för det tredje rör argumentet om avbrott i den territoriella kontinuiteten mellan fastlandet och Korsika genom att sjöförbindelserna som upprätthålls till Korsika genom SNCM:s försorg avbryts, anser kommissionen att detta påstående måste relativiseras, eftersom denna kontakt kan upprätthållas av andra konkurrerande bolag och i vilket fall som helst genom flygförbindelser. |
40 |
Republiken Frankrike har i sitt svaromål gjort gällande att det är absolut omöjligt för Frankrike att återkräva det belopp på 220224000 euro som anges i det omtvistade beslutet. |
41 |
Enligt Frankrike skulle ett återkrav av ett sådant belopp oundvikligen leda till att SNCM försätts i konkurs, vilket i sin tur skulle medföra mycket allvarliga störningar av den allmänna ordningen, av det slag som förekommit under strejken år 2005 och i mindre omfattning även under år 2014. Sådana strejker kan, såsom skett i det förgångna, på nytt komma att under en lång tid blockera Marseilles hamn, äventyra den territoriella kontinuiteten mellan fastlandet och Korsika och slutligen allvarligt påverka den ekonomiska balansen i en hel region. |
42 |
Republiken Frankrike har understrukit att ett tillfälligt eller slutgiltigt avbrott i SNCM:s verksamhet, åtminstone på kort sikt, väsentlig påverkar sjöförbindelserna mellan fastlandet och Korsika, och således den territoriella kontinuiteten mellan fastlandet och Korsika, däribland vad avser sjöförbindelserna mellan Marseille och olika hamnar på Korsika, eftersom privata initiativ endast i begränsad omfattning kan ersätta SNCM:s verksamhet. |
43 |
Republiken Frankrike har preciserat att SNCM står för en väsentlig del av sjöförbindelserna mellan Korsika och fastlandet, eftersom detta bolag svarar för 34,2 procent av passagerartrafiken och 39 procent av godstrafiken på dessa förbindelser. Frankrike har tillagt att CMN endast står för 40 procent av nämnda förbindelser vad avser grundservicen. Enligt Frankrike är bolaget Corsica Ferries det enda bolag som tävlat mot SNCM och CMN i anbudsförfarandet avseende uppdrag för allmän trafik åren 2007‐2013, vilket gör det uteslutet att något annat privat bolag kan komma att stå för den service som tillhandahållits av SNCM och att lösningen att Corsica Ferries tar över verksamheten från Marseilles hamn förutsätter att detta bolag flyttar en del av sin verksamhet från de hamnar bolaget nyttjar, det vill säga Nice och Toulon, vilket således påverkar den territoriella kontinuiteten mellan Korsika och dessa två hamnar. |
Domstolens bedömning
44 |
Domstolen erinrar om att det följer av dess fasta praxis att den logiska följden av att ett stöd har konstaterats vara olagligt är att stödet undanröjs genom återkrav för att på så sätt återställa den tidigare situationen. Ett beslut som fattas med stöd av artikel 108.2 FEUF om att ålägga en medlemsstat att återkräva olagligt stöd ska presumeras vara lagligt och till alla delar bindande för den det är riktat till, trots att det föreligger en talan om ogiltigförklaring enligt artikel 263 FEUF (se, för ett liknande resonemang, dom kommissionen/Frankrike, C‑261/99, EU:C:2001:179, punkterna 22 och 26, och där angiven rättspraxis). Den medlemsstat som ett sådant beslut är riktat till är således enligt artikel 288 fjärde stycket FEUF skyldig att vidta alla lämpliga åtgärder för att säkerställa att beslutet verkställs. |
45 |
Enligt artikel 14.3 i förordning nr 659/1999 ska stödet återkrävas utan dröjsmål eller, i förekommande fall, inom den frist som anges i beslutet om återkrav. Att rikta återkrav alltför sent, efter det att fristerna löpt ut, uppfyller inte kraven i EUF-fördraget (se, för ett liknande resonemang, dom kommissionen/Italien, C‑353/12, EU:C:2013:651, punkterna 31 och 32, och där angiven rättspraxis). |
46 |
I förevarande fall är det ostridigt att Republiken Frankrike vid utgången av den i det omtvistade beslutet föreskrivna tidsfristen, det vill säga den 3 september 2013, inte hade vidtagit nödvändiga åtgärder för att återkräva det olagliga stödet. Det var först den 7 och den 19 november 2014 som denna medlemsstat utställde två kravbrev gentemot SNCM, för ett belopp på omkring 198000000 euro, vilket är ett mindre belopp än det kommissionen fastställt, nämligen 220224000 euro. Det olagliga stödet har inte återbetalats. Enbart den omständigheten att dessa kravbrev utställts kan inte anses visa att det olagliga stödet återkrävts (se, för ett liknande resonemang, dom kommissionen/Slovakien, C‑507/08, EU:C:2010:802, punkt 48). |
47 |
Den omständigheten att Republiken Frankrike och SNCM väckt talan om att det omtvistade beslutet ska ogiltigförklaras saknar betydelse för förevarande tvist. Såsom framgår av artikel 278 FEUF ska, om tribunalen inte beslutat något annat, en sådan talan inte hindra verkställighet (se dom kommissionen/Frankrike, C‑232/05, EU:C:2006:651, punkt 60). Eftersom Republiken Frankrikes begäran om uppskov med verkställigheten av det omtvistade beslutet har avslagits av domstolen efter överklagande, påverkar den omständigheten att samma medlemsstat har väckt talan om ogiltigförklaring av det omtvistade beslutet inte det faktum att det är verkställbart. |
48 |
Av fast rättspraxis framgår att, med undantag för fall där ett beslut om återkrav har ogiltigförklarats enligt artikel 263 FEUF, är den enda grund som en medlemsstat kan åberopa till sitt försvar, vid en talan om fördragsbrott som kommissionen väckt med stöd av artikel 108.2 FEUF, att det föreligger ett absolut hinder för verkställighet av det ifrågavarande beslutet (se, för ett liknande resonemang, dom kommissionen/Tyskland, C‑527/12, EU:C:2014:2193, punkt 48 och där angiven rättspraxis). |
49 |
Villkoret att det ska föreligga ett absolut hinder för att verkställa beslutet är inte uppfyllt då den svarande medlemsstaten endast underrättar kommissionen om de rättsliga, politiska och praktiska svårigheter som det innebär att genomföra beslutet, utan att vidta någon faktisk åtgärd gentemot de ifrågavarande företagen i syfte att återkräva stödet och utan att föreslå kommissionen några alternativa lösningar för att genomföra beslutet genom vilka svårigheterna skulle kunna övervinnas (se dom kommissionen/Grekland, C‑415/03, EU:C:2005:287, punkt 43, dom kommissionen/Polen, C‑331/09, EU:C:2011:250, punkt 70, dom kommissionen/Italien, C‑305/09, EU:C:2011:274, punkt 33, och dom kommissionen/Italien, C‑243/10, EU:C:2012:182, punkt 41). |
50 |
I förevarande fall har Republiken Frankrike framfört två typer av argument för att få domstolen att fastställa att det föreligger en absolut omöjlighet att verkställa det omtvistade beslutet. |
51 |
Det första argumentet rör sociala följdverkningar som kan tänkas uppstå till följd av ett konkursbeslut avseende SNCM. Enligt Frankrike är det fråga om följdverkningar som kan komma att störa den allmänna ordningen och till och med förorsaka ett avbrott i den territoriella kontinuiteten mellan Korsika och fastlandet. Det andra argumentet rör materiella svårigheter som skulle uppstå om SNCM upplöses genom att det måste genomföras ett förfarande för att få till stånd ett nytt avtal om uppdrag för allmän trafik med en annan näringsidkare än SNCM, varvid denna näringsidkare inte nödvändigtvis kan antas omedelbart ha tillgång till den utrustning och personal som behövs för att uppfylla uppdraget för allmän trafik. Nödvändigheten av att genomföra ett sådant förfarande kommer på detta sätt att åtminstone under en viss tid även äventyra ovannämnda fortlöpande förbindelser. |
52 |
Vad avser eventuell social oro som kan äventyra allmän ordning framgår det av fast rättspraxis, såsom generaladvokaten påpekat i punkt 86 i sitt förslag till avgörande, att den berörda medlemsstaten i en sådan situation ska vidta alla lämpliga åtgärder för att säkerställa unionsrättens tillämplighet och verkan, så att den genomförs korrekt, vilket ligger i alla näringsidkares intresse, såvida inte medlemsstaten kan visa att ett ingripande från dess sida skulle få konsekvenser för den allmänna ordningen som den inte kan bemästra med de medel som den förfogar över (se, för ett liknande resonemang, dom kommissionen/Frankrike, C‑265/95, EU:C:1997:595, punkterna 56 och 57). |
53 |
I förevarande fall har Republiken Frankrike inte visat att ett ingripande från dess sida för att undanröja den påstådda eventuella sociala oron skulle få konsekvenser som den inte kan bemästra med de medel som den förfogar över. Även om man skulle utgå från att sjöförbindelserna med Korsika kommer att blockeras genom olagliga handlingar, så har Republiken Frankrike inte anfört någon omständighet som ger anledning att anta att det kommer att bli omöjligt att upprätthålla förbindelsen mellan Korsika och fastlandet genom andra sjöförbindelser eller genom flygtrafik, så att ön kan förses med grundläggande förnödenheter. |
54 |
Det ska vidare påpekas att den franska regeringens åtgärd att utfärda ett kravbrev på cirka 198 miljoner euro, och sedan anmäla en fordran i det kollektiva insolvensförfarandet mot SNCM, inte lett till någon social oro. |
55 |
Den eventuella sociala oro eller störning av den allmänna ordningen som Republiken Frankrike har hänvisat till i förevarande fall kan inte anses innebära att det föreligger en absolut omöjlighet att verkställa det omtvistade beslutet. |
56 |
Vad avser påståendet att den territoriella kontinuiteten kan komma att brytas under tiden från det att SNCM upplöses till det att det ingås ett nytt avtal om uppdrag för allmän trafik, framgår det av de samlade uppgifterna från Republiken Frankrike att den omständigheten att SNCM eventuellt upphör med sin verksamhet på kort sikt kan minska omfattningen av sjöförbindelserna mellan Marseille och Korsikas hamnar. Denna medlemsstat har emellertid inte visat på omständigheter som ger vid handen att en sådan minskning får följder som gör att det ska anses absolut omöjligt att verkställa det omtvistade beslutet. |
57 |
Domstolen konstaterar således att Republiken Frankrike inte har visat att det var absolut omöjligt att återkräva det olagliga stödet och finner därför att denna medlemsstat underlåtit att uppfylla sin skyldighet att återkräva det olagliga stöd som utbetalats, såsom föreskrivs i artiklarna 3.1‐3.3 och 4 i det omtvistade beslutet. |
Den andra anmärkningen: Underlåtenhet att ställa in utbetalningarna av olagligt stöd inom föreskriven frist
58 |
I artikel 3.4 i det omtvistade beslutet åläggs Republiken Frankrike att ställa in alla utbetalningar av olagligt stöd från och med tidpunkten för när detta beslut delges, vilket skedde den 3 maj 2013. |
59 |
Det framgår emellertid av kommissionens replik, och detta har inte ifrågasatts av Republiken Frankrike, att Frankrike först uppfyllt denna skyldighet den 23 juli 2013 och att Frankrike således åsidosatt sina skyldigheter under tiden från den 3 maj 2013 till den 23 juli 2013. |
60 |
Domstolen konstaterar således att denna skyldighet har åsidosatts. |
Den tredje anmärkningen: Underlåtenhet att informera kommissionen inom föreskriven tid
61 |
I artikel 5 i det omtvistade beslutet åläggs Republiken Frankrike att inom två månader efter den dag då beslutet har delgivits inge ett antal upplysningar. |
62 |
Eftersom Republiken Frankrike inte inom föreskriven tid har vidtagit nödvändiga åtgärder för att ställa in utbetalningen av statliga stöd för framtiden och återkräva de stödbelopp som redan har betalats ut, har den även åsidosatt sin skyldighet att upplysa kommissionen om de åtgärder som vidtagits under de två månaderna efter delgivningen av det omtvistade beslutet, vilket föreskrivs i artikel 5 i det omtvistade beslutet. |
63 |
Domstolen konstaterar således att denna skyldighet har åsidosatts. |
64 |
Mot bakgrund av vad som ovan anförts konstaterar domstolen att Republiken Frankrike har underlåtit att uppfylla sina skyldigheter enligt artikel 288 fjärde stycket FEUF och artiklarna 3, 4 och 5 i det omtvistade beslutet genom att inte inom de föreskrivna fristerna vidta alla nödvändiga åtgärder för att se till att SNCM betalar tillbaka det statliga stöd som förklarats olagligt och oförenligt med den inre marknaden i artikel 2.1 i ovannämnda beslut, genom att inte inom de föreskrivna fristerna ställa in alla utbetalningar av det stöd som avses i nämnda artikel 2.1 och genom att inte inom den fastställda fristen informera kommissionen om vilka åtgärder som vidtagits för att följa detta beslut. |
Rättegångskostnader
65 |
Enligt artikel 138.1 i rättegångsreglerna ska tappande part förpliktas att ersätta rättegångskostnaderna, om detta har yrkats. Kommissionen har yrkat att Republiken Frankrike ska ersätta rättegångskostnaderna. Eftersom Republiken Frankrike har tappat målet ska kommissionens yrkande bifallas. |
Mot denna bakgrund beslutar domstolen (femte avdelningen) följande: |
|
|
Underskrifter |
( *1 ) Rättegångsspråk: franska.