—

Polens regering, genom B. Majczyna, i egenskap av ombud,

—

Europeiska kommissionen, genom G. Braun och F.W. Bulst, båda i egenskap av ombud,

1

Begäran om förhandsavgörande avser tolkningen av artikel 4.1 b i Europaparlamentets och rådets direktiv 2008/95/EG av den 22 oktober 2008 om tillnärmningen av medlemsstaternas varumärkeslagar (EUT L 299, s. 25).

2

Begäran har framställts i ett mål mellan BGW Beratungs-Gesellschaft Wirtschaft mbH, tidigare BGW Marketings- & Management-Service GmbH (nedan kallat BGW) och Bodo Scholtz angående ordmärket BGW Bundesverband der deutschen Gesundheitswirtschaft.

3

Artikel 3 i direktiv 2008/95 har rubriken ”Registreringshinder eller ogiltighetsgrunder”. I punkt 1 b och 1 c i den artikeln stadgas följande:

”1.   Följande tecken och varumärken får inte registreras och om registrering har skett ska de kunna ogiltigförklaras:

…

…”

4

Artikel 4 i direktiv 2008/95 har rubriken ”Ytterligare registreringshinder eller ogiltighetsgrunder med avseende på konflikter med äldre rättigheter”. I punkt 1 b i den artikeln föreskrivs följande:

”1.   Ett varumärke ska inte registreras eller ska, om det är registrerat, kunna ogiltigförklaras

…

5

Följande föreskrifter ges i 9 § stycke 1 i varumärkeslagen (Markengesetz) av den 25 oktober 1994 (BGB1. I s. 3082, 1995 I s. 156, 1996 I s. 682) i dess lydelse enligt 3 § i lag av den av den 19 oktober 2013 (BGB1. I s. 3830):

”En varumärkesregistrering kan upphävas

…

6

Den 11 december 2006 registrerades ordmärket BGW Bundesverband der deutschen Gesundheitswirtschaft (nedan kallat det yngre varumärket) Deutsches Patent- und Markenamt (den tyska patent- och varumärkesmyndigheten) (nedan kallad DPMA), med nummer 306 33835. Varumärket registrerades bland annat för varor och tjänster i klasserna 16, 35, 41 och 43 i Niceöverenskommelsen om internationell klassificering av varor och tjänster vid varumärkesregistrering, av den 15 juni 1957, med ändringar och tillägg. Dessa varor och tjänster motsvarar följande beskrivning:

”Klass 16: Trycksaker

Klass 35: Annons- och reklamverksamhet; företagsledning, företagsadministration; kontorstjänster; professionell affärsrådgivning; konsulttjänster avseende företagsorganisation, konsulttjänster avseende företagsledning; organisation av utställningar och mässor för kommersiella ändamål eller för reklamändamål; PR-verksamhet;

Klass 41: Undervisning/utbildning; underhållning; idrotts- och kulturaktiviteter; anordnande av utställningar för kulturella ändamål eller utbildningsändamål; upplåtande av fritidsanläggningar; idrottsklubbar; anordnande och genomförande av kollokvier; anordnande och genomförande av konferenser, kongresser och symposier; upplåtande av idrottsanläggningar; gymnastikundervisning; anordnande och genomförande av seminarier, workshops, föredrag, rundabordssamtal och kurser; rådgivning avseende fritidsverksamheter; anordnande och genomförande av utbildnings- och fortbildningsevenemang; Informationstjänster som tillhandahålls gäster på kurorter avseende idrotts- och kulturarrangemang; information avseende kurer;

Klass 43: Utskänkning av mat och dryck, upplåtande av kortvarigt boende; reservation och förmedling av logi för gäster, särskilt gäster på kurorter; äldreboenden; tjänster avseende semesterbyar.”

7

BGW framställde en invändning mot den registreringen och åberopade därvid den tyska registreringen nr 304 06 837 för följande ord- och figurmärke (nedan kallat det äldre varumärket):

8

Det äldre varumärket registrerades den 21 juli 2004 för varor och tjänster i klasserna 16, 35 och 41 i Niceöverenskommelsen, vilka motsvarar följande beskrivning:

”Klass 16: Papper; kartong samt produkter därav, ej ingående i andra klasser; trycksaker; bokbinderimaterial; fotografier; pappersvaror (skriv -och kontorsmaterial); klister och lim för pappersvaror och hushållsändamål; konstnärsmaterial; målarpenslar; skrivmaskiner och kontorsförnödenheter (ej möbler); instruktions – och undervisningsmaterial (ej apparater); plastmaterial för emballering (ej ingående i andra klasser);

Klass 35: Annons- och reklamverksamhet; företagsledning, företagsadministration; kontorstjänster;

Klass 41: Undervisning/utbildning; underhållning; idrotts- och kulturaktiviteter; publicering och utgivning av tidningar, tidskrifter och böcker; utgivning av texter; anordnande av utställningar för kulturella ändamål och för idrotts- och underhållningsändamål; uthyrning av spelfilmer; uthyrning av filmkameror, ljudinspelningar och tv- och radioapparater; korrespondenskurser; anordnande och genomförande av konferenser, kongresser och symposier; elektronisk publicering av böcker och tidskrifter på internet; radiounderhållning; anordnande och genomförande av seminarier och workshops; översättningstjänster; utbildningstjänster; anordnande och genomförande av kollokvier; manusförfattartjänster; videofilmproduktion; anordnande av tävlingar.”

9

Genom beslut av den 2 oktober 2009 biföll DPMA delvis BGW:s invändning och förklarade att registreringen av det yngre varumärket till viss del skulle upphävas på grund av att det förelåg en risk för förväxling av de båda motstående varumärkena. Innehavaren av det yngre varumärket begärde omprövning av det beslutet. Genom omprövningsbeslut av den 9 januari 2012 upphävde DPMA det förstnämnda beslutet på den grunden att BGW inte hade visat att det äldre varumärket hade använts på ett sådant sätt att de förvärvade rättigheterna upprätthölls.

10

BGW överklagade detta beslut till den hänskjutande domstolen, Bundespatentgericht (federala patentdomstolen i Tyskland).

11

På grundval av den omfattande bevisning som BGW har lagt fram anser Bundespatentgericht att det är styrkt att det äldre varumärket verkligen har använts på ett sådant sätt att de förvärvade rättigheterna har upprätthållits, åtminstone såvitt avser varor i kategorin ”trycksaker” och tjänster i kategorierna ”annons- och reklamverksamhet”, ”anordnande och genomförande av seminarier” och ”anordnande av tävlingar”. Bundespatentgericht har därvid anfört att de aktuella tjänsterna huvudsakligen tillhandahålls företag inom hälsobranschen, särskilt optiker och försäljare av hörselhjälpmedel. De motstående varumärkena varor avser således varor som är identiska och tjänster som delvis är identiska och delvis av liknande slag.

12

När det gäller varumärkeslikheten anser Bundespatentgericht att det helhetsintryck som det äldre varumärket ger utslutande domineras av bokstavsföljden ”BGW”, eftersom figurelementet endast bidrar till att framhäva bokstavsföljden från visuell synpunkt och saknar betydelse i fonetiskt hänseende. Vad gäller det yngre varumärket är ordkombinationen ”Bundesverband der deutschen Gesundheitswirtschaft” enligt Bundespatentgericht beskrivande och saknar helt särskiljningsförmåga, eftersom den endast innebär en angivelse av att de aktuella varorna och tjänsterna tillhandahålls av en företagssammanslutning inom hälsobranschen med verksamhet i hela landet utan att det därigenom är möjligt att med exakthet fastställa varornas och tjänsternas kommersiella ursprung.

13

Bundespatentgericht anser att även det helhetsintryck som det yngre varumärket ger domineras av bokstavsföljden ”BGW”. I vart fall anser den, oberoende av hur den aktuella ordkombinationen ska bedömas, att nämnda bokstavskombination åtminstone ska anses ha en självständig kännetecknande ställning i det yngre varumärket i den mening som avses i dom Medion (C‑120/04, EU:C:2005:594). När omsättningskretsen kommer i kontakt med det yngre varumärket kommer den således att känna igen det äldre varumärket med den enda skillnaden att initialförkortningen ”BGW” – vilken i sig inte betyder något – förtydligas genom den (beskrivande) angivelsen ”Bundesverband der deutschen Gesundheitswirschaft”.

14

Med hänvisning till dom AMS mot harmoniseringskontoret – American Medical Systems (AMS Advanced Medical Services) (T‑425/03, EU:T:2007:311) anser Bundespatentgericht följaktligen att det inte råder något tvivel om att det, med avseende på de varor och tjänster som angetts i punkt 11 ovan, föreligger en risk att omsättningskretsen förväxlar de motstående varumärkena.

15

Enligt Bundespatentgericht är emellertid den bedömningen inte tillämplig i det aktuella fallet på grund av domstolens ståndpunkt i domen Strigl och Securvita (C‑90/11 och C‑91/11, EU:C:2012:147). I den domen slog domstolen fast att artikel 3.1 b och c i direktiv 2008/95 är tillämplig på ett ordmärke som består av en sammansättning av en beskrivande ordkombination och en i sig icke-beskrivande bokstavsföljd, om allmänheten, på grund av att bokstavsföljden återger begynnelsebokstäverna i vart och ett av orden i denna ordkombination, uppfattar bokstavsföljden som en förkortning av ordkombinationen, och det aktuella varumärket i sin helhet därmed kan uppfattas som en kombination av beskrivande upplysningar och förkortningar, vilken följaktligen saknar särskiljningsförmåga. Vidare fann domstolen i punkt 38 i den domen att den bokstavsföljd som återger begynnelsebokstäverna i de ord som ingår i ordkombinationen endast intar en underordnad ställning i förhållande till ordkombinationen.

16

Enligt Bundespatentgericht är det således uteslutet att en beståndsdel i ett sammansatt varumärke – i förevarande fall bokstavsföljden ”BGW”, som uppfattas som en initialförkortning i det yngre varumärket – ska anses vara dominerande eller åtminstone ha en självständig och kännetecknande ställning, när den beståndsdelen endast intar en underordnad ställning.

17

Den omständigheten att domen Strigl och Securvita (C‑90/11 och C‑91/11, EU:C:2012:147) rörde absoluta registreringshinder enligt artikel 3 i direktiv 2008/95 motiverar inte, enligt Bundespatentgericht, att det görs en annan bedömning i det nu aktuella nationella målet, vilket rör det ytterligare registreringshindret i artikel 4.1 b i nämnda direktiv, eftersom det sätt på vilket allmänheten uppfattar ett varumärke i princip inte kan vara beroende av huruvida det rör sig om ett registreringshinder enligt artikel 3 eller enligt artikel 4 i direktiv 2008/95.

18

Mot denna bakgrund har Bundespatentgericht beslutat att vilandeförklara målet och ställa följande fråga till domstolen:

”Ska artikel 4.1 b i direktiv 2008/95 tolkas så, att det, i fråga om varor och tjänster som är identiska eller av liknande slag, ska anses föreligga en risk för förväxling hos allmänheten när en bokstavsföljd – som har särskiljningsförmåga och som dominerar ett äldre ord- eller figurkännetecken med medelhög särskiljningsförmåga – används i ett yngre ordkännetecken tillhörande tredje man på så sätt att det till bokstavsföljden fogas en beskrivande ordkombination, vilken förklarar bokstavsföljden så, att den är en förkortning av de beskrivande orden?”

19

Bundespatentgericht har ställt frågan för att få klarhet i huruvida artikel 4.1 b i direktiv 2008/95 ska tolkas på så sätt att det, i fråga om varor och tjänster som är identiska eller av liknande slag, kan föreligga en risk att omsättningskretsen förväxlar ett äldre varumärke bestående av en bokstavsföljd, som har särskiljningsförmåga och som är det dominerande elementet i detta varumärke, vilket i sin tur har medelhög särskiljningsförmåga, och ett yngre varumärke som återger nämnda bokstavsföljd med tillägg av en beskrivande kombination av ord vilkas begynnelsebokstäver motsvarar nämnda bokstavsföljd, så att omsättningskretsen uppfattar den som en initialförkortning för denna ordkombination.

20

Bundespatentgericht har ställt frågan mot bakgrund av de tvivel den hyser angående tillämpningen av domen Strigl och Securvita (C‑90/11 och C‑91/11, EU:C:2012:147) i samband med bedömningen av likheten mellan de i det nationella målet motstående varumärkena. Det är därför lämpligt att inledningsvis ta ställning till nämnda doms räckvidd och relevans.

21

De nationella mål som utgjorde bakgrunden till domen Strigl och Securvita (C‑90/11 och C‑91/11, EU:C:2012:147) rörde två ordmärken, varav det ena utgjordes av kännetecknet ”Multi Markets Fund” som beteckning för en investeringsfond som är aktiv på flera finansmarknader och det andra av kännetecknet ”NAI Der Natur-Aktien-Index” som beteckning för ett aktieindex som omfattar aktier i ekologiskt inriktade företag. I de målen ansåg den nationella domstolen att kännetecknen ”MMF” och ”NAI” betraktade för sig inte hade beskrivande karaktär i den mening som avses i artikel 3.1 c i direktiv 2008/95 och frågade därför domstolen huruvida de registreringshinder som föreskrivs i artikel 3.1 b och/eller c i direktivet är tillämpliga på ett ordmärke som består av en sammansättning av en beskrivande ordkombination och en bokstavsföljd som i sig inte är beskrivande, men som återger begynnelsebokstäverna i vart och ett av de ord som ingår i ordkombinationen.

22

I de ovannämnda målen gällde det således att fastställa huruvida ett sammansatt varumärke bestående av en ordkombination som var sammanfogad med kombinationens initialförkortning kunde registreras med beaktande av bestämmelserna i artikel 3.1 b och c i direktiv 2008/95 och inte att, såsom i förevarande fall, avgöra huruvida det kan föreligga en risk för förväxling mellan ett äldre varumärke bestående av en bokstavsföljd och ett yngre varumärke som återger denna bokstavsföljd med tillägg av en ordkombination.

23

Domstolen konstaterar för det första att de absoluta registreringshindren enligt artikel 3.1 b och c i direktiv 2008/95 och de relativa registreringshindren enligt artikel 4.1 b i samma direktiv har olika syften och är avsedda att skydda olika intressen.

24

När det gäller artikel 3.1 c i direktiv 2008/95 ska det allmänintresse som ligger bakom den bestämmelsen säkerställa att kännetecken som beskriver en eller flera egenskaper hos de varor eller tjänster som registreringsansökan avser fritt kan användas av alla de ekonomiska aktörer som tillhandahåller sådana varor eller tjänster (dom Strigl och Securvita, C‑90/11 och C‑91/11, EU:C:2012:147, punkt 31 och där angiven rättspraxis).

25

Det allmänintresse som ligger bakom artikel 3.1 b i det direktivet sammanfaller med varumärkets grundläggande funktion som är att, i fråga om en vara eller tjänst som kännetecknas av varumärket, garantera konsumenten eller slutanvändaren varans eller tjänstens ursprung, så att det är möjligt att utan risk för förväxling särskilja denna vara eller tjänst från andra med ett annat ursprung (se dom Eurohypo/harmoniseringskontoret, C‑304/06 P, EU:C:2008:261, punkt 56 och där angiven rättspraxis).

26

Artikel 4.1 b i direktivet är däremot avsedd att skydda de enskilda intressena hos innehavare av äldre varumärken som kommer i konflikt med det kännetecken som registreringsansökan avser och garanterar därmed varumärkets funktion att ange varans eller tjänstens ursprung för det fall det föreligger en risk för förväxling (se, för ett liknande resonemang, dom Medion, C‑120/04, EU:C:2005:594, punkterna 24 och 26 och där angiven rättspraxis).

27

Såsom Bundespatentgericht helt riktigt har angett kan omsättningskretsens uppfattning av ett kännetecken visserligen inte vara beroende av vilket registreringshinder som är aktuellt, men denna uppfattning kan betraktas ur olika synvinklar, beroende på om det är fråga om en bedömning av huruvida ett kännetecken är beskrivande eller en bedömning av huruvida det föreligger en risk för förväxling.

28

Generaladvokaten har i punkt 29 i sitt förslag till avgörande angett att vid bedömningen av huruvida ett kännetecken är beskrivande, riktas uppmärksamheten mot de mentala processer som kan resultera i att det görs en koppling mellan å ena sidan kännetecknet eller dess olika beståndsdelar och å andra sidan de berörda varorna och/eller tjänsterna, medan det vid bedömningen av förväxlingsrisken rör sig om att undersöka processer för att komma ihåg kännetecknet, för att känna igen det och för att återkalla det i minnet samt associativa mekanismer.

29

För det andra kan det konstateras att domstolen i punkt 32 i domen Strigl och Securvita (C‑90/11 och C‑91/11, EU:C:2012:147) angav att de tre versaler som förekom i vartdera kännetecknet, nämligen ”MMF” respektive ”NAI”, motsvarade begynnelsebokstäverna i de ordkombinationer som de var fogade till och att ordkombinationen och bokstavsföljden i båda fallen var avsedda att förtydliga varandra och att betona att de hör samman. Var och en av bokstavsföljderna var således utformad som en hjälp för omsättningskretsen att uppfatta ordkombinationen genom att användningen av den förenklades och genom att det blev lättare att komma ihåg den.

30

I det avseendet preciserade domstolen i punkterna 37 och 38 i nämnda dom att om omsättningskretsen uppfattade de aktuella bokstavsföljderna som förkortningar av de ordkombinationer som de är sammanfogade med, kunde bokstavsföljderna inte bli något mer än summan av beståndsdelarna i varumärket i dess helhet och detta även om bokstavsföljderna i sig kunde anses ha särskiljningsförmåga. Domstolen fann tvärtom att bokstavsföljden endast intog en ”underordnad ställning” i förhållande till den ordkombination som de var sammansatta med.

31

Det framgår av domskälen i domen Strigl och Securvita (C‑90/11 och C‑91/11, EU:C:2012:147) att frågan huruvida ett kännetecken bestående av en sammansättning av en bokstavsföljd och en ordkombination enligt artikel 3.1 b och 3.1 c i direktiv 2008/95 är oregistrerbart ska bedömas utifrån omständigheterna i det enskilda fallet med utgångspunkt i omsättningskretsens uppfattning dels av det inbördes beroendeförhållandet mellan kännetecknets olika beståndsdelar, dels av kännetecknet som helhet.

32

Domstolens uttalande i punkt 38 i nämnda dom, till vilket Bundespatentgericht har hänvisat, att den bokstavsföljd som återger begynnelsebokstäverna i de ord som ingår i ordkombinationen endast intar en underordnad ställning i förhållande till ordkombinationen, ska således förstås i linje med det nyss anförda och får inte tolkas så, att det är ett uttryck för en allmän regel som gäller vid bedömningen av huruvida en bokstavsföljd som återger begynnelsebokstäverna i vart och ett av de ord som ingår i den ordkombination till vilken bokstavsföljden fogats är av underordnad karaktär.

33

Detta uttalande förtydligar nämligen endast, såvitt gäller tillämpningen av registreringshindren i artikel 3.1 b och c i direktiv 2008/95, att en bokstavsföljd som i sig har särskiljningsförmåga kan få beskrivande karaktär när den ingår i ett sammansatt varumärke och där kombineras med ett beskrivande huvuduttryck som bokstavsföljden skulle kunna uppfattas som en förkortning av. Huruvida så verkligen är fallet ska avgöras genom en bedömning i varje enskilt fall.

34

Av vad ovan anförts följer att de konstateranden som gjordes i dom Strigl och Securvita (C‑90/11 och C‑91/11, EU:C:2012:147) – mot bakgrund av det annorlunda rättsliga sammanhanget i de målen och den räckvidd som domen ska ges – inte kan tillämpas på det här aktuella nationella målet i syfte att bedöma huruvida de motstående varumärkena liknar varandra.

35

Det ska därefter erinras om den rättspraxis som innebär att helhetsbedömningen av risken för förväxling, vad gäller varumärkenas visuella likhet, ljudlikhet eller begreppsmässiga likhet, ska grunda sig på det helhetsintryck som varumärkena åstadkommer med hänsyn särskilt till deras särskiljande och dominerande beståndsdelar. Den uppfattning som genomsnittskonsumenten av de aktuella varorna och tjänsterna har av varumärkena är av avgörande betydelse vid helhetsbedömningen av risken för förväxling. Genomsnittskonsumenten uppfattar vanligtvis ett varumärke som en helhet och ägnar sig inte åt att undersöka varumärkets olika detaljer (dom Bimbo/harmoniseringskontoret, C‑591/12 P, EU:C:2014:305, punkt 21 och där angiven rättspraxis).

36

Bedömningen av likheten mellan två varumärken ska inte endast avse en beståndsdel i ett sammansatt varumärke som jämförs med ett annat varumärke. Tvärtom ska jämförelsen göras genom att en helhetsbedömning görs av vart och ett av de aktuella varumärkena. (dom harmoniseringskontoret/Shaker, C‑334/05 P, EU:C:2007:333, punkt 41, och dom Aceites del Sur-Coosur/Koipe, C‑498/07 P, EU:C:2009:503, punkt 61).

37

Omsättningskretsens minnesbild av det helhetsintryck som ett sammansatt varumärke ger kan under vissa förhållanden domineras av en eller flera av varumärkets beståndsdelar, men det är endast när alla andra beståndsdelar i varumärket är försumbara som bedömningen av likheten kan grunda sig enbart på den dominerande beståndsdelen (dom harmoniseringskontoret/Shaker, C‑334/05 P, EU:C:2007:333, punkterna 41 och 42, och dom Nestlé/harmoniseringskontoret, C‑193/06 P, EU:C:2007:539, punkterna 42 och 43 och där angiven rättspraxis).

38

Domstolen har i detta avseende preciserat att den beståndsdel som är gemensam för de motstående varumärkena, även när det inte kan anses att den är dominerande för helhetsintrycket, ska beaktas vid bedömningen av de motstående varumärkenas likhet om denna gemensamma beståndsdel själv utgör det äldre varumärket och behåller en självständig kännetecknande ställning i det varumärke som är sammansatt av bland annat nämnda beståndsdel och som avses med registreringsansökan. För det fall en gemensam beståndsdel behåller en självständig kännetecknande ställning i det sammansatta kännetecknet kan helhetsintrycket av det sammansatta kännetecknet nämligen leda allmänheten till att tro att varorna eller tjänsterna i fråga härrör från företag som åtminstone har ekonomiska band. Om så är fallet anses det föreligga en förväxlingsrisk (dom Medion, C‑120/04, EU:C:2005:594, punkterna 30 och 36, och beslut ecoblue/harmoniseringskontoret och Banco Bilbao Vizcaya Argentaria, C‑23/09 P, EU:C:2010:35, punkt 45).

39

Domstolen har emellertid också förtydligat att en beståndsdel i ett sammansatt kännetecken inte har en sådan självständig och kännetecknande ställning om den tillsammans med kännetecknets övriga beståndsdelar utgör en enhet med en betydelse som skiljer sig från betydelsen av dessa beståndsdelar tagna var för sig (dom Bimbo/harmoniseringskontoret, C‑591/12 P, EU:C:2014:305, punkt 25).

40

Det ska därutöver påpekas att, såsom generaladvokaten har angett i punkt 40 i sitt förslag till avgörande, även en beståndsdel med endast låg särskiljningsförmåga i princip kan dominera helhetsintrycket av ett sammansatt varumärke eller ha en självständig och kännetecknande ställning i ett sådant varumärke i den mening som avses i den rättspraxis som bygger på domen Medion (C‑120/04, EU:C:2005:594), om denna beståndsdel på grund av exempelvis sin placering i kännetecknet eller sin storlek kan uppfattas av konsumenten och stanna kvar i dennes minne.

41

I förevarande fall ankommer det på den hänskjutande domstolen att fastställa omsättningskretsens minnesbild av det helhetsintryck som det yngre varumärket ger, särskilt genom en analys av beståndsdelarna i detsamma och av deras relativa betydelse för omsättningskretsens uppfattning och att mot bakgrund av detta helhetsintryck och samtliga relevanta faktorer i det enskilda fallet bedöma risken för förväxling (dom Bimbo/harmoniseringskontoret, C‑591/12 P, EU:C:2014:305, punkt 34).

42

Det ska emellertid noteras att enbart den omständigheten att det yngre varumärket består av ett kännetecken som återger den bokstavsföljd som utgör det äldre varumärkets enda ordelement och en kombination av ord vilkas begynnelsebokstäver motsvarar nämnda bokstavsföljd inte i sig kan anses utesluta att det finns en risk för förväxling med det äldre varumärket.

43

Mot bakgrund av omständigheterna i det nationella målet ska den hänskjutande domstolen således bland annat pröva huruvida det samband som omsättningskretsen kan komma att uppfatta mellan bokstavsföljden och ordkombinationen (däribland möjligheten att bokstavsföljden uppfattas som en initialförkortning av ordkombinationen) är sådant att omsättningskretsen kan uppfatta och memorera denna bokstavsföljd självständigt i det yngre varumärket. Den hänskjutande domstolen ska också, i förekommande fall, bedöma huruvida det yngre varumärkets beståndsdelar tillsammans utgör en avgränsad logisk enhet med en betydelse som skiljer sig från betydelsen av dessa beståndsdelar tagna var för sig.

44

Tolkningsfrågan ska således besvaras enligt följande. Artikel 4.1 b i direktiv 2008/95 ska tolkas på så sätt att det, i fråga om varor och tjänster som är identiska eller av liknande slag, kan föreligga en risk att omsättningskretsen förväxlar ett äldre varumärke bestående av en bokstavsföljd, som har särskiljningsförmåga och som är det dominerande elementet i detta varumärke, vilket i sin tur har medelhög särskiljningsförmåga, och ett yngre varumärke som återger nämnda bokstavsföljd med tillägg av en beskrivande kombination av ord vilkas begynnelsebokstäver motsvarar nämnda bokstavsföljd så att omsättningskretsen uppfattar den som en initialförkortning för denna ordkombination.

45

Eftersom förfarandet i förhållande till parterna i målet vid den nationella domstolen utgör ett led i beredningen av samma mål, ankommer det på den nationella domstolen att besluta om rättegångskostnaderna. De kostnader för att avge yttrande till domstolen som andra än nämnda parter har haft är inte ersättningsgilla.

Mot denna bakgrund beslutar domstolen (första avdelningen) följande:

Artikel 4.1 b i Europaparlamentets och rådets direktiv 2008/95/EG av den 22 oktober 2008 om tillnärmningen av medlemsstaternas varumärkeslagar ska tolkas på så sätt att det, i fråga om varor och tjänster som är identiska eller av liknande slag, kan föreligga en risk att omsättningskretsen förväxlar ett äldre varumärke bestående av en bokstavsföljd, som har särskiljningsförmåga och som är det dominerande elementet i detta varumärke, vilket i sin tur har medelhög särskiljningsförmåga, och ett yngre varumärke som återger nämnda bokstavsföljd med tillägg av en beskrivande kombination av ord vilkas begynnelsebokstäver motsvarar nämnda bokstavsföljd, så att omsättningskretsen uppfattar den som en initialförkortning för denna ordkombination.