—

Ove Ahlström och Lennart Kjellberg, genom advokaten E. Bergenhem,

—

Europeiska kommissionen, genom A. Bouquet och C. Tufvesson, båda i egenskap av ombud,

1

Begäran om förhandsavgörande avser tolkningen av avtalet om fiskepartnerskap mellan Europeiska gemenskapen och Konungariket Marocko, som godkändes på gemenskapens vägnar genom rådets förordning (EG) nr 764/2006 av den 22 maj 2006 (EUT L 141, s. 1) (nedan kallat fiskeavtalet).

2

Begäran har framställts i ett brottmål mot Ove Ahlström och Lennart Kjellberg samt mot Fiskeri Ganthi AB (nedan kallat Fiskeri Ganthi) och Fiskeri Nordic AB (nedan kallat Fiskeri Nordic), i vilket dessa läggs till last att de under perioden april 2007 till och med maj 2008 har bedrivit otillåtet fiske inom marockanska fiskezoner.

3

De avtalsslutande parterna har i fjärde skälet i ingressen till fiskeavtalet uttalat att de är beslutna att i ömsesidigt intresse samarbeta i syfte att främja ett ansvarsfullt fiske för att säkerställa ett långsiktigt bevarande och hållbart utnyttjande av levande marina resurser och i synnerhet att införa ett kontrollsystem för allt fiske så att åtgärderna för förvaltning och bevarande av dessa resurser blir effektiva. De har i sjunde skälet i ingressen även uttryckt sin avsikt att fastställa villkor och bestämmelser för gemenskapsfartygens fiskeverksamhet i de marockanska fiskezonerna och för gemenskapens stöd till främjande av ansvarsfullt fiske i de fiskezonerna.

4

Enligt artikel 1 i fiskeavtalet har detta avtal följande syfte:

”I detta avtal fastställs principer, regler och förfaranden för

5

Enligt artkel 2 d i fiskeavtalet ska med ”gemenskapsfartyg” i avtalet förstås ”ett fiskefartyg som för en EG-medlemsstats flagg och är registrerat i gemenskapen”.

6

Artikel 6 i fiskeavtalet har rubriken ”Villkor för att få bedriva fiske”. Punkterna 1 och 2 i denna artikel har följande lydelse:

”1.   Gemenskapsfartyg får bedriva fiske i Marockos fiskezoner endast om de har en fiskelicens som har utfärdats inom ramen för detta avtal. Gemenskapsfartygen måste för att få fiska ha en licens som har utfärdats av Marockos behöriga myndigheter på begäran av gemenskapens behöriga myndigheter.

2.   Marockos myndigheter kan utfärda licenser till gemenskapsfartyg för de fiskekategorier som inte omfattas av [protokollet om fastställande av de fiskemöjligheter och den ekonomiska ersättning som avses i avtalet (nedan kallat protokollet)]. I linje med det partnerskap som etableras genom detta avtal måste dock Europeiska kommissionen först godkänna sådana licenser. Förfarandet för ansökan om fiskelicens för ett fartyg, gällande avgifter och hur fartygsägaren skall betala dessa avgifter kommer att fastställas i samförstånd.”

7

Artikel 7 i fiskeavtalet har rubriken ”Ekonomisk ersättning”. Punkt 1 i denna artikel har följande lydelse:

”Gemenskapen skall ge Marocko en ekonomisk ersättning enligt de villkor som anges i protokollet och bilagan [till fiskeavtalet]. Ersättningen består av följande två sammanhängande faktorer:

8

Rådets förordning (EG) nr 3317/94 av den 22 december 1994 om allmänna bestämmelser om tillstånd att bedriva fiske i ett tredje lands vatten inom ramen för ett fiskeavtal (EGT L 350, s. 13; svensk specialutgåva, område 4, volym 7, s. 42) var i kraft vid tiden för omständigheterna i det nationella målet. I andra skälet i ingressen till denna förordning anges följande: ”I syfte att säkerställa en effektiv och öppen förvaltning av det fiske som gemenskapsfartyg bedriver inom ramen för ett fiskeavtal mellan gemenskapen och tredje land är det nödvändigt att varje medlemsstat tillåter sina fiskefartyg som har en fiskelicens från ett tredje land att bedriva sådan verksamhet, och att fiske i tredje lands vatten utan en sådan licens förbjuds så att gemenskapens förpliktelser gentemot tredje land kan uppfyllas.”

9

I artikel 1 i denna förordning föreskrevs följande:

”1.   I denna förordning fastställs allmänna bestämmelser för det fiske som gemenskapens fiskefartyg bedriver i tredje lands vatten inom ramen för ett fiskeavtal mellan gemenskapen och det landet i sådana fall där det tredje landet kräver en fiskelicens.

2.   Endast gemenskapens fiskefartyg med ett giltigt fisketillstånd inom ramen för ett fiskeavtal får bedriva fiske i ett tredje lands vatten inom ramen för ett fiskeavtal mellan gemenskapen och det landet.”

10

Enligt artikel 2 i förordningen avsågs med ”fisketillstånd inom ramen för ett fiskeavtal” ett bemyndigande som tilldelas av flaggmedlemsstaten till ett EU-fartyg inom ramen för ett fiskeavtal mellan gemenskapen och tredjeland och som, i tillägg till fiskelicensen, medger att det fartyget bedriver fiske i tredjelandets fiskezon.

11

I artikel 3 i förordningen föreskrevs följande:

”Flaggmedlemsstaten skall bevilja och förvalta fisketillstånd inom ramen för ett fiskeavtal för fiskefartyg som för dess flagg i enlighet med bestämmelserna i denna förordning.”

12

Artikel 5 i förordningen hade följande lydelse:

”1.   Flaggmedlemsstaten skall för de fartyg som för dess flagg till kommissionen överlämna alla ansökningar om utfärdande av fiskelicenser från ett tredje land om att bedriva fiske inom ramen för de fiskemöjligheter som gemenskapen har beviljats i enlighet med fiskeavtal med ett tredje land. Flaggmedlemsstaten skall säkerställa att ansökningarna uppfyller villkoren i avtalet samt gemenskapsbestämmelserna.

2.   Kommissionen skall granska ansökningarna från varje medlemsstat mot bakgrund av de fiskemöjligheter som medlemsstaten har tilldelats i enlighet med gemenskapsbestämmelserna samt de villkor som fastställs i fiskeavtalet och som är tillämpliga på gemenskapens fartyg. Kommissionen skall inom tio arbetsdagar efter det att medlemsstatens ansökan mottogs, eller inom den tidsfrist som fastställs genom fiskeavtalet, till det berörda tredje landet sända ansökningen om en fiskelicens från ett tredje land till de gemenskapsfartyg som önskar bedriva fiske i dess vatten. Om kommissionens granskning av ansökningen visar att ansökningen inte uppfyller villkoren i denna punkt skall kommissionen omedelbart underrätta den berörda medlemsstaten om att kommissionen inte kan sända hela eller en del av ansökningen till det berörda tredje landet, och samtidigt ange skälen för detta.

3.   Kommissionen skall omedelbart unde[r]rätta flaggmedlemsstaten om att det berörda tredje landet antingen har beviljat en fiskelicens eller om att det tredje landet har beslutat att inte bevilja någon fiskelicens. Om någon fiskelicens inte beviljas skall kommissionen i samråd med flaggmedlemsstaten och det berörda tredje landet göra den undersökning som behövs.”

13

Hovrätten för Västra Sverige har upplyst att det av 19–23 §§ fiskelagen (1993:787) följer att den svenska regeringen eller den myndighet som regeringen bestämmer – det vill säga Fiskeriverket, vid tiden för omständigheterna i det nationella målet – får meddela föreskrifter för bedrivande av fiske. I 24 § samma lag stadgas att föreskrifter meddelade med stöd av 19–23 §§ ska tillämpas vid svenskt havsfiske utanför Sveriges ekonomiska zon i internationellt vatten och i andra vatten där fisket bedrivs med stöd av internationella överenskommelser.

14

Enligt 40 § fiskelagen ska den som med uppsåt eller av oaktsamhet bryter mot föreskrifter som meddelats med stöd av 19 §, 20 § första stycket eller 21–23 §§ fiskelagen dömas till böter eller fängelse i högst ett år. Till samma straff döms den som med uppsåt eller av grov oaktsamhet bryter mot unionens förordningar om den gemensamma fiskeripolitiken genom bland annat otillåtet fiske. Om ett brott enligt 40 § är att anse som grovt döms till fängelse i högst två år.

15

Fiskeriverkets föreskrifter om resurstillträde och kontroll på fiskets område (FIFS 2004:25) är, enligt 1 kap. 1 § i dessa föreskrifter, bland annat tillämpliga på förordning nr 3317/94. I 3 kap. 1 § i dessa föreskrifter, i deras lydelse vid tiden för händelserna i det nationella målet, föreskrivs följande:

”Fartyg med en största längd av fem meter eller mer får användas för yrkesmässigt fiske i havet endast efter tillstånd av Fiskeriverket.”

16

4 kap. i Fiskeriverkets föreskrifter har rubriken ”Kompletterande fartygstillstånd …”. Kapitlet har följande lydelse:

”Fiske inom ramen för [Europeiska gemenskapens] fiskeavtal med tredje land

1 § Ansökan om sådan fiskelicens från tredje land och sådant fisketillstånd inom ramen för ett fiskeavtal som avses i förordning … nr 3317/94 görs hos Fiskeriverket.

Fisketillstånd meddelas genom upptagande av fartyget på baslista.

2 § Som villkor för tillstånd enligt 1 § gäller följande.

1.   När inpassering sker till tredje lands zon skall aktivanmälan ske via Stockholm Radio till behörig myndighet i det landet. I anmälan skall anges fartygets distriktsbeteckning, namn och radioanropssignal. Vid utträde ur zonen skall över samma radiostation göras passivanmälan.

2.   Endast det antal tillståndsgivna fartyg som Fiskeriverket särskilt meddelar får samtidigt befinna sig i tredje lands zon.

3.   De ytterligare föreskrifter skall iakttas som myndigheterna i det tredje landet kan komma att meddela.

4.   Fiskeriverket kan föreskriva ytterligare villkor.

Fiske med stöd av enskilt avtal om fiske i tredje lands farvatten, på annat lands kvoter och på internationellt vatten utanför fiskezon eller ekonomisk zon

3 § Fiske med ett svenskt fiskefartyg med fartygstillstånd i tredje lands farvatten i annat fall än som avses i 1 §, på annat lands kvoter eller på internationellt vatten utanför fiskezoner eller ekonomiska zoner får bedrivas endast efter särskilt tillstånd av Fiskeriverket.”

17

Av begäran om förhandsavgörande framgår följande: Ove Ahlström är ställföreträdare för Fiskeri Ganthi, som var ägare till fartyget Aldo, och Lennart Kjellberg är ställföreträdare för Fiskeri Nordic, som var ägare till fartyget Nordic IV. De står åtalade för att under tiden från och med april 2007 till och med maj 2008 uppsåtligen eller av grov oaktsamhet ha bedrivit yrkesfiske i havet utanför Västsahara med dessa fartyg, vilka var registrerade i det svenska fartygsregistret, utan att fartygen innehaft och medfört ombord erforderliga tillstånd meddelade av Fiskeriverket, dels generellt fartygstillstånd för yrkesfiske i allmänhet, dels särskilt fartygstillstånd för fiske i aktuellt farvatten i enlighet med fiskeavtal. Till stöd för åtalet har åberopats 24 och 40 §§ fiskelagen samt 3 kap. 1 § och 4 kap. 3 § i Fiskeriverkets föreskrifter.

18

Som alternativt lagstöd för åtalet har kammaråklagaren åberopat 40 § fiskelagen, artikel 3 i kommissionens förordning (EG) nr 1281/2005 av den 3 augusti 2005 om förvaltning av fiskelicenser och de uppgifter som åtminstone måste ingå i sådana licenser (EUT L 203, s. 3), samt artikel 22.1 a i rådets förordning (EG) nr 2371/2002 av den 20 december 2002 om bevarande och hållbart utnyttjande av fiskeresurserna inom ramen för den gemensamma fiskeripolitiken (EGT L 358, s. 59) jämförd med artikel 6 i fiskeavtalet.

19

Kammaråklagaren har till stöd för åtalet anfört följande: De aktuella fartygen har bemannats av svenska och marockanska fiskare. Med fartygen har kontinuerligt bedrivits trålfiske, som har inbringat intäkter som totalt uppgått till minst 14 miljoner svenska kronor (SEK) år 2007 och 6 miljoner SEK år 2008. Brotten är grova då de skett systematiskt under lång tid, avsett verksamhet av särskilt stor omfattning och fångster av betydande värde.

20

Ove Ahlström och Lennart Kjellberg har förnekat gärningarna och bestritt ansvar för brott. De har gjort gällande följande: Fiskefartygen Aldo och Nordic IV har, genom avtal om så kallad Bareboat Charter, varit uthyrda till det marockanska bolaget Atlas Pelagic. Detta bolag förfogar över egna fiskerättigheter i marockanskt territorialvatten och över andra marockanska personers fiskerättigheter. Bolaget har inom ramen för sin verksamhet hyrt och självständigt disponerat de två fartygen. För denna verksamhet krävs inte tillstånd från svensk eller annan europeisk myndighet, eftersom Fiskeriverkets föreskrifter inte är tillämpliga på den uthyrningsverksamhet som Fiskeri Ganthi och Fiskeri Nordic har bedrivit. Det föreligger inget brott mot unionsbestämmelserna, eftersom artikel 6.1 i fiskeavtalet, liksom avtalet i dess helhet, inte är tillämplig på omständigheterna i det nationella målet.

21

Målet anhängiggjordes vid Hovrätten för Västra Sverige genom överklagande av en dom meddelad av Göteborgs tingsrätt. Hovrätten anser att det är oklart om unionsrätten och fiskeavtalet förbjuder allt fiske som bedrivs med gemenskapsfartyg i marockanska vatten utan tillstånd från Europeiska gemenskapen eller en av dess medlemsstater.

22

Hovrätten för Västra Sverige anser i huvudsak att artikel 6.2 i fiskeavtalet kan tolkas så, att det finns ett sådant förbud. Den har emellertid påpekat att det i doktrinen har hävdats att denna bestämmelse lämnar utrymme för tolkningen att ett gemenskapsfartyg kan bedriva fiske på basis av en av tredjeland utfärdad privat licens. Den har även tillagt att det i det nationella målet har framförts att behöriga marockanska myndigheter har betraktat det fiske som bedrivits med de båda fartygen som förenligt med fiskeavtalet och att de utfärdat erforderliga tillstånd för fisket.

23

Mot denna bakgrund beslutade Hovrätten för Västra Sverige att vilandeförklara målet och ställa följande frågor till domstolen:

24

Hovrätten för Västra Sverige har ställt frågorna, som ska prövas i ett sammanhang, för att få klarhet i huruvida fiskeavtalet, i synnerhet artikel 6 i detta, ska tolkas så, att avtalet innebär att gemenskapsfartyg helt saknar möjlighet att bedriva fiske i marockanska fiskezoner med stöd av licenser som utfärdats av marockanska myndigheter utan medverkan av unionens behöriga myndigheter.

25

Hovrätten för Västra Sverige vill särskilt få klarhet i huruvida fiskeavtalet utesluter att ett gemenskapsfartyg hyrs ut, för fiske i dessa fiskezoner, genom ett avtal om så kallad Bareboat Charter till ett marockanskt företag som enbart har en licens som utfärdats av behöriga marockanska myndigheter för marockanska fiskekvotsägare. Den undrar dessutom om svaret på denna fråga blir annorlunda för det fallet att uthyraren också tillhandahåller kompetens och teknisk support till det marockanska företaget.

26

Parterna i fiskeavtalet har i ingressen till detta avtal uttryckt sin avsikt att fastställa villkor och bestämmelser för gemenskapsfartygens fiskeverksamhet i de marockanska fiskezonerna. Syftet med avtalet, såsom det anges i artikel 1 i detta, är att fastställa principer, regler och förfaranden för, bland annat, gemenskapsfartygs tillträde till dessa fiskezoner. Då avtalet inte innehåller något undantag från dessa tillträdesvillkor, gäller villkoren samtliga gemenskapsfartyg som önskar bedriva fiske i dessa zoner. Med gemenskapsfartyg avses enligt artikel 2 d i fiskeavtalet fiskefartyg som för en EG-medlemsstats flagg och är registrerade i gemenskapen.

27

I punkt 1 i artikel 6 i fiskeavtalet, vilken artikel rör villkoren för att få bedriva fiske, föreskrivs därför att gemenskapsfartyg får bedriva fiske i de marockanska fiskezonerna endast om de har en licens som har utfärdats inom ramen för fiskeavtalet.

28

Enligt ordalydelsen i denna bestämmelse måste gemenskapsfartygen, för att få fiska, ha en licens som har utfärdats av Konungariket Marockos behöriga myndigheter på begäran av unionens behöriga myndigheter. I artikel 6.2 i fiskeavtalet föreskrivs dessutom att nämnda myndigheter kan utfärda licenser till gemenskapsfartyg för fiskekategorier som inte omfattas av protokollet, men att, i linje med det partnerskap som etableras genom fiskeavtalet, ”Europeiska kommissionen först [måste] godkänna” sådana licenser.

29

Av detta följer att medverkan av unionens behöriga myndigheter alltid krävs, för att det ska vara tillåtet för ett gemenskapsfartyg att bedriva fiske i de marockanska fiskezonerna, och att ett sådant fartyg således inte får bedriva fiske i dessa zoner med stöd av en licens som utfärdats av de behöriga marockanska myndigheterna utan en sådan medverkan.

30

I artikel 5 i förordning nr 3317/94 föreskrevs det förfarande som flaggmedlemsstaten och kommissionen skulle iaktta med avseende på utfärdande av fiskelicenser från ett tredjeland för fiske inom ramen för de fiskemöjligheter som gemenskapen beviljats i enlighet med ett fiskeavtal. Kommissionen skulle granska ansökningarna om utfärdande av sådana licenser innan den översände dem till det berörda tredjelandet. Såsom framgår av andra skälet i ingressen till denna förordning och av artiklarna 1.2, 2 och 3 i förordningen krävdes enligt förordningen dessutom ett bemyndigande från flaggmedlemsstaten för att gemenskapsfartygen skulle få bedriva fiske i ett tredjelands vatten inom ramen för ett fiskeavtal mellan gemenskapen och tredjelandet.

31

Införandet av en möjlighet för gemenskapsfartygen att få tillträde till de marockanska fiskezonerna för att bedriva fiske i dessa, utan medverkan av unionens behöriga myndigheter, skulle dessutom stå i strid med den målsättning för fiskeavtalet som framgår av ingressen till avtalet och av artiklarna 1 och 3 i detta, nämligen att införa ett ansvarsfullt fiske i dessa fiskezoner för att säkerställa ett långsiktigt bevarande och hållbart utnyttjande av fiskeresurserna, i synnerhet genom att införa ett kontrollsystem för allt fiske så att åtgärderna för bevarande och förvaltning av dessa resurser blir effektiva. En sådan möjlighet skulle nämligen kunna medföra att gemenskapsfartygen fick ett ökat tillträde till dessa fiskezoner och att dessa fartygs utnyttjande av dessa resurser intensifierades, utan någon kontroll från unionens behöriga myndigheters sida.

32

Gemenskapsfartygens tillträde till de marockanska fiskezonerna utöver vad som överenskommits i fiskeavtalet är dessutom inte förenligt med grunderna för och syftet med den ekonomiska ersättning som unionen ska ge Konungariket Marocko enligt artikel 7 i detta avtal. Denna ersättning ska, enligt sistnämnda artikel, ge detta land ekonomisk ersättning för gemenskapsfartygens tillträde till de marockanska fiskezonerna och utgöra ett ekonomiskt stöd till införandet av en nationell fiskeripolitik baserad på ansvarsfullt fiske och hållbart utnyttjande av fiskeresurserna i de marockanska farvattnen.

33

Det kan därför inte tillåtas att gemenskapsfartyg får tillträde till de marockanska fiskezonerna för att bedriva fiske där, genom att i detta syfte ingå ett avtal om så kallad Bareboat Charter med ett marockanskt företag som har en licens som utfärdats av marockanska myndigheter för marockanska fiskekvotsägare eller genom att använda något annat rättsligt instrument i syfte att få tillträde till dessa fiskezoner för att, utanför ramen för fiskeavtalet, bedriva fiske där och följaktligen utan någon medverkan av unionens behöriga myndigheter.

34

Av det anförda följer att de frågor som ställts ska besvaras enligt följande: Fiskeavtalet, i synnerhet artikel 6 i detta, ska tolkas så, att avtalet innebär att gemenskapsfartyg helt saknar möjlighet att bedriva fiske i marockanska fiskezoner med stöd av licenser som utfärdats av marockanska myndigheter utan medverkan av unionens behöriga myndigheter.

35

Eftersom förfarandet i förhållande till parterna i målet vid den nationella domstolen utgör ett led i beredningen av samma mål, ankommer det på den nationella domstolen att besluta om rättegångskostnaderna. De kostnader för att avge yttrande till domstolen som andra än nämnda parter har haft är inte ersättningsgilla.

Mot denna bakgrund beslutar domstolen (tredje avdelningen) följande:

Avtalet om fiskepartnerskap mellan Europeiska gemenskapen och Konungariket Marocko, som godkändes på gemenskapens vägnar genom rådets förordning (EG) nr 764/2006 av den 22 maj 2006, i synnerhet artikel 6 i detta, ska tolkas så, att avtalet innebär att gemenskapsfartyg helt saknar möjlighet att bedriva fiske i marockanska fiskezoner med stöd av licenser som utfärdats av marockanska myndigheter utan medverkan av Europeiska unionens behöriga myndigheter.