—

Raad van bestuur van de Sociale verzekeringsbank, genom H. van der Most, i egenskap av ombud,

—

Nederländernas regering, genom M. de Ree och M. Bulterman, båda i egenskap av ombud,

—

Tysklands regering, genom T. Henze och A. Wiedmann, båda i egenskap av ombud,

—

Europeiska kommissionen, genom D. Martin och M. van Beek, båda i egenskap av ombud,

1

Begäran om förhandsavgörande avser tolkningen av artikel 27 i rådets förordning (EEG) nr 1408/71 av den 14 juni 1971 om tillämpningen av systemen för social trygghet när anställda, egenföretagare eller deras familjemedlemmar flyttar inom gemenskapen i ändrad och uppdaterad lydelse enligt rådets förordning (EG) nr 118/97 av den 2 december 1996 (EGT L 28, 1997, s. 1), i dess lydelse enligt Europaparlamentets och rådets förordning (EG) nr 1992/2006 av den 18 december 2006 (EUT L 392, s. 1) (nedan kallad förordning nr 1408/71), samt tolkningen av nämnda förordnings bilaga VI, rubrik R, punkt 1 a och b.

2

Begäran har framställts i ett mål mellan Raad van bestuur van de Sociale verzekeringsbank (styrelsen för socialförsäkringsmyndigheten) och E. Fischer-Lintjens. Målet avser det beslut som fattades av College voor zorgverzekeringen (sjukvårdsförsäkringsmyndigheten), vars uppgifter numera utövas av socialförsäkringsmyndigheten, om att återkalla ett intyg som syftade till att styrka att E. Fischer-Lintjens inte var skyldig att teckna någon nederländsk sjukvårdsförsäkring och att hon således inte hade någon avgiftsskyldighet (nedan kallat intyg om avsaknad av försäkringsskydd).

3

Artikel 27 i förordning nr 1408/71 ingår i avdelning III, som har rubriken ”Särskilda bestämmelser för olika slag av förmåner”, och i kapitel 1, vars rubrik är ”Sjukdom och moderskap”. Rubriken för artikel 27 är ”Rätt till pensioner enligt lagstiftningen i flera stater om det finns rätt till förmåner i bosättningslandet” och den har följande lydelse:

”En pensionär som har rätt till pensioner enligt lagstiftningen i två eller flera medlemsstater, av vilka en är lagstiftningen i den medlemsstat inom vars territorium han är bosatt, och som har rätt till förmåner enligt den sistnämnda medlemsstatens lagstiftning, i förekommande fall med beaktande av bestämmelserna i artikel 18 och bilaga VI, skall, tillsammans med sina familjemedlemmar, få sådana förmåner från institutionen på bosättningsorten och på denna institutions bekostnad som om personen vore en pensionär med rätt till pension endast enligt den sistnämnda medlemsstatens lagstiftning.”

4

Förordningens artikel 28 återfinns även den i kapitel 1, och den har rubriken ”Rätt till pensioner enligt lagstiftningen i en eller flera stater i fall då rätt till förmåner saknas i bosättningslandet”. I den artikeln uppställs de regler för utgivandet och bekostandet av förmåner som är tillämpliga på en pensionär som har rätt till pension enligt en medlemsstats lagstiftning eller till pensioner enligt två eller flera medlemsstaters lagstiftning och som inte har rätt till förmåner enligt lagstiftningen i den medlemsstat inom vars territorium han är bosatt, men som ändå ska få sådana förmåner för egen del och för sina familjemedlemmar om han skulle ha rätt till det enligt den medlemsstatens lagstiftning eller åtminstone enligt lagstiftningen i en av de medlemsstater som är behöriga att utge pensioner om han vore bosatt inom en sådan medlemsstats territorium.

5

Artikel 84a i förordningen har rubriken ”Kontakter mellan institutioner och personer som omfattas av denna förordning”. Där föreskrivs följande:

”1.   De institutioner och personer som omfattas av denna förordning skall vara skyldiga att informera och samarbeta med varandra för att säkerställa en korrekt tillämpning av denna förordning.

Institutionerna skall enligt principen om en god förvaltning svara på alla förfrågningar inom rimlig tid och skall därvid till berörda personer tillhandahålla all information som kan behövas för att dessa personer skall kunna utöva de rättigheter som de tilldelas genom denna förordning.

De berörda personerna skall så snart som möjligt informera institutionerna i den behöriga staten och i bosättningsstaten om alla förändringar i sin personliga situation eller familjesituation som påverkar deras rätt till förmåner enligt denna förordning.

2.   Om den informationsskyldighet som avses i punkt 1 tredje stycket inte iakttas, får proportionella åtgärder vidtas i enlighet med nationell lagstiftning. Dessa åtgärder skall dock vara likvärdiga de åtgärder som tillämpas i liknande situationer enligt den interna rättsordningen och får inte göra det omöjligt eller alltför svårt att utöva de rättigheter som berörda personer tilldelas genom denna förordning.

…”

6

Bilaga VI till samma förordning har rubriken ”Särskilda regler för tillämpningen av vissa medlemsstaters lagstiftning”. Under rubriken R återfinns punkt 1 a och b med överskriften ”Sjukvårdsförsäkring” som innehåller följande bestämmelser:

7

I artikel 14.1 i allmänna lagen om ålderspension (Algemene ouderdomswet) (AOW) anges följande:

”Ålderdomspension samt höjning av ålderdomspension beviljas på begäran av socialförsäkringsmyndigheten.”

8

I artikel 16 i allmänna lagen om ålderspension föreskrivs följande:

”1.   Ålderdomspension börjar gälla den första dagen i den månad under vilken den berörda personen uppfyller villkoren för att vara berättigad till ålderspension.

2.   Trots bestämmelsen i punkt 1 kan ålderdomspension inte börja gälla tidigare än ett år före den första dagen i den månad under vilken ansökan ingavs eller under vilken pensionen beviljades ex officio. Socialförsäkringsmyndigheten kan i vissa särskilda fall frångå bestämmelsen i föregående mening.”

9

Artikel 5.1 och 5.4 i allmänna lagen om försäkring för särskilda sjukvårdskostnader (Algemene wet bijzondere ziektekosten) innehåller följande bestämmelser:

”1.   Försäkrad enligt bestämmelserna i denna lag är

…

4.   Trots bestämmelsen i punkt 1 kan den försäkrade personkretsen utvidgas eller begränsas genom, eller med stöd av, förordning.”

10

Artikel 5c i allmänna lagen om försäkring för särskilda sjukvårdskostnader har följande lydelse:

”Socialförsäkringsmyndigheten fastställer ex officio, eller vid behov på begäran, huruvida en fysisk person uppfyller de villkor som har uppställts i artikel 5 eller 5b, eller med stöd av dessa artiklar, för att vara försäkrad enligt denna lag.”

1999 års förordning om utvidgning och begränsning av den personkrets som omfattas av den allmänna socialförsäkringen.”

11

I artikel 21.1 och 21.6 i 1999 års förordning om utvidgning och begränsning av den personkrets som omfattas av den allmänna socialförsäkringen (Besluit uitbreiding en beperking kring verzekerden volksverzekeringen 1999) (nedan kallad KB 746) föreskrivs följande:

”1.   Allmänna lagen om försäkring för särskilda sjukvårdskostnader (Algemene wet bijzondere ziektekosten) (AWBZ) omfattar inte den som bor i Nederländerna men som med tillämpning av en förordning från Europeiska gemenskapens råd eller av en konvention om social trygghet som Nederländerna har ingått med en eller flera andra stater, i Nederländerna kan göra anspråk på förmåner som i princip ges på bekostnad av en annan medlemsstat i Europeiska unionen eller en annan stat som är part i avtalet om Europeiska ekonomiska samarbetsområdet eller en stat med vilken Nederländerna har ingått en konvention om social trygghet.

…

6.   Socialförsäkringsmyndigheten utfärdar, på begäran av den person som avses i punkt 1, 2, 3 eller 4, ett intyg om avsaknad av försäkringsskydd.”

12

I artikel 2.1 i sjukvårdsförsäkringslagen anges följande:

”Den som automatiskt omfattas av försäkring enligt allmänna lagen om försäkring för särskilda sjukvårdskostnader och därpå grundade bestämmelser är skyldig att genom tecknande av en sjukförsäkring försäkra sig, eller låta sig försäkras, mot den risk som avses i artikel 10.”

13

I artikel 3.1 i sjukvårdsförsäkringslagen föreskrivs följande:

”En sjukvårdsförsäkringsgivare är skyldig att på begäran ingå ett avtal om sjukvårdförsäkring med eller för varje person som omfattas av den obligatoriska försäkringen och är bosatt inom försäkringsgivarens verksamhetsområde, samt med eller för varje person som omfattas av den obligatoriska försäkringen och är bosatt utomlands.”

14

I artikel 5.1 och 5.5 i sjukvårdsförsäkringslagen anges följande:

”1.   Sjukvårdsförsäkringen träder i kraft den dag då sjukvårdsförsäkringsgivaren tar emot den ansökan som avses i artikel 3.1 …

…

5.   Sjukvårdsförsäkringen har, vid behov genom att undantag görs från artikel 925.1 i del 7 i civillagen (Burgerlijk Wetboek), retroaktiv verkan:

…”

15

Från och med sin födelse, den 1 december 1934, och fram till och med den 1 september 1970 bodde E. Fischer-Lintjens i Nederländerna. Därefter bodde hon i Tyskland till och med den 1 maj 2006, då hon återvände till Nederländerna där hon sedan dess är bosatt.

16

Från och med oktober 2004 uppbar E. Fischer-Lintjens en änkepension från den tyska behöriga institutionen. Efter att ha lämnat Tyskland för att bosätta sig i Nederländerna under år 2006, anmälde hon sig med ett E 121-intyg hos den nederländska sjukvårdsförsäkringsgivaren CZ (nedan kallad CZ). Från och med den 1 juni 2006 kunde hon erhålla förmåner i Nederländerna med stöd av artikel 28 i förordning 1408/71, på den behöriga tyska institutionens bekostnad. E. Fischer-Lintjens erlade sjukvårdsförsäkringsavgifter i Tyskland.

17

Den 20 oktober 2006 erhöll E. Fischer-Lintjens ett intyg från sjukvårdsförsäkringsmyndigheten om att hon saknade försäkringsskydd enligt allmänna lagen om försäkring för särskilda sjukvårdskostnader. Intyget var avsett för att visa för den nederländska myndighet som ansvarade för uppbörden av avgifter att hon inte var skyldig att erlägga några avgifter i Nederländerna. I det formulär som E. Fischer-Lintjens var tvungen att fylla i för att erhålla intyget angav hon att hon inte uppbar vare sig pensioner eller förmåner enligt nederländsk lagstiftning, utan en pension enligt tysk lagstiftning.

18

Förklaringen var, vid oförändrade omständigheter, giltig för perioden 1 juni 2006–31 december 2010.

19

Trots att E. Fischer-Lintjens uppnådde 65 års ålder och därmed gavs rätt till pension i Nederländerna enligt lagen om ålderspension från och med den 1 december 1999, ansökte hon inte om sådan pension förrän i maj 2007. Enligt den hänskjutande domstolen hade E. Fischer-Lintjens fel när hon, innan hon gjorde sin ansökan, ansåg sig sakna rätt till nämnda pension.

20

Genom ett beslut av den 8 november 2007, senare ändrat den 24 april 2008, beviljade socialförsäkringsmyndigheten E. Fischer-Lintjens pension enligt artikel 16.2 i lagen om ålderspension med ett års retroaktiv verkan från och med den första dagen i den månad under vilken ansökan hade getts in, det vill säga den 1 maj 2006.

21

E. Fischer-Lintjens informerade varken CZ, sjukvårdsförsäkringsmyndigheten, eller den tyska institutionen för socialvårdsförsäkring om den förändrade situationen förrän i oktober 2010.

22

Den 21 oktober 2010 fyllde E. Fischer-Lintjens i ett nytt formulär från sjukvårdsförsäkringsmyndigheten för att ansöka om förlängning av intyget om avsaknad av försäkringsskydd. Där angav hon att hon hade uppburit ålderspension enligt allmänna lagen om ålderspension sedan den 1 maj 2006.

23

Genom ett beslut av den 2 november 2010 underrättades hon av sjukvårdsförsäkringsmyndigheten om att hon var skyldig att försäkra sig i enlighet med allmänna lagen om försäkring för särskilda sjukvårdskostnader och sjukvårdsförsäkringslagen och att hon således var skyldig att erlägga avgifter i Nederländerna, eftersom hon inte längre befann sig i någon av de situationer som avses i artikel 21.1 KB 746 och därmed, med retroaktiv verkan, hade kommit att omfattats av försäkringsplikt från och med i juni 2006. Sjukvårdsförsäkringsmyndigheten återkallade följaktligen E. Fischer-Lintjens intyg om avsaknad av försäkringsskydd (nedan kallat beslutet om återkallelse) och CZ sade upp sjukvårsförsäkringsavtalet. Återkallelsen och uppsägningen hade retroaktiv verkan från och med den 1 juni 2006.

24

Därefter återbetalade den tyska institutionen för sjukvårdsförsäkring ett belopp på mer än 5000 euro som Fischer-Lintjens hade erlagt i sjukvårdsförsäkringsavgifter i Tyskland sedan den 1 juni 2006.

25

CZ krävde senare att E. Fischer-Lintjens till den ovannämnda tyska institutionen skulle betala in återbetald ersättning för sjukvårdskostnader på mer än 11000 euro. Enligt sjukvårdsförsäkringsmyndigheten följer det av artikel 5.5 i sjukvårdsförsäkringslagen att sjukvårdsförsäkringen kan ha retroaktiv verkan endast om den tecknas under de fyra månader som följer på försäkringspliktens uppkomst. E. Fischer-Lintjens var således skyldig att själv stå för sina sjukvårdskostnader för den period under vilken hon inte omfattades av något sjukvårdsförsäkringsskydd – från juni 2006 till den 1 juli 2010 (det datum då E. Fischer-Lintjens förfogade över en nederländsk sjukvårdsförsäkring) – som den tyska institutionen fått tillbaka ersättning för.

26

Den 7 december 2010 inkom E. Fischer-Lintjens till sjukvårdsförsäkringsmyndigheten med en begäran om omprövning av beslutet om återkallelse.

27

Sedan den 15 mars 2011 är det socialförsäkringsmyndigheten som är behörigt organ för att bevilja undantag från försäkringsplikt enligt allmänna lagen om försäkring för särskilda sjukvårdskostnader och att utfärda intyg om avsaknad av försäkringsskydd. De intyg som har avgetts av sjukvårdsförsäkringsmyndigheten före detta datum betraktas som intyg utfärdade av socialförsäkringsmyndigheten.

28

Den 21 april 2011 fann socialförsäkringsmyndigheten vid den omprövning som hade begärts av E. Fischer-Lintjens att det inte förelåg några skäl att ändra beslutet om återkallelse. Rechtbank Roermond (domstol i Roermond) biföll den 17 januari 2012 E. Fischer-Lintjens överklagande av det beslutet. Domstolen fann att det intyg om avsaknad av försäkringsskydd som E. Fischer-Lintjens hade erhållit var avsett att ha rättsverkningar vilka inte kunde undanröjas genom en återkallelse av intyget.

29

Socialförsäkringsmyndigheten överklagade domen till Centrale Raad van Beroep (centrala förvaltningsdomstolen), och gjorde gällande att ett intyg om avsaknad av försäkringsskydd, precis som ett E 121-intyg, är av rent tillkännagivande natur. Enligt socialförsäkringsmyndigheten går det inte av nationella föreskrifter att dra någon juridisk slutsats som strider mot vad som följer av en tillämpning av förordning nr 1408/71.

30

Den hänskjutande domstolen finner att socialförsäkringsmyndigheten hade rätt att återkalla intyget om avsaknad av försäkringsskydd med retroaktiv verkan, men att socialförsäkringsmyndigheten vid återkallandet inte hade tagit tillräckligt stor hänsyn till E. Fischer-Lintjens situation. Domstolen anser att det bland annat följer av rättssäkerhetsprincipen att den faktiska behörigheten för att bevilja pensioner och svara för kostnaden för vårdförmåner uppstår först det datum då beslutet om beviljande av pension antas, i vilket det fastställs att den berörda personen verkligen har rätt till den pension som han eller hon ansökt om. På grund av detta ställer sig den hänskjutande domstolen frågande till vid vilket datum E. Fischer-Lintjens faktiskt har fått ”rätt till” pensionen i den mening som avses i artikel 27 i nämnda förordning. Domstolen menar nämligen att om den artikeln ska tillämpas retroaktivt, får detta i princip flera rättsliga retroaktiva konsekvenser, varav en är skyldigheten att förfoga över en nederländsk sjukvårdsförsäkring.

31

Mot denna bakgrund beslutade Centrale Raad van Beroep att vilandeförklara målet och att ställa följande frågor till EU-domstolen:

32

Det ska först och främst konstateras att frågorna har ställts mot bakgrund av de särskilda omständigheter som föreligger i det nationella målet. För det första har E. Fischer-Lintjens beviljats nederländsk pension i november 2007 med retroaktiv verkan från och med den 1 maj 2006. För det andra har E. Fischer-Lintjens med hjälp av ett intyg om avsaknad av försäkringsskydd, utfärdat den 20 oktober 2006, kunnat visa för den nederländska myndighet som ansvarar för uppbörd av avgifter att hon inte omfattades av skyldigheten, enligt artikel 2.1 i sjukvårdsförsäkringslagen jämförd med bilaga VI, rubrik R punkt 1 a i förordning nr 1408/71, att teckna en obligatorisk nederländsk sjukvårdsförsäkring, eftersom artikel 28 i nämnda förordning var tillämplig på henne och eftersom hon således hade rätt till sjukvårdsförmåner i Nederländerna på den behöriga tyska institutionens bekostnad. Intyget om avsaknad av försäkringsskydd återkallades emellertid den 2 november 2010 med retroaktiv verkan från och med den 1 juni 2006.

33

I detta sammanhang erinrar EU-domstolen om att de som är pensionärer enligt lagstiftningen i två eller flera medlemsstater, bland annat lagstiftningen i Nederländerna där de har hemvist, enligt bilaga VI, rubrik R, punkt 1 a och b i nämnda förordning måste teckna en sjukförsäkring hos en sjukvårdsförsäkringsgivare i enlighet med artikel 2 i sjukvårdsförsäkringslagen för att med stöd av artikel 27 i samma förordning ha rätt till sjukvårdsförmåner enligt lagstiftningen i den sistnämnda medlemsstaten, på bekostnad av den behöriga institutionen i Nederländerna. Det är utrett att enligt artikel 5.1 och 5.5 i sjukvårdsförsäkringslagen kan försäkringen ha retroaktiv verkan endast om den tecknas inom fyra månader efter det att försäkringsplikten har uppstått.

34

Den hänskjutande domstolen menar att det sålunda ska fastställas vid vilket datum E. Fischer-Lintjens har fått rätt till nämnda förmåner i Nederländerna på den i Nederländerna behöriga institutionens bekostnad. Det datumet motsvarar det datum då E. Fischer-Lintjens upphörde att omfattas av artikel 28 i förordning nr 1408/71 för att istället omfattas av artikel 27. Den hänskjutande domstolen har dock preciserat att oavsett vilket detta datum är, skulle tillämpningen av artiklarna 2 och 5.5 sjukvårdsförsäkringslagen kunna leda till att E. Fischer-Lintjens förlorar sjukvårdsförsäkringsskydd under en viss period, i den mån dessa bestämmelser utgör ett hinder för att teckna en sådan försäkring med retroaktiv verkan under sådana förhållanden som de som kännetecknar E. Fischer-Lintjens situation. Nämnda domstol har dock konstaterat att det kan anses att avbrottet i E. Fischer-Lintjens sjukvårdsförsäkring under perioden mellan den 8 november 2007 (datum för den första utbetalningen till henne av den nederländska pensionen) och den 1 juli 2010 (då E. Fischer-Lintjens tecknade en nederländsk sjukvårdsförsäkring) endast beror på E. Fischer-Lintjens sena anslutning till en nederländsk försäkringsgivare. E. Fischer-Lintjens borde därmed ensam få ta de menliga konsekvenserna av detta.

35

Den hänskjutande domstolen har således ställt sina frågor, som ska prövas tillsammans, för att få klarhet i huruvida artikel 27 i förordning nr 1408/71, jämförd med förordningens bilaga VI, rubrik R, punkt 1 a och b, ska tolkas så, att den under sådana omständigheter som i det nationella målet utgör hinder för en medlemsstats lagstiftning enligt vilken en person som erhåller pension som har beviljats av denna medlemsstat med ett års retroaktiv verkan, saknar möjlighet att teckna en obligatorisk sjukvårdsförsäkring med samma retroaktiva verkan.

36

Det ska således fastställas från vilket datum, under omständigheterna i det nationella målet, som Nederländerna fick behörighet, enligt artikel 27 i förordning nr 1408/71, i förhållande till en sådan pensionär som E. Fischer-Lintjens.

37

Härvid konstaterar EU-domstolen att bestämmelserna i nämnda förordning som anger tillämplig lag, utgör ett fullständigt system av lagvalsregler som får den verkan att den nationella lagstiftaren undandras behörigheten att fastställa omfattningen av och villkoren för tillämpningen av den nationella lagstiftningen, både i fråga om den personkrets på vilken den är tillämplig och i fråga om dess territoriella tillämpningsområde (se, bland annat, dom van Delft m.fl., C‑345/09, EU:C:2010:610, punkt 51 och där angiven rättspraxis).

38

Eftersom lagvalsreglerna i förordning nr 1408/71 är tvingande för medlemsstaterna, har EU-domstolen redan konstaterat att det av desto större skäl inte kan godtas att de socialförsäkringstagare som omfattas av tillämpningsområdet för dessa bestämmelser kan undgå verkningarna härav genom att välja att inte omfattas av bestämmelserna. Tillämpningen av det lagvalssystem som införts genom denna förordning är nämligen endast avhängig den objektiva situation som den berörda arbetstagaren befinner sig i (se, för ett liknande resonemang, dom van Delft m.fl., C‑345/09, EU:C:2010:610, punkt 52 och där angiven rättspraxis).

39

Syftet med bestämmelserna i förordning nr 1408/71, vilka reglerar vilken lagstiftning som är tillämplig, är enligt fast rättspraxis inte enbart att undvika att olika nationella lagstiftningar tillämpas samtidigt, med de komplikationer som kan följa därav, utan också att förhindra att de personer som omfattas av förordningens tillämpningsområde berövas skydd på området för social trygghet på grund av att det saknas lagstiftning som är tillämplig på dem (se, för ett liknande resonemang, dom Mulders, C‑548/11, EU:C:2013:249, punkt 39 och där angiven rättspraxis).

40

Det innebär, såsom generaladvokaten påpekade i punkt 41 i förslaget till avgörande, att ett av syftena med lagvalsreglerna i förordning nr 1408/71 är att samtliga socialförsäkringstagare som omfattas av förordningens tillämpningsområde ska ha ett kontinuerligt skydd, utan att enskilda eller medlemsstaters behöriga institutioner tillåts göra skönsmässiga bedömningar som kan påverka detta skydd.

41

Artikel 27 i förordningen gäller pensionärer som har rätt till pensioner enligt lagstiftningen i två eller flera medlemsstater, av vilka en är bosättningsmedlemsstatens lagstiftning, och som har rätt till förmåner vid sjukdom eller moderskap i den sistnämnda medlemsstaten. Denna artikel har, tillsammans med artikel 28, till syfte att fastställa dels vilken institution som ska svara för utgivandet av förmåner vid sjukdom eller moderskap till pensionärer, dels vilken institution som ska stå för kostnaden för dessa (se, för ett liknande resonemang, dom Rundgren, C‑389/99, EU:C:2001:264, punkterna 43 och 44).

42

Genom det system som har inrättats genom dessa bestämmelser skapas således ett samband mellan behörigheten att betala ut pensioner och skyldigheten att svara för kostnaden för vårdförmåner. Denna skyldighet är således knuten till en faktisk behörighet i fråga om pensioner. Kostnadsansvaret för vårdförmånerna kan således inte tillskrivas institutionen i en medlemsstat som endast har en eventuell behörighet på pensionsområdet. När det i artikel 27, liksom i artikel 28, i förordning nr 1408/71 hänvisas till en rätt till pension, avses följaktligen en pension som faktiskt betalas ut till den berörde (se, för ett liknande resonemang, dom Rundgren, C‑389/99, EU:C:2001:264, punkt 47).

43

Således ska en person som befinner sig i en likadan situation som E. Fischer-Lintjens anses ha rätt till den nederländska pensionen, i den mening som avses i artikel 27 i förordning nr 1408/71, från och med början på den period för vilken pensionen faktiskt har betalats ut till den berörda personen, oavsett vid vilken tidpunkt som rätten till pensionen har blivit formellt fastslagen. Den berörda personen har således rätt till en sådan pension för hela denna period, även när den, i förekommande fall, sträcker sig längre tillbaka i tiden än den dag då beslutet att bevilja pensionen fattades.

44

I det aktuella fallet kan det konstateras att den pension som målet handlar om har betalats ut till E. Fischer-Lintjens enligt nederländsk lag för en period med start den 1 maj 2006. Således borde E. Fischer-Lintjens, när det gäller beviljande av förmåner, anses ha haft rätt till pensionen, i den mening som avses i artikel 27 i förordning nr 1408/71, från och med det datumet.

45

EU-domstolen finner dessutom, såsom den tyska regeringen påpekade i sitt skriftliga yttrande, att en annan tolkning av uttrycket ”rätt till” i artikel 27 skulle innebära att tillämpningen i tiden av en medlemsstats behörighet när det gäller förmåner som ges enligt nämnda förordning görs beroende av hur snabbt de nationella myndigheterna handlägger ansökningar om pensioner, vilket skulle strida mot ett av de syften som eftersträvas genom förordningen. Detta syfte är, vilket EU-domstolen redan har konstaterat ovan i punkt 40, att garantera att samtliga socialförsäkringstagare som omfattas av förordningens tillämpningsområde ska ha ett kontinuerligt skydd.

46

Vidare framgår det av de uppgifter som har lämnats till EU-domstolen, och vilka inte har bestritts, att den retroaktiva återkallelsen av intyget om avsaknad av försäkringsskydd ledde till att E. Fischer-Lintjens inte längre täcktes av någon sjukvårdsförsäkring under perioden mellan juni månad 2006 och den 1 juli 2010, trots att hon dessförinnan hade erlagt sjukvårdsförsäkringsavgifter i Tyskland för denna period, vilka – på grund av beslutet om återkallelse – därefter återbetalades till henne.

47

Den nederländska regeringen har i detta sammanhang, i sitt skriftliga yttrande, förklarat att den nederländska lagstiftning som är aktuell i målet i princip utesluter att nederländsk sjukvårdsförsäkring kan ges retroaktiv verkan, detta med hänsyn till syftet, som är utmärkande för försäkringar, att ge en garanti för framtida skador som ännu inte har uppkommit vid tidpunkten för tecknande av försäkringen och med beaktande av målsättningen att förmå de personer som är skyldiga att ingå ett försäkringsavtal enligt nederländsk rätt att göra detta snarast möjligt. Det faktum att retroaktiv verkan inte förekommer, utgör en garanti för solidaritet, vilket utgör grunden för systemet med sjukvårdsförsäkring, och förhindrar missbruk. Trots denna huvudprincip att inte tillåta retroaktiv verkan har den nederländska lagstiftaren emellertid infört ett begränsat undantag som innebär att när sjukvårdsförsäkringen börjar löpa under de fyra månader som följer på försäkringspliktens uppkomst, har försäkringen retroaktiv verkan från och med den dag då försäkringsplikten uppkom. Den retroaktiva verkan är således begränsad till fyra månader i de fall den är tillämplig, vilket inte kan vara fallet i det förevarande målet eftersom E. Fischer-Lintjens försäkringsplikt uppkom den 1 maj 2006.

48

Visserligen kan det vara befogat för en medlemsstat att begränsa möjligheten att teckna en sjukvårdsförsäkring med retroaktiv verkan för att uppmuntra de personer som är skyldiga att teckna en sådan försäkring att göra detta skyndsamt. EU-domstolen har redan tidigare slagit fast att den solidaritetsprincip som genomförts i de nationella systemen för social trygghet automatiskt innebär en skyldighet att erlägga avgifter när det föreligger en rätt till förmåner, även om dessa de facto inte tas i anspråk. Om det inte fanns någon sådan skyldighet skulle nämligen de berörda personerna kunna uppmuntras att vänta till risken förverkligas innan de börjar bidra till finansieringen av detta system (se, för ett liknande resonemang, dom van Delft m.fl., C‑345/09, EU:C:2010:610, punkt 75).

49

Villkoren för att omfattas av medlemsstaternas sociala trygghetssystem, som dessa stater har befogenhet att utforma, måste dock vara förenliga med unionsrätten och får inte medföra att personer, vilka enligt förordning nr 1408/71 omfattas av en sådan lagstiftning som den som är aktuell i det nationella målet, hamnar utanför nämnda lagstiftnings tillämpningsområde (se, för ett liknande resonemang, dom Kits van Heijningen, C‑2/89, EU:C:1990:183, punkt 20, och dom Salemink, C‑347/10, EU:C:2012:17, punkterna 38–40).

50

EU-domstolen finner att – såsom även generaladvokaten framhöll i punkterna 53 och 54 i sitt förslag till avgörande – en nationell lagstiftning som den i det aktuella målet leder till att det blir omöjligt, för en person som av den behöriga myndigheten i bosättningsmedlemsstaten enligt artikel 27 i förordningen beviljas utbetalning av en pension med retroaktiv verkan på mer än fyra månader räknat från dagen för beslutet om beviljande, att därefter uppfylla sina lagstadgade skyldigheter och att i den medlemsstaten teckna en sjukvårdsförsäkring inom en frist som gör det möjligt för honom eller henne att åtnjuta retroaktiv verkan på mer än fyra månader, trots att hans eller hennes sjukvård fram till dess bekostades av den behöriga institutionen i en annan medlemsstat.

51

I det aktuella fallet är det således utrett att även om E. Fischer-Lintjens den 8 november 2007 – det vill säga den dag då socialförsäkringsmyndigheten beslutade att hon hade rätt till pension i Nederländerna med retroaktiv verkan från och med den 1 maj 2006 – hade informerat de behöriga nederländska organen om att hon uppbar tysk pension, så skulle hon på grund av begränsningen i artikel 5.5 i sjukvårdsförsäkringslagen inte ha kunnat teckna någon obligatorisk sjukvårdsförsäkring som gav henne skydd från och med den 1 maj 2006. Under omständigheterna i det nationella målet skulle det i vilket fall som helst ha varit omöjligt för E. Fischer-Lintjens att förhindra att ett avbrott i detta försäkringsskydd uppstod under en viss period.

52

Det framgår emellertid av den rättspraxis som EU-domstolen erinrat om ovan i punkt 39 att en försäkrad person, såsom E. Fischer-Lintjens, som omfattas av tillämpningsområdet för förordning nr 1408/71, inte får berövas skydd på området för social trygghet på grund av att det saknas lagstiftning som är tillämplig på honom eller henne (se, analogt, dom Kuusijärvi, C-275/96, EU:C:1998:279, punkt 28).

53

Av detta följer, såsom generaladvokaten påpekade i punkterna 55 och 56 i förslaget till avgörande, att en begränsning som uppställs genom en sådan nationell lagstiftning som den som är i fråga i det aktuella målet och som leder till att en person som befinner sig i en sådan situation som E. Fischer-Lintjens inte kan uppfylla sina skyldigheter enligt artikel 27 i förordning nr 1408/71 och förordningens bilaga VI, rubrik R punkt 1 a och b, undergräver den ändamålsenliga verkan av det lagvalssystem som införts genom nämnda förordning och de skyldigheter som socialförsäkringstagarna åläggs genom denna förordning. I synnerhet kan den ändamålsenliga verkan av detta system, som är tvingande för såväl medlemsstaterna som de berörda personerna, inte garanteras om dessa stater, genom sin nationella lagstiftning, kan beröva en sådan person som E. Fischer-Lintjens möjligheten att fullt ut uppfylla sina skyldigheter enligt nämnda förordning.

54

EU-domstolen kan härvid inte godta den nederländska regeringens argument att avbrottet i E. Fischer-Lintjens sjukvårdsförsäkring, särskilt avseende perioden mellan november månad 2007 och juli månad 2010, enbart beror på att hon inte informerade den behöriga nederländska institutionen om förändringen av hennes pensionsrättigheter.

55

Det är visserligen riktigt att det i artikel 84a.1 i förordning nr 1408/71 föreskrivs att de behöriga institutionerna och de personer som omfattas av denna förordning är skyldiga att informera och samarbeta med varandra. Nämnda personer ska nämligen så snart som möjligt informera institutionerna om alla förändringar i sin personliga situation eller i sin familjesituation som påverkar deras rätt till förmåner enligt denna förordning, samtidigt som institutionerna som svar på dessa personers förfrågningar, gällande förordningen, ska tillhandahålla all information som kan behövas för att dessa personer ska kunna utöva de rättigheter som de tilldelas genom förordning nr 1408/71.

56

Denna information skulle i förekommande fall kunna inbegripa den information som behövs för att en person, under sådana omständigheter som i det nationella målet, ska kunna förstå att han eller hon omfattas av en skyldighet att teckna en sjukvårdsförsäkring i Nederländerna.

57

Det ska emellertid påpekas att enligt artikel 84a.2 i samma förordning får, om den informationsskyldighet som avses i artikel 84a.1 tredje stycket inte iakttas, endast proportionella åtgärder vidtas i enlighet med nationell lagstiftning, vilka ska vara likvärdiga de åtgärder som tillämpas i liknande situationer enligt den interna rättsordningen, och inte får göra det i praktiken omöjligt eller alltför svårt att utöva de rättigheter som berörda personer tilldelas genom denna förordning.

58

Det skulle inte vara fallet om tillämpningen av nationella bestämmelser skulle leda till att en person som befinner sig i en sådan situation som E. Fischer-Lintjens berövas skydd på området för social trygghet för en viss period, utan att hänsyn tagits till samtliga relevanta omständigheter, framför allt de som avser den enskildes personliga situation, det vill säga hans eller hennes ålder, hälsotillstånd och bosättning utanför Nederländerna under en längre period. Dessutom är det av särskild betydelse att E. Fischer-Lintjens har erlagt sjukvårdsförsäkringsavgifter i Tyskland under perioden november 2007–oktober 2010.

59

Mot denna bakgrund ska frågorna besvaras enligt följande. Artikel 27 i förordning nr 1408/71, jämförd med förordningens bilaga VI, rubrik R, punkt 1 a och b, ska tolkas så, att en person som uppbär pension, under sådana omständigheter som i det nationella målet, har rätt till denna pension från och med början på den period för vilken pensionen faktiskt har betalats ut till den berörda personen, oavsett vid vilken tidpunkt som rätten till pensionen har blivit formellt fastslagen, och detta även när den perioden, i förekommande fall, sträcker sig längre tillbaka i tiden än den dag då beslutet att bevilja pensionen fattades. Artiklarna 27 och 84a i förordning nr 1408/71, jämförda med förordningens bilaga VI, rubrik R, punkt 1 a och b, ska tolkas så, att de under sådana omständigheter som i det nationella målet utgör hinder för en medlemsstats lagstiftning enligt vilken en person som erhåller pension som har beviljats av denna medlemsstat med ett års retroaktiv verkan, saknar möjlighet att teckna en obligatorisk sjukvårdsförsäkring med samma retroaktiva verkan och berövas skydd på området för social trygghet, utan att hänsyn tas till samtliga relevanta omständigheter, framför allt de som avser personens personliga situation.

60

Eftersom förfarandet i förhållande till parterna i det nationella målet utgör ett led i beredningen av samma mål, ankommer det på den hänskjutande domstolen att besluta om rättegångskostnaderna. De kostnader för att avge yttrande till domstolen som andra än nämnda parter har haft är inte ersättningsgilla.

Mot denna bakgrund beslutar domstolen (tredje avdelningen) följande:

Artikel 27 i rådets förordning (EEG) nr 1408/71 av den 14 juni 1971 om tillämpningen av systemen för social trygghet när anställda, egenföretagare eller deras familjemedlemmar flyttar inom gemenskapen, i ändrad och uppdaterad lydelse enligt rådets förordning (EG) nr 118/97 av den 2 december 1996, i dess lydelse enligt Europaparlamentets och rådets förordning (EG) nr 1992/2006 av den 18 december 2006, jämförd med rubrik R, punkt 1 a och b i bilaga VI till förordning nr 1408/72, ska tolkas så, att person som uppbär pension, under sådana omständigheter som i det nationella målet, har rätt till denna pension från och med början på den period för vilken pensionen faktiskt har betalats ut till den berörda personen, oavsett vid vilken tidpunkt som rätten till pensionen har blivit formellt fastslagen, och detta även när den perioden, i förekommande fall, sträcker sig längre tillbaka i tiden än den dag då beslutet att bevilja pensionen fattades.

Artiklarna 27 och 84a i förordning nr 1408/71, i ändrad och uppdaterad lydelse enligt förordning nr 118/97, i dess lydelse enligt förordning nr 1992/2006, jämförda med förordningens bilaga VI, rubrik R, punkt 1 a och b, ska tolkas så, att de under sådana omständigheter som i det nationella målet utgör hinder för en medlemsstats lagstiftning enligt vilken en person som erhåller pension som har beviljats av denna medlemsstat med ett års retroaktiv verkan, saknar möjlighet att teckna en obligatorisk sjukvårdsförsäkring med samma retroaktiva verkan och berövas skydd på området för social trygghet, utan att hänsyn tas till samtliga relevanta omständigheter, framför allt de som avser personens personliga situation.