Generaladvokatens förslag till avgörande

Generaladvokatens förslag till avgörande

1. Den aktuella begäran om förhandsavgörande rör tolkningen av rådets förordning (EG) nr 1/2005 av den 22 december 2004 om skydd av djur under transport och därmed sammanhängande förfaranden och om ändring av direktiven 64/432/EEG och 93/119/EG och förordning (EG) nr 1255/97.(2)

2. Begäran har framställts i ett mål mellan Zuchtvieh-Export GmbH (nedan kallat Zuchtvieh-Export) och Stadt Kempten (staden Kempten i Tyskland) rörande Stadt Kemptens beslut att i egenskap av behörig myndighet på avsändningsorten avslå Zuchtvieh-Transports ansökan om klarering av en sändning nötkreatur som skulle fraktas medelst vägtransport från Kempten till Andizjan (Uzbekistan).

3. Organisatören av en lång transport ska enligt förordning nr 1/2005 för den behöriga myndigheten på avsändningsorten uppvisa en färdjournal vars avsnitt 1 ska innehålla en planering av den avsedda befordran. Planeringen ska bland annat innefatta avsedda platser för vila och omlastning samt avsedda utförselställen. Det problem som har uppkommit i det aktuella målet rör huruvida en organisatör av en sådan transport är skyldig att uppfylla kraven i fråga om transporttider och viloperioder enligt kapitel V i bilaga I till förordning (EG) nr 1/2005 såvitt avser den del av befordran som äger rum mellan utförselstället vid Europeiska unionens gräns och bestämmelsetredjelandet.

4. I detta förslag till avgörande kommer jag att föreslå att domstolen ska slå fast att förordning nr 1/2005 ska tolkas så, att den inte innebär att en organisatör av en lång transport till ett tredjeland är skyldig att i punkt 6 i avsnitt 1 i färdjournalen lämna uppgifter om transporttider och viloperioder som uppfyller kraven enligt kapitel V i bilaga I till den förordningen eller de allmänna villkor för transport av djur som anges i artikel 3 i nämnda förordning såvitt avser den del av befordran som äger rum mellan utförselstället vid unionens gräns och bestämmelsetredjelandet.

5. Av detta följer, enligt min uppfattning, att artikel 14.1 a ii och 14.1 c i förordning nr 1/2005 ska tolkas så, att den behöriga myndigheten på avsändningsorten inte får avstå från att stämpla färdjournalen med motiveringen att de uppgifter i journalen som avser den del av befordran som ska äga rum mellan utförselstället vid unionens gräns och bestämmelsetredjelandet inte uppfyller kraven enligt kapitel V i bilaga I till den förordningen eller de allmänna villkor för transport av djur som anges i artikel 3 i nämnda förordning.

I – Tillämpliga bestämmelser

6. De bestämmelser i förordning nr 1/2005 som är relevanta mot bakgrund av den aktuella begäran om förhandsavgörande är följande.

7. Förordningens tillämpningsområde definieras på följande sätt i artikel 1.1 i denna:

”Denna förordning skall tillämpas på transport av levande ryggradsdjur inom gemenskapen, inklusive de särskilda kontroller som behöriga tjänstemän skall genomföra av sändningar som ankommer till eller lämnar gemenskapens tullområde.”

8. Artikel 2 i förordning nr 1/2005 innehåller ett antal definitioner, bland annat följande:

”d) gränskontrollstation : varje kontrollstation som utformats och godkänts i enlighet med artikel 6 i direktiv 91/496/EEG för utförande av veterinärkontroller på djur som anländer från tredjeländer till gemenskapens gräns.

…

f) behörig myndighet : den centrala myndighet i en medlemsstat som är behörig att utföra kontroller av djurens välbefinnande eller en myndighet till vilken den har delegerat denna behörighet.

…

h) kontrollstationer : kontrollstationer i den mening som avses i förordning (EG) nr 1255/97.

i) utförselställe : gränskontrollstation eller varje annan plats som en medlemsstat har anvisat och där djur lämnar gemenskapens tullområde.

j) befordran : hela transporten från avsändningsorten till bestämmelseorten, inklusive eventuell urlastning, förvaring och ilastning vid mellanstationer under befordran.

…

m) lång transport : befordran som överskrider åtta timmar räknat från den tidpunkt då det första djuret i sändningen flyttas.

…

s) bestämmelseort : plats där ett djur lastas ur ett transportmedel och

i) förvaras under minst 48 timmar före tidpunkten för avsändning, eller

ii) slaktas.

t) plats för vila eller omlastning : varje plats där man gör uppehåll under befordran och som inte utgör bestämmelseort, inklusive plats där djuren har bytt transportmedel med eller utan urlastning.

…

w) transport : förflyttning av djur som genomförs med hjälp av ett eller flera transportmedel och därmed sammanhängande förfaranden, inklusive ilastning, urlastning, omlastning och vila, fram till det att urlastningen av djuren är avslutad på bestämmelseorten.

…”

9. I artikel 3 i förordning nr 1/2005, som har rubriken ”Allmänna villkor för transport av djur”, stadgas följande:

”Ingen person får transportera eller låta transportera djur på ett sådant sätt att de riskerar att skadas eller orsakas onödigt lidande.

Dessutom skall följande villkor vara uppfyllda:

a) Alla nödvändiga åtgärder skall ha vidtagits på förhand för att transporttiden skall begränsas till ett minimum och djurens behov skall vara tillfredsställda under befordran.

b) Djuren skall vara i skick för planerad befordran.

…

f) Transporten till bestämmelseorten skall genomföras utan dröjsmål och förutsättningarna för djurens välbefinnande skall kontrolleras regelbundet och upprätthållas på lämpligt sätt.

…

h) Djuren skall få vatten, foder och vila med lämpliga intervall och i en mängd och av en kvalitet som skall vara anpassad till djurart och storlek.”

10. Artikel 5 i förordning nr 1/2005 har rubriken ”Krav på planering av djurtransporten”. I punkt 4 i den artikeln föreskrivs att ”[v]id långa transporter mellan medlemsstaterna eller med tredjeland av tama hästdjur, med undantag av registrerade hästdjur, och tamdjur av nötkreatur, får, getter och svin skall transportörer och organisatörer följa bestämmelserna om färdjournal enligt bilaga II”.

11. Artikel 14 i förordning nr 1/2005 har rubriken ”Kontroller och andra åtgärder avseende färdjournalen som den behöriga myndigheten skall utföra före långa transporter”. Punkt 1 i den artikeln har följande lydelse:

”Före långa transporter mellan medlemsstaterna och med tredjeland av tama hästdjur och tamdjur av nötkreatur, får, getter och svin skall den behöriga myndigheten på avsändningsorten

a) på lämpligt sätt kontrollera att

i) transportörer som är uppförda i färdjournalen har relevant giltigt tillstånd för transportörer, giltigt intyg om godkännande för transportmedel för långa transporter och giltiga behörighetstillstånd för förare och skötare,

ii) den färdjournal som organisatören har lämnat är realistisk och visar att bestämmelserna i denna förordning efterlevs,

b) om resultaten av kontrollerna enligt led a inte är tillfredsställande, ålägga organisatören att ändra planerna för den långa transporten så att den överensstämmer med bestämmelserna i denna förordning,

c) om resultaten av kontrollerna enligt led a är tillfredsställande[,] … påföra färdjournalen en stämpel,

d) via det system för informationsutbyte som anges i artikel 20 i direktiv 90/425/EEG så snart som möjligt till den behöriga myndigheten på bestämmelseorten, utförselstället eller kontrollstationen översända de i färdjournalen angivna uppgifterna om de långa transporter som avses.”

12. Artikel 15 i förordning nr 1/2005 har rubriken ”Kontroller som den behöriga myndigheten skall genomföra när som helst under en lång transport”. I punkt 1 i den artikeln föreskrivs att ”[d]en behöriga myndigheten … när som helst under den långa transporten stickprovsvis eller målinriktat på lämpligt sätt [ska] kontrollera att angivna transporttider är realistiska och att transporten överensstämmer med bestämmelserna i denna förordning och särskilt att transporttider och viloperioder har överensstämt med de begränsningar som anges i kapitel V i bilaga I”.

13. Artikel 21 i förordning nr 1/2005, med rubriken ”Kontroller vid utförselställen och gränskontrollstationer”, har följande lydelse:

”1. … när djur befinner sig på utförselställen eller gränskontrollstationer, skall officiella veterinärer i medlemsstaterna i fråga kontrollera att djuren transporteras i enlighet med bestämmelserna i denna förordning och i synnerhet

a) att transportörerna har lämnat in en kopia av ett giltigt tillstånd …,

b) att förarna av vägfordon som transporterar tama hästdjur, tamdjur av nötkreatur, får, getter, svin eller fjäderfä, samt skötare av dessa, har förelagt ett giltigt kompetensbevis …,

c) att djuren är i skick för vidare befordran,

d) att det transportmedel som skall användas för djurens vidare befordran uppfyller kraven i kapitel II och i tillämpliga fall kapitel VI i bilaga I,

e) att transportörerna vid export har visat att befordran från avsändningsorten fram till första urlastning i det slutliga bestämmelselandet överensstämmer med reglerna enligt alla internationella avtal som förtecknas i bilaga V och som gäller i berörda tredjeländer,

f) om tama hästdjur och tamdjur av nötkreatur, får, getter och svin har transporterats eller skall transporteras med långa transporter.

2. Vid långa transporter av tama hästdjur och tamdjur av nötkreatur, får, getter och svin skall de officiella veterinärerna vid utförselställen och gränskontrollstationer utföra och journalföra de kontroller som anges i avsnitt 3, Bestämmelseort , i färdjournalen i bilaga II. Den behöriga myndigheten skall bevara uppgifterna om dessa kontroller och kontrollerna enligt punkt 1 under minst tre år räknat från den dag då kontrollerna utfördes … .

3. Om den behöriga myndigheten anser att djuren inte är i skick att fullfölja transporten skall dessa lastas ur, vattnas, utfodras och få vila.”

14. Kapitel V i bilaga I till förordning nr 1/2005 innehåller bestämmelser om intervaller för vattning och utfodring samt transporttidens och viloperiodens längd. Enligt punkterna 1.4 d och 1.5 i det kapitlet gäller, såvitt avser långa vägtransporter av nötkreatur, att när djuren har transporterats i 14 timmar ska de få vila i minst en timme och därvid vattnas och vid behov utfodras, varefter transporten kan återupptas under högst 14 timmar. Därefter ska djuren lastas av, utfodras, vattnas och få vila i minst 24 timmar.

15. Bilaga II till samma förordning innehåller bestämmelser om den färdjournal som transportörer och organisatörer enligt artikel 5.4 i förordningen ska föra vid långa transporter som sker mellan medlemsstater eller från eller till tredjeland. Färdjournalen ska bestå av fem avsnitt med följande innehåll: planering av befordran, avsändningsort, bestämmelseort, transportörens rapport (avseende dels faktisk färdväg, platser för vila, platser för omlastning och utförselställen, dels djur som har skadats eller dött under befordran) respektive eventuella avvikelserapporter. Bilaga II innehåller bland annat följande bestämmelser:

– Punkt 3 e: ”Organisatören skall … se till att färdjournalen åtföljer djuren under befordran fram till bestämmelseorten eller, om det gäller export till ett tredjeland, minst fram till utförselstället.”

– Punkt 4: ”Djurhållare på avsändningsorten och på bestämmelseorten, om denna ligger på gemenskapens territorium, skall fylla i och underteckna de relevanta avsnitten av färdjournalen. De skall snarast möjligt informera den behöriga myndigheten om eventuella reservationer de har angående efterlevnaden av bestämmelserna i denna förordning och skall för detta ändamål använda mallen i avsnitt 5.”

– Punkt 7: ”Om djur exporteras till ett tredjeland skall transportörerna överlämna färdjournalen till den officiella veterinären vid utförselstället. För export av levande nötkreatur som omfattas av exportbidrag behöver avsnitt 3 i färdjournalen inte fyllas i om det enligt jordbrukslagstiftningen krävs en rapport.”

– Punkt 8: ” Den transportör som avses i avsnitt 3 i färdjournalen skall behålla … a) en kopia av den ifyllda färdjournalen, … . Dokument som anges … skall inom en månad efter det att färdjournalen fyllts i göras tillgängliga för den behöriga myndighet som beviljade transportören tillstånd samt, på begäran, den behöriga myndigheten på avsändningsorten, och transportören skall förvara dokumenten under minst tre år från den dag då kontrollen skedde. Dokument som anges i led a skall återsändas till den behöriga myndigheten på avsändningsorten inom en månad efter det att befordran avslutats, om inte de [navigerings]system används som avses i artikel 6.9. …”

16. I tillägget till bilaga II till förordning nr 1/2005 finns mallar för de olika avsnitten i färdjournalen.

II – Målet vid den nationella domstolen och tolkningsfrågorna

17. Zuchtvieh-Export hade anlitat ett åkeri för att med två lastbilar transportera 62 nötkreatur från Kempten till Andizjan via Polen, Vitryssland, Ryssland och Kazakstan, det vill säga en sträcka på omkring 7 000 kilometer. Denna transport skulle äga rum mellan den 23 april och den 2 maj 2012. Det rörde sig om export utan ansökan om exportbidrag.

18. I punkt 6 i avsnitt 1 i den färdjournal som uppvisades i samband med ansökan om klarering angavs – som de enda platserna för vila eller omlastning under den del av befordran som var tänkt att äga rum i de berörda tredjeländerna – orterna Brest (Vitryssland), dit man avsåg att anlända den 24 april klockan 13, och Karaganda (Kazakstan), dit man avsåg att anlända den 30 april klockan 15. På var och en av dessa orter var det planerat att djuren skulle få vila i 24 timmar. Av begäran om förhandsavgörande framgår att pauser var planerade mellan dessa orter, under vilka djuren skulle utfodras och vattnas men däremot inte lastas av. Den sista etappen av befordran, mellan Karaganda och Andizjan, skulle sedan ta ytterligare 29 timmar.

19. Genom beslut av den 30 januari 2012 avslog Stadt Kempten ansökan om klarering av sändningen av nötkreaturen och krävde att planeringen av befordran skulle ändras på så sätt att bestämmelserna i förordning nr 1/2005 iakttogs även under den del av befordran som var avsedd att äga rum i de berörda tredjeländerna, mellan Brest och Andizjan, vilket inte var fallet med tanke på de planeringsuppgifter som angavs i avsnitt 1 i den aktuella färdjournalen.

20. Utöver att framställa ett yrkande om interimistiskt förfarande, som ogillades, väckte Zuchtvieh-Export därefter talan i sak mot det ovannämnda beslutet. Det är domen i första instans i det målet som nu har överklagats till Bayerischer Verwaltungsgerichtshof (förvaltningsöverdomstolen i Bayern, Tyskland). Inom ramen för sin talan har Zuchtvieh-Export bland annat yrkat att det ska slås fast att Stadt Kemptens beslut av den 30 januari 2012 är rättsstridigt och att Stadt Kempten ska föreläggas att klarera den tvistiga nötkreaturssändningen.

21. Inför Bayerischer Verwaltungsgerichtshof har parterna i det nationella målet intagit motsatta ståndpunkter i frågan huruvida en befordran som inleds i unionen men avslutas utanför denna ska omfattas av förordning nr 1/2005, och i synnerhet artikel 14.1 i denna, även såvitt avser den del av befordran som äger rum i ett eller flera tredjeländer.

22. Bayerischer Verwaltungsgerichtshof anser att den behöriga myndigheten på avsändningsorten enligt artikel 14.1 i förordning nr 1/2005 får stämpla färdjournalen för en befordran vars avsändningsort ligger i unionen och vars bestämmelseort ligger utanför unionen endast om dess kontroller visar att bestämmelserna i den förordningen har iakttagits även utanför unionen. Härvid har Bayerischer Verwaltungsgerichtshof till att börja med nämnt – utan närmare förklaring – artiklarna 1, 3, 5 och 21.1 e i förordningen. Vidare, och framför allt, har Bayerischer Verwaltungsgerichtshof framhållit tillägget till bilaga II till förordningen, som innehåller mallar för de olika avsnitten i färdjournalen. Härvid har Bayerischer Verwaltungsgerichtshof tillmätt avsnitt 1 i färdjournalen, om planeringen av befordran, särskild betydelse. Följande uppgifter är enligt Bayerischer Verwaltungsgerichtshof särskilt relevanta:

– Punkterna 2–4 i avsnitt 1 (total förväntad längd, avsändningsort och avresetid samt bestämmelseort och ankomsttid), som jämförda med definitionen av ”befordran” i artikel 2 j i förordningen enligt Bayerischer Verwaltungsgerichtshof ger vid handen att dessa uppgifter ska avse befordran i dess helhet.

– Den förklaring från organisatörens sida som avses i punkt 7 i avsnitt 1, där organisatören ska intyga att han har ”vidtagit lämpliga åtgärder för att säkerställa djurens välbefinnande under hela denna befordran i enlighet med bestämmelserna i [nämnda] förordning”.

23. Bayerischer Verwaltungsgerichtshof har också påpekat att transportören vid export visserligen enligt punkt 7 i bilaga II ska överlämna färdjournalen till den officiella veterinären vid utförselstället, men att transportören trots detta enligt punkt 8 i samma bilaga ska behålla en kopia av den ifyllda färdjournalen och återsända denna till den behöriga myndigheten på avsändningsorten.

24. Enligt Bayerischer Verwaltungsgerichtshofs uppfattning innehåller Zuchtvieh-Exports färdjournal inte några uppgifter som är realistiska i den mening som avses i artikel 14.1 a ii i förordning nr 1/2005 såvitt avser de delar av färdvägen som ligger i tredjeländer. Uppgifterna i den färdjournalen kan därför inte ligga till grund för slutsatsen att den planerade befordran uppfyller kraven enligt den förordningen.

25. Härvid anser Bayerischer Verwaltungsgerichtshof att det inte är tillräckligt att Zuchtvieh-Export har hävdat att de etapper av transporten som var avsedda att äga rum utanför unionen skulle uppfylla kraven enligt den tillämpliga lagstiftningen i de berörda tredjeländerna och de internationella avtal som gäller i dessa tredjeländer, utan att detta skulle ha framgått av uppgifterna i färdjournalen. Så var inte fallet här, eftersom avsnitt 1 i den tvistiga färdjournalen inte innehöll några uppgifter som var realistiska i den mening som avses i artikel 14.1 a ii i förordning nr 1/2005 i och med att det inte nämndes någon plats för vila vare sig mellan Brest och Karaganda eller mellan Karaganda och den slutliga bestämmelseorten Andizjan. Om myndigheten på avsändningsorten hade stämplat färdjournalen, skulle detta dessutom enligt Bayerischer Verwaltungsgerichtshofs uppfattning ha kunnat tolkas som att den hade godkänt hela befordran ända fram till bestämmelseorten med avseende på alla aspekter därav, vilket vore olämpligt även i förhållande till myndigheterna i tredjeländerna.

26. Den motsatta ståndpunkten, som Zuchtvieh-Export har förfäktat, innebär att det godkännande av planeringen av befordran som den behöriga myndigheten på avsändningsorten med stöd av artikel 14.1 i förordning nr 1/2005 lämnar efter att ha gjort sina kontroller endast avser den del av befordran som ska äga rum inom den förordningens geografiska tillämpningsområde. Enligt Zuchtvieh-Export finns det flera bestämmelser i förordningen, bland annat artikel 21.1 e om kontroller vid utförselställen och gränskontrollstationer, som tyder på att det system som införs genom förordningen inte är tillämpligt utanför unionens gränser.

27. Zuchtvieh-Export har också gjort gällande att det vore orealistiskt och kontraproduktivt att tillämpa kraven enligt förordning nr 1/2005 utanför unionen, särskilt kraven enligt kapitel V i bilaga I, som rör intervaller för vattning och utfodring samt transporttidens och viloperiodens längd. I tredjeländer finns det nämligen enligt Zuchtvieh-Export sällan hygieniskt och tekniskt säkra stallar där djur under transport kan få vila, vilket betyder att risken för skador och för spridning av smittsamma sjukdomar är hög. Härvid har Zuchtvieh-Export hävdat att det finns ett oupplösligt samband mellan kraven enligt förordningen och kvaliteten på den infrastruktur som krävs vid djurtransporter inom unionen, bland annat kontrollstationer (det vill säga platser där djuren får vila), vilka är föremål för tekniska och sanitära krav enligt artikel 36 i förordningen.

28. Vidare anser Zuchtvieh-Export att det framgår av artikel 30.6 i förordning nr 1/2005 – enligt vilken undantag får göras från kraven för långa transporter i syfte att ta hänsyn till att vissa regioner är belägna långt från det europeiska fastlandet – att kraven enligt nämnda förordning inte nödvändigtvis är materiellt tillämpliga under alla omständigheter.

29. Enligt Zuchtvieh-Exports uppfattning följer det dessutom av rubriken på punkt 6 i avsnitt 1 i färdjournalsmallen (”Förteckning över planerade vilo-, omlastnings- och utförselställen”) att organisatören av transporten inte är skyldig att nämna samtliga viloställen – och de geografiska realiteterna innebär för övrigt att det inte alltid är möjligt att bestämma på förhand var pauser ska äga rum.

30. De aktuella kraven skulle enligt Zuchtvieh-Export också kunna strida mot de tillämpliga reglerna i de berörda tredjeländerna, till exempel i Ryssland, där myndigheternas fasta praxis enligt Zuchtvieh-Export är att förbjuda avlastning av djur under viloperioder.

31. Avslutningsvis har Zuchtvieh-Export gjort gällande att territorialitetsprincipen talar för att det geografiska tillämpningsområdet för förordning nr 1/2005 ska inskränkas till unionen.

32. Mot dessa argument har Stadt Kempten och Landesanwaltschaft Bayern (åklagarmyndigheten i delstaten Bayern) invänt att avsaknaden av lämpliga platser för vila utanför unionen inte befriar transportörerna från de skyldigheter att låta djuren vila som de åläggs genom förordning nr 1/2005. Om man inte lastar av djuren i samband med viloperioder kan detta, enligt Stadt Kempten och Landesanwaltschaft Bayern, i synnerhet medföra att transportutrymmena inte kan rengöras, att det inte är säkert att alla djur får vatten och att det är omöjligt att kontrollera varje enskilt djurs hälsotillstånd. De anser därför – mot bakgrund av skäl 5 i förordningen, enligt vilket långa transporter bör begränsas i största möjliga utsträckning – att det är nödvändigt att överväga möjligheten att vissa transporter kanske helt enkelt inte kan genomföras så länge de logistiska villkoren för den avsedda transporten inte uppfyller de tillämpliga kraven.

33. Mot denna bakgrund beslutade Bayerischer Verwaltungsgerichtshof att vilandeförklara målet och ställa följande tolkningsfrågor till domstolen:

”1) Ska artikel 14.1 i förordning [nr 1/2005] tolkas så, att den behöriga myndigheten på avsändningsorten, före långa transporter av tama hästdjur och tamdjur av nötkreatur, får, getter och svin för vilka avsändningsorten är belägen i en medlemsstat … men bestämmelseorten är belägen i ett tredjeland, enligt artikel 14.1 c får stämpla [transport]organisatörens färdjournal endast om denna journal uppfyller de krav som ställs i artikel 14.1 a ii för hela befordran från avsändningsorten till bestämmelseorten, det vill säga även med avseende på den del av befordran som ligger helt utanför … unionens territorium?

2) Ska artikel 14.1 i förordning [nr 1/2005] tolkas så, att den enligt denna bestämmelse behöriga myndigheten på avsändningsorten med stöd av artikel 14.1 b i förordningen får ålägga transportorganisatören att ändra planeringen av den avsedda långa transporten så att denna med avseende på hela befordran från avsändningsorten till bestämmelseorten överensstämmer med bestämmelserna i denna förordning, även om vissa delar av befordran äger rum uteslutande i tredjeländer?”

III – Bedömning

34. Bayerischer Verwaltungsgerichtshof har ställt sina tolkningsfrågor för att vinna klarhet i huruvida artikel 14.1 i förordning nr 1/2005 ska tolkas så, att en lång transport från en medlemsstat till ett tredjeland ska ske i enlighet med den förordningen – i synnerhet med bestämmelserna i kapitel V i bilaga I till denna, vilka rör bland annat transporttider och viloperioder – även såvitt avser den del av transporten som äger rum utanför unionen, och följaktligen också för att vinna klarhet i huruvida en sådan transport för att kunna godkännas av den behöriga myndigheten på avsändningsorten måste ha planerats i enlighet med dessa bestämmelser.

35. Bayerischer Verwaltungsgerichtshof vill närmare bestämt veta huruvida den behöriga myndigheten på avsändningsorten har rätt att avstå från att stämpla en färdjournal när den mot bakgrund av uppgifterna i journalen om den del av befordran som ska äga rum utanför unionen anser att journalen inte är realistisk i den mening som avses i artikel 14.1 a ii i förordning nr 1/2005 och följaktligen inte är förenlig med bestämmelserna i den förordningen.

36. Syftet med färdjournalen, för vilken det återfinns en mall i bilaga II till förordning nr 1/2005, är att ge de behöriga myndigheterna tillgång till den information de behöver för att utföra kontroller med avseende på efterlevnaden av bestämmelserna i nämnda förordning under långa transporter. Innan djuren lastas ombord ska den behöriga myndigheten på avsändningsorten kontrollera uppgifterna i färdjournalen om hur befordran ska organiseras och i förekommande fall godkänna dessa uppgifter. Dessa uppgifter ligger sedan till grund för de officiella kontroller som kan komma att göras under själva befordran, det vill säga vid lastning, under transport eller på bestämmelseorten.

37. Vad som ska kontrolleras före avsändning är att transportörerna, fordonen och förarna har giltiga obligatoriska administrativa tillstånd, att kraven på tillgängligt utrymme för de berörda djurkategorierna är uppfyllda och att den planerade detaljerade färdvägen är realistisk med tanke på de vilointervall som krävs för de berörda djurkategorierna, den sträcka som ska tillryggaläggas och den troliga tidsåtgången för olika åtgärder under samtliga etapper av befordran.

38. Därefter kan kontroller göras av behöriga myndigheter när som helst under den långa transporten. Dessa kontroller, som föreskrivs i artikel 15 i förordning nr 1/2005, avser bland annat efterlevnaden av den planering som anges i avsnitt 1 i färdjournalen.

39. Tanken är att uppgifterna i avsnitt 1 i färdjournalen ( Planering ) – som står i centrum för det aktuella målet – ska jämföras med uppgifterna i avsnitt 2 ( Avsändningsort ), avsnitt 3 ( Bestämmelseort ), avsnitt 4 ( Transportörens rapport ) och i förekommande fall avsnitt 5 ( Mall för avvikelserapport ). Avsnitten 2–5 i färdjournalen fylls således i successivt under befordrans gång, och därefter återsänds en kopia av journalen till den behöriga myndigheten på avsändningsorten.

40. Redan i detta skede av resonemanget är det lämpligt att förtydliga att djurtransporter till eller från tredjeländer är föremål för särskilda kontroller vid unionens gränser: vid utförselstället respektive gränskontrollstationen.

41. Det är mot bakgrund av detta övergripande system för kontroller i samband med långa transporter som den aktuella begäran om förhandsavgörande ska prövas.

42. För att frågorna från Bayerischer Verwaltungsgerichtshof ska kunna besvaras, behöver det slås fast exakt hur omfattande uppgifter om transporttider och viloperioder som organisatören av en lång transport är skyldig att ange i färdjournalen. Det är nämligen bland annat utifrån dessa uppgifter som den behöriga myndigheten på avsändningsorten enligt artikel 14.1 a ii i förordning nr 1/2005 ska avgöra huruvida färdjournalen är att anse som realistisk i den mening som avses i denna bestämmelse och kan ligga till grund för bedömningen att transporten är förenlig med nämnda förordning.

43. Enligt vad Stadt Kempten, Landesanwaltschaft Bayern och Republiken Litauen har gjort gällande, ska färdjournalen innehålla en utförlig beskrivning av den del av färden som ska äga rum mellan utförselstället vid unionens gräns och bestämmelsetredjelandet, och denna beskrivning ska uppfylla kraven i fråga om transporttider och viloperioder enligt punkterna 1.4 d och 1.5 i kapitel V i bilaga I till förordning nr 1/2005. Konkret skulle befordran – eftersom vad som är i fråga i det nationella målet är transport av nötkreatur – behöva vara organiserad som följer. Djuren får först transporteras i 14 timmar, varefter de ska få en tillräcklig vilotid på minst en timme och därvid bland annat vattnas och vid behov utfodras. Efter denna vilotid får de på nytt transporteras i 14 timmar. Efter varje sådan befordringscykel ska djuren lastas av, utfodras och vattnas samt få vila i minst 24 timmar.

44. Vad Zuchtvieh-Export har klandrats för är bolagets underlåtenhet att planera den del av färden som skulle äga rum mellan utförselstället vid unionens gräns och det slutliga bestämmelsetredjelandet på ett sätt som är förenligt med dessa regler.

45. Jag anser att det saknas grund för sådant klander.

46. Det framgår tydligt av artikel 14.1 a ii i förordning nr 1/2005 att den förhandskontroll som ska utföras av den behöriga myndigheten på avsändningsorten rör efterlevnaden av reglerna i den förordningen. Det är således av avgörande betydelse att slå fast vilket den förordningens tillämpningsområde är.

47. Artikel 1.1 i förordning nr 1/2005 är helt otvetydig i detta avseende. Av den bestämmelsens lydelse framgår tydligt att förordningen ”skall tillämpas på transport av levande ryggradsdjur inom gemenskapen , inklusive de särskilda kontroller som behöriga tjänstemän skall genomföra av sändningar som ankommer till eller lämnar gemenskapens tullområde”.(3)

48. Den formulering som unionslagstiftaren har valt innebär enligt min uppfattning att bestämmelserna i nämnda förordning och de därmed sammanhängande kontrollerna ska tillämpas enbart på den del av en djurtransport som sker inom unionen. Detta inbegriper de särskilda kontrollerna av sändningar som ankommer till eller lämnar unionens tullområde, vilket framstår som logiskt med tanke på att sådana kontroller avser djurtransporter som vid tidpunkten för kontrollen befinner sig inom unionen och följaktligen ska uppfylla kraven enligt förordning nr 1/2005 oavsett varifrån de kommer eller vart de är ämnade.

49. Med tanke på den tydliga angivelse av tillämpningsområdet för förordning nr 1/2005 som återfinns i artikel 1.1 i denna, torde det inte vara möjligt att hävda att unionslagstiftarens val av formulering i artikel 14.1 i samma förordning för att ange vilka långa transporter som ska förhandskontrolleras av den behöriga myndigheten på avsändningsorten skulle tala för att organisatören av sådana transporter skulle vara skyldig att uppfylla kraven i fråga om transporttider och viloperioder enligt kapitel V i bilaga I till förordningen såvitt avser den del av befordran som äger rum mellan utförselstället vid unionens gräns och ett tredjeland.

50. Här ska det erinras om att den behöriga myndigheten på avsändningsorten enligt artikel 14.1 i nämnda förordning är skyldig att utföra ett antal förhandskontroller i samband med ”långa transporter mellan medlemsstaterna och med tredjeland av tama hästdjur och tamdjur av nötkreatur, får, getter och svin”.

51. Denna angivelse av vilka långa transporter som den behöriga myndigheten på avsändningsorten ska kontrollera med avseende på efterlevnaden av kraven enligt förordning nr 1/2005 innebär inte att denna kontroll, när det är fråga om djurtransporter till tredjeländer, ska avse både den del av befordran som sker inom unionen och den del av befordran som äger rum mellan utförselstället vid unionens gräns och bestämmelsetredjelandet.

52. Syftet med denna angivelse är nämligen enbart att förtydliga att samtliga långa transporter ska bli föremål för förhandskontroll av den behöriga myndigheten på avsändningsorten, oavsett om de sker uteslutande mellan unionsmedlemsstater eller om de inleds eller avslutas i tredjeländer.(4) En sådan formulering gör det möjligt att se till att alla långa transporter omfattas av kraven enligt förordning nr 1/2005, oavsett om de äger rum helt eller endast delvis inom unionen.

53. Med beaktande dels av det geografiska tillämpningsområdet för förordning nr 1/2005 såsom detta anges i artikel 1.1 i den förordningen, dels av den omständigheten att vad den behöriga myndigheten på avsändningsorten ska kontrollera är efterlevnaden av kraven enligt samma förordning, torde det inte vara möjligt att med hänvisning till artikel 14.1 a ii i den förordningen kräva att organisatören i färdjournalen ska ange uppgifter om transporttider och viloperioder som uppfyller kraven enligt kapitel V i bilaga I till förordningen såvitt avser den del av den långa transporten som ska äga rum utanför unionen.

54. Med andra ord skulle det vara motsägelsefullt om den behöriga myndigheten på avsändningsorten fick klandra organisatören för dennes underlåtenhet att i färdjournalen ange viloställen med intervaller motsvarande kraven enligt kapitel V i bilaga I till förordning nr 1/2005 för den del av färden som ska äga rum mellan utförselstället vid unionens gräns och ett tredjeland, samtidigt som det geografiska tillämpningsområdet för den förordningen är begränsat till unionen och den kontroll som nämnda myndighet enligt artikel 14.1 a ii i den förordningen är skyldig att utföra avser efterlevnaden av de krav som anges i samma förordning.

55. Av detta drar jag slutsatsen att den ”förteckning över planerade vilo-, omlastnings- och utförselställen” som ska redovisas i punkt 6 i avsnitt 1 i färdjournalen endast behöver omfatta platser som är belägna inom unionen.

56. Av detta följer att artikel 14.1 a ii i förordning nr 1/2005 enligt min mening ska tolkas så, att det endast är såvitt avser den del av befordran som är tänkt att äga rum mellan avsändningsorten och utförselstället vid unionens gräns som den artikeln ger den behöriga myndigheten på avsändningsorten rätt att kontrollera – bland annat med avseende på de transporttider och viloperioder som anges i kapitel V i bilaga I till den förordningen – att den färdjournal som organisatören uppvisar är realistisk och kan ligga till grund för bedömningen att transporten är förenlig med förordningen.

57. Av definitionerna i artikel 2 j respektive 2 w i förordning nr 1/2005 av begreppen ”befordran” och ”transport” framgår förvisso att dessa begrepp avser hela transporten fram till urlastningen av djuren på bestämmelseorten, utan att det görs någon åtskillnad beroende på huruvida bestämmelseorten är belägen i unionen eller i ett tredjeland, men dessa definitioner kan inte anföras som stöd för ett försök att utvidga den förordningens geografiska tillämpningsområde. Dessa definitioner ska i stället läsas i ljuset av artikel 1.1 i förordningen, som är den enda artikeln med syftet att slå fast det geografiska tillämpningsområdet för nämnda förordning.

58. Det finns för övrigt andra bestämmelser i förordning nr 1/2005 som bekräftar att organisatören i samband med den förhandskontroll som föreskrivs i artikel 14.1 a ii i förordningen inte är skyldig att ange uppgifter om planeringen av befordran som uppfyller kraven i kapitel V i bilaga I till förordningen såvitt avser den del av färden som ska äga rum mellan utförselstället vid unionens gräns och bestämmelsetredjelandet.

59. Härvid ska det erinras om att den kontroll som utförs av den behöriga myndigheten på avsändningsorten kompletteras av andra kontroller när det är fråga om långa transporter till tredjeland. Det rör sig till att börja med om de kontroller som föreskrivs i artikel 15 i förordning nr 1/2005, vilka kan utföras när som helst under transporten inom unionen och syftar bland annat till att kontrollera att transporttiderna och viloperioderna håller sig inom de gränser som anges i kapitel V i bilaga I till den förordningen. Dessutom innebär artikel 21 i förordningen att kontroller ska göras vid utförselställena vid unionens gränser.

60. När det gäller den sistnämnda kategorin av kontroller föreskrivs det i artikel 21.1 i förordning nr 1/2005 att officiella veterinärer i medlemsstaterna ska kontrollera att djur som befinner sig vid utförselställen transporteras i enlighet med bestämmelserna i den förordningen. Kontrollerna vid utförselställena innebär bland annat att det kontrolleras att transportörerna har giltigt tillstånd, att förarna har giltigt kompetensbevis, att djuren är i skick för vidare befordran och att de transportmedel som ska användas för djurens vidare befordran uppfyller kraven i kapitel II och i tillämpliga fall kapitel VI i bilaga I till förordningen samt att det kontrolleras huruvida tama hästdjur och tamdjur av nötkreatur, får, getter och svin har transporterats eller ska transporteras med långa transporter.

61. Vidare stadgas det i artikel 21.1 e i förordning nr 1/2005 att de officiella veterinärerna ska kontrollera ”att transportörerna vid export har visat att befordran från avsändningsorten fram till första urlastning i det slutliga bestämmelselandet överensstämmer med reglerna enligt alla internationella avtal som förtecknas i bilaga V och som gäller i berörda tredjeländer”. I bilaga V anges därvidlag Europeiska konventionen om skydd av djur under internationella transporter.(5)

62. Enligt min uppfattning kan det utläsas ur artikel 21.1 e i förordning nr 1/2005 att befordran mellan utförselstället vid unionens gräns och bestämmelsetredjelandet inte regleras av bestämmelserna i den förordningen utan – i förekommande fall – av internationella avtal. Denna tolkning ligger väl i linje med det geografiska tillämpningsområdet för den förordningen såsom detta anges i artikel 1.1 i denna.

63. Dessutom finns det flera bestämmelser i förordning nr 1/2005 som enligt min mening visar att det inte är tänkt att färdjournalen för en lång transport till ett tredjeland ska fyllas i efter utförselstället vid unionens gräns.

64. I artikel 21.2 i nämnda förordning anges det bland annat att för sådana transporter ska ”de officiella veterinärerna vid utförselställen … utföra och journalföra de kontroller som anges i avsnitt 3, Bestämmelseort , i färdjournalen i bilaga II”. När det gäller sådana transporter övertar således den officiella veterinären vid utförselstället skyldigheten att fylla i avsnitt 3 i färdjournalen, en skyldighet som annars åligger djurhållaren på bestämmelseorten. Med andra ord är det på veterinären som det ankommer att i detta skede av transporten intyga att denna är förenlig med förordningen och i synnerhet att den i avsnitt 1 i färdjournalen angivna planeringen har följts mellan avsändningsorten och utförselstället.

65. Flera av de inledande punkterna i bilaga II till förordning nr 1/2005 pekar i samma riktning. Enligt punkt 3 e i den bilagan ska organisatören exempelvis ”se till att färdjournalen åtföljer djuren under befordran fram till bestämmelseorten eller, om det gäller export till ett tredjeland, minst fram till utförselstället ”.(6) I punkt 7 första stycket i samma bilaga anges det vidare att ”[o]m djur exporteras till ett tredjeland skall transportörerna överlämna färdjournalen till den officiella veterinären vid utförselstället”. Att det i punkt 8 i bilaga II till förordning nr 1/2005 föreskrivs att transportören därefter ska behålla en kopia av den ifyllda färdjournalen gör det inte möjligt att ifrågasätta slutsatsen att originalfärdjournalen inte ska fyllas i efter de kontroller som görs av den officiella veterinären vid utförselstället vid unionens gräns, utan bekräftar i stället den slutsatsen.

66. Om unionslagstiftaren hade velat se till att kraven enligt kapitel V i bilaga I till förordning nr 1/2005 var tillämpliga på den del av befordran som äger rum mellan utförselstället och bestämmelsetredjelandet, skulle denne i stället dels ha ålagt transportören att behålla originalfärdjournalen under hela befordran, dels ha infört föreskrifter om ett kontrollsystem i bestämmelsetredjelandet.

67. Av det ovan anförda följer att den planering av en lång transport till ett tredjeland som anges i avsnitt 1 i färdjournalen kan föranleda noteringar i journalens övriga avsnitt fram till utförselstället vid unionens gräns men inte därefter. Denna planering är således inte avsedd att jämföras med den faktiska färdvägen efter utförselstället. Därför vore det inkonsekvent att kräva att denna planering ska innehålla uppgifter om transporttider och viloperioder som uppfyller kraven enligt kapitel V i bilaga I till förordning nr 1/2005 såvitt avser färdvägen efter utförselstället vid unionens gräns, eftersom den delen av befordran inte är föremål för kontroller inom ramen för det allmänna system som införs genom den förordningen.

68. Härvid framgår det av en jämförelse med det särskilda system som unionslagstiftaren har infört för exportbidrag att kraven enligt kapitel V i bilaga I till förordning nr 1/2005 inte är avsedda att tillämpas på den del av en djurtransport som äger rum utanför unionen annat än inom ramen för det ovannämnda särskilda systemet.

69. I artikel 168 i rådets förordning (EG) nr 1234/2007 av den 22 oktober 2007 om upprättande av en gemensam organisation av jordbruksmarknaderna och om särskilda bestämmelser för vissa jordbruksprodukter (”förordningen om en samlad marknadsordning”)(7) föreskrivs att när det gäller produkter inom nöt- och kalvköttssektorn ”ska beviljandet och utbetalningen av bidrag vid export av levande djur omfattas av krav på att bestämmelserna i gemenskapens djurskyddslagstiftning iakttas, särskilt [i fråga om] skydd av djur under transport”.

70. I artikel 1, med rubriken ”Räckvidd”, i kommissionens förordning (EU) nr 817/2010 av den 16 september 2010 om tillämpningsföreskrifter enligt rådets förordning (EG) nr 1234/2007 beträffande de krav på djurskydd under transport av levande nötkreatur som gäller för beviljande av exportbidrag(8) förtydligas att utbetalning av sådant exportbidrag ”endast [ska] ske på villkor att artiklarna 3–9 i förordning (EG) nr 1/2005 och de däri nämnda bilagorna … iakttas vid transporten av djuren till deras första lossningsplats i det tredjeland som är slutdestination”.

71. Av denna sistnämnda bestämmelse framgår tydligt att kraven enligt artiklarna 3–9 i förordning nr 1/2005 och de därtill hörande bilagorna – till skillnad från vad som är fallet inom ramen för det allmänna system som införs genom den förordningen – ska vara uppfyllda under hela befordran, inbegripet under den del av färden som sker mellan utförselstället vid unionens gräns och bestämmelsetredjelandet.

72. Det kontrollsystem som införs genom förordning nr 817/2010 är anpassat till detta utvidgade tillämpningsområde för kraven enligt förordning nr 1/2005.

73. Inom unionens tullområde ska den officiella veterinären vid utförselstället enligt artikel 2.2 i förordning nr 817/2010 kontrollera följande.

74. Till att börja med ska den officiella veterinären vid utförselstället enligt artikel 2.2 a i förordning nr 817/2010 kontrollera huruvida ”de krav som fastställs i förordning (EG) nr 1/2005 har uppfyllts hela vägen från avsändningsorten … fram till utförselstället”.

75. Vidare ska denna veterinär enligt artikel 2.2 b i förordning nr 817/2010 kontrollera huruvida ”transportförhållandena för resten av transporten är förenliga med förordning (EG) nr 1/2005 och … [huruvida] nödvändiga åtgärder har vidtagits för att säkerställa att dessa krav uppfylls fram till första lossningen i det tredjeland som är slutdestination”.

76. Den officiella veterinären vid utförselstället ska ange resultaten av sina kontroller i en ”kontrollrapport vid utförselställe”. En förlaga till denna rapport återfinns i bilaga I till förordning nr 817/2010. I den rapporten görs åtskillnad mellan de kontroller som avser transporten fram till utförselstället och dem som avser transporten från utförselstället. För att resultatet av kontrollerna ska anses vara tillfredsställande, ska exportören uppfylla kraven enligt förordning nr 1/2005 för båda dessa delar av transporten.

77. Dessa kontroller kompletteras därefter av kontroller i tredjeländer.

78. Enligt artikel 3.1 a och 3.1 b i förordning nr 817/2010 ska exportören i två olika fall se till att djuren blir föremål för kontroll efter det att de har lämnat unionens tullområde. Djuren ska kontrolleras dels om de har bytt transportmedel, dels på den plats där den första lossningen sker i det slutliga bestämmelsetredjelandet. Enligt artikel 3.2 i nämnda förordning ska dessa kontroller utföras av ett internationellt kontroll- och övervakningsorgan som har godkänts för det ändamålet av en medlemsstat eller ett officiellt organ i en medlemsstat.

79. Denna beskrivning av det särskilda system som har införts genom förordning nr 817/2010 visar enligt min uppfattning att om unionslagstiftaren hade önskat att skyldigheten för en organisatör av en lång transport att uppfylla kraven enligt kapitel V i bilaga I till förordning nr 1/2005 allmänt skulle vara tillämplig på den del av befordran som äger rum mellan utförselstället vid unionens gräns och bestämmelsetredjelandet, skulle unionslagstiftaren dels ha valt en bredare definition av tillämpningsområdet för den sistnämnda förordningen än vad denne faktiskt har valt i artikel 1.1 i denna, dels ha låtit denna skyldighet åtföljas av ett kontrollsystem motsvarande det som unionslagstiftaren har infört för tillämpning i samband med exportbidrag.

80. Mot bakgrund av det ovan anförda anser jag att förordning nr 1/2005 ska tolkas så, att den inte innebär att organisatören av en lång transport till ett tredjeland är skyldig att i punkt 6 i avsnitt 1 i färdjournalen ange uppgifter om transporttider och viloperioder som uppfyller kraven i kapitel V i bilaga I till den förordningen såvitt avser den del av befordran som äger rum mellan utförselstället vid unionens gräns och bestämmelsetredjelandet.

81. Följaktligen anser jag att artikel 14.1 a ii och 14.1 c i förordning nr 1/2005 ska tolkas så, att den behöriga myndigheten på avsändningsorten inte har rätt att avstå från att stämpla en färdjournal med motiveringen att uppgifterna i journalen om den del av befordran som ska äga rum mellan utförselstället vid unionens gräns och bestämmelsetredjelandet inte uppfyller kraven i kapitel V i bilaga I till den förordningen.

82. Det omvända gäller för en djurtransport som kommer från ett tredjeland. Då är organisatören av transporten skyldig att uppfylla kraven i nämnda förordning från och med att transporten kommer in i unionen via en gränskontrollstation. Med tanke på att det geografiska tillämpningsområdet för den förordningen inskränker sig till unionen, är det däremot inte möjligt att kräva att organisatören ska ha uppfyllt dessa krav under den del av befordran som har ägt rum innan transporten kom in i unionen, även om färden från ett tredjeland till bestämmelsemedlemsstaten utgör en enda befordran.

83. Det ska nu bedömas huruvida det finns fog för den ståndpunkt som Europeiska kommissionen har förfäktat inom ramen för det aktuella målet.

84. Kommissionen förefaller, att döma av de förklaringar som den har lämnat i sitt skriftliga yttrande och under den muntliga förhandlingen, hålla med mig om att kraven enligt kapitel V i bilaga I till förordning nr 1/2005 inte är tillämpliga på den del av befordran som äger rum utanför unionen. I stället har kommissionen emellertid föreslagit en medelväg som väsentligen innebär att den behöriga myndigheten på avsändningsorten skulle få kontrollera huruvida organisatören av en transport, med avseende på den delen av befordran, uppfyller de ”allmänna villkor för transport av djur” som anges i artikel 3 i förordning nr 1/2005.

85. Låt mig erinra om att det i den bestämmelsen slås fast en princip med innebörden att ”[i]ngen person får transportera eller låta transportera djur på ett sådant sätt att de riskerar att skadas eller orsakas onödigt lidande”. Dessutom anges det ett antal allmänna villkor, bland annat att ”[a]lla nödvändiga åtgärder skall ha vidtagits på förhand för att transporttiden skall begränsas till ett minimum och djurens behov skall vara tillfredsställda under befordran”, att ”[t]ransporten till bestämmelseorten skall genomföras utan dröjsmål och förutsättningarna för djurens välbefinnande skall kontrolleras regelbundet och upprätthållas på lämpligt sätt” och att ”[d]juren skall få vatten, foder och vila med lämpliga intervall och i en mängd och av en kvalitet som skall vara anpassad till djurart och storlek”.

86. Jag anser inte att kommissionen kan vinna framgång med sitt förslag till lösning, av de skäl som jag redovisar i det följande.

87. För det första är det viktigt att framhålla att det geografiska tillämpningsområde för förordning nr 1/2005 som slås fast i artikel 1.1 i denna nödvändigtvis gäller för samtliga krav enligt förordningen såvida inte något annat uttryckligen sägs – oavsett om det rör sig om de ”allmänna villkor för transport av djur” som anges i artikel 3 i förordningen eller om mer specifika krav såsom de tekniska specifikationer som anges i bilaga I till den förordningen.

88. Med tanke på att artikel 1.1 i förordning nr 1/2005 har en så tydlig lydelse, förefaller det därför omöjligt att – som kommissionen har gjort – hävda å ena sidan att kraven enligt kapitel V i bilaga I till den förordningen inte är tillämpliga på den del av befordran som äger rum utanför unionen och å andra sidan att denna brist hos förordningen skulle kunna avhjälpas genom utvidgning av tillämpningsområdet för de ”allmänna villkor för transport av djur” som anges i artikel 3 i samma förordning till att omfatta hela befordran till bestämmelsetredjelandet.

89. För det andra skulle kommissionens föreslagna lösning ge den behöriga myndigheten på avsändningsorten ett betydande utrymme för skönsmässig lämplighetsbedömning av de planerade transporttiderna och viloperioderna under den del av befordran som ska äga rum utanför unionen. Detta skulle resultera i skiljaktiga bedömningar från olika behöriga myndigheter, vilket enligt min mening torde vara oförenligt med kravet på en enhetlig tillämpning av förordning nr 1/2005 liksom med de övriga mål som utöver skydd av djur under transport eftersträvas genom den förordningen, nämligen undanröjande av tekniska hinder för handeln med levande djur och möjliggörande av smidigt fungerande marknadsorganisationer.(9)

90. Att tillerkänna den behöriga myndigheten på avsändningsorten ett så betydande utrymme för skönsmässig bedömning i tillämpningen av de allmänt hållna villkoren enligt artikel 3 i nämnda förordning skulle således snedvrida konkurrensen mellan organisatörerna av transporter av levande djur.

91. Av dessa skäl ställer jag mig inte bakom kommissionens ståndpunkt, som skulle innebära att Bayerischer Verwaltungsgerichtshofs frågor skulle besvaras på ett sätt såvitt avsåg de allmänna villkoren för transport av djur i artikel 3 i förordning nr 1/2005 men på ett annat sätt såvitt avsåg de mer specifika kraven i den förordningen, till exempel i kapitel V i bilaga I till denna.

92. Avslutningsvis vill jag understryka att jag är fullt medveten om betydelsen av målet att skydda djur under transport. Jag har också noga beaktat artikel 13 FEUF, enligt vilken unionen och medlemsstaterna vid utformning och genomförande av unionens politik i fråga om bland annat jordbruk och transport fullt ut ska ta hänsyn till välfärd för djuren som kännande varelser.

93. Jag har vidare full förståelse för önskemålet att ge förordning nr 1/2005 ändamålsenlig verkan inom ett så stort geografiskt område som möjligt, antingen med stöd av de allmänna reglerna i artikel 3 i den förordningen eller med stöd av artikel 13 FEUF.

94. Icke desto mindre måste det konstateras att unionslagstiftaren, åtminstone på unionsrättens nuvarande utvecklingsstadium, har avsett att begränsa det geografiska tillämpningsområdet för förordning nr 1/2005 till unionens territorium.

95. Därför ankommer det enligt min mening just på unionslagstiftaren – och enbart på unionslagstiftaren – att i framtiden eventuellt föreskriva att kraven i den förordningen ska uppfyllas under långa transporter i dessas helhet, inbegripet den del som sker utanför unionen, och att i samband med en sådan utvidgning av det geografiska tillämpningsområdet för nämnda förordning införa ett för ändamålet lämpligt kontrollsystem.

IV – Förslag till avgörande

96. Mot bakgrund av det ovan anförda föreslår jag att domstolen ska besvara Bayerischer Verwaltungsgerichtshofs tolkningsfrågor på följande sätt:

Rådets förordning (EG) nr 1/2005 av den 22 december 2004 om skydd av djur under transport och därmed sammanhängande förfaranden och om ändring av direktiven 64/432/EEG och 93/119/EG och förordning (EG) nr 1255/97 ska tolkas så, att den inte innebär att organisatören av en lång transport till ett tredjeland är skyldig att i punkt 6 i avsnitt 1 i färdjournalen ange uppgifter om transporttider och viloperioder som uppfyller kraven i kapitel V i bilaga I till den förordningen eller de allmänna villkoren för transport av djur i artikel 3 i den förordningen såvitt avser den del av befordran som äger rum mellan utförselstället vid unionens gräns och bestämmelsetredjelandet.

Följaktligen ska artikel 14.1 a ii och 14.1 c i förordning nr 1/2005 tolkas så, att den behöriga myndigheten på avsändningsorten inte har rätt att avstå från att stämpla en färdjournal med motiveringen att uppgifterna i journalen om den del av befordran som ska äga rum mellan utförselstället vid unionens gräns och bestämmelsetredjelandet inte uppfyller kraven i kapitel V i bilaga I till den förordningen eller de allmänna villkoren för transport av djur i artikel 3 i den förordningen.

(1) .

(2)  – EUT L 3, 2005, s. 1, och rättelse i EUT L 336, 2011, s. 86.

(3)  – Min kursivering.

(4)  – Samma analys är tillämplig på artikel 5.4 i förordning nr 1/2005, enligt vilken transportörerna och organisatörerna ska följa bestämmelserna om färdjournal enligt bilaga II till denna förordning vid långa transporter mellan medlemsstaterna eller med tredjeland .

(5)  – Konvention undertecknad den 13 december 1968 i Paris. Konventionstexten har reviderats i enlighet med bestämmelserna i Protokollet till Europeiska konventionen om skydd av djur under internationella transporter, som trädde i kraft den 7 november 1989. Såvitt avser unionens undertecknande av denna konvention, se rådets beslut 2004/544/EG av den 21 juni 2004 om undertecknande av Europeiska konventionen om skydd av djur under internationella transporter (reviderad), EUT L 241, s. 21.

(6)  – Min kursivering.

(7) – EUT L 299, s. 1.

(8) – EUT L 245, s. 16.

(9)  – Se, för ett liknande resonemang, dom Danske Svineproducenter (C‑316/10, EU:C:2011:863), punkterna 44 och 55.