Back to EUR-Lex homepage

EUR-Lex Access to European Union law

Back to EUR-Lex homepage

This document is an excerpt from the EUR-Lex website

Use quotation marks to search for an "exact phrase". Append an asterisk (*) to a search term to find variations of it (transp*, 32019R*). Use a question mark (?) instead of a single character in your search term to find variations of it (ca?e finds case, cane, care).
Search tips
Need more search options? Use the Advanced search
You are here

Document 62010CO0102

Domstolens beslut (åttonde avdelningen) den 28 oktober 2010.
Frăsina Bejan mot Tudorel Muşat.
Begäran om förhandsavgörande: Judecătoria Focşani - Rumänien.
Rättegångsreglerna - Artiklarna 92.1, 103.1 och 104.3 första och andra styckena - Tillnärmning av lagstiftning - System för obligatorisk ansvarsförsäkring för motorfordon - Frivilligt försäkringsavtal - Ej tillämpligt.
Mål C-102/10.

European Court Reports 2010 I-00139*

ECLI identifier: ECLI:EU:C:2010:654





Domstolens beslut (åttonde avdelningen) av den 28 oktober 2010 – Frăsina Bejan mot Tudorel Muşat

(mål C‑102/10)

”Rättegångsreglerna – Artiklarna 92.1, 103.1 och 104.3 första och andra styckena – Tillnärmning av lagstiftning – System för obligatorisk ansvarsförsäkring för motorfordon – Avtal om frivillig försäkring – Otillämplighet”

1.                     Europeiska unionen – Tilldelade befogenheter – Följder avseende unionsrättens påverkan på utgången av tvister vid nationella domstolar (artikel 5.2 FEU) (se punkt 29)

2.                     Tillnärmning av lagstiftning – Ansvarsförsäkring för motorfordon – Direktiv 72/166, 84/5, 90/232, 2000/26 och 2005/14 – Bestämmande av systemet för civilrättsligt ansvar vid trafikolyckor – Avtal om frivillig försäkring (Europaparlamentets och rådets direktiv 2000/26 och 2005/14; rådets direktiv 72/166, 84/5 och 90/232) (se punkt 36 och punkt 1 i domslutet)

3.                     Tillnärmning av lagstiftning – Ansvarsförsäkring för motorfordon – Direktiv 72/166, 84/5, 90/232, 2000/26 och 2005/14 – Bestämmande av systemet för civilrättsligt ansvar vid trafikolyckor – Avtal om frivillig försäkring (Europaparlamentets och rådets direktiv 2000/26 och 2005/14; rådets direktiv 72/166, 84/5 och 90/232) (se punkt 37 och punkt 2 i domslutet)

4.                     Fri rörlighet för personer – Etableringsfrihet – Frihet att tillhandahålla tjänster – Restriktioner – Ansvarsförsäkring för motorfordon – Avtal om frivillig försäkring (Artiklarna 49 FEUF och 56 FEUF) (se punkt 46 och punkt 3 i domslutet)

Saken

Begäran om förhandsavgörande – Judecătoria Focşani – Tolkning av artiklarna 49 FEUF, 56 FEUF, 57 FEUF, 59.1 FEUF, 169 FEUF och direktiven 84/5/EEG av den 30 december 1983 om tillnärmning av medlemsstaternas lagstiftning om ansvarsförsäkring för motorfordon (EGT L 8, s. 17; svensk specialutgåva, område 6, volym 2, s. 90), 92/49/EEG av den 18 juni 1992 om samordning av lagar och andra författningar som avser annan direkt försäkring än livförsäkring (EGT L 228, s. 1; svensk specialutgåva, område 6, volym 3, s. 160), 93/13/EEG av den 5 april 1993 om oskäliga villkor i konsumentavtal (EGT L 95, s. 29; svensk specialutgåva, område 15, volym 12, s. 169), 2005/14/EG av den 11 maj 2005 om ansvarsförsäkring för motorfordon (EUT L 149, s. 14) och 2009/103/EG av den 16 september 2009 om ansvarsförsäkring för motorfordon och kontroll av att försäkringsplikten fullgörs beträffande sådan ansvarighet (EUT L 263, s. 11) – Ansvarsförsäkring för motorfordon – Skador som orsakats av försäkrade fordon – Nationell lagstiftning vari föreskrivs friskrivningsklausuler som är till nackdel för konsumenten – Friskrivningsvillkor som går utöver vad som stadgas i direktiven – Fråga om den nationella domstolen har möjlighet att fastställa att en klausul om friskrivning från den försäkrade risken är ogiltig.

Avgörande

1)

Det system för obligatorisk ansvarsförsäkring för motorfordon som föreskrivs i

–        rådets direktiv 72/166/EEG av den 24 april 1972 om tillnärmning av medlemsstaternas lagar och andra författningar om ansvarsförsäkring för motorfordon och kontroll av att försäkringsplikten fullgörs beträffande sådan ansvarighet,

–        rådets andra direktiv 84/5/EEG av den 30 december 1983 om tillnärmning av medlemsstaternas lagstiftning om ansvarsförsäkring för motorfordon,

–        rådets tredje direktiv 90/232/EEG av den 14 maj 1990 om tillnärmning av medlemsstaternas lagar och andra författningar om ansvarsförsäkring för motorfordon,

–        Europaparlamentets och rådets direktiv 2000/26/EG av den 16 maj 2000 om tillnärmning av medlemsstaternas lagar om ansvarsförsäkring för motorfordon samt om ändring av rådets direktiv 73/239/EEG och 88/357/EEG (fjärde direktivet om motorfordonsförsäkring), och

–        Europaparlamentets och rådets direktiv 2005/14/EG av den 11 maj 2005 om ändring av rådets direktiv 72/166/EEG, 84/5/EEG, 88/357/EEG och 90/232/EEG samt Europaparlamentets och rådets direktiv 2000/26/EG om ansvarsförsäkring för motorfordon,

utgör inte hinder för en nationell lagstiftning enligt vilken försäkringsgivaren, från tillämpningsområdet för ett avtal om frivilligt försäkringsskydd för motorfordon, får utesluta skador som orsakas när fordonet framförs av en alkoholpåverkad person.

2)

Det system för obligatorisk ansvarsförsäkring för motorfordon som föreskrivs i direktiven 72/166, 84/5, 90/232, 2000/26 och 2005/14 utgör inte hinder för en nationell lagstiftning enligt vilken en försäkringsgivare inte är skyldig att omedelbart betala ut ersättning, enligt ett avtal om frivillig försäkring av ett motorfordon, till en försäkringstagare som lidit skada till följd av en olycka och kräva ersättning av den person som orsakat olyckan för det belopp som utbetalats till den försäkrade när försäkringen inte täcker risken på grund av en friskrivningsklausul.

3)

Nationell lagstiftning enligt vilken försäkringsgivaren, från tillämpningsområdet för ett avtal om frivilligt försäkringsskydd för motorfordon, får utesluta skador som orsakas när fordonet framförs av en alkoholpåverkad person utgör en restriktion av såväl etableringsfriheten som friheten att tillhandahålla tjänster. Det ankommer på den hänskjutande domstolen att pröva i vilken utsträckning en sådan restriktion ändå kan godtas såsom ett undantag som uttryckligen föreskrivs i FEU eller som enligt EU-domstolens praxis kan motiveras av tvingande hänsyn till allmänintresset.

Top