Accept Refuse

EUR-Lex Access to European Union law

Back to EUR-Lex homepage

This document is an excerpt from the EUR-Lex website

Document 62010CN0041

Mål C-41/10: Talan väckt den 25 januari 2010 — Europeiska kommissionen mot Konungariket Belgien

OJ C 80, 27.3.2010, p. 19–20 (BG, ES, CS, DA, DE, ET, EL, EN, FR, IT, LV, LT, HU, MT, NL, PL, PT, RO, SK, SL, FI, SV)

27.3.2010   

SV

Europeiska unionens officiella tidning

C 80/19


Talan väckt den 25 januari 2010 — Europeiska kommissionen mot Konungariket Belgien

(Mål C-41/10)

2010/C 80/34

Rättegångsspråk: franska

Parter

Sökande: Europeiska kommissionen (ombud: G. Rozet och N. Yerell)

Svarande: Konungariket Belgien

Sökandens yrkanden

Sökanden yrkar att domstolen ska

fastställa att Konungariket Belgien har underlåtit att uppfylla sina skyldigheter enligt bland annat artiklarna 6, 8, 15, 16 och 17 i första direktivet 73/239/EEG (1) samt artiklarna 20, 21 och 22 i tredje direktivet 92/49/EEG (2), genom att införliva direktiven 73/238/EEG och 92/49/EEG på felaktigt och ofullständigt sätt, och

förplikta Konungariket Belgien att ersätta rättegångskostnaderna.

Grunder och huvudargument

Genom förevarande talan hävdar kommissionen att verksamheten för belgiska ömsesidiga försäkringsbolag (mutualités) på området för kompletterande sjukförsäkring som inte ingår i det lagfästa socialförsäkringssystemet, inte är förenlig med det första och det tredje direktivet avseende annan försäkring än livförsäkring. Eftersom de ömsesidiga försäkringsbolagen direkt konkurrerar med försäkringsbolagen på marknaden för kompletterande sjukförsäkring, borde de omfattas av samma rättsliga bestämmelser som försäkringsbolagen. Sökanden tillbakavisar i detta hänseende svarandens påstående att de tjänster avseende kompletterande sjukförsäkring som de ömsesidiga försäkringsbolagen tillhandahåller omfattas av det undantag som föreskrivs i artikel 2.1 d i det första direktivet, och anför att det skydd som ges genom den kompletterande försäkringen inte kan likställas med ”försäkringar som ingår som en del av ett lagfäst socialförsäkringssystem”.

Kommissionen påpekar i första hand att det i artikel 6 i det första direktivet föreskrivs att ett företag ska lämna in en ansökan om auktorisation hos behörig myndighet i den medlemsstat där företaget har etablerat sitt huvudkontor för att det ska ha rätt att starta och driva direkt försäkringsrörelse. De belgiska ömsesidiga försäkringsbolagen kan emellertid inte få en sådan auktorisation i enligt med bestämmelsen för deras verksamhet på området för kompletterande sjukförsäkring.

Sökanden kritiserar för det andra svaranden för att ha åsidosatt artikel 8.1 a i det första direktivet, eftersom de ömsesidiga försäkringsbolagen inte utgör en av de legala juridiska formerna för försäkringsbolag i Belgien. De ömsesidiga försäkringsbolagen kan dessutom utöva verksamhet inom flera områden som inte har något direkt samband med deras försäkringsverksamhet, trots det att det i artikel 8.1 b föreskrivs att företaget ska begränsa sin näringsverksamhet till försäkringsområdet och sådan verksamhet som är direkt anknuten till detta område med uteslutande av all annan affärsverksamhet. Den belgiska lagstiftningen orsakar också problem med avseende på artikel 8.1 c, eftersom det däri föreskrivs att företaget ska förete en verksamhetsplan enligt artikel 9 i direktivet. De ömsesidiga försäkringsbolagen har emellertid inte företett någon plan av detta slag för deras verksamhet på området för kompletterande sjukförsäkring. De belgiska ömsesidiga försäkringsbolagen är slutligen inte skyldiga att inneha en minsta garantifond i strid med det krav som uppställs i artikel 8.1 d i det första direktivet.

Kommissionen gör för det tredje gällande att enligt artikel 13 och de följande artiklarna i det första direktivet (bland annat artiklarna 16, 16a och 17), samt artiklarna 15 och 20–22 i det tredje direktivet, ska de ömsesidiga försäkringsbolagen avsätta tillräckliga tekniska reserver för deras verksamhet på området för kompletterande sjukförsäkring, samt en tillräcklig solvensmarginal för hela deras verksamhet. I Belgien infördes det emellertid en solvensmarginal för de kompletterande försäkringar som tillhandahålls av ömsesidiga försäkringsbolag först år 2002, och beräkningsmetoden för denna marginal skiljer sig från den marginal som föreskrivs i det första direktivet.


(1)  Rådets första direktiv 73/239/EEG av den 24 juli 1973 om samordning av lagar och andra författningar angående rätten att etablera och driva verksamhet med annan direkt försäkring än livförsäkring (EGT L 228, s. 3; svensk specialutgåva, område 6, volym 1, s. 146)

(2)  Rådets direktiv 92/49/EEG av den 18 juni 1992 om samordning av lagar och andra författningar som avser annan direkt försäkring än livförsäkring samt om ändring av direktiv 73/239/EEG och 88/357/EEG (tredje direktivet om annan direkt försäkring än livförsäkring) (EGT L 228, s. 1; svensk specialutgåva, område 6, volym 3, s. 160)


Top