DOMSTOLENS DOM (stora avdelningen)

den 29 juni 2010 (*)

”Gemensam utrikes- och säkerhetspolitik – Särskilda restriktiva åtgärder mot vissa personer och enheter i syfte att bekämpa terrorism – Gemensam ståndpunkt 2001/931/GUSP – Förordning (EG) nr 2580/2001 – Artiklarna 2 och 3 – Upptagandet av en organisation i förteckningen över personer, grupper och enheter som deltar i terroristhandlingar – Överföring till organisationen, som görs av medlemmar i organisationen, av kapital härrörande från gåvoinsamlingar och försäljning av publikationer”

I mål C‑550/09,

angående en begäran om förhandsavgörande enligt artikel 267 FEUF, framställd av Oberlandesgericht Düsseldorf (Tyskland) genom beslut av den 21 december 2009, som inkom till domstolen den 29 december 2009, i brottmålet mot

E,

F,

meddelar

DOMSTOLEN (stora avdelningen)

sammansatt av ordföranden V. Skouris, avdelningsordförandena A. Tizzano, J.N. Cunha Rodrigues, K. Lenaerts (referent), J.-C. Bonichot, P. Lindh och C. Toader samt domarna E. Juhász, G. Arestis, A. Borg Barthet, M. Ilešič, T. von Danwitz och A. Arabadjiev,

generaladvokat: P. Mengozzi,

justitiesekreterare: handläggaren R. Şereş,

med hänsyn till beslutet av domstolens ordförande av den 1 mars 2010 att målet ska handläggas skyndsamt i enlighet med förfarandet i artikel 23a i Europeiska unionens domstols stadga och artikel 104a första stycket i domstolens rättegångsregler,

efter det skriftliga förfarandet och förhandlingen den 12 maj 2010,

med beaktande av de yttranden som avgetts av:

–        Generalbundesanwalt beim Bundesgerichtshof, genom V. Homann och K. Lohse, båda i egenskap av ombud,

–        E, genom F. Hess och A. Nagler, Rechtsanwälte,

–        F, genom B. Eder och A. Pues, Rechtsanwältinnen,

–        Frankrikes regering, genom E. Belliard, G. de Bergues och L. Butel, samtliga i egenskap av ombud,

–        Europeiska unionens råd, genom Z. Kupcova, E. Finnegan och R. Szostak, samtliga i egenskap av ombud,

–        Europeiska kommissionen, genom T. Scharf och M. Konstantinidis, båda i egenskap av ombud,

och efter att ha hört generaladvokaten,

följande

Dom

1        Begäran om förhandsavgörande avser dels giltigheten av upptagandet av organisationen Devrimci Halk Kurtulus Partisi-Cephesi (DHKP-C) i förteckningen över de personer, grupper och enheter som rådets förordning (EG) nr 2580/2001 av den 27 december 2001 om särskilda restriktiva åtgärder mot vissa personer och enheter i syfte att bekämpa terrorism (EGT L 344, s. 70) är tillämplig på, dels tolkningen av artiklarna 2 och 3 i nämnda förordning.

2        Begäran har framställts i ett brottmål mot E och F (nedan kallade de tilltalade), vilka för närvarande sitter häktade i Tyskland. De har åtalats för medlemskap i en terroristgrupp i utlandet och åsidosättande av artiklarna 2 och 3 i förordning nr 2580/2001.

 Tillämpliga bestämmelser

 Folkrätten

3        Efter terroristattackerna den 11 september 2001 i New York, Washington och Pennsylvania antog Förenta nationernas säkerhetsråd den 28 september 2001 resolution 1373 (2001).

4        I ingressen till nämnda resolution bekräftades ”nödvändigheten av att med alla medel, i överensstämmelse med Förenta nationernas stadga, bekämpa de hot mot internationell fred och säkerhet som är en följd av terroristhandlingar”. Där framhålls också staternas skyldighet ”att komplettera det internationella samarbetet genom att vidta ytterligare åtgärder … för att på sitt territorium med alla lagliga medel förebygga och hindra finansiering och förberedelse av alla slags terroristhandlingar”.

5        I punkt 1 i resolutionen framgår det att säkerhetsrådet:

”Beslutar att samtliga stater ska

a)      förhindra och bekämpa finansiering av terroristhandlingar,

b)      straffbelägga varje form av tillhandahållande eller insamling av kapital som sker avsiktligen, såväl direkt som indirekt, och som utförs av staternas medborgare eller inom dessa staters territorium i avsikt att, eller med vetskap om att, kapitalet ska användas i syfte att genomföra terroristhandlingar,

…

d)      förbjuda sina medborgare samt varje person eller enhet som befinner sig i dessa stater att, direkt eller indirekt, göra penningmedel, ekonomiska tillgångar eller resurser eller finansiella eller andra besläktade tjänster, tillgängliga till förmån för personer som begår eller försöker begå terroristhandlingar eller som deltar i eller underlättar genomförandet av terroristhandlingar, enheter som ägs eller kontrolleras direkt eller indirekt av sådana personer, och personer och enheter som verkar på sådana personers eller enheters vägnar eller under deras ledning.”

 De gemensamma ståndpunkterna 2001/931/GUSP och 2002/340/GUSP

6        Den 27 december 2001 antog Europeiska unionens råd den gemensamma ståndpunkten 2001/931/GUSP om tillämpning av särskilda åtgärder i syfte att bekämpa terrorism (EGT L 344, s. 93).

7        Skälen 1, 2 och 5 i den gemensamma ståndpunkten har följande innehåll:

”(1)      Europeiska rådet förklarade vid sitt extra möte den 21 september 2001 att terrorismen är en verklig utmaning för världen och Europa och att kampen mot terrorismen skall vara ett prioriterat mål för Europeiska unionen.

(2)      Den 28 september 2001 antog Förenta nationernas säkerhetsråd resolution 1373(2001), i vilken omfattande strategier läggs fram för att bekämpa terrorism och i synnerhet finansieringen av terrorism.

…

(5)      Europeiska unionen bör vidta ytterligare åtgärder för att genomföra FN:s säkerhetsråds resolution 1373/2001.”

8        Artikel 1 i gemensam ståndpunkt 2001/931 innehåller bland annat följande bestämmelser:

”1.      Denna gemensamma ståndpunkt skall tillämpas i enlighet med bestämmelserna i följande artiklar på personer, grupper och enheter som deltar i terroristhandlingar och finns förtecknade i bilagan.

2.      I denna gemensamma ståndpunkt avses med personer, grupper och enheter som deltar i terroristhandlingar:

–        personer som begår eller försöker begå terroristhandlingar eller som deltar i eller underlättar genomförandet av terroristhandlingar,

–        grupper och enheter som ägs eller kontrolleras direkt eller indirekt av sådana personer och personer, grupper eller enheter som agerar på sådana personers, gruppers eller enheters vägnar eller under deras ledning, inklusive kapital som härrör från eller uppstår genom egendom som direkt eller indirekt ägs eller kontrolleras av sådana personer och av associerade personer, grupper och enheter.

3.      I denna gemensamma ståndpunkt avses med terroristhandling: en av följande avsiktliga handlingar som på grund av sin art eller sitt sammanhang allvarligt kan skada ett land eller en internationell organisation och som definieras som ett brott enligt nationell lagstiftning och begås i syfte att

…

iii)      allvarligt destabilisera eller förstöra de grundläggande politiska, konstitutionella, ekonomiska eller sociala strukturerna i ett land eller i en internationell organisation:

…

k)      att delta i en terroristgrupps verksamhet, vari inbegrips att förse den med upplysningar eller ge den materiellt stöd eller bidra med vilken form av finansiering som helst av denna verksamhet, med kännedom om att deltagandet kommer att bidra till gruppens brottsliga verksamhet.

…

4.      Förteckningen i bilagan skall upprättas på grundval av exakta uppgifter eller fakta i det relevanta ärendet som visar att ett beslut har fattats av en behörig myndighet beträffande de personer, grupper eller enheter som avses, oavsett om det gäller inledande av undersökningar eller rättsliga åtgärder i fråga om en terroristhandling, försök att begå, deltaga i eller underlätta en sådan handling, grundat på bevis eller allvarliga och trovärdiga indicier eller en dom för sådana handlingar. …

I denna punkt avses med behörig myndighet: en rättslig myndighet eller, om rättsliga myndigheter inte har behörighet på det område som omfattas av denna punkt, en likvärdig myndighet som är behörig på det området.

…

6.      Namnen på de personer och enheter som finns i förteckningen i bilagan skall ses över med jämna mellanrum minst en gång var sjätte månad för att man skall försäkra sig om att det är berättigat att behålla dem i förteckningen.”

9        I artikel 3 i nämnda gemensamma ståndpunkt föreskrivs att ”Europeiska gemenskapen, som handlar inom ramen för sina befogenheter enligt Fördraget om upprättandet av Europeiska gemenskapen, skall se till att penningmedel, finansiella tillgångar eller ekonomiska resurser eller finansiella eller andra därmed besläktade tjänster varken direkt eller indirekt görs tillgängliga för personer, grupper och enheter som finns i förteckningen i bilagan”.

10      Samma gemensamma ståndpunkt innehåller en bilaga med en ”[f]örteckning över personer, grupper och enheter som avses i artikel 1 …”. DHKP-C finns inte upptagen i denna förteckning.

11      Innehållet i bilagan ändrades genom rådets gemensamma ståndpunkt 2002/340/GUSP av den 2 maj 2002 om uppdatering av gemensam ståndpunkt 2001/931 (EGT L 116, s. 75).

12      Organisationen ”Revolutionary People’s Liberation Army/Front/Party (DHKP/C), (alias Devrimci Sol (Revolutionary Left), Dev Sol)” finns upptagen i punkt 19 under rubrik 2, ”Grupper och enheter”, i bilagan till gemensam ståndpunkt 2002/340. Genom rådets efterföljande gemensamma ståndpunkter – och nu senast genom rådets beslut 2009/1004/GUSP av den 22 december 2009 om uppdatering av förteckningen över personer, grupper och enheter som omfattas av artiklarna 2, 3 och 4 i gemensam ståndpunkt 2001/931 (EUT L 346, s. 58) – har organisationen behållits i den förteckning som avses i artikel 1.6 i gemensam ståndpunkt 2001/931.

 Förordning nr 2580/2001

13      Skälen 2–5 i förordning nr 2580/2001 har följande innehåll:

”(2)      Europeiska rådet förklarade att kampen mot finansieringen av terrorismen är en avgörande del av kampen mot terrorismen, och det anmodade rådet att vidta nödvändiga åtgärder för att bekämpa varje form av finansiering av terroristverksamhet.

(3)      Förenta nationernas säkerhetsråd beslutade i sin resolution 1373 (2001) av den 28 september 2001 att alla stater skulle frysa alla penningmedel och andra finansiella tillgångar eller ekonomiska resurser för personer som begår eller försöker begå terroristhandlingar eller som medverkar till eller underlättar att sådana handlingar begås.

(4)      Säkerhetsrådet beslutade även att åtgärder skulle vidtas för att förbjuda att penningmedel och andra finansiella tillgångar eller ekonomiska resurser görs tillgängliga för sådana personer och att finansiella tjänster eller andra relaterade tjänster tillhandahålls dem.

(5)      Åtgärder från gemenskapens sida är nödvändiga för att genomföra GUSP-aspekterna i gemensam ståndpunkt 2001/931/GUSP”.

14      Artikel 1 i förordning nr 2580/2001 innehåller följande klargörande: ”I denna förordning används följande beteckningar med de betydelser som här anges:

1)      penningmedel, andra finansiella tillgångar eller ekonomiska resurser: tillgångar av alla slag, både materiella och immateriella, lösa och fasta, oberoende av hur de anskaffats …

…

4)      I denna förordning avses med terroristhandling den definition som anges i artikel 1.3 i gemensam ståndpunkt 2001/931/GUSP om tillämpning av särskilda åtgärder i syfte att bekämpa terrorism.

…”

15      Artikel 2 i förordning nr 2580/2001 innehåller nedan angivna bestämmelse:

”1.      Med undantag för vad som tillåts enligt artiklarna 5 och 6 skall följande gälla:

a)      Alla penningmedel, andra finansiella tillgångar och ekonomiska resurser, som tillhör eller innehas av en fysisk eller juridisk person, en grupp eller en enhet som finns i den förteckning som avses i punkt 3 skall frysas.

b)      Inga penningmedel, andra finansiella tillgångar eller ekonomiska resurser får direkt eller indirekt ställas till förfogande för, eller göras tillgängliga till förmån för, en fysisk eller juridisk person, en grupp eller en enhet som finns i den förteckning som avses i punkt 3.

…

3.      Rådet skall enhälligt upprätta, revidera och ändra förteckningen över personer, grupper och enheter, på vilka denna förordning skall tillämpas i enlighet med bestämmelserna i artikel 1.4, 1.5 och 1.6 i gemensam ståndpunkt 2001/931/GUSP. … ”

16      Enligt artikel 3.1 i förordning nr 2580/2001 är det ”förbjudet att medvetet och avsiktligt delta i verksamhet vars syfte eller verkan är att direkt eller indirekt kringgå artikel 2”.

17      I artikel 9 i förordning nr 2580/2001 föreskrivs att ”[v]arje medlemsstat skall avgöra vilka påföljder som skall föreskrivas vid överträdelse av bestämmelserna i denna förordning”.

 Bestämmelserna avseende upptagandet av DHKP-C i den förteckning som avses i artikel 2.3 i förordning nr 2580/2001

18      Genom rådets beslut 2001/927/EG av den 27 december 2001 om upprättande av den förteckning som avses i artikel 2.3 i förordning nr 2580/2001 (EGT L 344, s. 83) upprättades en förteckning över de personer, grupper och enheter som den ovannämnda förordningen är tillämplig på. DHKP-C finns inte upptagen i nämnda förteckning.

19      I rådets beslut 2002/334/EG av den 2 maj 2002 om genomförande av artikel 2.3 i förordning nr 2580/2001 och om upphävande av beslut 2001/927 (EGT L 116, s. 33) uppdaterades för första gången förteckningen över de personer, grupper och enheter som den ovannämnda förordningen är tillämplig på. Organisationen Revolutionary People’s Liberation Army/Front/Party (DHKP/C), (alias Devrimci Sol (Revolutionary Left), Dev Sol) finns upptagen i punkt 10 under rubrik 2, ”Grupper och enheter”, i den uppdaterade förteckningen.

20      DHKP-C har behållits i den förteckning som avses i artikel 2.3 i förordning nr 2580/2001 genom de nedan angivna efterföljande bestämmelserna:

–        punkt 18 under rubrik 2 i artikel 1 i rådets beslut 2002/460/EG av den 17 juni 2002 om genomförande av artikel 2.3 i förordning nr 2580/2001 och om upphävande av beslut 2002/334 (EGT L 160, s. 26),

–        punkt 19 under rubrik 2 i artikel 1 i rådets beslut 2002/848/EG av den 28 oktober 2002 om genomförande av artikel 2.3 i förordning nr 2580/2001 och om upphävande av beslut 2002/460 (EGT L 295, s. 12),

–        punkt 20 under rubrik 2 i artikel 1 i rådets beslut 2002/974/EG av den 12 december 2002 om genomförande av artikel 2.3 i förordning nr 2580/2001 och om upphävande av beslut 2002/848 (EGT L 337, s. 85),

–        punkt 20 under rubrik 2 i artikel 1 i rådets beslut 2003/480/EG av den 27 juni 2003 om genomförande av artikel 2.3 i förordning nr 2580/2001 och om upphävande av beslut 2002/974 (EGT L 160, s. 81),

–        punkt 20 under rubrik 2 i artikel 1 i rådets beslut 2003/646/EG av den 12 september 2003 om genomförande av artikel 2.3 i förordning nr 2580/2001 och om upphävande av beslut 2003/480 (EUT L 229, s. 22),

–        punkt 21 under rubrik 2 i artikel 1 i rådets beslut 2003/902/EG av den 22 december 2003 om genomförande av artikel 2.3 i förordning nr 2580/2001 och om upphävande av beslut 2003/646 (EUT L 340, s. 63),

–        punkt 22 under rubrik 2 i artikel 1 i rådets beslut 2004/306/EG av den 2 april 2004 om genomförande av artikel 2.3 i förordning nr 2580/2001 och om upphävande av beslut 2003/902 (EUT L 99, s. 28),

–        punkt 23 under rubrik 2 i artikel 1 i rådets beslut 2005/221/PESC av den 14 mars 2005 om genomförande av artikel 2.3 i förordning nr 2580/2001 och om upphävande av beslut 2004/306 (EUT L 69, s. 64),

–        punkt 22 under rubrik 2 i artikel 1 i rådets beslut 2005/428/GUSP av den 6 juni 2005 om genomförande av artikel 2.3 i förordning nr 2580/2001 och om upphävande av beslut 2005/221/GUSP (EUT L 144, s. 59),

–        punkt 22 under rubrik 2 i bilagan till rådets beslut 2005/722/EG av den 17 oktober 2005 om genomförande av artikel 2.3 i förordning nr 2580/2001 och om upphävande av beslut 2005/428 (EUT L 272, s. 15),

–        punkt 23 under rubrik 2 i artikel 1 i rådets beslut 2005/848/EG av den 29 november 2005 om genomförande av artikel 2.3 i förordning nr 2580/2001 och om upphävande av beslut 2005/722 (EUT L 314, s. 46),

–        punkt 24 under rubrik 2 i artikel 1 i rådets beslut 2005/930/EG av den 21 december 2005 om genomförande av artikel 2.3 i förordning nr 2580/2001 och om upphävande av beslut 2005/848 (EUT L 340, s. 64), och

–        punkt 25 under rubrik 2 i artikel 1 i rådets beslut 2006/379/EG av den 29 maj 2006 om genomförande av artikel 2.3 i förordning nr 2580/2001 och om upphävande av beslut 2005/930 (EUT L 144, s. 21).

21      I skäl 3 i rådets beslut 2007/445/EG av den 28 juni 2007 om genomförande av artikel 2.3 i förordning nr 2580/2001 samt om upphävande av besluten 2006/379 och 2006/1008/EG (EUT L 169, s. 58) anges att rådet för samtliga personer, grupper och enheter där detta varit möjligt har lagt fram motiveringar där man förklarar varför de har upptagits i bland annat förteckningen i beslut 2006/379.

22      Såsom framgår av skälen 4–6 i beslut 2007/445 informerade rådet, genom ett meddelande i Europeiska unionens officiella tidning den 25 april 2007 (EUT C 90, s. 1), dessa personer, grupper och enheter om att det hade för avsikt att behålla dem i den förteckning som avses i artikel 2.3 i förordning nr 2580/2001. Rådet informerade dem även om att de i förekommande fall kunde vända sig till rådet med en begäran om att få ta del av motiveringen. Efter att ha genomfört en total översyn av förteckningen med beaktande av de synpunkter och handlingar som hade inkommit, konstaterade rådet att de personer, grupper och enheter som fanns upptagna i förteckningen i bilagan till beslut 2007/445 hade varit inblandade i terroristhandlingar i den mening som avses i artikel 1.2 och 1.3 i gemensam ståndpunkt 2001/931, att ett beslut avseende dem hade fattats av behörig myndighet i den mening som avses i artikel 1.4 i den gemensamma ståndpunkten samt att de även i fortsättningen borde omfattas av de särskilda restriktiva åtgärder som föreskrevs i förordning nr 2580/2001.

23      I artikel [4] i beslut 2007/445 anges att ”[d]etta beslut får verkan samma dag som det offentliggörs”. Beslutet offentliggjordes den 29 juni 2007.

24      I den förteckning som återfinns i bilagan till ovannämnda beslut och som, vilket framgår av artiklarna 1 och 2 i beslutet, ersätter bland annat förteckningen i beslut 2006/379, nämns DHKP-C i punkt 26 under rubrik 2, ”Grupper och enheter”.

25      Organisationen behölls i den förteckning som avses i artikel 2.3 i förordning nr 2580/2001 genom rådets efterföljande beslut, bland annat genom rådets beslut 2007/868/EG av den 20 december 2007 om genomförande av artikel 2.3 i förordning nr 2580/2001 och om upphävande av beslut 2007/445 (EUT L 340, s. 100), och genom rådets beslut 2008/583/EG av den 15 juli 2008 om genomförande av artikel 2.3 i förordning nr 2580/2001 och om upphävande av beslut 2007/868 (EUT L 188, s. 21).

 Nationell rätt

26      Åsidosättande av sådana av unionens rättsakter som förordning nr 2580/2001 är straffbart enligt 34 § fjärde stycket i lagen om utrikeshandel (Außenwirtschaftsgesetz, nedan kallad AWG), både i dess lydelse av den 11 december 1996 (BGBl. 1996 I, s. 1850) och i dess lydelse av den 26 juni 2006 (BGBl. 2006 I, s. 1386).

 Bakgrund till målet i den nationella domstolen och tolknings- och giltighetsfrågorna

27      Till grund för brottmålet mot de tilltalade ligger det åtal som Generalbundesanwalt beim Bundesgerichtshof (åklagaren vid Bundesgerichtshof, nedan kallad Generalbundesanwalt) väckte den 6 oktober 2009. Generalbundesanwalt gjorde där gällande att de från den 30 augusti 2002 till dess att de greps den 5 november 2008 hade varit medlemmar i DHKP-C, som enligt åtalet har som mål att störta regimen i Turkiet genom väpnad kamp. Dessa omständigheter låg till grund för häktningsbeslutet.

28      Enligt åtalet hade de båda tilltalade lett olika geografiska underavdelningar (”Bölge”) av organisationen i Tyskland, under hela den tid då de tillhörde DHKP‑C. De hade haft som huvuduppgift att skaffa finansiella medel till organisationen, och i detta syfte anordnat årliga gåvokampanjer till förmån för DHKP-C och vidarebefordrat de insamlade medlen till organisationens högsta ledningsorgan. Dessutom hade de tilltalade spelat en avgörande roll för genomförande av evenemang och försäljning av publikationer för att skaffa inkomster till organisationen och hade även vidarebefordrat insamlade penningmedel till densamma. De tilltalade hade hela tiden varit medvetna om att de insamlade penningmedlen åtminstone delvis skulle användas för att finansiera DHKP-C:s terroristverksamhet.

29      Under den period som åtalet avser hade en av de tilltalade samlat in och till DHKP-C överfört minst 215 809 euro, medan den andra tilltalade hade samlat in och överfört minst 105 051 euro.

30      Oberlandesgericht Düsseldorf fann att det förelåg viss tveksamhet vad gäller frågan huruvida upptagandet av DHKP-C i den förteckning som avses i artikel 2.3 i förordning nr 2580/2001 var giltigt, samt på vilket sätt nämnda förordning skulle tolkas. Mot denna bakgrund beslutade den nationella domstolen att vilandeförklara målet och ställa följande tolknings- och giltighetsfrågor till domstolen:

”1)      Har – i förekommande fall med beaktande av det enligt … beslut 2007/445 ändrade förfarandet – ett beslut att uppta en organisation i den förteckning som upprättas med stöd av artikel 2 i … förordning nr 2580/2001, som inte överklagats av organisationen, omedelbart giltig verkan (’wirksam’), även om grundläggande processrättsliga skyddsregler inte iakttagits när beslutet att uppta organisationen i förteckningen antogs?

2)      Ska artiklarna 2 och 3 i … förordning nr 2580/2001 tolkas så, att det kan anses att en person ställer penningmedel, finansiella tillgångar eller ekonomiska resurser till förfogande för en juridisk person, grupp eller enhet som finns i den förteckning som avses i artikel 2.3 i förordningen, medverkar till sådant stöd eller deltar i verksamhet för att kringgå artikel 2, även när personen själv är medlem i denna juridiska person, grupp eller enhet?

3)      Ska artiklarna 2 och 3 i … förordning nr 2580/2001 tolkas så, att det kan anses att en person ställer penningmedel, finansiella tillgångar eller ekonomiska resurser till förfogande för en juridisk person, grupp eller enhet som finns i den förteckning som avses i artikel 2.3 i förordningen, medverkar till sådant stöd eller deltar i verksamhet för att kringgå artikel 2, även när tillgångarna redan är tillgängliga (om än indirekt) för den juridiska personen, gruppen eller enheten?”

 Förfarandet vid domstolen

31      Berörda parter delgavs begäran om förhandsavgörande den 1 februari 2010. De gavs möjlighet att inkomma med skriftliga yttranden fram till ett datum mellan den 15 och den 21 april 2010. Vid tidpunkten för delgivningen informerades den hänskjutande domstolen och parterna om EU-domstolens beslut att bevilja förtur för begäran om förhandsavgörande.

32      Genom separat skrivelse av den 5 februari 2010 som inkom till domstolens kansli den 11 februari samma år, begärde den hänskjutande domstolen att EU-domstolen skulle bevilja förevarande begäran om förhandsavgörande skyndsam handläggning. Till stöd för sin begäran anförde domstolen att den genom ett beslut av den 15 januari 2010 hade inlett brottmålet mot de tilltalade och att förhandlingarna hade förlagts till perioden mellan den 11 mars och den 31 augusti 2010. Domstolen gjorde gällande att det förelåg en situation som ställer särskilda krav på skyndsamhet med hänsyn till den beräknade tidsåtgången för brottmålet och den betydelse som tolkningsfrågorna har för det nationella målet.

33      EU-domstolens ordförande beviljade genom beslut av den 1 mars 2010 skyndsam handläggning av förevarande begäran om förhandsavgörande.

 Huruvida begäran om förhandsavgörande kan tas upp till sakprövning

34      E har invänt att begäran om förhandsavgörande inte kan tas upp till sakprövning på grund av att den avdelning inom den hänskjutande domstolen som framställt begäran var sammansatt på ett sätt som stred mot gällande regler.

35      Under förutsättning att ett beslut om hänskjutande härrör från en domstol i den mening som avses i artikel 267 FEUF ankommer det i princip inte på EU-domstolen att kontrollera om beslutet har fattats i enlighet med nationella regler om rättens sammansättning och om förfarandet i domstol.

36      Härav följer att begäran om förhandsavgörande kan tas upp till sakprövning.

 Prövning av tolknings- och giltighetsfrågorna

 Den första frågan

37      Den nationella domstolen har ställt den första frågan för att få klarhet i huruvida upptagandet av DHKP-C i den förteckning som avses i artikel 2.3 i förordning nr 2580/2001, vilket upptagande inte har angripits i domstol av nämnda organisation, ska anses ha haft rättsverkningar omedelbart, trots att det inledningsvis skedde i strid med grundläggande processrättsliga skyddsregler.

38      Det framgår av uppgifterna i begäran om förhandsavgörande att den hänskjutande domstolen bland dessa skyddsregler framför allt syftar på den motiveringsskyldighet som föreskrivs i artikel 296 FEUF. Den osäkerhet som har uppstått i domstolen till följd av de tilltalades invändningar beträffande frågan huruvida upptagandet i förteckningen var giltigt med hänsyn till motiveringsskyldighen, har sin grund i att förstainstansrätten genom flera domar har ogiltigförklarat upptagandet i förteckningen av ett flertal personer, grupper och enheter med bland annat motiveringen att rådet i de angripna besluten inte hade motiverat upptagandet i förteckningen och att en domstolsprövning i sak således var omöjlig (förstainstansrättens dom av den 12 december 2006 i mål T‑228/02, Organisation des Modjahedines du peuple d’Iran mot rådet, REG 2006, s. II‑4665, av den 11 juli 2007 i mål T‑47/03, Sison mot rådet, av den 11 juli 2007 i mål T‑327/03, Al-Aqsa mot rådet, av den 3 april 2008 i mål T‑229/02, PKK mot rådet, och av den 3 april 2008 i mål T‑253/04, Kongra-Gel m.fl. mot rådet).

39      Den hänskjutande domstolen ställer sig mot denna bakgrund frågan huruvida rådets beslut är ogiltiga av samma skäl, i den mån de innebär att DHKP-C upptas, och därefter behålls, i den förteckning som avses i artikel 2.3 i förordning nr 2580/2001, trots att DHKP-C inte har begärt att upptagandet av dess namn i nämnda förteckning ska ogiltigförklaras.

40      Vidare undrar domstolen vilken betydelse beslut 2007/445 har. Bakgrunden till detta är det påstående som återfinns i åtalet, enligt vilket upptagandet av DHKP-C i nämnda förteckning i vilket fall som helst har gjorts giltigt retroaktivt genom det förfarande som rådet tillämpade vid antagandet av det ovannämnda beslutet, och under vilket skälen för upptagandet i förteckningen redovisades.

41      Den första frågan föranleder således EU-domstolen att, mot bakgrund av den motiveringsskyldighet som föreskrivs i artikel 296 FEUF, pröva giltigheten av upptagandet, och behållandet, av DHKP-C i den förteckning som avses i artikel 2.3 i förordning nr 2580/2001, i enlighet med de ovan i punkt 20 nämnda bestämmelserna. Dessa täcker successivt perioden mellan den 30 augusti 2002 – åtalet avser en period som börjar löpa från och med detta datum – och den 28 juni 2007, det vill säga dagen före den dag då beslut 2007/445 trädde i kraft. (Detta kallas nedan för ”upptagandet av DHKP-C i den förteckning som avses i artikel 2.3 i förordning nr 2580/2001 under perioden före den 29 juni 2007”.)

42      Däremot handlar den första frågan inte om – vilket alla de som har inkommit med yttranden till domstolen, förutom F, är eniga om – huruvida upptagandet av DHKP-C i den förteckning som avses i artikel 2.3 i förordning nr 2580/2001 till följd av beslut 2007/445 och de av rådets efterföljande beslut som nämns ovan i punkt 25 var giltigt. Till skillnad från vad F har hävdat handlar den första frågan inte heller om huruvida förordning nr 2580/2001 är giltig.

43      Det ska inledningsvis framhållas att till skillnad från vad som var fallet i de förenade målen C‑402/05 P och C‑415/05P, Kadi och Al Barakaat International Foundation mot rådet och kommissionen (REG 2008, s. I‑6351), i vilka domstolen meddelade dom den 3 september 2008, och som rörde frysning av sökandenas tillgångar, har de bestämmelser vars giltighet undersöks i förevarande begäran om förhandsavgörande åberopats till stöd för påståenden om ett åsidosättande av förordning nr 2580/2001, vilket enligt den tillämpliga nationella rätten kan leda till frihetsberövande påföljder.

44      Domstolen erinrar om att unionen är en rättslig union vars institutioner är underkastade kontroll av om deras rättsakter står i överensstämmelse med bland annat EUF-fördraget och de allmänna rättsprinciperna. Genom fördraget har ett fullständigt system med talemöjligheter och förfaranden upprättats, som är avsett att göra det möjligt för domstolen att pröva lagenligheten av de rättsakter som antas av unionens institutioner (se, för ett liknande resonemang, dom av den 25 juli 2002 i mål C‑50/00 P, Unión de Pequeños Agricultores mot rådet, REG 2002, s. I‑6677, punkterna 38 och 40, och domen i de ovannämnda målen Kadi och Al Barakaat International Foundation mot rådet och kommissionen, punkt 281).

45      Av detta följer att varje part har rätt att i ett mål vid nationell domstol göra gällande att de bestämmelser i en unionsrättsakt som utgör grund för ett nationellt beslut eller en nationell rättsakt som avser vederbörande är ogiltiga, och att begära att den nationella domstolen, som själv saknar behörighet att pröva giltigheten av gemenskapens rättsakter, inhämtar förhandsavgörande från EU-domstolen i denna fråga (se, för ett liknande resonemang, dom av den 15 februari 2001 i mål C‑239/99, Nachi Europe, REG 2001, s. I‑1197, punkt 35, och domen i det ovannämnda målet Unión de Pequeños Agricultores mot rådet, punkt 40).

46      Nämnda rättighet förutsätter dock att parten inte hade rätt att enligt artikel 263 FEUF väcka en direkt talan mot dessa bestämmelser, vars verkningar parten således är bunden av utan att ha haft möjlighet att väcka talan om ogiltigförklaring av bestämmelserna (se, för ett liknande resonemang, dom av den 9 mars 1994 i mål C‑188/92, TWD Textilwerke Deggendorf, REG 1994, s. I‑833, punkt 23, svensk specialutgåva, volym 15, s. I‑59, och det ovannämnda målet Nachi Europe, punkt 36).

47      Den rättsliga grunden för åtalet mot de tilltalade för den ovannämnda perioden utgörs, med stöd av 34 § fjärde stycket AWG, av upptagandet av DHKP-C i den förteckning som avses i artikel 2.3 i förordning nr 2580/2001 under perioden före den 29 juni 2007, tillsammans med nämnda förordning.

48      Det ska således undersökas huruvida det råder något tvivel om att de tilltalade hade kunnat väcka talan om ogiltigförklaring av upptagandet i förteckningen (se, för ett liknande resonemang, dom av den 2 juli 2009 i mål C‑343/07, Bavaria och Bavaria Italia, REG 2009, s. I‑0000, punkt 40).

49      De tilltalades namn har inte upptagits i förteckningen, utan det är endast DHKP-C som nämns i denna. Vidare innehåller begäran om förhandsavgörande inga uppgifter som visar att de tilltalades ställning inom DHKP-C var sådan att den gav dem befogenhet att såsom företrädare för organisationen väcka talan om ogiltigförklaring vid unionsdomstolen.

50      Domstolen konstaterar att de tilltalade inte heller kan anses vara utan tvivel ”direkt och personligen berörda” av upptagandet i förteckningen i den mening som avses i artikel 230 fjärde stycket EG, vilken var tillämplig under den ifrågavarande perioden.

51      Upptagandet i förteckningen har, i likhet med förordning nr 2580/2001, allmän giltighet. Genom upptagandet i förteckningen i kombination med förordningen åläggs ett obestämt antal personer att respektera vissa särskilda, restriktiva åtgärder mot DHKP-C (se, för ett liknande resonemang, domen i de ovannämnda målen Kadi och Al Barakaat International Foundation mot rådet och kommissionen, punkterna 241–244).

52      Såsom den hänskjutande domstolen har uppgett kan det således inte anses att de tilltalade utan tvivel hade kunnat väcka talan om ogiltigförklaring, med stöd av artikel 230 EG, mot upptagandet i förteckningen, till skillnad från vad som är fallet med DHKP-C.

53      När det gäller prövningen av giltigheten av de bestämmelser som anges ovan i punkt 20 mot bakgrund av den motiveringsskyldighet som föreskrivs i artikel 296 FEUF, konstaterar domstolen att motiveringsskyldigheten är tillämplig på ett sådant upptagande i en förteckning som det som är i fråga i det nationella målet. Ingen av intervenienterna i målet vid domstolen har för övrigt ifrågasatt att så skulle vara fallet.

54      Syftet med motiveringsskyldigheten är dels att de som berörs av ett beslut ska kunna få kännedom om skälen för den vidtagna åtgärden för att kunna ta ställning till om den var befogad, dels att den behöriga domstolen ska ges möjlighet att utföra sin prövning (se, för ett liknande resonemang, dom av den 23 februari 2006 i de förenade målen C‑346/03 och C‑529/03,,Atzeni m.fl., REG 2006, s. I‑1875, punkt 73, och dom av den 1 oktober 2009 i mål C‑370/07, kommissionen mot rådet, REG 2009, s. I‑0000, punkt 37).

55      Ingen av de bestämmelser som nämns ovan i punkt 20 åtföljs – såsom rådet bekräftade under förhandlingen – i det förevarande fallet av någon motivering som behandlar de legala förutsättningarna för tillämpningen av förordning nr 2580/2001 på DHKP-C och, i synnerhet, kravet på ett beslut som fattats av en behörig myndighet, i den mening som avses i artikel 1.4 i gemensam ståndpunkt 2001/931. Inte heller åtföljs någon av bestämmelserna av någon redogörelse för de specifika och konkreta skäl som föranlett rådet att anse att upptagandet av DHKP‑C i den förteckning som avses i artikel 2.3 i förordning nr 2580/2001 var eller förblev motiverat.

56      De tilltalade saknar således tillgång till de uppgifter som de behöver för att kunna undersöka huruvida det var befogat att uppta DHKP-C i den förteckning som avses i artikel 2.3 i förordningen under perioden före den 29 juni 2007 och, framför allt, huruvida de uppgifter som har föranlett upptagandet i förteckningen var riktiga och relevanta, detta trots att själva upptagandet i förteckningen utgör en del av den rättsliga grunden för åtalet mot dem. Rådet medgav under förhandlingen att de tilltalade har rätt att få kännedom om skälen till upptagandet i en sådan förteckning.

57      Det förhållandet att det saknas en motivering till upptagandet i förteckningen kan också omöjliggöra en vederbörlig domstolsprövning av huruvida upptagandet i förteckningen var lagenligt i sak. Vid en sådan prövning undersöks bland annat de faktiska omständigheterna, bevisningen och de uppgifter som har anförts till stöd för upptagandet i förteckningen. Såsom F framhöll under förhandlingen är möjligheten att göra en sådan domstolsprövning dock absolut nödvändig för att säkerställa en lämplig balans mellan de krav som följer av kampen mot den internationella terrorismen och skyddet för de grundläggande fri- och rättigheterna.

58      Generalbundesanwalt anser att för det fall upptagandet av DHKP-C i den förteckning som avses i artikel 2.3 i förordning nr 2580/2001 inte hade giltig verkan under perioden före den 29 juni 2007, gjordes upptagandet i förteckningen i vilket fall som helst giltigt, retroaktivt, genom det förfarande som tillämpades vid antagandet av beslut 2007/445 och under vilket en motivering lämnades till upptagandet i förteckningen.

59      Även om det antas att rådet vid antagandet av beslut 2007/445 avsåg att avhjälpa bristen på motivering till upptagandet i förteckningen för perioden före den 29 juni 2007, kan beslutet dock inte under några omständigheter – tillsammans med 34 § fjärde stycket AWG – anses utgöra en rättslig grund för en fällande brottmålsdom avseende gärningar som hänför sig till nämnda period, vilket skulle innebära ett åsidosättande av principen om förbud mot retroaktiv tillämpning av bestämmelser som kan ligga till grund för en fällande dom av detta slag (se, analogt, dom av den 10 juli 1984 i mål 63/83, Kirk, REG 1984, s. 2689, punkterna 21 och 22, svensk specialutgåva, volym 7, s. 623, av den 13 november 1990 i mål C‑331/88, Fedesa m.fl., REG 1990, s. I‑4023, punkt 44, och av den 3 maj 2005 i de förenade målen C‑387/02, C‑391/02 och C‑403/02, Berlusconi m.fl., REG 2005, s. I‑3565, punkterna 74–78).

60      Om det i det nationella målet medgavs att skälen till de beslut som nämns ovan i punkt 20 – och som var ogiltiga under perioden före den 29 juni 2007 – kunde lämnas genom beslut 2007/445, skulle det nämligen i själva verket betyda att beslut 2007/445 tilläts utgöra en del av den rättsliga grunden för en fällande brottmålsdom avseende gärningar under den ovannämnda perioden, trots att detta beslut inte existerade under denna period.

61      Under dessa förhållanden ankommer det på den nationella domstolen att, i det mål som den har att avgöra, avstå från att tillämpa de bestämmelser som nämns ovan i punkt 20. Dessa kan således inte utgöra en rättslig grund för åtal mot de tilltalade avseende perioden före den 29 juni 2007.

62      Mot denna bakgrund ska den första frågan besvaras enligt följande. Upptagandet av DHKP-C i den förteckning som avses i artikel 2.3 i förordning nr 2580/2001 är ogiltigt och kan således inte ligga till grund för en fällande brottmålsdom avseende ett påstått åsidosättande av förordningen såvitt avser perioden före den 29 juni 2007.

 Den andra och den tredje frågan

63      Den hänskjutande domstolen har ställt den andra och den tredje frågan, som ska prövas tillsammans, för att få klarhet i huruvida artiklarna 2 och 3 i förordning nr 2580/2001 ska tolkas så, att de avser överföring – till en juridisk person, grupp eller enhet som finns upptagen i den förteckning som avses i artikel 2.3 i förordningen – av penningmedel, finansiella tillgångar eller ekonomiska resurser som har insamlats eller erhållits från utomstående personer, när överföringen görs av en medlem av den juridiska personen, gruppen eller enheten.

64      Det framgår av de uppgifter som finns i förevarande begäran om förhandsavgörande att syftet med dessa två frågor är att få klarhet i huruvida sådana handlingar varigenom de tilltalade, i egenskap av medlemmar i DHKP-C, till organisationen, och närmare bestämt till organisationens högsta ledningsorgan, har överfört penningmedel som de har erhållit från utomstående personer, genom årliga gåvokampanjer, evenemang och försäljning av publikationer, innebär att dessa penningmedel har ställts till förfogande för organisationen i den mening som avses i förordning nr 2580/2001.

65      Först och främst konstaterar domstolen i likhet med den franska regeringen att det inte finns någonting i lydelsen i artiklarna 2 och 3 i förordningen som tyder på att dessa bestämmelser inte skulle vara tillämpliga på denna typ av handlingar.

66      Förbudet i artikel 2.1 b i förordning nr 2580/2001 har tvärtom en mycket bred utformning (se, analogt, dom av den 11 oktober 2007 i mål C‑117/06, Möllendorf och Möllendorf-Niehuus, REG 2007, s. I‑8361, punkt 50).

67      Uttrycket ”ställas till förfogande för” har en vid betydelse och omfattar samtliga handlingar som är nödvändiga för att en person, en grupp eller en enhet som finns upptagen i den förteckning som avses i artikel 2.3 i förordning nr 2580/2001 verkligen ska få full förfoganderätt till de penningmedel, finansiella tillgångar eller ekonomiska resurser som är i fråga (se, analogt, domen i det ovannämnda målet Möllendorf och Möllendorf-Niehuus, punkt 51).

68      Uttryckets betydelse är oberoende av huruvida det föreligger någon relation mellan den som ställer något till förfogande och mottagaren av detsamma. Såsom Generalbundesanwalt har gjort gällande, och till skillnad från vad F har påstått, innehåller förordning nr 2580/2001, i dess olika språkversioner, inte något som visar att överföring av penningmedel till en organisation som finns upptagen i nämnda förteckning, som görs av en medlem i organisationen, inte skulle omfattas av uttrycket.

69      Uttrycket ”penningmedel, andra finansiella tillgångar eller ekonomiska resurser”, i den mening som avses i förordning nr 2580/2001, har enligt definitionen i artikel 1.1 i förordningen också en vid betydelse och omfattar tillgångar av alla slag, oberoende av hur de anskaffats. Det saknar härvid betydelse huruvida det rör sig om egna tillgångar eller tillgångar som har insamlats eller erhållits från utomstående personer.

70      Domstolen betonar att ordalydelsen i och syftet med gemensam ståndpunkt 2001/931 ska beaktas vid tolkningen av förordning nr 2580/2001. Enligt skäl 5 i förordningen syftar denna just till att genomföra den ovannämnda gemensamma ståndpunkten.

71      Förbudet i artikel 3 i denna gemensamma ståndpunkt är formulerat i lika allmänna ordalag som artikel 2.1 b i förordning nr 2580/2001. Dessutom tillskrivs uttrycket ”terroristhandling” en vid betydelse i artikel 1.3 i den gemensamma ståndpunkten, till vilken artikel 1.4 i förordningen hänvisar. Enligt artikel 1.3 k punkt iii anges att en terroristhandling kan utgöras av ”vilken form av finansiering som helst” av en terroristgrupps verksamhet.

72      Såsom Europeiska kommissionen har gjort gällande ska förordning nr 2580/2001 också tolkas med beaktande av lydelsen av och syftet med resolution nr 1373 (2001), till vilken det hänvisas i skäl 3 i förordningen (se, analogt, domen i det ovannämnda målet Möllendorf och Möllendorf-Niehuus, punkt 54, och dom av den 29 april 2010 i mål C‑340/08, M m.fl., REU 2010, s. I‑0000, punkt 45).

73      Punkt 1 d i nämnda resolution innehåller ett allmänt förbud mot att göra penningmedel tillgängliga för personer eller enheter som begår eller försöker begå terroristhandlingar. I punkt 1 b i samma resolution föreskrivs dessutom att staterna ska ”straffbelägga varje form av tillhandahållande eller insamling av kapital som sker avsiktligen, såväl direkt som indirekt, och som utförs av staternas medborgare eller inom dessa staters territorium i avsikt att, eller med vetskap om att, kapitalet ska användas i syfte att genomföra terroristhandlingar”.

74      Den allmänt hållna och otvetydiga lydelsen i de bestämmelser som avses ovan i punkterna 71 och 73 bekräftar att artikel 2.1 b i förordning nr 2580/2001 omfattar sådana handlingar som dem som den andra och den tredje frågan rör.

75      Såsom kommissionen har gjort gällande påverkas bedömningen ovan inte av de tilltalades argument, enligt vilket penningmedlen redan var indirekt tillgängliga för DHKP-C när de tilltalade väl hade fått dem i sin besittning, varför den därefter utförda överföringen av penningmedlen till organisationens ledningsorgan sålunda inte kan ses som att penningmedlen ställdes till förfogande för organisationen i den mening som avses i förordning nr 2580/2001.

76      Med hänsyn till bland annat strukturen inom DHKP-C, som – enligt Generalbundesanwalts redogörelse under förhandlingen – består av centrala ledningsorgan och fyra huvudavdelningar som i sin tur är uppdelade på nationella, regionala och lokala underavdelningar, räcker det nämligen inte med att medlemmar av organisationen innehar penningmedel som har erhållits från utomstående personer för att det ska anses att de ledningsorgan som personifierar organisationen – vilken i denna egenskap finns upptagen i den förteckning som avses i artikel 2.3 i förordning nr 2580/2001 – själva förfogar över nämnda penningmedel. I det förevarande fallet var det nödvändigt att överföra penningmedlen till ledningsorganen för att DHKP-C verkligen skulle få möjlighet, vilket den inte hade dessförinnan, att till fullo förfoga över dem för att förverkliga sina mål.

77      Det förhållandet, som har framhållits av de tilltalade, att det inte är utrett att de penningmedel som de har överfört verkligen har använts av DHKP-C för att finansiera terroristhandlingar, saknar relevans. Detta framgår av såväl definitionen i artikel 1.1 i förordning nr 2580/2001 som ordalydelsen i artikel 2.1 b i samma förordning. När penningmedel ställs till förfogande för en organisation som finns upptagen i den förteckning som avses i artikel 2.3 i förordningen medför detta i sig en risk för att de används för att främja sådan verksamhet (se, analogt, domen i det ovannämnda målet M. m.fl., punkt 57). Att ställa penningmedel till förfogande för en sådan organisation omfattas således av förbudet i ovannämnda artikel 2.1 b och är straffbart enligt den tillämpliga nationella rätten, oavsett om det är visat att nämnda penningmedel verkligen har använts av organisationen i fråga för verksamhet av denna art.

78      F har vidare i sitt yttrande till domstolen hävdat att den omständigheten att varken gemensam ståndpunkt 2001/931 eller förordning nr 2580/2001 – till skillnad från resolution 1373 (2001) – behandlar insamling av kapital till förmån för en person, en grupp eller en enhet som finns upptagen i den förteckning som avses i artikel 2.3 i förordningen, är ett uttryck för unionslagstiftarens avsikt att utesluta denna typ av handling från förordningens tillämpningsområde.

79      Det framgår dock av begäran om förhandsavgörande att åtalet, vilket Generalbundesanwalt bekräftade under förhandlingen, inte avser insamlingen av kapital i sig utan överföringen av de insamlade medlen till den organisation i vilken de tilltalade är medlemmar.

80      Mot denna bakgrund ska den andra och den tredje frågan besvaras enligt följande. Artikel 2.1 b i förordning nr 2580/2001 ska tolkas så, att den avser överföring – till en juridisk person, grupp eller enhet som finns upptagen i den förteckning som avses i artikel 2.3 i förordningen – av penningmedel, finansiella tillgångar eller ekonomiska resurser som har insamlats eller erhållits från utomstående personer, när överföringen görs av en medlem av den juridiska personen, gruppen eller enheten.

 Rättegångskostnader

81      Eftersom förfarandet i förhållande till parterna i målet vid den nationella domstolen utgör ett led i beredningen av samma mål, ankommer det på den nationella domstolen att besluta om rättegångskostnaderna. De kostnader för att avge yttrande till domstolen som andra än nämnda parter har haft är inte ersättningsgilla.

Mot denna bakgrund beslutar domstolen (stora avdelningen) följande:

1)      Upptagandet av organisationen Devrimci Halk Kurtulus Partisi-Cephesi (DHKP-C) i den förteckning som avses i artikel 2.3 i rådets förordning (EG) nr 2580/2001 av den 27 december 2001 om särskilda restriktiva åtgärder mot vissa personer och enheter i syfte att bekämpa terrorism är ogiltigt och kan således inte ligga till grund för en fällande brottmålsdom avseende ett påstått åsidosättande av förordningen, såvitt avser perioden före den 29 juni 2007.

2)      Artikel 2.1 b i förordning nr 2580/2001 ska tolkas så, att den avser överföring – till en juridisk person, grupp eller enhet som finns upptagen i den förteckning som avses i artikel 2.3 i förordningen – av penningmedel, finansiella tillgångar eller ekonomiska resurser som har insamlats eller erhållits från utomstående personer, när överföringen görs av en medlem i den juridiska personen, gruppen eller enheten.

Underskrifter

---

* Rättegångsspråk: tyska.