—

Apis-Hristovich EOOD, genom E. Marcov och A. Andréev, advokati,

—

Lakorda AD, genom D. Mateva och M. Mladenov, advokati,

—

Bulgariens regering, genom E. Petranova, D. Drambozova och A. Ananiev, samtliga i egenskap av ombud,

—

Europeiska gemenskapernas kommission, genom N. Nikolova och H. Krämer, båda i egenskap av ombud,

1

Begäran om förhandsavgörande avser tolkningen av artikel 7.1 och 7.2 i Europaparlamentets och rådets direktiv 96/9/EG av den 11 mars 1996 om rättsligt skydd för databaser (EGT L 77, s. 20).

2

Begäran har framställts i ett mål mellan Apis-Hristovich EOOD (nedan kallat Apis) och Lakorda AD (nedan kallat Lakorda), två bolag som bildats enligt bulgarisk rätt och som marknadsför elektroniska databaser innehållande officiella rättsdata.

3

Enligt artikel 1.1 i direktiv 96/9 gäller direktivet ”rättsligt skydd för alla slags databaser”.

4

I artikel 1.2 i direktiv 96/9 anges att begreppet databas i direktivet ska avse ”en samling av verk, data eller andra självständiga element som sammanställts på ett systematiskt [eller] metodiskt sätt och som var för sig är tillgänglig genom elektroniska medier eller på något annat sätt”.

5

I artikel 1.3 i samma direktiv anges att ”skydd enligt detta direktiv [inte] tillämpas … på sådana datorprogram som används då en databas som är tillgänglig genom elektroniska medier tillverkas eller används”.

6

I artikel 2 i direktiv 96/9 föreskrivs följande:

”Detta direktiv påverkar inte tillämpningen av gemenskapsbestämmelser angående

…”

7

I artikel 3.1 i nämnda direktiv inrättas ett upphovsrättsligt skydd för ”databaser som på grund av innehållets urval eller sammanställning utgör [upphovsmannens egen] intellektuella [skapelse]”.

8

I artikel 7 i samma direktiv, med rubriken ”Rättighetens föremål”, införs en sui generis-rätt. Denna bestämmelse har följande lydelse:

”1.   Medlemsstaterna skall tillerkänna en databasproducent som vid anskaffning, granskning eller presentation [har gjort] en kvantitets- eller kvalitetsmässigt sett väsentlig investering, rätten att förbjuda utdrag och/eller återanvändning av hela eller en kvalitativt eller kvantitativt sett väsentlig del av databasens innehåll.

2.   I detta kapitel avses med:

Utlåning från en inrättning som är tillgänglig för allmänheten utgör inte utdrag eller återanvändning.

3.   Den rätt som avses i punkt 1 kan överföras, överlåtas eller ges som gåva genom licensavtal.

4.   Den rätt som avses i punkt 1 skall tillämpas oberoende av möjligheten att ge databasen upphovsrättsligt eller annat rättsligt skydd. Dessutom skall den tillämpas oberoende av möjligheten att skydda databasens innehåll genom upphovsrätt eller andra rättigheter. Det i punkt 1 stadgade skyddet av databaser påverkar inte tillämpningen av befintliga rättigheter [till] deras innehåll.

5.   Återkommande eller systematiskt utdrag och/eller återanvändning av [icke] väsentliga delar av innehållet i den databas, som förutsätter förfoganden som strider mot normalt bruk av basen eller som [oskäligt inkräktar på databasproducentens legitima intressen] är ej tillåtna.”

9

I Republiken Bulgariens rätt regleras det rättsliga skyddet för databaser i lagen om upphovsrätt och liknande rättigheter (Zakon za avtorskoto pravo i srodnite mu prava, Darzhaven vestnik nr 56, av den 29 juni 1993), i dess ändrade lydelse enligt Darzhaven vestnik nr 73, av den (nedan kallad lagen om upphovsrätt). Bestämmelserna i artikel 1.2 och 1.3 i direktiv 96/9 har införlivats med bulgarisk rätt genom artikel 2 punkt 13 i de kompletterande bestämmelserna i nämnda lag, och bestämmelserna i artikel 7.1 och 7.2 i direktivet har införlivats genom artiklarna 93b och 93c.1 i denna lag.

10

Apis väckte talan vid Sofiyski gradski sad (domstol för staden Sofia) och yrkade att Lakorda skulle åläggas att upphöra med vad Apis betecknade som olagliga utdrag och olaglig återanvändning av väsentliga delar av Apis moduler ”Apis pravo” (”Apis rätt”) och ”Apis praktika” (”Apis rättspraxis”). Nämnda moduler ingick i ett övergripande rättsinformationssystem, nämligen, vid tidpunkten för de faktiska omständigheterna i målet vid den nationella domstolen, ”Apis 5x”, och därefter ”Apis 6”. Apis yrkade också att Lakorda skulle förpliktas att utge ersättning för den skada som Apis ansåg sig ha lidit till följd av Lakordas agerande.

11

Apis gjorde gällande att bolaget var en databasproducent i den mening som avses i lagen om upphovsrätt och att det hade gjort betydande investeringar vad avser sammanställning, kontroll, systematisering och aktualisering av databaserna för modulerna ”Apis pravo” och ”Apis praktika”. De viktigaste investeringarna i detta avseende bestod i digitalisering, konvertering, korrekturläsning, teknisk bearbetning och konsolidering av lagtexter samt juridisk bearbetning.

12

Apis påstod att personer som hade arbetat på Apis dataavdelning innan de bildat Lakorda olagligt hade gjort utdrag av väsentliga delar av bolagets moduler, vilket hade gjort det möjligt för Lakorda att skapa och under september månad år 2006 marknadsföra sina egna moduler. Nämnda moduler döptes till ”Balgarsko pravo” (”bulgarisk rätt”) och ”Sadebna praktika” (”domstolars rättspraxis”) och utgjorde en del av det övergripande rättsinformationssystemet ”Lakorda legis”.

13

Enligt Apis gjorde Lakorda utan tillstånd utdrag av konsoliderade texter från över 19700 handlingar ur modulen ”Apis pravo”. Nämnda texter motsvarade gällande normativa rättsakter, rättsakter om ändring eller upphävande av tidigare rättsakter, samt icke-normativa rättsakter. Lakorda hade dessutom gjort utdrag ur modulen ”Apis pravo” av över 2500 handlingar, motsvarande tidigare versioner av normativa rättsakter som var ikraft under åren 2001–2006. Dessa utdrag hade återanvänts i systemet ”Lakorda legis”. Enligt Apis utgjorde därmed 82,5 procent av alla handlingar i nämnda modul utdrag som hade återanvänts av Lakorda, vilket kvantitativt sett utgjorde en väsentlig del av innehållet i denna modul.

14

Enligt Apis gjorde Lakorda dessutom utdrag av 2516 opublicerade rättsliga avgöranden som Apis införskaffat med de berörda domstolarnas tillstånd och samlat i modulen”Apis praktika”. Lakorda införlivade dessa avgöranden i sin modul ”Sadebna praktika”, vilket med beaktande av den opublicerade rättspraxisens särskilda värde enligt Apis kvalitativt sett motsvarade en väsenlig del av modulen ”Apis praktika”.

15

Apis gjorde gällande att de handlingar som blivit föremål för utdrag och återanvändning av Lakorda inte bara berörde text ur handlingar som hade samlats i modulerna ”Apis pravo” och ”Apis praktika”, utan också uppgifter som var kopplade till dessa handlingar, såsom hänvisningar mellan handlingarna och rättsliga definitioner av vissa uttryck och begrepp. Den omständigheten att Lakordas moduler innehöll kännetecken som var identiska med kännetecknen i Apis egna moduler, såsom bland annat redaktionella anteckningar, hänvisningar till översättningar på engelska, kommandon, fält, hyperlänkar och upplysningar om förarbeten, utgjorde bevis för Apis otillåtna agerande.

16

Lakorda nekade till att det hade gjort olagliga utdrag ur Apis moduler och till olaglig återanvändning av desamma. Lakorda gjorde gällande att systemet ”Lakorda legis” hade skapats med hjälp av en betydande självständig investering i storleksordningen 215000 bulgariska lev. Lakorda hade mobiliserat ett team av dataspecialister, jurister och administratörer för att bygga upp nämnda system, vilket byggde på egenhändigt skapade programvaror samt aktualisering och visualisering av databaser. Detta möjliggjorde en betydligt snabbare och effektivare behandling av uppgifter och tillgång till information än vad andra rättsinformationssystem erbjuder. Enligt Lakorda utmärkte sig dess moduler dessutom av att ha en helt annan struktur än Apis moduler.

17

Lakorda gjorde gällande att det utnyttjade sina kontakter med olika nationella och europeiska myndigheter för att genomföra projektet. Bolaget använde sig också av källor som stod till allmänhetens förfogande, såsom Darzhaven vestnik (Republiken Bulgariens officiella tidning) och nationella institutioners och domstolars officiella webbplatser, vilket är förklaringen till att innehållet i Lakordas moduler och Apis dito uppvisade stora likheter och till att det, om än i begränsad utsträckning, förekom kännetecken i Lakordas moduler som liknade dem i Apis moduler. Det rörde sig här bland annat om hänvisningar till översättningar och kommandon. För övrigt omfattades offentliga handlingar som härrör från statliga organ, enligt lagen om upphovsrätt, inte av bestämmelserna om upphovsrättsligt skydd.

18

Lakorda tillade att den stora merparten av de redaktionella anteckningar och hyperlänkar som förekom i systemet ”Lakorda legis” följde av Lakordas eget koncept och byggde på systematisk och mycket detaljerad behandling, klassificering och beteckning av de samlade handlingarna. Nämnda system innehöll enligt Lakorda 1200000 strukturerade uppgifter, till vilka separat tillgång gavs, och fler än 2700000 hyperlänkar, vilka hade arrangerats enligt en unik metod för igenkännande och klassificering. Det förekom för övrigt väsentliga skillnader mellan de rättsliga avgörandena i Lakordas och Apis respektive informationssystem, i synnerhet vad avsåg de delar som uppgavs vara av grundläggande betydelse för förståelsen av det enskilda avgörandet. Vad gäller den redaktionella teknik som utmärkte Apis moduler följde den av de allmänna regler för interpunktion som gäller för bulgariska.

19

Sofiyski gradski sad har anfört att den för att fastställa huruvida en överträdelse har ägt rum i det mål som har anhängiggjorts vid den måste tolka och tillämpa artikel 93c.1 i lagen om upphovsrätt, genom vilken artikel 7.2 i direktiv 96/9 har införlivats med bulgarisk rätt.

20

Med hänvisning till att den centrala frågan i tvisten vid den nationella domstolen handlar om dels de olagliga utdrag som Lakorda påstås ha gjort av innehåll i Apis moduler, dels det faktum att nämnda innehåll består av handlingar som härrör från statliga organ, vilka ständigt ändras, kompletteras eller upphävs, anser nämnda domstol att det, för att fastställa huruvida lagen om upphovsrätt har åsidosatts, är nödvändigt att fastställa såväl vid vilken tidpunkt påstådda utdrag gjordes som huruvida det rörde sig om en varaktig eller tillfällig överföring.

21

Då de två sistnämnda begreppen inte definieras i lagen om upphovsrätt frågar sig den nationella domstolen om det, vid tolkningen av uttrycken varaktig och tillfällig i artikel 7.2 a i direktiv 96/9, är lämpligt att tillämpa ett kriterium som grundar sig på överföringsperiodens varaktighet eller på den tidsperiod under vilken resultatet av utdraget finns tillgängligt på ett annat medium. Om det andra kriteriet ska tillämpas anser den nationella domstolen att det ska undersökas huruvida den databas i vilken det påstådda utdraget har lagrats varaktigt har sparats på en fast databärare (hardware), i vilket fall det rör sig om en varaktig överföring, eller om nämnda databas tvärtom har lagrats tillfälligt i datorns internminne, i vilket fall det rör sig om en tillfällig överföring.

22

Den nationella domstolen anser för övrigt att den, med beaktande av Lakordas uppgifter, enligt vilka modulerna ”Apis pravo” och ”Apis praktika” kvantitativt sett inte motsvarar en väsentlig del av systemet ”Lakorda legis”, måste tolka uttrycket kvantitativt sett väsentlig del, i den mening som avses i artikel 7.1 och 7.2 i direktiv 96/9. Nämnda domstol frågar sig huruvida det, vid prövningen av om det förekommer utdrag av sådan omfattning, är lämpligt att jämföra antalet uppgifter som har hämtats från varje enskild modul med antalet uppgifter i Lakordas enskilda moduler eller huruvida det är bättre att göra en samlad jämförelse av uppgifterna i nämnda moduler.

23

Med anledning av Apis uppgifter att dess modul ”Apis praktika” innehåller rättsliga avgöranden som bolaget har anskaffat från domstolar vars rättspraxis inte är tillgänglig för allmänheten frågar sig den nationella domstolen huruvida det relevanta kriteriet vid bedömningen av om det rör sig om en kvalitativt sett väsentlig del av innehållet i en databas, i den mening som avses i artikel 7.1 och 7.2 i direktiv 96/9, utgörs av uppgifternas tillgänglighet vid insamlingen av desamma eller deras informativa värde.

24

Slutligen frågar sig den nationella domstolen huruvida det, vid prövningen av om utdrag i den mening som avses i artikel 7 i direktiv 96/9 har gjorts, är nödvändigt att jämföra inte bara databaserna som sådana, utan även de datorprogram som används för att hantera dem.

25

Ovannämnda tolkningssvårigheter föranledde Sofiyski gradski sad att vilandeförklara målet och hänskjuta följande tolkningsfrågor till domstolen:

26

Lakorda anser inte att begäran om förhandsavgörande är nödvändig för att lösa tvisten vid den nationella domstolen.

27

Lakorda har gjort gällande att tvisten inte rör den korrekta tolkningen av uttryck som ”utdrag” och ”väsentlig del av innehållet i en databas”, i den mening som avses i direktiv 96/9. Enligt Lakorda definieras begreppet utdrag i bulgarisk rätt, och de bestämmelser i nämnda direktiv som avses i begäran om förhandsavgörande har redan tolkats av domstolen. Vad avser uppgifterna om att det har gjort olagliga utdrag har bolaget tillagt att den nationella domstolen bland annat kan bedöma de uppgifter som parterna har inkommit med mot bakgrund av de tekniska och bokföringsmässiga utlåtanden som domstolen har begärt in, och erhållit, i syfte att lösa tvisten vid den nationella domstolen, utan att det är nödvändigt att blanda in EG-domstolen.

28

Det ska här erinras om att det enligt fast rättspraxis uteslutande ankommer på den nationella domstol vid vilken tvisten har anhängiggjorts och som har ansvaret för det rättsliga avgörandet att, mot bakgrund av de särskilda omständigheterna i målet, bedöma såväl om ett förhandsavgörande är nödvändigt för att döma i saken som relevansen av de frågor som ställs till domstolen (dom av den 15 december 1995 i mål C-415/93, Bosman, REG 1995, s. I-4921, punkt 59, av den i mål C-380/05, Centro Europa 7, REG 2008, s. I-349, punkt 52, och av den i mål C-213/07, Michaniki, REG 2008, s. I-9999, punkt 32).

29

Följaktligen är domstolen i princip skyldig att meddela ett förhandsavgörande när de frågor som har ställts avser tolkningen av gemenskapsrätten (se bland annat dom av den 25 februari 2003 i mål C-326/00, IKA, REG 2003, s. I-1703, punkt 27, och domen i det ovannämnda målet Michaniki, punkt 33).

30

Domstolen kan bara avvisa en begäran från en nationell domstol då det är uppenbart att den begärda tolkningen av gemenskapsrätten inte har något samband med de verkliga omständigheterna eller föremålet för tvisten i målet vid den nationella domstolen, när frågan är hypotetisk eller när domstolen inte har tillgång till de uppgifter om de faktiska och rättsliga omständigheterna i målet som krävs för att den ska kunna ge ett användbart svar på de frågor som ställts till den (se bland annat dom av den 13 mars 2001 i mål C-379/98, PreussenElektra, REG 2001, s. I-2099, punkt 39, och domen i det ovannämnda målet Michaniki, punkt 34).

31

I förevarande mål föreligger emellertid inget av de fall som nämns i föregående punkt. Av beskrivningen, i begäran om förhandsavgörande, av de rättsliga och faktiska omständigheterna i målet vid den nationella domstolen följer tvärtom – vilket för övrigt bekräftades vid förhandlingen – att lösningen på den tvist som har anhängiggjorts vid den nationella domstolen bland annat är beroende av att nämnda domstol erhåller ett antal preciseringar avseende uttrycken ”utdrag” och en kvalitativt eller kvantitativt sett ”väsentlig del” av innehållet i en databas, i den mening som avses i artikel 7 i direktiv 96/9.

32

Domstolen erinrar om att förfarandet enligt artikel 234 EG grundar sig på en tydlig funktionsfördelning mellan de nationella domstolarna och EG-domstolen och att det i ett sådant förfarande är den nationella domstolen som ska bedöma omständigheterna i målet. I syfte att ge ett användbart svar får emellertid domstolen, i en anda av samarbete, lämna denna samtliga uppgifter som den anser vara nödvändiga (se dom av den 1 juli 2008 i mål C-49/07, MOTOE, REG 2008, s. I-4863, punkt 30 och där angiven rättspraxis).

33

Under dessa omständigheter finner domstolen att begäran om förhandsavgörande kan tas upp till sakprövning.

34

Den första, den fjärde och den femte frågan, vilka ska behandlas tillsammans, rör huvudsakligen begreppet utdrag, i egenskap av en fysisk överföring av uppgifter, i det sammanhang som utgörs av direktiv 96/9. Den andra, den tredje och den sjätte frågan, vilka också ska samlas för en gemensam bedömning, rör framför allt uttrycket väsentlig del, bedömd ur ett kvalitativt eller kvantitativt perspektiv, av innehållet i en databas, i samma sammanhang.

35

Den nationella domstolen har ställt sin första fråga för att få klarhet i hur uttrycken varaktig och tillfällig överföring i artikel 7.2 a i direktiv 96/9 ska tolkas, i syfte att definiera begreppet utdrag. Nämnda domstol önskar också få klarhet i vid vilken tidpunkt ett utdrag ska anses ha gjorts ur en databas som är tillgänglig genom elektroniska medier och om det har betydelse för bedömningen av om ett utdrag har gjorts att innehållet i en databas som har blivit föremål för utdrag har använts för att skapa en ny och ändrad databas.

36

Den fjärde frågan rör i sak betydelsen, vid prövningen av om utdrag har gjorts ur en databas som är tillgänglig genom elektroniska medier, av att producentens databas har materiella och tekniska särdrag som också förekommer i den databas som tillhör den person som antas vara skyldig till en överträdelse av sui generis-rätten och betydelsen av att den grundläggande strukturen i de båda databaserna skiljer sig åt.

37

Den nationella domstolen har ställt sin femte fråga för att få klarhet i huruvida datorprogrammet för hantering av en databas är relevant vid bedömningen av om utdrag har gjorts, när det inte ingår i databasen.

38

Det ska erinras om att begreppet utdrag definieras i artikel 7.2 a i direktiv 96/9 som ”en varaktig eller tillfällig över[föring] av hela eller en väsentlig del av innehållet i en databas [till ett annat medium], oberoende av på vilket sätt och i vilken form detta sker”.

39

Med hänsyn till att begreppet utdrag således används i flera bestämmelser i artikel 7 i direktiv 96/9 ska de ställda frågorna prövas mot bakgrund av det sammanhang i vilket artikeln ingår (se, för ett liknande resonemang, dom av den 9 oktober 2008 i mål C-304/07, Directmedia Publishing, REG 2008, s. I-7565, punkt 28).

40

Vad avser den formulering som används i artikel 7.2 a i direktiv 96/9 för att definiera begreppet utdrag och syftet med den sui generis-rätt som instiftats av gemenskapslagstiftaren har domstolen redan fastställt (se dom av den 9 november 2004 i mål C-203/02, The British Horseracing Board m.fl., REG 2004, s. I-10415, punkterna 45, 46 och 51, och domen i det ovannämnda målet Directmedia Publishing, punkterna 31–33) att nämnda begrepp inom ramen för artikel 7 ska ges stor räckvidd, på så sätt att det hänför sig till varje otillåtet förfogande i form av tillägnande av hela eller en del av innehållet i en databas, oberoende av arten eller formen av det förfaringssätt som använts (se, för ett liknande resonemang, domarna i de ovannämnda målen The British Horseracing Board m.fl., punkterna 51–67, och Directmedia Publishing, punkterna 34, 35, 37 och 38).

41

Det avgörande kriteriet i detta avseende är huruvida det har gjorts en ”överföring” av hela eller en del av innehållet i den ifrågavarande databasen till ett annat medium, av samma slag som det som databasen är lagrat på eller av ett annat slag. En sådan överföring förutsätter att hela eller en del av innehållet i en databas återfinns på ett annat medium än den ursprungliga databasens (se domen i det ovannämnda målet Directmedia Publishing, punkt 36).

42

I samband med den nationella domstolens första fråga ska det i detta sammanhang noteras att gemenskapslagstiftaren inte bara önskade inkludera handlingar som innebar varaktig överföring, utan även handlingar som innebar tillfällig överföring, i begreppet utdrag, i den mening som avses i nämnda artikel 7. Detta framgår av lydelsen av artikel 7.2 a i direktiv 96/9.

43

Såsom Europeiska gemenskapernas kommission preciserade vid förhandlingen var nämnda lagstiftares målsättning att uttryckligen exkludera förekomsten av en slags minimiregel vid tolkningen och tillämpningen av begreppet överföring, i den mening som avses i artikel 7 i direktiv 96/9. I själva direktivet föreskrivs inte heller, såsom kommissionen också anförde vid förhandlingen, några rättsliga följder av att en överföring är av varaktig eller, tvärtom, av tillfällig karaktär. Frågan huruvida det rör sig om en varaktig eller tillfällig överföring kan likväl, beroende på det sammanhang i vilket den tillämpliga nationella rätten ingår, vara av intresse vid bedömningen av hur allvarlig en eventuell överträdelse av den sui generis-rätt som tillkommer en producent av en skyddad databas är eller av omfattningen av den skada som ska ersättas med anledning av en sådan överträdelse.

44

I likhet med kommissionen anser domstolen att skillnaden mellan varaktig överföring och tillfällig överföring ska sökas i den tidsperiod under vilken de element i den ursprungliga databasen som blivit föremål för utdrag har lagrats på ett annat medium. Varaktig överföring föreligger när nämnda element varaktigt har lagrats på ett annat medium än det ursprungliga, medan tillfällig överföring föreligger när dessa element lagras under en begränsad tid på ett annat medium, till exempel i datorns internminne.

45

Vad avser den tidpunkt vid vilken ett utdrag ur en elektronisk databas föreligger ska denna anses infalla när de element som utdraget avser lagras på ett annat medium än det ursprungliga, oberoende av om lagringen är av varaktig eller tillfällig karaktär.

46

För övrigt saknar syftet med överföringen betydelse för bedömningen av om ett utdrag har gjorts. Det är således av ringa betydelse att den aktuella överföringen har skett i syfte att skapa en annan databas – oavsett om denna konkurrerar med den ursprungliga databasen eller ej – eller att detta förfogande har skett inom ramen för en annan verksamhet än att upprätta en databas, oavsett om denna verksamhet är av kommersiell natur eller ej (se, för ett liknande resonemang, domen i det ovannämnda målet Directmedia Publishing, punkterna 46 och 47 och där angiven rättspraxis).

47

Såsom bekräftas i skäl 38 i direktiv 96/9 saknar det vid tolkningen av begreppet utdrag tillika betydelse att överföringen av innehållet i en skyddad databas till ett annat medium mynnar ut i en uppställning eller organisation av de berörda elementen som skiljer sig från den som är utmärkande för den ursprungliga databasen (se, för ett liknande resonemang, domen i det ovannämnda målet Directmedia Publishing, punkt 39).

48

Den omständigheten att hela eller en del av innehållet i en databas som skyddas av sui generis-rätten befinner sig i ändrad form i en annan databas utgör följaktligen inte i sig, med beaktande av de tekniska möjligheter till omorganisation som elektroniska databaser erbjuder, hinder för att fastställa att ett sådant utdrag föreligger. Samma sak gäller med avseende på skillnaderna i de berörda databasernas grundläggande strukturer, vilka den nationella domstolen tog upp i sin fjärde fråga.

49

Det ska tillika preciseras att om det har visats – vilket det ankommer på den nationella domstolen att bedöma – att innehållet eller en väsentlig del av innehållet i en databas som skyddas av sui generis-rätten har överförts utan tillstånd från databasens producent till ett medium som tillhör en annan person för att därefter ställas till allmänhetens förfogande av den sistnämnda personen, till exempel i form av en annan databas, eventuellt i ändrad form, visar detta inte bara att ett utdrag har gjorts, utan även att återanvändning i den mening som avses i artikel 7 i direktiv 96/9 har ägt rum. Begreppet återanvändning omfattar nämligen varje fall av otillåten spridning till allmänheten av hela eller en väsentlig del av innehållet i en skyddad databas (se, för ett liknande resonemang, domen i det ovannämnda målet The British Horseracing Board m.fl., punkterna 61 och 67).

50

Såsom kommissionen har anfört ska det noteras att den omständigheten att ett olagligt utdrag har gjorts ur en skyddad databas i syfte att skapa och marknadsföra en ny databas, vilken ska konkurrera med den ursprungliga databasen, vilket det också ankommer på den nationella domstolen att bedöma, i förekommande fall kan vara av betydelse för bedömningen av omfattningen av den skada som nämnda agerande har förorsakat producenten av den ursprungliga databasen.

51

Vad avser den omständigheten att materiella och tekniska särdrag hos innehållet i en databas också förekommer i en annan databas, vilken den nationella domstolen också har tagit upp i sin fjärde fråga, kan den ses som en indikation på att en överföring har skett mellan dessa båda databaser och därmed på att ett utdrag har gjorts. Såsom Lakorda har anfört ankommer det likväl på nämnda domstol att bedöma huruvida denna överensstämmelse inte kan förklaras av andra faktorer, såsom att de källor som har använts vid skapandet av de båda databaserna är identiska och att sådana särdrag förekommit i dessa gemensamma källor.

52

I likhet med den bulgariska regeringen anser domstolen att det också är nödvändigt att precisera att den omständigheten att element som en databasproducent har anskaffat från källor som inte är tillgängliga för allmänheten också förekommer i en databas som tillhör en annan producent inte i sig utgör bevis för att en överföring har skett från den förstnämnda databasens medium till den sistnämndas dito. Den sistnämnda producenten kan nämligen ha samlat in de aktuella elementen direkt från samma källor. En sådan omständighet kan likväl utgöra en indikation på att ett utdrag har gjorts.

53

Såsom Bulgariens regering och kommissionen har gjort gällande kan slutligen den omständigheten – vilken Lakorda åberopade vid den nationella domstolen och som föranledde nämnda domstols femte fråga – att den databasproducent som påstås ha gjort sig skyldig till en överträdelse av en annan databasproducents sui generis-rätt använder sig av ett annat datorprogram för databashantering än den sistnämnda databasproducenten, i förekommande fall förvisso vara av betydelse vid tillämpningen av rådets direktiv 91/250/EEG av den 14 maj 1991 om rättsligt skydd för datorprogram (EGT L 122, s. 42; svensk specialutgåva, område 17, volym 1, s. 111) (se skäl 23 och artikel 2 a i direktiv 96/9).

54

Denna omständighet utesluter emellertid inte i sig att samtliga eller vissa element i den databas som tillhör den person som antas ha gjort sig skyldig till en överträdelse härrör från en otillåten överföring av nämnda element från den skyddade databasens medium.

55

Med beaktande av vad som har anförts ovan ska den första, den fjärde och den femte frågan besvaras på följande sätt:

56

Den nationella domstolen har ställt sin andra fråga för att få klarhet i hur uttrycket utdrag av en kvantitativt sett ”väsentlig del” av innehållet i en databas, i den mening som avses i artikel 7 i direktiv 96/9, ska tolkas när de berörda databaserna har indelats i separata undergrupper (moduler), vilka utgör självständiga marknadsprodukter, som ingår i en samling av element.

57

Den nationella domstolen har ställt sin tredje fråga för att få klarhet i huruvida den omständigheten att producenten av den databas från vilken utdrag av uppgifter påstås ha gjorts hade anskaffat vissa av dessa uppgifter från en källa som inte är fritt tillgänglig för allmänheten har betydelse för tolkningen av uttrycket en kvalitativt sett ’väsentlig del’ av innehållet i en databas, i den mening som avses i artikel 7 i direktiv 96/9.

58

Den nationella domstolen har ställt sin sjätte fråga för att få klarhet i hur uttrycket en ”väsentlig del av innehållet i en databas”, i den mening som avses i artikel 7 i direktiv 96/9, ska tolkas mot bakgrund av de preciseringar som redan förekommer i EG-domstolens rättspraxis, när nämnda databas innehåller officiella handlingar som är tillgängliga för allmänheten, såsom statliga myndigheters offentliga normativa och individuella rättsakter, officiella översättningar av desamma och rättspraxis.

59

Vad avser den nationella domstolens andra fråga ska det erinras om att begreppet kvantitativt sett väsentlig del av innehållet i en skyddad databas enligt domstolens rättspraxis hänför sig till mängden utdragna och/eller återanvända uppgifter från databasen och ska bedömas i förhållande till basens totala innehåll. Om en användare drar ut och/eller återanvänder en kvantitativt sett betydande del av innehållet i en databas, vars upprättande har krävt användning av väsentliga resurser, är nämligen investeringen i den utdragna och/eller återanvända delen proportionellt sett lika väsentlig (se domen i det ovannämnda målet The British Horseracing Board m.fl., punkt 70).

60

Såsom kommissionen har anfört ska det här tilläggas att mängden innehåll i en databas på det medium till vilket element från en skyddad databas ska ha överförts däremot saknar relevans vid bedömningen av om den del av innehållet i den sistnämnda databasen som berörs av det påstådda utdraget och/eller återanvändningen utgör en väsentlig del.

61

Såsom såväl Apis som den bulgariska regeringen och kommissionen har anfört kan bedömningen av om ett utdrag och/eller en återanvändning kvantitativt sett utgör en väsentlig del under alla omständigheter bara ske med beaktande av en samling av element som kan skyddas av sui generis-rätten, antingen med anledning av att det rör sig om en databas, i den mening som avses i artikel 1.2 i direktiv 96/9, eller med anledning av den väsentliga investeringen i samband med skapandet av denna bas, i den mening som avses i artikel 7.1 i nämnda direktiv.

62

Härav följer att när en samling av element har indelats i flera separata undergrupper, vilket är den hypotes som den nationella domstolen tar upp i sin andra fråga, är det vid bedömningen av om ett påstått utdrag ur och/eller en påstådd återanvändning av innehållet i en av dessa undergrupper kvantitativt sett avser en väsentlig del av innehållet i en databas först nödvändigt att fastställa huruvida denna undergrupp i sig utgör en databas, i den mening som avses i direktiv 96/9 (se dom av den 9 november 2004 i mål C-444/02, Fixtures Marketing, REG 2004, s. I-10549, punkterna 19–32), vilken dessutom uppfyller kriterierna för skydd enligt sui generis-rätten i artikel 7.1 i detta direktiv.

63

Om så är fallet ska mängden av de element som påstås utgöra utdrag och/eller ha återanvänts i den berörda undergruppen jämföras med mängden av det totala innehållet i denna enda undergrupp.

64

Om så inte är fallet, och om den samling av element i vilken den berörda undergruppen ingår i sig utgör en databas som är berättigad till skydd enligt sui generis-rätten enligt en kombinerad tillämpning av artiklarna 1.2 och 7.1 i direktiv 96/9, ska jämförelsen således avse mängden av de element som påstås utgöra utdrag och/eller ha återanvänts i denna undergrupp och i eventuella andra undergrupper, å ena sidan, och mängden av det totala innehållet i nämnda samling, å andra sidan.

65

Det ska också preciseras att den omständigheten att de olika undergrupper som ingår i samma samling av element utgör självständiga marknadsprodukter som marknadsförs separat inte i sig innebär att undergrupperna ska kvalificeras som databaser vilka är berättigade till skydd enligt sui generis-rätten. En sådan kvalificering grundar sig nämligen inte på överväganden av kommersiell natur, utan förutsätter att samtliga rättsliga villkor i artiklarna 1.2 och 7.1 i nämnda direktiv är uppfyllda.

66

Vad avser den nationella domstolens tredje fråga ska det noteras att uttrycket kvalitativt sett väsentlig del av innehållet i en skyddad databas enligt domstolens rättspraxis refererar till storleken på investeringen för anskaffning, granskning eller presentation av innehållet i föremålet för utdraget och/eller återanvändningen, oberoende av om nämnda föremål utgör en kvantitativt sett väsentlig del av det allmänna innehållet i den skyddade databasen. En kvantitativt sett försumbar del av innehållet i en databas kan nämligen motsvara en betydande mänsklig, teknisk eller ekonomisk investering i form av anskaffning, granskning eller presentation (se domen i det ovannämnda målet The British Horseracing Board m.fl., punkt 71).

67

Med beaktande av skäl 46 i direktiv 96/9, enligt vilket sui generis-rätten inte ger upphov till någon ny rätt till själva verken, uppgifterna eller elementen i databasen, har det för övrigt fastställts att värdet i sig av de element som berörs av utdraget och/eller återanvändningen inte utgör ett relevant kriterium vid denna bedömning (se domen i det ovannämnda målet The British Horseracing Board m.fl., punkterna 72 och 78).

68

Med beaktande av vad domstolen erinrar om i punkt 66 i förevarande dom kan den omständigheten att producenten av den enligt sui generis-rätten skyddade databas från vilken utdrag eller återanvändning av vissa element påstås ha gjorts hade anskaffat vissa av dessa element från en källa som inte är fritt tillgänglig för allmänheten, allt efter storleken på de mänskliga, tekniska och/eller ekonomiska insatser som nämnda producent har gjort vid anskaffningen av nämnda element från sådana källor vara av betydelse vid bedömningen av om en väsentlig investering har gjorts vid ”anskaffningen” av dessa element, i den mening som avses i artikel 7.1 i direktiv 96/9 (se, för ett liknande resonemang, dom av den 9 november 2004 i mål C-46/02, Fixtures Marketing, REG 2004, s. I-10365, punkterna 34 och 38), och därmed påverka den eventuella kvalificeringen av nämnda element såsom en kvalitativt sett väsentlig del av innehållet i den berörda databasen.

69

Vad slutligen avser förekomsten av officiella element som är tillgängliga för allmänheten i den berörda databasen – en omständighet som den nationella domstolen tar upp i sin sjätte fråga – ska det betonas att det följer såväl av allmängiltigheten av de uttryck som används i artikel 1.2 i direktiv 96/9 för att definiera begreppet databas i den mening som avses i nämnda direktiv som av syftet med det skydd som sui generis-rätten erbjuder att gemenskapslagstiftaren hade för avsikt att ge detta begrepp en vidsträckt innebörd som är frikopplad från beaktanden avseende bland annat det materiella innehållet i samlingen berörda element (se, för ett liknande resonemang, domen i det ovannämnda målet Fixtures Marketing, punkterna 19–21).

70

Såsom framgår av artikel 7.4 i direktiv 96/9 ska sui generis-rätten dessutom tillämpas oberoende av möjligheten att ge databasen och/eller dess innehåll upphovsrättsligt eller annat skydd.

71

Såsom den bulgariska regeringen har anfört innebär detta att den omständighet som har gjorts gällande av Lakorda, nämligen att elementen i Apis rättsinformationssystem med anledning av deras officiella karaktär inte är berättigade till upphovsrättsligt skydd, inte i sig motiverar att en samling som innehåller sådana element berövas kvalificeringen databas, i den mening som avses i artikel 1.2 i direktiv 96/9, eller att en sådan samling undantas från tillämpningsområdet för det skydd enligt sui generis-rätten som har inrättats genom artikel 7 i detta direktiv.

72

Såsom Apis, den bulgariska regeringen och kommissionen har gjort gällande befriar den omständigheten att vissa eller samtliga element som ingår i en samling av uppgifter är av officiell karaktär och tillgängliga för allmänheten följaktligen inte den nationella domstolen från skyldigheten att, med beaktande av samtliga relevanta faktiska omständigheter, undersöka huruvida nämnda samling utgör en databas som kan skyddas av sui generis-rätten med anledning av att en kvantitets- eller kvalitetsmässigt sett väsentlig investering har gjorts vid anskaffningen, granskningen eller presentationen av dess totala innehåll (se, för ett liknande resonemang, domen i det ovannämnda målet Fixtures Marketing, punkterna 32–38).

73

Den omständigheten att innehållet i en skyddad databas i huvudsak innehåller offentligt material som är tillgängligt för allmänheten befriar inte heller den nationella domstolen från skyldigheten att kontrollera, i syfte att bedöma förekomsten av ett utdrag och/eller återanvändning av en väsentlig del av nämnda innehåll, huruvida de element som påstås utgöra utdrag från och/eller ha återanvänts ur nämnda databas kvantitativt sett utgör en väsentlig del av det totala innehållet i denna eller, vid behov, huruvida de kvalitativt sett utgör en sådan väsentlig del genom att, med avseende på anskaffning, granskning eller presentation, motsvara en betydande mänsklig, teknisk eller ekonomisk investering.

74

Med beaktande av vad som har anförts ovan ska den andra, den tredje och den sjätte frågan besvaras på följande sätt:

75

Eftersom förfarandet i förhållande till parterna i målet vid den nationella domstolen utgör ett led i beredningen av samma mål, ankommer det på den nationella domstolen att besluta om rättegångskostnaderna. De kostnader för att avge yttrande till domstolen som andra än nämnda parter har haft är inte ersättningsgilla.

Mot denna bakgrund beslutar domstolen (fjärde avdelningen) följande: