62000J0036

1. Statligt stöd - Allmänt stödprogram som godkänts av kommissionen - Enskilt stöd som påstås omfattas av ett tidigare godkänt program - Kommissionens kontroll - Bristande efterlevnad av villkoren i godkännandebeslutet - Tillämpning av systemet för nya stöd

(Artikel 88.1-88.3 EG)

2. Statligt stöd - Förbud - Undantag - Kriterier för undantag - Stöd som inte uppfyller dessa kriterier är oförenligt med den gemensamma marknaden - Kommissionens roll - Kontroll av efterlevnaden av undantagskriterierna

(Artikel 87.1-87.3 e EG)

1. Det särskilda förfarande för kommissionens fortlöpande granskning av statliga stöd, som föreskrivs i artikel 88 EG skiljer sig åt beroende på om det är fråga om befintliga eller nya stöd. De förstnämnda stöden omfattas av artikel 88.1 och 88.2 EG medan de sistnämnda omfattas av artikel 88.2 och 88.3 EG.

När kommissionen konstaterar att ett stöd, vilket påstås ha beviljats med tillämpning av en tidigare godkänd stödordning, inte uppfyller villkoren som angivits i beslutet om godkännande av stödordningen och således inte omfattas av denna, skall detta stöd anses utgöra ett nytt stöd.

Då ett stöd beviljas med tillämpning av en tidigare godkänd stödordning och medlemsstaten inte iakttar de villkor som kommissionen har uppställt som en förutsättning för att godkänna nämnda ordning är kommissionen nämligen skyldig att inleda det särskilda förfarande som anges i artikel 88.2 första stycket EG, eftersom det utbetalade stödet utgör ett nytt stöd.

( se punkterna 22-25 )

2. När stöd omfattas av en undantagsordning som antagits enligt artikel 87.3 e EG är dessa stöd till en början i princip inte förenliga med den gemensamma marknaden och de anses endast förenliga med denna om de uppfyller de undantagskriterier som uppställs i beslutet för att godkänna denna ordning.

När kommissionen således konstaterar att stöd, som godkänts inom ramen för nämnda ordning, inte längre omfattas av densamma, är kommissionen inte skyldig att göra en ny kontroll av stödets förenlighet med den gemensamma marknaden i enlighet med de kriterier som anges i artikel 87.1 EG eller att undersöka om det påverkar handeln mellan medlemsstaterna och medför en snedvridning av konkurrensen.

( se punkterna 47 och 48 )

I mål C-36/00,

Konungariket Spanien, företrätt av S. Ortiz Vaamonde, i egenskap av ombud, med delgivningsadress i Luxemburg,

sökande,

mot

Europeiska gemenskapernas kommission, företrädd av J. Guerra Fernández och K.-D. Borchardt, båda i egenskap av ombud, med delgivningsadress i Luxemburg,

svarande,

angående en talan om ogiltigförklaring av kommissionens beslut 2000/131/EG av den 26 oktober 1999 om det statliga stöd som Spanien har genomfört till förmån för statligt ägda skeppsvarv (EGT L 37, 2000, s. 22),

meddelar DOMSTOLEN (sjätte avdelningen)

sammansatt av avdelningsordföranden F. Macken (referent) samt domarna C. Gulmann, R. Schintgen, V. Skouris och J.N. Cunha Rodrigues,

generaladvokat: L.A. Geelhoed,

justitiesekreterare: avdelningschefen D. Louterman-Hubeau,

med hänsyn till referentens rapport,

efter att parterna utvecklat sin talan vid förhandlingen den 31 maj 2001,

och efter att den 11 oktober 2001 ha hört generaladvokatens förslag till avgörande,

följande

Dom

1 Konungariket Spanien har, genom ansökan som inkom till domstolens kansli den 10 februari 2000, med stöd av artikel 230 första stycket EG väckt talan om ogiltigförklaring av kommissionens beslut 2000/131/EG av den 26 oktober 1999 om det statliga stöd som Spanien har genomfört till förmån för statligt ägda skeppsvarv (EGT L 37, 2000, s. 22, nedan kallat det ifrågasatta beslutet).

Tillämpliga bestämmelser

2 I rådets direktiv 90/684/EEG av den 21 december 1990 om stöd till varvsindustrin (EGT L 380, s. 27; svensk specialutgåva, område 8, volym 3, s. 3), vars tillämpning har förlängts genom rådets förordning (EG) nr 3094/95 av den 22 december 1995 om stöd till varvsindustrin (EGT L 332, s. 1), föreskrivs särskilda regler som är tillämpliga på denna sektor och vilka utgör ett undantag från det allmänna förbud som anges i artikel 87.1 EG.

3 Genom rådets förordning (EG) nr 1013/97 av den 2 juni 1997 om stöd till vissa skeppsvarv som är under omstrukturering (EGT L 148, s. 1), har rådet godkänt stöd till omstrukturering av skeppsvarv i olika medlemsstater. Bland dessa ingår de spanska statligt ägda skeppsvarven.

4 Artikel 1 i förordning nr 1013/97 har följande lydelse:

"1. Trots bestämmelserna i förordning (EG) nr 3094/95 får kommissionen, när det gäller de varv under omstrukturering som anges i punkterna 2, 3 och 4 i denna artikel, fastställa att ytterligare driftsstöd är förenligt med den gemensamma marknaden för de särskilda ändamålen och upp till angivna belopp.

...

4. Stöd till omstrukturering av de statligt ägda varven i Spanien får anses förenligt med den gemensamma marknaden upp till ett belopp av 135 028 miljoner spanska pesetas i följande former:

- Utbetalningar för räntor upp till 62 028 miljoner spanska pesetas under tiden 1988-1994 för lån som tagits för att kompensera försenade utbetalningar av tidigare godkänt stöd.

- Skattelättnader under perioden 1995-1999 upp till 58 000 miljoner spanska pesetas.

- Kapitaltillskott under 1997 upp till 15 000 miljoner spanska pesetas.

Alla övriga bestämmelser i direktiv 90/684/EEG skall tillämpas på dessa varv.

Den spanska regeringen samtycker till att, i enlighet med en tidsplan som godkänns av kommissionen och under alla förhållanden senast den 31 december 1997, genomföra en faktisk och definitiv minskning av kapaciteten med 30 000 kompenserande nettoregisterton."

5 I enlighet med förordning nr 1013/97 antog kommissionen den 6 augusti 1997 ett beslut som bland annat tillåter stöd till förmån för de statligt ägda varven i Spanien (nedan kallat godkännandebeslutet).

6 Efter skriftväxling mellan de spanska myndigheterna och kommissionen och sedan den sistnämnda inlett ett undersökningsförfarande i enlighet med artikel 93.2 i EG-fördraget (nu artikel 88.2 EG), antog kommissionen den 26 oktober 1999 det ifrågasatta beslutet.

Bakgrund

7 Följande bakgrund har angivits i punkterna 6-9 i skälen till det ifrågasatta beslutet:

"(6) I sitt beslut från augusti 1997 om statligt stöd C 56/95 [EGT C 354, s. 2] godkände kommissionen statligt stöd på sammanlagt 229 008 miljoner spanska pesetas (ESP) till omstrukturering av de statligt ägda varven i Spanien. Paketet med godkända stöd innefattade särskilda skattelättnader på upp till 58 miljarder ESP mellan 1995 och 1999.

(7) Skälet till att de särskilda skattelättnaderna togs med var följande: När omstruktureringsplanen ursprungligen upprättades var varven fortfarande en del av koncernen INI (Instituto Nacional de Industria) och kunde i enlighet med gällande spansk lagstiftning via koncernen minska förlusten efter skatt med 28 %, och därigenom kvitta förluster mot vinst inom andra delar av koncernen. Planens finansiella prognoser byggde på antagandet att dessa skattelättnader skulle fortsätta trots att varven från den 1 augusti 1995 var införlivade med det förlustdrabbade statliga holdingbolaget Agencia Industrial del Estado (AIE). I enlighet därmed infördes ny lagstiftning (lag 13/96 av den 30 december 1996, BOE nr 315 av den 31 december 1996, s. 38974) som tillåter företag i en sådan situation att till och med den 31 december 1999 fortsätta ta emot belopp från staten på motsvarande det belopp som de skulle ha varit berättigade till enligt ett skattekonsolideringssystem. Med utgångspunkt från omstruktureringsplanens prognostiserade förluster uppskattades skattelättnaderna för de statligt ägda skeppsvarven till 58 miljarder ESP ...

(8) Den 1 september 1997 införlivades varven med Sociedad Estatal de Participaciones Industriales (SEPI), som liksom INI har rätt att enligt de allmänna skattekonsolideringsreglerna kvitta förluster mot vinst.

(9) Stödpaketet godkändes på villkoret att den totala summan liksom beloppen per stödkategori var maximibelopp. ... Enligt de uppgifter som kommissionen fick tillgång till vid övervakningen av omstruktureringsplanen beviljades varven under 1998 en särskild skattelättnad på 18 451 miljoner ESP, trots att varven inom ramen för allmänna åtgärder under 1998 dessutom beviljades en skattelättnad som motsvarade deras förluster för 1997. Transaktionen skedde enligt de allmänna spanska skattekonsolideringsreglerna eftersom varven hade införlivats med SEPI."

8 Mot denna bakgrund ifrågasatte kommissionen huruvida den särskilda skattelättnaden på 18 451 miljarder ESP stod i överensstämmelse med godkännandebeslutet och huruvida den var förenlig med den gemensamma marknaden.

Det ifrågasatta beslutet

9 I punkt 57 i skälen till det ifrågasatta beslutet drog kommissionen slutsatsen att de statligt ägda varven i Spanien utan rättslig grund hade tagit emot stöd i form av särskilda skattelättnader på 18 451 miljoner ESP. Den konstaterade att även om totalbeloppet för sådana stödutbetalningar inte hade överskridits, utgjorde nämnda belopp endast ett maximibelopp. Inom detta maximibelopp skulle stödet, enligt kommissionen, endast motsvara beskattningsgrundande förluster, och ett grundläggande antagande var att varven inte kunde beviljas skattelättnader inom ramen för Spaniens allmänna skattekonsolideringssystem (nedan kallade allmänna skattelättnader). För kommissionen var detta ett grundvillkor för stödets godkännande och därmed för dess förenlighet med den gemensamma marknaden enligt artikel 87.3 e EG.

10 Eftersom kommissionen i punkt 58 i skälen till det ifrågasatta beslutet ansåg, mot bakgrund av omständigheterna i det förevarande fallet, att den särskilda skattelättnaden på 18 451 miljoner ESP som godkänts år 1998 inte längre stod i överensstämmelse med artikel 87.3 e EG och därför var oförenlig med den gemensamma marknaden i den mening som avses i artikel 87.1 EG, beslutade den att detta belopp jämte ränta skulle återkrävas.

11 Beslutet delgavs Konungariket Spanien den 2 december 1999.

Talan

12 Den spanska regeringen, som har åberopat fyra grunder till stöd för sin talan, har yrkat att domstolen skall ogiltigförklara det ifrågasatta beslutet och förplikta kommissionen att ersätta rättegångskostnaderna.

13 Kommissionen har yrkat att talan skall ogillas och att Konungariket Spanien skall förpliktas ersätta rättegångskostnaderna.

Den första grunden

Parternas argument

14 Genom den första grunden har den spanska regeringen inledningsvis gjort gällande att det ifrågasatta beslutet åsidosätter artikel 88.1 EG, eftersom denna bestämmelse inte har tillämpats. Denna regering har anfört att eftersom kommissionen ansåg att de stöd som avsågs i det ifrågasatta beslutet inte längre var förenliga med den gemensamma marknaden var den skyldig att i enlighet med denna bestämmelse granska dessa stöd såsom befintliga stöd och inte, på det sätt som skedde, såsom nya stöd.

15 Den spanska regeringen har vidare gjort gällande att det ifrågasatta beslutet grundar sig på det påstådda förhållandet att de spanska myndigheterna inte iakttagit ett villkor i godkännandebeslutet, vilket bestod i att varven skulle fortsätta att omfattas av en skatteordning som innebar att de inte kunde beviljas allmänna skattelättnader. I stället för att invänta genomförandet av utbetalningarna, vilka tidigare godkänts, borde kommissionen ha underrättat de nationella myndigheterna om denna påstådda underlåtenhet innan ett förfarande enligt artikel 88.2 EG inleddes. Genom att kommissionen inte handlade på detta sätt har den åsidosatt rättssäkerhetsprincipen och principen om god förvaltningssed.

16 Slutligen har kommissionen, efter att den redan uttryckligen godkänt stöden, utan någon förvarning, infört ett nytt kriterium för att stöd skall anses oförenliga med den gemensamma marknaden, genom att betrakta de stöd som tidigare godkänts såsom särskilda skattelättnader som oförenliga med den gemensamma marknaden, på grund av att de från den tidpunkt då varven på nytt kunde erhålla allmänna skattelättnader inte längre var nödvändiga. Genom att handla på detta sätt har kommissionen åsidosatt rättssäkerhetsprincipen samt principerna om skydd för berättigade förväntningar, om lojalt samarbete och om tro och heder. Även om det skulle vara nödvändigt att motivera tillämpningen av de redan godkända stöden i det förevarande fallet, krävdes det åtminstone på grund av godkännandebeslutets komplexitet och otillräckliga motivering att kommissionen varskodde de spanska myndigheterna om detta.

17 Kommissionen har ifrågasatt förutsättningarna som den spanska regeringen har anfört till stöd för den första grunden. Skatteförmånerna kan endast anses godkända om de uppfyller samtliga villkor i godkännandebeslutet. För det fall dessa inte har uppfyllts blir dessa stöd automatiskt av med det skydd som detta beslut ger och skall följaktligen anses som nya stöd. Eftersom det rör sig om nya stöd är förfarandet i artikel 88.2 EG, vilket har följts i förevarande fall, det rätta förfarandet för att undersöka om nämnda stöd är förenliga med den gemensamma marknaden.

18 Kommissionen anser att den under sådana förhållanden som i förevarande fall inte är skyldig att ange följderna av att varven införlivas med SEPI, när så sker. Detta övertagande utgjorde nämligen inte i sig en överträdelse av bestämmelserna i godkännandebeslutet. Från och med den tidpunkt då kommissionen fick kännedom om överträdelsen, inledde den för övrigt en preliminär undersökning som ledde till att ett förfarande i enlighet med artikel 88.2 EG inleddes.

19 Enligt kommissionen ankom det på den spanska regeringen att underrätta kommissionen om sitt beslut att fortsätta att bevilja särskilda skattelättnader till varven trots att de övertagits av SEPI. Eftersom denna regering inte gjorde det, kan den inte göra gällande att den hade berättigade förväntningar.

Domstolens bedömning

20 Inledningsvis bör det erinras om de relevanta bestämmelserna i fördraget angående kontrollsystemet för statliga stöd.

21 Enligt artikel 87.1 EG är allt stöd som ges av en medlemsstat eller med hjälp av statliga medel, om inte annat föreskrivs i fördraget, som snedvrider eller hotar att snedvrida konkurrensen genom att gynna vissa företag eller viss produktion, oförenligt med den gemensamma marknaden i den utsträckning det påverkar handeln mellan medlemsstaterna.

22 I artikel 88 EG föreskrivs ett särskilt förfarande för kommissionens fortlöpande granskning av statliga stöd.

23 De handläggningsregler som uppställs i fördraget skiljer sig åt beroende på om det är fråga om befintliga eller nya stöd. De förstnämnda stöden omfattas av artikel 88.1 och 88.2 EG och de sistnämnda omfattas av artikel 88.2 och 88.3 EG (dom av den 30 juni 1992 i mål C-47/91, Italien mot kommissionen, REG 1992, s. I-4145, punkt 22; svensk specialutgåva, volym 12, s. 145).

24 När kommissionen konstaterar att ett stöd, vilket påstås ha beviljats med tillämpning av en tidigare godkänd stödordning, inte uppfyller villkoren som angivits i beslutet om godkännande av stödordningen och således inte omfattas av denna, skall detta stöd anses utgöra ett nytt stöd (se, för ett liknande resonemang, dom av den 5 oktober 1994 i mål C-47/91, Italien mot kommissionen, även kallat Italgrani, REG 1994, s. I-4635, punkterna 24-26; svensk specialutgåva, volym 16, s. 145).

25 Då ett stöd beviljas med tillämpning av en tidigare godkänd stödordning och medlemsstaten inte iakttar de villkor som kommissionen har uppställt som en förutsättning för att godkänna nämnda ordning är kommissionen nämligen skyldig att inleda det särskilda förfarande som anges i artikel 88.2 första stycket EG, eftersom det utbetalade stödet utgör ett nytt stöd (se, för ett liknande resonemang, dom av den 4 februari 1992 i mål C-294/90, British Aerospace och Rover mot kommissionen, REG 1992, s. I-493, punkt 13).

26 Mot bakgrund av dessa konstateranden skall domstolen pröva omständigheterna i det förevarande fallet.

27 Det framgår av godkännandebeslutet att det var mot bakgrund av den rättsliga och skattemässiga situationen för skeppsvarv i Spanien, såsom den såg ut vid denna tidpunkt, som kommissionen godkände stöd i form av särskilda skattelättnader på 58 miljarder ESP. Dessa stöd hade nämligen till syfte att tillåta dessa varv, som kunde minska sina förluster efter skatt med 28 procent enligt allmänna bestämmelser tillämpliga på skattekonsolidering (allmänna skattelättnader) när de ingick i INI-koncernen, att fortsätta att åtnjuta denna förmån även sedan de inte längre ingick i INI.

28 När de ingick i INI-koncernen hade varven möjlighet att kvitta sin förlust efter skatt genom överföring av vinster som erhållits i andra delar av koncernen. Även om denna kvittning av förluster inte längre var möjlig efter det att varven införlivats med AIE, tilläts de inte desto mindre enligt lag 13/96 att fortsätta att åtnjuta samma skatteförmån som de var berättigade till dessförinnan.

29 Det är emellertid ostridigt att varven från den 1 september 1997, då de införlivades i SEPI, på nytt kunde kvitta sina förluster efter skatt mot vinster från andra delar av koncernen. De kunde således erhålla allmänna skattelättnader på samma sätt som när de ingick i INI, samtidigt som de erhöll särskilda skattelättnader i form av de statliga stöd som godkänts genom godkännandebeslutet.

30 Mot denna bakgrund var det riktigt av kommissionen att anse att de villkor som utgjort en förutsättning för beviljandet av stöden inte längre var uppfyllda och att den spanska regeringens utbetalning år 1998 av 18 451 miljoner ESP i form av särskilda skattelättnader inte längre var förenlig med godkännandebeslutet.

31 Härav följer att de tvistiga stöden inte omfattades av godkännandebeslutet.

32 Följaktligen skall stöden som beviljades år 1998 avseende verksamhetsåret 1997 i form av särskilda skattelättnader anses utgöra nya stöd i den mening som avses i artikel 88.3 EG.

33 Den spanska regeringens argument, att kommissionen före utbetalningen av stöden i fråga borde ha underrättat densamma om att dessa stöd inte längre var förenliga med den gemensamma marknaden på grund av ändrade förutsättningar, kan inte godtas.

34 Det förhållandet att varven under år 1997 på nytt införlivats med ett holdingbolag för vilket det allmänna skattekonsolideringssystemet var tillämpligt medför inte att kommissionen var skyldig att dra slutsatsen att den spanska regeringen skulle fortsätta att bevilja särskilda skattelättnader.

35 Slutligen saknas grund för den spanska regeringens påstående, enligt vilket kommissionen i det ifrågasatta beslutet skulle ha uppställt ett nytt kriterium för att de stöd som avsågs i godkännandebeslutet skulle anses förenliga med den gemensamma marknaden.

36 Det framgår nämligen av punkterna 27-30 i denna dom att kommissionen grundade sin bedömning att nämnda stöd var oförenliga med den gemensamma marknaden på att de spanska myndigheterna inte iakttagit villkoren i godkännandebeslutet.

37 Mot denna bakgrund kan den spanska regeringens anmärkningar som avser att rättssäkerhetsprincipen samt principerna om skydd för berättigade förväntningar och om god offentlig förvaltningssed har åsidosatts, och som grundas på detta påstående, inte godtas.

38 Av ovanstående framgår att talan inte kan vinna bifall på den första grunden.

Den andra grunden

Parternas argument

39 Den spanska regeringen har genom den andra grunden, i andra hand, kritiserat kommissionen för att det ifrågasatta beslutet helt saknar motivering såvitt avser förekomsten av ett nytt statligt stöd. I det ifrågasatta beslutet nämns inte ens två av de fyra villkor som uppställs i artikel 87.1 EG och som skall vara uppfyllda för att en åtgärd skall anses utgöra ett statligt stöd, det vill säga att åtgärderna "påverkar handeln mellan medlemsstaterna" och att de "snedvrider eller hotar att snedvrida konkurrensen".

40 Även om det framgår av de omständigheter under vilka stödet har beviljats att det kan påverka handeln mellan medlemsstaterna, är kommissionen enligt den spanska regeringen inte undantagen skyldigheten att ange dessa omständigheter.

41 Den spanska regeringen har anfört att, i motsats till vad kommissionen har påstått, det i det ifrågasatta beslutet inte har hänvisats till tidigare beslut eller bestämmelser för att bedöma om villkoret avseende påverkan på handelsutbytet är uppfyllt.

42 Kommissionen har påpekat att det i det aktuella fallet hade fastställts och godtagits av samtliga parter att stödåtgärderna hade egenskap av statligt stöd, vilket framgår av godkännandebeslutet. I det ifrågasatta beslutet var det således endast fråga om möjligheten att förklara stöden förenliga med den gemensamma marknaden. Mot denna bakgrund anser kommissionen att den inte var skyldig att inleda en diskussion om påverkan på handeln mellan medlemsstaterna eller snedvridning av konkurrensen.

43 Under alla omständigheter anser kommissionen att i en sektor såsom den förevarande, vilken kännetecknas av allvarlig strukturell överkapacitet och där den internationella konkurrensen är obestridlig, är det uppenbart att varje stödåtgärd innebär en risk för konkurrensen och handeln inom gemenskapen.

44 Kommissionen har tillagt att de tvistiga stöden skall anses utgöra stöd som inte har anmälts, vilket innebär att kommissionen inte är skyldig att visa deras faktiska inverkan. Kommissionen anser för övrigt att den uttryckliga hänvisning som sker i det ifrågasatta beslutet till direktiv 90/684, förordning nr 1013/97 och i synnerhet till godkännandebeslutet räcker för att det ifrågasatta beslutet skall anses tillräckligt motiverat såvitt avser de delar som åberopats av sökanden.

Domstolens bedömning

45 Det bör erinras om att förordning nr 1013/97, med tillämpning av vilken kommissionen antog godkännandebeslutet, har antagits med stöd av bland annat artikel 92.3 e i EG-fördraget (nu artikel 87.3 e EG i ändrad lydelse).

46 Enligt denna bestämmelse kan de olika slags stöd som bestäms genom ett beslut av rådet anses förenliga med den gemensamma marknaden.

47 Av punkterna 30 och 33 i dom av den 18 maj 1993 i de förenade målen C-356/90 och C-180/91, Belgien mot kommissionen (REG 1993, s. I-2323), framgår att när stöd omfattas av en undantagsordning som antagits enligt denna bestämmelse är dessa stöd till en början i princip inte förenliga med den gemensamma marknaden och de anses endast förenliga med denna om de uppfyller de undantagskriterier som uppställs i beslutet för att godkänna nämnda ordning.

48 När kommissionen således konstaterar att stöd, som godkänts inom ramen för en undantagsordning som antagits med stöd av artikel 87.3 e EG, inte längre omfattas av denna stödordning är den inte skyldig att göra en ny kontroll av huruvida dessa stöd är förenliga med den gemensamma marknaden i enlighet med de kriterier som anges i artikel 87.1 EG och undersöka om de påverkar handeln mellan medlemsstaterna och medför en snedvridning av konkurrensen.

49 Ett sådant krav skulle vara ologiskt med hänsyn till sambandet mellan marknaden och kraven på handläggningen i fråga, eftersom samtliga parter hade fastställt och godtagit stödåtgärdernas egenskap av statligt stöd.

50 Eftersom det dessutom är fråga om en undantagsordning förutsätts det med nödvändighet att de stöd som omfattas av denna inledningsvis inte är förenliga med den gemensamma marknaden (se även, för ett liknande resonemang, domen i det ovannämnda målet Belgien mot kommissionen, punkt 33).

51 Härav framgår att giltigheten av det ifrågasatta beslutet inte påverkas av en påstådd bristfällig motivering såvitt avser förekomsten av ett stöd i den mening som avses i artikel 87.1 EG.

52 Av detta följer att talan inte kan vinna bifall på den andra grunden.

Den tredje grunden

Parternas argument

53 Den spanska regeringen har genom sin tredje grund, som fördelar sig på tre delgrunder, gjort gällande att det ifrågasatta beslutet i sak åsidosätter artikel 87.1 EG och 87.3 e EG, förordning nr 1013/97 och principen om skydd för berättigade förväntningar.

54 I den första delen av denna grund har den spanska regeringen gjort gällande att det framgår av förordning nr 1013/97 och godkännandebeslutet att villkoret för att godkänna de däri angivna stöden är en "faktisk och definitiv minskning av kapaciteten med 30 000 kompenserande nettoregisterton". Då kommissionen gjorde motsatt bedömning, åsidosatte denna förordning samt de berättigade förväntningar som skapades genom godkännandebeslutet. Om avsikten i godkännandebeslutet var att bibehållandet av en viss faktisk situation utgjorde en förutsättning för utbetalning av en del av stöden, borde kommissionen ha nämnt detta, vilket den inte gjorde.

55 Den spanska regeringen har även gjort gällande att den minskning av förlusten efter skatt som varven erhöll med tillämpning av skattekonsolideringssystemet inte kunde förutses, eftersom den beror på beskattningsunderlaget för det förlustdrabbade företaget. För det fall godkännandebeslutet, såsom kommissionen har påstått, innebar ett godkännande av stöd som utbetalats till varven som kompensation för den kvittning som de inte längre kunde erhålla, enligt skattekonsolideringssystemet, borde det i beslutet ha angivits att det till dessa varv varje år kunde utbetalas, såsom godkänt stöd, ett belopp som skall fastställas på grundval av beskattningsunderlaget.

56 I den tredje grundens andra del anser den spanska regeringen att den tolkning som kommissionen gjort av stödens godkända maximibelopp strider mot artikel 87.3 EG samt rättssäkerhetsprincipen och principen om berättigade förväntningar, eftersom den innebär att godkännandebeslutet inte anses såsom slutgiltigt. Om kommissionens tolkning godtas, är godkännandebeslutet endast ett slags tillfällig avsiktsförklaring som tvingar de spanska myndigheterna att vid genomförandet av stödplanen på nytt motivera behovet av att bevilja de godkända stöden.

57 Enligt den spanska regeringen har kommissionen även åsidosatt artikel 1 i förordning nr 1013/97 i vilken det föreskrivs att kommissionen får "fastställa att ytterligare driftsstöd är förenligt med den gemensamma marknaden för de särskilda ändamålen och upp till angivna belopp". Godkännandebeslutet tillät de avsedda stöden i sin helhet, vilket motiverar att samtliga stöd skall förklaras förenliga med den gemensamma marknaden enligt ett slutgiltigt beslut av kommissionen.

58 I den tredje grundens sista del har den spanska regeringen slutligen hävdat att kommissionen har åsidosatt artikel 87.1 EG genom att lägga till de godkända stöden till de belopp som betalades ut enligt den allmänna ordningen, vilka inte utgjorde stöd. Det skulle nämligen vara motstridigt att påstå, vilket kommissionen har gjort, att kumuleringen av de godkända stöden, det vill säga de särskilda skattelättnader som utbetalats till skeppsvarven enligt lag 13/96, och de allmänna åtgärderna, det vill säga de allmänna skattelättnader som de är berättigade till och som utbetalas enligt allmänna bestämmelser i Spanien om skattekonsolidering, medför att varven erhåller rättsstridiga statliga stöd.

59 Kommissionen har invänt att den spanska regeringens tredje grund bygger på en missuppfattning av godkännandebeslutet i den del det påstås att det i detta beslut inte föreskrivs något annat villkor för godkännandet av de särskilda skattelättnaderna än att maximibeloppet på 58 miljarder ESP och åtagandet att genomföra överenskomna kapacitetsminskningar iakttas. Godkännandet motiverades emellertid även av det förhållandet att varven till följd av att de införlivades med AIE inte kunde fortsätta att erhålla de allmänna skattelättnader som de var berättigade till när de tillhörde INI-koncernen. Eftersom detta skäl hade upphört att gälla, hade även godkännandet upphört att gälla. Enligt kommissionen kan den tredje grunden utan vidare bortses ifrån.

Domstolens bedömning

60 Inledningsvis skall den spanska regeringens påstående undersökas, enligt vilket de godkända skattestöden grundades på en motprestation i form av en kapacitetsminskning för varven, vilket skulle innebära att dessa stöd var rättsenliga under förutsättning att det högsta stödbeloppet enligt förordning nr 1013/97 iakttogs.

61 Det framgår i detta hänseende av punkterna 27 och 28 i förevarande dom att kommissionens godkännande av stöden i form av särskilda skattelättnader på 58 miljarder ESP grundades på det förhållandet att varven inte kunde fortsätta att erhålla en förmånlig skattemässig behandling sedan de lämnat INI-gruppen och uppgått i AIE.

62 Det förhållandet, att kommissionen vid antagandet av godkännandebeslutet nämligen var skyldig att säkerställa att de stödbelopp som godkändes inte översteg det maximibelopp som föreskrivs i förordning nr 1013/97, medför inte att villkoren som skulle vara uppfyllda vid beviljandet av ett stöd till varven begränsades till maximibeloppet för ett sådant stöd.

63 Härav följer att den spanska regeringens tredje grund stöder sig på en felaktig förutsättning.

64 Vad avser den första delen av denna grund kan det konstateras att det är med rätta som det i godkännandebeslutet uppställs som villkor för att bevilja de berörda stöden att det skall vara omöjligt för varven att erhålla de skatteförmåner som de erhöll före den 1 augusti 1995.

65 Härav följer att talan inte kan vinna bifall på den första delgrunden.

66 Vad gäller den andra delgrunden, enligt vilken det i det ifrågasatta beslutet inte skulle ha beaktats att godkännandebeslutet var slutgiltigt, bör det påpekas att kommissionen i detta beslut konstaterade att det förelåg nya stöd eftersom stöden i form av särskilda skattelättnader enbart hade godkänts i syfte att kompensera det förhållandet att varven inte kunde erhålla de allmänna skattelättnaderna.

67 Kommissionen har således inte ifrågasatt att godkännandebeslutet var slutgiltigt utan endast säkerställt att villkoren som uppställdes i detta skulle iakttas.

68 Härav följer att talan inte kan vinna bifall på den andra delgrunden.

69 Slutligen vad gäller den tredje delgrunden, som avser påståendet att kommissionen skulle ha lagt en kumulering av de godkända och allmänna stöden till grund för sitt konstaterande att de berörda stöden var rättsstridiga, utgör den en missuppfattning av det ifrågasatta beslutet. I detta beslut grundas nämligen bedömningen av dessa stöd inte på att de kumuleras med de allmänna skattelättnaderna, utan endast på att de spanska myndigheterna inte iakttog det villkor som uppställts i godkännandebeslutet när de beviljade nämnda stöd i form av särskilda skattelättnader.

70 Talan kan således inte vinna bifall på den tredje grunden.

Den fjärde grunden

Parternas argument

71 Genom sin fjärde grund har den spanska regeringen, i andra hand, gjort gällande att, även om det antas att varven inte kan kumulera de stöd som beviljats i form av särskilda skattelättnader med de allmänna skattelättnaderna, de 58 miljarder ESP som utbetalades såsom stöd ändå var motiverade med hänsyn till de faktiska förluster som varven gjorde under den tidsperiod som de var en del av AIE. Kommissionen har således gjort en uppenbart oriktig bedömning och åsidosatt principen om skydd för berättigade förväntningar genom att anta det ifrågasatta beslutet.

72 Även om de särskilda skattelättnader som erhölls av varven motsvarade 28 procent av det negativa beskattningsunderlaget för varje räkenskapsår, gjordes, enligt denna regering, i gengäld inte beräkningen av de godkända stöden i form av särskilda skattelättnader med 28 procent av det förutsedda negativa beskattningsunderlaget för räkenskapsåren 1995-1998 som grund. Eftersom stöden beräknades på grundval av nettoresultatet före skatt, och inte på grundval av beskattningsunderlaget, gjordes beräkningen alltid med hänsyn till kriteriet förlust före skatt eller faktisk förlust. I detta fall omfattades samtliga utbetalade stöd, det vill säga 58 miljarder ESP av godkännandebeslutet på grund av att förlusten var större än vad som förutsetts.

73 Kommissionen anser att den spanska regeringens fjärde grund, i likhet med den tredje grunden, stöder sig på en felaktig bedömning. För att beräkna det stödbelopp som i det ifrågasatta beslutet förklarats vara oförenligt med den gemensamma marknaden, har kommissionen grundat sig på de godkända stöden, eftersom dessa inte längre var motiverade och således saknade godkännande. De godkända stöden motsvarade inte, i motsats till vad sökanden har påstått, 28 procent av de förutsedda förlusterna för den berörda perioden, utan de utgjorde stöd i syfte att kompensera det förhållandet att det inte längre var möjligt att erhålla de allmänna skattelättnaderna på grund av att varven tillhörde ett holdingbolag som var den egentliga mottagaren.

Domstolens bedömning

74 I detta hänseende framgår det av punkterna 27 och 28 i förevarande dom att de spanska myndigheternas beviljande av ett skattestöd enligt lag 13/96, vilket godkänts genom godkännandebeslutet, motiverades av att varven förlorat möjligheten att kvitta sina förluster efter skatt mot vinster inom andra delar av den koncern som de då tillhörde.

75 När kommissionen beräknade det stödbelopp som beviljats varven i form av särskilda skattelättnader enligt lag 13/96, vilka den ansåg var oförenliga med den gemensamma marknaden, iakttog den bestämmelserna i denna lag, vilken föreskriver att sådana skattelättnader skall beräknas på grundval av beskattningsunderlaget.

76 När beviljandet av de särskilda skattelättnaderna upphörde att vara motiverade till följd av att varven övertogs av SEPI den 1 september 1997 - vilket innebär att varven på nytt kunde kvitta sina förluster efter skatt mot vinster i andra delar av koncernen - skall, i motsats till vad den spanska regeringen har påstått, sålunda beviljade rättsstridiga stöd beräknas med beaktande av den lagstiftning enligt vilken de allmänna skattelättnaderna beviljades.

77 Härav följer att den kritik som den spanska regeringen framfört avseende beräkningen av storleken på de rättsstridiga stöden saknar grund och att kommissionen varken har åsidosatt principen om skydd för berättigade förväntningar eller gjort en uppenbart oriktig bedömning genom att anta det ifrågasatta beslutet.

78 Talan kan således inte vinna bifall på den fjärde grunden.

79 Mot bakgrund av samtliga ovan angivna överväganden skall talan ogillas i sin helhet.

Rättegångskostnader

80 Enligt artikel 69.2 i rättegångsreglerna skall tappande part förpliktas att ersätta rättegångskostnaderna om detta har yrkats. Kommissionen har yrkat att Konungariket Spanien skall förpliktas att ersätta rättegångskostnaderna. Eftersom Konungariket Spanien har tappat målet skall kommissionens yrkande bifallas.

På dessa grunder beslutar

DOMSTOLEN

(sjätte avdelningen)

följande dom:

1) Talan ogillas.

2) Konungariket Spanien skall ersätta rättegångskostnaderna.