I handlingsplanen för finansiering av hållbar tillväxt (1), som antogs i mars 2018, åtog sig kommissionen att inrätta ett tydligt klassifikationssystem i EU – eller en EU-taxonomi – för hållbar ekonomisk verksamhet för att skapa ett gemensamt språk för alla aktörer i det finansiella systemet. Förordningen om inrättande av en ram för att underlätta hållbara investeringar (taxonomiförordningen) (2) har i) skapat ett enhetligt klassifikationssystem i EU för miljömässigt hållbara ekonomiska verksamheter och ii) upprättat krav för vissa icke-finansiella och finansiella företag vad gäller insyn i de verksamheterna.

I juni 2021 antog kommissionen den delegerade akten om EU:s klimattaxonomi (3), där en förteckning över tekniska granskningskriterier fastställs för vissa ekonomiska verksamheter som anses bidra väsentligt till att uppnå målen om begränsning av eller anpassning till klimatförändringar utan att orsaka någon betydande skada för något av de andra miljömålen. Den delegerade akten om EU:s klimattaxonomi offentliggjordes i Europeiska unionens officiella tidning och har varit i kraft sedan den 1 januari 2022. Den ändrades för första gången den 9 mars 2022 genom den kompletterande delegerade akten om EU:s klimattaxonomi (4).

I juni 2023 antog kommissionen den delegerade akten om EU:s miljötaxonomi (5) vari fastställs tekniska granskningskriterier för ekonomiska verksamheter som kan bidra väsentligt till uppnåendet av de övriga fyra miljömålen i taxonomiförordningen (hållbar användning och skydd av vatten och marina resurser, omställning till en cirkulär ekonomi, förebyggande och begränsning av miljöföroreningar samt skydd och återställande av biologisk mångfald och ekosystem), utan att orsaka någon betydande skada för något annat miljömål. I ändringarna av den delegerade akten om upplysningar enligt taxonomin (6) beaktades dessutom de fyra miljömål som inte avser klimatet i företagens upplysningar. Kommissionen ändrade också den delegerade akten om EU:s klimattaxonomi (7) genom att lägga till fler ekonomiska verksamheter för målen om begränsning av och anpassning till klimatförändringar.

Den delegerade akten om EU:s miljötaxonomi samt ändringarna av den delegerade akten om upplysningar enligt taxonomin och av den delegerade akten om EU:s klimattaxonomi offentliggjordes i Europeiska unionens officiella tidning den 21 november 2023 efter att ha granskats av Europaparlamentet och rådet. Dessa trädde i kraft den 1 januari 2024.

Detta tillkännagivande innehåller tekniska förtydliganden som svar på vanliga frågor om de tekniska granskningskriterier som fastställs i den delegerade akten om EU:s klimattaxonomi (inbegripet ändringarna av den delegerade akten om EU:s klimattaxonomi) och den delegerade akten om EU:s miljötaxonomi, samt om de skyldigheter att lämna upplysningar för de miljömål som inte avser klimatet som fastställs i ändringarna av den delegerade akten om upplysningar enligt taxonomin (8).

Genom att fokusera på tekniska frågor om de kriterier och verksamheter som ingår i den delegerade akten om EU:s miljötaxonomi och ytterligare frågor som mottagits avseende verksamheter som ingår i den delegerade akten om EU:s klimattaxonomi kompletterar detta tillkännagivande kommissionens tidigare tillkännagivanden som hittills har offentliggjorts om EU:s taxonomi och dess delegerade akter, nämligen följande:

—	Kommissionens tillkännagivande om tolkningen av vissa rättsliga bestämmelser i den delegerade rättsakten om upplysningar inom ramen för artikel 8 i EU:s taxonomiförordning om rapportering om ekonomiska verksamheter och tillgångar som omfattas av taxonomin (2022/C 385/01) (9).

—

Kommissionens tillkännagivande om tolkning och genomförande av vissa rättsliga bestämmelser i den delegerade rättsakten om upplysningar inom ramen för artikel 8 i EU:s taxonomiförordning om rapportering om ekonomiska verksamheter och tillgångar som omfattas av taxonomin och är förenliga med taxonomikraven (kommissionens andra tillkännagivande) (10).

—

Kommissionens tillkännagivande om tolkning och genomförande av vissa rättsliga bestämmelser i den delegerade akten om en EU-taxonomi på klimatområdet om fastställande av tekniska granskningskriterier för ekonomisk verksamhet som väsentligt bidrar till begränsningen av eller anpassningen till klimatförändringarna och som inte orsakar någon betydande skada för andra miljömål (11).

—	Kommissionens tillkännagivande om tolkningen och genomförandet av vissa rättsliga bestämmelser i EU:s taxonomiförordning och kopplingar till förordningen om hållbarhetsrelaterade upplysningar (2023/C 211/01) (12).

—

Kommissionens tillkännagivande om tolkning och genomförande av vissa rättsliga bestämmelser i den delegerade rättsakten om upplysningar inom ramen för artikel 8 i EU:s taxonomiförordning om rapportering om ekonomiska verksamheter och tillgångar som omfattas av taxonomin och är förenliga med taxonomikraven (kommissionens tredje tillkännagivande) (13).

Syftet med detta tillkännagivande är att underlätta en ändamålsenlig tillämpning av dessa akter. Det behandlar inte de många frågor och förslag som rör resonemanget bakom och underlaget för valet av kriterier. När det gäller dessa frågor och förslag påpekar kommissionen att den konsekvensbedömning som åtföljer den delegerade akten om EU:s klimattaxonomi (14) samt det arbetsdokument från kommissionens avdelningar (15) som åtföljer den delegerade akten om EU:s miljötaxonomi och ändringarna av den delegerade akten om EU:s klimattaxonomi innehåller ytterligare förklaringar om utarbetandet av dessa akter, särskilt när det gäller resonemanget bakom och avvägningen mellan kraven i taxonomiförordningen vid fastställandet av de tekniska granskningskriterierna.

Kommissionen kan vid behov uppdatera dessa vanliga frågor och svaren på dem.

Syftet med detta tillkännagivande är att hjälpa berörda parter att uppfylla de lagstadgade kraven på ett kostnadseffektivt sätt och säkerställa att den rapporterade informationen är jämförbar och användbar för att främja hållbar finansiering.

En prioritering är att göra taxonomiramen lättare att använda för både finansiella och icke-finansiella företag. Enligt meddelandet En ram för hållbar finansiering som fungerar i praktiken, som ingår i paketet för hållbar finansiering från juni 2023 (16), och rekommendationerna i Eurogruppens uttalande från mars 2024 (17) strävar kommissionen efter att underlätta företagens rapportering och minska deras kostnader genom att

—	intensifiera ansträngningarna för att stödja användarna av taxonomin när det gäller tolkningen och efterlevnaden av de tekniska granskningskriterier som fastställs i de delegerade taxonomiakterna och för att undersöka digitala rapporteringslösningar,

—	arbeta med möjliga justeringar för att göra vissa tekniska granskningskriterier mer användbara (inbegripet kriterier för att inte orsaka betydande skada),

—	tillhandahålla skräddarsytt stöd genom instrumentet för tekniskt stöd (18) till behöriga nationella myndigheter, bl.a. när det gäller genomförandet av de tekniska granskningskriterierna i taxonomin och en minskad regelbörda.

Svaren på de vanliga frågorna i detta tillkännagivande klargör de befintliga bestämmelserna i den tillämpliga lagstiftningen. De utvidgar inte på något sätt de rättigheter och skyldigheter som följer av den lagstiftningen och inför inte heller några ytterligare krav på de berörda företagen eller behöriga myndigheterna. Frågorna och svaren är endast avsedda att hjälpa finansiella och icke-finansiella företag att genomföra de relevanta rättsliga bestämmelserna. Endast Europeiska unionens domstol har behörighet att tolka EU-rätten med avgörande verkan. De synpunkter som uttrycks i tillkännagivandet föregriper inte den ståndpunkt som en kommission kan komma att inta i unionens eller enskilda nationers domstolar.

Innehållsförteckning

Förteckning över relevanta begrepp och tillämplig lagstiftning

5

AVSNITT I

Allmänna frågor

10

AVSNITT II

Frågor som rör målet om begränsning av klimatförändringar (bilaga I till den delegerade akten om EU:s klimattaxonomi)

13

Tillverkning

13

Energi

17

Transporter

19

Bygg- och fastighetsverksamhet

28

Information och kommunikation

33

AVSNITT III

Frågor som rör målet om anpassning till klimatförändringar (bilaga II till den delegerade akten om EU:s klimattaxonomi)

34

Energi

34

Vattenförsörjning, avloppsrening, avfallshantering och sanering

34

Transporter

35

Katastrofriskhantering

35

AVSNITT IV

Frågor som rör målet om vatten och marina resurser (bilaga I till den delegerade akten om EU:s miljötaxonomi)

36

Allmänt

36

Vattenförsörjning, avloppsrening, avfallshantering och sanering

36

AVSNITT V

Frågor som rör målet om omställning till en cirkulär ekonomi (bilaga II till den delegerade akten om EU:s miljötaxonomi)

36

Tillverkning

36

Vattenförsörjning, avloppsrening, avfallshantering och sanering

39

Bygg- och fastighetsverksamhet

42

Information och kommunikation

45

Tjänster

46

AVSNITT VI

Frågor som rör målet om förebyggande och begränsning av föroreningar (bilaga III till den delegerade akten om EU:s miljötaxonomi)

47

Vattenförsörjning, avloppsrening, avfallshantering och sanering

47

AVSNITT VII

Frågor som rör målet om biologisk mångfald och ekosystem (bilaga IV till den delegerade akten om EU:s miljötaxonomi)

49

Miljöskydds- och återställandeverksamhet

49

Logiverksamheter

50

AVSNITT VIII

Frågor som rör de allmänna kriterierna för tillämpningen av principen om att inte orsaka betydande skada

51

Allmänna kriterier för tillämpningen av principen om att inte orsaka betydande skada på klimatanpassningsåtgärder

51

Allmänna kriterier för tillämpningen av principen om att inte orsaka betydande skada på förebyggande och begränsning av föroreningar

53

Allmänna kriterier för tillämpningen av principen om att inte orsaka betydande skada på skydd och återställande av biologisk mångfald och ekosystem

57

AVSNITT IX

Frågor som rör den delegerade akten om upplysningar enligt taxonomin

59

FÖRTECKNING ÖVER RELEVANTA BEGREPP OCH TILLÄMPLIG LAGSTIFTNING

Begrepp/instrument	Förklaring/hänvisning
Redovisningsdirektivet	Direktiv 2013/34/EU (19)
Granskningsbevis avseende luftvärdighet
BAT	Bästa tillgängliga teknik
Bref-dokument	Referensdokument för bästa tillgängliga teknik
B2B	Företag till företag
Kapitalutgifter
Kapitalutgiftsindikator	Central resultatindikator för kapitalutgifter enligt avsnitt 1.1.2 i bilaga I till den delegerade akten om upplysningar enligt taxonomin
Kommissionens meddelande C(2024) 1995	Meddelande från kommissionen, Vägledande kriterier och principer för begreppet oumbärlig användning i EU:s lagstiftning om kemikalier  (20)
Förordning (EU) 2023/1464	Kommissionens förordning (EU) 2023/1464 vad gäller formaldehyd och formaldehydavgivare (21)
EU-domstolen	Europeiska unionens domstol
CLP-förordningen	Förordningen om klassificering, märkning och förpackning av ämnen och blandningar (22)
Klassificerings- och märkningsregistret	Europeiska kemikaliemyndighetens klassificerings- och märkningsregister (23)
Luftvärdighetsbevis
Corsia	System för kompensation för och minskning av koldioxidutsläpp från internationell luftfart
Förordningen om byggprodukter	Förordning (EU) 2024/3110 (24)
Klimatrisk- och sårbarhetsanalys
Direktivet om tillbörlig aktsamhet för företag i fråga om hållbarhet	Direktiv (EU) 2024/1760 (25)
Direktivet om företagens hållbarhetsrapportering	Direktiv (EU) 2022/2464 (26)
Direktiv 2004/35/EG	Direktiv 2004/35/EG om miljöansvar för att förebygga och avhjälpa miljöskador (27)
Direktiv 2009/125/EG	Direktiv 2009/125/EG om upprättande av en ram för att fastställa krav på ekodesign för energirelaterade produkter (28)
Direktiv (EU) 2016/797	Direktiv (EU) 2016/797 om driftskompatibiliteten hos järnvägssystemet inom Europeiska unionen (29)
Den delegerade akten om upplysningar	Kommissionens delegerade förordning (EU) 2021/2178 (30)
Principen om att inte orsaka betydande skada
DWT	Dödvikt
Ljusbågsugnar
Echa	Europeiska kemikaliemyndigheten
EEDI	Energieffektivitetsindex
EEXI	Energieffektivitetsindex för befintliga fartyg
MKB	Miljökonsekvensbedömning
MKB-direktivet	Direktiv 2011/92/EU (31)
Möjliggörande verksamheter	Ekonomiska verksamheter enligt artikel 16 i taxonomiförordningen
2018 års direktiv om byggnaders energiprestanda	Direktiv (EU) 2018/844 (32)
2024 års direktiv om byggnaders energiprestanda	Direktiv (EU) 2024/1275 (33)
Energicertifikat
Eprel	Den europeiska databasen för energimärkta produkter
Elvägssystem
Europeiska centrumet för markdata
ESRS	Europeiska standarder för hållbarhetsrapportering enligt kommissionens delegerade förordning (EU) 2023/2772 (34)
EU:s utsläppshandelssystem	Systemet för handel med utsläppsrätter för växthusgaser inom unionen
EU-taxonomin	Ett enhetligt klassifikationssystem i EU för miljömässigt hållbara ekonomiska verksamheter som fastställts i taxonomiförordningen och dess delegerade akter (35)
Allmänna kriterier för tillämpningen av principen om att inte orsaka betydande skada på skydd och återställande av biologisk mångfald och ekosystem	De allmänna kriterierna för tillämpningen av principen om att inte orsaka betydande skada i tillägg D till bilagorna I och II till den delegerade akten om EU:s klimattaxonomi och tillägg D till bilagorna I, II och III till den delegerade akten om EU:s miljötaxonomi
Allmänna kriterier för tillämpningen av principen om att inte orsaka betydande skada på klimatanpassningsåtgärder	De allmänna kriterierna för tillämpningen av principen om att inte orsaka betydande skada i tillägg A till bilaga I till den delegerade akten om EU:s klimattaxonomi och tillägg A till bilagorna I, II, III och IV till den delegerade akten om EU:s miljötaxonomi
Växthusgasutsläpp	Utsläpp av växthusgaser
Global ersättningsgrad
Habitatdirektivet	Rådets direktiv 92/43/EEG (36)
Luftkonditionering	Värme, ventilation och kyla
IAEA	Internationella atomenergiorganet
Icao	Internationella civila luftfartsorganisationen
IED	Direktivet om industriutsläpp (37)
Förordningen om portalen för industriutsläpp	Förordning (EU) 2024/1244 (38)
Innovationsfonden	Kommissionens delegerade förordning (EU) 2019/856 (39)
IUCN	Internationella naturvårdsunionen
Centrala resultatindikatorer	Centrala resultatindikatorer som används av företag enligt den relevanta bilagan till den delegerade akten om upplysningar enligt taxonomin
LCA	Livscykelanalys
Moderniseringsfonden	Kommissionens genomförandeförordning (EU) 2020/1001 (40)
Nace	Statistisk näringsgrensindelning i Europeiska unionen
Direktivet om icke-finansiell rapportering	Direktiv 2014/95/EU (41)
NNE-byggnad	Nära nollenergi-byggnad
OEM-tillverkare	Tillverkare av originalutrustning
Driftsutgifter
Driftsutgiftsindikator	Den centrala resultatindikator för driftsutgifter som avses i avsnitt 1.1.3 i bilaga I till den delegerade akten om upplysningar enligt taxonomin
Behov av primärenergi
POP-förordningen	Förordningen om långlivade organiska föroreningar (42)
RAC	Europeiska kemikaliemyndighetens riskbedömningskommitté
Reach-förordningen	Förordning (EG) nr 1907/2006 (43)
ReFuelEU Aviation-förordningen	Förordning (EU) 2023/2405 (44)
Direktivet om förnybar energi	Direktiv (EU) 2023/2413 (45)
Omvänd osmos
RoHS-direktivet	Direktiv 2011/65/EU (46)
Faciliteten för återhämtning och resiliens	Förordning (EU) 2021/241 (47)
SAF	Hållbara flygbränslen
SEAC	Europeiska kemikaliemyndighetens kommitté för samhällsekonomisk analys
Förordningen om hållbarhetsupplysningar	Förordningen om hållbarhetsrelaterade upplysningar (48)
Sociala klimatfonden	Förordning (EU) 2023/955 (49)
Den delegerade akten om EU:s klimattaxonomi	Kommissionens delegerade förordning (EU) 2021/2139 (50)
Kompletterande delegerad akt om EU:s klimattaxonomi	Kommissionens delegerade förordning (EU) 2022/1214 (51)
Den delegerade akten om EU:s miljötaxonomi	Kommissionens delegerade förordning (EU) 2023/2486 (52)
Ekonomisk verksamhet som är förenlig med taxonomikraven	En ekonomisk verksamhet enligt definitionen i artikel 1.2 i den delegerade akten om upplysningar enligt taxonomin
Ekonomisk verksamhet som omfattas av taxonomin	En ekonomisk verksamhet enligt definitionen i artikel 1.5 i den delegerade akten om upplysningar enligt taxonomin
Ekonomisk verksamhet som inte omfattas av taxonomin	En ekonomisk verksamhet enligt definitionen i artikel 1.6 i den delegerade akten om upplysningar enligt taxonomin
Taxonomiförordningen	Förordning (EU) 2020/852 (53)
Tekniska granskningskriterier	Tekniska granskningskriterier som fastställs i den delegerade akten om EU:s klimattaxonomi och den delegerade akten om EU:s miljötaxonomi
Kommissionens tredje tillkännagivande	Kommissionens tillkännagivande om tolkning och genomförande av vissa rättsliga bestämmelser i den delegerade rättsakten om upplysningar inom ramen för artikel 8 i EU:s taxonomiförordning om rapportering om ekonomiska verksamheter och tillgångar som omfattas av taxonomin och är förenliga med taxonomikraven (54)
Omsättningsindikator	Den centrala resultatindikator för omsättning som avses i avsnitt 1.1.1 i bilaga I till den delegerade akten om upplysningar enligt taxonomin
Ramdirektivet om avfall	Direktiv 2008/98/EG (55)
Ramdirektivet för vatten (vattendirektivet)	Direktiv 2000/60/EG (56)
WEEE-direktivet	Direktiv 2012/19/EU (57)

AVSNITT I   ALLMÄNNA FRÅGOR

1.   Hur bör artikel 18 i taxonomiförordningen (minimiskyddsåtgärder) tolkas mot bakgrund av uppdateringen från juni 2023 av OECD:s riktlinjer för multinationella företag?

Enligt artikel 18.1 i taxonomiförordningen ska företag vars ekonomiska verksamhet ska anses vara förenlig med taxonomikraven ha genomfört förfaranden för att säkerställa att den sker i enlighet med de standarder för ansvarsfullt företagande som fastställs i OECD:s riktlinjer för multinationella företag och FN:s vägledande principer för företag och mänskliga rättigheter.

Om inget annat anges är de allmänna hänvisningarna till OECD:s riktlinjer och FN:s vägledande principer i artikel 18 i taxonomiförordningen dynamiska, vilket innebär att när dessa akter ändras ska hänvisningen anses vara till den ändrade versionen av dessa akter. För företag som börjar ingå i tillämpningsområdet för direktivet om tillbörlig aktsamhet för företag i fråga om hållbarhet efter den dag då det börjar tillämpas, och för alla andra företag som frivilligt följer det direktivets bestämmelser, bör fullständig efterlevnad av det direktivet normalt sett utgöra efterlevnad av de relevanta standarderna i OECD:s riktlinjer för multinationella företag eller FN:s vägledande principer.

För ytterligare vägledning om tillämpningen av minimiskyddsåtgärder enligt EU:s taxonomiförordning, se kommissionens tillkännagivande om tolkningen och genomförandet av vissa rättsliga bestämmelser i EU:s taxonomiförordning och kopplingar till förordningen om hållbarhetsrelaterade upplysningar (förordningen om hållbarhetsupplysningar) (58).

2.   Vilket är förhållandet mellan kriterierna för tillämpningen av principen om att inte orsaka betydande skada i EU-taxonomin och det sätt på vilket den principen tillämpas i samband med offentliga fonder, t.ex. faciliteten för återhämtning och resiliens (59) och InvestEU (60) ?

Principen om att inte orsaka betydande skada spelar olika roller när det gäller EU-taxonomin och andra offentliga finansieringsinstrument, t.ex. faciliteten för återhämtning och resiliens eller InvestEU.

EU-taxonomin är ett transparensverktyg för privat finansiering som fastställer en klassificering av miljömässigt hållbara verksamheter i syfte att främja miljömässigt hållbara investeringar. Enligt artikel 3 i taxonomiförordningen ska en ekonomisk verksamhet för att anses vara ”miljömässigt hållbar”

—	”bidra [...] väsentligt” till något av de sex miljömålen,

—	”inte orsaka [...] betydande skada” för något av de andra miljömålen,

—	utföras i överensstämmelse med de minimiskyddsåtgärder som fastställs i artikel 18 i taxonomiförordningen, och

—	överensstämma med de tekniska granskningskriterierna.

De allmänna kraven avseende principen om att inte orsaka betydande skada enligt taxonomiförordningen anges i artikel 17. De specifika kriterierna för tillämpningen av principen om att inte orsaka betydande skada för varje ekonomisk verksamhet anges i de delegerade taxonomiakterna.

Samtidigt är principen om att inte orsaka betydande skada tillämplig på ett ökande antal offentliga fonder som riktar sig till Europeiska ekonomiska samarbetsområdet, inbegripet faciliteten för återhämtning och resiliens, moderniseringsfonden, innovationsfonden och Sociala klimatfonden. Även om de kriterier för tillämpningen av principen om att inte orsaka betydande skada som fastställs i de delegerade taxonomiakterna utgör en användbar referens för tillämpningen av principen om att inte orsaka betydande skada styrs det sätt på vilket principen genomförs i olika offentliga EU-finansieringsinstrument av den särskilda lagstiftning genom vilken dessa instrument inrättas och inte av EU:s taxonomiförordning. Dessutom finansierar EU-medel ett bredare spektrum av verksamheter med flera politiska mål som inte är begränsade till miljömässig hållbarhet (t.ex. sammanhållning, digitalisering, modernisering och social rättvisa). Syftet med principen om att inte orsaka betydande skada är i det sammanhanget att säkerställa att EU-medel inte beviljas verksamheter som har en betydande negativ miljöpåverkan eller som hindrar uppnåendet av EU:s miljömål.

Detta tillkännagivande från kommissionen rör inte den princip om att inte orsaka betydande skada som är tillämplig på offentliga fonder. I själva reglerna för EU-fonder och statligt stöd fastställs i vilken utsträckning principen om att inte orsaka betydande skada ska tillämpas.

3.   Hur bör den delegerade akten om EU:s klimattaxonomi och den delegerade akten om EU:s miljötaxonomi tolkas när de tekniska granskningskriterierna hänvisar till särskilda krav som fastställs i EU:s miljölagstiftning men inte hänvisar till undantag från dessa krav som annars är tillåtna i EU:s miljölagstiftning?

Hänvisningar till särskilda krav i EU:s miljölagstiftning bör bedömas från fall till fall, särskilt med beaktande av

—	huruvida de tekniska granskningskriterierna hänvisar till en särskild bestämmelse som innehåller undantaget, och

—	huruvida undantag uttryckligen är tillåtna eller uteslutna.

När de tekniska granskningskriterierna är formulerade på ett sätt som gör det möjligt att tillämpa undantag är dessa undantag tillämpliga. När ordalydelsen inte tillåter tillämpning av undantag är dessa undantag inte tillämpliga.

4.   I beskrivningarna av tjänsteverksamheter (avsnitt 5 i bilaga II till den delegerade akten om EU:s miljötaxonomi) anges att den ”ekonomiska verksamheten avser produkter som tillverkas av näringsgrenar som klassificeras enligt Nace-koderna [...]”. Hur ska denna hänvisning tolkas?

I skäl 6 i den delegerade akten om EU:s klimattaxonomi klargörs att hänvisningarna till Nace-koder bör betraktas som vägledande och inte väga tyngre än den specifika definition som tillhandahålls i beskrivningen av verksamheten.

I kommissionens tillkännagivande 2022/C 385/01 klargörs dessutom i svaret på fråga 6 att Nace-koder kan bidra till att identifiera verksamheter som omfattas av taxonomin, men att det dock endast är den specifika verksamhetsbeskrivningen i den delegerade akten om EU:s klimattaxonomi som anger den exakta omfattningen av de verksamheter som omfattas av rättsakten. De Nace-koder som det hänvisas till i slutet av beskrivningen av verksamheten (med följande lydelse: ”De ekonomiska verksamheterna i denna kategori kan vara förknippade med ...”) har en vägledande roll.

När det gäller verksamheterna inom tjänstesektorn (avsnitt 5.1–5.6 i bilaga II till den delegerade akten om EU:s miljötaxonomi) ingår hänvisningarna till Nace-koder i den särskilda beskrivningen av verksamheten. I detta särskilda fall avser dessa tjänster produkter som tillverkats av näringsgrenar som klassificerats enligt särskilda Nace-koder. Dessa hänvisningar till Nace-koder är inte bara vägledande, eftersom de definierar de särskilda produktkategorier som tjänsteverksamheten avser (61). I detta specifika fall definierar hänvisningarna till Nace-koder omfattningen av den verksamhet som omfattas av taxonomin.

5.   Är kriterierna för tillämpningen av principen om att inte orsaka betydande skada i de delegerade taxonomiakterna mer detaljerade än kraven i de europeiska standarderna för hållbarhetsrapportering (ESRS)? Kan upplysningar enligt ESRS (t.ex. enligt ESRS E3 eller ESRS E4) användas för att visa efterlevnad av kriterierna för tillämpningen av principen om att inte orsaka betydande skada?

Efterlevnaden av kriterierna för tillämpningen av principen om att inte orsaka betydande skada i de delegerade taxonomiakterna är en fråga som är skild från de tematiska rapporteringskrav som härrör från ESRS.

Rapporteringskraven i enlighet med de tematiska ESRS-standarderna är avsedda att säkerställa insyn när det gäller företagets inverkan på hållbarhetsfrågor och hur hållbarhetsfrågor påverkar företagets utveckling, resultat och ställning. I ESRS fastställs rapporteringsmetoder, men inga specifika tröskelvärden för resultat.

I EU-taxonomin fastställs däremot en klassificering av miljömässigt hållbara verksamheter. Enligt taxonomiförordningen ska dessa ”bidra väsentligt” till något av de sex miljömålen utan att orsaka någon ”betydande skada” för något av de andra miljömålen. Kriterierna för tillämpningen av principen om att inte orsaka betydande skada för respektive verksamhet fastställs i de delegerade taxonomiakterna, där det fastställs specifika kvantitativa eller kvalitativa tröskelvärden som företagen måste iaktta för att visa att verksamheten är förenlig med taxonomikraven. Den logiska grunden för denna strategi är att tillhandahålla information om och öppenhet när det gäller miljöprestandan hos ekonomiska verksamheter som är förenliga med taxonomikraven.

Det räcker därför inte med enbart en hänvisning till ESRS-upplysningar för att styrka överensstämmelse med kriterierna för tillämpningen av principen om att inte orsaka betydande skada. De uppgifter som används i ESRS-rapporteringen kommer dock i många fall att vara användbara för bedömningen av efterlevnaden av kriterierna för tillämpning av principen om att inte orsaka betydande skada (och även av kriterierna om väsentligt bidrag).

6.   Hur kan verksamhetsutövare göra en jämförande bedömning av växthusgasutsläpp under hela livscykeln inom ramen för EU-taxonomin?

Kriterierna om väsentligt bidrag för flera tillverknings- och energiverksamheter som tagits med i den delegerade akten om EU:s klimattaxonomi (62) kräver att verksamhetsutövarna gör en jämförande bedömning av växthusgasutsläpp under hela livscykeln.

Systemgränsen och referensscenariot/referensscenarierna för genomförandet av analysen och jämförelsen bör definieras (och vara tillräckligt styrkta). Referensscenarier bör avse representativa situationer, produkter, processer och/eller platser där den undersökta tekniken (och det alternativ med bäst prestanda som finns tillgängligt på marknaden) förväntas användas. Referensscenarier kan också baseras på genomsnittliga resultat från möjliga alternativa scenarier. Den potentiella resultatvariationen för vissa viktiga antaganden bör undersökas och bedömas genom känslighetsanalys.

7.   Hur ofta bör tredjepartskontroller utföras? Bör tredjepartskontroller utföras varje år, särskilt om de tekniska granskningskriterierna kräver tredjepartskontroll av växthusgasutsläpp under hela livscykeln?

En åtskillnad bör göras mellan tredje parts kvalitetsgranskning av taxonomiupplysningar (i samband med kraven avseende kvalitetsgranskning i direktivet om företagens hållbarhetsrapportering) och kontrollen av efterlevnaden av särskilda krav som fastställs i de tekniska granskningskriterierna för vissa verksamheter. Taxonomiupplysningarna omfattas av en årlig kvalitetsgranskning i enlighet med reglerna för kvalitetsgranskning av hållbarhetsrapporteringen enligt direktivet om företagens hållbarhetsrapportering.

För tredjepartskontroll av efterlevnaden av särskilda kriterier som föreskrivs i de delegerade taxonomiakterna föreskrivs i de tekniska granskningskriterierna en särskild kontrollfrekvens för vissa verksamheter.

När det t.ex. gäller skogsbruksverksamhet eller ”Återställande av våtmarker” (som anges i avsnitt 1.1–1.4 och avsnitt 2.1 i bilaga I till den delegerade akten om EU:s klimattaxonomi) krävs enligt de tekniska granskningskriterierna en kontroll inom två år efter det att verksamheten inletts och därefter vart tionde år. För ”Databehandling, värdtjänster o.d.” (avsnitt 8.1 i bilaga I till den delegerade akten om EU:s klimattaxonomi) krävs kontroll minst vart tredje år. För ”Hotell, semesteranläggningar, campingplatser och liknande logi” (avsnitt 2.1 i bilaga IV till den delegerade akten om EU:s miljötaxonomi) krävs kontroll vart femte år. För energiverksamheter som rör användningen av fossila gasformiga bränslen enligt avsnitten 4.29, 4.30 och 4.31 i bilaga I till den delegerade akten om EU:s klimattaxonomi krävs enligt de tekniska granskningskriterierna i punkt 1 b i avsnittet ”Väsentligt bidrag till begränsning av klimatförändringar” årlig kontroll.

För verksamhet där tredjepartskontroll föreskrivs utan att det specifikt anges hur ofta denna ska genomföras bör denna kontroll ske regelbundet, men inte nödvändigtvis varje år. En ny tredjepartskontroll bör under alla omständigheter äga rum när det sker väsentliga ändringar av den information som är föremål för kontroll. Särskilt när det gäller kvantifieringen av växthusgasutsläpp under hela livscykeln bör det rapporterande företaget uppdatera en livscykelanalys när väsentliga förändringar sker i utsläppsinventeringen (inbegripet, men inte begränsat till, ändringar av produktens gräns, material- och energiflöden, datakvalitet och tilldelnings- eller återvinningsmetoder) och låta sådana uppdaterade livscykelanalyser åtföljas av oberoende tredjepartskontroll.

8.   Betraktas ett ackrediterat internt laboratorium som en oberoende tredje part när det gäller tredjepartskontroll?

Ett internt laboratorium kan inte betraktas som en oberoende tredje part när det gäller tredjepartskontroll, eftersom det ingår i företagets egen enhet och därför varken är oberoende eller en tredje part med avseende på den kontroll som krävs. En enhet som utför tredjepartskontroll bör inte vara samma som den enhet som tillhandahöll tjänsten att kvantifiera växthusgasutsläppen under hela livscykeln till en rapporterande enhet.

9.   Bör ett företag varje år göra en bedömning av uppfyllandet av de tekniska granskningskriterierna i rapporteringssyfte? Kan ett företag exempelvis förlita sig på tidigare års granskade bedömning av förenlighet med taxonomikraven för samma ekonomiska verksamhet?

Bedömningen av huruvida ekonomiska verksamheter är förenliga med taxonomikraven bör göras årligen i rapporteringssyfte.

Enligt fråga 36 i kommissionens tredje tillkännagivande C(2024) 7494 kan företag återanvända giltig skriftlig dokumentation (även från tidigare rapporteringsår) i sin bedömning av huruvida deras ekonomiska verksamhet är förenlig med taxonomikraven.

I denna anda, om interna övervaknings- och efterlevnadssystem visar att det inte har skett någon väsentlig förändring av de ekonomiska verksamheternas miljöpåverkan (t.ex. till följd av ändringar som rör produktionsprocessen, inköp av material och energi eller verksamhetens geografiska placering) och om det inte skett någon förändring av de rättsliga krav tillämpliga på den verksamheten som skulle påverka resultatet av bedömningen av huruvida verksamheten är förenlig med taxonomikraven, kan det rapporterande företaget förlita sig på föregående års bedömning av huruvida verksamheten är förenlig med taxonomikraven.

AVSNITT II   FRÅGOR SOM RÖR MÅLET OM BEGRÄNSNING AV KLIMATFÖRÄNDRINGAR (BILAGA I TILL DEN DELEGERADE AKTEN OM EU:S KLIMATTAXONOMI)

Tillverkning

Avsnitt 3.5    ”Tillverkning av energieffektiv utrustning för byggnader” i bilaga I till den delegerade akten om EU:s klimattaxonomi

10.   Omfattas komponenter (t.ex. kompressorer eller värmeväxlare) av avsnitt 3.5 ”Tillverkning av energieffektiv utrustning för byggnader” om de är oundgängliga för och väsentligt bidrar till driften av energieffektiv utrustning?

I kriteriet om väsentligt bidrag i avsnitt 3.5 i bilaga I till den delegerade akten om EU:s klimattaxonomi förtecknas de produkter och deras viktiga komponenter som kan bidra väsentligt inom ramen för denna verksamhet. Med ”viktiga komponenter” avses komponenter i de förtecknade produkterna vars egenskaper är avgörande för att säkerställa dessa produkters övergripande prestanda när det gäller deras bidrag till begränsningen av klimatförändringar. Värmepumpar och fjärrvärmeväxlare nämns särskilt. Kompressorer som betraktas som viktiga komponenter omfattas också inom ramen för denna verksamhet om de uppfyller de tekniska granskningskriterierna.

Avsnitt 3.9    ”Järn- och ståltillverkning” i bilaga I till den delegerade akten om EU:s klimattaxonomi

11.   Vilket är tillämpningsområdet för avsnitt 3.9 ”Järn- och ståltillverkning”? Omfattas exempelvis tillverkningen av sömlösa stålrör inom ramen för denna verksamhet, eftersom det inte finns några särskilda kriterier för detta steg i processen? Omfattas tillverkning av speciallegeringar inom ramen för denna verksamhet?

Kriteriet om väsentligt bidrag i led b hänvisar till ”EAF-kolstål eller höglegerat EAF-stål, enligt definitionen i kommissionens delegerade förordning (EU) 2019/331”. I led a fastställs dessutom numeriska tröskelvärden för olika steg i processen med hänvisning till produktriktmärken i bilagan till genomförandeförordning (EU) 2021/447. I denna senare bilaga anges följande: ”I denna bilaga gäller de i bilaga I till delegerad förordning (EU) 2019/331 fastställda definitionerna av produkter som omfattas och av processer och utsläpp som omfattas (systemgränser).”

De ekonomiska verksamheterna enligt avsnitt 3.9 i bilaga I till den delegerade akten om EU:s klimattaxonomi omfattar därför tillverkning av motsvarande produkter och processer (systemgränser) som anges i bilaga I till delegerad förordning (EU) 2019/331. Eftersom tillverkning av sömlösa stålrör eller speciallegeringar inte omfattas av bilaga I till delegerad förordning (EU) 2019/331 omfattas dessa verksamheter inte av avsnitt 3.9.

Om i) det rapporterande företaget tillverkar EAF-kolstål eller höglegerat EAF-stål (enligt definitionen i kommissionens delegerade förordning (EU) 2019/331) som mellanprodukter, och ii) dessa används vid tillverkningen av slutprodukten (t.ex. sömlösa stålrör), kan dock mellanverksamheten rapporteras enligt avsnitt 1.2.3.1 b i bilaga I till den delegerade akten om upplysningar enligt taxonomin avseende de verksamheter ”som bedrivs för icke-finansiella företags egen interna förbrukning”.

Frågorna 21 och 29 i kommissionens tillkännagivande av den 20 oktober 2023 är också relevanta för upplysningar enligt taxonomin från företag som genererar omsättning från produkter som inte omfattas av taxonomin samtidigt som de använder produkterna från sina produktionsprocesser i tidigare led som utgör ekonomiska verksamheter som omfattas av taxonomin.

Avsnitt 3.10    ”Tillverkning av vätgas” i bilaga I till den delegerade akten om EU:s klimattaxonomi

12.   Omfattar det krav avseende växthusgasutsläpp under hela livscykeln som det hänvisas till i kriterierna om väsentligt bidrag i avsnitt 3.10 ”Tillverkning av vätgas” endast vätgas inom en värdekedja för bränsle eller även andra slutanvändningar? Om andra slutanvändningar omfattas men inte omfattas av det direktiv om förnybar energi som kriterierna om väsentligt bidrag för denna verksamhet för närvarande hänvisar till, hur bör växthusgasutsläppen under hela livscykeln för andra slutanvändningar bedömas?

Bestämmelserna i direktivet om förnybar energi, kommissionens delegerade förordning (EU) 2023/1185 och den kommande delegerade akten om koldioxidsnåla bränslen är inriktade på användning av vätgas som bränsle. Kriterierna i avsnitt 3.10 kan dock också tillämpas när vätgas används som kemisk råvara. I avsnitt 3.10 hänvisas tydligt till ett tröskelvärde (63) som kan användas som referens oberoende av molekylens slutanvändning.

I avsnitt 3.10 hänvisas till den metod som anges i de delegerade akter som antagits enligt direktivet om förnybar energi och till ISO-metoden som lika giltiga alternativ. För att säkerställa enhetlighet och konsekvens i rapporteringen bör företräde ges åt den metod som anges i de delegerade akterna enligt direktivet om förnybar energi.

Avsnitt 3.12    ”Tillverkning av natriumkarbonat” i bilaga I till den delegerade akten om EU:s klimattaxonomi

13.   Vad gäller avsnitt 3.12 ”Tillverkning av natriumkarbonat”, bör en tillverkare av natriumkarbonat som också tillverkar natriumvätekarbonat (som är behandlat natriumkarbonat) tillskriva natriumvätekarbonat en del av dess omsättning, kapitalutgifter eller driftsutgifter och inkludera det i de centrala resultatindikatorer som rapporteras för avsnitt 3.12?

Avsnitt 3.12 omfattar tillverkning av natriumkarbonat (soda). Tillverkning av natriumvätekarbonat ingår inte i beskrivningen av verksamheten och bör därför räknas som en verksamhet som inte omfattas av taxonomin. Tillverkningen av natriumkarbonat skulle dock kunna rapporteras enligt avsnitt 1.2.3.1 b i bilaga I till den delegerade akten om upplysningar enligt taxonomin avseende de verksamheter ”som bedrivs för icke-finansiella företags egen interna förbrukning”. Frågorna 21 och 29 i kommissionens tillkännagivande av den 20 oktober 2023 är också relevanta för upplysningar enligt taxonomin från företag som genererar omsättning från produkter som inte omfattas av taxonomin samtidigt som de använder produkterna från sina produktionsprocesser i tidigare led som utgör ekonomiska verksamheter som omfattas av taxonomin.

14.   Vad gäller avsnitt 3.12 ”Tillverkning av natriumkarbonat”, i de fall då natriumkarbonat och andra produkter (t.ex. natriumvätekarbonat och kalciumklorid) tillverkas i samma anläggning, hur bör verksamhetsutövaren fördela kapitalutgifterna och driftsutgifterna för var och en av dessa produkter?

Rapporterande företag bör införa ett system för att objektivt fördela de utgifter som anslås till tillverkningen av varje enskild vara. Rapporterande företag bör använda ett icke-finansiellt mått som på ett korrekt sätt fördelar kapitalutgifterna på taxonomiförenliga verksamheter (se svaret på fråga 30 i kommissionens tillkännagivande C/2023/305). Om en enda maskin/tillgång används för att tillverka två eller fler produkter som omfattas av taxonomin kan företaget inte räkna utgifterna för den maskinen/tillgången mer än en gång.

15.   Bör kapitalutgifter för projekt som ökar energieffektiviteten i processen för tillverkning av natriumkarbonat fördelas till avsnitt 3.12 ”Tillverkning av natriumkarbonat” eller bör de avskiljas och fördelas till avsnitt 7.3 ”Installation, underhåll och reparation av energieffektiv utrustning”?

Kapitalutgifter som syftar till att öka energieffektiviteten i själva tillverkningsprocessen (dvs. där de är avsedda att se till att tillverkningsprocessen, t.ex. processen för natriumkarbonat, uppfyller de tekniska granskningskriterierna) bör rapporteras under motsvarande tillverkningsverksamhet: Avsnitt 3.12 ”Tillverkning av natriumkarbonat”. Kapitalutgifter som syftar till att öka byggnaders energieffektivitet bör dock rapporteras under avsnitt 7.3 ”Installation, underhåll och reparation av energieffektiv utrustning”. Det är inte tillåtet att räkna dessa flera gånger.

Avsnitt 3.17    ”Basplastframställning” i bilaga I till den delegerade akten om EU:s klimattaxonomi

16.   Kriterierna om väsentligt bidrag i avsnitt 3.17 ”Basplastframställning” anger i led a följande: ”Basplasten är helt tillverkad genom mekanisk återvinning av plastavfall.” Vad betyder ”helt tillverkad” plast här?

Med begreppet ”helt tillverkad” avses här att plasten till 100 % tillverkas av mekaniskt återvunnet plastavfall.

Avsnitt 3.18    ”Tillverkning av fordons- och rörlighetskomponenter” i bilaga I till den delegerade akten om EU:s klimattaxonomi

17.   För att omfattas av taxonomin enligt avsnitt 3.18 ”Tillverkning av fordons- och mobilitetskomponenter”, måste en fordonskomponent vara väsentlig för att leverera och förbättra miljöprestandan hos ett utsläppsfritt fordon – eller behöver den bara ingå i ett utsläppsfritt fordon utan att spela en avgörande roll för att förbättra miljöprestandan?

Alla komponenter i ett utsläppsfritt fordon ingår inte automatiskt i avsnitt 3.18, utan endast de väsentliga delar som är nödvändiga för det utsläppsfria fordonets miljöprestanda.

I skäl 9 i ändringarna av den delegerade akten om EU:s klimattaxonomi ges ytterligare vägledning i denna fråga. Det innehåller en vägledande förteckning över komponenter som kan betraktas som möjliggörande.

I skäl 9 anges följande: ”Tekniska granskningskriterier för komponenter som är avgörande för miljöprestanda bör ingå. För fordon omfattar detta särskilt styrenheter, transformatorer, elmotorer, laddningsportar och laddare, DC/DC-omvandlare, växelriktare, generatorer, styrenheter, regenerativa bromssystem, bromsar med teknik för att minska luftmotståndet, värmeregleringssystem, transmissionssystem, vätgaslagrings- och bränslesystem, elektronik när det är nödvändigt för driften av drivlinor, drivsystem, förstklassiga fjädringssystem som leder till förbättrad energieffektivitet, hjälpaggregat när dessa är nödvändiga för koldioxidsnåla fordon och när dessa är betydligt mer energieffektiva än alternativen, aktiva aerodynamiska funktioner på koldioxidsnåla fordon som minskar luftmotståndet och släpvagnar som innehåller energisparande teknik, t.ex. en kombination av regenerativ bromsning eller aerodynamiska förbättringar. För järnvägen omfattar detta i synnerhet järnvägskomponenter som beskrivs i bilaga I till Europaparlamentets och rådets direktiv (EU) 2016/797 (5).”

Avsnitt 3.20    ”Tillverkning, installation och service av elektrisk utrustning med hög, medelhög och låg spänning för elektrisk överföring och distribution som resulterar i eller möjliggör ett väsentligt bidrag till klimatförändringsbegränsningen” i bilaga I till den delegerade akten om EU:s klimattaxonomi

18.   Hur kan verksamhetsutövare visa att de uppfyller kriteriet om väsentligt bidrag i punkt 2 a i avsnitt 3.20 ”Tillverkning, installation och service av elektrisk utrustning med hög, medelhög och låg spänning för elektrisk överföring och distribution som resulterar i eller möjliggör ett väsentligt bidrag till klimatförändringsbegränsningen”, som avser ”Infrastruktur för att upprätta en direkt anslutning eller utvidga en befintlig direkt anslutning mellan en understation eller ett nät och en produktionsanläggning som är mer växthusgasintensiv än 100 g koldioxidekvivalenter per kWh beräknat utifrån livscykeln”?

Detta kriterium speglar kriteriet i avsnitt 4.9 i bilaga I till den delegerade akten om EU:s klimattaxonomi om ”Överföring och distribution av el”. Produktionen (produkter och tjänster) från verksamhet enligt avsnitt 3.20 köps in av företag som uppför och driver elnät (dvs. verksamhet enligt avsnitt 4.9) och ingår i taxonomibedömningen av dessa företags utgifter (kapitalutgifter eller driftsutgifter). Verksamheten enligt avsnitt 3.20 möjliggör verksamheten enligt avsnitt 4.9 ”Överföring och distribution av el” och kan därför inte omfatta en verksamhet som uttryckligen utesluts genom de tekniska granskningskriterierna inom ramen för verksamhet enligt avsnitt 4.9.

Ett rapporterande företag som bedriver verksamhet enligt avsnitt 3.20 ska utföra sin bedömning av tillbörlig aktsamhet tillsammans med de av dess kunder som deltar i verksamheten enligt avsnitt 4.9 för att fastställa om dess kunder använder produktionen från verksamheten enligt avsnitt 3.20 för att upprätta en direkt anslutning eller utvidga en befintlig direkt anslutning mellan en understation eller ett nät och en produktionsanläggning som är mer växthusgasintensiv än 100 g koldioxidekvivalenter per kWh (beräknat utifrån livscykeln).

19.   Kriteriet om väsentligt bidrag i led b i avsnitt 3.20 ”Tillverkning, installation och service av elektrisk utrustning med hög, medelhög och låg spänning för elektrisk överföring och distribution som resulterar i eller möjliggör ett väsentligt bidrag till klimatförändringsbegränsningen” avser ”Överförings- och distributionsnät för strömförande förbindningsanordningar och icke-strömförande förbindningsanordningar för elkretsar”. Omfattar detta förbindningsanordningar med låg spänning, samlingsskenor, lastbrytare och rörsocklar?

Elektriska produkter med låg spänning (inklusive samlingsskenor, lastbrytare och rörsocklar) behandlas i led c i kriterierna om väsentligt bidrag och inte i led b.

20.   Kriterierna om väsentligt bidrag i avsnitt 3.20 ”Tillverkning, installation och service av elektrisk utrustning med hög, medelhög och låg spänning för elektrisk överföring och distribution som resulterar i eller möjliggör ett väsentligt bidrag till klimatförändringsbegränsningen” avser ”anslutningsbara” anordningar. Omfattar detta anordningar som kan anslutas för information som dirigeras till ett högre kontroll-/övervaknings-/ledningssystem?

Begreppet ”anslutningsbar” ska tolkas som att det omfattar anordningar som kan fjärrstyras och/eller överföra information till ett kontrollsystem.

21.   I kriteriet om väsentligt bidrag i punkt 1 c i i avsnitt 3.20 ”Tillverkning, installation och service av elektrisk utrustning med hög, medelhög och låg spänning för elektrisk överföring och distribution som resulterar i eller möjliggör ett väsentligt bidrag till klimatförändringsbegränsningen” nämns brytare, men andra skyddsanordningar med låg spänning nämns inte uttryckligen (t.ex. säkringar, som till sin funktion liknar brytare). Behandlas dessa produkter också i avsnitt 3.20?

Säkringar finns inte med i förteckningen och omfattas därför inte inom ramen för denna verksamhet.

22.   Vad avses med ”kontrollcentraler” som nämns i kriteriet om väsentligt bidrag i punkt 1 c i i avsnitt 3.20 ”Tillverkning, installation och service av elektrisk utrustning med hög, medelhög och låg spänning för elektrisk överföring och distribution som resulterar i eller möjliggör ett väsentligt bidrag till klimatförändringsbegränsningen”? Är detta begränsat till automatiska kontrollcentraler för hantering av elektrisk belastning och deras kärnkomponenter?

Det avser ”kontrollcentraler” som förbättrar möjligheten att kontrollera elsystemet och bidrar till att öka andelen förnybar energi eller till att förbättra energieffektiviteten.

Energi

Avsnitt 4.1    ”Elproduktion med hjälp av solcellsteknik” i bilaga I till den delegerade akten om EU:s klimattaxonomi

23.   Omfattas ekonomisk verksamhet som endast omfattar tidigare stadier av projekt för förnybar energi före faktiskt ”Uppförande” enligt avsnitt 4.1 ”Elproduktion med hjälp av solcellsteknik”?

Avsnitt 4.1 i bilaga I till den delegerade akten om EU:s klimattaxonomi omfattar ”Uppförande eller drift av elproduktionsanläggningar som producerar el med hjälp av solcellsteknik”. Därför bör endast verksamhet som avser uppförande eller drift av elproduktionsanläggningar som använder solcellsteknik anses omfattas av taxonomin. Företag som i allt väsentligt bär alla ekonomiska risker och skördar alla ekonomiska frukter från uppförande, ägande eller drift av elproduktionsanläggningar som använder solcellsteknik bör anses bedriva verksamhet enligt avsnitt 4.1. Denna verksamhet omfattar inte marknadsundersökningar eller konsulttjänster (t.ex. lokalisering och analys av byggarbetsplatsen innan den faktiska uppförandefasen) eller projektledningstjänster mot en avgift. Vissa verksamheter i de tidiga projektfaserna kan dock omfattas inom ramen för annan verksamhet (t.ex. enligt avsnitt 9.1 ”Forskning, utveckling och innovation nära marknaden”).

Avsnitt 4.5    ”Elproduktion från vattenkraft” i bilaga I till den delegerade akten om EU:s klimattaxonomi

24.   I kriterierna om väsentligt bidrag i avsnitt 4.5 ”Elproduktion från vattenkraft” anges att verksamheten ska uppfylla ”minst ett av följande kriterier [...] b) Elproduktionsanläggningens effekttäthet är högre än 5 W/m2 ”. Vad betraktas som ett konstgjort vattenmagasin vid beräkningen? Bör endast det vattenområde som gränsar till det konstgjorda vattenmagasinets damm där vattenkraftverket är beläget och den installerade kapaciteten i det understödda kraftverket användas vid beräkningen? Eller bör alla vattenområden i konstgjorda vattenmagasin uppströms om ett visst kraftverk längs hela floden och den installerade kapaciteten vid alla vattenkraftverk under vattenområdena i konstgjorda vattenmagasin längs hela floden adderas?

Effekttätheten beräknas som kvoten mellan den installerade effekten (som är en konstruktionsparameter) och området för det magasin som tillhandahåller vatten till vattenkraftverket. Området för magasinet kan variera (beroende på vattennivån), så det område som ska användas för att beräkna effekttätheten är det område som motsvarar den installerade effekten (kvotens täljare). Detta är i allmänhet det område då magasinet är fyllt till den installerade driftpunkten (det värde där det genererar effekt som är lika med den installerade effekten).

De magasin (dvs. dessa magasins områden) som används för beräkningen får omfatta endast sådana magasin som faktiskt bidrar (dvs. tillhandahåller vatten) till det vattenkraftverk som den installerade effekten avser. Detta innebär att inte alla magasin uppströms bör ingå i beräkningen, såvida de inte alla bidrar till vattenkraftverket. Om exempelvis ett vattenkraftverk använder flera magasin bör alla bidragande magasin användas, även om de ligger långt från kraftverket (alla vattenkraftverk byggs inte direkt nedströms om dammen). För varje projekt ska det anges vilka magasin som bidrar till vattenkraftverket. I allmänhet tillhandahåller endast ett magasin vatten till ett vattenkraftverk, men vissa mer komplexa projekt försörjs av flera magasin.

Ett annat komplext fall är när det gäller serier av magasin/vattenkraftverk. I detta fall, om varje magasin har ett eget vattenkraftverk precis nedströms om magasinet, bör varje vattenkraftverk endast beakta det magasin som finns omedelbart uppströms, och inte alla magasin. Om endast det magasin som ligger längst nedströms har ett vattenkraftverk, men alla som ligger uppströms används för att samla vatten till det vattenkraftverket, räknas alla magasin. Detta är platsspecifikt.

Ett annat fall är när ett magasin försörjer flera vattenkraftverk. I detta fall bör man vid beräkningen av effekttätheten för ett visst vattenkraftverk endast använda det område i magasinet som tilldelats det vattenkraftverket. Alternativt kan en total effekttäthet beräknas som tar hänsyn till hela magasinets område och alla vattenkraftverk som försörjs, beroende på den specifika utformningen.

Avsnitt 4.9    ”Överföring och distribution av el” i bilaga I till den delegerade akten om EU:s klimattaxonomi

25.   Omfattas kabelläggningsfartyg av avsnitt 4.9 ”Överföring och distribution av el”, vilket innebär att kriterierna för att de ska betraktas som miljövänliga inte beror på hur miljövänliga de är, utan på om det elsystem de bygger är det?

Sådana fartyg används vanligtvis för att lägga kablar under vatten. Om de är bulkfartyg och tillhandahåller tjänster till tredje part (vilket innebär att de inte är företagsfartyg) kan de omfattas av avsnitt 6.10 ”Havs- och kustfartyg för godstransport, fartyg för hamnarbeten och hjälpverksamhet”.

Avsnitt 4.13    ”Framställning av biogas och biobränslen för transportändamål samt av flytande biobränslen” i bilaga I till den delegerade akten om EU:s klimattaxonomi

26.   Omfattas investeringar i leveranskedjan för hållbara råvaror av taxonomin enligt avsnitt 4.13 ”Framställning av biogas och biobränslen för transportändamål samt av flytande biobränslen”?

Verksamheten enligt avsnitt 4.13 i bilaga I till den delegerade akten om EU:s klimattaxonomi omfattar ”Framställning av biogas och biobränslen för transportändamål samt av flytande biobränslen”. Produktion av råvaror (t.ex. agrobiomassa eller skogsbiomassa) som används vid framställning av biogas eller biobränslen för transportändamål eller flytande biobränslen omfattas inte av denna ekonomiska verksamhet.

Avsnitt 4.14    ”Överförings- och distributionsnät för förnybara och koldioxidsnåla gaser” i bilaga I till den delegerade akten om EU:s klimattaxonomi

27.   Omfattas ”vätgasfärdig infrastruktur” av avsnitt 4.14 ”Överförings- och distributionsnät för förnybara och koldioxidsnåla gaser” även om den faktiska transporten av en blandning av vätgas och fossilgas fortfarande ligger några år bort (dvs. det finns för närvarande inget tröskelvärde för andelen vätgas (i procent) i blandningen av vätgas och naturgas)?

Begreppet ”vätgasfärdig” infrastruktur används varken i EU:s taxonomilagstiftning eller i politiken för transeuropeiska energinät.

I de tekniska granskningskriterier som avses i punkt 1 i underavsnittet ”Väsentliga bidrag till begränsningen av klimatförändringar” i avsnitt 4.14 i bilaga I till den delegerade akten om EU:s klimattaxonomi anges tre verksamhetskategorier:

”a)	Uppförande eller drift av nya överförings- och distributionsnät avsedda för transport av väte eller andra koldioxidsnåla gaser.

b)	Omvandling/användning för andra ändamål av befintliga naturgasnät till 100 % väte.

c)

Retroaktiv anpassning av överförings- och distributionsnät för gas, som gör det möjligt att integrera väte och andra koldioxidsnåla gaser i nätet, inbegripet verksamheter i gasöverförings- eller distributionsnät som gör det möjligt för nätet att öka blandningen av väte eller andra koldioxidsnåla gaser i gassystemet.” Blandning av väte och fossilgas omfattas inte av led a eller b. Endast led c omfattar retroaktiv anpassning av infrastruktur för fossilgas för att göra det möjligt att ”integrera väte och andra koldioxidsnåla gaser” eller att ”öka blandningen av väte eller andra koldioxidsnåla gaser i gassystemet”. Led c omfattar inte drift av överförings- och/eller distributionsnät för blandningar av väte och fossilgas. Företag som ägnar sig åt överföring och/eller distribution, inklusive lagring, av fossilgas får därför endast rapportera sina investeringar (som avses i led c) för att retroaktivt anpassa sin befintliga infrastruktur för att möjliggöra överföring och/eller distribution av en blandning av väte och fossilgas som kapitalutgifter. Företagen bör ha tillräcklig dokumentation som visar att deras investeringar i den retroaktiva anpassningen är avgörande för integreringen av väte och andra koldioxidsnåla gaser eller ökningen av blandningen av väte eller andra koldioxidsnåla gaser i gassystemet.

Avsnitt 4.28    ”Elproduktion från kärnkraft i befintliga anläggningar” i bilaga I till den delegerade akten om EU:s klimattaxonomi

28.   I kriterierna om väsentligt bidrag i avsnitt 4.28 ”Elproduktion från kärnkraft i befintliga anläggningar” nämns begreppet ”projekt”. Hur definieras detta begrepp? I kärnsäkerhetskraven används uteslutande begreppet ”design” (konstruktion), som definieras och används i IAEA-dokument (t.ex. IAEA:s Specific Safety Requirement No. SSR-2/1).

Avsnitt 4.28 ”Elproduktion från kärnkraft i befintliga anläggningar” inbegriper ”Ändring av befintliga kärntekniska anläggningar för en förlängning, godkänd av medlemsstaternas behöriga myndigheter senast 2040 i enlighet med tillämplig nationell lagstiftning, av driftstiden för säker drift av kärntekniska anläggningar som producerar el eller värme från kärnenergi (kärnkraftverk)”, dvs. den långsiktiga driften av ett befintligt kärnkraftverk.

SSR-2/2 (Rev. 1) Safety of Nuclear Power Plants: Commissioning and Operation, och särskilt dess krav 16: ”Programme for long term operation” behandlar detta ämne. Säkerhetsrapporterna nr 106 Ageing Management and Long Term Operation of Nuclear Power Plants: Data Management, Scope Setting, Plant Programmes and Documentation (2022) och nr 82 (Rev. 2) Ageing Management for Nuclear Power Plants: International Generic Ageing Lessons Learned (IGALL) (2024) kan också vara relevanta med avseende på den långsiktiga driften av kärnkraftverk. I de citerade källorna används flera begrepp utöver ”design” (konstruktion), särskilt ”plant” (anläggning eller kraftverk) och ”programme” (program).

Mot denna bakgrund kan begreppet ”projekt” i de tekniska granskningskriterierna förstås som genomförandet av ett program för långsiktig drift av en given befintlig kärnteknisk anläggning.

Transporter

Allmänna sjöfartsrelaterade kriterier i bilaga I till den delegerade akten om EU:s klimattaxonomi

29.   Sjöfartsverksamhet ingår inte i den delegerade akten om EU:s miljötaxonomi. Kan sjöfartsverksamhet fortfarande vara förenlig med taxonomikraven om verksamhetsutövarna uppfyller de tekniska granskningskriterierna för de sjöfartsverksamheter som anges i den delegerade akten om EU:s klimattaxonomi?

Maritim verksamhet som uppfyller kriterierna om väsentligt bidrag och kriterierna för tillämpningen av principen om att inte orsaka betydande skada i avsnitten 6.7–6.12 i bilagorna I och II till den delegerade akten om EU:s klimattaxonomi kan visa att den är förenlig med taxonomikraven.

30.   Hur mycket är 20 procentenheter lägre än värdet för energieffektivitetsindexet (EEDI) fas 3, såsom anges i de tekniska granskningskriterierna för EEDI i avsnitt 6.10 ”Havs- och kustfartyg för godstransport, fartyg för hamnarbeten och hjälpverksamhet” och avsnitt 6.11 ”Havs- och kustsjöfart, passagerartrafik”? Hur bör detta beräknas för ett fartyg som omfattas av EEDI fas 3?

De 20 procentenheterna bör läggas till de procentuella reduktionsfaktorer för EEDI-värdet som trädde i kraft den 1 april 2022, enligt överenskommelse inom Internationella sjöfartsorganisationens kommitté för skydd av den marina miljön vid dess sjuttiofemte session (64). Den tillämpliga procentuella reduktionsfaktorn för EEDI-värdet ska väljas på grundval av fartygstyp, storlek och datum för avtalet om byggande av ett fartyg (eller, om inget avtal om byggande finns, kölsträckningsdatumet (65)).

För ett fartyg som omfattas av EEDI fas 3 bör följande situationer beaktas:

—

Till och med den 31 december 2025 måste fartyget uppnå ett EEDI-värde på minst 10 procentenheter under den tillämpliga reduktionsfaktorn för EEDI-värdet fas 3. Exempelvis skulle ett bulkfartyg på 25 000 dödvikt (DWT) behöva uppnå ett EEDI-värde på minst 40 procentenheter under EEDI-referenslinjen, medan ett containerfartyg på minst 40 000 men under 80 000 DWT skulle behöva uppnå ett EEDI-värde på minst 45 procentenheter under EEDI-referenslinjen.

—

Från och med den 1 januari 2026 måste fartyget uppnå ett EEDI-värde på minst 20 procentenheter under den tillämpliga reduktionsfaktorn för EEDI-värdet fas 3. Exempelvis skulle ett bulkfartyg på 25 000 DWT t.ex. behöva uppnå ett EEDI-värde på minst 50 procentenheter under EEDI-referenslinjen, medan ett containerfartyg på minst 40 000 men under 80 000 DWT skulle behöva uppnå ett EEDI-värde på minst 55 procentenheter under EEDI-referenslinjen.

31.   När det gäller att visa förenlighet med taxonomikraven enligt de tekniska granskningskriterierna i avsnitt 6.10 ”Havs- och kustfartyg för godstransport, fartyg för hamnarbeten och hjälpverksamhet” och avsnitt 6.11 ”Havs- och kustsjöfart, passagerartrafik” när det gäller sjöfart, vilken händelse hänvisar den 1 januari 2026 till? Avser det a) undertecknandet av avtalet om byggande av ett fartyg, b) fartygets kölsträckning, c) leveransen av fartyget eller d) datumet för det ekonomiska beslutet?

Vid tillämpning av de tekniska granskningskriterier i led f i avsnitt 6.10 och led e i avsnitt 6.11 som hänvisar till växthusgasutsläppen för de fartyg som är i drift och som är tillämpliga från och med den 1 januari 2026, bör fartygsoperatören bedöma om fartyget klarar gränsen (som är tillämplig under den berörda rapporteringsperioden) för den årliga genomsnittliga växthusgasintensiteten för den energi som används ombord av fartyget under den rapporteringsperioden. Vid bedömningen av förenlighet med taxonomikraven under rapporteringsperioden 1 januari 2026–31 december 2026 bör fartygsoperatören exempelvis bedöma om den årliga genomsnittliga växthusgasintensiteten för den energi som används ombord av fartyget under den rapporteringsperioden inte överstiger 76,4 g koldioxidekvivalenter per MJ och se till att denna prestanda verifieras av en oberoende tredje part. På liknande sätt bör fartygsoperatören vid bedömningen av förenlighet med taxonomikraven under rapporteringsperioden 1 januari 2030–31 december 2030 bedöma om den verifierade årliga genomsnittliga växthusgasintensiteten för den energi som används ombord av fartyget under den rapporteringsperioden inte överstiger 61,1 g koldioxidekvivalenter per MJ.

Vid tillämpning av de tekniska granskningskriterier i led e i avsnitt 6.10 och led d i avsnitt 6.11 som hänvisar till växthusgasutsläppen för fartygens konstruktion, i samband med bedömningen av förenligheten med taxonomikraven för lån/obligationer som emitterats för att samla in pengar för att betala/betala handpenning på ett nytt fartyg eller lån som varvet tagit för att finansiera konstruktion och retroaktiv anpassning av fartyg, ska kriteriernas tillämplighet fastställas vid tidpunkten för undertecknandet av avtalet om byggande av fartyget. I enlighet med artikel 7.5 i den delegerade akten om upplysningar enligt taxonomin är dessa kriterier giltiga i fem år efter tillämpningsdagen för de delegerade akter som ändrar dessa tekniska granskningskriterier, under förutsättning att den ursprungligen förväntade prestandan uppnås vid den tidpunkt då fartyget tas i bruk.

32.   Vad gäller avsnitt 6.10 ”Havs- och kustfartyg för godstransport, fartyg för hamnarbeten och hjälpverksamhet” och avsnitt 6.11 ”Havs- och kustsjöfart, passagerartrafik” exkluderar kombinationen av striktare effektivitetskriterier inom ramen för energieffektivitetsindexet (EEDI) samt energieffektivitetsindexet för befintliga fartyg (EEXI) tillsammans med bränslekriterierna ett stort antal (mindre) fartygstyper för vilka EEDI eller EEXI inte är tillämpliga. Hur kan dessa fartyg vara förenliga med taxonomikraven om inga lösningar för noll koldioxidutsläpp i form av avgaser för närvarande är tekniskt eller ekonomiskt genomförbara (t.ex. försörjningsfartyg inom offshoresektorn som inte färdas långa sträckor)?

Denna fråga och svaret upphäver och ersätter fråga 97 i kommissionens tillkännagivande C/2023/267.

De tekniska granskningskriterierna anger flera alternativ för att fartyg ska kunna vara förenliga med taxonomikraven. Även om EEDI (för nya fartyg) och EEXI (för befintliga fartyg) i princip inte var avsedda att tillämpas på alla fartygskategorier (typ och storlek) är båda metoderna för certifiering av energieffektivitet de enda internationellt överenskomna indexen för fartyg.

Ett fartyg kan anses ligga utanför EEDI:s tillämpningsområde om

—	det inte ingår i bestämmelserna om fartygstyp och storlek i föreskrifterna 19 och 22 i kapitel 4 i bilaga VI till den internationella konventionen till förhindrande av förorening från fartyg (Marpol),

—	det inte ligger inom de relevanta tröskelvärdena avseende storlek (DWT eller bruttodräktighet) i föreskrift 24 i kapitel 4 i bilaga VI till Marpol.

Ett fartyg kan anses ligga utanför EEXI:s tillämpningsområde om

—	det inte ingår i bestämmelserna om fartygstyp och storlek i föreskrifterna 19 och 23 i kapitel 4 i bilaga VI till Marpol,

—	det inte ligger inom de relevanta tröskelvärdena avseende storlek (DWT eller bruttodräktighet) i föreskrift 25 i kapitel 4 i bilaga VI till Marpol.

Fartyg för vilka det ovannämnda gäller, dvs. som inte omfattas av EEDI eller EEXI, kan fortfarande frivilligt fastställa sina uppnådda EEDI- eller EEXI-värden (beroende på vad som är tillämpligt; nya respektive befintliga fartyg), genom att tillämpa samma metod och se till att resultatet verifieras av en erkänd tredjepartsorganisation i enlighet med kapitel 4 i bilaga VI till Marpol och respektive vägledning. Det bör dock noteras att fartyg, oavsett storlek, med icke-konventionell framdrivning (enligt definitionen i föreskrift 2 i bilaga VI till Marpol) och som inte är kryssningsfartyg eller tankfartyg för flytande naturgas (LNG), inte kan fastställa uppnådda EEDI- eller EEXI-värden i avsaknad av en överenskommen beräkningsmetod. I sådana fall är endast de gällande kriterierna i avsnitt 6.10.1 a och b och 6.11 a och b i bilaga I tillämpliga.

Slutligen, och i synnerhet för fartyg av mindre storlek och dödvikt, är det mer sannolikt att antingen elektriska lösningar eller vätgasbränslecellssystem kommer att antas. De gällande kriterierna för sådana fartyg ingår därför i avsnitt 6.10.1 a och b och 6.11 a och b i bilaga I till den delegerade akten om EU:s klimattaxonomi.

Avsnitt 6.15    ”Infrastruktur som möjliggör koldioxidsnål vägtransport och kollektivtrafik” i bilaga I till den delegerade akten om EU:s klimattaxonomi

33.   Ingår anläggande, modernisering, underhåll och drift av motorvägar i verksamhet enligt avsnitt 6.15 ”Infrastruktur som möjliggör koldioxidsnål vägtransport och kollektivtrafik”?

Beskrivningen av verksamheten täcker tre olika kategorier av infrastruktur: i) infrastruktur som krävs för drift av utsläppsfri vägtransport med noll koldioxidutsläpp i form av avgaser, ii) infrastruktur för omlastning och iii) infrastruktur som krävs för stadstransporter.

Med tanke på verksamhetens titel, dess beskrivning och de tekniska granskningskriteriernas karaktär, ingår anläggande, modernisering, underhåll eller drift av motorvägar inte i verksamhet enligt avsnitt 6.15 i bilaga I till den delegerade akten om EU:s klimattaxonomi. När det gäller den första kategorin infrastruktur bör endast verksamheter som är avgörande för och avsedda för drift av fordon med noll koldioxidutsläpp i form av avgaser, dvs. platser för elektrisk laddning, uppgraderingar av anslutningar till elnätet, tankningsstationer för väte och elvägssystem, anses omfattas av taxonomin med tanke på målet att begränsa klimatförändringarna. Omsättning från (och/eller utgifter som hänför sig till) en motorväg bör därför inte i sig anses omfattas av taxonomin för verksamhet enligt avsnitt 6.15 med tanke på målet att begränsa klimatförändringarna.

Detta står i motsats till verksamhet enligt avsnitt 6.15 ”Infrastruktur som möjliggör vägtransport och kollektivtrafik” i bilaga II till den delegerade akten om EU:s klimattaxonomi, som har en annan titel och beskrivning än verksamheten enligt avsnitt 6.15 i bilaga I till den delegerade akten om EU:s klimattaxonomi ”Infrastruktur som möjliggör koldioxidsnål vägtransport och kollektivtrafik”. Beskrivningen av verksamheten i avsnitt 6.15 i bilaga II omfattar bl.a. ”Anläggande, modernisering, underhåll och drift av motorvägar ...”. Utgifter för att anpassa motorvägar till klimatförändringarna omfattas därför av taxonomin enligt målet om anpassning till klimatförändringarna.

34.   I kriteriet för att inte orsaka betydande skada för omställningen till en cirkulär ekonomi i avsnitt 6.15 ”Infrastruktur som möjliggör koldioxidsnål vägtransport och kollektivtrafik” anges att ”Minst 70 viktprocent av det ofarliga bygg- och rivningsavfallet [...] från byggarbetsplatsen förbereds för återanvändning, återvinning eller annan materialåtervinning [...]”. Hur bör ett företag som tillhandahåller delar av den utrustning som används i infrastrukturen efterleva denna bestämmelse om företaget inte driver byggarbetsplatsen?

I beskrivningen av verksamheten i avsnitt 6.15 anges att verksamheten omfattar ”Anläggande, modernisering, underhåll och drift av infrastruktur som krävs för drift av utsläppsfri vägtransport med noll koldioxidutsläpp i form av avgaser, samt infrastruktur för omlastning, och infrastruktur som krävs för stadstransporter”.

Ett ”företag som tillhandahåller delar av den utrustning som används i infrastrukturen” omfattas därför eventuellt inte av detta avsnitt, såvida inte dess verksamhet motsvarar anläggande, modernisering, underhåll och drift av den infrastruktur som uppfyller kriterierna för denna verksamhet.

Tillverkningen av den utrustning som används i infrastrukturen bör bedömas mot de kriterier som gäller för denna tillverkningsverksamhet. Tillverkning av platser för elektrisk laddning eller utrustning för uppgraderingar av anslutningar till elnätet ingår t.ex. i verksamheten enligt avsnitt 3.20 ”Tillverkning, installation och service av elektrisk utrustning med hög, medelhög och låg spänning för elektrisk överföring och distribution som resulterar i eller möjliggör ett väsentligt bidrag till klimatförändringsbegränsningen”.

Efterlevnad av den princip om att inte orsaka betydande skada som avses ovan måste styrkas av det företag som äger och/eller driver infrastrukturen (vid bedömningen av dess kapitalutgifter) och/eller utför installationsarbetet (vid bedömningen av dess omsättning).

35.   Det hänvisas till laddning av elfordon i flera ekonomiska verksamheter i taxonomin, bl.a. i avsnitt 3.20 ”Tillverkning, installation och service av elektrisk utrustning med hög, medelhög och låg spänning för elektrisk överföring och distribution som resulterar i eller möjliggör ett väsentligt bidrag till klimatförändringsbegränsningen”, avsnitt 6.15 ”Infrastruktur som möjliggör koldioxidsnål vägtransport och kollektivtrafik”, avsnitt 7.4 ”Installation, underhåll och reparation av laddstationer för elfordon i byggnader (och parkeringsplatser i anslutning till byggnader)” och avsnitt 4.9 ”Överföring och distribution av el”. Med tanke på att det finns olika affärsmodeller för laddning av elfordon (laddning i hemmet, laddning på gatan, laddning på destinationen, fordonsparkslösningar och snabbladdning i förgårdar), enligt vilka avsnitt bör företagen bedöma sin förenlighet med taxonomikraven?

Verksamheten enligt avsnitt 3.20 omfattar tillverkning, installation, underhåll eller reparation av laddstationer för elfordon och stödjande elektrisk infrastruktur för elektrifiering av transporter som installeras främst för att möjliggöra laddning av elfordon. Alla verksamheter som ingår i avsnitt 7.4 är uteslutna från denna verksamhet.

Installation av elektriska laddstationer i byggnader och på parkeringsplatser, som kommer att inkludera de flesta privata laddstationerna för elfordon, omfattas av avsnitt 7.4. De kriterier som anges i det avsnittet är lämpliga för denna typ av installation.

Installation av andra laddstationer (t.ex. sådana som är tillgängliga för allmänheten längs en väg) omfattas av avsnitt 6.15. Kriterierna i det avsnittet är avsedda att omfatta både mindre och större installationer och flera innehåller uppgiften ”i förekommande fall/om så är relevant”. Det kommer att finnas fall – särskilt när det gäller mindre installationer, t.ex. en enda laddstation i ett redan bebyggt område – där dessa kriterier inte är relevanta.

Laddstationer kan också ingå i energiverksamheter enligt avsnitt 4.9. I det avsnittet krävs uttryckligen överensstämmelse med de tekniska granskningskriterierna i avsnitt 6.15 (”om verksamheten överensstämmer med de tekniska granskningskriterierna i avsnittet om transport i denna bilaga”) för att säkerställa att denna typ av investering konsekvent behandlas som en del av ett transport- eller energiprojekt.

Allmänna frågor om luftfartskriterier i bilaga I till den delegerade akten om EU:s klimattaxonomi

36.   Vilken är datakällan och metoden för att beräkna den globala ersättningsgrad som är tillämplig enligt kriterierna om väsentligt bidrag till begränsningen av klimatförändringar i avsnitt 3.21 ”Tillverkning av flygplan”, leden b och c, avsnitt 6.18 ”Leasing av flygplan”, leden b och c samt avsnitt 6.19 ”Passagerar- och godstransport” leden b, c och d?

Den globala ersättningsgraden beräknas på grundval av proportionen mellan de flygplan som permanent tas ur bruk och de flygplan som levereras på global nivå, i genomsnitt under de föregående tio åren, vilket framgår av kontrollerade uppgifter från oberoende dataleverantörer. Graden beräknas på nytt för varje rapporteringsår, eftersom den globala ersättningsgraden är dynamisk och dataunderlaget kommer att ändras varje år.

Den globala ersättningsgraden fastställer ett tak för hur många flygplan som kan ersättas under ett visst år. Genomsnittet över tio år kommer att beräknas genom att dela det totala antalet flygplan som tas ur bruk med det totala antalet flygplan som levereras på global nivå under tioårsperioden. Den globala ersättningsgraden måste baseras på flygplan som levereras från en tillverkare av originalutrustning (OEM-tillverkare) till den ursprungliga operatören samt flygplan som permanent tas ur bruk (”tas ur drift”).

Beräkningen av den globala ersättningsgraden baseras på konventionella flygplan som är klassificerade för kommersiell drift. Detta görs för att spegla de typer av flygplan som anges i avsnitten 3.21, 6.18 och 6.19 i bilaga I till den delegerade akten om EU:s klimattaxonomi.

Flygplan som ursprungligen levererats till kommersiella aktörer och därefter lämnar den kommersiella flottan genom transaktioner till icke-kommersiella aktörer behandlas som tagna ur drift först när sådana flygplan permanent tas ur bruk, och inte när de endast överförs till icke-kommersiell verksamhet. Detta beror på att den globala ersättningsgraden måste spegla andelen flygplan som verkligen är tagna ur drift.

I syfte att främja enhetlighet och jämförbarhet har kommissionen för avsikt att offentliggöra den globala ersättningsgraden med stöd av Easa, i linje med skäl 11 i den delegerade akten om EU:s klimattaxonomi.

Den globala ersättningsgraden för det rapporteringsår som slutar under 2024 är 48 % (66). Den beräknades på grundval av de flygplan som levererats och dragits tillbaka under tioårsperioden mellan den 1 januari 2014 och december 2023.

För beräkningen av ovan nämnda globala ersättningsgrad förlitade sig kommissionen och Easa på databasen från Cirium, som är en oberoende luftfartsspecialist och som är en del av RELX, ett företag inom FTSE 100. Dess produkt Fleets Analyzer är allmänt erkänd och används inom branschen för att få fram korrekta och oberoende uppgifter om flygplansflottor och flygplanshändelser.

37.   Hur bör den globala ersättningsgraden tillämpas enligt kriterierna om väsentligt bidrag i avsnitt 3.21 ”Tillverkning av flygplan” leden b och c, avsnitt 6.18 ”Leasing av flygplan” leden b och c samt avsnitt 6.19 ”Passagerar- och godstransport” leden b, c och d?

Tillämpning av global ersättningsgrad på grundval av verksamhet som omfattas

För att uppnå förenlighet med EU-taxonomikraven krävs att en tillverkare av och en leasegivare för ett flygplan samt en luftfartygsoperatör var och en uppfyller sina respektive kriterier om väsentligt bidrag och kriterier för tillämpningen av principen om att inte orsaka betydande skada i fråga om sina respektive verksamheter som omfattas av taxonomin. Ett flygplan som av en leasegivare påstås uppfylla kraven enligt EU-taxonomin enligt avsnitt 6.18 ”Leasing av flygplan”, som sedan leasas till ett flygbolag, kan av detta flygbolag inte automatiskt påstås uppfylla kraven enligt EU-taxonomin. Flygbolaget måste visa att det uppfyller de tekniska granskningskriterierna i avsnitt 6.19 ”Passagerar- och godstransport”.

Tillämpning av global ersättningsgrad på grundval av flygplan som omfattas

Den årligen beräknade globala ersättningsgraden kommer i relevanta fall att tillämpas på flygplan som uppfyller alla de respektive villkor som anges i de tekniska granskningskriterierna, inbegripet de marginaler som förtecknas i led b i avsnitt 3.21 i kriterierna om väsentligt bidrag, och kriterierna för tillämpningen av principen om att inte orsaka betydande skada.

Tillämpning av global ersättningsgrad på flygplansleveranser enligt led c i avsnitt 6.18 och leden c och d i avsnitt 6.19  (67)

Ett av villkoren för att ett flygplan ska uppfylla kraven enligt EU-taxonomin enligt led c i avsnitt 6.18 och leden c och d i avsnitt 6.19 är att ett flygplan som inte uppfyller kraven ska ha tagits ur bruk permanent (ur drift) eller ur flottan. Åtgärden att ta ett flygplan ur flottan omfattar försäljning av ett flygplan eller återlämnande av ett flygplan som omfattas av ett operationellt leasingavtal från flygbolaget till en leasegivare.

Försäljning av ett flygplan från en operatör till ett leasingbolag kan betraktas som att flygplanet permanent tagits ur flottan, förutsatt att flygplanet inte används av säljaren efter försäljningen. Om flygplanet förvärvas igen av den ursprungliga säljaren måste operatören visa att taxonomikriterierna är uppfyllda vid leveransen för att hävda att flygplanet är förenligt med taxonomikraven.

Permanent tagande ur bruk (ur drift) eller uttag ur flottan måste ske inom sex månader efter leverans av det flygplan som uppfyller kraven.

Ett åtagande att permanent ta ett flygplan ur bruk gör det möjligt för ett annat flygplan att uppfylla kraven enligt EU-taxonomin, förutsatt att alla andra villkor är uppfyllda. Ett åtagande om att permanent ta ett flygplan ur flottan gör att endast en andel av andra flygplan som motsvarar den globala ersättningsgraden uppfyller kraven enligt EU-taxonomin, förutsatt att alla andra villkor är uppfyllda.

Tillämpning av global ersättningsgrad på flygplansleveranser före tillämpningen av den delegerade förordningen enligt led b i avsnitt 6.18 och leden b och d i avsnitt 6.19

För att hävda att de är förenliga med taxonomikraven enligt led b i avsnitt 6.18 och led b i avsnitt 6.19 kommer leasegivare eller luftfartygsoperatörer som mottagit godkända flygplan före den 11 december 2023 (dvs. tillämpningsdatumet för den delegerade förordningen) att vara skyldiga att tillämpa den globala ersättningsgraden på respektive godkänt flygplan i deras flotta (medan ett icke-godkänt flygplan är uteslutet från tillämpningen av den globala ersättningsgraden).

Tillämpning av global ersättningsgrad på flygplansdelar och utrustning och tillhandahållande av tillhörande tjänster

Andelen godkända flygplansdelar och godkänd utrustning som uppfyller taxonomikraven samt tillhandahållandet av tillhörande tjänster ska begränsas av ersättningsgraden.

38.   Vad menas med flygplan som har blivit ”tillbakadraget från användning” inom ramen för avsnitt 6.18 ”Leasing av flygplan” led c och avsnitt 6.19 ”Passagerar- och godstransport” led c?

Ett flygplan kan anses vara ”tillbakadraget från användning” när det har tagits ur aktivt bruk med åtagande om slutlig skrotning efter tillbakadragandet, utan att den ursprungliga operatören eller någon annan operatör utför någon ytterligare verksamhet.

Tillbakadragandet bör intygas genom ett mottagningscertifikat eller ett avtal med den berörda specialiserade demonteringsanläggningen, som bekräftar luftfartygsoperatörens åtagande när det gäller att ta flygplanet ur drift. Datumet för tillbakadragande från användning bör vara datumet för mottagningscertifikatet för flygplanet eller datumet för avtalet med demonteringsanläggningen.

Flygplan som anses ha tillbakadragits från användning (tagits ur drift) bör strykas ur den berörda civila luftfartsmyndighetens luftfartygsregister och därefter inte läggas till i något annat register. Under avregistreringen ska flygplanets ägare ange skälet till avregistreringen av flygplanet, vilket registreras i den civila luftfartsmyndighetens luftfartygsregister och kan tjäna som bevis för kontrolländamål. Det är luftfartygsoperatörens eller leasegivarens ansvar att se till att flygplanet avregistreras för att visa att de tekniska granskningskriterierna är uppfyllda. Detta bevis kan användas i kombination med mottagningscertifikatet från demonteringsanläggningen.

Vissa flygplan överförs till icke-kommersiell verksamhet innan de slutligen tas ur drift. Detta sker ofta när flygplan lämnar kommersiell trafik och genomgår renovering för icke-kommersiella ändamål, såsom brandbekämpning från luften eller humanitära uppdrag. I detta fall bör flygplan inte behandlas som att de tillbakadragits från användning när de tas ur den kommersiella flottan.

39.   Vad menas med flygplan som ”har tagits ur flottan” inom ramen för avsnitt 6.18 ”Leasing av flygplan” led c och avsnitt 6.19 ”Passagerar- och godstransport” led c?

Ett flygplan ”har tagits ur flottan” när flygplanet permanent har tagits ur operatörens eller leasegivarens aktiva flotta utan att det åter tas i aktivt bruk i den befintliga flottan. Detta innebär inte att flygplanet inte kan återgå i aktivt bruk i en liknande eller annan kommersiell roll, förutsatt att det inte längre ägs och drivs av samma luftfartygsoperatör eller leasegivare som hävdar att detta specifika flygplan är förenligt med EU-taxonomikraven genom att ta det ur flottan.

Om ett flygplan ges en icke-kommersiell roll hos samma operatör anses det fortfarande finnas kvar i dennes flotta. Det anses ha tagits ur flottan först när det permanent byter operatör och ägare.

Om en operatör tar ett flygplan ur sin flotta genom att hyra ut det i andra hand till en annan operatör, men det finns kvar i dennes redovisning (balansräkning), bör detta flygplan inte anses ha tagits ur flottan.

Om ett flygplan skulle säljas till ett annat flygbolag men inom samma flygbolagskoncern (68), bör detta flygplan inte anses ha tagits ur flottan.

40.   Vad avses med flygplans ”luftvärdighet” inom ramen för avsnitt 6.18 ”Leasing av flygplan” led c och avsnitt 6.19 ”Passagerar- och godstransport” led c?

Enligt led c i avsnitten 6.18 och 6.19 krävs att ett flygplan i flottan som inte uppfyller kraven och som tagits ur flottan eller ur bruk har ett bevis på luftvärdighet som har utfärdats mindre än 6 månader före leverans av det flygplan som uppfyller kraven. För att styrka det tillbakadragna flygplanets luftvärdighet bör leasegivaren eller luftfartygsoperatören tillhandahålla ett giltigt luftvärdighetsbevis som utfärdats av Easa eller motsvarande tillsynsorgan, tillsammans med ett giltigt granskningsbevis avseende luftvärdighet eller motsvarande. För att luftvärdighetsbeviset ska fortsätta att vara giltigt måste luftfartyget ha ett giltigt granskningsbevis avseende luftvärdighet som ska kontrolleras eller förlängas med 12 månader i taget. Om ett giltigt granskningsbevis avseende luftvärdighet löper ut är luftvärdighetsbeviset inte längre giltigt.

Luftvärdighetsbeviset ska ha utfärdats mindre än 6 månader före leveransen av det flygplan som uppfyller kraven. Detta krav införs för att utesluta flygplan som redan tagits ur aktiv trafik men vars tillbakadragande inte utlöstes av efterlevnaden av EU-taxonomin.

Om exempelvis ett flygplan som uppfyller kraven levererades den 31 maj 2024 och ett flygplan som inte uppfyller kraven togs ur trafik den 30 juni 2024 ska granskningsbeviset avseende luftvärdighet för ett flygplan som inte uppfyller kraven vara giltigt åtminstone till och med den 1 december 2023 (dvs. mindre än 6 månader före den 31 maj 2024). Detta innebär i praktiken att flygplan som inte uppfyller kraven och vilkas granskningsbevis avseende luftvärdighet löper ut före den 1 december 2023 inte skulle kvalificera sig.

Efterlevnaden av den ovan beskrivna processen bekräftar att det flygplan som inte uppfyller kraven uppfyller de luftvärdighetskrav som anges av certifieringsorganet och bevisar att flygplanet har genomgått en grundlig granskning av luftvärdigheten och uppfyller alla tillämpliga säkerhetsnormer och säkerhetsbestämmelser under de senaste 12 månaderna.

41.   Vilka är villkoren för tillverkares utfärdande av egenförsäkran om flygplanets efterlevnad av marginalerna till den nya typgräns i Icao-standarden för koldioxidutsläpp som avses i avsnitt 3.21 ”Tillverkning av flygplan” led b?

Flygplanstillverkare bör visa att de metriska värdena för koldioxidutsläpp från flygplan som uppfyller kraven överensstämmer med de erforderliga marginalerna till den nya typgräns i Icao-standarden som avses i led b i avsnitt 3.21, på grundval av resultaten av certifieringen av flygplanets koldioxidutsläpp. Under en övergångsperiod till och med den 11 december 2026 får flygplanstillverkare, om det inte finns något intyg om de metriska värdena för koldioxidutsläpp som bekräftar den erforderliga marginalen till den nya typgränsen i Icao-standarden, utfärda en egenförsäkran för att styrka efterlevnaden. En sådan egenförsäkran bör baseras på luftfartygstillverkarnas rimliga förväntningar på flygplanets koldioxidprestanda, vilka skulle kunna baseras på deras tester och förfaranden som utförs vid utformningen och utvecklingen av flygplanet. För att egenförsäkran från en tillverkare av originalutrustning (OEM-tillverkare) ska vara giltig måste flygplanet certifieras senast den 11 december 2026.

Som en del av egenförsäkran rekommenderas därför att OEM-tillverkarna utan oskäligt dröjsmål inleder processen för koldioxidcertifiering eller – för typer av flygplan för vilka Easa inte är ansvarig certifieringsmyndighet – Easas valideringsprocess. Det rekommenderas att planera för att slutföra koldioxidcertifieringen inom den tidsram som anges i den delegerade akten om EU:s klimattaxonomi. Flygplanstillverkare kan be Easa om hjälp när processen för koldioxidcertifiering inleds.

42.   Vilket är förhållandet mellan den rapportering om hållbara flygbränslen (SAF) som krävs enligt taxonomin för avsnitt 6.18 ”Leasing av flygplan” och avsnitt 6.19 ”Passagerar- och godstransport” och de befintliga rapporterings- och kontrollmekanismerna, särskilt Corsia, EU:s utsläppshandelssystem och ReFuelEU Aviation-förordningen?

Enligt leden b och c i avsnitt 6.18 och leden d och e i avsnitt 6.19 krävs att flygplan drivs med en minsta andel hållbara flygbränslen (SAF) från och med ett visst datum för att uppfylla kraven enligt taxonomin.

SAF definieras i artikel 3.7 i ReFuelEU Aviation-förordningen (EU) 2023/2405.

I leden b och c i avsnitt 6.18 och leden d och e i avsnitt 6.19 fastställs beräkningsformeln för kravet på användning av SAF, som beräknas som kvoten mellan den kvantitet (uttryckt i ton) av SAF som köps på flottnivå dividerad med det totala flygbränsle som används av det luftfartyg som uppfyller kraven multiplicerat med 100.

Beräkningsformeln anger inköp som proxyvariabel för användning i syfte att underlätta efterlevnaden och göra det möjligt för ekonomiska aktörer att visa efterlevnad genom styrkande fakturor. Endast SAF som köps för användning i operatörens egen flotta bör räknas. SAF som har sålts vidare till en annan operatör bör inte ingå i beräkningarna, eftersom de inte kommer att användas i flottverksamheten hos den operatör som hävdar att kraven är uppfyllda. När det gäller en flygbolagskoncern bör dessutom beräkningen av kvantiteten av SAF begränsas till den flotta som ägs av den enskilda operatören (t.ex. på dotterbolagsnivå och inte på koncernnivå).

När det gäller rapportering om omsättningsindikatorer som är förenliga med taxonomikraven bör operatörerna inte dubbelräkna användningen av SAF på flottnivå. Om en undergrupp av flygplan som uppfyller kraven uppfyller kriterierna för användning av SAF bör endast den omsättning som härrör från driften av denna undergrupp av flygplan som uppfyller kraven anses vara förenlig med taxonomikraven.

När leasegivare för flygplan och luftfartygsoperatörer visar efterlevnad av den minimiandel SAF som fördelas på de flygplan som uppfyller kraven får de förlita sig på den kvantitet SAF som omfattas av taxonomin och som köps in och används enligt vad som rapporteras i de system för övervakning, rapportering och verifiering som inrättats inom ramen för EU:s utsläppshandelssystem och ReFuelEU Aviation.

Kommissionen håller också för närvarande på att bedöma om det är genomförbart att utvidga unionsdatabasen över biobränslen (69) till att omfatta luftfartygsoperatörernas förbrukning av SAF, vilket skulle kunna underlätta spårbarhet, inköp, leverans och förbrukning av SAF.

43.   Hur kommer marginalerna till den nya typgräns i Icao-standarden för koldioxidutsläpp som det hänvisas till i kriterierna om väsentligt bidrag i avsnitt 3.21 ”Tillverkning av flygplan” utvecklas med tiden om Icao-standarden utvecklas?

De marginaler som tillämpas i de tekniska granskningskriterierna avser den nya typgräns som definieras i volym 3 (koldioxidutsläpp) av miljöskyddsstandarden från Internationella civila luftfartsorganisationen (Icao) i bilaga 16 till Chicagokonventionen, första utgåvan. Detta innebär att hänvisningen är statisk och att eventuella framtida ändringar av Icao-standarderna måste återspeglas i ändringar av den delegerade akten.

I linje med verksamheternas omställningskaraktär och för att ta hänsyn till utvecklingen på marknaden för flygplansteknik bör de tekniska granskningskriterierna för flygplanstillverkning vara tillämpliga till och med 2032, och dessa tekniska granskningskriterier bör i god tid före det datumet ses över för att säkerställa att artikel 10.2 i taxonomiförordningen följs, i linje med den tekniska utvecklingen. Översynen bör också ta hänsyn till utvecklingen av internationella bestämmelser (t.ex. de som fastställts av Icao när det gäller miljöstandarder för luftfartyg).

44.   Kriterierna om väsentligt bidrag i avsnitt 3.21 ”Tillverkning av flygplan” i leden b och c, utom kriteriet om noll direkta koldioxidutsläpp, avser perioden fram till slutet av 2032. Det är oklart vilka kriterier som kommer att tillämpas efter detta datum. Kan ni förtydliga tidsplanen efter 2032? Kommer det att göras någon översyn eller kommer kriteriet för noll direkta koldioxidutsläpp (i form av avgaser) att tillämpas per automatik?

I linje med verksamheternas omställningskaraktär och för att ta hänsyn till utvecklingen på marknaden för flygplansteknik bör de tekniska granskningskriterierna enligt avsnitt 3.21 ”Tillverkning av flygplan” vara tillämpliga till och med 2032. Senast det året bör dessa tekniska granskningskriterier ses över för att säkerställa att artikel 10 2 i taxonomiförordningen följs, i linje med den tekniska utvecklingen. Dessutom bör nivån på användningen eller blandningen av SAF som fastställs i de tekniska granskningskriterierna regelbundet ses över för att ta hänsyn till ny teknik för SAF och den nuvarande och förväntade framtida tillgången på SAF på marknaden.

45.   I kriterierna om väsentligt bidrag i avsnitt 3.21 ”Tillverkning av flygplan” krävs att flygplan, från och med 2028 till och med utgången av 2032, är certifierade för att drivas med 100 % blandning av hållbara flygbränslen (SAF). Hur kommer detta kriterium att tillämpas om det ännu inte finns någon officiell certifiering för 100 % SAF (finns för närvarande endast för blandningar på upp till 50 %)?

Per situationen 2024 finns det ingen kvalitetsstandard för flygbränsle som tillåter 100 % SAF. Användning av 100 % SAF i kommersiell flygtrafik är därför för närvarande inte tillåtet av säkerhetsskäl. Det hållbara bränslet kan blandas med konventionellt flygbränsle till högst 50 % för de flesta produktionskedjor enligt kvalitetsstandarderna för flygbränsle (ASTM D7566) (70).

Med tanke på den allt större betydelsen av SAF, och behovet av att i framtiden använda SAF med en inblandningsnivå på över 50 %, började den internationella branschen i april 2021 arbeta med en standardiserad specifikation för 100 % SAF inom ramen för ASTM International. Enligt definitionen av bränslestandarden måste tillverkare av originalutrustning (OEM-tillverkare) för skrov och motorer se till att bränslet kan användas och brukas på ett säkert sätt över hela världen.

Det finns ingen överenskommelse om tidsplanen för slutförandet av detta arbete eller om vilken utvecklingsbana för SAF som kommer att väljas. Flera OEM-tillverkare har åtagit sig att göra sina flygplan 100 % SAF-kompatibla senast 2030. För att främja framsteg på detta område tidigarelade de tekniska granskningskriterier för luftfart som ingår i EU-taxonomin industrins referensmål från 2030 till 2028. OEM-tillverkare bedriver för närvarande nödvändig forskning och testning för att utvärdera effekterna av 100 % SAF på flygningar och utsläpp från luftfarten. I luftfartssektorn är det av yttersta vikt att säkerställa att alla tekniska framsteg är säkra. OEM-tillverkarna måste därför säkerställa att flygplansskrov och jetmotorer är fullt kompatibla med de framtida tekniska bränslespecifikationerna för 100 % SAF så att flygningar med 100 % SAF kan ske över hela världen på ett säkert sätt. Detta arbete är beroende av de framsteg som görs i det pågående arbetet med de tekniska specifikationerna för 100 % SAF inom ramen för ASTM International. För detta ändamål är två ASTM-arbetsgrupper aktiva: den första arbetar med att utvidga den befintliga kvalitetsstandarden för flygbränsle ASTM D7566 ”Standard Specification for Aviation Turbine Fuel Containing Synthesised Hydrocarbes” till att tillåta 100 % drop-in-SAF, och den andra undersöker möjligheten till en helt ny flygbränslestandard för 100 % SAF som inte är drop-in-SAF och som är aromatfria eller har låga halter aromater. Branschen måste fortfarande bestämma sig för vilken väg den ska välja.

Med dessa överväganden i åtanke bör den nivå på användningen eller blandningen av SAF som anges i de tekniska granskningskriterierna regelbundet ses över för att ta hänsyn till ny teknik för SAF och den nuvarande och förväntade framtida tillgången på SAF på marknaden.

Bygg- och fastighetsverksamhet

Avsnitt 7.1    ”Uppförande av nya byggnader” i bilaga I till den delegerade akten om EU:s klimattaxonomi

46.   Tillämpningen av tekniska granskningskriterier för verksamheter enligt avsnitt 7.1 ”Uppförande av nya byggnader” och avsnitt 7.2 ”Renovering av befintliga byggnader” ger upphov till en fråga om hur uppdateringar av de tekniska granskningskriterierna bör hanteras för verksamheter som sträcker sig över flera år. I svaret på fråga 106 i kommissionens tillkännagivande C/2023/267 (71) klargörs att ansökan om bygglov är den avgörande faktorn för vilka tekniska granskningskriterier som ska tillämpas vid en viss tidpunkt. Gäller denna princip även vid rapportering av omsättning?

Ansökan om bygglov utgör det relevanta startdatumet för när de tekniska granskningskriterier som anges i avsnitten 7.1 och 7.2 ska tillämpas. Om de tekniska granskningskriterierna ändras under uppförande eller renovering bör dock de ändrade tekniska granskningskriterierna tillämpas på sådana uppföranden och renoveringar vid den tidpunkt då de ändrade tekniska granskningskriterierna blir tillämpliga. När de rapporterande företagen rapporterar omsättningsindikatorn bör de bedöma verksamheten på grundval av de tekniska granskningskriterier som var tillämpliga på verksamheten vid den tidpunkt då omsättningen genererades (se svaren på frågorna 106 och 152 i kommissionens tillkännagivande C/2023/267).

47.   Vad gäller avsnitt 7.1 ”Uppförande av nya byggnader”, hur bör kriteriet om väsentligt bidrag avseende behov av primärenergi tolkas? Bör behovet av primärenergi vara minst 10 % lägre än det fastställda riktmärket? Om exempelvis tröskelvärdet för nära nollenergi-byggnader (NNE-byggnader) fastställs till 100 kWh/m2, skulle efterlevnad av de tekniska granskningskriterierna innebära att byggnadens primärenergianvändning bör variera mellan 0 och 90 kWh/m2?

Om tröskelvärdet för NNE-byggnader fastställs till 100 kWh/m2 innebär överensstämmelse med de tekniska granskningskriterierna att byggnadens behov av primärenergi bör vara mindre än 90 kWh/m2.

48.   I kriteriet om väsentligt bidrag i punkt 2 i avsnitt 7.1 ”Uppförande av nya byggnader” anges följande: ”Byggnader som är större än 5 000 m2 genomgår testning för lufttäthet och termisk integritet när de är färdigställda. Investerare och kunder informeras om eventuella avvikelser i de prestandanivåer som fastställts i utformningsskedet eller defekter i klimatskalet.” Vilken typ av yta bör verksamhetsutövaren beakta för detta kriterium (användbar yta, uppvärmd/kyld yta (temperaturreglerad yta) eller annan yta)?

Det tröskelvärde på 5 000 m2 som fastställs i kriterierna om väsentligt bidrag för uppförande av nya byggnader avser den användbara ytan enligt definitionen i direktivet om byggnaders energiprestanda. Direktivet om byggnaders energiprestanda är ett direktiv, vilket innebär att införlivandet överlåts åt medlemsstaterna, vars nationella lagstiftning kan skilja sig åt.

Definitionen av den användbara ytan i den nationella lagstiftning som införlivar direktivet om byggnaders energiprestanda är relevant för den specifika verksamhetsutövaren. Energicertifikatet, som är obligatoriskt för alla nya byggnader, anger också den nationella definitionen av användbar yta.

49.   Enligt kriterierna om väsentligt bidrag i avsnitt 7.1 ”Uppförande av nya byggnader” krävs att den byggnad som uppförts genomgår testning för lufttäthet och termisk integritet. Vad är omfattningen av kontrollen av lufttäthet och termisk integritet? Måste hela byggnadens lufttäthet kontrolleras? Behöver en blowerdoor-provning göras för hela byggnaden, eller räcker det att testa endast kritiska delar av byggnadens klimatskal?

Syftet med detta kriterium är att säkerställa hela byggnadens kvalitet. Ett lufttäthetstest intygar att byggnaden som helhet uppfyller kriterierna efter det att byggarbetena har slutförts. Detta test kan vid behov utföras i sektioner, men dessa sektioner måste omfatta hela byggnaden.

Alternativt medger kriteriet att man kan använda processer för kvalitetskontroll under uppförandet. Lufttäthetstester för specifika ytor kan ingå i den verktygslåda som används för att säkerställa hela byggnaden. Kvalitetskontrollen bör dock omfatta hela byggnaden. Ett lufttäthetstest skulle till exempel kunna användas för att certifiera vissa ytor eller delar av byggnaden (t.ex. ventilationssystemet), medan andra aspekter (t.ex. fönster och dörrar) skulle kunna kontrolleras genom processer för kvalitetskontroll. För byggnaden som helhet skulle det krävas ett övergripande kvalitetscertifikat.

50.   När det gäller kriterierna för tillämpningen av principen om att inte orsaka betydande skada för skydd och hållbar användning av vatten och marina resurser i avsnitt 7.1 ”Uppförande av nya byggnader”, är ett bygglov tillräckligt för att dokumentera överensstämmelse med tillägg B om det berörda landet har genomfört direktiv 2000/60/EG?

Kriterierna i tillägg B syftar till att säkerställa att det avrinningsdistrikt där byggverksamheten äger rum omfattas av en förvaltningsplan för avrinningsområden som har identifierat påverkan på och konsekvenser för vattenförekomster och som anger alla nödvändiga åtgärder för att undvika försämring av vattenstatusen och för att säkerställa att god vattenstatus eller potential uppnås i enlighet med direktiv 2000/60/EG.

Rent konkret innebär konstaterandet att en byggarbetsplats är förenlig med principen om att inte orsaka betydande skada för skydd och hållbar användning av vatten och marina resurser att det har gjorts en lämplig bedömning av alla eventuellt påverkade vattenförekomster och att det har säkerställts att byggnationen inte kommer att orsaka någon betydande försämring av dessa vattenförekomster eller hindra dessa vattenförekomster från att uppnå god status/potential. Om bygglovet visar att riskerna för betydande försämring har bedömts och åtgärdats bör detta vara tillräckligt för att påvisa överensstämmelse med principen om att inte orsaka betydande skada för skydd och hållbar användning av vatten och marina resurser.

51.   I kriterierna för tillämpningen av principen om att inte orsaka betydande skada för förebyggande och bekämpning av föroreningar i avsnitt 7.1 ”Uppförande av nya byggnader” anges att ”Byggnadselement och byggmaterial som används i byggnationen uppfyller de kriterier som anges i tillägg C till denna bilaga”. Hur definieras ”byggnadselement och byggmaterial”? Ingår maskiner som används för att installera byggnadselement och byggmaterial (t.ex. taktäckning)? Bör stoppningsmaterial, möbler eller vitvaror inkluderas? Eller gäller detta endast byggnadens stomme och kärna?

Begreppet ”byggnadselement och byggmaterial” bör tolkas som ”byggprodukter” enligt definitionen i artikel 3 i förordningen om byggprodukter: ”I denna förordning gäller följande definitioner: 1. byggprodukt: varje format eller formlöst fysiskt föremål, inklusive 3D-utskrivna produkter, eller en byggsats som släpps ut på marknaden, inbegripet genom att levereras till byggarbetsplatsen, för att permanent infogas i byggnadsverk eller delar därav, med undantag för föremål som först måste integreras i en byggsats eller någon annan byggprodukt innan de permanent infogas i byggnadsverk.”

Det centrala begreppet i denna definition är ”permanent”, vilket innebär ”avsedd att finnas kvar i byggnadsverket, eller i delar därav, efter det att bygg- eller renoveringsprocessen har slutförts”. Möbler, stoppningsmaterial och vitvaror (dvs. apparater som kylskåp och tvättmaskiner) ingår inte. Det görs ingen åtskillnad mellan en byggnads stomme och kärna, eftersom byggprodukter kan installeras (permanent) under arbetet med antingen stommen eller kärnan. Maskiner som används för att installera byggprodukter ingår inte.

52.   I kriterierna för tillämpningen av principen om att inte orsaka betydande skada för förebyggande och bekämpning av föroreningar i avsnitt 7.1 ”Uppförande av nya byggnader”, vad betyder ”komma i kontakt med byggnadsanvändarna”? Vilka byggkomponenter och byggnadsdelar bör beaktas?

Fotnoten hänvisar till färger och lack, takplattor, golvbeläggningar, inklusive tillhörande lim och fogmassa, invändig isolering och invändiga ytbehandlingar (exempelvis för att behandla fukt och mögel). I praktiken innebär detta material som kommer i kontakt med inomhusluft och som kan släppa ut något av de nämnda ämnena.

53.   Kriterierna för tillämpningen av principen om att inte orsaka betydande skada för förebyggande och bekämpning av föroreningar i avsnitt 7.1 ”Uppförande av nya byggnader” inbegriper ett krav på att ”Byggnadselement och byggmaterial som används i samband med byggarbetet som kan komma i kontakt med byggnadsanvändarna släpper ut mindre än 0,06 mg formaldehyd per m3 luft i testkammare i samband med testning som utförs i enlighet med de villkor som anges i bilaga XVII till förordning (EG) nr 1907/2006”.

Påverkar förordning (EU) 2023/1464 om ändring av bilaga XVII till Reach-förordningen och om införande av ett uppskov vad gäller kraven om formaldehyd taxonomikravet för material som släpper ut mindre än 0,06 mg formaldehyd per m3 material eller byggnadselement? Behövs detta krav fortfarande för att styrka förenlighet eller är uppskovet i förordning (EU) 2023/1464 tillämpligt?

Taxonomikravet som fastställer nivåer för utsläpp av formaldehyd för byggnadselement och byggmaterial fastställs som ett oberoende kriterium som inte är beroende av datumet för tillämpning av begränsningar av användningen av formaldehydavgivare enligt Reach-förordningen. Det enda kravet är att testningen ska utföras i enlighet med den metod som anges i bilaga XVII till Reach-förordningen.

Det uppskov som infördes genom förordning (EU) 2023/1464 gäller endast tillämpningen av de begränsningar som anges i Reach-förordningen. Detta uppskov påverkar inte de specifika oberoende taxonomikraven och hindrar inte tillämpningen av den mätning av luften i en testkammare som beskrivs i tillägg 14 till bilaga XVII till Reach-förordningen.

54.   Gäller kriterierna för tillämpningen av principen om att inte orsaka betydande skada för skydd och återställande av biologisk mångfald och ekosystem i avsnitt 7.1 ”Uppförande av nya byggnader” även den tillfälliga byggnad eller släpvagn som byggföretag placerar för att uppföra en ny byggnad eller anses den vara obetydlig eller försumbar eftersom den vanligtvis står för omkring 5 % av den totala marken?

Kriterierna a, b och c i kriterierna för tillämpningen av principen om att inte orsaka betydande skada för skydd och återställande av biologisk mångfald och ekosystem rör endast uppförandet av den nya byggnaden. De gäller inte tillfälliga byggnader eller släpvagnar. Efterlevnaden av tillägg D i kriterierna för tillämpningen av principen om att inte orsaka betydande skada omfattar dock både byggarbetsplatser och byggverksamheter (dvs. även tillfälliga byggnader, samt byggarbeten). Detta innebär att en verksamhetsutövare som vill placera en tillfällig byggnad/släpvagn nära eller på ett område med känslig biologisk mångfald också måste göra en bedömning i enlighet med tillägg D av vilken miljöpåverkan detta kan ha och måste vidta lämpliga begränsningsåtgärder.

55.   I kriterierna för tillämpningen av principen om att inte orsaka betydande skada för skydd och återställande av biologisk mångfald och ekosystem i avsnitt 7.1 ”Uppförande av nya byggnader” anges i led b följande: ”Den nya byggnaden uppfördes inte på något av följande: [...] Orörd mark med erkänd stor biologisk mångfald och mark som fungerar som livsmiljöer för utrotningshotade arter (växter och djur) som finns angivna på den europeiska rödlistan eller IUCN:s rödlista.” Hur ska begreppet ”orörd” förstås?

”Orörd mark med erkänd stor biologisk mångfald” bör förstås som all orörd mark (mark på vilken ingen stadsutveckling tidigare har ägt rum) med ett stort värde i fråga om ekosystem, livsmiljöer och arter. Detta omfattar inte bara mark som har utsetts för att skydda sällsynta, hotade eller utrotningshotade arter, utan även t.ex. nationellt och internationellt skyddade områden och andra områden med stor biologisk mångfald (t.ex. Unescos världsarv och viktiga områden för biologisk mångfald). De kriterier för tillämpningen av principen om att inte orsaka betydande skada för skydd och återställande av biologisk mångfald och ekosystem som förtecknas i avsnitt 7.1 avser därför å ena sidan ”orörd mark med erkänd stor biologisk mångfald”, å andra sidan den europeiska rödlistan eller IUCN:s rödlista.

Avsnitt 7.2    ”Renovering av befintliga byggnader” i bilaga I till den delegerade akten om EU:s klimattaxonomi

56.   Kan renovering av en byggnad för eget bruk räknas in i avsnitt 7.2 ”Renovering av befintliga byggnader”?

I EU-taxonomin görs ingen åtskillnad mellan de olika användningsområdena (eget bruk eller annat bruk) för en byggnad som ska renoveras. Renoveringen av en byggnad för eget bruk bör därför räknas in i avsnitt 7.2 ”Renovering av befintliga byggnader” (se även svaret på fråga 147 i kommissionens tillkännagivande C/2023/267).

57.   Hör utbyggnad av en befintlig byggnad till avsnitt 7.1 ”Uppförande av nya byggnader” eller avsnitt 7.2 ”Renovering av befintliga byggnader”? Finns det vissa omständigheter som påverkar verksamhetens omfattning/definition (ny byggnad kontra renovering)?

Klassificeringen av en utbyggnad av en befintlig byggnad kommer att påverkas av utvidgningens storlek (t.ex. i m2 användbar yta). För utbyggnad som kräver bygglov bör nationella byggkrav användas för att klassificera utbyggnaden som en verksamhet enligt avsnitt 7.1 eller avsnitt 7.2.

58.   I fotnoten till kriterierna om väsentligt bidrag i avsnitt 7.2 ”Renovering av befintliga byggnader” anges följande: ”[...] Förbättringen på 30 % är resultatet av en faktisk minskning av behovet av primärenergi (där minskningar av nettobehovet av primärenergi genom förnybara energikällor inte beaktas) och kan uppnås genom en serie åtgärder som vidtas inom högst tre år.” Vad bör betraktas som startpunkten för denna period – den första renoveringsåtgärden, startdatumet för finansieringen av renoveringsåtgärden eller något annat datum?

Kriteriet möjliggör anpassning till olika situationer, men tillämpningen bör vara konsekvent. En jämförelse bör till exempel göras mellan i) slutet av det första steget och ii) det andra (eller sista) steget i renoveringen som leder till energibesparingar på 30 %. Den bör inte göras mellan i) slutet av det första steget och ii) de inledande faserna i det andra steget.

59.   Vad gäller avsnitt 7.2 ”Renovering av befintliga byggnader”, om byggnadskategorin ändras under renoveringens gång (t.ex. om ett hotell omvandlas till ett kontor), hur kan ett projekt utvärderas med avseende på energiminskning genom den angivna metoden för jämförelse av energicertifikatets värde avseende behov av primärenergi före och efter renoveringen?

I detta fall skulle ett fiktivt ”före”-energicertifikat kunna användas i jämförelsesyfte. Detta fiktiva ”före”-energicertifikat skulle motsvara byggnaden som om den vore ett kontor före renoveringen.

I det exempel som ges omvandlas ett hotell till ett kontor. Efter renoveringen finns ett ”efter”-energicertifikat. När det gäller ”före”-statusen skulle en expert kunna skapa ett fiktivt ”före”-energicertifikat baserat på byggnadens tekniska egenskaper när den var ett hotell, men anpassa dess användning. Detta kan till exempel kräva anpassning av vissa parametrar (t.ex. besittningstagande, användning av varmvatten för hushållsbruk och öppettider).

Avsnitt 7.6    ”Installation, underhåll och reparation av tekniker för förnybar energi” i bilaga I till den delegerade akten om EU:s klimattaxonomi

60.   I fråga 139 i kommissionens tillkännagivande C/2023/267 anges att avsnitt 7.6 ”Installation, underhåll och reparation av tekniker för förnybar energi” omfattar installations-, underhålls- och reparationsverksamhet som bedrivs på vindturbiner som är installerade på plats som ett av byggnadens tekniska system, men det anges även att avsnitt 4.3 ”Elproduktion från vindkraft” omfattar uppförande eller drift av elproduktionsanläggningar som producerar el från vindkraft i alla andra situationer. Motsvarar ”uppförande” ”installation” och är ”drift” likvärdigt med ”underhåll” och ”reparation”?

Skillnaden i terminologi mellan avsnitten 7.6 och 4.3 beror på att de projekt som omfattas av dessa två avsnitt är av olika omfattning. Begreppet ”installation” är ett relevant begrepp för mindre förnybara energikällor som är knutna till en byggnad och som är avsedda att tillhandahålla el som i första hand används av den byggnaden (vilket är fallet i avsnitt 7.6. ”Installation, underhåll och reparation av tekniker för förnybar energi”). Verksamheten enligt avsnitt 7.6 omfattar inte tillverkning eller drift av den förnybara energikällan.

Begreppet ”uppförande” omfattar storskaliga, kommersiella, fristående anläggningar för förnybara energikällor, vilket är fallet i avsnitt 4.3 ”Elproduktion från vindkraft”, där elen är avsedd för kommersiell användning eller försäljning.

På liknande sätt används begreppet ”drift” för en större anläggning för förnybara energikällor där det är vanligare att den sköts som en kommersiell verksamhet än vad som är fallet när det gäller enskilda byggnader. Begreppet ”drift” omfattar ”underhåll och reparation”, men kan även omfatta ytterligare verksamhet som rör förvaltningen av vindturbiner.

61.   Hör anskaffningen av den särskilda ”åtgärd” som avses i avsnitten 7.3 ”Installation, underhåll och reparation av energieffektiv utrustning” till 7.6 ”Installation, underhåll och reparation av tekniker för förnybar energi” till verksamheternas omfattning?

Verksamhetsutövarna bör följa redovisningsregler för att avgöra om de ska rapportera utgifter för de installations-, underhålls- och reparationstjänster som avses i avsnitt 7.3–7.6 som kapitalutgifter eller driftsutgifter.

Utgifterna för anskaffning av respektive produkter och utrustning, till vilka installations-, underhålls- och reparationstjänsterna enligt avsnitten 7.3–7.6 hänför sig, bör bedömas mot respektive kriterier för tillverkning av dessa produkter och denna utrustning:

—	Utgifter för anskaffning av energieffektiv utrustning för byggnader eller instrument och anordningar för att mäta, reglera och kontrollera byggnaders energiprestanda bör bedömas mot respektive kriterium i avsnitt 3.5 ”Tillverkning av energieffektiv utrustning för byggnader”.

—	Utgifter för tekniker för förnybar energi bör bedömas mot respektive kriterium i avsnitt 3.1 ”Tillverkning av teknik för förnybar energi”.

—

Utgifter för anskaffning av laddstationer för elfordon i byggnader (och parkeringsplatser i anslutning till byggnader) bör bedömas mot respektive kriterium i avsnitt 3.20 ”Tillverkning, installation och service av elektrisk utrustning med hög, medelhög och låg spänning för elektrisk överföring och distribution som resulterar i eller möjliggör ett väsentligt bidrag till klimatförändringsbegränsningen”.

Avsnitt 7.7    ”Förvärv och ägande av byggnader” i bilaga I till den delegerade akten om EU:s klimattaxonomi

62.   Hur bör man definiera ”behov av primärenergi vid drift”, som det hänvisas till i kriterierna om väsentligt bidrag i avsnitt 7.7 ”Förvärv och ägande av byggnader”? Den definition som ges i svaret på fråga 153 i kommissionens tillkännagivande C/2023/267 är förvirrande eftersom den hänvisar till den rättsliga definitionen av behov av primärenergi utan att förklara vad som avses med ”vid drift” i detta sammanhang.

”Vid drift” avser den fas när byggnaden är ”i bruk” (dvs. byggnadens uppförandefas och den inbäddade energin i byggprodukterna beaktas inte).

I 2018 års direktiv om byggnaders energiprestanda angavs en indikator för primärenergianvändning, men detta skulle kunna tolkas som energi från förnybara och icke-förnybara energikällor. För närvarande kan den därför vara en indikator som medlemsstaten använder i sin nationella beräkningsmetod för energicertifikat och minimikrav avseende energiprestanda. I 2024 års direktiv om byggnaders energiprestanda klargörs att det är den totala primärenergianvändningen (bostadshus och andra byggnader). Detta kommer att vara obligatoriskt från och med dagen för införlivande av 2024 års direktiv om byggnaders energiprestanda (för energicertifikat och minimikrav avseende energiprestanda).

63.   I kriteriet om väsentligt bidrag i punkt 3 i avsnitt 7.7 ”Förvärv och ägande av byggnader” anges följande: ”Om byggnaden är en stor byggnad som inte är för bostadsändamål (med en nominell effekt på över 290 kW för uppvärmningssystem, system för kombinerad rumsuppvärmning och ventilation, luftkonditioneringssystem eller system för kombinerad luftkonditionering och ventilation) drivs den effektivt genom övervakning och bedömning av energiprestandan.”

—	Vilken typ av effekt avses här: Värme-/kyleffekt eller apparaters elektriska effekt?

—

När det gäller värme-/kylkapaciteten har viss luftkonditioneringsutrustning (t.ex. värmepumpar) både värme- och kylkapacitet beroende på driftsätt. Vid kontroll av om kapaciteten överstiger 290 kW, bör man inkludera i) endast värmekapaciteten, ii) endast kylkapaciteten eller iii) summan av både värme- och kylkapaciteten?

Den nominella effekten avser värmegeneratorns (t.ex. en värmepanna eller en värmepump) effekt i ett uppvärmningssystem. Om ventilationssystemet har en egen separat värmegenerator adderas dess effekt till uppvärmningssystemets effekt. Om totalsumman överstiger 290 kW ska kriteriet tillämpas.

Detsamma gäller kylsystem där kylgeneratorns (t.ex. ett kylaggregat eller en värmepump) effekt beaktas i stället. Om det finns en separat kylgenerator som är ansluten till ventilationssystemet måste denna också beaktas. Om totalsumman överstiger 290 kW ska kriterierna tillämpas.

Uppvärmning och kylning behandlas separat. När det gäller en värmepump kommer dess värmeeffekt att räknas in i uppvärmningsgränsen, medan dess kyleffekt kommer att räknas in i gränsen för kylning på 290 kW.

I samtliga fall är det alltid värme- eller kyleffekten som beaktas. Om det t.ex. rör sig om en värmepump eller ett kylaggregat är det nödvändigt att beakta värmeeffekten (dvs. inte den elektriska ineffekten).

Information och kommunikation

Avsnitt 8.1    ”Databehandling, värdtjänster o.d.” i bilaga I till den delegerade akten om EU:s klimattaxonomi

64.   I avsnitt 8.1 ”Databehandling, värdtjänster o.d.”, omfattas endast interna datacentraler eller omfattas även samlokaliserad verksamhet med tredje part (inklusive aktörer i hyperskalakategorin)?

Alla typer av datacentraler omfattas, inklusive samlokaliserade datacentraler.

65.   Vilka relevanta metoder eller förväntade metoder enligt EU:s uppförandekod om energieffektivitet vid datacentrum, eller enligt CEN-Cenelec-dokumentet CLC TR50600–99–1, bör genomföras för förenlighet med kriterierna om väsentligt bidrag i avsnitt 8.1 ”Databehandling, värdtjänster o.d.”?

De relevanta metoder som ska genomföras inom ramen för avsnitt 8.1 i den delegerade akten om EU:s klimattaxonomi anges i bedömningsramen för datacentraler: Assessment Framework for Data Centres in the Context of Activity 8.1 in the Taxonomy Climate Delegated Act |E3P (europa.eu) .

Avsnitt 8.2    ”Datadrivna lösningar för minskningar av växthusgasutsläpp” i bilaga I till den delegerade akten om EU:s klimattaxonomi

66.   Omfattas digitala lösningar som använder rymddata och/eller rymdtjänster inom ramen för avsnitt 8.2 ”Datadrivna lösningar för minskningar av växthusgasutsläpp”?

Digitala lösningar och IKT-lösningar som använder rymdbaserade data och tjänster omfattas inom ramen för denna verksamhet.

67.   I kriterierna om väsentligt bidrag i avsnitt 8.2 ”Datadrivna lösningar för minskningar av växthusgasutsläpp” anges följande: ”Om en alternativ lösning/teknik redan finns tillgänglig på marknaden ger IKT-lösningen betydande minskningar av växthusgasutsläppen under hela livscykeln jämfört med den alternativa lösningen/tekniken med bäst prestanda.” Hur kvantifierar ni betydande, och hur jämför ni detta mot det alternativ med bäst prestanda som finns tillgängligt på marknaden?

Enligt svaret på fråga 42 i kommissionens tillkännagivande C/2023/267 (en liknande fråga avseende avsnitt 3.6) kan kravet tillämpas med viss flexibilitet. Ingen gemensam prestandanivå impliceras i kriteriet ”betydande minskningar av växthusgasutsläppen under hela livscykeln jämfört med den alternativa lösningen/tekniken med bäst prestanda”.

Verksamhetsutövare bör motivera huruvida och hur deras teknik gör det möjligt att uppnå betydande minskningar av växthusgasutsläpp jämfört med annan konkurrerande teknik. När de gör detta bör de säkerställa att deras bedömning är förenlig med alla trovärdiga, tillgängliga externa informationskällor om teknikens potential att bidra till att fasa ut fossila bränslen. Företagen bör också påvisa denna faktor i samband med den tredjepartskontroll som krävs enligt de tekniska granskningskriterierna och (särskilt företag som omfattas av artikel 8 i taxonomiförordningen) bör lämna all relevant information som en del av sin icke-finansiella rapport. Verksamhetsutövare kan bedöma en digital lösnings prestandanivå med hjälp av Net-Carbon Impact Assessment Methodology.

68.   Vilka företag måste rapportera enligt avsnitt 8.2 ”Datadrivna lösningar för minskningar av växthusgasutsläpp”?

Alla finansiella eller icke-finansiella företag som investerar i digitalisering bör rapportera enligt avsnitt 8.2 när de IKT-lösningar de har investerat i och genomfört möjliggör en minskning av växthusgasutsläppen.

Avsnitt 8.2 är inriktat på specifika digitala lösningar som utvecklas eller genomförs för att minska utsläppen av växthusgaser. Sådana lösningar kan vara en innovativ kombination av digitala nätverk och digital teknik och tillämpningar som 5G, sakernas internet, artificiell intelligens (AI) och blockkedjor.

Rapporteringen inom ramen för denna verksamhet utförs främst av utvecklarna av dessa delvisa eller fullständiga lösningar (t.ex. de som tillhandahåller och levererar IKT-lösningar), men rapporteringen bör också återspeglas på användarsidan i form av gröna investeringar. Exempelvis är digitalisering, som energiindustrin har nämnt, central för att integrera energieffektivitet i energisektorn. Detta innebär att alla digitaliseringslösningar som genomförs för att främja energieffektivitet och som bygger på en eller en kombination av de tekniker som nämns i avsnitt 8.2, och annan teknik som inte listas specifikt, bör rapporteras enligt avsnitt 8.2. Detsamma gäller alla sektorer där digitaliseringen bidrar till att främja bättre miljöprestanda.

AVSNITT III   FRÅGOR SOM RÖR MÅLET OM ANPASSNING TILL KLIMATFÖRÄNDRINGAR (BILAGA II TILL DEN DELEGERADE AKTEN OM EU:S KLIMATTAXONOMI)

Energi

Avsnitt 4.9    ”Överföring och distribution av el” i bilaga II till den delegerade akten om EU:s klimattaxonomi

69.   I kriterierna för tillämpningen av principen om att inte orsaka betydande skada för begränsning av klimatförändringarna i avsnitt 4.9 ”Överföring och distribution av el” i bilaga II till den delegerade akten om EU:s klimattaxonomi anges följande: ”Infrastrukturen är inte avsedd att skapa en direktanslutning eller bygga ut en befintlig direktanslutning till ett kraftverk där de direkta växthusgasutsläppen överstiger 270 g koldioxidekvivalenter per kWh.” I kriterierna om väsentligt bidrag till begränsningen av klimatförändringar för samma verksamhet i bilaga I till den delegerade akten om EU:s klimattaxonomi nämns dock följande: ”Infrastruktur för att upprätta en direkt anslutning eller utvidga en befintlig direkt anslutning mellan en understation eller ett nät och en produktionsanläggning som är mer växthusgasintensiv än 100 g koldioxidekvivalenter per kWh beräknat utifrån livscykeln, är inte i överensstämmelse.” Varför ingick inte hänvisningen till en ”direkt anslutning mellan en understation eller ett nät och en produktionsanläggning” i kriterierna för tillämpningen av principen om att inte orsaka betydande skada?

Hänvisningen till en ”direkt anslutning mellan en understation eller ett nät och en produktionsanläggning” inkluderades i kriterierna om väsentligt bidrag till begränsningen av klimatförändringar i bilaga I till den delegerade akten om EU:s klimattaxonomi. Omvänt nämns inte anslutningen till en understation i kriterierna för tillämpningen av principen om att inte orsaka betydande skada för begränsningen av klimatförändringar för samma verksamhet i bilaga II till den delegerade akten om EU:s klimattaxonomi.

Vid fastställandet av kriterierna för tillämpningen av principen om att inte orsaka betydande skada tog kommissionen hänsyn till den pågående omställningen av överförings- och distributionssystem som räknar med indirekta anslutningar till produktionsanläggningar där de direkta utsläppen av växthusgaser överskrider tröskelvärdet. Det är möjligt att uppfylla kriterierna för tillämpningen av principen om att inte orsaka betydande skada utan att utesluta anslutningar till vissa produktionsanläggningar, eftersom fokus bör ligga på systemets totala utsläppsnivå. Ambitionsnivån för ett väsentligt bidrag är högre än den som fastställs i kriterierna för tillämpningen av principen om att inte orsaka betydande skada.

Kriterierna för tillämpningen av principen om att inte orsaka betydande skada för driften av en befintlig energiinfrastruktur är inte lika stränga som kriterierna för nya installationer, eftersom systemansvariga använder befintlig infrastruktur och inte kan förväntas koppla bort befintliga tillgångar. Vid bedömningen av distributions- och överföringssystemets överensstämmelse är det nödvändigt att titta på den övergripande energimixen.

Vattenförsörjning, avloppsrening, avfallshantering och sanering

Avsnitt 5.13    ”Avsaltning” i bilaga II till den delegerade akten om EU:s klimattaxonomi

70.   Hur bör värdet för växthusgasutsläppen från avsaltningsanläggningen per m3 producerat sötvatten beräknas i syfte att uppfylla kriterierna för tillämpningen av principen om att inte orsaka betydande skada för begränsningen av klimatförändringar i avsnitt 5.13 ”Avsaltning”? Bör energiintensiteten i hela avsaltningsprocessen och de direkta växthusgasutsläppen från den inmatade energin beaktas? Omfattar växthusgasintensiteten hos producerad el producerad energi eller levererad energi?

Förhållandet mellan växthusgasutsläpp från avsaltningsanläggningen per m3 producerat sötvatten beräknas som förhållandet mellan följande:

—	I täljaren: de totala direkta växthusgasutsläppen från den energi som används, oavsett om den produceras av eller levereras till anläggningen, under rapporteringsperioden och i hela avsaltningsprocessen (enligt beskrivningen av verksamheten).

—	I nämnaren: den totala volym färskvatten i m3 som producerats under rapporteringsperioden.

Täljaren bör beräknas genom att multiplicera mängden energi som används under hela avsaltningsprocessen med motsvarande direkta växthusgasutsläpp från den energi som används. Om den energi som används i avsaltningsprocesserna kommer från källor/ursprung med olika direkta växthusgasutsläpp bör beräkningen göras för respektive energikälla/ursprung (dvs. respektive mängd energi som används från respektive energikälla/ursprung bör multipliceras med motsvarande direkta växthusgasutsläpp från energin från den källan/det ursprunget).

71.   I avsnitt 5.13 ”Avsaltning”, omfattar växthusgasintensiteten för el endast den el som används i energinätet, eller omfattar den även den el som används av hushållen?

Vid beräkningen av växthusgasintensiteten på anläggningsnivå inkluderas energianvändningen under hela avsaltningsprocessen, inklusive sidobehandling, pumpning och utledning av saltvattnet. Den inkluderar dock varken den energi som används för distribution av producerat sötvatten eller den energi som används av slutanvändarna (inbegripet hushållen).

Transporter

Avsnitt 6.15    ”Infrastruktur som möjliggör vägtransport och kollektivtrafik” i bilaga II till den delegerade akten om EU:s klimattaxonomi

72.   Kriteriet för tillämpningen av principen om att inte orsaka betydande skada för begränsning av klimatförändringarna i avsnitt 6.15 ”Infrastruktur som möjliggör vägtransport och kollektivtrafik” är följande: ”Infrastrukturen är inte avsedd för transport eller lagring av fossila bränslen.” Hur kan leverantörer av utrustning uppfylla detta kriterium med tanke på att de inte kontrollerar den typ av transport och/eller lagring som kommer att använda infrastrukturen?

Den verksamhet som anges i avsnitt 6.15 omfattar anläggande, modernisering, underhåll och drift av olika typer av infrastruktur som möjliggör vägtransport och kollektivtrafik. Detta innebär att tillverkare av utrustning som används för denna verksamhet inte omfattas inom ramen för denna verksamhet.

Katastrofriskhantering

Avsnitt 14.1    ”Nödtjänster” i bilaga II till den delegerade akten om EU:s klimattaxonomi

73.   Beredskap och insatser vid oljeutsläpp omfattas inom ramen för avsnitt 14.1 ”Nödtjänster” (led e i beskrivningen av verksamheten). Omfattas försäljning av utrustning som används vid akuta oljeutsläpp och förebyggande åtgärder inom ramen för avsnitt 14.1?

Enligt punkt 2 d i beskrivningen inbegriper den ekonomiska verksamheten enligt avsnitt 14.1 ”Nödtjänster” ”förvärv, lagring, uppgradering och underhåll av materiella medel [...] som behövs för att mildra de omedelbara konsekvenserna av en katastrof”.

Detta innebär att även om omsättningen, kapitalutgifterna eller driftsutgifterna för ett företag som använder utrustningen för att hantera akuta oljeutsläpp och/eller förebygga utsläpp omfattas inom ramen för avsnitt 14.1, omfattas det företag som tillverkar och säljer utrustningen och genererar intäkter från den inte inom ramen för denna verksamhet.

AVSNITT IV   FRÅGOR SOM RÖR MÅLET OM VATTEN OCH MARINA RESURSER (BILAGA I TILL DEN DELEGERADE AKTEN OM EU:S MILJÖTAXONOMI)

Allmänt

74.   I vilken utsträckning omfattar verksamheterna rörande avfallshantering även intern verksamhet (t.ex. separering av farligt från icke-farligt avfall på platsen för överlämnandet)?

Verksamheterna rörande avfallshantering omfattar intern verksamhet, inbegripet separering av farligt från icke-farligt avfall på plats. De omfattar inte bortskaffande av avfall.

Vattenförsörjning, avloppsrening, avfallshantering och sanering

Avsnitt 2.1    ”Vattenförsörjning” i bilaga I till den delegerade akten om EU:s miljötaxonomi

75.   Vad är skillnaden mellan avsnitt 2.1 ”Vattenförsörjning” i bilaga I till den delegerade akten om EU:s miljötaxonomi och avsnitt 5.1 ”Uppförande, utbyggnad och drift av system för uppsamling och rening av vatten samt vattenförsörjningssystem” samt avsnitt 5.2 ”Förnyelse av system för uppsamling och rening av vatten samt vattenförsörjningssystem” i bilagorna I och II till den delegerade akten om EU:s klimattaxonomi?

Även om det finns överlappningar i beskrivningen av verksamheterna avser avsnitt 2.1 i bilaga I till den delegerade akten om EU:s miljötaxonomi verksamheter som bidrar väsentligt till hållbar användning och skydd av vatten och marina resurser, medan avsnitten 5.1 och 5.2 i bilagorna I och II till den delegerade akten om EU:s klimattaxonomi avser verksamheter som bidrar väsentligt till begränsningen av eller anpassningen till klimatförändringar. Detta innebär att i synnerhet de tekniska granskningskriterierna för väsentligt bidrag skiljer sig åt.

Avsnitt 2.1 i bilaga I till den delegerade akten om EU:s miljötaxonomi avser ”Uppförande, utbyggnad, drift och förnyelse av system för uppsamling, rening och försörjning av dricksvatten som bygger på uttag av naturliga vattenresurser från yt- eller grundvattenkällor”. Detta motsvarar två separata verksamheter avseende dricksvattenförsörjningssystem i den delegerade akten om EU:s klimattaxonomi, där avsnitt 5.1 avser uppförande, drift och utbyggnad av system och avsnitt 5.2 avser förnyelse av befintliga dricksvattenförsörjningssystem.

76.   I de fall då endast vattenförsörjningsutrustning levereras och företaget inte är inblandat i driften av anordningarna, kan endast försäljning av utrustning utan drift anses omfattas av avsnitt 2.1 ”Vattenförsörjning”?

Verksamheten enligt avsnitt 2.1 ”Vattenförsörjning” i den delegerade akten om EU:s miljötaxonomi omfattar uppförande, utbyggnad, drift och förnyelse av system för uppsamling, rening och försörjning av dricksvatten, inbegripet uttag, rening och distribution av vatten. Den omfattar inte tillverkning av utrustning för vattenförsörjning. Vissa typer av utrustning omfattas av avsnitt 1.1 ”Tillverkning, installation och tillhörande tjänster för teknik för läckagekontroll som gör det möjligt att minska och förebygga läckage i vattenförsörjningssystem”.

AVSNITT V   FRÅGOR SOM RÖR MÅLET OM OMSTÄLLNING TILL EN CIRKULÄR EKONOMI (BILAGA II TILL DEN DELEGERADE AKTEN OM EU:S MILJÖTAXONOMI)

Tillverkning

Avsnitt 1.1    ”Tillverkning av plastförpackningsvaror” i bilaga II till den delegerade akten om EU:s miljötaxonomi

77.   Omfattas plastförpackningsvaror som är tillverkade av blandat material (t.ex. plast och kartong, exempelvis Tetra Pak) av avsnitt 1.1 ”Tillverkning av plastförpackningsvaror”?

Kraven i detta avsnitt omfattar verksamhet enligt Nace-kod C22.22 och därmed plastartiklar. Denna verksamhet omfattar följande exempel på format för plastförpackningsvaror: påsar, säckar, behållare, lådor, fodral, damejeanner och flaskor av plast. När det gäller förpackningsvaror med flera material gäller det dominerande materialet, vilket innebär att plastförpackningsvaror av blandade material, där majoriteten (i vikt) är plast, omfattas av avsnitt 1.1, medan de som inte är tillverkade av mestadels plast (t.ex. dryckesbehållare eller muggar av pappkartong) inte omfattas.

78.   Omfattas endast slutprodukter av avsnitt 1.1 ”Tillverkning av plastförpackningsvaror”, eller omfattas även plastkomponenter i förpackningsvaror?

De krav som anges i avsnitt 1.1 i bilaga II till den delegerade akten om EU:s miljötaxonomi hänvisar till tillverkningsverksamhet med Nace-kod C22.22. Denna kod omfattar antingen slutprodukter eller halvfabrikat, beroende på företagens verksamhet. Till exempel avser Nace-underkategori C22.22.9 verksamhet som utförs av en underleverantör som en del av tillverkningen av plastförpackningsvaror. I detta fall avser kraven i avsnitt 1.1 halvfabrikat.

Plastkomponenter kan omfattas av avsnitt 3.17 ”Basplastframställning” i bilagorna I och II till den delegerade akten om EU:s klimattaxonomi.

Avsnitt 1.2    ”Tillverkning av elektrisk och elektronisk utrustning” i bilaga II till den delegerade akten om EU:s miljötaxonomi

79.   Vilka typer av elektrisk och elektronisk utrustning (EEE) anses omfattas av avsnitt 1.2 ”Tillverkning av elektrisk och elektronisk utrustning”? Ingår alla typer av elektrisk utrustning i tillämpningsområdet? Kan komponenter till utrustning (t.ex. kablar) betraktas som utrustning?

All EEE omfattas av avsnitt 1.2 ”Tillverkning av elektrisk och elektronisk utrustning” i bilaga II till den delegerade akten om EU:s miljötaxonomi. Detta inbegriper även komponenter som exempelvis kablar eller reservdelar. I direktiv 2011/65/EU om begränsning av användning av vissa farliga ämnen i elektrisk och elektronisk utrustning anses följande vara elektrisk och elektronisk utrustning: all utrustning som är beroende av elektrisk ström eller elektromagnetiska fält för att fungera korrekt samt utrustning för generering, överföring och mätning av sådan ström och sådana fält, och som är avsedda att användas med en spänning på högst 1 000 volt växelström eller 1 500 volt likström. Direktiv 2012/19/EU om avfall som utgörs av eller innehåller elektrisk och elektronisk utrustning (WEEE-direktivet) omfattar också komponenter som när de sätts samman gör det möjligt för en EEE-produkt att fungera korrekt. Enligt beskrivningen av verksamheten omfattar detta inte tillverkning av andra kategorier av batterier än laddningsbara och icke-laddningsbara bärbara batterier.

80.   Hur bör verksamhetsutövarna rapportera om den taxonomiförenliga omsättningen enligt avsnitt 1.2 ”Tillverkning av elektrisk och elektronisk utrustning” i de fall den elektriska och elektroniska utrustningen (EEE) inte värderas individuellt eller säljs individuellt, utan säljs som en del av en övergripande tjänst (inklusive programvara, installation och andra tjänster)? Kan intäkter från det övergripande projektet rapporteras som taxonomiförenliga?

När EEE säljs som en del av ett större projekt måste verksamhetsutövaren bedöma vilka delar/komponenter i projektet som överensstämmer med de tekniska granskningskriterierna. Endast intäkter från element som uppfyller dessa kriterier kan rapporteras som taxonomiförenliga.

81.   I kriteriet om väsentligt bidrag i punkt 2.4.1 i avsnitt 1.2 ”Tillverkning av elektrisk och elektronisk utrustning” anges följande: ”Information om hantering av uttjänta produkter är allmänt tillgänglig under produktens livstid.” Vilken information innebär detta specifikt? Gäller detta även för produkter som inte är konsumentprodukter?

Detta omfattar den information som krävs enligt direktiv 2012/19/EU, som inbegriper information om hur produkten ska bortskaffas, hur produkten ska förberedas för återanvändning och hur produkten ska avfallsbehandlas (inbegripet materialåtervinning). Informationskravet gäller alla produkter (inklusive icke-konsumentprodukter).

82.   Kriteriet om väsentligt bidrag i punkt 2.6 i avsnitt 1.2 ”Tillverkning av elektrisk och elektronisk utrustning” inkluderar krav på proaktiv ersättning av farliga ämnen. Vilka bevis måste läggas fram för att bevisa proaktiv ersättning av farliga ämnen?

Konkreta bevis för att styrka proaktiv ersättning av farliga ämnen beror på det enskilda fallet. Detta innebär att en uttömmande förteckning inte kan föreskrivas. I allmänhet kan bevisen sammanställas i en teknisk dokumentation i enlighet med relevanta standarder. Bl.a. fungerar provningsrapporter som ett meningsfullt bevis på att man framgångsrikt har ersatt farliga ämnen i elektrisk och elektronisk utrustning. Bevisen bör innehålla följande:

—	Information om de ämnen som har ersatts och deras specifika användningsområden. Om ämnet omfattas av begränsningar men är tillfälligt tillåtet enligt direktiv 2011/65/EU (RoHS-direktivet) bör informationen hänvisa till kriterierna i artikel 5.1 a och beskriva varför en ersättning är motiverad.

—	En ersättningsplan som utarbetats och som innehåller föreslagna åtgärder för att utveckla, begära utveckling av och/eller använda möjliga alternativ, samt en tidsplan för sådana åtgärder.

—

En analys av det alternativa ämnet eller materialet eller den alternativa komponenten på grundval av en livscykelanalys, som innehåller information om möjlig förberedning för återanvändning eller materialåtervinning av avfall som utgörs av eller innehåller elektrisk eller elektronisk utrustning och relevanta föreskrifter om lämplig avfallsbehandling. Dessutom bör bedömningen ta hänsyn till alternativens säkerhet, tillgänglighet och tillförlitlighet och, i tillämpliga fall, eventuella betydande socioekonomiska konsekvenser av ersättandet.

83.   I kriteriet om väsentligt bidrag i punkt 2.6.6 i avsnitt 1.2 ”Tillverkning av elektrisk och elektronisk utrustning” används begreppet ”rökgas”. Motsvarar detta det kemiska grundämnet F eller F2-molekylen?

Fluor i gasform är endast stabil i form av molekylen F2. När det i den delegerade akten hänvisas till rökgas avses därför F2-molekyler och inte det enskilda grundämnet F.

84.   I enlighet med artikel 57 i batteriförordningen får producenter utse en producentansvarsorganisation som ska fullgöra skyldigheterna avseende utökat producentansvar för deras räkning. Är denna process förenlig med kriterierna om väsentligt bidrag i punkt 2.7.2 i avsnitt 1.2 ”Tillverkning av elektrisk och elektronisk utrustning”?

För bärbara batterier ska producenten inrätta system för återtagande och insamling av förbrukade bärbara batterier, inklusive insamlingspunkter, i alla medlemsstater där produkten släpps ut på marknaden. I enlighet med artikel 57 i batteriförordningen kan denna skyldighet också fullgöras genom att en producentansvarsorganisation utses.

85.   I kriteriet om väsentligt bidrag i punkt 2.2.1 i avsnitt 1.2 ”Tillverkning av elektrisk och elektronisk utrustning” hänvisas till ”den högsta utnyttjade reparerbarhetsklassen”. Vad motsvarar dessa klasser: bara A-nivå, A-B-C-nivå eller 8–10 av 10?

Syftet med detta krav är att uppmuntra verksamhetsutövare att inrikta sig på de två högsta energiklasserna förutom när dessa inte är väsentligt utnyttjade.

Detta krav gäller endast om ett poängsättningssystem för produktspecifika reparationer har inrättats i enlighet med EU-rätten, t.ex. systemet för smarttelefoner och surfplattor enligt kommissionens delegerade förordning (EU) 2023/1669 (72).

86.   I linje med direktivet om avfall som utgörs av eller innehåller elektriska eller elektroniska produkter (WEEE-direktivet) krävs allmänt tillgänglig hantering av uttjänta produkter endast för konsumentprodukter och inte för B2B-produkter. Gäller det krav på ”allmänt tillgänglig” som avses i kriteriet om väsentligt bidrag i punkt 2.4.1 i avsnitt 1.2 ”Tillverkning av elektrisk och elektronisk utrustning” även B2B-produkter?

Enligt WEEE-direktivet ska det för avfall som utgörs av eller innehåller elektrisk och elektronisk utrustning (EEE) och som kommer från privathushåll (konsumentprodukter) finnas allmänt tillgängliga insamlingsplatser så att konsumenterna kan återlämna sådant avfall åtminstone avgiftsfritt. Medlemsstaterna ska se till att det, i synnerhet i förhållande till befolkningstätheten, finns ett nödvändigt antal insamlingsplatser som är lätt tillgängliga.

Avfall från EEE som sannolikt kommer att användas av både privathushåll och andra användare än privathushåll ska under alla omständigheter anses vara WEEE från privathushåll. Kravet på att det ska finnas allmänt tillgängliga insamlingsplatser gäller därför.

När det gäller annat WEEE än WEEE från privathushåll (B2B-produkter) finns det dock inget krav på allmänt tillgängliga insamlingsplatser. För avfall från B2B-produkter ska deras producenter eller tredje part som agerar för deras räkning tillhandahålla insamling av sådant avfall.

87.   I enlighet med Reach-förordningen får företag fortsätta att använda ämnen enligt bilaga XIV efter beslut om godkännande av kommissionen. Är de godkända ämnena inte heller tillåtna i produkter enligt avsnitt 1.2 ”Tillverkning av elektrisk och elektronisk utrustning”?

Bestämmelserna om godkännande enligt Reach-förordningen (avdelning VIII) avser utsläppande av ett ämne på marknaden eller en tillverkares, importörs eller nedströmsanvändares användning av detta ämne. Infogandet av ämnen i varor (produkter) omfattas av de bestämmelserna, medan förekomsten av ämnen i varor inte ingår i detta tillämpningsområde. Utsläppande på marknaden eller användning av en vara som innehåller ett ämne som anges i bilaga XIV omfattas därför inte av kravet på godkännande. I samband med bedömningen av taxonomiförenligheten hos ekonomisk verksamhet enligt avsnitt 1.2 ”Tillverkning av elektrisk och elektronisk utrustning” tillåts inte utsläppande på marknaden eller användning av en vara som innehåller ett ämne som anges i bilaga XIV när det gäller ekonomisk verksamhet som avses i tillägg C, med undantag för om verksamhetsutövarna bedömer och dokumenterar att det inte finns några andra lämpliga alternativa ämnen eller tekniker på marknaden och att varorna används under kontrollerade förhållanden.

Vattenförsörjning, avloppsrening, avfallshantering och sanering

Avsnitt 2.3    ”Insamling och transport av icke-farligt och farligt avfall” i bilaga II till den delegerade akten om EU:s miljötaxonomi

88.   Vad gäller avsnitt 2.3 ”Insamling och transport av icke-farligt och farligt avfall”, ingår plast, metall och förpackningsavfall inte bland de material som ska samlas in separat?

I punkt 2 första stycket i kriterierna om väsentligt bidrag anges vilka avfallsmaterial som ska samlas in separat.

Plast, metaller och förpackningsavfall hör till de övriga fraktioner av avfall som avses i punkt 2 andra stycket. I enlighet med punkt 2 andra stycket kan avfallstyper som inte uttryckligen nämns i första stycket blandas, om sådan blandning är tillåten enligt ramdirektivet om avfall.

Enligt ramdirektivet om avfall kan medlemsstaterna på vissa villkor göra undantag från skyldigheten att samla in vissa material separat. I enlighet med detta undantag samlas plast och metaller in tillsammans i vissa medlemsstater. Sådan insamling av plast och metaller i blandad fraktion omfattas av verksamheten enligt avsnitt 2.3 ”Insamling och transport av icke-farligt och farligt avfall”.

89.   Är kriterierna om väsentligt bidrag i avsnitt 2.3 ”Insamling och transport av icke-farligt och farligt avfall” kumulativa eller alternativa?

Kriterierna om väsentligt bidrag är kumulativa, eftersom de inte uttryckligen anges som alternativ. Varje punkt beskriver en särskild aspekt av avfallsinsamlingssystemet. För kommunala avfallsflöden krävs också överensstämmelse med punkt 3 i kriterierna om väsentligt bidrag.

90.   Medger kriteriet om väsentligt bidrag i punkt 2 i i avsnitt 2.3 ”Insamling och transport av icke-farligt och farligt avfall”, som kräver att papper/kartong samlas in separat och inte blandas med andra avfallsflöden, att insamlingssystem omfattas där papper samlas in tillsammans med metall eller plast?

I avsnitt 2.3 i bilaga II till den delegerade akten om EU:s miljötaxonomi fastställs tekniska granskningskriterier som är strängare än artikel 10 i ramdirektivet om avfall. I punkt 2 första stycket i kriterierna om väsentligt bidrag anges att papper och kartong ska samlas in separat. Avfallsinsamlingssystem där papper blandas med andra fraktioner omfattas därför inte.

91.   Om avfallet inte innefattar separation av material i insamlingsskedet (materialet samlas in tillsammans), är modellen att separera avfallet först på avlämningsplatsen tillräcklig för att uppfylla kriterierna om väsentligt bidrag i avsnitt 2.3 ”Insamling och transport av icke-farligt och farligt avfall”?

I kriterierna om väsentligt bidrag i avsnitt 2.3 anges att denna verksamhet omfattar följande:

”1.	Allt insamlat och transporterat avfall som har källsorterats ska gå till förberedelse för återanvändning eller materialåtervinning.

2.

Källsorterat avfall bestående av i) papper och kartong, ii) textilier, iii) biologiskt avfall, iv) trä, v) glas, vi) avfall från elektrisk och elektronisk utrustning (WEEE) eller vii) alla typer av farligt avfall samlas in separat (dvs. i enskilda fraktioner) och blandas inte med andra avfallsflöden.”

Enligt punkt 2 andra stycket skulle blandad insamling av annat källsorterat icke-farligt avfall än de fraktioner som nämns i punkt 2 första stycket emellertid fortfarande kunna uppfylla kriterierna om väsentligt bidrag i avsnitt 2.3, om något av villkoren i de följande leden i artikel 10.3 i ramdirektivet om avfall är uppfyllt. Villkoren är följande:

a)

Insamling av vissa typer av avfall tillsammans påverkar inte deras möjligheter att i enlighet med artikel 4 genomgå förberedelse för återanvändning, materialåtervinning eller andra återvinningsförfaranden och leder till ett återvinningsresultat som är kvalitetsmässigt jämförbart med det som uppnås vid separat insamling.

b)	Separat insamling leder inte till det bästa miljömässiga resultatet, mot bakgrund av den sammanlagda miljöpåverkan från hanteringen av de aktuella avfallsströmmarna.

c)	Separat insamling är inte tekniskt genomförbar med beaktande av god praxis för avfallsinsamling.

Sammanfattningsvis är det på vissa villkor möjligt att göra undantag från obligatorisk separat insamling vid källan av de olika avfallsflödena (annat avfall än farligt avfall och annat avfall än avfall som uttryckligen nämns i punkt 2 första stycket), för att uppfylla kriterierna om väsentligt bidrag i avsnitt 2.3. Överensstämmelse med punkt 1 skulle fortfarande krävas (dvs. avfallet bör vara avsett för förberedelse för återanvändning eller för en materialåtervinningsanläggning).

Avsnitt 2.6    ”Sanering och demontering av uttjänta produkter” i bilaga II till den delegerade akten om EU:s miljötaxonomi

92.   Beskrivningen i avsnitt 2.6 ”Sanering och demontering av uttjänta produkter” inbegriper ”Uppförande, drift och uppgradering av anläggningar ... [för] demontering och rening av komplexa uttjänta produkter, rörliga tillgångar och deras komponenter för återvinning av material eller förberedelse för återanvändning av komponenter”. Innebär detta att endast byggherrar eller ägare till ett skeppsvarv skulle omfattas av denna verksamhet? Eller kan en annan aktör som är involverad i demonteringen av ett fartyg också anses omfattas inom ramen för denna verksamhet? Alternativt, om de har ett arbetslag som arbetar på skeppsvarvet för att möjliggöra demonteringen, skulle detta omfattas av verksamheten, eller är det kopplat till ägandet av anläggningen?

När det gäller anläggningar för demontering och rening av uttjänta fartyg omfattar verksamheten uppförande, drift och uppgradering av anläggningar för demontering och rening av uttjänta fartyg.

I punkt 3 i kriterierna om väsentligt bidrag anges som ett krav att anläggningen ska ingå i den europeiska förteckningen i enlighet med kommissionens genomförandebeslut (EU) 2016/2323, som endast omfattar fartygsåtervinningsanläggningar. Enligt förordning (EU) nr 1257/2013 avses med ”fartygsåtervinningsanläggning” ett angivet område som är ett varv eller en anläggning i en medlemsstat eller ett tredjeland och som används för att återvinna fartyg. Verksamheten omfattar därför uppförande, drift och uppgradering av skeppsvarv eller anläggningar för demontering och rening av uttjänta fartyg, men den omfattar inte den verksamhet som bedrivs av underleverantörer som tillhandahåller tjänster, utrustning eller arbeten i detta sammanhang.

93.   Hur ska avveckling av ett fartyg som håller på att demonteras och återvinnas rapporteras enligt avsnitt 2.6 ”Sanering och demontering av uttjänta produkter”?

I de allra flesta fall kommer en redare inte att ådra sig några kostnader vid avvecklingen av fartyget, utan kommer att göra vinst. Om demontering och sanering av uttjänta fartyg utgör en kostnad för redare/fartygsoperatörer bör de dock betrakta sina utgifter för demontering och sanering av uttjänta fartyg som kapitalutgifter eller driftsutgifter, beroende på vad som är lämpligt, när de bedömer huruvida deras kapitalutgifter eller driftsutgifter är förenliga med taxonomikraven. Redare/fartygsoperatörer bör följa relevanta bokföringsregler för att redovisa sina skyldigheter att demontera och återvinna sina fartyg.

För företag som tillämpar IFRS bör exempelvis den beräknade kostnaden för avveckling inkluderas i tillgångens anskaffningsvärde vid tidpunkten för fartygets konstruktion, i enlighet med IAS 16 Materiella anläggningstillgångar. Den bör därför ingå i kapitalutgiftsindikatorerna enligt taxonomin, i enlighet med avsnitt 1.1.2 i bilaga I till den delegerade akten om upplysningar enligt taxonomin, och en avvecklingsavsättning (dvs. en skuld) på samma belopp bör redovisas i enlighet med IAS 37 Avsättningar, eventualförpliktelser och eventualtillgångar. Redovisning/borttagande från balansräkningen av (eller eventuella förändringar i) avvecklingsavsättningen (skulden) eller avskrivning av de beräknade kostnaderna för avvecklingen ingår inte i de centrala resultatindikatorerna enligt taxonomin. Vid tidpunkten för avvecklingen av fartyget bör de faktiska avvecklingskostnaderna dras av från avvecklingsavsättningen (skulden). Om dessa kostnader överstiger beloppet för avvecklingsavsättningen för det fartyget skulle de överskjutande kostnaderna kunna betraktas som driftsutgifter. Dubbelräkning bör undvikas.

Avsnitt 2.7    ”Sortering och materialåtervinning av icke-farligt avfall” i bilaga II till den delegerade akten om EU:s miljötaxonomi

94.   Omfattas avfallshanteringsanläggningar (t.ex. en återvinningsanläggning för multimaterial) som endast förbereder för återvinning (sorteringsarbetet) och inte utför själva återvinningen (som görs i avfallsanläggningar utomlands) av avsnitt 2.7 ”Sortering och materialåtervinning av icke-farligt avfall”?

Anläggningar som endast sorterar avfall men som inte faktiskt återvinner det omfattas också inom ramen för avsnitt 2.7.

Bygg- och fastighetsverksamhet

Avsnitt 3.1    ”Uppförande av nya byggnader” i bilaga II till den delegerade akten om EU:s miljötaxonomi

95.   I kriteriet om väsentligt bidrag i punkt 4 i avsnitt 3.1 ”Uppförande av nya byggnader” fastställs tröskelvärden för användning av sekundära råmaterial. Vad menas med ”För den sammanlagda mängden betong, natursten eller kompositsten” som det hänvisas till i tröskelvärdena?

Kriteriet om väsentligt bidrag i punkt 4 ger de ekonomiska aktörerna flexibilitet genom att för olika materialkategorier fastställa tröskelvärden för användning av sekundära råmaterial som en högsta procentandel för användningen av primära råmaterial per materialkategori. Här kombineras flera material i en materialkategori (t.ex. ”betong, natursten eller kompositsten”), i stället för att tröskelvärden fastställs för varje material separat.

Fraserna ”för den sammanlagda mängden/för det sammanlagda antalet” avser de sekundära råmaterial som utgör denna materialkategori samt alla återanvända byggprodukter. Om ett byggprojekt t.ex. använder återanvända beläggningsplattor av natursten räknas detta in i tröskelvärdet för detta material tillsammans med eventuella sekundära råmaterial som används i nya produkter av betong och kompositsten.

Tröskelvärdena beräknas genom att det sekundära råmaterialet subtraheras från den totala mängden av varje materialkategori som används i arbetena, mätt i massa i kg. För kategorin ”betong, natursten eller kompositsten” bör t.ex. minst 30 % av den sammanlagda massan av betong, natursten eller kompositsten som används i byggarbetet vara sekundära råmaterial (inklusive återanvända produkter) i den materialkategorin.

96.   Vilka exempel finns på ”återanvända byggprodukter” som avses i kriterierna om väsentligt bidrag i avsnitt 3.1 ”Uppförande av nya byggnader”?

I allmänhet skulle återanvändning av byggprodukter (inbegripet icke-avfallsmaterial som upparbetats på plats) t.ex. kunna omfatta återanvändning av takelement, fönster, dörrar, tegelstenar, stenar eller betongelement så länge de motsvarar de relevanta definitioner av begagnade eller återtillverkade byggprodukter som anges i artikel 3.20 och 3.25 i förordningen om byggprodukter.

97.   För att uppfylla kriteriet om väsentligt bidrag i punkt 1 i avsnitt 3.1 ”Uppförande av nya byggnader”, är det tillräckligt att avfall sorteras för återanvändning, materialåtervinning och annan resursåtervinning på byggarbetsplatsen? Eller måste det dokumenteras att avfallet har samlats in och skickats för t.ex. återanvändning eller materialåtervinning (med uppgift om t.ex. mottagaren och den avsedda behandlingsformen)?

För att uppfylla kriteriet om väsentligt bidrag i punkt 1 i avsnitt 3.1 är det inte tillräckligt att sortera det icke-farliga bygg- och rivningsavfallet på byggarbetsplatsen. Det krävs dokumentation som styrker att åtminstone den andel av det icke-farliga bygg- och rivningsavfallet som anges för den specifika verksamheten har förberetts för återanvändning eller har återvunnits i enlighet med definitionen i ramdirektivet om avfall. Med andra ord föreligger ett behov av att säkerställa att det icke-farliga bygg- och rivningsavfall som genereras på byggarbetsplatsen förbereds för återanvändning eller materialåtervinns.

Enligt artikel 3.16 i ramdirektivet om avfall innebär ”förberedelse för återanvändning” återvinningsförfaranden som går ut på kontroll, rengöring eller reparation, genom vilka produkter eller komponenter av produkter som har blivit avfall bereds för att användas igen utan någon annan förbehandling. En förutsättning för förberedelse för återanvändning av byggnadselement är vanligtvis selektiv nedmontering av byggnader eller andra anläggningar.

Enligt artikel 3.17 i ramdirektivet om avfall innebär ”materialåtervinning” varje form av återvinningsförfarande genom vilket avfallsmaterial upparbetas till produkter, material eller ämnen, antingen för det ursprungliga ändamålet eller för andra ändamål. Det omfattar upparbetning av organiskt material men inte energiåtervinning och upparbetning till material som ska användas som bränsle eller fyllmaterial.

Verksamhetsutövaren visar att det tröskelvärde på 90 % som ingår i kriteriet om väsentligt bidrag i punkt 1 är uppfyllt genom att rapportera om Level(s) indikator 2.2 (73) med hjälp av Level 2-rapporteringsformatet för olika avfallsflöden. Relevanta dokument för att visa att detta kriterium om väsentligt bidrag uppfylls omfattar ett kvitto för avfall som förs till avfallsåtervinningsanläggningen (i kg), kvitton för den totala mängden avfall som förts till olika avfallsanläggningar (i kg) (dvs. materialåtervinning, återfyllnad, deponering osv.) eller uppskattningar av den totala mängden avfall som genererats på grundval av en granskning före rivning eller en granskning före renovering.

98.   Kommer det att vara möjligt att främja tillgången till uppgifter om produktprestanda som begärs enligt kriterierna om väsentligt bidrag i avsnitt 3.1 ”Uppförande av nya byggnader” genom delegerade akter enligt den reviderade förordningen om byggprodukter?

Den prestanda- och överensstämmelsedeklaration som krävs enligt förordningen om byggprodukter kommer att innehålla den information som krävs för produkterna. Det finns inget behov av delegerade akter.

99.   Enligt kriterierna om väsentligt bidrag i avsnitt 3.1 ”Uppförande av nya byggnader” krävs att verksamhetsutövarna använder de informationshanteringssystem som tillhandahålls av nationella verktyg såsom fastighetsregister eller offentliga register för att bevara information om byggnaden på lång sikt. Vissa medlemsstater har inga offentliga register, utan endast privata register. Skulle dessa fortfarande räknas?

Det relevanta kriteriet i avsnitt 3.1 syftar till att säkerställa att uppgifterna är tillgängliga för allmänheten snarare än att ändra äganderätten till uppgifterna eller införa offentligt ägande av uppgifterna. Uttrycket ”offentliga register” i punkt 5 i kriterierna om väsentligt bidrag används endast som exempel. Nationella register eller motsvarande informationshanteringssystem kan ha vissa åtkomstbegränsningar (t.ex. åtkomst som är skyddad genom användarnamn/lösenord) eller vara avgiftsbelagda. Även i dessa fall kan de fortfarande räknas in i skyldigheten att säkerställa bevarande av information om byggnaderna på lång sikt.

100.   Finns det några detaljerade riktlinjer för selektiv nedmontering enligt kriterierna om väsentligt bidrag i avsnitt 3.1 ”Uppförande av nya byggnader”?

EU:s protokoll och riktlinjer för bygg- och rivningsavfall (74) ger vägledning om granskning före rivning och renovering av byggnadsarbeten som stöder selektiv nedmontering och syftar till att öka återanvändning, förberedelse för återanvändning och återvinning av bygg- och rivningsavfall.

101.   Vad avses med begreppet ”återfyllnad” som avses i kriterierna om väsentligt bidrag i avsnitt 3.1 ”Uppförande av nya byggnader”?

”Återfyllnad” definieras i artikel 3.17a i ramdirektivet om avfall som alla former av återvinning där lämpligt icke-farligt avfall används för återställningsändamål i utgrävda områden eller vid landskapsmodulering. Avfall som används för återfyllnad ska ersätta material som inte utgör avfall, vara lämpligt för de ovannämnda ändamålen och begränsas till den mängd som är absolut nödvändig för att uppfylla dessa ändamål.

Icke-bindande information om återfyllnad finns i den förberedande studien för utarbetandet av kommissionens riktlinjer för definitionen av återfyllnad (75).

102.   Måste teknisk utrustning tas med i beräkningarna i livscykelanalysen enligt bilaga I när man väljer att lämna upplysningar med ”nationella verktyg” i enlighet med kriterierna om väsentligt bidrag i avsnitt 3.1 ”Uppförande av nya byggnader”? Är det möjligt att rapportera uppgifter från livscykelanalysen (effekterna på den globala uppvärmningspotentialen under hela livscykeln) med hjälp av ett nationellt verktyg även om det inte är helt anpassat till Level(s)?

För att uppfylla kriterierna om väsentligt bidrag i avsnitt 3.1 ”Uppförande av nya byggnader” i bilaga II till den delegerade akten om EU:s miljötaxonomi är verksamhetsutövare skyldiga att beräkna byggnaders globala uppvärmningspotential under hela livscykeln för varje stadium i livscykeln och på begäran redovisa den för investerare och kunder. I fotnoten till detta kriterium beskrivs tre olika sätt att uppfylla kriteriet: beräkningar i enlighet med EU:s gemensamma ramverk för Level(s), användning av ett nationellt beräkningsverktyg och användning av andra beräkningsverktyg.

Det specificeras att andra beräkningsverktyg än nationella verktyg endast får användas om de uppfyller minimikriterierna i EU:s gemensamma ramverk för Level(s) (se användarhandboken för Level(s) när det gäller indikator 1.2 (76)). Det finns dock inga specificeringar av användningen av ett nationellt verktyg. Därför kan ett officiellt nationellt eller regionalt verktyg användas även om det avviker från EU:s gemensamma ramverk för Level(s). Dessutom bör omfattningen av de delar som ingår i beräkningen motsvara kraven för ett officiellt nationellt eller regionalt verktyg.

Slutligen gör det reviderade direktivet om byggnaders energiprestanda beräkningen av livscykel-GWP obligatorisk för nya byggnader från och med 2028. Även om beräkningsmetoden för närvarande beskrivs i bilaga III med hänvisning till EN 15978 och EU:s gemensamma ramverk för Level(s) gav direktivet också kommissionen befogenhet att anta en delegerad akt om ändring av bilaga III och fastställande av en unionsram för nationella beräkningar.

Avsnitt 3.2    ”Renovering av befintliga byggnader” i bilaga II till den delegerade akten om EU:s miljötaxonomi

103.   I kriteriet om väsentligt bidrag i punkt 4 i avsnitt 3.2 ”Renovering av befintliga byggnader” anges följande: ”Minst 50 % av den ursprungliga byggnaden behålls.” Hur bör 50 % av den ursprungliga byggnaden definieras?

Beräkningen ska göras på grundval av den externa bruttogolvyta som behålls från den ursprungliga byggnaden med hjälp av tillämplig nationell eller regional mätmetod, alternativt med hjälp av definitionen av ”IPMS 1” i de internationella fastighetsmätningsstandarderna (77). Särskild vägledning kan finnas tillgänglig på nationell eller regional nivå. Om ”IPMS 1” används innehåller det dokumentet detaljerade förklaringar. Den totala arealen för den renoverade delen av byggnaden får inte överstiga 50 % av den ursprungliga byggnadens totala areal.

104.   Enligt kriterierna om väsentligt bidrag i avsnitt 3.2 ”Renovering av befintliga byggnader” krävs att den globala uppvärmningspotentialen under hela livscykeln ska beräknas. För denna beräkning måste verksamhetsutövarna följa standarden EN 15978. Vilka delar av standarden måste följas?

Generellt definieras omfattningen av byggnadselement och teknisk utrustning enligt EU:s gemensamma ramverk för Level(s). Förutom detta ställer kriteriet inte några andra krav på användningen av standarden. I vissa medlemsstater eller tredjeländer kan det finnas ett nationellt beräkningsverktyg för att lämna upplysningar eller för erhållande av bygglov, men andra beräkningsverktyg kan också användas om de motsvarar de minimikriterier som fastställs i EU:s gemensamma ramverk för Level(s). Standarden EN 15978 medger en flexibel tolkning.

Avsnitt 3.5    ”Användning av betong inom anläggningsarbeten” i bilaga II till den delegerade akten om EU:s miljötaxonomi

105.   Hur bör omfattningen av avsnitt 3.5 ”Användning av betong inom anläggningsarbeten” definieras? Bör endast materialkostnaderna för betong anges eller även kostnaderna för leveranser och tjänster som byggföretaget utför, t.ex. transport?

Verksamheten enligt avsnitt 3.5 omfattar användning av betong för nybyggnad, ombyggnad eller underhåll av väg- och vattenbyggnad. Verksamheten omfattar därför alla anläggningsarbeten, förutsatt att de uppfyller de tekniska granskningskriterierna.

Verksamhetsutövare som tillhandahåller tjänster för transport av cement omfattas inte inom ramen för denna verksamhet, men skulle kunna rapportera taxonomiförenlighet inom ramen för de godstransportverksamheter som ingår i bilagorna I och II till den delegerade akten om EU:s klimattaxonomi.

Information och kommunikation

Avsnitt 4.1    ”Tillhandahållande av datadrivna it- och OT-lösningar” i bilaga II till den delegerade akten om EU:s miljötaxonomi

106.   I avsnitt 4.1 ”Tillhandahållande av datadrivna it- och OT-lösningar” krävs efterlevnad av direktivet om avfall som utgörs av eller innehåller elektrisk och elektronisk utrustning (WEEE-direktivet) för it-produkter medan kraven för WEEE endast kan avse fysiska produkter. Vad är den rekommenderade vägen framåt för att uppfylla detta särskilda krav?

I kriteriet om väsentligt bidrag i punkt 8 c i avsnitt 4.1 ”Tillhandahållande av datadrivna it- och OT-lösningar” krävs att alla datadrivna it- och OT-lösningar uppfyller kriterierna för följande: ”c) Förberedelse för återanvändning, återvinning eller materialåtervinning, inbegripet avlägsnande av alla vätskor och en selektiv behandling utförs i enlighet med bilaga VII till direktiv 2012/19/EU.”

I direktiv 2012/19/EU (WEEE-direktivet) fastställs endast krav för behandling av uttjänt ”elektrisk och elektronisk utrustning” eller ”EEE”, dvs. utrustning som är beroende av elektrisk ström eller elektromagnetiska fält för att fungera korrekt samt utrustning för generering, överföring och mätning av sådan ström och sådana fält och som är avsedda att användas med en spänning på högst 1 000 volt växelström eller 1 500 volt likström. Programvara motsvarar inte denna definition av EEE.

Detta kriterium inkluderades för att ta hänsyn till behandling av den uttjänta maskinvara som används för att driva den datadrivna it- eller OT-lösningen men inte programvaran.

107.   Omfattas programvara (t.ex. SAP) av verksamheten enligt avsnitt 4.1 ”Tillhandahållande av datadrivna it- och OT-lösningar” eftersom programvara kan användas för leverantörshantering?

Enligt beskrivningen av verksamheten omfattas tillverkning, utveckling, installation, underhåll, reparation eller tillhandahållande av professionella tjänster, inbegripet teknisk rådgivning för utformning eller övervakning av olika typer av programvarusystem och it- eller OT-system, byggda för elektronisk fjärrövervakning och prediktivt underhåll.

108.   I kriterierna för tillämpningen av principen om att inte orsaka betydande skada för förebyggande och begränsning av föroreningar i avsnitt 4.1 ”Tillhandahållande av datadrivna it- och OT-lösningar” krävs följande: ”Den utrustning som används för att använda programvaran uppfyller kraven i direktiv 2009/125/EG på servrar och datalagringsprodukter.” Hur kan företag som endast är programvaruleverantörer följa denna bestämmelse med tanke på att de inte har tillgång till denna typ av information om maskinvaran?

Verksamheten enligt avsnitt 4.1 omfattar både it- och OT-lösningar, dvs. både programvaran och maskinvaran. De tekniska granskningskriterierna med krav avseende maskinvaruutrustning som används för att driva programvara, inbegripet servrar och datalagringsprodukter, gäller endast maskinvaruutrustning och inte programvara. Detta innebär att programvaruleverantörer som inte kontrollerar maskinvaruutrustningen inte behöver uppfylla detta kriterium.

Tjänster

Avsnitt 5.1    ”Reparation, renovering och återtillverkning” i bilaga II till den delegerade akten om EU:s miljötaxonomi

109.   Vilken form bör den avfallshanteringsplan som avses i kriterierna om väsentligt bidrag i avsnitt 5.1 ”Reparation, renovering och återtillverkning” ha i praktiken?

Avfallshanteringsplaner, t.ex. enligt avsnitt 5.1 ”Reparation, renovering och återtillverkning”, bör följa de principer för avfallshanteringsplaner som anges i artikel 28 i ramdirektivet om avfall i dess ändrade lydelse. Detta inbegriper en analys av den nuvarande situationen när det gäller avfallshantering i det berörda geografiska området och de åtgärder som ska vidtas för att i miljöhänseende förbättra sunda förberedelser för återanvändning, materialåtervinning, återvinning och bortskaffande av avfall samt en utvärdering av hur planen kommer att bidra till genomförandet av målen.

Planen bör åtminstone beakta i) typ, mängd och ursprung för det avfall som företaget genererar samt en bedömning av avfallsflödenas framtida utveckling och ii) befintliga större anläggningar för bortskaffande och återvinning, inbegripet eventuella särskilda lösningar för spilloljor, farligt avfall och avfall som innehåller betydande mängder råvaror av avgörande betydelse. Planen bör innehålla policyer för avfallshantering, inbegripet åtgärder för att motverka och förebygga all slags nedskräpning och för att städa upp alla typer av skräp, samt lämpliga kvalitativa eller kvantitativa indikatorer och mål.

Avsnitt 5.2    ”Försäljning av reservdelar” i bilaga II till den delegerade akten om EU:s miljötaxonomi

110.   I avsnitt 5.2 ”Försäljning av reservdelar”, vad bör betraktas som en förbrukningsvara och vad bör inte betraktas som en reservdel? Vilka funktioner har den produkt som reservdelen kan återställa? Omfattas endast primära funktioner? Eller omfattas samtliga funktioner hos de köpta produkterna, inklusive alla tillbehör som finns när försäljningen sker (t.ex. framkorgen på en stadscykel)?

Enligt avsnitt 5.2 definieras ”förbrukningsvaror” i fotnot 151 som ”icke-hållbara råmaterial som är avsedda att användas, förbrukas eller ersättas. De kan krävas för en konsumentprodukts funktion eller användas vid tillverkning utan att ingå i den färdiga produkten”. Förbrukningsvaror står i motsats till ”reservdelar”, som i fotnot 164 definieras som ”en separat del av en produkt som kan ersätta en del av en produkt med samma eller liknande funktion. Produkten kan inte fungera som avsett utan denna del av produkten. En produkts funktionalitet återställs eller uppgraderas när delen ersätts med en reservdel i enlighet med direktiv 2011/65/EU. Reservdelar får vara begagnade delar”.

I beskrivningen av verksamheten för försäljning av reservdelar ges dessutom exempel på förbrukningsvaror som inte omfattas av verksamheten (t.ex. tryckfärg, tonerpatroner, smörjmedel för rörliga delar och batterier).

Det finns ingen officiell förteckning över produkter som klassificeras som reservdelar. Verksamhetsutövarna måste göra den enskilda produktbedömningen på grundval av ovanstående definitioner.

Avsnitt 5.3    ”Förberedelse för återanvändning av uttjänta produkter och produktkomponenter” i bilaga II till den delegerade akten om EU:s miljötaxonomi

111.   Hur definierar ni begreppen ”återanvändning” och ”uttjänta produkter” som avses i kriterierna om väsentligt bidrag i avsnitt 5.3 ”Förberedelse för återanvändning av uttjänta produkter och produktkomponenter”?

Enligt ramdirektivet om avfall avses med ”återanvändning” varje förfarande som innebär att produkter eller komponenter som inte är avfall återanvänds i samma syfte för vilket de ursprungligen var avsedda. ”Förberedelse för återanvändning” innebär återvinningsförfaranden som går ut på kontroll, rengöring eller reparation, genom vilka produkter eller komponenter av produkter som har blivit avfall bereds för att användas igen utan någon annan förbehandling.

Det kan vara bra att erinra om att ”avfall” innebär ett ämne eller föremål som innehavaren gör sig av med eller avser eller är skyldig att göra sig av med. Enbart själva avsikten att göra sig av med föremålet gör att det blir till avfall. Detta är viktigt när man skiljer mellan återanvändning och förberedelse för återanvändning eftersom återanvändning avser ett föremål som inte har blivit avfall medan förberedelse för återanvändning avser ett föremål som har blivit avfall.

Ett föremål kan endast återanvändas om dess syfte inte har ändrats. Om syftet inte ändras utgör det återanvändning.

När ett föremål är uttjänt utgör det avfall. Det finns dock olika sätt på vilka föremålet kan upphöra att vara avfall, t.ex. genom att det förbereds för återanvändning, om det finns kriterier för när avfallet upphör att vara avfall som gäller för föremålet och föremålet uppfyller dem.

Avsnitt 5.5    ”Produkter som tjänst och andra cirkulära användnings- och resultatorienterade tjänstemodeller” i bilaga II till den delegerade akten om EU:s miljötaxonomi

112.   Hur bör kraven i avsnitt 5.5 ”Produkter som tjänst och andra cirkulära användnings- och resultatorienterade tjänstemodeller” tillämpas om ett uthyrningsföretag tillhandahåller generatorer för en byggarbetsplats? Måste varje hyrestillgång uppfylla kriterierna separat eller kan en grupp av tillgångar på byggarbetsplatsen anses omfattas om de tillsammans uppfyller villkoret? Eller hänför sig kriterierna för verksamheten till den totala tjänsten, t.ex. energiförbrukningen på platsen, från det uthyrningsföretag som tillhandahåller tjänsten?

Verksamheten enligt avsnitt 5.5 ”Produkter som tjänst och andra cirkulära användnings- och resultatorienterade tjänstemodeller” omfattar olika tjänstemodeller (t.ex. uthyrning eller leasing) genom vilka verksamhetsutövaren gör det möjligt för kunderna att använda olika produkter. Generatorer hör till de produkter som omfattas av denna verksamhet. Om inget annat anges är de tekniska granskningskriterierna för denna verksamhet tillämpliga på verksamhetsutövarens övergripande verksamhet och inte på specifika produkter som tillhandahålls av verksamhetsutövaren. Kraven enligt principen om att inte orsaka betydande skada för begränsningen av klimatförändringar avseende direkta utsläpp från verksamheten gäller särskilt situationer där verksamheten inbegriper produktion av värme/kyla eller kraftvärme på plats.

113.   Kan leasing av utrustning för insatser vid oljeutsläpp omfattas av avsnitt 5.5 ”Produkter som tjänst och andra cirkulära användnings- och resultatorienterade tjänstemodeller”?

Ekonomiska verksamheter som kan omfattas av avsnitt 5.5 ”Produkter som tjänst och andra cirkulära användnings- och resultatorienterade tjänstemodeller” inbegriper att ge kunderna tillgång till produkter genom tjänstemodeller som exempelvis leasing. Leasing till kunder av utrustning för insatser vid oljeutsläpp omfattas därför av denna verksamhet. Leasegivaren bör redovisa leasingkostnaderna, beroende på hur leasingavtalet redovisas, som kapital- eller driftsutgifter. Det företag som leasar utrustningen för insatser vid oljeutsläpp från en annan leverantör, dvs. leasetagaren, omfattas dock inte inom ramen för denna verksamhet.

AVSNITT VI   FRÅGOR SOM RÖR MÅLET OM FÖREBYGGANDE OCH BEGRÄNSNING AV FÖRORENINGAR (BILAGA III TILL DEN DELEGERADE AKTEN OM EU:S MILJÖTAXONOMI)

Vattenförsörjning, avloppsrening, avfallshantering och sanering

Avsnitt 2.4    ”Sanering av förorenade platser och områden” i bilaga III till den delegerade akten om EU:s miljötaxonomi

114.   I beskrivningen av verksamheten i avsnitt 2.4 ”Sanering av förorenade platser och områden” anges begreppet ”jord” i led d vii. Ingår jordluft i begreppet ”jord”?

I direktiv 2010/75/EU (direktivet om industriutsläpp) definieras ”mark” i artikel 3.21 som ”det översta lagret av jordskorpan mellan berggrunden och ytan. Marken består av mineralpartiklar, organiskt material, vatten, luft och levande organismer”. Jordluft ingår således i begreppet ”jord”.

115.   Vad är definitionen av ”förorenade område[t]” och ”föroreningar” som avses i beskrivningen av verksamheten i avsnitt 2.4 ”Sanering av förorenade platser och områden”?

Med utgångspunkt i definitionen av ”förorening” i direktivet om industriutsläpp avses med föroreningar direkt eller indirekt överföring genom mänsklig verksamhet av ämnen, vibrationer, värme eller buller till luft, vatten eller mark, som kan skada människors hälsa eller kvaliteten på miljön, medföra skador på materiell egendom eller medföra skador på eller försvåra möjligheterna att dra nytta av de fördelar naturen erbjuder eller annan legitim användning av miljön. Det ”förorenade området” är det område som är förorenat.

116.   Led b i beskrivningen av verksamheten i avsnitt 2.4 ”Sanering av förorenade platser och områden” inbegriper ”Dekontaminering eller sanering av förorenade industrianläggningar”. Vad menas med ”industrianläggningar”? Omfattar det andra områden såsom avvecklade anläggningar, militära anläggningar och deponier (säkerhet/efterbehandling)? Ingår ”tidigare exploaterad mark”?

En plats avser ett specifikt geografiskt läge där industriell verksamhet har ägt rum (se definitionen i artikel 3.3 i förordningen om portalen för industriutsläpp (78)) och där kontaminering kan ha skett som en följd av detta. Detta kan omfatta mark eller jord som kontaminerats med farliga ämnen, föroreningar av grundvatten eller ytvatten, områden kring industrianläggningar där föroreningar har migrerat, eller övergivna eller inaktiva industrianläggningar. Med industrianläggningar avses däremot de fysiska strukturer och den utrustning som används för industriella processer, såsom tillverkningsanläggningar, raffinaderier eller kraftverk. Platsinriktade sanerings- eller dekontamineringsinsatser tar itu med den omgivande miljön, medan insatser som inriktar sig på industrianläggningar tar itu med fysiska strukturer och utrustning.

Dekontaminering eller sanering av industrianläggningar omfattar inte sanering av rättsligt ej överensstämmande deponier och övergivna eller olagliga soptippar som inte har samband med den anläggning som håller på att saneras, eftersom de omfattas av en särskild verksamhet som anges i avsnitt 2.3. Även om militära anläggningar inte klassificeras som industrianläggningar enligt led b i beskrivningen av verksamheten kan sanering av militära anläggningar omfattas av andra punkter.

117.   I led e i beskrivningen av verksamheten i avsnitt 2.4 ”Sanering av förorenade platser och områden” hänvisas till ”Materialrening av farliga ämnen, blandningar eller produkter, såsom asbest eller blybaserad färg”. Vad är definitionen av ”farliga ämnen”?

Enligt artikel 3 i förordning (EG) nr 1272/2008 om klassificering, märkning och förpackning av ämnen och blandningar är farliga ämnen sådana ämnen som uppfyller kriterierna för fysikaliska faror, hälsofaror eller miljöfaror enligt delarna 2–5 i bilaga I till den förordningen.

118.   I kriteriet om väsentligt bidrag i punkt 1 i avsnitt 2.4 ”Sanering av förorenade platser och områden” anges att saneringsverksamheten inte ska utföras ”av den verksamhetsutövare som orsakade föroreningen eller en person som agerar för den verksamhetsutövarens räkning för att uppfylla kraven i direktiv 2004/35/EG eller, för verksamheter i tredjeländer, [...] miljöansvarsbestämmelser som bygger på principen att förorenaren betalar enligt nationell lagstiftning”. Hur ska detta kriterium tolkas? Avser begreppet ”verksamhetsutövare” det företag som utför saneringsverksamheten?

Syftet med detta kriterium är att säkerställa att saneringsverksamheter genomförs på ett opartiskt och öppet sätt, med det primära målet att skydda miljön och folkhälsan. Kriteriet i punkt 1 avser den verksamhetsutövare som orsakat föroreningen. Begreppet ”verksamhetsutövare” definieras i enlighet med artikel 2.6 i direktiv 2004/35/EG som varje fysisk eller juridisk person, privat eller offentlig, som driver eller kontrollerar en yrkesverksamhet eller, om detta följer av nationell lagstiftning, den person till vilken avgörande ekonomiska befogenheter när det gäller en sådan verksamhets tekniska funktion har delegerats, inbegripet den person som innehar tillstånd eller godkännande för denna verksamhet och/eller den person som registrerar eller anmäler en sådan verksamhet.

I enlighet med det kriterium som anges i punkt 1 kan saneringsverksamhet som utförs av den verksamhetsutövare som orsakat föroreningen eller av en person som agerar för den verksamhetsutövarens räkning för att fullgöra skyldigheterna enligt direktiv 2004/35/EG inte anses ge ett väsentligt bidrag.

119.   Anses ett oberoende företag som av den verksamhetsutövare som orsakat föroreningen har anlitats för att utföra saneringsverksamheten agera för förorenarens räkning enligt avsnitt 2.4 ”Sanering av förorenade platser och områden”?

Ett oberoende företag med vilket de verksamhetsutövare som har orsakat föroreningen har ingått ett avtal för att utföra saneringsverksamheten betraktas inte som en person som agerar för den verksamhetsutövarens räkning, såvida inte detta företag företräder verksamhetsutövaren eller har särskilda befogenheter som verksamhetsutövaren har delegerat (detta kan t.ex. vara fallet om företaget är ett dotterbolag till verksamhetsutövaren). Detta innebär att det oberoende företagets intäkter för utförandet av saneringsverksamheten omfattas av taxonomin, medan driftsutgifter eller kapitalutgifter för tjänsten för den verksamhetsutövare som orsakade föroreningen inte omfattas.

AVSNITT VII   FRÅGOR SOM RÖR MÅLET OM BIOLOGISK MÅNGFALD OCH EKOSYSTEM (BILAGA IV TILL DEN DELEGERADE AKTEN OM EU:S MILJÖTAXONOMI)

Miljöskydds- och återställandeverksamhet

Avsnitt 1.1    ”Bevarande, däribland återställande, av livsmiljöer, ekosystem och arter” i bilaga IV till den delegerade akten om EU:s miljötaxonomi

120.   Kan verksamheten enligt avsnitt 1.1 ”Bevarande, däribland återställande, av livsmiljöer, ekosystem och arter” utföras i stadsområden med obetydliga naturområden? Hur kan en verksamhet som utförs i stadsområden uppfylla kraven i kriterierna om väsentligt bidrag?

Bevarandeverksamheten kan utföras i alla områden, även i stadsområden. Verksamheten kan även utföras av valfri typ av verksamhetsutövare oavsett vilket dennes huvudsakliga verksamhetsområde är.

Alla kriterier om väsentligt bidrag måste vara uppfyllda. Detta inbegriper kravet i punkt 1.1 i kriterierna om väsentligt bidrag:

På liknande sätt krävs enligt punkt 3.1 i kriterierna om väsentligt bidrag att området omfattas av en förvaltningsplan eller ett motsvarande instrument.

I detta sammanhang kan det vara lämpligt att kontakta de behöriga naturvårdsmyndigheterna, som kan ha antagit en plan för grön infrastruktur som, förutsatt att den är förenlig med de relevanta tekniska granskningskriterierna, skulle kunna inbegripas i den förvaltningsplan som krävs för bevarandeverksamheten.

Det kan också vara lämpligt att kontakta relevanta kommunala myndigheter för att kontrollera om det finns en plan för stadsförgröning (79) eller om staden har undertecknat ”överenskommelsen om gröna städer”  (80). Förutsatt att de motsvarar kraven i de tekniska granskningskriterierna skulle dessa dokument kunna inbegripas i den förvaltningsplan eller det motsvarande instrument som krävs för bevarandeverksamheten.

121.   I kriteriet om väsentligt bidrag i punkt 3.1 i avsnitt 1.1 ”Bevarande, däribland återställande, av livsmiljöer, ekosystem och arter” krävs att området omfattas av en förvaltningsplan eller motsvarande instrument. Innebär detta att grönområden som ägs och förvaltas av privata enheter inte kan uppfylla detta kriterium, eftersom offentliga organ (dvs. naturskyddsmyndigheter) inte upprättar förvaltningsplaner eller motsvarande instrument för sådana privat ägda och förvaltade områden?

En förvaltningsplan eller motsvarande instrument måste ha upprättats innan verksamhetsutövaren kan rapportera verksamheten som förenlig med taxonomikraven. Det anges dock inte att förvaltningsplanen eller det motsvarande instrumentet måste utarbetas av offentliga myndigheter. Om de behöriga myndigheterna inte har upprättat något sådant instrument kan den verksamhetsutövare som utför bevarandeverksamheten i princip också upprätta en sådan plan. Planen måste dock innehålla all den specifika information som måste ingå i en förvaltningsplan och ett motsvarande instrument enligt punkt 3.1 i kriterierna om väsentligt bidrag.

Observera att förvaltningsplanen eller det motsvarande instrumentet, i enlighet med punkterna 4.1 och 4.2 i kriterierna om väsentligt bidrag, ska verifieras av antingen de nationella myndigheterna eller en oberoende tredjepartscertifierare när bevarandeverksamheten inleds och när förvaltningsplanen upphör, och som minst vart tionde år.

122.   I kriterierna om väsentligt bidrag i avsnitt 1.1 ”Bevarande, däribland återställande, av livsmiljöer, ekosystem och arter” utesluts uttryckligen ”kompensation” för konsekvenserna av en annan verksamhet och endast ”nettovinster för biologisk mångfald” omfattas. Vilken betydelse har ordet ”netto” i detta sammanhang? Innebär det att det även kan ha skett en förlust av biologisk mångfald som måste kompenseras för att ett väsentligt bidrag ska anses ges?

Nettovinster för biologisk mångfald innebär en mätbar positiv effekt (nettovinst) på den biologiska mångfalden jämfört med vad som fanns i det område som omfattades före bevarande-/återställandeverksamheten. Detta kan uppnås genom att förbättra tillståndet för en livsmiljö eller art utan någon föregående förlust av biologisk mångfald på grund av en annan verksamhet. Dessutom kan nettovinsten för biologisk mångfald vara resultatet av ytterligare bevarande-/återställandeinsatser utöver kompenserande åtgärder, enligt fotnot 11 till verksamheten enligt avsnitt 1.1. I detta fall är nettovinsten skapandet av ytterligare biologisk mångfald efter det att den förlust av biologisk mångfald som orsakats av den andra ekonomiska verksamheten har kompenserats till 100 %, lika för lika.

Logiverksamheter

Avsnitt 2.1    ”Hotell, semesteranläggningar, campingplatser och liknande logi” i bilaga IV till den delegerade akten om EU:s miljötaxonomi

123.   I kriteriet om väsentligt bidrag i punkt 1.2 i avsnitt 2.1 ”Hotell, semesteranläggningar, campingplatser och liknande logi” hänvisas till ”organisationen som ansvarar för områdets bevarande eller återställande”. Kan denna organisation endast vara ett offentligt förvaltningsorgan, eller kan rollen även utövas av exempelvis en icke-statlig organisation?

Organisationen kan vara vilken organisation som helst ”som ansvarar för områdets bevarande eller återställande”, inbegripet offentliga förvaltningar, icke-statliga organisationer, privata företag eller andra enheter.

124.   I led c i beskrivningen av verksamheten i avsnitt 2.1 ”Hotell, semesteranläggningar, campingplatser och liknande logi” hänvisas det till ”gästbostäder, fritidshus och stugor”. Vad menas med ”gästbostäder”? Omfattar detta bostäder för korttidsuthyrning? Hur skiljer de sig från ”lägenheter för mer permanent boende”?

”Gästbostäder” omfattar hyreslogi för kortvarig turism, medan ”lägenheter för mer permanent boende” inte är avsedda för kortvarig turism och därför är uteslutna.

125.   Varför gäller kriteriet om väsentligt bidrag i punkt 3.2 i avsnitt 2.1 ”Hotell, semesteranläggningar, campingplatser och liknande logi” endast logianläggningar med över 50 anställda, medan kravet på att lämna upplysningar enligt taxonomin i allmänhet gäller för företag med över 250 anställda?

Kravet på att lämna taxonomirelaterade upplysningar gäller företag som omfattas av hållbarhetsrapportering i enlighet med direktivet om företagens hållbarhetsrapportering, som särskilt gäller stora eller börsnoterade företag. Hänvisningen till 50 anställda i punkt 3.2 påverkar inte omfattningen av dessa upplysningar. Kriterierna i punkt 3.2 gäller endast anläggningar med över 50 anställda för att underlätta för mindre företag att uppfylla kriterierna om väsentligt bidrag.

126.   Omfattar kriterierna i avsnitt 2.1 ”Hotell, semesteranläggningar, campingplatser och liknande logi” även hotellbesökarnas växthusgasutsläpp (t.ex. när de reser med flyg)?

Kriterierna om väsentligt bidrag i avsnitt 2.1 ”Hotell, semesteranläggningar, campingplatser och liknande logi” omfattar inte de växthusgasutsläpp som genereras av besökarna till de logianläggningar som omfattas av denna verksamhet.

AVSNITT VIII   FRÅGOR SOM RÖR DE ALLMÄNNA KRITERIERNA FÖR TILLÄMPNINGEN AV PRINCIPEN OM ATT INTE ORSAKA BETYDANDE SKADA

Allmänna kriterier för tillämpningen av principen om att inte orsaka betydande skada på klimatanpassningsåtgärder

127.   Hur definieras ”klimatrisker”? För vilken fas av ett projekt gäller de?

När det gäller målet om anpassning till klimatförändringarna är de mest relevanta klimatriskerna följande:

—	De fysiska risker till följd av klimatförändringar som kan leda till möjliga materiella skador eller konsekvenser, t.ex. fysiska skador på egendom, utrustning eller varulager, som kan störa affärsverksamhet eller orsaka betydande reparationskostnader.

—	Andra typer av konsekvenser (t.ex. inverkan på arbetskraften, kritiska delar i värdekedjornas tidigare och senare led, marknadsparametrar osv.) som leder till driftsstörningar och/eller väsentliga ekonomiska förluster.

De kan antingen vara händelsestyrda (akuta) eller vara ett resultat av långsiktiga (kroniska) förändringar av klimatmönstren. Händelsestyrda risker avser extrema väderhändelser (t.ex. översvämningar, värmeböljor eller stormar), medan kroniska risker är permanenta (t.ex. stigande havsnivåer eller kusterosion). De relevanta bestämmelserna (81) innehåller en icke uttömmande förteckning över klimatrelaterade risker som ska beaktas i klimatrisk- och sårbarhetsanalysen. Andra risker kan eventuellt bli väsentliga i framtiden.

Fysiska klimatrisker bör bedömas för alla projektfaser. Inom exempelvis byggsektorn måste de fysiska riskerna beaktas i planerings- och utformningsfaserna samt under projektets livscykel, dvs. i samband med både användning och rivning av en byggnad.

128.   Måste en klimatrisk- och sårbarhetsanalys utföras för alla platser (t.ex. alla byggprojekt)? Eller räcker det med en allmän analys som kan överföras till andra platser?

Syftet med en robust klimatrisk- och sårbarhetsanalys är att identifiera väsentliga fysiska klimatrisker som påverkar den ekonomiska verksamhetens resultat och de tillgångar som den ekonomiska verksamheten är beroende av (för dess resultat och kontinuitet). Analysen används sedan för att identifiera lämpliga anpassningslösningar som presenteras som en del av en anpassningsplan.

Enligt de allmänna kriterierna för tillämpningen av principen om att inte orsaka betydande skada på klimatanpassningsåtgärder (82) bör en klimatrisk- och sårbarhetsanalys följa den senaste metodiken och ta hänsyn till de senaste data med högsta upplösning som finns tillgängliga. Analysens omfattning, metoder och data som används för att uppnå detta mål kan variera.

För att säkerställa att sårbarhetsanalysen korrekt återspeglar riskerna bör vederbörlig uppmärksamhet ägnas lokala förhållanden. Detta beror på att fysiska risker och fysisk anpassning är platsspecifika och i stor utsträckning beror på platsen och befintliga sårbarheter. Detta innebär att för byggprojekt på olika platser kan en klimatrisk- och sårbarhetsanalys utföras för alla platser så länge den behandlar alla platsspecifika risker och sårbarheter. Klimatrisk- och sårbarhetsanalyserna bör överväga om alla tillgångar på platsen är exponerade för samma risk i liknande utsträckning. De kan sedan föreslå de bästa anpassningslösningarna individuellt för varje tillgång på platsen.

129.   I de allmänna kriterierna för tillämpningen av principen om att inte orsaka betydande skada på klimatanpassningsåtgärder anges att verksamhetsutövaren bör tillämpa fysiska och icke-fysiska lösningar (”anpassningslösningar”) under en period av upp till fem år vid befintliga verksamheter och nya verksamheter som använder befintliga fysiska tillgångar. Börjar femårsperioden när analysen är slutförd eller när anpassningslösningen identifieras?

Anpassningslösningar är förändringar i processer, metoder och strukturer i den ekonomiska verksamheten i fråga för att mildra potentiella skador i samband med klimatförändringar. Anpassningslösningar kan vara fysiska (t.ex. att bygga översvämningsskydd) eller icke-fysiska (t.ex. omställning till torkhärdiga grödor eller omformning av kommunikationssystem). Bedömning av anpassningslösningar är ett steg i klimatrisk- och sårbarhetsanalysen. Femårsperioden börjar den dag då verksamhetsutövaren har slutfört klimatrisk- och sårbarhetsanalysen av verksamheten och identifierat en anpassningslösning för verksamheten.

130.   Hur definieras ”förväntad livslängd”? Bör det förstås som den förväntade livslängden för den underliggande ekonomiska verksamheten eller för finansieringen av verksamheten?

I de allmänna kriterierna för tillämpningen av principen om att inte orsaka betydande skada på klimatanpassningsåtgärder anges att de fysiska klimatrisker som är väsentliga för verksamheten ska identifieras genom en klimatrisk- och sårbarhetsanalys. I denna analys ingår att identifiera vilka fysiska klimatrisker som kan påverka den ekonomiska verksamhetens resultat under dess förväntade livslängd. De fysiska riskerna är kopplade till platsen för verksamheten och typen av verksamhet, så den förväntade livslängden förstås som hela den period under vilken den ekonomiska verksamheten bedrivs. Inom byggsektorn omfattar exempelvis livslängden planering, utformning, användning och rivning av en byggnad. För långsiktig verksamhet eller verksamhet som bedrivs på obestämd tid kan det vara lämpligt att beakta en livslängd på minst 30 år framåt.

131.   I kriterierna för tillämpningen av principen om att inte orsaka betydande skada på klimatanpassningsåtgärder i tillägg A hänvisas det till ”[...] fysiska och icke-fysiska lösningar (anpassningslösningar) [...] som minskar de viktigaste identifierade fysiska klimatrisker som är väsentliga för den verksamheten”. Hur ska begreppet ”minskar” förstås? Är allt som kan minska de fysiska klimatriskerna godtagbart? Eller är det endast möjligt att beakta lösningar som minskar effekten i sådan utsträckning att det leder till att en annan riskbedömning (riskundergrupp) i klimatrisk- och sårbarhetsanalysen kan övervägas?

I de allmänna kriterierna för tillämpningen av principen om att inte orsaka betydande skada på klimatanpassningsåtgärder nämns ”anpassningslösningar som kan minska den identifierade fysiska klimatrisken” i förteckningen över steg som ingår i en robust klimatrisk- och sårbarhetsanalys. Begreppet ”minska” innebär här att fysiska klimatrisker som är väsentliga för den ekonomiska verksamheten minskas till den nivå där verksamheten kan fortsätta utan större klimatrelaterade störningar som kan undvikas (83) i nutid och under verksamhetens livstid.

132.   I de allmänna kriterierna för tillämpningen av principen om att inte orsaka betydande skada på klimatanpassningsåtgärder i tillägg A anges att verksamhetsutövaren tillämpar ”fysiska och icke-fysiska lösningar”. Bör båda villkoren alltid vara uppfyllda innan en anpassningslösning omfattas (eftersom ordet ”och” används)?

Enligt tillägg A ska verksamhetsutövare identifiera anpassningslösningar som minskar de viktigaste identifierade fysiska klimatrisker som är väsentliga för den verksamheten. Dessa anpassningslösningar kan vara antingen fysiska eller icke-fysiska beroende på den fysiska klimatrisk som verksamhetsutövaren står inför.

Som exempel på en fysisk anpassningslösning (84) kan en verksamhetsutövare i en region som utsätts för återkommande värmeböljor besluta att installera gröna tak eller gröna fasader på sina byggnader för att hålla nere inomhustemperaturen under varma perioder och förbättra vattenhållningen runt byggnaderna genom att minimera avrinning av regnvatten.

Jämförelsevis kan ett företag som är verksamt inom avskiljning och användning av deponigas och som är beläget i en zon som riskerar att drabbas av okontrollerade yttäckande bränder, som en icke-fysisk lösning genomföra informationskampanjer för att minska beteende som leder till okontrollerade yttäckande bränder (85).

Allmänna kriterier för tillämpningen av principen om att inte orsaka betydande skada på förebyggande och begränsning av föroreningar

133.   Tillägg C ändrades den 27 juni 2023. Vad innebär dessa ändringar?

I tillägg C fastställs de allmänna kriterierna för tillämpningen av principen om att inte orsaka betydande skada på förebyggande och begränsning av föroreningar avseende användning och förekomst av kemikalier. Närmare bestämt behandlas tillverkning, användning och förekomst av ämnen som inger mycket stora betänkligheter (SVHC) och av andra farliga ämnen som avses i relevant EU-lagstiftning.

Tillägg C ändrades den 27 juni 2023 för att bl.a. klargöra villkoren för undantag i leden f och g i det tillägget.

Det tidigare undantaget som tillåter användning av vissa farliga ämnen och som baserades på begreppet ”nödvändig användning för samhället” har reviderats. Enligt det reviderade undantaget ska aktörerna bedöma och dokumentera att det inte finns andra lämpliga alternativa ämnen eller tekniker på marknaden och, om det inte finns några sådana alternativ, bedöma och dokumentera att de farliga ämnena endast används under kontrollerade förhållanden (86).

Detta undantag gäller både ämnen som har identifierats som ämnen som inger mycket stora betänkligheter i enlighet med artikel 59.1 i Reach-förordningen (reviderat led f i tillägg C) och ämnen som uppfyller kriterierna för de faroklasser eller farokategorier som anges i artikel 57 i Reach-förordningen (ett nytt stycke har lagts till efter led f i tillägg C). Genom ändringen infördes också en koncentrationsgräns på 0,1 % (viktprocent) för användningen av ämnena i blandningar och varor.

Villkoren för undantagen bör bedömas och dokumenteras beroende på användningen av det kemiska ämnet/de kemiska ämnena i fråga.

Led g i tillägg C har strukits och ersatts med ett nytt stycke som lagts till efter led f. Det är ett separat stycke, eftersom dess tillämpningsområde skiljer sig från tillämpningsområdet för leden a–f. I motsats till det nya stycket inbegrips i leden a–f situationen ”användning av ämnen”. De är inte begränsade till situationer som avser ”tillverkning” eller ”utsläppande på marknaden”. I det nya stycket klargörs att den ekonomiska verksamheten inte får leda till tillverkning, förekomst i slutprodukten eller slutresultatet eller till utsläppande på marknaden av ämnen som uppfyller kriterierna för de faroklasser eller farokategorier som anges i artikel 57 i Reach-förordningen, utom om det bedöms och dokumenteras av aktörerna att inga andra lämpliga alternativa ämnen eller tekniker finns tillgängliga på marknaden och att ämnena används under kontrollerade förhållanden. Med tanke på att det i det nya stycket inte hänvisas till ”användning av ämnen” och förutsatt att användningen av ett ämne som avses i det nya stycket inte leder till att det förekommer i slutprodukten eller slutresultatet eller att ämnet släpps ut på marknaden, är förbudet i det nya stycket inte tillämpligt på sådan användning.

134.   Vilka kemiska ämnen omfattas av led f i tillägg C, i dess ändrade lydelse av den 27 juni 2023?

Led f avser ämnen som fastställts som ämnen som inger mycket stora betänkligheter (SVHC) enligt artikel 57 i Reach-förordningen i enlighet med förfarandet i artikel 59.2–59.10 i Reach-förordningen. Dessa ämnen anges i SVHC-kandidatförteckningen, som förvaltas av Europeiska kemikaliemyndigheten (Echa).

135.   Vilka kemiska ämnen omfattas av sista stycket i tillägg C, som lagts till efter led f, i dess ändrade lydelse av den 27 juni 2023?

Det ytterligare nya stycke som lagts till efter led f avser ämnen som uppfyller kriterierna i förordningen om klassificering, märkning och förpackning av ämnen och blandningar (CLP-förordningen) för någon av de faroklasser eller farokategorier som anges i artikel 57 i Reach-förordningen. Klassificerings- och märkningsregistret innehåller information om faroklasserna för ämnen i enlighet med CLP-förordningen, med harmoniserade klassificeringar (bedömda av myndigheter och fastställda av kommissionen) och självklassificeringar (bedömda och fastställda av företagen själva). Faroklassificeringen av ämnen som omfattas av det nya stycke som lagts till efter led f är därför allmänt tillgänglig. Tillverkare och importörer av farliga ämnen är enligt CLP-förordningen skyldiga att självutvärdera sina ämnen och rapportera sin klassificering till Echa, som offentliggör den i klassificerings- och märkningsregistret. Kommissionen medger att det för ämnen som saknar harmoniserad klassificering kan finnas skillnader i den självklassificering som lämnats in av olika företag. Dessutom är posterna för närvarande inte föremål för verifiering eller kvalitetskontroll.

136.   I led f och det nya stycket under led f i tillägg C föreskrivs ett undantag enligt vilket aktörer som använder motsvarande ämnen måste bedöma och dokumentera att ”inga andra lämpliga alternativa” ämnen eller tekniker finns tillgängliga på marknaden och att de ”används under kontrollerade förhållanden”. Hur ska fraserna ”inga andra lämpliga alternativa” och ”används under kontrollerade förhållanden” tolkas och efterlevas av aktörerna för att uppfylla kriterierna för detta undantag?

Det finns inga andra lämpliga alternativ

Inom ramen för tillägg C anses ett alternativ till ett ämne vara ”lämpligt” om samtliga fyra av följande kriterier är uppfyllda:

—	Det är säkrare (dvs. dess användning medför en lägre risk för människors hälsa och miljön jämfört med risken med att använda ämnet).

—	Det är tekniskt genomförbart (dvs. det tillhandahåller den funktionalitet och den tekniska prestandanivå som krävs för användningen).

—	Det är ekonomiskt genomförbart för en ekonomisk aktör (vilket innebär att användningen inte leder till negativa ekonomiska konsekvenser i en omfattning som skulle äventyra den ekonomiska lönsamheten för de verksamheter som är kopplade till den användning för vilken undantag söks).

—	Det är tillgängligt, vilket innebär att en analys av alternativ måste göras med hänsyn till produktionskapaciteten i fråga om alternativa ämnen och genomförbarheten i fråga om alternativa tekniker, samt mot bakgrund av rättsliga och faktiska villkor för saluföringen av dem.

Att det inte finns andra lämpliga alternativ kan påvisas enligt följande:

—

För ämnen som förtecknas i bilaga XIV till Reach-förordningen (dvs. vissa av ämnena i led f i tillägg C) gäller att om en aktör har fått tillstånd att använda ämnet är detta tillstånd ett bevis på att det inte finns andra lämpliga alternativ. Detta innebär att den aktör som omfattas av ett beviljat tillstånd inte behöver göra någon ytterligare bedömning av huruvida kriteriet ”inga andra lämpliga alternativ” är uppfyllt. Den dokumentation som ska tillhandahållas bör åtminstone omfatta tillståndsnumret, beslutet om tillstånd och alla handlingar som styrker den överensstämmelse som krävs i beslutet om tillstånd. Om en ansökan om tillstånd har lämnats in före den sista ansökningsdagen för ämnet enligt bilaga XIV behöver aktören inte göra någon ytterligare bedömning i väntan på beslutet om tillstånd. Fram till dess att ett beslut har fattats om ansökan om tillstånd kan aktören tillhandahålla den analys av alternativ som lämnats i ansökan. Om ett yttrande från kommittén för samhällsekonomisk analys som bekräftar att inga lämpliga alternativ finns redan har utfärdats kan det också lämnas in.

—

För användning i) av ett ämne som förtecknas i bilaga XIV till Reach-förordningen och som inte kräver tillstånd, eller ii) av ett ämne som identifierats i enlighet med artikel 59.1 i Reach-förordningen (kandidatförteckning för ämnen som inger mycket stora betänkligheter), eller iii) av ett ämne som uppfyller kriterierna i artikel 57 i Reach-förordningen (registrerade i Echas klassificerings- och märkningsregister) måste de möjliga alternativen bedömas och bedömningen och dess resultat dokumenteras. Operatören — bör tillhandahålla en sammanfattning av alternativa ämnen och alternativ teknik för deras användning av ämnet, inklusive en motivering till varför dessa inte är lämpliga sett till minst ett av de fyra kumulativa kriterierna (dvs. inte är säkrare och/eller inte tekniskt genomförbara och/eller inte ekonomiskt genomförbara för operatören och/eller inte finns tillgängliga på EU-marknaden), — kan välja att följa relevanta delar av Echas vägledning för analys av alternativ  (87) i samband med ansökningar om tillstånd som hjälp vid bedömningen av alternativ. Denna vägledning är i vissa fall väldigt specifik i fråga om kraven för Reach-tillstånd, men de relevanta avsnitt som ska konsulteras är särskilt dessa: — 3.6 Hur man fastställer alternativens tekniska genomförbarhet. — 3.7.1 Allmänt om bedömning och jämförelse av riskerna. — 3.8 Hur fastställs alternativens ekonomiska genomförbarhet? — 3.10 Slutsatser om lämpliga och tillgängliga alternativ.

Användning under kontrollerade förhållanden

Ett ämne används under kontrollerade förhållanden när riskerna till följd av operatörens subjektiva användning och användningsförhållanden (exponeringsscenarier) har bedömts och hanterats på ett sådant sätt att riskhanteringsåtgärder har vidtagits och användningsförhållanden som minimerar exponeringen och aktörens utsläpp har införts. På grundval av detta ska aktören särskilt vidta riskhanteringsåtgärder för att minimera den exponering och de utsläpp av ämnet som ger upphov till allvarliga risker för människors hälsa och för miljön under användningsfasen. Om risken med aktörens användning av ämnet är vanlig för många aktörer och denna risk därför redan tidigare har bedömts av en annan enhet (leverantör, myndighet, konkurrent ...) och riskhanteringsåtgärder och användningsförhållanden har fastställts i enlighet med detta, kan efterlevnaden av dessa vara tillräcklig för taxonomins syften. Om användningen inte täcks av en befintlig riskbedömning måste aktören först utföra och dokumentera sin egen riskbedömning.

Generellt fastställs befintliga rättsliga krav på EU-nivå och på nationell nivå avseende kemikalier, produkter och avfall för att begränsa människors exponering för ämnet och dess utsläpp till miljön samt eventuella risker till följd av denna exponering och dessa utsläpp. Om en aktör redan har utfört en sådan riskbedömning och riskhantering och följaktligen minimerat de utsläpp och den exponering som följer av en viss användning i enlighet med tillämpliga krav i EU-lagstiftning och nationell lagstiftning om skydd av arbetstagare, konsumenter, allmänheten och miljön, bör aktören anses uppfylla kraven på ”kontrollerade förhållanden” i tillägg C.

För att visa att undantaget rörande ”kontrollerade förhållanden” efterlevs måste aktörerna tillhandahålla dokumentation som visar att de har infört riskbedömnings- och riskhanteringsprocesser som minimerar utsläpp av och exponering för ämnen, samt de risker som härrör från dessa utsläpp och denna exponering, i linje med relevanta befintliga rättsliga krav. Om aktören, på grundval av specifika rättsliga krav (88), har utfört eller på lämpligt sätt använt en riskbedömning och följt den resulterande riskhanteringsprocessen och dokumenterat den, bör denna dokumentation betraktas som bevis på överensstämmelse.

Beroende på ämnets specifika användning och farliga egenskaper kan aktören införa följande förtecknade (icke uttömmande) åtgärder för att visa överensstämmelse med kriteriet rörande ”kontrollerade förhållanden”:

—	Utarbetande av kemikaliesäkerhetsrapporter och vidtagande av lämpliga riskhanteringsåtgärder i enlighet med artikel 14 i Reach-förordningen.

—	De åtgärder som förtecknas i artiklarna 5.5 och 10.1 i direktiv 2004/37/EG om skydd för arbetstagare mot risker vid exponering för carcinogener eller mutagena eller reproduktionstoxiska ämnen i arbetet.

—

Bestämmelser i enlighet med artikel 15 i direktiv 2010/75/EU om gränsvärden för utsläpp, likvärdiga parametrar och tekniska åtgärder på grundval av bästa tillgängliga teknik (BAT). Aktörer kan tillämpa sådana åtgärder om användningen av ämnet omfattas av en BAT-slutsats eller ett referensdokument för bästa tillgängliga teknik (Bref-dokument).

Som standard anses undantaget för ”kontrollerade förhållanden” vara uppfyllt om aktören uppfyller de åtgärder som anges i artikel 18.4 i Reach-förordningen om ”strängt kontrollerade betingelser” och dokumenterar detta.

För ett ämne som förtecknas i bilaga XIV till Reach-förordningen och för vilket ett tillstånd har beviljats, anses efterlevnad av villkoren i tillståndet avseende riskhanteringsåtgärder och uppfyllande av kraven i artikel 60.10 i Reach-förordningen vara tillräcklig för att uppfylla kriteriet om användning under kontrollerade förhållanden för dessa tillåtna användningar.

Detta innebär att en aktör som beviljats ett sådant tillstånd inte behöver göra någon ytterligare bedömning av uppfyllandet av kriteriet om användning under kontrollerade förhållanden. Den dokumentation som ska tillhandahållas bör åtminstone omfatta tillståndsnumret, beslutet om tillstånd, kemikaliesäkerhetsrapporten för deras användning i enlighet med beslutet om tillstånd och dokumentation som styrker den överensstämmelse som krävs i beslutet om tillstånd och i artikel 60.10 i Reach-förordningen.

Om en ansökan om tillstånd lämnades in före det sista ansökningsdatum för ämnet som anges i bilaga XIV får aktören, i väntan på beslutet om tillstånd, hänvisa till den kemikaliesäkerhetsrapport som lämnats in tillsammans med ansökan om tillstånd, inklusive ett betyrkande av tillämpningen av lämpliga riskhanteringsåtgärder, om detta styrker att utsläppen och exponeringen minimeras i enlighet med kraven i Reach-förordningen.

En bestyrkande av att utsläppen/exponeringarna minimeras kan lämnas. Om det t.ex. finns ett yttrande från riskbedömningskommittén (RAC) där det konstateras att exponeringen/utsläppen minimeras kan en hänvisning till det yttrandet också lämnas.

137.   I de delegerade akterna om EU:s klimattaxonomi och EU:s miljötaxonomi anges att ”Kommissionen kommer att se över undantagen från förbudet mot tillverkning, utsläppande på marknaden eller användning av de ämnen som avses i led f så snart den har offentliggjort övergripande principer för nödvändig användning av kemikalier”. Eftersom kommissionen offentliggjorde meddelandet om oumbärlig användning av kemikalier den 22 april 2024  (89) , hur påverkar detta tillämpningen av undantaget i led f i tillägg C?

Begreppet oumbärlig användning för samhället beskrivs i kommissionens meddelande C(2024) 1995. Begreppet har dock ännu inte införts i någon av de delar av kemikalielagstiftningen som det hänvisas till i tillägg C eller i själva taxonomiförordningen. De nuvarande villkoren för undantag är därför att ”inga andra lämpliga alternativ” finns och ”användning under kontrollerade förhållanden”, enligt fråga 136 i detta tillkännagivande från kommissionen.

138.   Som en del av ändringarna av den 27 juni 2023 infördes en koncentrationsgräns på 0,1 viktprocent för kemiska ämnen som omfattas av led f i tillägg C. Hur bör tröskelvärdet på 0,1 viktprocent tillämpas? Finns det en skillnad mellan importerade varor och varor som tillverkats i EU?

Tröskelvärdet på 0,1 viktprocent gäller koncentrationen av ämnena i blandningar och i varor. Det finns i detta avseende ingen skillnad mellan importerade varor och varor som tillverkas i EU.

Om en produkt består av (en sammansättning av) flera varor eller av en kombination av varor och blandningar bör koncentrationen på 0,1 viktprocent bestämmas separat för varje vara och blandning. Observera att varor som sätts samman i en produkt kan vara tillverkade av olika material.

Allmänna kriterier för tillämpningen av principen om att inte orsaka betydande skada på skydd och återställande av biologisk mångfald och ekosystem

139.   Vilka kartverktyg eller vilken databaskälla bör användas för att kontrollera platsers närhet till områden med känslig biologisk mångfald, t.ex. Natura 2000-nätverket av skyddade områden?

I Natura 2000 viewer visas gränserna för alla Natura 2000-områden. Genom att klicka på en viss plats får man upp en ”standardiserad datablankett” som beskriver de livsmiljöer och arter som skyddas i området.

Mer information:

—	Natura 2000 viewer

—	Om Natura 2000 viewer.

—	Förteckning över Natura 2000-områden, som innehåller en förteckning över Natura 2000-områden i alla medlemsstater, med länkar till kartvisaren, standardiserade datablanketter och förvaltningsplaner.

140.   Vilka avståndskriterier för områden med känslig biologisk mångfald bör användas?

För Natura 2000-områden finns det inget avstånd bortom vilket effekterna kan anses vara obetydliga. En floddamm kan till exempel ha skadliga effekter på Natura 2000-områden som ligger längre nedströms, och ett gruvprojekt kan påverka våtmarker flera kilometer bort. Eventuella negativa effekter måste bedömas från fall till fall mot bakgrund av de platsspecifika bevarandemålen. Europeiska unionens domstol har i flera avgöranden bekräftat att artikel 6.3 i habitatdirektivet är tillämplig på planer och projekt utanför Natura 2000-områden, oberoende av deras avstånd till platsen i fråga (90).

141.   Vad betyder begreppet ”erfordrade” i meningen ”Om en miljökonsekvensbedömning har utförts innebär detta att de erfordrade riskbegränsnings- och kompensationsåtgärderna för att skydda miljön genomförs”? Hänvisar det till alla åtgärder som rekommenderas i en miljökonsekvensbedömning och den relevanta bedömningen eller hänvisar det till åtgärder som myndigheterna ansåg vara nödvändiga? Vissa av dessa riskbegränsnings- och kompensationsåtgärder kan ha införlivats i tillståndet enligt direktivet om industriutsläpp (IED-tillstånd). Är dessa de enda som erfordras?

Begreppet ”erfordrade” avser åtgärder som åläggs av den myndighet som beviljar tillstånd för ett projekt efter utförandet av en miljökonsekvensbedömning och omfattar inte några rekommenderade åtgärder.

När det gäller den lämpliga bedömningen enligt habitatdirektivet tillåter kriterierna för tillämpningen av principen om att inte orsaka betydande skada endast riskbegränsande åtgärder, inte kompensationsåtgärder. När det gäller att undvika skada anges följande i de relevanta bestämmelserna i de delegerade taxonomiakterna (91): ”För platser/projekt i eller nära områden med känslig biologisk mångfald (inklusive Natura 2000-nätverket av skyddade områden, Unescos världsarv och viktiga områden för biologisk mångfald, liksom andra skyddade områden) har en lämplig bedömning, i förekommande fall, utförts och baserat på slutsatserna i denna genomförs de nödvändiga riskbegränsande åtgärderna.”

Riskbegränsande åtgärder syftar till att minska effekterna eller förhindra att de uppstår över huvud taget. Riskbegränsande åtgärder kan föreslås i en plan eller av projektets initiativtagare och/eller krävas av de behöriga nationella myndigheterna för att undvika de potentiella effekter som fastställts i den lämpliga bedömningen eller minska dem så att de inte längre kommer att skada områdets integritet. Vid en lämplig bedömning enligt artikel 6.3 i habitatdirektivet ska hänsyn tas till områdets bevarandemål. Fastställandet och beskrivningen av riskbegränsande åtgärder, och själva den lämpliga bedömningen, måste bygga på en god förståelse av de arter och livsmiljöer som berörs i linje med habitatdirektivet. Detta är inte fallet när det gäller ett IED-tillstånd.

De riskbegränsande åtgärderna föreslås vanligtvis av exploatören och analyseras av de behöriga myndigheterna. Om myndigheterna anser att åtgärderna är otillräckliga för att skydda områdets integritet kommer de att kräva ytterligare åtgärder.

142.   En lämplig bedömning i den mening som avses i artikel 6.3 i habitatdirektivet måste ta hänsyn till den kumulativa påverkan på habitat och arter som skyddas inom områdena. Bör tillståndet för en fabrik som godkändes innan direktivet trädde i kraft ses över? Hur bör kumulativa utsläpp bedömas, inbegripet utsläpp från fabriker som fått tillstånd och byggts innan direktivet trädde i kraft? Om tillståndet för en gammal fabrik ses över, bör det bedömas som ett nytt projekt enligt habitatdirektivet?

Fabriker som byggdes innan Natura 2000-områden utsågs enligt habitatdirektivet var inte skyldiga att bedöma sina konsekvenser för typer av habitat och arter enligt artikel 6.3 i det direktivet. Dessa fabrikers nuvarande verksamhet måste uppfylla kraven i artikel 6.2 i det direktivet från och med den dag då de berörda områdena förtecknas som områden av gemenskapsintresse. I Natura 2000-områden måste medlemsstaterna till exempel vidta lämpliga åtgärder för att förhindra försämring av livsmiljöerna och habitaten för arterna samt för att förhindra betydande störningar av de arter för vilka områdena har utsetts, vilka kan kopplas till dessa fabrikers verksamhet (92).

EU-domstolen har dock bekräftat att bestämmelserna i artikel 6.2 och 6.3 i habitatdirektivet ska tolkas enhetligt som en helhet (93) och är utformade för att säkerställa samma skyddsnivå för livsmiljöer och habitat för arter (94).

I fall där artikel 6.2 i habitatdirektivet medför en skyldighet att i efterhand göra en bedömning av ett projekts konsekvenser för det berörda området ska denna bedömning således uppfylla kraven i artikel 6.3. I detta fall skulle bedömningen betraktas som en lämplig bedömning av ett nytt projekt i den mening som avses i artikel 6.3, och måste göras i kombination med andra planer och projekt (slutförda, godkända men ofullständiga eller föreslagna). Projektet kan endast godkännas om det kan fastställas att det inte kommer att ha någon betydande negativ inverkan på Natura 2000-områdenas integritet.

Detta innebär att om en medlemsstat bedömer verksamheten vid en gammal fabrik enligt artikel 6.3 i habitatdirektivet och bedömningen visar att verksamheten i betydande grad påverkar det berörda områdets integritet, med hänsyn till dess områdesspecifika bevarandemål, är den medlemsstaten skyldig att vidta lämpliga åtgärder för att förhindra eller minimera sådan påverkan på livsmiljöer, habitat och de arter för vilka områdena har utsetts (t.ex. genom att vidta riskbegränsande åtgärder).

143.   Är miljökonsekvensbedömningar endast tillämpliga på verksamheter som omfattas av MKB-direktivet eller på alla verksamheter som ingår i EU-taxonomin?

MKB-direktivet är tillämpligt på de verksamheter som förtecknas i dess bilagor I och II. Vad gäller EU-taxonomin är direktivet även tillämpligt på verksamheter som inte förtecknas i dessa bilagor, men för vilka det hänvisas till behovet av en miljökonsekvensbedömning i de allmänna kriterierna för tillämpningen av principen om att inte orsaka betydande skada på skydd och återställande av biologisk mångfald och ekosystem i tillägg D till de delegerade akterna om klimat- och miljötaxonomin.

AVSNITT IX   FRÅGOR SOM RÖR DEN DELEGERADE AKTEN OM UPPLYSNINGAR ENLIGT TAXONOMIN

144.   Vilken är tidsramen för rapportering om huruvida de ekonomiska verksamheter som ingår i den delegerade akten om EU:s miljötaxonomi och ändringarna av den delegerade akten om EU:s klimattaxonomi omfattas av taxonomin och huruvida de är förenliga med taxonomikraven?

I artikel 10.6 och 10.7 i den delegerade akten om upplysningar enligt taxonomin föreskrivs följande:

—

Från och med den 1 januari 2024 till och med den 31 december 2024 ska icke-finansiella företag endast lämna upplysning om den andel av deras totala omsättning, kapital- och driftsutgifter som avser ekonomiska verksamheter som omfattas av taxonomin respektive inte omfattas av taxonomin och som ingår i den delegerade akten om EU:s miljötaxonomi och de ekonomiska verksamheter som lagts till i den delegerade akten om EU:s klimattaxonomi genom ändringsförordningen (95).

—

Från och med den 1 januari 2025 ska icke-finansiella företag lämna upplysning om den andel av deras totala omsättning, kapital- och driftsutgifter som avser ekonomiska verksamheter som är förenliga med taxonomikraven och som omfattas av den delegerade akten om EU:s miljötaxonomi och de ekonomiska verksamheter som lagts till i den delegerade akten om EU:s klimattaxonomi genom ändringsförordningen.

—

Från och med den 1 januari 2024 till och med den 31 december 2025 ska finansiella företag endast lämna upplysning om andelen av alla täckta tillgångar inom ekonomiska verksamheter som omfattas av taxonomin respektive inte omfattas av taxonomin och som ingår i den delegerade akten om EU:s miljötaxonomi och de ekonomiska verksamheter som lagts till i den delegerade akten om EU:s klimattaxonomi genom ändringsförordningen. Dessutom bör finansiella företag lämna upplysning om den kvalitativa information som ingår i bilaga XI avseende dessa ekonomiska verksamheter.

—

Från och med den 1 januari 2026 ska finansiella företag lämna upplysning om de centrala resultatindikatorerna för taxonomiförenlighet med anknytning till ekonomiska verksamheter som omfattas av den delegerade akten om EU:s miljötaxonomi och de ekonomiska verksamheter som lagts till i den delegerade akten om EU:s klimattaxonomi genom ändringsförordningen (96).

I följande tabell anges en tidsplan för rapporteringskraven för icke-finansiella och finansiella företag. Den visar rapporteringsåret (dvs. det år då rapporterna offentliggörs) för det räkenskapsår N för vilket företaget rapporterar. Exempelvis offentliggörs rapporter med centrala resultatindikatorer för räkenskapsåret 2023 i praktiken under 2024.

Tidsperiod	Icke-finansiella företag som omfattas av redovisningsdirektivet (97)			Finansiella företag som omfattas av redovisningsdirektivet
Rapporterings-/publiceringsår (för rapportering för räkenskapsår N)	Verksamhet som omfattas av:			Verksamhet som omfattas av:
	Den delegerade akten om EU:s klimattaxonomi (inklusive den kompletterande delegerade akten om EU:s klimattaxonomi)	Ändringarna från juni 2023 av den delegerade akten om EU:s klimattaxonomi	Den delegerade akten om EU:s miljötaxonomi	Den delegerade akten om EU:s klimattaxonomi (inklusive den kompletterande delegerade akten om EU:s klimattaxonomi)	Ändringarna från juni 2023 av den delegerade akten om EU:s klimattaxonomi	Den delegerade akten om EU:s miljötaxonomi
1.1.2022–1.12.2022	Omfattas av taxonomin (ej inbegripet verksamheter som omfattas av den kompletterande delegerade akten om EU:s klimattaxonomi)	–	–	Omfattas av taxonomin (ej inbegripet verksamheter som omfattas av den kompletterande delegerade akten om EU:s klimattaxonomi)
1.1.2023–31.12.2023	Centrala resultatindikatorer för taxonomiförenlighet			Omfattas av taxonomin
1.1.2024–31.12.2024	Centrala resultatindikatorer för taxonomiförenlighet	Omfattas av taxonomin	Omfattas av taxonomin	Centrala resultatindikatorer för taxonomiförenlighet	Omfattas av taxonomin	Omfattas av taxonomin
1.1.2025–31.12.2025	Centrala resultatindikatorer för taxonomiförenlighet	Centrala resultatindikatorer för taxonomiförenlighet	Centrala resultatindikatorer för taxonomiförenlighet	Centrala resultatindikatorer för taxonomiförenlighet	Omfattas av taxonomin	Omfattas av taxonomin
Från och med 1.1.2026	Centrala resultatindikatorer för taxonomiförenlighet även för andra stora företag som omfattas av direktivet om företagens hållbarhetsrapportering			Centrala resultatindikatorer för taxonomiförenlighet (98)	Centrala resultatindikatorer för taxonomiförenlighet	Centrala resultatindikatorer för taxonomiförenlighet
Från och med 1.1.2027	Centrala resultatindikatorer för taxonomiförenlighet även för andra börsnoterade små och medelstora företag som omfattas av direktivet om företagens hållbarhetsrapportering  (99)

145.   Om ett börsnoterat litet eller medelstort företag väljer att inte rapportera hållbarhetsinformation fram till 2028 enligt artikel 19a.7 i redovisningsdirektivet, måste det ändå inkludera upplysningar enligt artikel 8 i taxonomin i sin förvaltningsberättelse?

Nej. Artikel 8 i taxonomiförordningen gäller för alla företag som är skyldiga att upprätta och offentliggöra en hållbarhetsförklaring enligt artiklarna 19a och 29a i redovisningsdirektivet. Om ett litet eller medelstort företag (utom mikroföretag) med överlåtbara värdepapper som är upptagna till handel på reglerade marknader i EU beslutar att inte inkludera en hållbarhetsförklaring i sin förvaltningsberättelse enligt artikel 19a.7 i redovisningsdirektivet – där upplysningar enligt artikel 8 i taxonomiförordningen skulle behöva inkluderas – är det dock inte skyldigt att lämna upplysningar enligt artikel 8 i taxonomiförordningen.

146.   Bör företag som är skyldiga att rapportera upplysningar enligt taxonomin för första gången under ett givet rapporteringsår (N) även inkludera jämförande information för det föregående räkenskapsåret (N-1)?

Nej. Företag som är skyldiga att rapportera upplysningar enligt taxonomin för första gången för ett givet räkenskapsår bör endast lämna dessa upplysningar för det räkenskapsåret (N). Företagen bör endast inkludera jämförande information om räkenskapsår N-1 från och med deras andra år för rapportering av upplysningar enligt taxonomin. Som det klargörs i fråga 3 i kommissionens tillkännagivande C/2023/305 kommer t.ex. stora icke-börsnoterade företag att omfattas av rapporteringsskyldigheten enligt artikel 8 i taxonomiförordningen och den delegerade akten om upplysningar enligt taxonomin för räkenskapsår som börjar den 1 januari 2025 eller senare (med första offentliggörande 2026). Dessa företag bör därför offentliggöra upplysningar enligt taxonomin under 2026 endast för räkenskapsåret 2025. Endast under de följande rapporteringsåren (dvs. 2027 och framåt) bör även jämförande information ingå. Detta innebär att dessa företag under 2027 bör rapportera upplysningar enligt taxonomin avseende räkenskapsåret 2026 (N) och inkludera jämförande information om räkenskapsåret 2025 (N-1).

147.   Sedan när bör företag använda de ändrade rapporteringsmallar som ingår i den delegerade akten om EU:s miljötaxonomi?

Genom bilaga V till den delegerade akten om EU:s miljötaxonomi infördes ändrade rapporteringsmallar i den delegerade akten om upplysningar enligt taxonomin. Syftet är att underlätta upplysningar enligt taxonomin avseende alla miljömål. Dessa ändrade rapporteringsmallar ersätter tidigare mallar och bör användas av företag för rapportering om förenlighet med taxonomikraven under rapporterings-/publiceringsåret från och med den 1 januari 2024  (100). Icke-finansiella företag som inte bedriver ekonomisk verksamhet som omfattas av taxonomin inom ramen för mer än ett miljömål behöver inte fylla i den kompletterande tabellen i bilaga II till den delegerade akten om upplysningar enligt taxonomin.

148.   I vilken utsträckning måste företag rapportera om verksamheter som ingår i de delegerade akterna om EU:s miljö- och klimattaxonomi när de inte är väsentliga för deras verksamhet?

Enligt artikel 8.2 i taxonomiförordningen är företag som omfattas av direktivet om företagens hållbarhetsrapportering skyldiga att lämna upplysningar om de andelar av deras omsättning, kapitalutgifter och driftsutgifter som är förknippade med ekonomiska verksamheter som är förenliga med taxonomikraven. I den delegerade akten om upplysningar enligt taxonomin specificeras innehållet i och presentationen av den relevanta information som ska rapporteras närmare. Inga undantag från rapporteringsskyldigheten är tillåtna.

Om de berörda företagen inte kan förvissa sig om att verksamheter som omfattas av taxonomin och som inte är väsentliga för deras verksamhet uppfyller de tekniska granskningskriterierna på grund av brist på uppgifter eller underlag, bör de rapportera dessa verksamheter som inte förenliga med taxonomikraven utan någon ytterligare bedömning. För mer information hänvisas företagen till fråga 13 i kommissionens tillkännagivande C/2023/305 (101).

149.   Om en verksamhet är förenlig med taxonomikraven, men kan bidra till mer än ett mål, bör ett företag bedöma om verksamheten bidrar till alla andra mål?

Om en verksamhet är förenlig med taxonomikraven men kan bidra till mer än ett mål ska ett icke-finansiellt företag rapportera Y (ja) eller N (nej) för dessa andra mål i respektive rapporteringsmallar i bilaga II till den delegerade akten om upplysningar enligt taxonomin. Detta förklaras i fotnot b i dessa mallar. Med andra ord bör det icke-finansiella företaget bedöma huruvida verksamheten är förenlig med taxonomikraven för varje mål som omfattas och rapportera resultatet i enlighet med detta i respektive rapporteringsmall. I fråga 31 i (utkastet till) kommissionens tredje tillkännagivande klargörs metoden för hur finansiella företag ska beräkna centrala resultatindikatorer per miljömål.

150.   Avser kapitalutgifter och driftsutgifter som avses i avsnitten 1.1.2.2 c och 1.1.3.2 c i bilaga I till den delegerade akten om upplysningar enligt taxonomin (kapitalutgifter av typ c och driftsutgifter av typ c) verksamheter som bidrar till något av miljömålen? Avser enskilda åtgärder ”som gör det möjligt för målverksamheterna att bli koldioxidsnåla eller leda till minskade växthusgasutsläpp” och som avses i dessa bestämmelser endast kapitalutgifterna för miljömålet om begränsning av klimatförändringar?

När det gäller den första delen av frågan bör företagen, beroende på hur utgifterna i fråga redovisas, identifiera sina inköp av output från en ekonomisk verksamhet som är förenlig med taxonomikraven som kapitalutgifter eller driftsutgifter av typ c, oavsett till vilket eller vilka miljömål dessa verksamheter bidrar väsentligt.

När det gäller den andra delen av frågan avser utgifter för enskilda åtgärder som avses i avsnitten 1.1.2.2 c och 1.1.3.2 c i bilaga I till den delegerade akten om upplysningar enligt taxonomin enskilda åtgärder som förtecknas i avsnitten 7.3–7.6 i bilaga I till den delegerade akten om EU:s klimattaxonomi. Sådana enskilda åtgärder är ett exempel på kapitalutgifter eller driftsutgifter av typ c för verksamheter som bidrar väsentligt till målet om begränsning av klimatförändringar. Utgifterna för sådana enskilda åtgärder förväntas därför göra det möjligt för de berörda målverksamheterna att bli koldioxidsnåla (t.ex. utgifter för installation, underhåll eller reparation av laddstationer för elfordon) eller leda till minskade växthusgasutsläpp (t.ex. utgifter för energieffektiv utrustning).

151.   Hur bör företagen rapportera om möjliggörande verksamheter som kan användas för flera ändamål och inte bara för att göra det möjligt för de berörda målverksamheterna att bidra väsentligt till ett miljömål?

I enlighet med artikel 16 i taxonomiförordningen ska en ekonomisk verksamhet anses bidra väsentligt till ett eller flera av miljömålen om den direkt gör det möjligt för andra verksamheter att bidra väsentligt till ett eller flera av dessa mål. För att säkerställa korrekt rapportering bör företagen i sina centrala resultatindikatorer enligt taxonomin endast inkludera den andel av deras möjliggörande produkter eller tjänster som faktiskt används för att direkt göra det möjligt för andra ekonomiska målverksamheter att bidra väsentligt till ett av miljömålen.

När det gäller omsättningsindikatorn bör företagen i synnerhet endast rapportera andelen försäljning av den möjliggörande verksamhetens output som taxonomiförenlig. Detta gäller möjliggörande användningar som direkt gör det möjligt för målverksamheter att bidra väsentligt till ett miljömål, enligt definitionen i de tekniska granskningskriterierna för den möjliggörande verksamheten. På liknande sätt bör företagen i sina taxonomiförenliga kapitalutgiftsindikatorer och driftsutgiftsindikatorer inkludera andelen kapitalutgifter och driftsutgifter för den möjliggörande verksamheten som direkt gör det möjligt för målverksamheterna att bidra väsentligt till det relevanta miljömålet, enligt definitionen i de tekniska granskningskriterierna för den möjliggörande verksamheten.

I linje med den metod som anges i svaret på fråga 30 i kommissionens tillkännagivande C/2023/305 bör rapporterande enheter använda ett icke-finansiellt mått som på ett korrekt sätt fördelar kapitalutgifterna på möjliggörande användningar. Om exempelvis den tillgång i den möjliggörande verksamheten som finansieras med kapitalutgifter används för att tillverka i) 100 outputenheter som gör det möjligt för en målverksamhet att bidra väsentligt och ii) 100 outputenheter som inte gör det möjligt för en annan verksamhet att bidra väsentligt, kan det rapporterande företaget ange 50 % av de kapitalutgifterna som taxonomiförenliga. Den metod som används för att fördela kapitalutgifterna på möjliggörande användningar ska baseras på verifierbara underlag. Det rapporterande företaget bör också tillhandahålla bakgrundsinformation enligt avsnitt 1.2.3 i bilaga I till den delegerade akten om upplysningar enligt taxonomin avseende

—	fördelning av kapitalutgifter för en verksamhet som möjliggör flera projekt eller verksamheter, och

—	den metod som används för att fördela kapitalutgifterna på den taxonomiförenliga möjliggörande verksamheten.

152.   Vilka är konsekvenserna av rörelseförvärv som inträffar nära årets slut, för vilka det inte är praktiskt möjligt att bedöma förenligheten med taxonomikraven vid årets slut för förvärvade verksamheter, när det gäller upplysningar enligt taxonomin för perioderna N och N+1?

Rapporterande företag bör använda all tillgänglig information när de bedömer sin verksamhets förenlighet med taxonomikraven, inbegripet verksamhet som förvärvats genom rörelseförvärv, i syfte att lämna korrekta upplysningar enligt taxonomin. För verksamheter som förvärvats genom rörelseförvärv under en rapportperiod bör företag som redan är skyldiga att offentliggöra upplysningar enligt taxonomin inkludera dessa verksamheter i sina upplysningar enligt taxonomin för den rapportperioden på grundval av i) taxonomibedömningen efter förvärvet av dessa förvärvade verksamheter och ii) information som inhämtats under bedömningen av tillbörlig aktsamhet före förvärvet. Om de förvärvade verksamheterna t.ex. tidigare bedrevs av ett annat företag som omfattas av direktivet om icke-finansiell rapportering/direktivet om företagens hållbarhetsrapportering skulle tidigare information om de förvärvade verksamheternas förenlighet med taxonomikraven, som erhållits via tidigare upplysningar enligt taxonomin från det företaget, kunna användas som underlag för att bedöma de förvärvade verksamheternas taxonomiförenlighet under den innevarande rapportperioden.

För verksamheter som förvärvats genom ett rörelseförvärv och som av ett rapporterande företag bedöms omfattas av taxonomin är det kanske inte alltid praktiskt möjligt att samla in tillräcklig information om dessa verksamheters förenlighet med taxonomikraven under rapportperiod N (under vilken rörelseförvärvet äger rum). I sådana fall bör det rapporterande företaget i) inkludera respektive finansiell information som rör de förvärvade verksamheterna (t.ex. omsättning, kapitalutgifter och driftsutgifter för den förvärvade icke-finansiella verksamheten) i nämnaren för sina centrala resultatindikatorer enligt taxonomin, och ii) betrakta dem som inte förenliga med taxonomikraven i täljaren för sina centrala resultatindikatorer enligt taxonomin. Det rapporterande företaget bör öppet redovisa detta i bakgrundsinformationen samt det faktum att det inte kunde granska de förvärvade tillgångarnas/verksamheternas förenlighet med taxonomikraven vid årets slut. Under rapportperioden N+1 bör det rapporterande företaget antingen i) separera effekterna av denna behandling (102) när det förklarar skälen till eventuella ändringar i de centrala resultatindikatorerna mellan rapportperioderna N och N+1 (om det rapporterande företaget inte räknar om de centrala resultatindikatorerna för period N), eller ii) räkna om de centrala resultatindikatorerna för period N.

153.   Ett banklån finansierar inköp och installation av en vindturbin/solpaneler för ett hus. Bör banken rapportera sin finansiering av inköpet av vindturbinen/solpanelerna enligt avsnitt 7.6 ”Installation, underhåll och reparation av tekniker för förnybar energi” eller enligt avsnitt 3.1 ”Tillverkning av teknik för förnybar energi”? Omfattar avsnitt 7.6 endast tjänsten eller även produkten?

Banken bör bedöma en sådan exponering mot de tekniska granskningskriterierna för den relevanta finansierade verksamheten. För finansieringen av installationstjänsten bör banken bedöma förenligheten med taxonomikraven mot de tekniska granskningskriterierna i avsnitt 7.6 för installationsverksamheten. När det gäller finansieringen av inköpet av en produkt som består av teknik för förnybar energi bör banken bedöma förenligheten mot kriterierna i avsnitt 3.1 för tillverkning av teknik för förnybar energi. Banken bör rapportera hela exponeringen på motsvarande rader för hushållsexponeringar för bolån.

154.   Omfattar verksamheten på rad 6 i mall 1 i bilaga XII till den delegerade akten om upplysningar enligt taxonomin drift av fossilgasvärmepannor (t.ex. för att producera varmvatten) i byggnader?

Endast industriella verksamheter omfattas av beskrivningarna av verksamheter i mall 1 i bilaga XII till den delegerade akten om upplysningar enligt taxonomin, vilka återspeglar liknande industriella verksamheter i bilagorna I och II till den delegerade akten om EU:s klimattaxonomi. Driften av fossilgasvärmepannor i byggnader omfattas därför inte.

155.   Hur bör finansiella och icke-finansiella företag tolka begreppen ”finansierar” och ”är exponerat mot” i mallarna för lämnande av upplysningar om fossilgas- och kärnenergirelaterade verksamheter?

Upplysningarna om fossilgas- och kärnenergirelaterade verksamheter i bilaga XII till den delegerade akten om upplysningar enligt taxonomin avser icke-finansiella och finansiella företags centrala resultatindikatorer. Begreppen ”finansierar” och ”är exponerat mot” avser dock finansiella företags taxonomiupplysningar. Icke-finansiella företag bör endast identifiera och rapportera den verksamhet som de ”utför”  (103). Detta beror på att icke-finansiella företags ”tillämpliga” centrala resultatindikatorer enligt taxonomin (omsättning, kapitalutgifter och driftsutgifter som avses i mallarna), i motsats till finansiella företags centrala resultatindikatorer enligt taxonomin, inte omfattar finansiering och exponeringar mot en annan enhet, såsom investeringar i finansiella instrument som innehas för kortfristig handel.

---

(1)  Meddelande från kommissionen till Europaparlamentet, Europeiska rådet, rådet, Europeiska centralbanken, Europeiska ekonomiska och sociala kommittén och Regionkommittén av den 8 mars 2018 – Handlingsplan för finansiering av hållbar tillväxt (COM(2018) 97 final), https://eur-lex.europa.eu/legal-content/SV/TXT/?uri=CELEX%3A52018DC0097.

(2)  Europaparlamentets och rådets förordning (EU) 2020/852 av den 18 juni 2020 om inrättande av en ram för att underlätta hållbara investeringar och om ändring av förordning (EU) 2019/2088 (EUT L 198, 22.6.2020, s. 13).

(3)  Kommissionens delegerade förordning (EU) 2021/2139 av den 4 juni 2021 om komplettering av Europaparlamentets och rådets förordning (EU) 2020/852 genom fastställande av tekniska granskningskriterier för att avgöra under vilka villkor en ekonomisk verksamhet ska anses bidra väsentligt till begränsningen av eller anpassningen till klimatförändringarna och för att avgöra om den ekonomiska verksamheten inte orsakar någon betydande skada för något av de andra miljömålen (EUT L 442, 9.12.2021, s. 1).

(4)  Kommissionens delegerade förordning (EU) 2022/1214 av den 9 mars 2022 om ändring av delegerad förordning (EU) 2021/2139 vad gäller ekonomiska verksamheter inom vissa energisektorer och delegerad förordning (EU) 2021/2178 vad gäller särskilda offentliga upplysningar för dessa ekonomiska verksamheter (EUT L 188, 15.7.2022, s. 1).

(5)  Kommissionens delegerade förordning (EU) 2023/2486 av den 27 juni 2023 om komplettering av Europaparlamentets och rådets förordning (EU) 2020/852 genom fastställande av tekniska granskningskriterier för att avgöra under vilka villkor en ekonomisk verksamhet ska anses bidra väsentligt till hållbar användning och skydd av vatten och marina resurser, till omställning till en cirkulär ekonomi, till förebyggande och begränsning av föroreningar eller till skydd och återställande av biologisk mångfald och ekosystem och för att avgöra om den ekonomiska verksamheten inte orsakar någon betydande skada för något av de andra miljömålen samt om ändring av kommissionens delegerade förordning (EU) 2021/2178 vad gäller särskilda offentliga upplysningar för dessa ekonomiska verksamheter (EUT L, 2023/2486, 21.11.2023).

(6)  Kommissionens delegerade förordning (EU) 2021/2178 av den 6 juli 2021 om komplettering av Europaparlamentets och rådets förordning (EU) 2020/852 genom specificering av innehållet i och presentationen av de upplysningar som ska lämnas av företag som omfattas av artikel 19a eller 29a i direktiv 2013/34/EU vad gäller miljömässigt hållbara ekonomiska verksamheter samt specificering av den metod som ska användas i syfte att fullgöra denna upplysningsskyldighet (EUT L 443, 10.12.2021, s. 9).

(7)  Kommissionens delegerade förordning (EU) 2023/2485 av den 27 juni 2023 om ändring av delegerad förordning (EU) 2021/2139 om fastställande av ytterligare tekniska granskningskriterier för att avgöra under vilka villkor vissa ekonomiska verksamheter ska anses bidra väsentligt till begränsningen av eller anpassningen till klimatförändringarna och för att avgöra om dessa verksamheter inte orsakar någon betydande skada för något av de andra miljömålen (EUT L, 2023/2485, 21.11.2023, s. 1).

(8)  Eventuell ytterligare praktisk vägledning med konstruerade exempel på hur rapporteringsmallarna ska fyllas i kan i sinom tid komma att läggas upp på https://ec.europa.eu/sustainable-finance-taxonomy/.

(9)  Kommissionens tillkännagivande om tolkningen av vissa rättsliga bestämmelser i den delegerade rättsakten om upplysningar inom ramen för artikel 8 i EU:s taxonomiförordning om rapportering om ekonomiska verksamheter och tillgångar som omfattas av taxonomin (2022/C 385/01), C(2022) 6937 (EUT C 385, 6.10.2022, s. 1), https://eur-lex.europa.eu/legal-content/SV/TXT/?uri=CELEX%3A52022XC1006(01).

(10)  Kommissionens tillkännagivande om tolkning och genomförande av vissa rättsliga bestämmelser i den delegerade rättsakten om upplysningar inom ramen för artikel 8 i EU:s taxonomiförordning om rapportering om ekonomiska verksamheter och tillgångar som omfattas av taxonomin och är förenliga med taxonomikraven (kommissionens andra tillkännagivande), C(2023) 6747 (EUT C, C/2023/305, 20.10.2023), https://eur-lex.europa.eu/eli/C/2023/305/oj.

(11)  Kommissionens tillkännagivande om tolkning och genomförande av vissa rättsliga bestämmelser i den delegerade akten om en EU-taxonomi på klimatområdet om fastställande av tekniska granskningskriterier för ekonomisk verksamhet som väsentligt bidrar till begränsningen av eller anpassningen till klimatförändringarna och som inte orsakar någon betydande skada för andra miljömål, C(2023) 6756 (EUT C, C/2023/267, 20.10.2023), https://eur-lex.europa.eu/eli/C/2023/267/oj.

(12)  Kommissionens tillkännagivande om tolkningen och genomförandet av vissa rättsliga bestämmelser i EU:s taxonomiförordning och kopplingar till förordningen om hållbarhetsrelaterade upplysningar (2023/C 211/01), C(2023) 3719 (EUT C 211, 16.6.2023, s. 1), https://eur-lex.europa.eu/legal-content/SV/TXT/?uri=OJ%3AJOC_2023_211_R_0001.

(13)  Kommissionens tillkännagivande om tolkning och genomförande av vissa rättsliga bestämmelser i den delegerade rättsakten om upplysningar inom ramen för artikel 8 i EU:s taxonomiförordning om rapportering om ekonomiska verksamheter och tillgångar som omfattas av taxonomin och är förenliga med taxonomikraven (kommissionens tredje tillkännagivande), C(2024) 7494 (EUT C, C/2024/6691, 8.11.2024), https://eur-lex.europa.eu/legal-content/SV/TXT/?uri=OJ:C_202406691.

(14)  Arbetsdokument från kommissionens avdelningar av den 4 juni 2021, Impact assessment report accompanying the document Commission Delegated Regulation (EU) .../... supplementing Regulation (EU) 2020/852 of the European Parliament and of the Council by establishing the technical screening criteria for determining the conditions under which an economic activity qualifies as contributing substantially to climate change mitigation or climate change adaptation and for determining whether that economic activity causes no significant harm to any of the other environmental objectives (inte översatt till svenska), SWD(2021) 152 final, https://ec.europa.eu/finance/docs/level-2-measures/taxonomy-regulation-delegated-act-2021-2800-impact-assessment_en.pdf.

(15)  Arbetsdokument från kommissionens avdelningar av den 27 juni 2023, Accompanying the document COMMISSION DELEGATED REGULATION (EU) …/... supplementing Regulation (EU) 2020/852 of the European Parliament and of the Council by establishing the technical screening criteria for determining the conditions under which an economic activity qualifies as contributing substantially to the sustainable use and protection of water and marine resources, to the transition to a circular economy, to pollution prevention and control or to the protection and restoration of biodiversity and ecosystems and for determining whether that economic activity causes no significant harm to any of the other environmental objectives and amending Delegated Regulation (EU) 2021/2178 as regards specific public disclosures for those economic activities and the COMMISSION DELEGATED REGULATION (EU) .../... amending Delegated Regulation (EU) 2021/2139 by establishing additional technical screening criteria for determining the conditions under which certain economic activities qualify as contributing substantially to climate change mitigation or climate change adaptation and for determining whether those activities cause no significant harm to any of the other environmental objectives (inte översatt till svenska), SWD(2023) 239 final, https://eur-lex.europa.eu/legal-content/EN/TXT/?uri=CELEX:52023SC0239.

(16)  Meddelande från kommissionen till Europaparlamentet, rådet, Europeiska ekonomiska och sociala kommittén samt Regionkommittén av den 13 juni 2023 – En ram för hållbar finansiering som fungerar i praktiken, COM(2023) 317 final, https://eur-lex.europa.eu/legal-content/SV/TXT/?uri=CELEX%3A52023DC0317.

(17)  Uttalande från Eurogruppen om kapitalmarknadsunionens framtid (i inkluderande format), 11.3.2024, https://www.consilium.europa.eu/sv/meetings/eurogroup/2024/03/11/.

(18)  Europaparlamentets och rådets förordning (EU) 2021/240 av den 10 februari 2021 om inrättande av ett instrument för tekniskt stöd.

(19)  Europaparlamentets och rådets direktiv 2013/34/EU av den 26 juni 2013 om årsbokslut, koncernredovisning och rapporter i vissa typer av företag, om ändring av Europaparlamentets och rådets direktiv 2006/43/EG och om upphävande av rådets direktiv 78/660/EEG och 83/349/EEG (EUT L 182, 29.6.2013, s. 19).

(20)  Meddelande från kommissionen av den 22 april 2024, Vägledande kriterier och principer för begreppet oumbärlig användning i EU:s lagstiftning om kemikalier, C(2024) 1995 final, https://environment.ec.europa.eu/document/download/fb27e67a-c275-4c47-b570-b3c07f0135e0_en?filename=C_2024_1995_F1_COMMUNICATION_FROM_COMMISSION_EN_V4_P1_3329609.PDF.

(21)  Kommissionens förordning (EU) 2023/1464 av den 14 juli 2023 om ändring av bilaga XVII till Europaparlamentets och rådets förordning (EG) nr 1907/2006 vad gäller formaldehyd och formaldehydavgivare (EUT L 180, 17.7.2023, s. 12).

(22)  Europaparlamentets och rådets förordning (EG) nr 1272/2008 av den 16 december 2008 om klassificering, märkning och förpackning av ämnen och blandningar, ändring och upphävande av direktiven 67/548/EEG och 1999/45/EG samt ändring av förordning (EG) nr 1907/2006 (EUT L 353, 31.12.2008, s. 1).

(23)   https://echa.europa.eu/information-on-chemicals/cl-inventory-database.

(24)  Europaparlamentets och rådets förordning (EU) 2024/3110 av den 27 november 2024 om fastställande av harmoniserade villkor för saluföring av byggprodukter och om upphävande av förordning (EU) nr 305/2011 (EUT L, 2024/3110, 18.12.2024, s. 1).

(25)  Europaparlamentets och rådets direktiv (EU) 2024/1760 av den 13 juni 2024 om tillbörlig aktsamhet för företag i fråga om hållbarhet och om ändring av direktiv (EU) 2019/1937 och förordning (EU) 2023/2859 (EUT L, 2024/1760, 5.7.2024).

(26)  Europaparlamentets och rådets direktiv (EU) 2022/2464 av den 14 december 2022 om ändring av förordning (EU) nr 537/2014, direktiv 2004/109/EG, direktiv 2006/43/EG och direktiv 2013/34/EU vad gäller företagens hållbarhetsrapportering (EUT L 322, 16.12.2022, s. 15).

(27)  Europaparlamentets och rådets direktiv 2004/35/EG av den 21 april 2004 om miljöansvar för att förebygga och avhjälpa miljöskador (EUT L 143, 30.4.2004, s. 56).

(28)  Europaparlamentets och rådets direktiv 2009/125/EG av den 21 oktober 2009 om upprättande av en ram för att fastställa krav på ekodesign för energirelaterade produkter (EUT L 285, 31.10.2009, s. 10).

(29)  Europaparlamentets och rådets direktiv (EU) 2016/797 av den 11 maj 2016 om driftskompatibiliteten hos järnvägssystemet inom Europeiska unionen (EUT L 138, 26.5.2016, s. 44).

(30)  Kommissionens delegerade förordning (EU) 2021/2178 av den 6 juli 2021 om komplettering av Europaparlamentets och rådets förordning (EU) 2020/852 genom specificering av innehållet i och presentationen av de upplysningar som ska lämnas av företag som omfattas av artikel 19a eller 29a i direktiv 2013/34/EU vad gäller miljömässigt hållbara ekonomiska verksamheter samt specificering av den metod som ska användas i syfte att fullgöra denna upplysningsskyldighet (EUT L 443, 10.12.2021, s. 9).

(31)  Europaparlamentets och rådets direktiv 2011/92/EU av den 13 december 2011 om bedömning av inverkan på miljön av vissa offentliga och privata projekt (EUT L 26, 28.1.2012, s. 1).

(32)  Europaparlamentets och rådets direktiv (EU) 2018/844 av den 30 maj 2018 om ändring av direktiv 2010/31/EU om byggnaders energiprestanda och av direktiv 2012/27/EU om energieffektivitet (EUT L 156, 19.6.2018, s. 75).

(33)  Europaparlamentets och rådets direktiv (EU) 2024/1275 av den 24 april 2024 om byggnaders energiprestanda (omarbetning) (EUT L, 2024/1275, 8.5.2024).

(34)  Kommissionens delegerade förordning (EU) 2023/2772 av den 31 juli 2023 om komplettering av Europaparlamentets och rådets direktiv 2013/34/EU vad gäller standarder för hållbarhetsrapportering (EUT L, 2023/2772, 22.12.2023).

(35)  Delegerad förordning (EU) 2021/2139, i dess ändrade lydelse enligt de delegerade förordningarna (EU) 2022/1214 och (EU) 2023/2485 (den delegerade akten om EU:s klimattaxonomi); delegerad förordning (EU) 2023/2486 av den 27 juni 2023 (den delegerade akten om EU:s miljötaxonomi); delegerad förordning (EU) 2021/2178 av den 6 juli 2021 i dess ändrade lydelse (den delegerade akten om upplysningar enligt taxonomin).

(36)  Rådets direktiv 92/43/EEG av den 21 maj 1992 om bevarande av livsmiljöer samt vilda djur och växter (EGT L 206, 22.7.1992, s. 7).

(37)  Europaparlamentets och rådets direktiv 2010/75/EU av den 24 november 2010 om industriutsläpp (samordnade åtgärder för att förebygga och begränsa föroreningar) (EUT L 334, 17.12.2010, s. 17).

(38)  Europaparlamentets och rådets förordning (EU) 2024/1244 av den 24 april 2024 om rapportering av miljöuppgifter från industrianläggningar och inrättande av en portal för industriutsläpp och om upphävande av förordning (EG) nr 166/2006 (EUT L, 2024/1244, 2.5.2024, s. 1).

(39)  Kommissionens delegerade förordning (EU) 2019/856 av den 26 februari 2019 om komplettering av Europaparlamentets och rådets direktiv 2003/87/EG vad gäller driften av innovationsfonden (EUT L 140, 28.5.2019. s. 6).

(40)  Kommissionens genomförandeförordning (EU) 2020/1001 av den 9 juli 2020 om tillämpningsföreskrifter för Europaparlamentets och rådets direktiv 2003/87/EG vad gäller driften av moderniseringsfonden till stöd för investeringar i modernisering av energisystem och förbättring av energieffektivitet i vissa medlemsstater (EUT L 221, 10.7.2020, s. 107).

(41)  Europaparlamentets och rådets direktiv 2014/95/EU av den 22 oktober 2014 om ändring av direktiv 2013/34/EU vad gäller vissa stora företags och koncerners tillhandahållande av icke-finansiell information och upplysningar om mångfaldspolicy (EUT L 330, 15.11.2014, s. 1).

(42)  Europaparlamentets och rådets förordning (EU) 2019/1021 av den 20 juni 2019 om långlivade organiska föroreningar (omarbetning) (EUT L 169, 25.6.2019, s. 45).

(43)  Europaparlamentets och rådets förordning (EG) nr 1907/2006 av den 18 december 2006 om registrering, utvärdering, godkännande och begränsning av kemikalier (Reach), inrättande av en europeisk kemikaliemyndighet, ändring av direktiv 1999/45/EG och upphävande av rådets förordning (EEG) nr 793/93 och kommissionens förordning (EG) nr 1488/94 samt rådets direktiv 76/769/EEG och kommissionens direktiv 91/155/EEG, 93/67/EEG, 93/105/EG och 2000/21/EG.

(44)  Europaparlamentets och rådets förordning (EU) 2023/2405 av den 18 oktober 2023 om säkerställande av lika villkor för hållbar lufttransport (ReFuelEU Aviation) (EUT L, 2023/2405, 31.10.2023).

(45)  Europaparlamentets och rådets direktiv (EU) 2023/2413 av den 18 oktober 2023 om ändring av direktiv (EU) 2018/2001, förordning (EU) 2018/1999 och direktiv 98/70/EG vad gäller främjande av energi från förnybara energikällor, och om upphävande av rådets direktiv (EU) 2015/652 (EUT L, 2023/2413, 31.10.2023).

(46)  Europaparlamentets och rådets direktiv 2011/65/EU av den 8 juni 2011 om begränsning av användning av vissa farliga ämnen i elektrisk och elektronisk utrustning (omarbetning) (EUT L 174, 1.7.2011, s. 88).

(47)  Europaparlamentets och rådets förordning (EU) 2021/241 av den 12 februari 2021 om inrättande av faciliteten för återhämtning och resiliens (EUT L 57, 18.2.2021, s. 17).

(48)  Europaparlamentets och rådets förordning (EU) 2019/2088 av den 27 november 2019 om hållbarhetsrelaterade upplysningar som ska lämnas inom den finansiella tjänstesektorn (EUT L 317, 9.12.2019, s. 1).

(49)  Europaparlamentets och rådets förordning (EU) 2023/955 av den 10 maj 2023 om inrättande av en social klimatfond och om ändring av förordning (EU) 2021/1060 (EUT L 130, 16.5.2023, s. 1).

(50)  Kommissionens delegerade förordning (EU) 2021/2178 av den 6 juli 2021 om komplettering av Europaparlamentets och rådets förordning (EU) 2020/852 genom specificering av innehållet i och presentationen av de upplysningar som ska lämnas av företag som omfattas av artikel 19a eller 29a i direktiv 2013/34/EU vad gäller miljömässigt hållbara ekonomiska verksamheter samt specificering av den metod som ska användas i syfte att fullgöra denna upplysningsskyldighet (EUT L 443, 10.12.2021, s. 9).

(51)  Kommissionens delegerade förordning (EU) 2022/1214 av den 9 mars 2022 om ändring av delegerad förordning (EU) 2021/2139 vad gäller ekonomiska verksamheter inom vissa energisektorer och delegerad förordning (EU) 2021/2178 vad gäller särskilda offentliga upplysningar för dessa ekonomiska verksamheter (EUT L 188, 15.7.2022, s. 1).

(52)  Kommissionens delegerade förordning (EU) 2023/2486 av den 27 juni 2023 om komplettering av Europaparlamentets och rådets förordning (EU) 2020/852 genom fastställande av tekniska granskningskriterier för att avgöra under vilka villkor en ekonomisk verksamhet ska anses bidra väsentligt till hållbar användning och skydd av vatten och marina resurser, till omställning till en cirkulär ekonomi, till förebyggande och begränsning av föroreningar eller till skydd och återställande av biologisk mångfald och ekosystem och för att avgöra om den ekonomiska verksamheten inte orsakar någon betydande skada för något av de andra miljömålen samt om ändring av kommissionens delegerade förordning (EU) 2021/2178 vad gäller särskilda offentliga upplysningar för dessa ekonomiska verksamheter (EUT L, 2023/2486, 21.11.2023).

(53)  Europaparlamentets och rådets förordning (EU) 2020/852 av den 18 juni 2020 om inrättande av en ram för att underlätta hållbara investeringar och om ändring av förordning (EU) 2019/2088 (EUT L 198, 22.6.2020, s. 13).

(54)  Kommissionens tillkännagivande om tolkning och genomförande av vissa rättsliga bestämmelser i den delegerade rättsakten om upplysningar inom ramen för artikel 8 i EU:s taxonomiförordning om rapportering om ekonomiska verksamheter och tillgångar som omfattas av taxonomin och är förenliga med taxonomikraven (kommissionens tredje tillkännagivande) (EUT C, 2024/6691, 8.11.2024).

(55)  Europaparlamentets och rådets direktiv 2008/98/EG av den 19 november 2008 om avfall och om upphävande av vissa direktiv (EUT L 312, 22.11.2008, s. 3).

(56)  Europaparlamentets och rådets direktiv 2000/60/EG av den 23 oktober 2000 om upprättande av en ram för gemenskapens åtgärder på vattenpolitikens område (EGT L 327, 22.12.2000, s. 1).

(57)  Europaparlamentets och rådets direktiv 2012/19/EU av den 4 juli 2012 om avfall som utgörs av eller innehåller elektrisk och elektronisk utrustning (WEEE) (EUT L 197, 24.7.2012, s. 38).

(58)   EUT C 211, 16.6.2023, s. 1.

(59)  Europaparlamentets och rådets förordning (EU) 2021/241 av den 12 februari 2021 om inrättande av faciliteten för återhämtning och resiliens (EUT L 57, 18.2.2021, s. 17).

(60)  Europaparlamentets och rådets förordning (EU) 2021/523 av den 24 mars 2021 om inrättande av InvestEU-programmet och om ändring av förordning (EU) 2015/1017 (EUT L 107, 26.3.2021, s. 30).

(61)  I avsnitt 5.2 i bilaga II till den delegerade akten om EU:s miljötaxonomi anges t.ex. i beskrivningen av verksamheten för de produkter som omfattas av verksamheten att den ”ekonomiska verksamheten avser reservdelar som används i produkter som tillverkas inom näringsgrenar som klassificeras enligt Nace-koderna C26 Tillverkning av datorer, elektronikvaror och optik, C27 Tillverkning av elapparatur, C28.22 Tillverkning av lyft- och godshanteringsanordningar, C28.23 Tillverkning av kontorsmaskiner och kontorsutrustning (utom datorer och kringutrustning), C28.24 Tillverkning av motordrivna handverktyg och C31 Tillverkning av möbler”. Dessa Nace-koder avser de produkter som omfattas av verksamheten och inte själva verksamheten. I den sista meningen i samma beskrivning av verksamheten föreskrivs däremot att de ”ekonomiska verksamheterna i denna kategori kan vara förknippade med flera Nace-koder, särskilt G46 och G47”. Dessa Nace-koder avser den ekonomiska verksamheten (i detta fall försäljning).

(62)  Exempelvis avsnitt 3.6 ”Tillverkning av annan koldioxidsnål teknik”, avsnitt 3.13 ”Tillverkning av klor”, avsnitt 3.14 ”Tillverkning av organiska baskemikalier”, avsnitt 4.5 ”Elproduktion från vattenkraft”, avsnitt 4.6 ”Elproduktion från geotermisk energi” eller avsnitt 4.7 ”Elproduktion från förnybara och icke-fossila gasformiga och flytande bränslen”.

(63)  Krav på en minskning av växthusgasutsläppen med 73,4 % under hela livscykeln för vätgas [vilket resulterar i mindre än 3 ton koldioxidekvivalenter per ton H2 under hela livscykeln] och 70 % för vätgasbaserade syntetiska bränslen i förhållande till en fossil motsvarighet på 94 g koldioxidekvivalenter per MJ i enlighet med den metod som anges i artikel 25.2 i direktiv (EU) 2018/2001 och bilaga V till det direktivet.

(64)  Se resolution MEPC 324 75 (imo.org).

(65)  Se resolution MEPC 332 76 (imo.org).

(66)  Närmare uppgifter om beräkningen av den globala ersättningsgraden finns på Easas webbplats: [Kommer att läggas till].

(67)  Inom ramen för verksamhet 6.18 säkerställer leasegivaren att flygplan enligt led b eller c drivs med hållbara flygbränslen i enlighet med de kriterier som anges i led d och punkt 2 i avsnitt 6.19 i denna bilaga.

(68)  En flygbolagskoncern ska betraktas som två eller flera företag som ingår i en enda ekonomisk enhet.

(69)  Union Database for Biofuels – Public wiki – Union Database for Biofuels Info-site – EC Public Wiki.

(70)  Se Icaos webbplats för tillåtna nivåer för SAF-blandningen för varje SAF-produktionskedja: Conversion processes (icao.int).

(71)  Kommissionens tillkännagivande om tolkning och genomförande av vissa rättsliga bestämmelser i den delegerade akten om en EU-taxonomi på klimatområdet om fastställande av tekniska granskningskriterier för ekonomisk verksamhet som väsentligt bidrar till begränsningen av eller anpassningen till klimatförändringarna och som inte orsakar någon betydande skada för andra miljömål

(EUT C 267, 20.10.2023, s. 1).

(72)  Kommissionens delegerade förordning (EU) 2023/1669 av den 16 juni 2023 om komplettering av Europaparlamentets och rådets förordning (EU) 2017/1369 vad gäller energimärkning av smarttelefoner och surfplattor.

(73)  Se Level(s) indicator 2.2: Construction and demolition waste and materials – user manual: introductory briefing, instructions and guidance (Publication version 1.1), https://susproc.jrc.ec.europa.eu/product-bureau//sites/default/files/2021-01/ UM3_Indicator_2.2_v1.1_40pp.pdf. För rapportering ska Excel-tabellen på kommissionens webbplats användas: Construction and Demolition Waste (CDW) and materials Excel template: for estimating (Level 2) and recording (Level 3) amounts and types of CDW and their final destinations (version 1.1), https://susproc.jrc.ec.europa.eu/product-bureau/product-groups/412/documents.

(74)  Generaldirektoratet för inre marknaden, industri, entreprenörskap samt små och medelstora företag, Oberender, A., Fruergaard Astrup, T., Frydkjær Witte, S., Camboni, M m.fl., EU Construction & Demolition Waste Management Protocol including guidelines for pre-demolition and pre-renovation audits of construction works – Updated edition 2024, Europeiska unionens publikationsbyrå, 2024, https://data.europa.eu/doi/10.2873/77980.

(75)  Europeiska kommissionen, generaldirektoratet för miljö, Study to support the preparation of Commission guidelines on the definition of backfilling – Final report, Europeiska unionens publikationsbyrå, 2020, https://data.europa.eu/doi/10.2779/382166.

(76)  Dodd N., Donatello S. och Cordella M., 2021, Level(s) indicator 1.2: Life cycle Global

Warming Potential (GWP) – user manual: introductory briefing, instructions and guidance (Publication

version 1.1), https://susproc.jrc.ec.europa.eu/product-bureau/sites/default/files/2021-01/UM3_Indicator_1.2_v1.1_37pp.pdf.

(77)  Se webbplatsen https://ipmsc.org/.

(78)  Europaparlamentets och rådets förordning (EU) 2024/1244 av den 24 april 2024 om rapportering av miljöuppgifter från industrianläggningar och inrättande av en portal för industriutsläpp och om upphävande av förordning (EG) nr 166/2006 (EUT L, 2024/1244, 2.5.2024, s. 1).

(79)  För att få tillbaka naturen i städer och premiera samhällsinsatser uppmanar kommissionen i strategin för biologisk mångfald i EU alla städer i Europa med minst 20 000 invånare att utarbeta ambitiösa stadsförgröningsplaner före utgången av 2021. Se även https://environment.ec.europa.eu/topics/urban-environment/urban-nature-platform_en.

(80)  För att främja förgröning av stadsområden och stadsnära områden inom ramen för strategin för biologisk mångfald i EU har kommissionen inrättat en EU-plattform för stadsförgröning inom ramen för en ny överenskommelse om gröna städer med städer och borgmästare. Se även https://environment.ec.europa.eu/topics/urban-environment/green-city-accord_en.

(81)  Punkt II i tillägg A till bilaga I och tillägg A till bilaga II till den delegerade akten om EU:s klimattaxonomi samt punkt II i tillägg A till bilagorna I och II till den delegerade akten om EU:s miljötaxonomi.

(82)  Tillägg A till bilagorna I och II till den delegerade akten om EU:s klimattaxonomi och tillägg A till bilagorna I, II, III och IV till den delegerade akten om EU:s miljötaxonomi.

(83)  Frasen ”kan undvikas” innebär i detta sammanhang att i) det finns tillgängliga lösningar/tekniker som kan eliminera eller minska den specifika identifierade klimatförändringsrelaterade risken till den nivå som krävs för att undvika störningar, och att ii) kostnaden för att eliminera eller minska risken till den nivå som krävs för att undvika störningar inte överstiger nyttan (t.ex. värdet av de skador och förluster som undvikits, med beaktande av deras allvarlighetsgrad och sannolikhet och med tillämpning av försiktighetsprincipen). I fall där det anses att risken ”inte kan undvikas” på grundval av dessa faktorer bör man försöka i) minska risken och konsekvenserna för driften av verksamheten till den högsta nivå som kan uppnås och ii) förkorta återhämtningstiden, och den kvarstående risken bör redovisas.

(84)  De viktigaste kategorierna av fysiska lösningar är fysisk infrastruktur och tekniska lösningar samt naturbaserade och ekosystembaserade strategier.

(85)  De viktigaste kategorierna av icke-fysiska lösningar är styrning och institutionella lösningar (inbegripet inledning eller ändring av praxis, processer och processledning, system för planering, övervakning och samarbete och liknande), ekonomiska och finansiella lösningar (inbegripet försäkringar) samt kunskaps- och beteendeförändringsstrategier.

(86)  Se fråga 136 i detta tillkännagivande från kommissionen.

(87)  Echa, 2021, Guidance on the preparation of an application for authorisation, https://echa.europa.eu/documents/10162/17235/authorisation_application_en.pdf/8f8fdb30-707b-4b2f-946f-f4405c64cdc7?t=1610451346310.

(88)  Echa ger en översikt över tillämplig kemikalielagstiftning i EUCLEF (sökverktyget för EU:s kemikalielagstiftning). Denna sökbara databas ger en översikt över befintliga skyldigheter för varje kemiskt ämne.

(89)  Meddelande från kommissionen av den 22 april 2024: Vägledande kriterier och principer för begreppet oumbärlig användning i EU:s lagstiftning om kemikalier, C(2024) 1995 final, https://environment.ec.europa.eu/document/download/fb27e67a-c275-4c47-b570-b3c07f0135e0_en?filename=C_2024_1995_F1_COMMUNICATION_FROM_COMMISSION_EN_V4_P1_3329609.PDF.

(90)  Mål C-98/03, kommissionen/Tyskland (2006 I-00053), punkt 51; mål C-418/04, kommissionen/Irland (2007 I-10947), punkterna 232 och 233; mål C-142/16, kommissionen/Tyskland (offentliggjort i den elektroniska rättsfallssamlingen), punkt 29.

(91)  Punkt 3 i tillägg D till bilagorna I och II till den delegerade akten om EU:s klimattaxonomi och bilagorna I, II och III till den delegerade akten om EU:s miljötaxonomi.

(92)  Artikel 6.2, 6.3 och 6.4 i habitatdirektivet gäller även för de särskilda skyddsområden som klassificerats enligt fågeldirektivet 2009/147/EG.

(93)  Mål C-258/11, Sweetman m.fl. (offentliggjort i den elektroniska rättsfallssamlingen), punkt 32; mål C-521/12, Briels m.fl (offentliggjort i den elektroniska rättsfallssamlingen), punkt 19.

(94)  Mål C-399/14, Grüne Liga Sachsen m.fl (offentliggjort i den elektroniska rättsfallssamlingen), punkt 54.

(95)  De ekonomiska verksamheter som lagts till avser avsnitten 3.18, 3.19, 3.20, 3.21, 6.18, 6.19 och 6.20 i bilaga I och avsnitten 5.13, 7.8, 8.4, 9.3, 14.1 och 14.2 i bilaga II.

(96)  De ekonomiska verksamheter som lagts till avser avsnitten 3.18, 3.19, 3.20, 3.21, 6.18, 6.19 och 6.20 i bilaga I och avsnitten 5.13, 7.8, 8.4, 9.3, 14.1 och 14.2 i bilaga II.

(97)  Europaparlamentets och rådets direktiv 2013/34/EU av den 26 juni 2013 om årsbokslut, koncernredovisning och rapporter i vissa typer av företag, om ändring av Europaparlamentets och rådets direktiv 2006/43/EG och om upphävande av rådets direktiv 78/660/EEG och 83/349/EEG (EUT L 182, 29.6.2013, s. 19).

(98)  För kreditinstitut bör upplysningar om de centrala resultatindikatorer som avses i avsnitten 1.2.3 och 1.2.4 i bilaga V till den delegerade akten om upplysningar enligt taxonomin (avgifts- och provisionsindikator och andelen gröna tillgångar för handelsportföljen) lämnas för första gången från och med den 1 januari 2026.

(99)  För börsnoterade små och medelstora företag som inte väljer att inte fullgöra skyldigheten att offentliggöra hållbarhetsrapporter fram till 2028 enligt artikel 19a.7 i redovisningsdirektivet. Börsnoterade små och medelstora företag som väljer att inte fullgöra denna skyldighet behöver inte heller lämna upplysningar enligt artikel 8 i taxonomiförordningen. Se fråga 145 i detta tillkännagivande.

(100)  Datum för tillämpning av den delegerade akten om EU:s miljötaxonomi.

(101)  Kommissionens tillkännagivande om tolkning och genomförande av vissa rättsliga bestämmelser i den delegerade rättsakten om upplysningar inom ramen för artikel 8 i EU:s taxonomiförordning om rapportering om ekonomiska verksamheter och tillgångar som omfattas av taxonomin och är förenliga med taxonomikraven (kommissionens andra tillkännagivande) (C/2023/305) (EUT C 305, 20.10.2023, s. 1).

(102)  Jämfört med det kontrafaktiska scenario där de förvärvade verksamheterna bedömdes vara förenliga med taxonomikraven under rapportperioden N.

(103)  När det gäller centrala resultatindikatorer för konsoliderad omsättning, konsoliderade kapitalutgifter och konsoliderade driftsutgifter bör denna omfatta verksamhet som utförs av enheter som omfattas av fullständig konsolidering (t.ex. dotterföretag) och joint ventures som redovisas på proportionell basis motsvarande deras andel av eget kapital i joint venture-företaget, i enlighet med avsnitt 1.2.3 andra stycket i bilaga I till den delegerade akten om upplysningar enligt taxonomin.