Detta meddelande offentliggörs i enlighet med artikel 6b.5 i kommissionens delegerade förordning (EU) nr 664/2014 (1).

MEDDELANDE OM GODKÄNNANDE AV EN STANDARDÄNDRING AV PRODUKTSPECIFIKATIONEN FÖR EN SKYDDAD URSPRUNGSBETECKNING ELLER EN SKYDDAD GEOGRAFISK BETECKNING MED URSPRUNG I EN MEDLEMSSTAT

(förordning [EU] nr 1151/2012)

”Agneau du Périgord”

EU-nr: PGI-FR-0711-AM02 – 24.5.2024

SUB ( ) SGB (X)

1.   Produktens namn

”Agneau du Périgord”

2.   Medlemsstat till vilken det geografiska området hör

Frankrike

3.   Myndighet i medlemsstaten som meddelar standardändringen

Ministeriet för jordbruk och livsmedelssuveränitet

4.   Beskrivning av den eller de ändringar som godkänts

Klargörande om att ändringen/ändringarna faller under definitionen av standardändring i enlighet med artikel 53.2 i förordning (EU) nr 1151/2012:

Ändringsansökan för den skyddade geografiska beteckningen ”Agneau du Périgord” gäller ingen av de tre situationer som utgör en unionsändring eftersom

a)	det inte är fråga om en ändring av namnet på den skyddade ursprungsbeteckningen,

b)	den inte medför någon potentiell risk för att sambandet med den geografiska miljön äventyras,

c)	den inte medför att ytterligare begränsningar för produktens saluföring införs.

De franska myndigheterna anser därför att ansökan gäller en standardändring.

1.   BEHÖRIG MYNDIGHET I MEDLEMSSTATEN

Kontaktuppgifterna för det nationella institutet för ursprung och kvalitet (Institut national de la qualité et de l'origine – INAO) har uppdaterats.

Ändringen påverkar inte det sammanfattande dokumentet.

2.   ANSÖKANDE GRUPP/SAMMANSÄTTNING

Sammansättningen har omformulerats för att ange ”varje fysisk eller juridisk person som deltar i de produktions- eller beredningsprocesser som anges i produktspecifikationen för den skyddade geografiska beteckningen ’Agneau du Périgord’ ”.

Ändringen påverkar inte det sammanfattande dokumentet.

3.   BESKRIVNING AV PRODUKTEN

Lammens högsta vikt har ökats från 21 kg till 22 kg.

Ändringen påverkar det sammanfattande dokumentet.

4.   BESKRIVNING AV METODEN FÖR PRODUKTION AV JORDBRUKSPRODUKTEN/SLAKT

Lammens högsta vikt har ökats från 21 kg till 22 kg.

Ändringen påverkar inte det sammanfattande dokumentet.

5.   FAKTORER SOM STYRKER SAMBANDET MED DEN GEOGRAFISKA MILJÖN/PRODUKTENS SÄRSKILDA EGENSKAPER

Lammens högsta vikt har ökats från 21 kg till 22 kg.

Ändringen påverkar det sammanfattande dokumentet.

6.   NATIONELLA KRAV/TABELL MED DE VIKTIGASTE FAKTORER SOM SKA KONTROLLERAS

Lammens högsta vikt har ökats från 21 kg till 22 kg.

Ändringen påverkar inte det sammanfattande dokumentet.

SAMMANFATTANDE DOKUMENT

”Agneau du Périgord”

EU-nr: PGI-FR-0711-AM02 – 24.5.2024

SUB ( ) SGB (X)

1.   Namn [på SUB eller SGB]

”Agneau du Périgord”

2.   Medlemsstat eller tredjeland

Frankrike

3.   Beskrivning av jordbruksprodukten eller livsmedlet

3.1.   Kod för den kombinerade nomenklaturen

—	02 – KÖTT OCH ÄTBARA SLAKTBIPRODUKTER

3.2.   Beskrivning av den produkt för vilken namnet i punkt 1 är tillämpligt

”Agneau du Périgord” är ett lamm som dias i minst 60 dagar och sedan slutgöds med en utfodring i huvudsak baserad på hel eller valsad säd.

Lammen med den skyddade geografiska beteckningen ”Agneau du Périgord” slaktas vid mellan 80 och 180 dagars ålder. De har en slaktvikt på 15–22 kg och en god konformation som köttdjur eftersom man väljer baggar av köttras medan tackorna är av icke förädlad eller halvförädlad ras.

Baggarna är av någon av följande köttraser: Berrichon, Charollais, Ile de France, Rouge de l’Ouest, Suffolk och Texel.

Tackorna är antingen av icke förädlad ras – lacaune viande, blanche du Massif Central, causse du Lot eller romane – eller av den halvförädlade rasen charmoise eller resultatet av en korsning mellan en icke förädlad ras och de köttraser som anges ovan.

Konformationen för ”Agneau du Périgord” är E-U-R med en utvecklad muskelmassa på ett fint skelett och en fettansättningsgrad på 2 eller 3 i EUROP-systemet.

Lammköttet har en ljus färg (som hör samman med diperioden på minst 60 dagar). Fettet är vitt eller mycket ljust färgat, har fast konsistens, är jämnt fördelat och inte oljigt.

Följande slaktbiprodukter kan också saluföras under den skyddade geografiska beteckningen: njure, bräss, hjärta, lever, tunga och fötter.

Köttet och slaktbiprodukterna med beteckningen ”Agneau du Périgord” kan säljas färska eller frysta.

3.3.   Foder (endast för produkter av animaliskt ursprung) och råvaror (endast för bearbetade produkter)

3.3.1   Lammens utfodring

—	Från födseln till minst 60 dagars ålder utfodras lammet genom att få dia obegränsat vid moderns juver. Lammet lever helt och hållet tillsammans med modern fram till avvänjningen:

—	Efter 60 dagar och under slutgödningsfasen minskas mjölkutfodringen fram tills lammet är helt avvänjt och i stället ges vallfoder och kompletteringsutfodring. Tillskottsutfodringen består av hel eller valsad säd och ett tillskott av kväve.

3.3.2   Utfodring av tackorna

Betet utgör grunden för tackornas utfodring. Betet sker på naturliga eller tillfälliga ängar och på betesmark under sju månader per år.

Samtliga vallfoderväxter odlas i det geografiska området och huvudsakligen på gården.

3.4.   Särskilda steg i produktionsprocessen som måste äga rum i det avgränsade geografiska området

”Agneau du Périgord” föds och föds upp i det geografiska området.

För att bevara lammköttets alla egenskaper bör alltför långa transporter undvikas, och djuren får inte utsättas för stress före slakten. Transporten från gården till slakteriet ska därför vara kortare än åtta timmar.

3.5.   Särskilda regler för skivning, rivning, förpackning osv. av den produkt som det registrerade namnet avser

Om köttet eller slaktbiprodukterna är djupfryst är minsta hållbarhetsdatum högst 18 månader.

3.6.   Särskilda regler för märkning av den produkt som det registrerade namnet avser

Allt kött med skyddad geografisk beteckning måste åtföljas av ett ursprungsintyg (Certificat de Garantie d’Origine – C.G.O.) (slaktkropp) och varje styckningsdel med skyddad geografisk beteckning ska märkas som en individuellt förpackad enhet (unité de vente conditionnée – U.V.C.).

4.   Kort beskrivning av det geografiska området

Det geografiska området för ”Agneau du Périgord” består av följande departement, kantoner och kommuner, enligt den officiella geografiska kodexen, utgiven av franska statistikbyrån (Insee) 2020:

—	Samtliga departement i Dordogne.

—	Departementet Corrèze: kommunerna i kantonerna Saint-Pantaléon-de-Larche (förutom kommunerna Estivals, Jugeals-Nazareth, Nespouls, Noailles och Turenne) och L’Yssandonnais, samt kommunen Brive-la-Gaillarde.

—	Departementet Lot: kommunerna i kantonerna Gourdon, Puy-l’Evêque (förutom kommunerna Le Boulvé, Les Junies, Lherm, Saint-Matré och Saux) och Souillac samt kommunen Thédirac.

—

Departementet Lot-et-Garonne: kommunerna i kantonerna Les Coteaux de Guyenne (förutom kommunen Jusix), Le Fumélois, Le Haut Agenais Périgord, Le Livradais, Le Pays de Serres, Le Val du Dropt och Villeneuve-sur-Lot-2, samt kommunerna Brugnac, Coulx, Labretonie, Lédat, Sauvagnas, Sembas, Verteuil-d’Agenais och Villeneuve-sur-Lot.

5.   Samband med det geografiska området

Périgord är beläget i sydvästra Frankrike, med största delen i departementet Dordogne. Det gränsar till Gironde och Charente i väster, Limousin och Quercy i öster samt Agenais i söder. Som alla fattigare regioner har Dordogne en lång tradition av fåruppfödning. Fåruppfödarna i Périgord har utvecklat en särskild kompetens i fråga om fårproduktion som hänger samman med de begränsningar som kännetecknar området och har utvecklat ett uppfödningssystem där alla tillgängliga resurser kombineras. På de små gårdarna, som driver blandjordbruk med både odling och djuruppfödning, och där fårhållningen är ett sätt att ta tillvara områden som är föga produktiva, faller det sig naturligt att välja tackor av icke förädlad eller halvförädlad ras. Uppfödaren kan därmed utfodra tackorna och föda upp lamm året om med hjälp av de resurser som finns i det geografiska området (vallfoder, ängar och betesmarker), och spara tillräckligt med spannmål och det finaste höet för att slutgöda lammen. ”Agneau du Périgord” får sin särskilda karaktär främst tack vare de traditionella uppfödningsmetoderna: diperioden när lammet diar vid moderns juver och slutgödningsfasen med en utfodring baserad på vallfoder och hel eller valsad säd. Detta ligger till grund för köttets kvalitet och det goda anseende som ”Agneau du Périgord” åtnjuter.

Périgord utgörs av ett vidsträckt område som sluttar i riktning från nordöst mot sydväst, från Plateau des Millevaches i Limousin (480 m ö.h.) till den nedre delen av Dordognedalen (8 m ö.h.). Genom området rinner fyra floder och ett stort antal bifloder. Landskapet som formats i samband med Alpernas bildande under tertiärperioden har i stort förskjutit, brutit upp, upphöjt och eroderat kontaktytan mellan det gamla hercynska massivet och slättlandskapets kalkstensdepåer och sedimentära avlagringar. I de kristallina bergarterna som återfinns i norra Périgord, har vattendragen gröpt ur djupa dalgångar med branta sluttningar och trånga raviner. I centrala Périgord har erosionen bildat breda dalgångar som ibland omges av klippavsatser, ibland av mjuka kalkstenssluttningar.

Områdets relief med högplatåer, kullar, sluttningar och dalar bildar ett omväxlande landskap där åkrar och ängar omges av träd och buskar, där horisonten ofta tycks nära och synfältet alltid begränsas av skogar och skogsdungar eller buskar och häckar.

Dalgångarna, som är de enda delarna av området som är rika på flodavlagringar och gynnsamma för jordbruk, kontrasterar mot de torra och magra högplatåerna och kullarna.

Périgord har ett i huvudsak tempererat kustklimat som utmärks av en måttlig nederbörd (850 mm) fördelad på i genomsnitt 130 dagar och en mild medeltemperatur (12 °C). Området präglas av markerade vintrar och somrar och mycket varierande höstar och vårar, med inlandsliknande klimat under vintern och nästan medelhavsklimat på sommaren. Som geografisk övergångszon utmärks området även av stora variationer.

Det har dokumenterat funnits får i Périgord sedan 6 000 år tillbaka och fåren fortsatte att spela en konstant och viktig roll fram till 1800-talet. 1809 beräknades fårbeståndet vara fyra till fem gånger större än nötboskapsbeståndet. Totalt fanns då över 667 400 får fördelade över hela departementet.

Som överallt på den tiden höll man får framför allt för att producera ull, som var så värdefull vid framställningen av kläder, samt gödsel. Köttet var en biprodukt som främst gick till hushållets egen mathållning, även om man redan kunde se tecken på en begynnande exploatering inom den lokala gastronomin. Flera skrifter från 1800-talets andra hälft vittnar om att uppfödningen i mycket högre grad inriktades mot köttkonsumtion.

1938 hörde Dordogne till de fem departementen i Frankrike med de största fårbesättningarna. Fårbeståndet minskade kraftigt efter det senaste kriget men har sedan dess återhämtat sig avsevärt.

Fårproduktionen fyller en funktion på gårdarna genom att områden som är föga produktiva i jordbrukshänseende tas till vara.

Det är på grund av dessa begränsade resurser som man använder tackor från raser som är kända och utvalda för sin härdighet, uthållighet, sitt begränsade utfodringsbehov, sin förmåga att beta på mager betesmark, sin förmåga att kunna betäckas året om samt förmågan att utan svårighet ge lammet di. Uppfödningen är i dag fördelad över flera raser (rena raser eller korsningar): lacaune viande, blanche du Massif Central, romane, causse du Lot och charmoise. Tackorna från dessa icke förädlade eller halvförädlade raser korsas sedan med baggar från raser som kan förbättra vissa egenskaper. Uppfödarna har stor kunskap om hur raserna ska korsas och baggarnas väljs efter rasens förmåga att dels förbättra lammkropparna, dels bevara de goda modersegenskaperna hos nästa generation tackor: härdighet och förmåga att bli dräktiga året runt genom naturlig betäckning.

Utfodringsmetoden som uppfödarna använder sig av grundar sig på samma begränsningar som ovan: målet är att utnyttja och ta tillvara alla resurser på bästa sätt för att vara säker på att kunna föda upp lamm av hög kvalitet året runt.

Uppfödaren organiserar fårflockens näringsintag och anpassar tillgången till föda efter tackornas och lammens näringsbehov, som varierar beroende på deras olika fysiologiska stadier.

Uppfödaren utarbetar därför en avancerad utfodringskalender för att kunna utnyttja betesmarker, betesängar och fält för att odla vallfoder på ett optimalt sätt, med hänsyn till storleken på varje bit mark och dess möjliga avkastning. Hur långt de olika markerna ligger från fårhägnet kan också tas med i beräkningarna.

Fårbeståndet delas upp i mindre flockar med homogen sammansättning beroende på djurens fysiologiska behov (dräktiga eller digivande tackor, tacklamm som ska användas i aveln) och får gå på bete enligt en kalender som hjälper uppfödaren att ta vara på och utnyttja alla växtresurser optimalt, samtidigt som de enskilda gruppernas näringsbehov respekteras.

Lammen med beteckningen ”Agneau du Périgord” har två livsfaser: diperioden när lammen följer modern och slutgödningsfasen där det ägnas särskilda omsorger (eget utrymme, förstklassig utfodring).

I det egna utrymmet får lammet en särskild, välbalanserad utfodring som i huvudsak består av hel eller valsad säd, kompletterad med fint hö sammansatt av gräsväxter och baljväxter.

Utfodringen, som först ges som ett komplement till modersmjölken, blir med tiden lammens huvudföda i takt med att de diar allt mindre.

Denna särskilda utfodring ligger bakom den snabba och mer harmoniska tillväxt som utmärker ”Agneau du Périgord”.

”Agneau du Périgord” har en låg slaktålder (mellan 80 och 180 dagar) och låg kroppsvikt (mellan 15 och 22 kg). Lammkroppen har en god konformation med utvecklad muskelmassa på ett fint skelett. Slaktkroppen uppvisar inga skador eller blåmärken. Köttet har en ljust rosa färg. Fettet är vitt eller mycket ljust färgat, har fast konsistens, är jämnt fördelat och inte oljigt.

Orsakssambandet grundas på kvaliteten hos lammen med beteckningen ”Agneau du Périgord” och deras goda anseende.

De stora klimatmässiga variationerna i området, tillsammans med en låg jordbrukspotential, har bidragit till utvecklingen av de uppfödningsmetoder som i dag används för att producera ”Agneau du Périgord”.

De fuktiga jordarna i Périgord Vert, liksom de torra högplatåerna i Sarladais och de områden som formats under juraperioden utgör alla lämpliga betesmarker för får. Fåren är ofta de enda som kan livnära sig på de magra markerna och de små, branta och otillgängliga jordbrukslotterna som lokalt kallas ”picadies”.

För att anpassa sig efter den stora variationen i nederbörd och temperaturer i området har jordbrukarna i Périgord – som aldrig kan vara säkra på att få en nederbördsmängd eller temperatur som lämpar sig för deras grödor – gjort det till en vana att diversifiera sitt jordbruk och därmed sprida riskerna över flera olika produkter.

Landskapets utformning och miljöförhållandena har bidragit till att små jordbruk med uppstyckad mark har levt kvar. Gårdarna var länge mer eller mindre självförsörjande och man försökte få ut det mesta av de jordbruksmässiga och mänskliga resurser som fanns att tillgå. Området domineras av blandjordbruk med varierad odling och djurhållning.

Det är vanligt att både föda upp får och odla spannmål, delvis för att kunna utfodra fårhjorden, vid sidan av en eller flera andra typer av jordbruksproduktion.

Från början av 1900-talet ersattes produktionen av ull med köttproduktion bland uppfödarna i Périgord som, i linje med den allmänna utvecklingen, började intressera sig för genetisk förbättring.

Tre raser avlades fram i Périgord: charmoise, berrichonne de l’Indre och causse du Lot. I dag har andelen av dessa raser minskat till förmån för i huvudsak tre andra raser: lacaune type viande, blanche du Massif Central och romane. Men intresset för de äldre raserna, särskilt charmoise och causse du Lot, har återupplivats under det senaste decenniet.

Valet av dessa icke förädlade raser främjar de uppfödningsmetoder som tar hänsyn till områdets olika egenskaper.

”Agneau du Périgord” får sin särskilda karaktär främst tack vare de traditionella uppfödningsmetoderna: diperioden när lammet diar vid moderns juver och slutgödningsfasen med en utfodring baserad på vallfoder och hel eller valsad säd.

Den ljusa färgen hos köttet från ”Agneau du Périgord” beror på två inbördes kompletterande faktorer i produktionsmetoden: lammets ålder vid slakten (högst 180 dagar) och diperioden (lammet diar vid moderns juver i minst 60 dagar).

Det vita (eller mycket ljust färgade) och fasta fettet är resultatet av den speciella utfodringen under slutgödningsfasen. Denna utfodring utgörs av vallfoder och tillskottsutfodring enbart baserad på hel eller valsad säd.

Den särskilda tillskottsutfodringen under slutgödningen ger ”Agneau du Périgord” dess balanserade fetthalt.

”Agneau du Périgord” är en traditionell produkt med nära anknytning till Périgord-trakten. Det är en rätt av högtidskaraktär som kan avnjutas i många olika former och intar alltid en framträdande plats vid måltiden.

Produkten omnämns i många recept och kallas ibland för ”Périgords andra pärla”.

Hänvisning till offentliggörandet av produktspecifikationen

https://info.agriculture.gouv.fr/gedei/site/bo-agri/document_administratif-cdf6faf7-26d4-42dd-9789-a75c4c4d5eca

---

(1)   EUT L 179, 19.6.2014, s. 17..