EUROPEISKA KOMMISSIONEN
Bryssel den 21.5.2024
COM(2024) 217 final
2024/0119(NLE)
Förslag till
RÅDETS BESLUT
om den ståndpunkt som ska intas på Europeiska unionens vägnar vid det 16:e mötet i partskommittén för Europarådets konvention om förebyggande och bekämpning av våld mot kvinnor och av våld i hemmet vad gäller antagandet av en rekommendation och slutsatser som riktas till fem konventionsstater om deras tillämpning av denna konvention vad gäller frågor som rör straffrättsligt samarbete, asyl och non-refoulement
MOTIVERING
1.Fråga som behandlas i förslaget
Förslaget avser ett beslut om fastställande av den ståndpunkt som ska intas på unionens vägnar vid det 16:e mötet i partskommittén för Europarådets konvention om förebyggande och bekämpning av våld mot kvinnor och av våld i hemmet (Istanbulkonventionen eller konventionen) av den 31 maj 2024 i samband med det planerade antagandet av ett förslag till rekommendation och fyra förslag till slutsatser som riktas till fem konventionsstater rörande deras genomförande av konventionen.
2.Bakgrund till förslaget
2.1.Istanbulkonventionen
Istanbulkonventionen har till syfte att fastställa ett heltäckande och harmoniserat regelverk för att förebygga och bekämpa våld mot kvinnor och våld i hemmet i och utanför Europa. Konventionen trädde i kraft den 1 augusti 2014.
EU undertecknade konventionen i juni 2017 och slutförde anslutningsförfarandet den 28 juni 2023 genom deponeringen av två godkännandeinstrument, vilket innebar att konventionen trädde i kraft i EU den 1 oktober 2023. EU anslöt sig till konventionen med avseende på frågor som faller inom dess exklusiva befogenhet, dvs. frågor som rör unionens institutioner och offentliga förvaltning och straffrättsligt samarbete, asyl och non-refoulement. Alla EU-medlemsstater har undertecknat konventionen, men endast 22 har ratificerat den.
2.2.Partskommittén
Partskommittén är sammansatt av företrädare för de parter som anslutit sig till konventionen. Parterna måste sträva efter att som sina företrädare utse experter i högsta möjliga befattning inom arbetet för att förebygga och bekämpa våld mot kvinnor och våld i hemmet. De uppgifter som har anförtrotts partskommittén finns förtecknade i artikel 1 i dess arbetsordning. Den 1 oktober 2023 blev EU part i Istanbulkonventionen och därmed medlem av partskommittén (artikel 67.1 i konventionen).
2.3.Istanbulkonventionens övervakningsmekanism
Genom Istanbulkonventionen inrättas en särskild övervakningsmekanism, som ska säkerställa att parterna effektivt genomför dess bestämmelser. Syftet är att bedöma hur konventionens bestämmelser tillämpas i praktiken och att ge parterna vägledning. Övervakningsmekanismen består av två skilda, men samverkande, organ: den oberoende expertgruppen (Group of Experts on Action against Violence against Women and Domestic Violence – Grevio) och partskommittén.
Grevio är en oberoende och opartisk grupp av personer med expertis inom arbetet mot våld mot kvinnor och våld i hemmet som har i uppdrag att övervaka genomförandet av Istanbulkonventionen i varje enskilt land i enlighet med artikel 66.1 i konventionen. Grevio består av 15 medlemmar som är medborgare i, och nomineras av, parterna och som därefter väljs av partskommittén för en mandatperiod av fyra år som ska kunna förnyas en gång.
Övervakningsförfarandet beskrivs i artikel 68 i konventionen. Förfarandet innebär i korthet att varje part är skyldig att lämna in en rapport baserad på ett av Grevio utarbetat frågeformulär om de lagstiftningsåtgärder och andra åtgärder som har vidtagits för att ge verkan åt konventionens bestämmelser. Baserat på denna information, men även på information från civilsamhället, andra konventionsorgan, andra organ under Europarådet och besök i länderna utarbetar Grevio ett utkast till en rapport om de åtgärder som den berörda parten har vidtagit för att tillämpa konventionens bestämmelser och föreslår hur parten kan hantera problem som har konstaterats. Efter att ha gett parten möjlighet att lämna synpunkter på rapporten antar Grevio en slutrapport. Rapporten innehåller slutsatser om vilka åtgärder som den berörda parten bör vidta för att tillämpa konventionen.
På grundval av Grevios rapporter och slutsatser får partskommittén enligt artikel 68.12 i konventionen anta rekommendationer som riktas till den berörda parten om tillämpningen av konventionen och fastställa ett datum då upplysningar om tillämpningen ska vara inlämnade. På grundval av denna bestämmelse antar partskommittén i enlighet med överenskomna förfaranden rekommendationer som skiljer mellan åtgärder som den anser att den berörda parten bör vidta så snart som möjligt, där det finns ett krav på återrapportering till kommittén inom en treårsperiod om de åtgärder som vidtagits, och åtgärder som partskommittén visserligen bedömer vara viktiga, men inte anser är lika akuta. I slutet av treårsperioden måste parten återrapportera till partskommittén om sina framsteg i genomförandet av dessa åtgärder. På grundval av denna information och eventuell ytterligare information som erhållits från icke-statliga organisationer, det civila samhället och nationella människorättsinstitutioner antar partskommittén slutsatser om genomförandet av rekommendationerna avseende varje part som är föremål för granskning vilka utarbetas av kommitténs sekretariat. Hittills har partskommitténs praxis varit att anta rekommendationer och slutsatser genom konsensus vid sina möten, som ska äga rum på begäran och normalt hålls två gånger om året.
2.4.Partskommitténs planerade akter
Vid sitt 16:e möte den 31 maj 2024 planerar partskommittén anta följande förslag till rekommendation och slutsatser (de planerade akterna eller förslagen till rekommendation och slutsatser):
–Rekommendation om Liechtensteins genomförande av Europarådets konvention om förebyggande och bekämpning av våld mot kvinnor och våld i hemmet [IC-CP (2024) 1-prov].
–Slutsatser om genomförandet av rekommendationer avseende Andorra som antagits av partskommittén [IC-CP (2024) 2-prov].
–Slutsatser om genomförandet av rekommendationer avseende Belgien som antagits av partskommittén [IC-CP (2024) 3-prov].
–Slutsatser om genomförandet av rekommendationer avseende Malta som antagits av partskommittén [IC-CP (2024) 4-prov].
–Slutsatser om genomförandet av rekommendationer avseende Spanien som antagits av partskommittén [IC-CP (2024) 5-prov].
3.Den ståndpunkt som ska intas på unionens vägnar
De planerade akterna riktar sig till fem konventionsstater och innehåller rekommendationer om åtgärder som ska vidtas för att tillämpa Istanbulkonventionen samt slutsatser om konventionsstaternas genomförande av tidigare rekommendationer. De rör genomförandet av bestämmelser i konventionen om straffrättsligt samarbete, till exempel skydd av brottsoffer och stöd till offer för våld mot kvinnor och våld i hemmet, samt bestämmelser i konventionen om asyl och non-refoulement. Dessa frågor omfattas av unionens regelverk, särskilt direktivet om bekämpning av våld mot kvinnor och våld i nära relationer, direktivet om brottsoffers rättigheter, förordningen om asylförfaranden och direktivet om mottagningsvillkor. De faller inom unionens exklusiva befogenhet i den mån de relevanta bestämmelserna i konventionen kan påverka gemensamma regler eller ändra räckvidden för dessa i den mening som avses i artikel 3.2 i fördraget om Europeiska unionens funktionssätt (EUF-fördraget). Det är därför lämpligt att fastställa den ståndpunkt som ska intas på unionens vägnar i partskommittén vad gäller frågor som rör straffrättsligt samarbete, asyl och non-refoulement, eftersom de planerade akterna på ett avgörande sätt kan påverka innehållet i unionsrätten genom att få betydelse för den framtida tolkningen av relevanta bestämmelser i konventionen.
Förslagen till rekommendation och slutsatser om frågor som faller inom unionens befogenhet ligger helt i linje med unionens mål och politik på områdena straffrättsligt samarbete, asyl och non-refoulement och ger inte upphov till några problem med avseende på unionsrätten. Det föreslås därför att unionen inte ska invända mot antagandet av förslagen till rekommendation och slutsatser vid partskommitténs 16:e möte.
4.Rättslig grund
4.1.Förfarandemässig rättslig grund
4.1.1.Principer
I artikel 218.9 i EUF-fördraget föreskrivs att beslut ska antas om ”fastställande av vilka ståndpunkter som på unionens vägnar ska intas i ett organ som inrättas genom ett avtal, om detta organ ska anta akter med rättslig verkan, med undantag av sådana akter som kompletterar eller ändrar avtalets institutionella ram”.
Begreppet akter med rättslig verkan omfattar akter som har rättslig verkan med stöd av de regler i internationell rätt som tillämpas på organet i fråga. Det omfattar även instrument som inte har bindande verkan enligt internationell rätt, men som är ”ägnade att på ett avgörande sätt påverka innehållet i de bestämmelser som antas av unionslagstiftaren”.
4.1.2.Tillämpning i det aktuella fallet
Partskommittén är ett organ som inrättats genom Istanbulkonventionen. De planerade akterna, som partskommittén uppmanas att anta, utgör akter med rättslig verkan. De planerade akterna är ägnade att på ett avgörande sätt påverka innehållet i unionsrätten, eftersom de kan kan få betydelse för den framtida tolkningen av de relevanta bestämmelserna i Istanbulkonventionen. Den förfarandemässiga rättsliga grunden för det föreslagna beslutet är därför artikel 218.9 i EUF-fördraget.
4.2.Materiell rättslig grund
4.2.1.Principer
Den materiella rättsliga grunden för ett beslut enligt artikel 218.9 i EUF-fördraget är främst beroende av syftet med och innehållet i den planerade akt avseende vilken en ståndpunkt intas på unionens vägnar. Om den planerade akten har två syften eller två beståndsdelar av vilka det ena syftet eller den ena beståndsdelen kan identifieras som det eller den huvudsakliga, medan det eller den andra endast är av underordnad betydelse, måste det beslut som antas enligt artikel 218.9 i EUF-fördraget ha en enda materiell rättslig grund, nämligen den som krävs med hänsyn till det huvudsakliga eller avgörande syftet eller den huvudsakliga eller avgörande beståndsdelen.
Vad gäller en planerad akt som samtidigt har flera syften eller beståndsdelar, vilka är oskiljaktigt förbundna med varandra utan att det eller den ena är av underordnad betydelse i förhållande till det eller den andra, måste den materiella rättsliga grunden för ett beslut enligt artikel 218.9 i EUF-fördraget undantagsvis inbegripa de däremot svarande olika rättsliga grunderna.
4.2.2.Tillämpning i det aktuella fallet
Vad gäller den materiella rättsliga grunden anslöt sig EU till Istanbulkonventionen vad gäller frågor som faller inom dess exklusiva befogenhet, närmare bestämt frågor som rör unionens institutioner och offentliga förvaltning och straffrättsligt samarbete, asyl och non-refoulement. EU:s anslutning till Istanbulkonventionen delades upp på två separata rådsbeslut för att beakta Danmarks och Irlands särskilda ställning med avseende på avdelning V i EUF-fördraget. Beslutet om fastställande av den ståndpunkt som ska intas på unionens vägnar i kommittén ska följaktligen också, när de relevanta rekommendationerna eller slutsatserna rör båda frågorna, delas upp i två beslut.
De planerade akterna har mål och innehåller delar som rör straffrättsligt samarbete (artiklarna 82.2 och 84 i EUF-fördraget) samt asyl och non-refoulement (artikel 78.2 i EUF-fördraget). Dessa områden är oskiljaktigt förbundna med varandra, utan att det ena är underordnat i förhållande till det andra. Den materiella rättsliga grunden för det föreslagna beslutet omfattar därför följande bestämmelser: artiklarna 78.2, 82.2 och 84.
4.3.Slutsats
Den rättsliga grunden för det föreslagna beslutet bör vara artiklarna 78.2, 82.2 och 84 jämförda med artikel 218.9 i EUF-fördraget.
Förslag till
2024/0119 (NLE)
RÅDETS BESLUT
om den ståndpunkt som ska intas på Europeiska unionens vägnar vid det 16:e mötet i partskommittén för Europarådets konvention om förebyggande och bekämpning av våld mot kvinnor och av våld i hemmet vad gäller antagandet av en rekommendation och slutsatser som riktas till fem konventionsstater om deras tillämpning av denna konvention vad gäller frågor som rör straffrättsligt samarbete, asyl och non-refoulement
EUROPEISKA UNIONENS RÅD HAR ANTAGIT DETTA BESLUT
med beaktande av fördraget om Europeiska unionens funktionssätt, särskilt artiklarna 78.2, 82.2 och 84 jämförda med artikel 218.9,
med beaktande av Europeiska kommissionens förslag, och
av följande skäl:
(1)Europarådets konvention om förebyggande och bekämpning av våld mot kvinnor och av våld i hemmet (konventionen) ingicks av unionen genom rådets beslut (EU) 2023/1075, vad gäller unionens institutioner och offentliga förvaltning, och genom rådets beslut (EU)
2023/1076
, vad gäller frågor som rör straffrättsligt samarbete, asyl och non-refoulement, och trädde i kraft i unionen den 1 oktober 2023.
(2)I enlighet med artikel 66.1 i konventionen har expertgruppen för bekämpning av våld mot kvinnor och våld i hemmet (Grevio) fått i uppdrag att övervaka parternas tillämpning av konventionen. Enligt artikel 68.11 i konventionen ska Grevio anta rapporter och slutsatser om de åtgärder som den berörda parten har vidtagit för att tillämpa konventionens bestämmelser.
(3)Partskommittén får enligt artikel 68.12 i konventionen anta rekommendationer som riktas till den berörda parten. Rekommendationerna baseras på Grevios rapporter och skiljer mellan åtgärder som partskommittén anser att parten bör vidta så snart som möjligt, där det finns ett krav på återrapportering till kommittén inom en treårsperiod om de åtgärder som vidtagits, och åtgärder som partskommittén visserligen bedömer vara viktiga, men inte anser är lika akuta. I slutet av treårsperioden ska parten återrapportera till partskommittén om vidtagna åtgärder inom tio särskilda områden som omfattas av konventionen. På grundval av denna information och eventuell ytterligare information som erhållits från icke-statliga organisationer, det civila samhället och nationella människorättsinstitutioner ska partskommmittén anta slutsatser om genomförandet av rekommendationerna vilka utarbetats av kommitténs sekretariat.
(4)Partskommittén förväntas vid sitt 16:e möte den 31 maj 2024 anta följande förslag till rekommendation och fyra slutsatser om fem konventionsstaters tillämpning av konventionen (förslagen till rekommendation och slutsatser):
–Rekommendation om Liechtensteins genomförande av Europarådets konvention om förebyggande och bekämpning av våld mot kvinnor och våld i hemmet [IC-CP (2024) 1-prov].
–Slutsatser om genomförandet av rekommendationer avseende Andorra som antagits av partskommittén [IC-CP (2024) 2-prov].
–Slutsatser om genomförandet av rekommendationer avseende Belgien som antagits av partskommittén [IC-CP (2024) 3-prov].
–Slutsatser om genomförandet av rekommendationer avseende Malta som antagits av partskommittén [IC-CP (2024) 4-prov].
–Slutsatser om genomförandet av rekommendationer avseende Spanien som antagits av partskommittén [IC-CP (2024) 5-prov].
(5)Förslagen till rekommendation och slutsatser rör genomförandet av bestämmelser i konventionen om straffrättsligt samarbete, till exempel skydd av och stöd till offer för våld mot kvinnor och våld i hemmet, samt bestämmelser i konventionen om asyl och non-refoulement. Dessa frågor omfattas av unionens regelverk, särskilt Europaparlamentets och rådets direktiv.../... [direktivet om bekämpning av våld mot kvinnor och våld i nära relationer], Europaparlamentets och rådets direktiv 2012/29/EU, Europaparlamentets och rådets förordning.../... [förordningen om upprättande av ett gemensamt förfarande för internationellt skydd i unionen och om upphävande av direktiv 2013/32/EU] och Europaparlamentets och rådets direktiv 2013/33/EU. Det är därför lämpligt att fastställa den ståndpunkt som ska intas på unionens vägnar i partskommittén vad gäller frågor som rör straffrättsligt samarbete, asyl och non-refoulement, eftersom de planerade akterna på ett avgörande sätt kan påverka innehållet i unionsrätten genom att få betydelse för den framtida tolkningen av relevanta bestämmelser i konventionen.
(6)I fråga om Liechtenstein gäller förslaget till rekommendation om dess genomförande av konventionen behovet av att anta och anpassa relevanta definitioner till konventionen (artikel 3 i konventionen), att sträva efter jämställdhet, bland annat genom att vidta åtgärder i detta avseende, och att vidta åtgärder vad gäller rättigheter och behov hos grupper som utsätts för eller riskerar att utsättas för diskriminering på flera grunder (artikel 4 i konventionen), att utarbeta en övergripande strategi eller handlingsplan för att förebygga och bekämpa alla former av våld som omfattas av konventionen (artikel 7 i konventionen), att säkerställa finansiering för relevanta civilsamhällesorganisationer (artikel 8 i konventionen), att anslå mänskliga och ekonomiska resurser till samordnande organ (artikel 10 i konventionen), att harmonisera systemen för datainsamling och regelbundet genomföra befolkningsbaserade undersökningar om alla former av våld som omfattas av konventionen (artikel 11 i konventionen), att säkerställa en nationell, gratis hjälptelefon (artikel 24 i konventionen) och att använda polisiära förbudsåtgärder för att säkerställa skydd för brottsoffer (artikel 52 i konventionen). Eftersom rekommendationerna i dessa frågor ligger helt i linje med unionens politik och mål när det gäller straffrättsligt samarbete och inte ger upphov till några problem med avseende på unionsrätten bör unionens ståndpunkt vara att inte invända mot antagandet av den rekommendation som riktas till Liechtenstein.
(7)I fråga om Andorra gäller förslaget till slutsatser om dess genomförande av konventionen behovet av att se till att relevanta parter får tillräckliga mänskliga och ekonomiska resurser (artiklarna 8 och 25 i konventionen), att säkerställa en samordnad och övergripande strategi för att förebygga och bekämpa våld mot kvinnor (artikel 7 i konventionen), att säkerställa insamling av uppgifter om våld mot kvinnor (artikel 11 i konventionen), att säkerställa att offren har tillgång till akuta förbudsåtgärder i enlighet med konventionen (artikel 52 i konventionen) och att uppfylla kraven i konventionen vad gäller upphållsstatus för offer för våld mot kvinnor (artikel 59 i konventionen). Eftersom slutsatserna i dessa frågor ligger helt i linje med unionens politik och mål när det gäller straffrättsligt samarbete, asyl och non-refoulement och inte ger upphov till några problem med avseende på unionsrätten bör unionens ståndpunkt vara att inte invända mot antagandet av de slutsatser som riktas till Andorra.
(8)I fråga om Belgien gäller förslaget till slutsatser om dess genomförande av konventionen behovet av att säkerställa insamling av uppgifter om våld mot kvinnor (artikel 11 i konventionen), behovet av att säkerställa att specialiserade stödtjänster får finansiering på ett sätt som säkerställer deras fortsatta verksamhet (artiklarna 8 och 25 i konventionen) och behovet av att se till att frågor som rör våld mot kvinnor beaktas av relevanta behöriga myndigheter som beslutar om vårdnad och umgängesrätt (artikel 31 i konventionen). Eftersom slutsatserna i dessa frågor ligger helt i linje med unionens politik och mål när det gäller straffrättsligt samarbete och inte ger upphov till några problem med avseende på unionsrätten bör unionens ståndpunkt vara att inte invända mot antagandet av de slutsatser som riktas till Belgien.
(9)I fråga om Malta gäller förslaget till slutsatser om dess genomförande av konventionen behovet av att stärka samarbetet med icke-statliga aktörer, inbegripet aktörer som tillhandahåller specialiserade stödtjänster, och att säkerställa deras faktiska delaktighet i utformningen av relevant politik (artikel 7 i konventionen), att säkerställa en omfattande insamling av uppgifter om alla former av våld som omfattas av konventionen (artikel 11 i konventionen), att vidta ett antal åtgärder när det gäller vårdnad och umgängesrätt för att säkerställa brottsoffrens och deras barns säkerhet (artikel 31 i konventionen) och att säkerställa att lagstiftningen är förenlig med konventionen när det gäller akuta förbudsförelägganden och besöksförbud (artiklarna 52 och 53 i konventionen). Eftersom slutsatserna i dessa frågor ligger helt i linje med unionens politik och mål när det gäller straffrättsligt samarbete och inte ger upphov till några problem med avseende på unionsrätten bör unionens ståndpunkt vara att inte invända mot antagandet av de slutsatser som riktas till Malta.
(10)I fråga om Spanien gäller förslaget till slutsatser om dess genomförande av konventionen behovet av att harmonisera nivån på stöd och skydd för kvinnliga offer i hela landet (artiklarna 7, 10 och 25 i konventionen), att tillgodose skyddsbehoven hos kvinnor som utsätts för diskriminering på flera grunder (artikel 4 i konventionen), att stödja icke-statliga kvinnorättsorganisationer, även ekonomiskt (artikel 9 i konventionen), att säkerställa att asylsökande kvinnor snabbt får tillgång till asylförfarandet och till skyddat boende samt att säkerställa att asylsökande kvinnor som är i behov av skydd upptäcks (artiklarna 60 och 61 i konventionen). Eftersom slutsatserna i dessa frågor ligger helt i linje med unionens politik och mål när det gäller straffrättsligt samarbete, asyl och non-refoulement och inte ger upphov till några problem med avseende på unionsrätten bör unionens ståndpunkt vara att inte invända mot antagandet av den slutsats som riktas till Spanien.
(11)Irland är inte bundet av rådets beslut (EU) 2023/1076 och deltar därför inte i antagandet av detta beslut.
(12)I enlighet med artiklarna 1 och 2 i protokoll nr 22 om Danmarks ställning, fogat till fördraget om Europeiska unionen och fördraget om Europeiska unionens funktionssätt, deltar Danmark inte i antagandet av detta beslut, som inte är bindande för eller tillämpligt på Danmark.
HÄRIGENOM FÖRESKRIVS FÖLJANDE.
Artikel 1
Den ståndpunkt som ska intas på unionens vägnar vid det 16:e mötet i den partskommitté som inrättats genom artikel 67 i konventionen ska vara att inte invända mot antagandet av följande akter:
(1)Rekommendation om Liechtensteins genomförande av Europarådets konvention om förebyggande och bekämpning av våld mot kvinnor och våld i hemmet [IC-CP (2024) 1-prov].
(2)Slutsatser om genomförandet av rekommendationer avseende Andorra som antagits av partskommittén [IC-CP (2024) 2-prov].
(3)Slutsatser om genomförandet av rekommendationer avseende Belgien som antagits av partskommittén [IC-CP (2024) 3-prov].
(4)Slutsatser om genomförandet av rekommendationer avseende Malta som antagits av partskommittén [IC-CP (2024) 4-prov].
(5)Slutsatser om genomförandet av rekommendationer avseende Spanien som antagits av partskommittén [IC-CP (2024) 5-prov].
Artikel 2
Detta beslut riktar sig till kommissionen.
Utfärdat i Bryssel den
På rådets vägnar
Ordförande
