52024AE0587

This document is an excerpt from the EUR-Lex website

EUROPA
EUR-Lex home
EUR-Lex - 52024AE0587 - EN

Help

Search tips

Need more search options? Use the Advanced search

Document 52024AE0587

Help

Yttrande från Europeiska ekonomiska och sociala kommittén – Meddelande från kommissionen till Europaparlamentet, rådet, Europeiska ekonomiska och sociala kommittén samt Regionkommittén: Europeisk strategi för vattenresiliens (COM(2025) 280 final)

EESC 2024/00587

EUT C, C/2026/35, 16.1.2026, ELI: http://data.europa.eu/eli/C/2026/35/oj (BG, ES, CS, DA, DE, ET, EL, EN, FR, GA, HR, IT, LV, LT, HU, MT, NL, PL, PT, RO, SK, SL, FI, SV)

ELI: http://data.europa.eu/eli/C/2026/35/oj

HTML

PDF - authentic OJ

e-signature

How to verify the authenticity of the Official Journal

Europeiska unionens
officiella tidning

C-serien

C/2026/35

16.1.2026

Yttrande från Europeiska ekonomiska och sociala kommittén

Meddelande från kommissionen till Europaparlamentet, rådet, Europeiska ekonomiska och sociala kommittén samt Regionkommittén: Europeisk strategi för vattenresiliens

(COM(2025) 280 final)

(C/2026/35)

Föredragande:

András EDELÉNYI

Medföredragande:

Guido NELISSEN

Rådgivare	Pär LARSHANS (för föredraganden, grupp I)
	Christoph Hauer (rådgivare för grupp I)
Remiss	Europeiska kommissionen, 14.7.2025
Rättslig grund	Artikel 304 i fördraget om Europeiska unionens funktionssätt
Ansvarig sektion	Rådgivande utskottet för industriell omvandling
Antagande av sektionen	12.9.2025
Antagande vid plenarsessionen	18.9.2025
Plenarsession nr	599
Resultat av omröstningen (för/emot/nedlagda röster)	127/1/0

1. Slutsatser och rekommendationer

1.1

Europeiska ekonomiska och sociala kommittén (EESK) står fast vid de principer och åtgärder som fastställs i dess förklaring om en blå giv och välkomnar den europeiska strategin för vattenresiliens. Strategin för vattenresiliens, som lanserades till följd av utnämningen av en kommissionsledamot med ansvar för vattenresiliens, bygger vidare på förklaringen och innehåller förslag till politiska åtgärder som svar på de flesta av kommitténs yttranden om vattenfrågor.

1.2

Strategin bör ges högsta prioritet på EU:s politiska dagordning, eftersom vatten är en begränsad kollektiv nyttighet, vattenfattigdom är oacceptabelt och tillgång till livskraftiga och hållbara vattenresurser är avgörande för att säkerställa tillgång till vatten till överkomligt pris för alla människor, återställa och skydda ekosystem och biologisk mångfald, bevara konkurrenskraften i vattenintensiv ekonomisk verksamhet och upprätthålla hållbara landsbygdssamhällen.

1.3

EESK välkomnar antagandet av strategin från källa till hav och stöder den europeiska världshavspakten. Kommittén upprepar också sin uppmaning att sätta naturbaserade lösningar i centrum för EU:s vattenpolitik.

1.4

Kommittén efterlyser en integrerad strategi för långlivade ämnen som PFAS (förbud, avlägsnande, alternativ, forskning).

1.5

För att strategin ska få genomslag är det viktigt att stärka det offentliga styret. Detta kan göras genom att etablera vatten som ett självständigt politikområde, integrera vatten i samtliga politikområden, tillhandahålla tillräckliga ekonomiska resurser, t.ex. via en fond för blå omställning, göra vatten till en strategisk prioritering i nästa fleråriga budgetram, analysera investeringar för att åtgärda bristande efterlevnad samt utveckla ett ändamålsenligt verktygspaket, baserat på smarta, interoperabla dataplattformar och effektiv datastyrning.

1.6

Den europeiska vattensektorn bör bli en pelare för hållbar utveckling inom olika sektorer, industrin, jordbruket och turismen. Därför måste en industripolitik för vatten fokusera på att göra följande:

—	Bygga en vatteninfrastruktur där man investerar i ett moderniserat, förlustfritt och sammankopplat vattenekosystem med flera kretslopp.

—	Främja innovation inom ren vattenteknik och ta vara på EU:s globala ledarskap inom området.

—	Utveckla en cirkulär strategi för att öka återanvändningen genom mål, incitament, reglering och affärsmodeller som omvandlar reningsverk till resursanläggningar.

—	Öka investeringarna i digitalisering av vattensystemet för att möjliggöra evidensbaserat beslutsfattande och erbjuda digitala lösningar på vattenutmaningar.

1.7

EESK stöder målsättningen om att öka vatteneffektiviteten med 10 %, men detta mål måste omsättas i praktiken, till exempel genom att införa planer och indikatorer på avrinningsområdesnivå samt integrera dessa i sektorsvisa handlingsplaner.

1.8

Särskild uppmärksamhet bör ägnas åt att säkerställa tillgången till vatten för jordbruket och för energi- och vattenintensiva industrier som är känsliga för störningar samt åt att stödja dessa sektorers investeringar i vatteneffektivitet. Kontinuerlig och tryggad vattenförsörjning måste säkerställas för dessa sektorer, inbegripet strategiska prioriteringar för vattenfördelning under bristperioder.

1.9

EESK föreslår att mål fastställs för minskning av läckage i korta cykler samt att tidsfristen 2030 för medlemsstaternas införande av (obligatoriska) nationella handlingsplaner tidigareläggs.

1.10

Ett påskyndat förfarande för utfärdande av tillstånd bör införas på EU-nivå för effektiviseringsprojekt inom energi- och vattenintensiva sektorer.

1.11

EESK välkomnar förslaget om ett forum för vattenresiliens och efterlyser att en rådgivande EU-plattform för berörda parter inrättas tillsammans med EESK och andra EU-institutioner, vilket föreslås i EU:s blå giv, för att förbereda och följa upp forumets arbete. Kommittén välkomnar också tillkännagivandet av en vattensmart industriallians. Vi uttrycker vår önskan om att bli medorganisatör av forumet och medlem i alliansen, som ett erkännande av vår sakkunskap på vattenområdet.

1.12

För att stödja en långsiktig vattenförsörjning är det viktigt att prispolitiken baseras på principen om kostnadstäckning, samtidigt som alla människor har tillgång till vatten till överkomligt pris.

1.13

Kompetensbrister är särskilt påtagliga inom vattensektorn, till följd av en åldrande personalstyrka, tekniska förändringar och bristande attraktivitet. Inom ramen för kompetensunionen bör man därför särskilt uppmärksamma initiativ inom vattensektorn. Den föreslagna europeiska vattenakademin bör organiseras i nära anslutning till verkligheten på fältet.

1.14

Vattenrelaterade risker måste hanteras genom ett integrerat system för beredskapshantering, grundat på tydliga ansvarsförhållanden och proaktiv riskbedömning. Klimatanpassningsplaner bör integreras i EU:s lagstiftning.

1.15

EESK rekommenderar att ett ”vattentest” systematiskt tillämpas i ny eller reviderad EU-lagstiftning.

1.16

EESK betonar att det är absolut nödvändigt att förbättra kommunikationen om värdet av vatten, och förespråkar incitament till smart kaskadanvändning av vatten och införande av en vattenförbrukningsmärkning.

2. Bakgrund till yttrandet

2.1

EESK var den första EU-institution som erkände behovet av ett paradigmskifte i hur vattenfrågor hanteras inom EU:s politikområden. Kommittén har lagt fram rekommendationer för att bemöta Europas vattenutmaningar i flera yttranden på eget initiativ om vatten under 2023 och 2024. EESK förespråkar en helhetsstrategi med integrerad förvaltning av hela vattenkretsloppet samt en målinriktad uppbyggnad av resiliens och resurser, med prioriterade investeringar i den omfattning som krävs. Kommittén utfärdade en förklaring om en ny europeisk blå giv, bestående av 15 vägledande principer och 21 åtgärder, som en fristående strategi. I denna uppmanas EU att betrakta vatten som högsta prioritering och att anta given i samverkan med EU:s gröna giv och FN:s mål för hållbar utveckling.

2.2

EESK betonar att initiativet om en blå giv för EU har fått starkt stöd från Europaparlamentet, kommissionen, EU-byråer, flertalet medlemsstater, Europeiska regionkommittén och ett brett spektrum av intressenter.

2.3

Kommittén välkomnar kommissionens meddelande ”Europeisk strategi för vattenresiliens” och vill med detta yttrande bidra till dess framgångsrika genomförande. Vi uppmanar kommissionen att se till att vattenfrågan integreras i all EU-politik.

2.3.1

Vattenproblematiken har behandlats genom åtgärder inom ramen för EU:s vattenregelverk. Det är dock beklagligt att vattenrelaterade risker och behovet av samlade insatser inte i tillräcklig utsträckning beaktas i den europeiska gröna given, konkurrenskraftskompassen eller given för en ren industri. EESK anser att vatten, genom sin allestädesnärvaro, måste vara en central och tvärgående aspekt i all EU-politik. I detta avseende är det viktigt att betona att alla vattenstrategier inte bara måste ta itu med de nuvarande utmaningarna, utan även bör förutse framtida utmaningar i samband med klimatförändringarna.

2.3.2

Alla nya och reviderade EU-lagstiftningsförslag med potentiella effekter på miljö, jordbruk, energi, industri eller stadsutveckling bör genomgå ett standardiserat EU-test för vattenstress med en kombination av kvalitativa och kvantitativa element. Testet skulle i synnerhet kunna bedöma bevisade och prognostiserade effekter på vattenefterfrågan per sektor och region, liksom inverkan på utsläpp av föroreningar och på beroendet av vattenrelaterad infrastruktur. Testet bör ingå i konsekvensbedömningen av lagstiftningsförslagen för att avgöra om vattenfrågan återspeglas på ett adekvat sätt och för att säkerställa att EU-lagstiftningen är förenlig med målen i strategin för vattenresiliens.

2.3.3

Kommittén är medveten om vattnets viktiga geopolitiska aspekt och uppmanar EU att inta en ledande ställning när det gäller global vattenförvaltning. Inför FN:s vattenkonferens 2026 bör EU öka sina insatser inom blå diplomati och leda insatserna för en förnyad vattenpolitik, där det finns en förståelse för vattnets övergripande värde. Om blå diplomati integreras i EU:s utrikespolitik kan man lättare hantera vattenutmaningar i viktiga regioner som Medelhavsområdet och Mena-regionen genom att anpassa målen för vattenförvaltningen och styrningen till befintlig politik såsom den europeiska grannskapspolitiken och framför allt genom att förankra dem i de nya politiska instrumenten såsom den kommande pakten för Medelhavsområdet (1).

2.3.4

Det internationella samarbetet bör utvecklas ytterligare och stärkas genom utbyte av bästa praxis och teknik för effektiv vattenanvändning, och man bör påskynda uppbyggnaden av starkare partnerskap mellan länderna.

3. Allmänna kommentarer om de huvudsakliga målen

3.1 Återställa och skydda vattenkretsloppet

3.1.1

EESK välkomnar införandet av en strategi från källa till hav och stöder den europeiska världshavspakten samt översynen av ramdirektivet om en marin strategi. EU:s strategi för vattenresiliens behandlar dock inte hållbar sedimentförvaltning för floder och kustområden, som är nödvändig för att upprätthålla den ekologiska integriteten, motverka kusterosion och hantera en rad utmaningar i kust- och hamnområden.

3.1.2

Ökad samstämmighet mellan vatten- och havspolitik måste utgöra en drivkraft i översynen av ramdirektivet om en marin strategi och vid en eventuell översyn av badvattendirektivet. EESK noterar att 75 % av de bedömda marina områdena är förorenade och att 80 % av det marina skräpet kommer från landbaserade källor. Dessa risker påverkar 150 miljoner människor som bor i kustområden, två miljoner arbetstillfällen och omkring 13 miljarder euro i den blå ekonomin i Medelhavsområdet.

3.1.3

Den centrala principen måste vara vatteneffektivitet först – det vill säga att ”minska, återanvända och återvinna” på efterfrågesidan och ”förhindra” på föroreningssidan. När det gäller det första behöver beprövade och standardiserade vattenkvalitetsklasser fastställas, med definierade användningsområden. När det gäller förorening krävs ett paradigmskifte från sanerande till förebyggande åtgärder.

3.1.4

Kommittén upprepar sin uppmaning att sätta naturbaserade lösningar, återställande och skydd av ekosystem och biologisk mångfald i centrum för EU:s vattenpolitik (princip 2 i förklaringen om en blå giv för EU). EESK efterlyser ökad förståelse för självreningsprocesser i både sötvattensekosystem och marina ekosystem.

3.1.5

EESK välkomnar initiativet för sanering av PFAS och långlivade ämnen och planen att främja PFAS-fria innovationslösningar, som ett komplement till den pågående diskussionen inom Echa. Kommittén betonar vikten av att PFAS saneras vid källan, så att de inte sprids. Det är även viktigt att saneringsåtgärder upprätthålls efter ett produktionsförbud för PFAS. EESK efterlyser ökade forskningsinsatser för att utveckla alternativ till de viktigaste tillämpningarna av PFAS.

3.2 En vattensmart ekonomi och ett vattensmart samhälle

3.2.1

Särskild uppmärksamhet bör ägnas åt både traditionella vattenintensiva sektorer – såsom jordbruk, energi, gruvnäring, metallindustri, livsmedelsbearbetning, textilsektorn och turism och framväxande sektorer såsom batteriproduktion, data och AI, halvledare samt vätgas. Där det är möjligt kan ett kombinerat system för förvaltning av vatten- och energibesparingar skapa ömsesidigt förstärkande effekter. Eftersom olika sektorer har olika vattenbehov och vatteneffektiv teknik (ännu) inte har utvecklats, måste därför den ekonomiska och industriella genomförbarheten i att minska vattenuttaget beaktas.

3.2.2

Incitament och styrmedel måste stödja utvecklingen av tekniska lösningar och främja investeringar i vatteneffektivitet inom jordbruket och vatten- och energiintensiva industrisektorer. Inom dessa sektorer måste alla begränsningar av vattentillgången baseras på transparenta kriterier som balanserar miljömål med operativ och samhällelig stabilitet.

3.2.3

EESK välkomnar det ambitiösa målet för vatteneffektivitet och uppmanar kommissionen att uppdatera sina industriella omvandlingsvägar och handlingsplaner, samtidigt som målet genomförs för de olika avrinningsområdena för att återställa vattenbalanserna.

3.3 Säkerställa rent vatten till alla och till ett överkomligt pris samt stärka konsumenternas ställning

3.3.1

För närvarande lever 30 % av EU:s befolkning i områden som är påverkade av vattenstress, och cirka 9,8 miljoner människor saknar tillgång till säkert dricksvatten. Eftersom vatten är en begränsad kollektiv nyttighet och vattenfattigdom är oacceptabelt, måste utformningen och genomförandet av strategin för vattenresiliens säkerställa att vattentjänsterna i EU garanterar tillgänglighet, åtkomst och överkomliga priser för alla berörda, liksom höga kvalitetsstandarder. Ingen ska nekas åtkomst till vatten som distribueras via allmänna nät.

3.3.2

I genomsnitt går 30 % av vattnet i EU förlorat innan det når användaren, på grund av läckande ledningsnät. Smart mätning, detektering och nätreparationer kommer att säkerställa att konsumenterna är medvetna om kostnaderna för vattentjänster. Eftersom dagens läckagenivåer är oacceptabla uppmanar EESK EU att tidigarelägga tidsfristen 2030 för medlemsstaternas införande av nationella handlingsplaner och att göra genomförandet av dessa obligatoriskt.

3.3.3

Alla invånare i EU bör få gratis tillgång till dricksvatten, som en kollektiv nyttighet, i offentliga utrymmen i enlighet med det nya dricksvattendirektivet och direktivet om rening av avloppsvatten från tätbebyggelse.

3.3.4

Hushåll, som står för 13 % av EU:s totala vattenförbrukning, bör ges stöd för att förbättra vatteneffektiviteten genom följande åtgärder: främja användning av regnvatten, ge incitament för vattensnåla lösningar, införa en vattenförbrukningsmärkning, etablera decentraliserade vattenreningsstationer för hushåll utan anslutning till avloppssystem samt införa vattensnål teknik.

3.3.5

Kommunikationsinsatser om värdet av vatten och vattentjänster är avgörande för att förändra långsiktiga beteenden. Konsumenter måste få bättre information om sitt (både direkta och indirekta) vattenavtryck. Detta bör stödjas genom att införa en (frivillig eller obligatorisk) vattenförbrukningsmärkning.

3.3.6

Det organiserade civila samhället – med särskilt fokus på unga – spelar en viktig roll i att medskapa och genomföra strategier för att öka medvetenheten hos privatpersoner och företag om värdet av vatten och effektiv vattenanvändning.

3.3.7

EESK välkomnar kommissionens förslag att vartannat år anordna ett forum för vattenresiliens och önskar delta som medarrangör, med tanke på kommitténs ledande roll när det gäller att driva en ambitiös vattenpolitik för EU. EESK upprepar att det finns ett behov av att inrätta en rådgivande EU-plattform för berörda parter (åtgärd 2 i EESK:s förklaring om en blå giv för EU), med bland annat EESK och andra EU-institutioner, enligt en modell som liknar den europeiska plattformen för berörda aktörer inom den cirkulära ekonomin. Plattformen skulle övervaka genomförandet av strategin för vattenresiliens och utbyta bästa praxis, ge stöd i förberedelserna av forumet för vattenresiliens samt säkerställa kontinuerlig uppföljning av forumets arbete och slutsatser.

3.3.8

Stadsutveckling och fysisk planering måste spela en nyckelroll i att skapa förutsättningar för vatten- och energibesparingar, bland annat genom strategisk geografisk fördelning av vatten- och energiintensiv verksamhet.

4. Specifika kommentarer om de fem möjliggörande faktorerna

4.1 Styrning och genomförande

4.1.1

Enligt utvärderingsrapporter genomförs en stor del av den vattenrelaterade EU-politiken inte i tillräcklig omfattning, och de uppsatta målen uppnås inte. Framstegen bör övervakas genom den europeiska planeringsterminens styrningsverktyg, särskilt genom de landsspecifika rekommendationerna.

4.1.2

Utbyte av bästa praxis är avgörande inom flera områden. Genom att dra nytta av erfarenheter från liknande avrinningsområden kan tillståndsförfaranden påskyndas och samtidigt göras säkrare. I detta sammanhang bör ett påskyndat förfarande införas för effektiviseringsprojekt inom energi- och vattenintensiva industrier.

4.1.3

Initiativ för gränsöverskridande samarbete är också lovande, där närliggande regioner vidtar beredskapsåtgärder och nödåtgärder och förebyggande åtgärder samordnas på både bilateral och multilateral nivå samt inom EU:s strategiska makroregioner.

4.1.4

Vattenpolitikens kumulativa effekter på vatten- och energiintensiva industrier bör bedömas och vid behov bör kompensationsmekanismer utformas.

4.2 Finansiering och investeringar för en stabil försörjning

4.2.1

EESK välkomnar de finansiella medel som kommissionen presenterar i strategin för vattenresiliens eftersom medlemsstaterna tillämpar olika metoder. Väl utformade offentliga investeringar, inklusive finansiering från Europeiska investeringsbanken på 15 miljarder euro över tre år, bör utformas för att mobilisera ytterligare nödvändiga investeringar genom att uppmuntra och involvera privata källor. För högsta möjliga effektivitet bör man utvärdera resultaten av nyligen framtagna finansieringsinstrument (t.ex. Efsi och InvestEU) där offentlig och privat finansiering kombineras. En kompletterande teknisk rådgivningsmekanism bör inrättas för att förbättra finansieringens effektivitet.

4.2.2

Prispolitik – även om det är en nationell befogenhet – kan spela en nyckelroll i att uppmuntra hushåll och ekonomiska sektorer att optimera sin konsumtion och bidra till långsiktig tryggad vattenförsörjning. Prissättning bör grunda sig på principen om kostnadstäckning, vilket innebär att alla vattenanvändare i praktiken bidrar proportionellt till kostnaderna för vattenförvaltning samt till finansiering av det underhåll och de (åter)investeringar som krävs. Differentierad prissättning, beskattning och stödjande system kommer att motverka överdriven användning, samtidigt som överkomliga priser säkerställs för alla grundläggande hushållsbehov. För att öka medvetenheten om värdet av vattentjänster måste vattenräkningarna vara transparenta. Ineffektiva subventionssystem bör fasas ut.

4.2.3

Den stegvisa ordning i vilken investeringar av begränsade komplexa resurser (kompetent personal, tid, finansiering, miljöavtryck, organisation, energi, kritiska råvaror, markanvändning osv.) görs i den omfattande listan av nödvändiga och prioriterade områden måste följa en tredubbel prioriteringsprincip: a) brådskande karaktär/betydelse, b) förväntad maximal avkastning i form av sammansatt nytta i förhållande till de använda resurserna och c) tillgången på nödvändiga resurser. Utifrån detta bör skräddarsydda utvecklingsprogram tas fram på lokal, regional och nationell nivå samt för enskilda avrinningsområden.

4.2.4

För att minska vattenefterfrågan och förbättra effektiviteten är det viktigt att stödja investeringar i innovativa lösningar, modernisering av processer, vatteneffektivt jordbruk, återanvändning av vatten, etablering av slutna kretslopp samt minskning av läckage. I vatten- och energiintensiva sektorer bör man kunna använda riktade finansierings- och riskreduceringsinstrument för att uppgradera eller bygga om system, med tanke på de stora initiala investeringarna och långa återbetalningsperioderna.

4.2.5

EESK efterlyser en sammanhållen strategi för att öka återanvändningen av vatten, inklusive tydliga mål, incitament och reglering, eftersom endast 2,4 % av avloppsvattnet återanvänds i EU i dag. Cirkularitet bör bli norm, där vatten, energi och material återvinns och återanvänds i alla sektorer, inklusive återanvändning och återvinning av vatten och sediment. Denna omställning bör drivas av digital teknik som tillämpas inom all infrastruktur och alla system.

4.2.6

Begreppet ”cirkulär vattenanvändning” behöver främjas genom incitament. Finansiering bör erbjudas vatten- och energiintensiva sektorer för att möjliggöra utveckling av lokala kretslopp. Samtidigt krävs stöd för att omvandla avloppsreningsverk till ”vattengruvor”, där värdefulla organiska och oorganiska ämnen tas till vara. EESK förespråkar starkt konceptet med ”resursanläggningar” som beskrivs i yttrandet CCMI/228, samt en optimal återvinning av näringsämnen såsom kväve och fosfor liksom metaller från avloppsvatten, avloppsslam och andra källor. Finansieringen bör också inriktas på omvandling av industriavloppsvatten till återanvändbart behandlat vatten, med tydliga kvalitets- och klassificeringsstandarder, skyldigheter och begränsningar för återanvändning.

4.2.7

För att påskynda, bättre inrikta och effektivisera investeringar av tillgängliga medel rekommenderar EESK att alla typer av vattenrelaterad finansiering samlas i en sammanfattande handling som kan hanteras analytiskt utifrån alla aspekter avseende projektinnehåll, berättigande, intensitet, villkor etc. EESK har även efterlyst en blå omställningsfond som en gemensam EU-åtkomstpunkt för vatteninvesteringar och att offentliga investeringar kombineras med innovativ finansiering.

4.2.8

EESK upprepar sin uppmaning att prioritera vatten som en strategisk fråga i nästa fleråriga budgetram.

4.3 Digitalisering och artificiell intelligens

4.3.1

Tillförlitliga, faktabaserade hårddata är en nödvändig förutsättning och utgör grunden för digitalisering och ansvarsfullt beslutsfattande. Det bör framhållas att vi sedan 2014 saknar europeiska statistikuppgifter över vattenförsörjning och vattenanvändning per användningstyp, och att befintliga uppgifter är fragmenterade. Det är mycket viktigt att utveckla en EU-gemensam struktur för smart datainsamling och datahantering, inledningsvis på anläggnings- och gårdsnivå, samtidigt som jordbrukare och industrier ges stöd att övervaka vattenanvändningen och öka vatteneffektiviteten. Det är angeläget att anta en handlingsplan för digitalt vatten som bör omfatta följande:

—	Inrättande av nya obligatoriska moduler för miljöräkenskaper kopplade till vattenräkenskaper.

—	Utbyggnad av realtidsinsamling av digitala data och etablering av interoperabla dataområden för vatten i EU.

—	Införande av 3D-teknik för att avsevärt förbättra upptäckten av läckage.

—	Involvering av vattenanvändare inom industrin i EU:s ramverk för vattenövervakning.

—	Inrättande av en ram för integrerad vattenförvaltning (tillgång, efterfrågan, distribution, användning, avledning, förorening).

—	Investeringar i innovativa sensorer, stordata och maskininlärning, digitala tvillingar för vattenflöden, användning av satellitteknik samt virtuell verklighet.

—	Utnyttjande av potentialen med AI inom vattenförvaltning och vattenlagstiftning.

—	Inrättande av system för tidig varning vid extrema väderhändelser, föroreningar eller attacker med koppling till vatten.

—	Främjande av modernisering och sammankoppling av all vatteninfrastruktur, inklusive samspelet mellan blått vatten, grönt vatten och gråvatten.

4.4 Forskning, vattensektorn och kompetens

4.4.1

EU bör utnyttja sitt globala ledarskap inom vattenteknik (EU innehar 40 % av alla vattenrelaterade patent) för att driva ett paradigmskifte i vår vattenanvändning – genom investeringar i resilient vatteninfrastruktur, cirkulära vattenflöden, kaskadanvändning, digital styrning och inkluderande vattenförvaltning.

4.4.2

EESK välkomnar tillkännagivandet av alliansen för vattensmart industri som syftar till att stimulera konkurrenskraften, och ber att få bli medlem i denna nya allians.

4.4.3

Genom att öka FoU-finansieringen (genom EIT och KI-gruppen för vatten, Horisont Europa samt den planerade industrialliansen för vatten) inom ren och resurseffektiv vattenteknik bör fokus ligga på banbrytande teknik såsom torrkylning, nanoteknik för filtrering, omvänd osmos, avancerade membran, bioprocesser för avsaltning, nya lösningar för avlägsnande av näringsämnen från slam, AI-lösningar samt direkt elektrolys av havsvatten för väteproduktion.

4.4.4

Vattenindustrin i EU bör bli en bärande pelare i fråga om industriell utveckling och konkurrenskraft. EU:s politik för nettonollindustri bör ge tillbörlig uppmärksamhet åt den framväxande sektorn för vattenteknik. Färdplaner och skräddarsydda handlingsplaner behöver upprättas. För att frigöra investeringar i vatteneffektiv teknik behöver EU göra följande:

—	Genomföra en EU-omfattande analys av investeringsgapet när det gäller vattenresiliens (utöver det redan konstaterade investeringsgapet när det gäller genomförandet av den nuvarande vattenlagstiftningen).

—	Tillhandahålla ekonomiska incitament (inklusive differenskontrakt) för att vattenintensiva industrier ska investera i effektivitet.

—	Utveckla riskreduceringsmekanismer och tillämpa dem, till exempel inom ramen för den nya investeringsacceleratorn för vattenresiliens.

—	Undersöka vattenrelaterade villkor i offentlig upphandling samt utveckla affärsmodeller för återanvändning av avloppsvatten, t.ex. vatten som en tjänst.

4.4.5

Vattensektorn sysselsätter 1,6 miljoner människor i EU. Kompetensbrist förekommer inom många industrisektorer, men vattensektorn är särskilt hårt drabbad. Orsakerna till kompetensbristen inkluderar en åldrande arbetskraft, kompetensflykt, digitalisering och teknologisk förändring samt bristande synlighet för sektorn i samhället.

4.4.6

Det är viktigt att sektorn hittar effektiva sätt att överföra kunskap till nästa generation, som befolkningsmässigt är mindre på grund av demografiska förändringar. Expertis måste byggas upp inom digital och cirkulär teknik. Detta innebär att man bör göra följande:

—	Förbättra digitala färdigheter på alla utbildningsnivåer och främja STEM-ämnen (inkl. biokemi).

—	Förstärka samverkan och partnerskap; för att vara ändamålsenlig bör den föreslagna Europeiska vattenakademin organiseras på nationell nivå.

—	Främja lärlingssystem för operatörer, tekniker och ingenjörer.

—	Stödja kompetensportabilitet inom EU.

—	Inom kompetensunionen särskilt uppmärksamma initiativ inom vattensektorn.

—	Attrahera framtidens vattenexperter redan på skolnivå.

4.5 Säkerhet och beredskap för att stärka resiliensen

4.5.1

Vatten är ett mångfasetterat och komplext ekosystem. Det är därför avgörande att klimat-, säkerhets-, hälso- och föroreningsrisker kopplade till vatten hanteras genom ett integrerat styrsystem som bygger på en samordnad strategi och starka styrningsstrukturer där man tydligt fastställt ansvarsfördelningen.

4.5.2

För att stärka beredskapen måste vattenrelaterade klimatrisker – särskilt uppvärmningen av haven – förutses genom proaktiva riskbedömningsplaner och genom att anpassa samhällelig och ekonomisk verksamhet till klimatförändringarnas verklighet. Informationssystem med översvämningsprognoser behöver förbättras.

4.5.3

Beredskap kräver regionspecifika strategier som tar hänsyn till lokala förutsättningar och svarar mot riskprofilen i alla områden. Regionala och lokala beredskapsplaner bör omfatta kapacitetsuppbyggnad, informationskampanjer, tidiga varningssystem och evakueringsrutiner. Lokala myndigheter bör också upprätta planer för hantering av torka och värmeböljor.

4.5.4

Vatteninfrastruktur bör klassificeras som nödvändig infrastruktur för säkerhet och resiliens. För vatten- och energiintensiva kluster bör beredskapsplaneringen omfatta garantier för minsta operativa vattennivåer och protokoll för snabb återställning i händelse av störningar. Dessa kluster bör integreras i regionala ramar för planering av vattenresiliens och försörjning i nödsituationer. Kritisk infrastruktur, såsom infrastruktur för (djupliggande) grundvatten, dricksvatten och avlopp, ska kunna förebygga, motstå, absorbera och återhämta sig från incidenter och störningar. Känslig information måste skyddas, och utsatt infrastruktur bör göras mer motståndskraftig mot illvilliga angrepp.

4.5.5

Klimatanpassningsplaner och vattenresiliensplaner måste integreras i EU:s lagstiftning. Särskild uppmärksamhet bör ägnas åt de utmaningar som klimatförändringarna innebär för öar och de yttersta randområdena, bergsområden samt Medelhavsområdet (kusterosion, ökenspridning, långvariga torkperioder, dricksvatten).

Bryssel den 18 september 2025.

Oliver RÖPKE

Europeiska ekonomiska och sociala kommitténs ordförande

(1) Se rekommendationerna i EESK:s yttrande ” Blå diplomati och vattensamarbete – lösningar för att minska bördan från klimatrelaterad migration ” (ännu inte offentliggjort i EUT).

ELI: http://data.europa.eu/eli/C/2026/35/oj

ISSN 1977-1061 (electronic edition)

Top

Choose the experimental features you want to try