52023AE2275

EUR-Lex

Access to European Union law

This document is an excerpt from the EUR-Lex website

EUROPA
EUR-Lex home
EUR-Lex - 52023AE2275 - EN

Help

Search tips

Need more search options? Use the Advanced search

Document 52023AE2275

Help

Europeiska ekonomiska och sociala kommitténs yttrande om förslag till Europaparlamentets och rådets förordning om en effektiv samordning av den ekonomiska politiken och multilateral budgetövervakning samt om upphävande av rådets förordning (EG) nr 1466/97 (COM(2023) 240 final – 2023/0138 (COD)), om förslag till rådets förordning om ändring av förordning (EG) nr 1467/97 om påskyndande och klargörande av genomförandet av förfarandet vid alltför stora underskott (COM(2023) 241 final – 2023/0137 (CNS)), och om förslag till rådets direktiv om ändring av direktiv 2011/85/EU om krav på medlemsstaternas budgetramverk (COM(2023) 242 final – 2023/0136 (NLE))

EESC 2023/02275

EUT C, C/2023/880, 8.12.2023, ELI: http://data.europa.eu/eli/C/2023/880/oj (BG, ES, CS, DA, DE, ET, EL, EN, FR, GA, HR, IT, LV, LT, HU, MT, NL, PL, PT, RO, SK, SL, FI, SV)

ELI: http://data.europa.eu/eli/C/2023/880/oj

HTML

PDF - authentic OJ

e-signature

How to verify the authenticity of the Official Journal

officiella tidning
Europeiska unionens

Serien C

C/2023/880

8.12.2023

(COM(2023) 240 final – 2023/0138 (COD))

om förslag till rådets förordning om ändring av förordning (EG) nr 1467/97 om påskyndande och klargörande av genomförandet av förfarandet vid alltför stora underskott

(COM(2023) 241 final – 2023/0137 (CNS))

och om förslag till rådets direktiv om ändring av direktiv 2011/85/EU om krav på medlemsstaternas budgetramverk

(COM(2023) 242 final – 2023/0136 (NLE))

(C/2023/880)

Föredragande:	Javier DOZ ORRIT
Medföredragande:	Luca JAHIER

Remiss	Europeiska kommissionen, 2.6.2023
Rättslig grund	Artiklarna 121.6, 126.14 och 304 i fördraget om Europeiska unionens funktionssätt
Ansvarig sektion	Ekonomiska och monetära unionen, ekonomisk och social sammanhållning
Antagande av sektionen	8.9.2023
Antagande vid plenarsessionen	21.9.2023
Plenarsession nr	581
Resultat av omröstningen (för/emot/nedlagda röster)	175/3/2

1. Slutsatser och rekommendationer

1.1

Europeiska ekonomiska och sociala kommittén (EESK) välkomnar de många positiva aspekterna av det föreslagna lagstiftningspaketet: ett enklare och mer transparent ramverk för ekonomisk styrning, en betydande minskning av den snedvridning som orsakas av konjunkturförstärkande finanspolitik, ett stärkt nationellt ägarskap och en skärpt efterlevnadskontroll samt differentiering och en mer anpassad finanspolitisk målbana för varje medlemsstat utifrån ett riskbaserat gemensamt ramverk.

1.2

Vi anser därför att förhandlingarna mellan medlagstiftarna bör inledas så snart som möjligt i syfte att få till stånd en överenskommelse om reformen av denna grundläggande metod för ekonomisk och finanspolitisk styrning före utgången av innevarande år så att reformen kan genomföras före nästa val till Europaparlamentet. En solid, välavvägd, rättsligt bindande och förutsägbar långsiktig ram är av yttersta vikt även för skuldmarknaden.

1.3

Kommittén anser att skyldigheten för alla medlemsstater med ett budgetunderskott som överstiger 3 % att minska detta underskott med i genomsnitt 0,5 % av BNP per år, förutom under exceptionella omständigheter, sannolikt kommer att leda till en alltför restriktiv finanspolitik vid en tidpunkt när det kan komma att blåsa motvind i ekonomin. Vi föreslår därför att detta krav ersätts med ett villkor som är lättare att anpassa till de särskilda omständigheter som råder i medlemsstaterna i syfte att säkerställa långsiktigt hållbara skuldnivåer.

1.4

EESK anser att offentliga investeringar – åtminstone i den gröna omställningen och i försvaret – bör särbehandlas när man beslutar om huruvida ett förfarande vid alltför stora underskott ska inledas. På så sätt ges alla medlemsstater möjlighet att genomföra de offentliga investeringar som krävs för att ta itu med de gemensamma prioriteringar som anges i det föreslagna lagstiftningspaketet.

1.5

Kommittén anser att EU:s medlemsstater vid lämplig tidpunkt, men senast 2026, bör nå en överenskommelse om att ge EU finanspolitisk kapacitet för att tillgodose åtminstone en del av investeringsbehoven för unionens gemensamma prioriteringar och för att ge medlemsstaterna det finanspolitiska utrymme som krävs för att klara av de omställningskostnader på många områden som inte räknas som investeringar. Det handlar bland annat om stöd till låginkomsthushåll och mindre företag, så att de kan klara av kostnaderna för den politik som krävs för att begränsa och anpassa sig till effekterna av klimatförändringarna, till exempel högre koldioxidpriser.

1.6

EESK efterlyser en definition av offentliga investeringar där stödberättigande offentliga utgifter som inte är löpande utgifter omfattar inte bara fast realkapitalbildning utan även natur- och humankapitalbildning för att möjliggöra offentliga investeringar i gröna och sociala mål, i linje med kommissionens riktlinjer till medlemsstaterna inför utarbetandet av deras nationella planer för återhämtning och resiliens, som genomför fonden för återhämtning och resiliens.

1.7

Metoden för skuldhållbarhetsanalys bör granskas ytterligare av medlagstiftarna innan den nya förordningen antas så att oavsiktliga automatiska konsekvenser av ny åtstramningspolitik kan undvikas, framför allt med hänsyn till de sociala konsekvenserna av de åtgärder som i slutändan kommer att vidtas.

1.8

Sanktioner inom ramen för förfarandet vid alltför stora underskott bör inte vidtas per automatik på grundval av en uppdelning av länder i kategorier som bygger på offentlig skuldkvot.

1.9

Kommittén är övertygad om att den ”tekniska målbanan” först bör vara en fråga för de nationella regeringarna, med förbehåll för yttrandena från de oberoende nationella finanspolitiska organen, och i ett andra skede bör vara resultatet av en teknisk dialog med kommissionen i syfte att stärka det nationella ägarskapet för processen.

1.10

Vi upprepar vår ståndpunkt att arbetsmarknadens parter och det civila samhällets organisationer bör involveras i arbetet med den föreslagna förordningen och att det bör vara obligatoriskt att inrätta permanenta och strukturerade samrådsförfaranden i alla skeden av det nya ramverket för ekonomisk styrning. EESK och ReK (Europeiska regionkommittén) bör också inkluderas i dialogen om den europeiska planeringsterminen.

1.11

De nationella parlamenten och Europaparlamentet har inom sina respektive behörighetsområden en roll att spela när det gäller EU:s ramverk för ekonomisk styrning i syfte att stärka den demokratiska ansvarsskyldigheten.

2. Bakgrund

2.1

Den 26 april 2023 lade kommissionen fram ett antal lagstiftningsförslag i form av två förordningar och ett direktiv för att se över EU:s regler för ekonomisk styrning, med det uttalade huvudsyftet att främja skuldhållbarhet och en hållbar och inkluderande tillväxt med hjälp av reformer och investeringar. Förslagen syftar därför till att göra ramverket för ekonomisk styrning enklare och mer transparent, stärka det nationella ägarskapet och förbättra efterlevnaden.

2.2

De föreslagna reglerna för ekonomisk styrning kommer att ingå i den europeiska planeringsterminen. När det gäller samordningen av finanspolitiken, den ekonomiska politiken och sysselsättningspolitiken ska varje medlemsstat lämna in en nationell medelfristig finans- och strukturpolitisk plan i vilken medlemsstaten redogör för sina planer avseende de offentliga finanserna samt de investeringar och reformer som planeras för åtminstone de kommande fyra åren, från och med rådets godkännande på rekommendation från kommissionen, och under vissa villkor i upp till ytterligare tre år om medlemsstaten begär att programmet förlängs.

2.3

Medlemsstatens finanspolitik kommer att sammanfattas i en finans- och strukturpolitisk plan genom att medlemsstaten anger hur de nationellt finansierade primära nettoutgifterna bedöms utvecklas under planens löptid. Medlemsstaterna ska i sina finans- och strukturpolitiska planer ange hur de nationellt finansierade primära nettoutgifterna bedöms utvecklas under den finans- och strukturpolitiska planens löptid, och denna utveckling kommer att avgöra den finanspolitiska anpassningsbanan så att kravet på att upprätthålla sunda offentliga finanser uppfylls.

2.4

Medlemsstater med en offentlig skuldkvot som inte överstiger 60 % av BNP och med ett budgetunderskott som är mindre än 3 % av BNP måste utarbeta nettoutgiftsbanor som uppfyller två krav: För det första, att man vid utgången av anpassningsperioden för medlemsstatens finans- och strukturpolitiska plan uppnår det strukturella primärsaldo som kommissionen fastställt för medlemsstaten med utgångspunkt i kommissionens ram för skuldhållbarhetsanalys. För det andra, att medlemsstatens offentliga budgetunderskott ligger under referensvärdet på 3 % av BNP och att kommissionen bedömer att budgetunderskottet förväntas vara oförändrat under de tio år som följer efter utgången av anpassningsperioden för den finans- och strukturpolitiska planen utan att det krävs ytterligare politiska åtgärder.

2.5

För medlemsstater med en offentlig skuldsättning som överstiger 60 % av BNP eller med ett budgetunderskott som överstiger 3 % av BNP kommer kommissionen i förväg att föreslå en ”teknisk målbana”, dvs. en bana för medlemsstatens nationellt finansierade primära nettoutgifter under anpassningsperioden för den finans- och strukturpolitiska planen. Denna tekniska målbana ska uppfylla vissa krav så att den offentliga skuldsättningen förs in på en ”realistisk nedåtgående” bana (denna bedömning görs i samband med kommissionens skuldhållbarhetsanalys), det offentliga budgetunderskottet understiger 3 % och de nationellt finansierade primära nettoutgifterna ökar i långsammare takt än den prognostiserade produktionstillväxten på medellång sikt.

2.6

Varje medlemsstat ska, oavsett skuldkvot och offentligt budgetsaldo, i sin finans- och strukturpolitiska plan också föreslå en rad reformer och investeringar och visa hur den tänker följa de landsspecifika rekommendationer som rådet utfärdat för varje medlemsstat i enlighet med de allmänna ekonomiska riktlinjerna, sysselsättningsriktlinjerna och andra rekommendationer som utfärdats i enlighet med den förebyggande och den korrigerande delen av förfarandet vid makroekonomiska obalanser. Hänsyn bör tas till unionens ”gemensamma prioriteringar” när man redogör för de föreslagna reformerna och investeringarna, som bör anpassas till de reformer och investeringar som planeras inom ramen för medlemsstaternas nationella planer för återhämtning och resiliens.

2.7

En medlemsstat kan begära att anpassningsperioden för dess finans- och strukturpolitiska plan förlängs med upp till tre år genom att föreslå reformer och offentliga investeringar som, enligt medlemsstatens resonemang, utöver att eftersträva ovannämnda syften också bidrar till ökad tillväxt och hållbara offentliga finanser samt leder till fler nationellt finansierade offentliga investeringar.

2.8

Lagstiftningsförslagen omfattar också en översyn av den ”korrigerande delen” av de finanspolitiska reglerna. Enligt förslagen kommer en offentlig skuldkvot som överstiger 60 % endast anses vara alltför hög om de offentliga nettoutgifterna avviker från den bana som fastställts i medlemsstatens godkända finans- och strukturpolitiska plan. Detta sätt att arbeta innebär att man kopplar samman medlemsstatens efterlevnad av bestämmelserna för offentlig skuldsättning med kommissionens ram för skuldhållbarhetsanalys. Ett budgetunderskott som överstiger 3 % av BNP kräver en korrigering på 0,5 % av BNP per år, om det inte finns särskilda omständigheter i medlemsstaten eller på EU-nivå som motiverar att undantagsklausuler tillämpas.

2.9

Medlemsstaterna ska senast i mitten av april varje år lägga fram sina årliga lägesrapporter om genomförandet av de finans- och strukturpolitiska planerna i stället för de årliga nationella stabilitets-, konvergens- och reformplanerna.

2.10

Lagstiftningspaketet innehåller inte några förslag till ändringar som ger avsevärt större inflytande till Europaparlamentet eller de nationella parlamenten, och inte heller till arbetsmarknadens parter eller det civila samhällets organisationer, när det gäller stabilitets- och tillväxtpaktens förebyggande eller korrigerande del. En förstärkt roll ges däremot till de nationella oberoende finanspolitiska institutionerna (”finanspolitiska råd”), som ska avge opartiska yttranden om huruvida medlemsstaterna har följt den nettoutgiftsbana som anges i de finans- och strukturpolitiska planerna och, om så inte är fallet, varför.

3. Allmänna kommentarer

3.1

Den föreslagna finanspolitiska reformen läggs fram vid en kritisk tidpunkt när EU försöker komma till rätta med effekterna av flera allvarliga och på varandra följande kriser. De kraftfulla ekonomiska åtgärder som vidtogs under covid-19-pandemin, som möjliggjordes genom att stabilitets- och tillväxtpaktens ”allmänna undantagsklausul” aktiverades, ledde till högre offentliga skuldkvoter i nästan alla medlemsstater. Dessa åtgärder hade dock fördelen att de lade grunden till en mycket snabbare och stabilare ekonomisk återhämtning och visade på en av begränsningarna med de nuvarande reglerna, nämligen vid hanteringen av stora chocker. Med tanke på de utmaningar som väntar i framtiden kommer sådana chocker sannolikt att bli det nya normalläget.

3.2

Rysslands invasion av Ukraina gav upphov till en energikris och till inflationssiffror som vi inte sett på årtionden och innebar också att EU tvingades fundera över hur unionen kan stärka sin försvarsförmåga. Penningpolitiken runtom i världen är inte längre lika expansiv som den var under ett antal år. Kriget och energikrisen har också inneburit att EU måste ompröva hur man uppnår energitrygghet på kort till medellång sikt och hur man påskyndar övergången från fossila bränslen på medellång till lång sikt, något som kräver omfattande offentliga investeringar för att få den privata sektorn att investera.

3.3

Pandemin, kriget och EU:s klimatambitioner, men även politiska initiativ såsom Förenta staternas lag om inflationsminskning, har också lett till att man behöver se över de globala distributionskedjor som EU:s ekonomiska modell har varit beroende av samt unionens industripolitik, som nu bör vägledas av begreppet ”öppet strategiskt oberoende”. Kommissionen har lagt fram sitt meddelande ”En industriplan i den gröna given för nettonollåldern”. Behovet av ytterligare offentlig finansiering enbart på klimat- och försvarsområdena bedöms uppgå till 1 % av BNP per år (1). EESK anser att energi, hälsa, livsmedel, geopolitisk säkerhet och försvar är gemensamma viktiga områden för EU och att man inom ramen för den ekonomiska styrningen och dess finanspolitiska bestämmelser bör ta hänsyn till utmaningarna på dessa viktiga områden och det omställningsarbete som hänger samman därmed.

3.4

Omställningen på samtliga dessa områden omnämns i förslaget som ”gemensamma prioriteringar”. En relevant fråga som bör ställas är hur omställningen på de olika områdena kan och bör finansieras så att grunden för den inre marknaden bibehålls och åtgärderna bidrar till en hållbar tillväxt. De gemensamma prioriteringarna bör åtminstone delvis finansieras av gemensamma fonder och inte i alltför hög grad via statligt stöd. Hänsyn bör tas till varje medlemsstats finanspolitiska utrymme, eftersom den inre marknaden och EU:s sammanhållning och konvergens annars skulle undergrävas.

3.5

Kommittén ser positivt på att det föreslagna ramverket för ekonomisk styrning möjliggör differentiering och anpassning av varje medlemsstats finanspolitiska målbana i enlighet med ett riskbaserat gemensamt ramverk för bedömningen av statsskuldens hållbarhet. I många fall torde detta förhindra situationer där syftet med finanspolitiken är att minska statsskulden alltför snabbt och under alltför lång tid, särskilt med tanke på de stora skillnaderna i offentliga skuldkvoter till följd av den senaste tidens kriser.

3.6

EESK välkomnar också att de offentliga nettoutgifterna föreslås vara den viktigaste indikatorn när man fastställer den nationella finanspolitiska banan. Till skillnad från det strukturella budgetsaldot, som tidigare använts, är detta en variabel som regeringarna har direkt kontroll över, något som bör göra EU:s multilaterala budgetövervakning enklare och mer transparent.

3.7

De föreslagna reglerna syftar till en ökad samordning av de multilaterala förfarandena för budgetövervakning och vid makroekonomiska obalanser genom att de politiska åtgärder som krävs för att följa de rekommendationer som utfärdats för en medlemsstat anpassas och införlivas i en nationell plan, dvs. den finans- och strukturpolitiska planen. Detta bör i princip leda till största möjliga synergi i arbetet med att förebygga och korrigera finanspolitiska och andra makroekonomiska obalanser.

3.8

Genom att ge medlemsstaterna möjlighet att utarbeta egna finans- och strukturpolitiska planer som innehåller en kombination av finanspolitiska, ekonomiska och strukturpolitiska åtgärder under flera år i en sammanhängande plan bör det nationella ägarskapet stärkas och förhoppningsvis även leda till en bättre efterlevnad av planen.

3.9

Det finns dock fortfarande risk för att vissa medlemsstater tvingas till finanspolitiska åtstramningar, dvs. budgetbesparingar när ekonomin tappar fart eller under lågkonjunktur, på grund av kraven att de offentliga budgetunderskotten aldrig får överstiga 3 % av BNP, förutom när det föreligger ”exceptionella” omständigheter, och att medlemsstaten ska minska sitt budgetunderskott med 0,5 % av BNP per år när detta referensvärde överskrids, även under den finanspolitiska anpassningsperioden. Det är inte heller rimligt att länder vars statsskuld understiger 60 % av BNP och vars offentliga budgetunderskott av konjunkturskäl överstiger 3 % ska åläggas att minska budgetunderskottet i samma takt. Samma risk föreligger på grund av kravet att medlemsstater med en offentlig skuldkvot som överstiger 60 % ska se till att skuldkvoten är lägre redan i slutet av perioden för den finans- och strukturpolitiska planen.

3.10

EESK motsätter sig därför att riktmärket för skuldminskning med 0,5 % av BNP per år tillämpas per automatik, utan hänsyn till skuldindikatorn eller eventuella särskilda nationella omständigheter, till exempel framsteg när gäller att möta gemensamma gröna och sociala prioriteringar. Detta vore att tillämpa en och samma lösning för alla oavsett rådande omständigheter, något som strider mot logiken i det nya regelverket. Vi skulle snarare föredra att det skapas mer utrymme för särskilda förhandlingar med varje berörd regering i syfte att säkerställa en solidare grund för hållbara skuldnivåer på lång sikt.

3.11

Det är viktigt att hitta en balans mellan hållbar tillväxt och stabilitet i den nya pakten för EU:s finanspolitiska regler. De strukturella förhållandena i ekonomin kan hämma tillväxten och med tanke på att stabiliteten är beroende av tillväxt anser vi att drivkrafterna för hållbar tillväxt måste prioriteras så att hållbara offentliga finanser kan säkerställas på medellång och lång sikt.

3.12

Kommittén beklagar att den föreslagna ramen för budgetövervakning, trots att kommissionen erkänner betydelsen av offentliga investeringar, innehåller två skyddsklausuler som innebär betydande påtryckningar på medlemsstaterna att prioritera budgetbesparingar när de genomför sina finans- och strukturpolitiska planer, särskilt i den diskretionära delen av budgeten, som omfattar offentliga investeringar. Alla medlemsstater kommer att behöva anpassa sina offentliga nettoutgifter så att det allmänna (samlade) budgetsaldot i slutet av anpassningsperioden förväntas ligga kvar under 3 % av BNP under den efterföljande tioårsperioden utan att det krävs ytterligare politiska åtgärder. För medlemsstater med en offentlig skuldkvot som överstiger 60 % eller ett budgetunderskott som överstiger 3 % av BNP måste de offentliga nettoutgifterna dessutom öka i långsammare takt än den (förväntade) produktionstillväxten på medellång sikt.

3.13

Det enda krav när det gäller de offentliga investeringsnivåerna som anges i det föreslagna ramverket är att medlemsstater som ansöker om en förlängning av anpassningsperioden för den finans- och strukturpolitiska planen kommer att få sin ansökan godkänd om de bland annat kan visa att den totala nationellt finansierade offentliga investeringsnivån under perioden för den finans- och strukturpolitiska planen är högre än den medelfristiga investeringsnivån under den period som föregick den finans- och strukturpolitiska planen. Eftersom offentliga investeringar enligt kriteriet inte mäts i förhållande till BNP kommer detta krav inte ens att säkerställa att de offentliga investeringarna ökar i takt med ekonomin, särskilt i perioder med långsam tillväxt.

3.14

Dessa överväganden ger upphov till frågor om huruvida medlemsstaternas regeringar har den kapacitet och de incitament som krävs för att upprätthålla den takt avseende ytterligare investeringar som krävs för att möta andra politiska prioriteringar, såsom en rättvis omställning till en klimatneutral ekonomisk modell och uppåtgående social konvergens samt prioriteringar på andra områden såsom försvaret. Kommittén vill därför lägga fram ett antal förslag på hur man kan få till stånd ytterligare offentliga investeringar: a) den tekniska målbanan måste ange att budgetunderskottet kommer att minskas eller fortsätta att följa en realistisk nedåtgående bana mot referensvärdet på 3 % av BNP, samt ligga kvar på återhållsamma nivåer på medellång sikt, samtidigt som de offentliga investeringarna som andel av BNP ligger kvar på en högre nivå under anpassningsperioden jämfört med perioden före den finans- och strukturpolitiska planen; b) de medlemsstater som omfattas av riktmärket att anpassa budgetunderskottet med 0,5 % av BNP bör, om detta krav bibehålls, tillåtas att undanta tillväxt- och resiliensfrämjande offentliga investeringar från beräkningen; c) om en medlemsstat lägger fram en investeringsplan som främjar tillväxt och resiliens bör en förlängning av anpassningsperioden beviljas.

3.15

Med tanke på att flera medlemsstater tvingades dra ned på sina offentliga investeringar under 2010-talet, och eftersom offentliga investeringar är viktiga för att bygga upp produktivt kapital som påverkar produktionstillväxten på medellång sikt, kan vissa medlemsstater fastna i en ond cirkel där de offentliga nettoutgifterna, som omfattar investeringar, ökar i långsammare takt på grund av att man tidigare tvingats dra ned på de offentliga investeringarna. Detta kommer att bli ett ännu större problem när NextGenerationEU avslutas.

3.16

Det kommer att krävas ytterligare offentliga investeringar för att man även ska komma till rätta med investeringsgapet i fråga om social infrastruktur, något som är av avgörande betydelse när man lägger grunden till livslångt humankapital. Det kommer att krävas investeringar under årtionden på dessa områden med tanke på EU:s ambitioner att bekämpa klimatförändringarna och på grund av utmaningar såsom en åldrande befolkning, samtidigt som dessa områden inte är de enda som omnämns som unionens gemensamma prioriteringar.

3.17

Mot bakgrund av ovanstående anser kommittén att EU-institutionerna snarast möjligt måste börja diskutera hur EU kan ges egen finanspolitisk kapacitet och hur budgeten kan höjas till mer än dagens 1,1 % av BNP för att finansiera europeiska kollektiva nyttigheter med hjälp av hållbara investeringar. Det handlar här om de åtaganden som följer av att utveckla och genomföra principen om ett ”öppet strategiskt oberoende” genom att vidta åtgärder för att främja produktiviteten och konkurrenskraften för företag inom EU, skapa incitament för en rättvis grön och digital omställning, verka för ökad integration och tillhandahålla utbildning av nya arbetstagare, genomföra den europeiska pelaren för sociala rättigheter osv. (2) Efter 2026 – när faciliteten för återhämtning och resiliens upphör – måste EU ha starka och permanenta gemensamma investeringsinstrument på plats. Det är också viktigt att hålla i minnet att en konsolidering av skuldmarknaden för euroområdet stärker vår gemensamma valutas internationella betydelse och leder till lägre ränta för europeiska skulder. Kommittén vill särskilt hänvisa till det nyligen framlagda yttrandet (3) från Europeiska centralbanken (ECB), i vilket ECB framhåller behovet av att EU ges permanent och central finanspolitisk kapacitet i tillräcklig omfattning på längre sikt.

3.18

EESK anser att det behövs en bättre balans mellan logiken med långsiktig skuldhållbarhet och behovet av hållbara investeringar än vad som kommer till uttryck i lagstiftningspaketet. Om det i dag inte finns något politiskt utrymme för ”gyllene regler” för investeringar måste vi hitta alternativa lösningar genom att vi gör en annan bedömning av skulder för investeringar i strukturomvandling och rättvis omställning, i säkerhet och försvar, kort sagt i unionens gemensamma prioriteringar, i förhållande till andra offentliga utgifter. Man måste beakta syftet med skulden och dess kvalitet när man enas om den nationella skuldminskningsbanan.

3.19

Det är i princip positivt att bygga upp en buffert som skapar utrymme för kraftfulla finanspolitiska stödåtgärder om en chock skulle drabba ekonomin, men det är oklart hur man gör ett optimalt val mellan detta behov och åtgärder för att komma till rätta med andra akuta politiska utmaningar. Detta är särskilt viktigt eftersom referensvärdet för budgetunderskott på 3 % av BNP, som bidrar till en politik som prioriterar besparingar i de offentliga finanserna, inte bygger på några teoretiska grunder när det gäller definitionen av hållbara offentliga finanser.

3.20

Ett lands finansiella stabilitet hänger inte bara samman med utvecklingsbanan för de offentliga utgifterna, som bör syfta till att främja tillväxt, utan beror i stor utsträckning på om landets skatteintäkter är tillräckliga och om skatterna är rättvisa. EU-institutionerna och medlemsstaternas regeringar måste prioritera arbetet med att främja en rättvis beskattning i hela unionen, till att börja med genom att inkludera denna aspekt i de kriterier som används när de makroekonomiska villkoren fastställs, främja verkningsfulla politiska åtgärder mot illojal skattekonkurrens och uppmuntra till att på ett effektivt sätt utnyttja alla de instrument som står till förfogande för att bekämpa skattefusk och skatteflykt, penningtvätt och korrupt användande av offentliga medel.

4. Särskilda kommentarer

4.1

Den inre marknaden och EU:s sociala marknadsekonomi är unionens viktigaste tillgångar och EESK anser därför att man vid utarbetandet av de finans- och strukturpolitiska planerna bör ta hänsyn till kontrollen av företagens konkurrenskraft i beslutsfattandet och i arbetet med att skapa arbetstillfällen och förbättrade arbetsvillkor, hållbar ekonomisk tillväxt och social sammanhållning. Regelverket och det finanspolitiska ramverket måste stärka den internationella konkurrenskraften för EU:s näringsliv och dess förmåga att effektivt driva på den digitala och den gröna omställningen. Konkurrenskraft bör bygga på förbättrad produktivitet med hjälp av teknisk innovation, fortbildning och kompetensutveckling för arbetstagare, goda arbetsvillkor samt respekt för principen om miljömässig hållbarhet (4).

4.2

Kommittén uppmärksammar att sociala prioriteringar såsom genomförandet av den europeiska pelaren för sociala rättigheter uttryckligen omnämns i förteckningen över de gemensamma prioriteringar som ska ingå i de finans- och strukturpolitiska planerna. Med tanke på att de senaste anpassningsprogrammen haft en mycket stor inverkan på den sociala sammanhållningen anser EESK att man i de finans- och strukturpolitiska planerna bör beakta de sociala konsekvenserna och den sociala dimensionen av åtgärderna i dessa program när man överväger skuldminskning och finanspolitisk anpassning. I detta avseende rekommenderar EESK att förfarandet vid sociala obalanser genomförs som en del av det reformerade systemet för politisk samordning inom ramen för den europeiska planeringsterminen, som bör komplettera befintliga övervakningsprocesser och övervakningsverktyg och därigenom bidra till uppåtgående social konvergens (5).

4.3

Kommittén beklagar att kommissionen visserligen anger att ett stärkt nationellt ägarskap är ett av målen med den föreslagna reformen, men att kommissionen har överlåtit åt medlemsstaterna att avgöra i vilken utsträckning arbetsmarknadens parter ska involveras i arbetet med att utforma och genomföra den ekonomiska politik, sysselsättningspolitik och socialpolitik som ska ingå i den finans- och strukturpolitiska planen. Vi anser att den finans- och strukturpolitiska planen bör innehålla information om i vilken utsträckning ett stabilt och strukturerat samråd med arbetsmarknadens parter, det civila samhället och andra berörda parter har ägt rum och vilka av resultaten från dessa samråd som har beaktats i planen samt i översynen och utvärderingen av densamma. De nya bestämmelserna bör i rättsliga termer omsätta Ekofinrådets slutsatser av den 14 mars 2023, där det betonas att medlemsstaterna uppmanas att ”systematiskt involvera arbetsmarknadens parter, det civila samhället och andra berörda parter vid en läglig tidpunkt och på ett meningsfullt sätt i alla skeden av den europeiska planeringsterminen och den politiska beslutsprocessen, eftersom detta är avgörande för att nå framgång med samordningen och genomförandet av den ekonomiska politiken, sysselsättningspolitiken och socialpolitiken”.

4.4

Vi upprepar vår ståndpunkt att frågan om att i olika skeden involvera arbetsmarknadens parter och det civila samhällets organisationer i arbetet med den europeiska planeringsterminen bör regleras genom en EU-förordning (6) som fastställer de rättigheter, principer och huvudsakliga innehåll som ska gälla för detta samråd, i likhet med förordningen om faciliteten för återhämtning och resiliens (7). Detta krav bör införas i förslaget till förordning (COM(2023) 240 final), först i artikel 26 genom att den allmänt hållna hänvisningen till arbetsmarknadsparternas deltagande ändras. Tydliga regler bör också läggas till i artiklarna 11 och 12 (innehåll i nationella medelfristiga finans- och strukturpolitiska planer och krav), 14 (reviderad nationell medelfristig finans- och strukturpolitisk plan) och 15 (kommissionens bedömning av planerna).

4.5

EESK och ReK bör också inkluderas i dialogen om den europeiska planeringsterminen på EU-nivå (artikel 26). Det är inte motiverat att dessa instanser inte omnämns när andra tekniska kommittéer som är mindre relevanta i fördraget omnämns i lagstiftningspaketet.

4.6

För att stärka det nationella ägarskapet för åtagandena inom ramen för de finans- och strukturpolitiska planerna är det viktigt att de nationella parlamenten och Europaparlamentet, inom sina respektive behörighetsområden, spelar en framträdande roll i EU:s ramverk för ekonomisk styrning i syfte att stärka den demokratiska ansvarsskyldigheten. Samråd med lokala och regionala myndigheter när det gäller arbetet med att utarbeta och övervaka de finans- och strukturpolitiska planerna skulle också bidra till detta.

4.7

Offentliga investeringar bör ägnas särskild uppmärksamhet vid översynen av det nuvarande ramverket för ekonomisk styrning, men vi vill också betona att ramverket för ekonomisk styrning bör ge medlemsstaterna det finanspolitiska utrymme för löpande utgifter som behövs för att de ska kunna dra nytta av offentligägt kapital som byggts upp genom offentliga investeringar.

4.8

Metoden för skuldhållbarhetsanalys bör granskas ytterligare av medlagstiftaren innan den nya förordningen godkänns så att oavsiktliga automatiska konsekvenser av ny åtstramningspolitik kan undvikas. Med tanke på eventuella ytterligare kostnader (t.ex. för en åldrande befolkning) i slutet av de finans- och strukturpolitiska planerna bör budgetnedskärningar inte genomföras på bekostnad av sociala utgifter (t.ex. för hälso- och sjukvård, utbildning, långtidsvård eller pensioner) som den ”enklaste lösningen”. Det är mycket viktigt att sådana utgifter skyddas och garanteras på ett långsiktigt hållbart sätt. EESK instämmer i ECB:s yttrande att skuldhållbarhetsanalysen bör kännetecknas av replikerbarhet, förutsägbarhet och transparens och att analysmetoderna bör fastställas i samråd med och med stöd av medlemsstaterna.

4.9

Sanktioner inom ramen för förfarandet vid alltför stora underskott bör inte vidtas per automatik enbart på grundval av en uppdelning av länder i kategorier som bygger på offentlig skuldkvot. En sådan uppdelning och införandet av ekonomiska eller anseenderelaterade sanktioner kan öka skuldkostnaden, vilket skulle förvärra det problem som förfarandet är avsett att lösa. EESK föreslår att efterlevnaden av fastställda mål och reformer för skuldminskning bör uppmuntras på ett positivt sätt, i enlighet med modellen för faciliteten för återhämtning och resiliens, så att en del av EU-medlen endast betalas ut om den berörda medlemsstaten uppfyllt de mål som fastställts i den finans- och strukturpolitiska planen.

4.10

När det gäller den ”tekniska målbanan” förstår vi det komplicerade logiska resonemang som ligger bakom kommissionens försök att hitta en kompromiss mellan medlemsstaternas olika uppfattningar när det gäller bedömningen av om de uppfyller de grundläggande krav som fastställs i förordningen. Vi ställer oss tveksamma till ännu strängare regler och anser att hänsyn bör tas till behovet av att stärka ägarskapet. Målbanan bör först vara en fråga för de nationella regeringarna, med förbehåll för yttrandena från de oberoende nationella finanspolitiska organen, och i ett andra skede vara resultatet av en teknisk dialog med kommissionen inför framläggandet av den nationella medelfristiga finans- och strukturpolitiska planen.

Bryssel den 21 september 2023.

Oliver RÖPKE

Europeiska ekonomiska och sociala kommitténs ordförande

(1) Bruegel Policy Brief 10/23 (april 2023), Jeromin Zettelmeyer m.fl.: ”The longer-term fiscal challenges facing the European Union”.

(2) I den nyligen publicerade artikeln ”European public goods” (Buti, Coloccia och Messori [CEPR, 09/06/2023]) fastställs sex politikområden (digital omställning, ekologisk omställning och energi, social omställning, råvaror, säkerhet och försvar samt hälsa) som de största utmaningar som EU står inför och där europeiska kollektiva nyttigheter bör väljas ut och finansieras.

(3) Europeiska centralbankens yttrande av den 5 juli 2023 om ett förslag om en reform av EU:s ramverk för ekonomisk styrning (CON/2023/20), (EUT C 290, 18.8.2023, s. 17).

(4) Yttrande från Europeiska ekonomiska och sociala kommittén om En konkurrenskraftskontroll för att bygga upp en starkare och mer motståndskraftig ekonomi i EU (förberedande yttrande) (EUT C 100, 16.3.2023, s. 76).

(5) Yttrande från Europeiska ekonomiska och sociala kommittén om Förfarande vid sociala obalanser (förberedande yttrande på begäran av det spanska rådsordförandeskapet) (EUT C 228, 29.6.2023, s. 58).

(6) Resolution från Europeiska ekonomiska och sociala kommittén om Det organiserade civila samhällets medverkan i de nationella planerna för återhämtning och resiliens – hur kan den förbättras? (EUT C 323, 26.8.2022, s. 1), och yttrande från Europeiska ekonomiska och sociala kommittén om EESK:s rekommendationer för en gedigen reform av den europeiska planeringsterminen (yttrande på eget initiativ) (EUT C 228, 29.6.2023, s. 1).

(7) Artikel 18.4 q i Europaparlamentets och rådets förordning (EU) 2021/241, (EUT L 57, 18.2.2021, s. 17).

ELI: http://data.europa.eu/eli/C/2023/880/oj

ISSN 1977-1061 (electronic edition)

Top

Choose the experimental features you want to try