EUR-Lex Access to European Union law

Back to EUR-Lex homepage

This document is an excerpt from the EUR-Lex website

Document 52022IR5928

Yttrande från Europeiska regionkommittén om Beredskap för och hantering av kriser: att stärka resiliensen i unionen samt dess regioner och kommuner

COR 2022/05928

OJ C 257, 21.7.2023, p. 6–11 (BG, ES, CS, DA, DE, ET, EL, EN, FR, GA, HR, IT, LV, LT, HU, MT, NL, PL, PT, RO, SK, SL, FI, SV)

21.7.2023   

SV

Europeiska unionens officiella tidning

C 257/6


Yttrande från Europeiska regionkommittén om Beredskap för och hantering av kriser: att stärka resiliensen i unionen samt dess regioner och kommuner

(2023/C 257/02)

Föredragande:

Christophe CLERGEAU (FR–PES), ledamot, regionfullmäktige, Pays de la Loire

POLITISKA REKOMMENDATIONER

EUROPEISKA REGIONKOMMITTÉNS STÅNDPUNKT

Samhällsberedskap – en ny strategi när det gäller att förbereda sig för risker och kriser

1.

Vi vet inte vilka kriser Europa, dess kommuner, dess förvaltningsområden på mellannivå och dess regioner kommer att ställas inför i framtiden, men vi kan förutse vilka som kommer att drabbas. Kriser känner inga administrativa gränser och kräver därför en flernivåstrategi som omfattar alla kommunala organ, lokala myndigheter på mellannivå (provinser, distrikt osv.) och den regionala nivån. För att skona dessa människor måste vi utveckla en risk- och kriskultur, en ny strategi för samhällsberedskap som främjar människors säkerhet, hälsa och välbefinnande. Det är vad detta yttrande handlar om.

2.

Europeiska regionkommittén (ReK) konstaterar att de senaste årens kriser främst har kännetecknats av sin brutala och oförutsägbara karaktär. Katastroferna och de extrema händelserna i samband med klimatförändringarna kunde och borde ha förutsetts och föregripits, men deras kraft och frekvens överträffar alla prognoser. Såväl covid-19-krisen som kriget i Ukraina och allt det lidande som människor utsatts för i samband med detta ger en antydan om ett nytt mönster med oförutsägbara och omfattande kriser. Övergripande förebyggande strategier – att försöka undvika kända och sannolika risker – eller försiktighetsprincipen – att försöka förhindra att det uppstår allvarliga och bestående nya risker i fråga om människors hälsa eller miljön – räcker inte längre när det gäller att hantera dessa företeelser.

3.

ReK menar att Europa måste satsa i en ny riktning: samhällsberedskap, som definieras som den kollektiva förmågan att förbereda samhällena för att i en anda av sammanhållning och solidaritet möta framtida utmaningar och i synnerhet kriser och katastrofer. Samhällsberedskap handlar framför allt om den medborgerliga, sociala och mänskliga dimensionen, tillgången till tjänster och kvaliteten på det stöd som människor ges. När allt kommer omkring drabbar kriser och katastrofer i första hand de mest sårbara. Det är en av lärdomarna av covid-19-krisen.

4.

I den övergripande strategin för resiliens bör två aspekter kombineras: att utveckla samhällenas förmåga att driva på de förändringar som krävs för att man ska kunna hantera utmaningarna med ekonomisk, social och territoriell ojämlikhet, klimatförändringarna och den gröna omställningen samt att utveckla förmågan att ta itu med samhällenas sårbarhet för risker, kriser och katastrofer, vilket bland annat handlar om att utveckla samhällsberedskapsverksamhet.

5.

Kommittén föreslår att man skiljer mellan sårbarheter avseende kända risker, främst miljörisker, demografiska risker och industriella risker, och sårbarheter avseende okända risker, oavsett om de är en följd av klimatförändringarna, är hälsorelaterade eller beror på mänsklig verksamhet. Dessa sårbarheter kan inte avhjälpas med riskhanteringsplaner, hur sofistikerade de än må vara. I synnerhet för den andra typen av sårbarhet krävs det att man prioriterar att utveckla en kris- och riskkultur och en kollektiv förmåga att hantera ovissheten och katastroferna.

6.

Kommittén anser att analysen av sociala och territoriella sårbarheter bör bli en politisk prioritering för EU, eftersom det utan denna information är svårt att förbereda samhällena. Endast genom att belysa och förstå dessa sårbarheter kommer vi att kunna vidta effektiva åtgärder på europeisk och nationell nivå, och framför allt i våra kommuner, förvaltningsområden på mellannivå och regioner. Vi bör vara försiktiga med att anta en alltför övergripande strategi med alltför stor geografisk räckvidd när det gäller sårbarheter och i stället främja en lokal strategi för att ta itu med just den situation som människorna på plats befinner sig i.

7.

Civilskyddspolitiken är i första hand medlemsstaternas ansvar, men det är många gånger lokala aktörer, kommuner och myndigheter på mellannivå (provinser, distrikt osv.) som, med stöd av regioner, i allmänhet ansvarar för förebyggande åtgärder, samhällsberedskapsåtgärder och nödhjälpsåtgärder. Dessa myndigheter måste därför involveras i hög grad i utformningen, genomförandet och övervakningen av politiken samt ges tillräckliga resurser, både ekonomiska och rättsliga, i enlighet med principen om aktiv subsidiaritet och med en strategi för flernivåstyre som omfattar och inkluderar alla förvaltningsnivåer.

8.

Kommunernas och regionernas kapacitet att tillhandahålla de tjänster som människor behöver, inbegripet i kristider, måste stärkas. En av de viktigaste åtgärderna är att stärka den gemensamma försörjningstryggheten i hela Europa. Detta förutsätter att kritiska beroenden kartläggs, att merparten av de nödvändiga produkterna och tjänsterna produceras i EU och att mekanismerna på den inre marknaden säkras i syfte att stärka försörjningstryggheten vad gäller råvaror, material och livsmedel. Kritisk infrastruktur måste också stärkas för att trygga levnadsvillkoren i krissituationer.

Sårbarhetsanalysen i centrum för den framtida sammanhållningspolitiken

Ett index och en resultattavla för att bättre kunna förstå och ta hänsyn till risker kopplade till områdenas och befolkningsgruppernas sårbarheter

9.

Kommittén välkomnar att man vänt sig till gemensamma forskningscentrumet (JRC) och dess riskhanteringsenhet för att ta fram ett ”sårbarhetsindex” (1) som på samma gång omfattar de miljömässiga, territoriella, ekonomiska och sociala aspekterna. Kommittén vill att JRC ska få fullt politiskt och ekonomiskt stöd så att framsteg kan göras med detta initiativ.

10.

ReK framhåller den sociala dimensionen av sårbarhet, som alltför ofta glöms bort eller försummas, trots att den är en viktig del av resiliensen. I alla sårbarhetsanalyser bör man fullt ut integrera begreppen tillgång till människor, socialt stöd och sårbara personers tillgång till hälso- och sjukvårdssystemet och sociala tjänster samt en minskad digital klyfta och bättre digital tillgänglighet. ReK lyfter fram sårbarheten hos minoriteter, kvinnor, fattiga, äldre, personer med funktionsnedsättning och personer med kroniska sjukdomar samt den sociala sårbarhet som finns i de yttersta randområdena samt i öregioner och isolerade regioner, som befinner sig i främsta ledet i kampen mot klimatförändringarna.

11.

Kommittén ställer sig bakom JRC:s ansträngningar att förbättra kvaliteten på sårbarhetsuppgifterna och sårbarhetsindexet samt stöder önskan om ökat samarbete mellan JRC, kommissionens övriga generaldirektorat och medlemsstaterna i detta avseende. Kommittén bekräftar nyttan med att tillämpa detta index på alla territoriella nivåer – Nuts 2, Nuts 3 och framför allt lokalt – och upprepar att man bör offentliggöra en resultattavla för sårbarheter som åskådliggör den faktiska situationen i varje område. Medlemsstaterna och de lokala och regionala myndigheterna rekommenderas därför att investera i riskbedömning, särskilt när det gäller sårbarhet, och att offentliggöra resultaten av detta arbete för att stärka riskkulturen i EU.

12.

ReK uppmärksammar behovet av data för att på ett effektivt sätt kartlägga de mest utsatta befolkningsgrupperna, vilket innebär att man behöver ha icke-aggregerade uppgifter och samköra uppgifter för att belysa specifika förhållanden (t.ex. fattiga kvinnor), samt behovet av data som ger information om problem med tillgången till tjänster.

13.

I stället för att försöka ta fram en perfekt indikator bör man prioritera att testa att använda indikatorn som ett verktyg i beslutsfattandet. Kommittén gläds åt att flera lokala organisationer har valt denna väg, och efterlyser ett pilotprogram som sammanför kommuner, myndigheter på mellannivå och regioner som vill experimentera med användningen av sårbarhetsindikatorn, i syfte att jämföra den med hur läget uppfattas lokalt och vägleda politik och investeringar.

14.

JRC skulle kunna sätta igång med att inrätta en europeisk plattform för utbyte kring en övergripande strategi för sårbarheter samt föregripande av, beredskap för och hantering av risker och kriser, där EU-institutionerna, medlemsstaterna, de lokala och regionala myndigheterna samt andra berörda parter involveras. Inrättandet av denna plattform skulle kunna bygga på erfarenheterna från plattformar för smart specialisering och finansieras genom programmet Interreg Europa. Den skulle framför allt stödja sig på unionens kunskapsnätverk för civilskydd (2), som också bör stödjas och utvecklas.

15.

ReK föreslår att kommuner, myndigheter på mellannivå och regioner involveras i alla dessa initiativ.

16.

Kommittén uppmuntrar inrättandet av ett europeiskt nätverk för medborgarrörelser och icke-statliga organisationer som arbetar med att förebygga och hantera risker och kriser och förbereda samhällena på att hantera dem. Kommissionen uppmanas att stödja detta initiativ och att hjälpa till med inrättandet. Kommittén är följaktligen beredd att tillsammans med unionens kunskapsnätverk för civilskydd bidra till att detta kommer till stånd genom att i samarbete med UNDRR och kommissionen årligen anordna ett evenemang som sammanför alla dessa aktörer.

Hantering av sårbarheter – en ny prioritering för sammanhållningspolitiken

17.

ReK vill belysa hur den senaste tidens kriser har visat att områdenas och befolkningsgruppernas sårbarheter kan leda till nya och fördjupade ojämlikheter i fråga om hälsa och välbefinnande. Hanteringen av sociala och territoriella sårbarheter bör således bli en politisk prioritering för sammanhållningspolitiken. Detta skulle innebära att den sociala dimensionen av sammanhållningspolitiken – utöver sysselsättning och utbildning – stärks genom att man fokuserar på frågor som rör delaktighet samt tillgång till hälso- och sjukvård och sociala tjänster. Det skulle också innebära att sammanhållningspolitiken kommer närmare medborgarna.

18.

Kommittén ser framtagandet av ett index och en resultattavla för territoriella sårbarheter som avgörande när det gäller att inleda den politiska diskussionen om hur dessa sårbarheter kan avhjälpas inom den framtida sammanhållningspolitiken. I politikens alla programdelar bör hänsyn också tas till data på Nuts 3-nivå för att säkerställa ett mer målinriktat, tillgängligt och ändamålsenligt tillvägagångssätt.

19.

Kommittén är fortsatt försiktig när det handlar om att använda ett sårbarhetsindex som beslutsverktyg för fördelningen av sammanhållningspolitiska medel, men framhåller behovet av förstärkta sammanhållningspolitiska insatser i de mest utsatta regionerna.

20.

ReK föreslår att man gör resiliens mot kriser och hantering av sociala och territoriella sårbarheter till en programprioritering för sammanhållningspolitiken och inför tilläggsfinansiering (”top up”) för särskilt sårbara regioner och förvaltningsområden på mellannivå som väljer att i mycket stor utsträckning utnyttja sammanhållningspolitiken i detta sammanhang.

21.

Kommittén menar dock att sammanhållningspolitiken, även om den kan och bör vara ett verktyg för samhällsberedskap, inte kan omfatta kompensation för skador som orsakats av större katastrofer. Vidare menar kommittén att den nya reserven för solidaritet och katastrofbistånd är mer inriktad på omedelbara insatser vid katastrofer och pandemier än på att ta itu med deras konsekvenser. Därför bör man överväga att inrätta en permanent interventionsmekanism som kan användas för att kompensera större skador orsakade av katastrofer i ett visst område.

22.

Kommittén föreslår att man inom ramen för europeiska finansieringsprogram såsom Interreg, Horisont Europa och Erasmus+ främjar utvecklingen av interregionala samarbetsprojekt, som bör utarbetas i enlighet med de olika områdenas geografiska omständigheter och som därmed kan ge upphov till samarbete med tredjeländer. Dessa projekt ska inriktas på krisresiliens och sårbarhetshantering, särskilt när det handlar om den gränsöverskridande risk- och krisstrategin, som är en kraftfull hävstång för tillnärmning av medlemsstaternas olika praxis i specifika frågor. Här är det med sannolikhet absolut nödvändigt med en särskild programdel inom Interreg och EGTS.

23.

Även om instrument på EU-nivå har visat sig vara mycket användbara finns det utrymme att göra mer när det gäller de rättsliga och administrativa problemen i samband med gränsöverskridande samarbete, med tanke på att man också skulle kunna förankra europeisk solidaritet bättre om hindren för gränsöverskridande samarbete undanröjdes. I detta avseende uppmanas kommissionen att återuppta arbetet med att anta den europeiska gränsöverskridande mekanismen.

Från riskhantering till en gemensam riskkultur – att förbereda Europa och dess områden för kriser och katastrofer

24.

Sedan covid-19-krisen har det varit full fart på den europeiska civilskyddspolitiken och folkhälsopolitiken. Många nya initiativ har sett dagens ljus, bland annat rescEU och myndigheten för beredskap och insatser vid hälsokriser (Hera). EU:s reaktion på kriget i Ukraina har tagit sig uttryck i en omfattande insats för att stödja befolkningen, vilket har framhävt den mänskliga och sociala dimensionen av krishantering. Utöver den nödvändiga krishanteringen, som det alltjämt finns ett stort behov av, skulle ReK vilja att man från och med nu prioriterar samhällsberedskap, dvs. riskförebyggande, krisberedskap och spridning av en gemensam risk- och kriskultur i Europa.

25.

ReK framhåller den viktiga roll som Centrumet för samordning av katastrofberedskap (ERCC) spelar som ett nav när det gäller att samordna europeiska krisinsatser, särskilt i fråga om kriget i Ukraina och jordbävningen i Turkiet. Hanteringen av dessa kriser har framhävt den mänskliga och sociala dimensionen av krishantering. Utöver den nödvändiga krishanteringen, som det alltjämt finns ett stort behov av, skulle ReK därför vilja att man från och med nu även prioriterar samhällsberedskap, dvs. riskförebyggande, krisberedskap och spridning av en gemensam risk- och kriskultur i Europa.

Unionsmål för resiliens mot katastrofer

26.

ReK välkomnar kommissionens offentliggörande av rekommendationen och meddelandet om unionsmål för resiliens mot katastrofer, ställer sig bakom de allmänna principerna i dem – som överensstämmer med många av de förslag som framförts i tidigare yttranden, gläds åt att lokala och regionala förhållanden beaktas bättre och framhåller betydelsen av flaggskeppsinitiativen. Kommittén är övertygad om att man med denna ram, även om den inte är bindande, kan stärka samstämmigheten i medlemsstaternas praxis och därmed höja kvaliteten på krisberedskapen. Kommittén vill också delta aktivt i det civilskyddsforum som kommer att äga rum 2024 och som kommer att ge tillfälle till en första utvärdering och anpassning av dessa mål.

27.

Kommittén uppmuntrar regionerna att utnyttja de nya möjligheterna att delta i initiativ och finansiera projekt, särskilt inom ramen för mål 2 ”Förbereda” och flaggskeppsinitiativet ”preparEU”. Kommittén har för avsikt att bidra till att lokala och regionala myndigheter görs mer delaktiga i unionens kunskapsnätverk för civilskydd.

28.

Det är emellertid beklagligt att dessa publikationer endast berör EU:s civilskyddsmekanism och att det inte handlar om en mer övergripande syn på sårbarheten för och resiliensen mot kriser i Europa och dess kommuner och regioner.

29.

ReK välkomnar införandet av stresstester av krishanteringscentrumens resiliens, men anser att de även bör omfatta de nationella, regionala och lokala systemen för varning för och hantering av kriser. Kommittén föreslår att alla sårbarhetsfaktorer, inbegripet sociala och territoriella faktorer, beaktas bättre i dessa stresstester.

30.

Regioner och lokala myndigheter uppmuntras att delta i stresstester av scenarier som stämmer in på det lokala/regionala risklandskapet. Lokala/regionala riskatlaser och åtgärder för att öka allmänhetens riskmedvetenhet och riskberedskap skulle också kunna uppmuntras, samt åtgärder i samband med EU:s framtida krisberedskapsmånad, som föreslås i meddelandet om unionsmål för resiliens mot katastrofer.

Skapande av en gemensam risk- och kriskultur bland lokala, nationella och europeiska beslutsfattare

31.

De flesta av de aktörer som hörts efterlyser en europeisk strategisk ram för risker och kriser i syfte att utveckla den systemiska och samordnade strategi som man anser saknas i dag, och många av dem tog upp möjligheten att inrätta ett generaldirektorat för risker och kriser som skulle befatta sig med såväl samhällenas beredskap som förebyggande och hantering av risker och kriser till följd av våra sårbarheter.

32.

ReK vidhåller att den största utmaningen vad gäller hantering av risker och kriser är att förändra beslutsfattarnas tänkesätt och de politiska beslutsprocesserna. De allra flesta beslutsfattare är inte utbildade i föregripande och hantering av kriser eller när det gäller resiliensutmaningar. Mekanismerna för hantering av risker som lätt identifieras har mångdubblats, vilket har lett till splittring inom den offentliga politiken på bekostnad av en helhetssyn på resiliens, analys av sociala och territoriella sårbarheter och beredskap att hantera okända risker. En ny gemensam risk- och kriskultur som bygger på principen om samhällsberedskap bör spridas.

33.

Kommittén föreslår därför att det inrättas en europeisk risk- och krisskola med utbildningskurser för politiska beslutsfattare och operativt ansvariga, där man utvecklar yrkesramar och ett ackrediteringssystem som gör det möjligt att skapa sammanhängande yrkesgrupper och underlätta rörlighet och ömsesidigt erkännande, stöder fortbildning, utvecklar nätverk och verksamhet för kunskaps- och erfarenhetsutbyte samt anordnar workshoppar om erfarenhetsåterföring och utformning av innovativa operativa strategier och lösningar.

34.

Globala kriser kan uppstå utanför Europa, men kan påverka alla medlemsstater, till exempel i form av en flyktingkris eller problem med tillgången till kritiska produkter. Det gäller att sträva efter att stärka förmågan att förutse globala kriser och förmågan att förebygga kriser genom samordnade åtgärder, även utanför EU.

35.

Kommittén menar att det ligger i EU:s intresse att agera där nya risker uppstår för att begränsa unionens exponering för risker. Relevanta myndigheter inom unionen måste ha möjlighet att samarbeta med ett stort nätverk av organ som ReK redan är partner med (vilket på internationell nivå omfattar bl.a. FN:s kontor för katastrofriskreducering – UNDRR, dess plattform för Europa och Centralasien samt initiativet för resilienta städer, MCR2030) och att delta i insatser utanför EU, i samverkan med berörda länder, så snart risker har konstaterats, med tillgång till omfattande resurser. Detta samarbete måste även omfatta förberedelsefasen och i synnerhet åtgärder för att förebygga kriser, minska sårbarheter och förbereda samhällen för kriser. I detta syfte bör befintliga mekanismer och forum för berörda aktörer, såsom unionens kunskapsnätverk för civilskydd, stärka partnerskapen med aktörer i det civila samhället och lokala icke-statliga organisationer.

Resilienta samhällen med beredskap för att bättre hantera risker och kriser

36.

En av resiliensens grundvalar är medborgarnas förmåga att mobilisera sig för att hantera de första timmarna av en kris i väntan på hjälpinsatser. Detta förutsätter förberedande utbildning för alla medborgare, förberedelser i alla hushåll och solidaritetspraxis på lokal nivå. EU bör följaktligen anta en ”72-timmarsstrategi för krishantering” som anpassas lokalt med beaktande av särdragen i varje land och varje region, särskilt på grundval av erfarenheterna i länder såsom Japan och Förenta staterna.

37.

ReK vill upprepa två starka övertygelser: det bästa sättet att ändra tänkesätten på är genom att utbilda barn och ungdomar, och starkt medborgardeltagande, föreningsliv och frivilligt engagemang är de främsta drivkrafterna bakom samhällets resiliens. Med detta i åtanke föreslår ReK att unionsmålen för resiliens mot katastrofer kompletteras med tre nya flaggskeppsinitiativ, nämligen följande:

Spridning på bred front, på grundval av lokala och regionala omständigheter och behov, av de ”riskworkshoppar” (”risk factories”) (3) som man redan har experimenterat med i flera länder för att träna alla barn i åldern 6–10 år i att ställa rätt frågor och förfara rätt för att förbereda sig för och hantera risker.

Inrättande av en europeisk ram för utbildning i omedelbara insatser och första hjälpen, som innebär att man i alla länder kan sörja för utbildning som kan överföras och tillgodoräknas, och som alla ungdomar skulle uppmuntras att följa före 20 års ålder.

En europeisk kampanj för att främja frivilligt medborgardeltagande i såväl frivilligkårer som icke-statliga organisationer.

38.

Kommittén uppmanar också till att man överger sannolikhetsbaserade riskstrategier som innebär att man systematiskt tar för lätt på mycket stora risker, såsom varit fallet med epidemier, och till att man inte begränsar sig till handlingsplaner för hantering av kända och sannolika miljörisker och industriella risker. I stället bör man i alla kommuner, myndigheter på mellannivå och regioner, utan undantag, införa en resiliensstrategi och en lokal mobiliseringsplattform, så att man kan organisera lokala resiliensteam och förbereda samhällena för kriser, med särskild uppmärksamhet på stöd till de mest sårbara befolkningsgrupperna. Dessa lokala resiliensplattformar bör bygga på medborgarengagemang, uppmuntra en tvärvetenskaplig strategi, underlätta utbyte av och interoperabilitet mellan data, främja samarbete, inbegripet gränsöverskridande samarbete, göra kedjan av krisinsatser smidigare samt stärka resiliensen mot kriser.

39.

Kommittén efterlyser en mycket stor kraftsamling för att minska den digitala fattigdomen, som genom att en stor del av befolkningen inte får tillgång till viktig information och viktiga tjänster utgör en ytterligare risk i en krissituation. Det är av största vikt att det i kommuner och regioner upprättas ett nätverk av fysiska åtkomstpunkter som ska vara i drift i händelse av en kris, genom vilka befolkningen kan få information, hjälp och mänskligt stöd i sin omedelbara närmiljö.

RescEU och systemen för samordning av katastrofberedskap

40.

ReK stöder alla europeiska finansiella investeringar som syftar till att stärka rescEU – inte bara för att stärka EU:s förmåga att på ett heltäckande sätt reagera snabbt och självständigt, utan också för att stärka unionens roll inom risk- och katastrofhantering.

41.

Kommittén välkomnar initiativet ERCC 2.0, som syftar till att stärka förmågan att förutse, föregripa och förbereda för EU-omfattande sektorsövergripande händelser och fortsätta att förbättra och investera i system för tidig varning för att säkerställa att tidig information och upplysning omsätts i handling. Kommittén framhåller det arbete som kommissionen har gjort på detta område i enlighet med sitt mandat när det gäller system för tidig varning inom ramen för lagstiftningen om EU:s civilskyddsmekanism. Man har utvecklat gränsöverskridande system för upptäckt, information och varning, såsom det europeiska varningssystemet för översvämningar, det europeiska informationssystemet för skogsbränder och det europeiska observationsorganet för torka.

Hera och den europeiska hälsounionen

42.

ReK stöder Hera och de åtgärder som vidtagits under det senaste året, särskilt för att kartlägga hälsorisker, fastställa krishanteringsscenarier och medicinska motåtgärder samt stärka värdekedjorna och kapaciteten att i EU producera de varor och tjänster som vi behöver. Kommittén erinrar om att Hera behöver förnyat och kontinuerligt politiskt och ekonomiskt stöd i flera år framöver för att kunna utföra sina uppgifter på ett effektivt sätt.

43.

Kommittén inser att det är svårt att utvärdera Heras insatser efter endast ett år, men upprepar sin önskan om att såväl Europaparlamentet som kommuner, regioner och samhällsaktörer görs mer delaktiga i Heras organ, särskilt forumet.

44.

ReK välkomnar införandet av den nya One health-modellen för att undvika silotänkande i fråga om människors hälsa, djurhälsa och miljöhälsa och för att integrera hälsopolitiken i en sammanhängande strategi för hållbar utveckling.

45.

Kommittén gör med eftertryck återigen kommissionen och rådet uppmärksamma på de otillräckliga insatser som gjorts för att öka produktionen i EU av de produkter och läkemedel som vi behöver för att kunna hantera hälsokriser och på praxis bland offentliga upphandlare, som i många länder prioriterar låga priser framför produktion i EU och därmed glömmer lärdomarna från covid-19-krisen.

46.

Kommittén föreslår att man undersöker resiliensen i hälso- och sjukvårdssystemen, inbegripet närvård och sjukhus, inom ramen för den europeiska hälsounionen, med deltagande av medlemsstaterna och de behöriga lokala och regionala myndigheterna. Det handlar bland annat om att säkerställa kontinuitet i vården i kristider med hjälp av tillräcklig befintlig eller tillfällig mottagningskapacitet. Kommittén efterlyser följaktligen studier i vilka man bedömer konsekvenserna av uppskjuten eller avbruten vård i samband med covid-19-krisen, särskilt i fråga om cancer, kroniska sjukdomar och psykisk hälsa.

47.

ReK skulle vilja att man fördjupar debatten om hur hälsodata kan användas för att kartlägga de befolkningsgrupper som är mest sårbara för kriser och därmed göra det lättare att ge dessa grupper socialt stöd och kontinuerlig hälso- och sjukvård. Samtidigt som de etiska och operativa utmaningarna beaktas uppmuntrar ReK inrättandet av ett europeiskt hälsodataområde, där data samlas in, kvaliteten på data förbättras och data görs tillgängliga för lokala offentliga tjänster. ReK befarar att man kan komma att stå utan hälsodata för hela befolkningsgrupper på grund av deras utestängning eller den digitala klyftan.

För en övergripande sårbarhets-, krisberedskaps- och krishanteringsstrategi

48.

Kommittén föreslår att indexet och resultattavlan för sårbarheter används för att vägleda utvecklingen inom EU:s olika politikområden, utöver sammanhållningspolitiken (såsom inom den gemensamma jordbrukspolitiken, forsknings- och innovationspolitiken eller den europeiska hälsounionen). I detta arbete skulle en generaldirektoratsöverskridande arbetsgrupp inom kommissionen kunna vara till särskild nytta.

49.

ReK förespråkar en strategi där resiliensen finns med redan från början (”resilience by design”), vilket innebär att resiliens- och sårbarhetseffekter kan integreras i ett tidigt skede av utarbetandet av offentlig politik, regler och handlingsplaner, omfattande investeringsprogram, större infrastruktur osv.

50.

ReK menar att offentlig upphandling har en viktig roll att spela när det gäller att åstadkomma innovationer, testa nya former av lokal solidaritet samt stärka resiliensen hos lokal infrastruktur och utrustning.

51.

Kommittén förordar inrättandet inom Horisont Europa av ett uppdrag för risk- och krisresiliens (hantering, beredskap, gemensam kultur, sårbarheter), som kompletterar forskningsklustret ”civil säkerhet för samhället”, vilket är inriktat på att utveckla metoder och teknik, så att det skapas ett levande laboratorium för innovation och engagemang med förankring i kommunernas och regionernas verkliga förhållanden.

Bryssel den 24 maj 2023.

Vasco ALVES CORDEIRO

Europeiska regionkommitténs ordförande


(1)  https://drmkc.jrc.ec.europa.eu/risk-data-hub/#/vulnerability-in-europe.

Med sårbarhetsindexet kan man gå längre än JRC:s arbete med resultattavlan för resiliens, som återspeglar samhällenas förmåga till anpassning och föregripande mer allmänt (https://commission.europa.eu/strategy-and-policy/strategic-planning/strategic-foresight/2020-strategic-foresight-report/resilience-dashboards_sv).

(2)  https://civil-protection-knowledge-network.europa.eu/about-knowledge-network

(3)  T.ex. i Skottland: http://www.safercommunitiesscotland.org/wp-content/uploads/the-risk-factory.pdf; i Nederländerna: https://www.riskfactorymwb.nl/over-ons/.


Top