—

med beaktande av artikel 25 i den allmänna förklaringen om de mänskliga rättigheterna och artikel 11 i den internationella konventionen om ekonomiska, sociala och kulturella rättigheter, där rätten till mat erkänns som en del av rätten till en tillräcklig levnadsstandard,

—

med beaktande av artikel 21 i fördraget om Europeiska unionen,

—

med beaktande av artikel 208 i fördraget om Europeiska unionens funktionssätt (EUF-fördraget), som bekräftar att unionen ska ta hänsyn till målen för utvecklingssamarbetet vid genomförande av politik som sannolikt påverkar utvecklingsländerna,

—

med beaktande av artikel 214 i EUF-fördraget, där principerna och målen för EU:s humanitära biståndsinsatser fastställs,

—

med beaktande av Europaparlamentets och rådets förordning (EU) 2021/947 av den 9 juni 2021 om inrättande av instrumentet för grannskapet, utvecklingssamarbete och internationellt samarbete – Europa i världen – om ändring och upphävande av beslut nr 466/2014/EU och om upphävande av förordning (EU) 2017/1601 och rådets förordning (EG, Euratom) nr 480/2009 (1),

—

med beaktande av rådets förordning (EG) nr 1257/96 av den 20 juni 1996 om humanitärt bistånd (2),

—

med beaktande av kommissionens meddelanden av den 31 mars 2010Humanitärt livsmedelsbistånd (COM(2010)0126) och EU:s policyram för att hjälpa utvecklingsländer att stärka livsmedelsförsörjningen (COM(2010)0127),

—

med beaktande av kommissionens meddelande av den 3 oktober 2012EU-strategi för resiliens: lära av livsmedelsförsörjningskriser (COM(2012)0586),

—

med beaktande av kommissionens meddelande av den 12 mars 2013Bättre nutrition för mödrar och barn i det externa biståndet: ett politiskt ramverk för EU (COM(2013)0141),

—

med beaktande av kommissionens meddelande av den 10 mars 2021EU:s humanitära insatser: nya utmaningar, samma principer (COM(2021)0110), som bland annat omfattar nyckelåtgärder i syfte att stärka sambandet mellan humanitärt bistånd, utveckling och fred för att på ett bättre sätt knyta samman akuta hjälpinsatser med långsiktiga lösningar samt Europaparlamentets resolution av den 15 december 2021 om en ny inriktning för EU:s humanitära insatser (3),

—

med beaktande av kommissionens meddelande av den 23 mars 2022Säkra livsmedelsförsörjningen och stärka motståndskraften i livsmedelssystemen (COM(2022)0133),

—

med beaktande av EU:s handlingsplan för jämställdhet och kvinnors egenmakt i EU:s yttre åtgärder 2021–2025 (EU:s tredje handlingsplan för jämställdhet) och Europaparlamentets resolution om denna handlingsplan (4),

—

med beaktande av kommissionens handlingsplan för nutrition av den 3 juli 2014, som syftar till 7 miljoner färre fall av tillväxthämning hos barn under fem år fram till 2025 (SWD(2014)0234), och den sjätte lägesrapporten om detta av den 12 augusti 2021 (SWD(2021)0229),

—

med beaktande av sina resolutioner om livsmedelstrygghet och nutrition, särskilt resolutionerna av den 27 november 2014 om undernäring och felnäring bland barn i utvecklingsländer (5), av den 7 juni 2016 om den nya alliansen för tryggad livsmedels- och näringsförsörjning (6) och av den 5 oktober 2016 om nästa steg mot uppfyllandet av globala mål och EU:s åtaganden om nutrition och en tryggad livsmedelsförsörjning i världen (7),

—

med beaktande av sin resolution av den 24 mars 2022 om behovet av en brådskande EU-handlingsplan för att trygga livsmedelsförsörjningen inom och utanför EU efter Rysslands invasion av Ukraina (8),

—

med beaktande av rådets slutsatser av den 28 maj 2013 om tryggad livsmedelsförsörjning och nutrition i det externa biståndet,

—

med beaktande av rådets slutsatser av den 26 november 2018 om att stärka den globala livsmedels- och nutritionstryggheten, av den 25 november 2019 om fjärde lägesrapporten om handlingsplanen för nutrition, av den 20 maj 2021 om EU:s prioriteringar inför FN:s toppmöte om livsmedelssystem 2021, av den 14 juni 2021 om att stärka Team Europes engagemang för mänsklig utveckling och av den 19 november 2021 om vattendimensionen i EU:s yttre åtgärder,

—

med beaktande av den gemensamma förklaringen från rådet och företrädarna för medlemsstaternas regeringar, församlade i rådet, Europaparlamentet och kommissionen om det europeiska samförståndet om humanitärt bistånd från 2008 (9), och med beaktande av det europeiska samförståndet om utveckling från 2017,

—

med beaktande av de sex globala mål som Världshälsoförsamlingen fastställde 2012 för näringsintag för mödrar, spädbarn och småbarn senast 2025, nämligen: i) 40 procent färre fall av tillväxthämning hos barn under fem år, ii) 50 procent färre fall av anemi hos kvinnor i reproduktiv ålder, iii) 30 procent färre fall av låg födelsevikt hos nyfödda, iv) ingen ökning av övervikt hos barn, v) minst 50 procent fler barn som helammas de första sex månaderna samt vi) en minskning till mindre än fem procent utmärglade barn,

—

med beaktande av rapporterna om tryggad livsmedelsförsörjning och nutrition i världen, den globala rapporten om livsmedelskriser och den globala nutritionsrapporten, inklusive 2021 års upplagor av dessa, riktlinjerna för rätt till mat från FN:s livsmedels- och jordbruksorganisation (FAO), de frivilliga riktlinjerna för livsmedelssystem och nutrition från FAO:s kommitté för globalt tryggad livsmedelsförsörjning, de tio agroekologiska faktorer som styr omställningen till hållbara livsmedels- och jordbrukssystem (FAO) och 2014 års handlingsram för tryggad livsmedelsförsörjning och nutrition under utdragna kriser,

—

med beaktande av 2020 års rapport från FN:s livsmedels- och jordbruksorganisation (FAO) om situationen för världens fiske och vattenbruk (10),

—

med beaktande av partnerskapsavtalen om hållbart fiske mellan EU och tredjeländer,

—

med beaktande av det globala nätverket mot livsmedelskriser, en allians av humanitära aktörer och utvecklingsaktörer som arbetar med gemensam analys och kunskap för att stärka samordningen i insatser som rör sambandet mellan humanitära frågor, utveckling och fred,

—

med beaktande av FN:s deklaration av den 13 september 2007 om urfolks rättigheter och FN:s deklaration av den 28 september 2018 om småbrukares och andra lantarbetares rättigheter,

—

med beaktande av FN:s generalförsamlings resolution av den 25 september 2015 om att förändra vår värld: Agenda 2030 för hållbar utveckling,

—

med beaktande av FN:s generalförsamlings resolution av den 1 april 2016 om FN:s årtionde för nutritionsåtgärder (2016–2025), som syftar till att intensifiera åtgärderna för att stoppa hungern och eliminera felnäring över hela världen samt säkra universell tillgång till en mer hälsosam och hållbar kost för alla människor, vem de än är och var de än bor,

—

med beaktande av FN:s olika mål för hållbar utveckling, som är mycket nära förbundna och integrerade med varandra, särskilt mål 1 om att utrota fattigdom i alla dess former överallt, mål 2 om att utrota hunger, uppnå livsmedelstrygghet och förbättrad nutrition och främja hållbart jordbruk, mål 3 om att säkerställa hälsosamma liv och främja välbefinnande för alla i alla åldrar, mål 5 om att uppnå jämställdhet och alla kvinnors och flickors egenmakt, mål 6 om att säkerställa tillgången till vatten och sanitet för alla, mål 10 om att minska ojämlikheten inom och mellan länder, mål 12 om att säkerställa hållbara konsumtions- och produktionsmönster, mål 13 om att vidta omedelbara åtgärder för att bekämpa klimatförändringarna och dess konsekvenser och mål 17 om att stärka metoderna för genomförande och revitalisera det globala partnerskapet för hållbar utveckling,

—

med beaktande av FN:s säkerhetsråds resolution 2417 från 2018, som fördömer att svält av civila används som krigföringsmetod liksom att civilbefolkningar olagligen nekas tillgång till humanitärt bistånd,

—

med beaktande av rapporten från den mellanstatliga plattformen för biologisk mångfald och ekosystemtjänster (IPBES) och den mellanstatliga panelen för klimatförändringar (IPCC) (11) från juni 2020 där man pekar på sambandet mellan kampen mot klimatförändringarna och bevarandet av den biologiska mångfalden,

—

med beaktande av CFS frivilliga riktlinjer för ansvarsfull förvaltning av markområden, fiskevatten och skogar mot bakgrund av den nationella livsmedelstryggheten (2012) och CFS principer för ansvarsfulla investeringar i jordbruks- och livsmedelssystem (2015),

—

med beaktande av Scaling Up Nutrition-rörelsen och dess arbete för att få ett slut på felnäring i alla dess former genom stöd till statliga initiativ och de berörda ländernas prioriteringar, i samarbete med det civila samhället, FN, givare, företag och forskare,

—

med beaktande av kommissionens löfte, från toppmötet om nutrition för tillväxt i Tokyo i december 2021, om att anslå 2,5 miljarder EUR för att bekämpa felnäring 2021–2024, och EU:s pågående arbete för att minska antalet fall av tillväxthämning hos barn med minst 7 miljoner fram till 2025,

—

med beaktande av G7:s pakt mot svält och humanitära kriser, som antogs vid G7-toppmötet i Cornwall den 13 juni 2021, där G7-medlemmarna åtog sig att bekämpa hungersnöd och avvärja svält genom gemensamma åtgärder,

—

med beaktande av artikel 54 i arbetsordningen,

—

med beaktande av yttrandet från utskottet för jordbruk och landsbygdens utveckling,

—

med beaktande av betänkandet från utskottet för utveckling (A9-0195/2022), och av följande skäl:

A.

Måttlig eller allvarlig osäker livsmedelsförsörjning har långsamt ökat sedan 2014, och nästan var tredje person – 2,37 miljarder – hade inte tillräcklig tillgång till mat 2020 (12).

B.

Livsmedelskrisernas allvar och omfattning har ökat sedan 2020 till följd av konflikter, ekonomiska chocker och extrema väderförhållanden, eller en kombination av dessa drivkrafter. Nästan 193 miljoner människor levde med akut osäker livsmedelsförsörjning under 2021 och var i behov av akut livsmedelsbistånd, vilket är det högsta antalet människor som lever med akut osäker livsmedelsförsörjning i världen som någonsin har noterats under de sex år som den globala rapporten om livsmedelskriser har funnits. Mellan 720 och 811 miljoner människor riskerar hungersnöd, och fem länder bedömdes ha risk för svält, däribland Sydsudan, Etiopien, Madagaskar, Nigeria (16 delstater och den federala huvudstadsregionen) och Jemen (13).

C.

Rätten till mat handlar om tillgång, tillgänglighet och tillräcklighet (tillräcklig mängd och stabil tillgång).

D.

Enligt FN:s livsmedels- och jordbruksorganisation (FAO) råder livsmedelstrygghet när alla människor alltid har fysisk och ekonomisk tillgång till säker och näringsriktig mat i tillräckliga kvantiteter, som tillgodoser deras kostbehov och matpreferenser och gör att de kan leva ett aktivt och hälsosamt liv (14).

E.

Det olagliga, oprovocerade och oberättigade ryska aggressionskriget i Ukraina har ytterligare destabiliserat redan bräckliga jordbruksmarknader och förvärrat den redan allvarliga situation som orsakats av covid-19 och satt ytterligare press på de pågående livsmedelskriserna och den globala livsmedelstryggheten, vilket har drivit de internationella livsmedels- och foderpriserna långt över sina redan höga nivåer. Detta kommer sannolikt att öka den osäkra livsmedelsförsörjningen, fattigdomen, de sociala oroligheterna och instabiliteten i många utvecklingsländer som är starkt beroende av import av ukrainskt och ryskt vete, eftersom 40 procent av exporten av vete och majs från Ukraina går till Mellanöstern och Afrika.

F.

Enligt FAO är nästan 50 länder beroende av Ryssland och Ukraina för minst 30 procent av sitt behov av veteimport, och 26 av dessa länder importerar över 50 procent av sitt vete från de båda länderna. Världslivsmedelsprogrammet köpte nästan hälften av sin globala veteförsörjning från Ukraina och har påpekat att de nuvarande livsmedelskriserna i länder som Afghanistan, Etiopien, Syrien och Jemen kommer att drabbas hårdast.

G.

Både Ukraina och Ryssland är nettoexportörer av jordbruksprodukter, och de är båda ledande leverantörer av livsmedel och gödning på de globala marknaderna, där exportförsörjning ofta koncentreras till en handfull länder. Denna koncentration skulle kunna utsätta de marknaderna för ökad sårbarhet och volatilitet. Ryssland är en ledande exportör av syntetiska kvävegödselmedel och dess komponenter, och Belarus är en betydande exportör av kaliumbaserade gödselmedel. Priserna på kvävegödselmedel är starkt kopplade till priserna på naturgas, en produkt där Ryssland har stora marknadsandelar. Många av utvecklingsländerna kämpade redan före konflikten med de negativa effekterna av höga internationella priser på livsmedel och gödselmedel.

H.

FAO:s index för livsmedelspriser, som följer de internationella priserna på livsmedels- och foderprodukter, har stigit till en ny rekordnivå, och ytterligare prishöjningar och inflation kopplad till livsmedel väntas gå långt över de redan höga nivåerna.

I.

Enligt FAO steg livsmedelsprisindexet till sin högsta nivå någonsin i februari 2022. Enligt FAO är det inte bara växtförhållanden och exportmöjligheter som driver på inflationen i livsmedelspriserna, utan en långt större drivkraft ligger utanför livsmedelsproduktionen, särskilt inom sektorerna för energi, gödselmedel och foder.

J.

Afrika är värst drabbat av osäker livsmedelsförsörjning, och 60 procent av Afrikas befolkning (799 miljoner människor) levde med måttlig eller allvarlig livsmedelsbrist 2020 (15).

K.

EU bör särskilt uppmärksamma de länder där det råder hungersnöd, som har förvärrats av naturkatastrofer, exempelvis Madagaskar som nyligen drabbades av kraftiga cykloner och där två av fem invånare lever med allvarlig osäker livsmedelsförsörjning, i synnerhet i landets södra delar där över 300 000 barn lider av akut undernäring.

L.

Många småskaliga jordbrukare i utvecklingsländer saknar tillgång till hälsosam, näringsrik och hållbar kost på grund av långa avstånd, låg inkomst och bristande tillgång till varierade livsmedel. Det finns belägg för att investeringar i den småskaliga sektorn och regionala strukturer ger bäst resultat när det gäller fattigdomsminskning och tillväxt, vilket understryker behovet av att inrikta insatserna på att öka inkomsterna för småbrukare, i synnerhet kvinnliga småbrukare, och att stärka utsatta befolkningsgruppers motståndskraft.

M.

Omkring 3 miljarder människor i världen hade inte råd med sund kost 2020, och fetma ökar kraftigt i alla regioner (16).

N.

Felnäring är ett onormalt fysiologiskt tillstånd som beror på antingen undernäring eller övervikt och fetma. Kvinnors och flickors hälsa är nära knuten till deras framtida barns fysiska och psykiska hälsa samt näringsstatus. Näringsbrist bland gravida kvinnor och mödrar medför en ökad risk för komplikationer under graviditeten, mödradödlighet samt näringsbrist och dödlighet bland barn. Ett oacceptabelt stort antal barn lider fortfarande av felnäring: 22 procent av alla barn under fem år lider av tillväxthämning på grund av kronisk undernäring, 6,7 procent är utmärglade – en form av akut undernäring – och 5,7 procent är överviktiga. (17) De faktiska talen för tillväxthämning och kronisk undernäring väntas öka till följd av pandemin.

O.

Säkerställande av trygg och säker tillgång till vatten är nära kopplat till förbättrad livsmedelstrygghet och näringsstatus. Vattenbrist drabbar mer än 40 procent av världens befolkning, och mer än 2 miljarder människor saknar direkt och säkrad tillgång till säkert dricksvatten i hela världen enligt FN:s senaste världsrapport om utvecklingen av vattenresurser (2021).

P.

Över 10 procent av världens befolkning är beroende av fiske och vattenbruk för sin försörjning (18), och enligt FN är över tre miljarder människor beroende av havet för sina viktigaste proteinkällor, främst fisk och skaldjur. Det småskaliga fisket står för mer än 90 procent av sysselsättningen inom fiske och beredning av fiskprodukter i världen.

Q.

Hälso- och sjukvårdssystem som inte är särskilt motståndskraftiga och robusta sätts på prov av återkommande epidemier, särskilt när det gäller förmågan att säkerställa kontinuitet i den mest grundläggande vården. Under de senaste två åren har hälso- och sjukvårdssystemens resurser avletts från en rad näringsmässigt viktiga funktioner och grundläggande hälso- och sjukvårdstjänster med anknytning till felnäring – däribland mödravård, tillskott av mikronäringsämnen samt förebyggande och behandling av barndiarré, infektioner och akut undernäring – i syfte att bekämpa covid-19. Behandling och förebyggande tjänster för felnäring är fortfarande inte tillräckligt integrerade i de nationella hälso- och sjukvårdssystemens grundläggande vårdpaket, och tillgången till vårdtjänster är fortfarande inte rättvis.

R.

Kronisk fattigdom, allvarlig och ihållande ojämlikhet och livsmedelssystem med bristande hållbarhet samt de allt vanligare naturkatastroferna, som framför allt är kopplade till klimatförändringarna, är de bakomliggande orsakerna till osäker livsmedelsförsörjning och felnäring.

S.

Enligt IPCC:s sjätte rapport från 2022 leder klimatförändringarna, inbegripet en ökning av extrema situationers frekvens och intensitet, till osäkrare livsmedels- och vattenförsörjning, minskade skördar, ändrade betesmarksförhållanden och betesväxlingsvägar och minskat näringsvärde i livsmedel, vilket hämmar insatserna för att uppfylla Agenda 2030 och dess mål för hållbar utveckling.

T.

Klimatförändringarna leder till att kvinnor i ännu högre grad utsätts för risker och sårbarheter. Klimatförändringarna förvärrar de befintliga utmaningarna, såsom plötsliga förluster av livsmedelsproduktion och tillgång till livsmedel, och de underliggande sårbarheterna, inbegripet ökad fattigdom och osäkrare livsmedelsförsörjning, vilket gör att samhällen måste hantera allt komplexare kriser. En alltmer ensidig kost har ökat felnäringen i många samhällen, särskilt bland ursprungsbefolkningar, småskaliga jordbrukare och låginkomsthushåll, där barn, äldre och gravida kvinnor är särskilt utsatta.

U.

FAO uppskattar att ungefär 75 procent av växternas genetiska mångfald har gått förlorad i världen. Omfattande genetisk urholkning ökar vår sårbarhet för klimatförändringar och nya skadegörare och sjukdomar.

V.

Biologisk mångfald och tillhörande tjänster – pollinering, rovinsekter mot skadegörare, agroekosystemens ökade motståndskraft mot erosion, torka och översvämningar, jordmånsbildning och kolsänkor – är avgörande för att skapa en hållbar livsmedelsproduktion.

W.

Att bygga upp den biologiska mångfaldens motståndskraft och stödja ekosystemens integritet kan ge fördelar för människor, bland annat när det gäller försörjningsmöjligheter, människors hälsa och välbefinnande och livsmedelsförsörjning.

X.

Antalet människor som behöver akut mat-, nutritions- och försörjningsbistånd ökar (19). De främsta drivkrafterna bakom osäker livsmedels- och näringsförsörjning och felnäring, som blir allt värre, är konflikter, klimatförändringar och extrema väderförhållanden, miljöförstöring, ökande energipriser, begränsad tillgång till vatten, ekonomiska chocker, kronisk fattigdom och omfattande och bestående ojämlikheter, inbegripet bristande jämställdhet, bristande tillgång till grundläggande sociala tjänster och hälso- och sjukvårdstjänster, global befolkningstillväxt och misslyckad samhällsstyrning, vilket kan leda till att människor måste migrera.

Y.

Konflikter stör tillgången till livsmedel och grundläggande sociala tjänster, vilket i sin tur påverkar hälsostabiliteten, inbegripet nutrition, vatten, sanitet och hygien och skadar naturresurser, infrastruktur, produktionsmedel och boskap. Osäker livsmedelsförsörjning kan vara en källa till konflikter mellan drabbade befolkningsgrupper, vilket förvärrar befintliga utmaningar och spänningar med koppling till resursbrist.

Z.

Covid-19 har genererat störningar i värdekedjorna från produktion och transport till lagring till försäljning av livsmedel, och begränsningarna av rörligheten har minskat tillträdet till marknader för jordbrukare och konsumenter, vilket ytterligare har försvårat en rättvis tillgång till mat och näring för alla och satt ljuset på den bristande motståndskraften i importbaserade livsmedelssystem och vikten av hållbara system för jordbruksbaserade livsmedel.

AA.

Covid-19 har lett till ökad fattigdom i avsaknad av universellt socialt grundskydd. Restriktioner har påverkat den dagliga ekonomiska verksamhet som många hushåll är beroende av, vilket har lett till svårigheter att få tillgång till hälsosamma och näringsrika livsmedel eller att täcka hälsobehov. Tillgången till hälso- och sjukvård av god kvalitet är extremt begränsad i många utvecklingsländer, särskilt för de mest utsatta och marginaliserade.

AB.

Inkluderande, effektiva, motståndskraftiga och hållbara livsmedelssystem är avgörande för att uppnå Agenda 2030 och dess mål för hållbar utveckling. Covid-19-pandemin blottade svagheter i de globala livsmedelssystemen. Ojämlikheterna blev värre och livet och försörjningsmöjligheterna för de mest utsatta hotades. I FN:s ”årtionde för åtgärder” uppmanas till att öka takten med radikala lösningar för att ta itu med globala utmaningar för människor och planeten när det gäller allt från fattigdom och jämställdhet till klimatförändringar, ojämlikhet och överbryggande av den finansiella klyftan.

AC.

Nutrition är en viktig fråga som ligger till grund för och är en förutsättning för att klara minst 12 av de 17 målen för hållbar utveckling. Nutrition har en stark koppling till andra viktiga frågor om hållbar utveckling, antingen för att den är beroende av dem (vatten, sanitet, hygien och jordbruk), för att den möjliggör dem (hälsa och sysselsättning) eller både och (jämställdhet mellan könen och utbildning).

AD.

1994 års Marrakechavtal och i synnerhet Världshandelsorganisationens (WTO) jordbruksavtal har bidragit till jordbruksregionernas specialisering. Denna specialisering har lett till att vissa regioner har en hög export medan andra är nästan helt beroende av import. Denna situation är inte motståndskraftig mot kriser, såsom krig, och är en av orsakerna till den rådande globala livsmedelsinstabiliteten.

AE.

Ett stort beroende av livsmedelsimport gör befolkningarna mycket utsatta för volatilitet på den globala marknaden, särskilt personer som lägger en stor del av inkomsten på sitt dagliga livsmedelsbehov.

AF.

Instabiliteten på världsmarknaderna ger upphov till osäker livsmedelsförsörjning i de länder som saknar en kraftfull jordbrukspolitik, eftersom lågprisperioderna inverkar negativt på produktionskapaciteten och medför ökad import, vilket innebär att befolkningen i städerna blir sårbara i tider av stigande internationella priser.

AG.

Jordbrukspolitiken är den viktigaste makroekonomiska politiken, och de skador som inflationen orsakar är förödande för tillväxtekonomierna då det inte finns något skydd mot den extrema volatiliteten i de internationella priserna.

AH.

Med livsmedelssuveränitet avses människors och länders rätt att själva utforma sin jordbruks- och livsmedelspolitik. Detta koncept syftar till att göra det möjligt för varje land att föda sin egen befolkning och vara självförsörjande och oberoende. Från jord till bord-strategins avsikt att minska jordbrukarnas beroende av extern produktion är i linje med denna definition.

AI.

I den europeiska gröna given och från jord till bord-strategin antas helhetsstrategier för jordbruket, inte bara för att förebygga en klimatkris och en kris för den biologiska mångfalden i Europa utan även för att säkerställa livsmedelstrygghet, få en bättre nutrition och stärka folkhälsan. Det ska fungera som en mall för investeringar i utvecklingsfinansiering i syfte att bygga ut utvecklingsländernas motståndskraft och självförsörjning av livsmedel.

AJ.

Från jord till bord-strategin syftar till att minska användningen av insatsvaror i jordbruket och i synnerhet till att minska den totala användningen av kemiska bekämpningsmedel med 50 procent, de farligaste bekämpningsmedlen med 50 procent och gödselmedel med minst 20 procent senast 2030.

AK.

Nutrition är en viktig investering eftersom fullgod kost under de första tusen dagarna av ett barns liv är avgörande för att uppnå full fysisk, intellektuell och mänsklig potential. Hunger och felnäring skadar barns inlärningsförmåga och bidrar till avhopp från skolan, utgör en livslång börda för individer och samhällen och har en negativ inverkan på människors och länders ekonomiska utveckling. Fullgod nutrition är därför hörnstenen för ett samhälles välstånd.

AL.

När covid-19-pandemin kulminerade innebar stängda skolor att 370 miljoner barn lämnades utan tillgång till en säker skolmat, som ofta var deras enda lagade måltid per dag. Skolmåltidsprogram är en viktig faktor för att bekämpa barnhunger och många olika former av felnäring. Osäker livsmedelsförsörjning leder till störda samhällsfunktioner, som familjers möjligheter att låta barnen gå i skolan, och ökad press på familjer, vilket kan utlösa våld i hemmet och könsrelaterat våld. Varje dollar som investeras i nutrition kan ge 16 dollar tillbaka.

AM.

Liksom på andra områden av humanitärt bistånd och utvecklingsbistånd motsvaras de växande behoven inte av tillräckliga resurser, vilket leder till ett snabbt ökande finansieringsunderskott, vilket kräver smartare och mer systembaserade strategier, en systemförändring i riktning mot socialt rättvisa livsmedelssystem, eftersom våra nuvarande livsmedelssystem förvärrar den socioekonomiska ojämlikheten och ojämlikheten mellan könen, vilket hindrar tillgången till hälsosam, rättvis och hållbar nutrition.

AN.

Kvinnor spelar en viktig roll när det gäller att försörja världen med mat. De är både jordbrukare, omsorgsgivare och producenter och producerar 60–80 procent av livsmedlen i utvecklingsländerna, men de har ojämlik tillgång till livsmedel och till de resurser, tjänster och tillgångar som kan öka deras avkastning och inkomster. Kvinnor utför 75 procent av det obetalda omsorgs- och hushållsarbetet, och kvinnor i landsbygdssamhällen och låginkomstländer ägnar upp till 14 timmar per dag åt omsorgsarbete.

AO.

Bristande jämställdhet påverkar arbetsfördelningen och leder till en oproportionerlig och obetald omsorgsbörda för kvinnor och flickor.

AP.

Det är nödvändigt att säkerställa skyddet för kvinnors och flickors rättigheter på alla nivåer och ge dem plats i beslutsprocesserna. Kvinnor och flickor påverkas mest av klimatförändringar och katastrofer, vilket leder till större utsatthet på grund av ökande sammantagna risker.

AQ.

Bristande jämställdhet har en direkt inverkan på nutrition och formar livsmedelsdynamiken i hushållet och samhället på sätt som påverkar kvinnors och flickors möjlighet att producera, få tillgång till, ha råd med och erbjuda mat och omsorg samt hälso-, sjukvårds- och hygientjänster åt sig själva. Det ökar också risken för könsrelaterat våld och våld i nära relationer.

AR.

Om man överbryggar klyftan mellan kvinnor och män i jordbruket kan jordbruksproduktionen öka med 2,5–4 procent i de fattigaste regionerna och den globala svälten minska med 17 procent.

AS.

Kvinnor utgör 43 procent av arbetskraften inom jordbruket i partnerländerna respektive 50 procent eller mer i vissa länder i Asien och Afrika söder om Sahara, men endast 20 procent eller mindre av jordbruksmarkägarna är kvinnor.

AT.

Det finns 608 miljoner familjejordbruk runtom i världen. De täcker mellan 70 och 80 procent av världens jordbruksmark, utgör över 90 procent av alla gårdar globalt och producerar omkring 80 procent av världens livsmedel i värde räknat.

AU.

En tredjedel av de livsmedel som produceras globalt går antingen förlorade eller slängs. Ökade insatser för att minska livsmedelssvinn och livsmedelsslöseri genom att tillämpa cirkulär ekonomi i jordbruksproduktionssystemen för att öka jordbruksproduktionens hållbarhet och resurseffektivitet är avgörande för att åtgärda osäker livsmedelsförsörjning och felnäring och skydda den biologiska mångfalden i hela världen.

AV.

Att ta itu med livsmedels- och nutritionstryggheten kräver inte bara mer finansiering utan också beslutsamhet vad gäller politiskt fokus och politiska insatser.

AW.

Ett antal innovativa projekt har dragits igång av några tredjeländer, exempelvis det afrikanska initiativet ”den stora gröna muren”, som främjar agroekologiska projekt.

AX.

Kommittén för globalt tryggad livsmedelsförsörjning är den främsta internationella och mellanstatliga plattformen för samarbete mellan alla berörda parter för att nå det gemensamma målet att garantera livsmedelsförsörjning och nutrition för alla.

AY.

Den 20 december 2017 antog FN:s generalförsamling ett projekt där 2019–2028 förklarades som FN:s årtionde för familjejordbruk.

AZ.

Jordbrukarnas rättigheter fastställdes inom ramen för FAO:s internationella fördrag om växtgenetiska resurser för livsmedel och jordbruk 2004, men de immaterialrättsliga bestämmelserna har ofta stått i strid med dem och därmed äventyrat lokala, traditionella och inhemska utsädessystem.

BA.

Det är viktigt med en aktiv EU-roll för att motverka osäker livsmedelsförsörjning, eftersom EU tillhandahåller nästan hälften av det globala offentliga utvecklingsbiståndet.

1.

2.

3.

4.

5.

6.

7.

8.

9.

10.

11.

12.

13.

14.

15.

16.

17.

18.

19.

20.

21.

22.

23.

24.

25.

26.

27.

28.

29.

30.

31.

32.

33.

34.

35.

36.

37.

38.

39.

40.

41.

42.

43.

44.

45.

46.

47.

48.

49.

50.

51.

52.

53.

54.

55.

56.

57.

58.

59.

60.

61.

62.

63.

64.

65.

66.

67.

68.

69.

70.

71.

72.

73.

74.

75.

76.

77.

78.

79.

80.

81.

82.

83.

84.

85.

86.

87.

88.

89.

90.

91.

92.

93.

94.

95.

96.

97.

98.

99.

100.

101.

102.

103.

104.

105.

106.

107.

108.

109.

110.

111.

112.

113.

114.

115.

116.

117.

118.

119.