Beskattning av energiprodukter och elektricitet i unionen regleras genom rådets direktiv 2003/96/EG av den 27 oktober 2003 om en omstrukturering av gemenskapsramen för beskattning av energiprodukter och elektricitet 1 (energiskattedirektivet eller direktivet).

I enlighet med artikel 19.1 i direktivet, samt bestämmelserna i framför allt artiklarna 5, 15 och 17, får rådet enhälligt och på förslag från kommissionen ge varje medlemsstat tillstånd att av särskilda politiska hänsyn införa ytterligare skattebefrielser eller skattenedsättningar.

Nederländerna har ansökt om tillstånd att under en sexårsperiod få tillämpa en nedsatt skattesats för elektricitet som levereras till anläggningar för landström som försörjer fartyg i hamn som inte är privata nöjesfartyg. Syftet med detta förslag är att bevilja ett sådant tillstånd genom ett undantag som i enlighet med begäran gäller till och med den 30 juni 2027.

Genom en skrivelse av den 10 augusti 2020 underrättade de nederländska myndigheterna kommissionen om att de önskade tillämpa åtgärden.

Nederländerna ansöker om tillstånd att få tillämpa en nedsatt skattesats på 0,50 euro per MWh, motsvarande minimiskattesatsen för leverans av elektricitet till anläggningar som levererar elektricitet helt eller nästan helt (90 % eller mer) till fartyg som inte är privata nöjesfartyg. Den nedsatta skattesatsen kommer endast att tillämpas om anläggningen har en direktanslutning till elnätet för att säkerställa en korrekt tillämpning av den nedsatta skattesatsen.

Den begärda giltighetstiden är 1 juli 2021–30 juni 2027. Denna tidsperiod överskrider inte den längsta tillåtna perioden enligt artikel 19 i energiskattedirektivet.

Avsikten med den nedsatta skattesatsen är att skapa ett ekonomiskt incitament för utbyggnad och användning av landström i syfte att bidra till hållbara hamnar och hållbar sjöfart samt minska luftföroreningarna i hamnstäderna, förbättra den lokala luftkvaliteten och minska bullret, vilket gynnar invånarnas hälsa.

Den åtgärd som Nederländerna önskar tillämpa syftar också till att överlag minska den vattenburna transportens miljöpåverkan.

Genom den åtgärd som Nederländerna ansöker om vill landet ge ett incitament för användning av landström, som anses vara ett mindre förorenande alternativ än elframställning ombord på fartyg i hamn. Enligt ansökan kommer den nedsatta skattesatsen för elektricitet att vara 0,50 euro per MWh för dem som omfattas av skattenedsättningen. Detta är den minimiskattesats för elektricitet som anges i artikel 10.1 i direktivet och tabell C i bilaga I till direktivet. På grund av energiskattens degressiva struktur kommer den relativa fördelen att vara högre för verksamhetsutövare (och användare) av anläggningar med relativt låg förbrukning.

Samtidigt måste medlemsstaterna enligt artikel 14.1 c i energiskattedirektivet undanta energiprodukter som används för att framställa elektricitet – och den elektricitet som framställs – ombord på fartyg i hamn. Undantaget kan också gälla för energiprodukter som används för att framställa elektricitet – och den elektricitet som framställs – ombord på fartyg för sjöfart på inre vattenvägar i enlighet med artikel 15.1 f i direktivet, som införlivats i nederländsk lagstiftning.

De nederländska myndigheterna har angett att skattenedsättningen gäller alla fartyg som inte är privata nöjesfartyg, vilket innebär att alla fartyg som är inbegripna i kommersiell sjöfart, oavsett storlek eller flagg, kan dra nytta av skattenedsättningen. I vissa hamnar finns förbud för generatorer för inlandssjöfart.

Som anges i begäran använder, inom inlandssjöfarten, de flesta av de cirka 12 500 nationella och internationella inlandsfartygen landström, som finns tillgänglig i de flesta hamnar längs de viktigaste korridorerna. Det finns för närvarande mycket få anläggningar för landström inom sjöfartssektorn, där större havsgående fartygs användning av dessa anläggningar är begränsad till ett ro-ro-fartyg och till fiskefartyg (trålare) i hamnarna i Scheveningen och IJmuiden. De nederländska myndigheterna planerar dock att öka tillgången till landström för havsgående fartyg.

Nederländerna har begärt att tillståndet beviljas till och med den 30 juni 2027, med början den 1 juli 2021, dvs. en tidsperiod som ligger inom den längsta tillåtna tidsperioden enligt artikel 19.2 i direktivet.

Genom skattenedsättningen vill Nederländerna skapa ett incitament för de berörda operatörerna att utveckla och använda landström i syfte att minska de luftburna föroreningarna, bullret från förbränning av bränsle ombord på fartyg i hamn samt koldioxidutsläppen. Tillämpningen av en nedsatt skattesats kommer att göra landströmmen mer konkurrenskraftig i förhållande till förbränningen av bunkerbränsle ombord, som är skattebefriad.

Beskattning av elektricitet regleras genom energiskattedirektivet (2003/96/EG), särskilt artikel 10. I artikel 14.1 c föreskrivs en obligatorisk skattebefrielse för energiprodukter för sjöfart och elektricitet som framställs ombord på ett fartyg. I artiklarna 5, 15 och 17 föreskrivs en möjlighet för medlemsstaterna att tillämpa skattedifferentieringar, inklusive skattebefrielse och skattenedsättningar, för viss användning av elektricitet. Bestämmelserna föreskriver dock inte i sig någon nedsatt skatt på landström.

Åtgärden utgör statligt stöd och omfattas av tillämpningsområdet för EU:s lagstiftning om denna fråga, i synnerhet kommissionens förordning (EU) nr 651/2014 2 .

Artikel 19.1 första stycket i direktivet har följande lydelse:

Utöver de bestämmelser som är angivna i föregående artiklar, särskilt artiklarna 5, 15 och 17, får rådet enhälligt, på förslag från kommissionen ge varje medlemsstat tillstånd att av särskilda politiska hänsyn införa ytterligare skattebefrielser eller skattenedsättningar.

De nederländska myndigheternas mål med skattenedsättningen är att främja ett miljövänligare sätt att förse fartyg med el när de ligger i hamn och därigenom förbättra den lokala luftkvaliteten och minska bullret. Kommissionen har redan rekommenderat landström som ett alternativ till framställning av elektricitet ombord på fartyg i hamn och har således erkänt landströmmens miljöfördelar 3 . De som beviljas skattenedsättningen skulle därmed betala EU:s minimiskattesats för elektricitet enligt energiskattedirektivet, närmare bestämt 0,50 euro per MWh, vilket kan bidra till de fastställda politiska målen.

Införandet av en förmånlig skattebehandling av landström kan göras enligt artikel 19 i direktivet eftersom syftet är att varje medlemsstat ska kunna införa ytterligare skattebefrielser eller skattenedsättningar av särskilda politiska hänsyn.

Nederländerna har begärt att åtgärden ska gälla för den längsta period som tillåts enligt artikel 19.2 i direktivet, dvs. sex år. I princip bör tillämpningsperioden för undantaget vara tillräckligt lång för att inte avskräcka hamnoperatörer och elleverantörer från att påbörja eller fortsätta med nödvändiga investeringar i landströmsanläggningar. Tidsperioden kommer att ge största möjliga rättssäkerhet även för fartygsoperatörer som måste planera sina investeringar i utrustning ombord.

Regler om statligt stöd

Den nedsatta skattesatsen på 0,50 euro per MWh som de nederländska myndigheterna planerar motsvarar EU:s minimiskattenivå för elektricitet för yrkesmässig användning enligt artikel 10 i direktiv 2003/96/EG.

Åtgärden förefaller således omfattas av artikel 44 i kommissionens förordning (EU) nr 651/2014 (allmänna gruppundantagsförordningen), där det fastställs på vilka villkor stöd i form av nedsättning av miljöskatter enligt direktiv 2003/96/EG kan undantas från kravet på anmälan av statligt stöd. Det kan dock inte i detta skede fastställas om alla villkor i förordningen är uppfyllda och förslaget till rådets genomförandebeslut påverkar inte medlemsstatens skyldighet att säkerställa överensstämmelse med reglerna för statligt stöd, i synnerhet när det gäller undantaget stöd, som omfattas av kommissionens förordning (EU) nr 651/2014.

Såsom anges i deras begäran kommer de nederländska myndigheterna att underrätta kommissionen om åtgärden inom 20 arbetsdagar efter det att den har trätt i kraft.

Miljö- och klimatförändringspolitik

Den åtgärd som Nederländerna ansöker om rör huvudsakligen EU:s miljö- och klimatförändringspolitik. Eftersom åtgärden kommer att bidra till att minska förbränningen av bunkerbränsle på fartyg i hamn, kommer den att bidra till målet att förbättra den lokala luftkvaliteten och minska bullret. Artikel 13 i direktiv 2008/50/EG om luftkvalitet 6 innehåller krav på att medlemsstaterna ska säkerställa att nivåerna av flera luftföroreningar inte överskrider de gränsvärden, målvärden och andra luftkvalitetsnormer som fastställs i direktivet. Dessa skyldigheter innebär att medlemsstaterna ska hitta lösningar på problem såsom utsläpp från fartyg när de ligger i hamn där det är relevant, och det är möjligt att man i hamnar med sådana problem uppmuntrar användning av landström som del av en övergripande luftkvalitetsstrategi. Användning av landström främjas också enligt direktiv (EU) 2016/802 7 om svavelhalten i marina bränslen. Detta skulle också bidra till att uppfylla kraven på kvävedepositioner enligt direktiv 92/43/EEG om bevarande av livsmiljöer samt vilda djur och växter. Dessutom förväntar sig de nederländska myndigheterna att lokala utsläpp av luftföroreningar (NOx, SOx, PM10 och PM2,5) från elframställning ombord skulle kunna minskas med 95 % genom användning av landström.

Åtgärden skulle uppmuntra användningen av landström och därmed bidra till hållbara hamnar och hållbar sjöfart. Det ligger i linje med EU:s politiska ambitioner. Utbyggnad av landström i europeiska hamnar är en av de föreslagna åtgärderna för att uppnå de mål som fastställs i den europeiska gröna given.

Åtgärden kommer sannolikt också att leda till minskade utsläpp av koldioxid, eftersom elmixen från kraftnätet på land på grund av högre systemeffektivitet och användning av annat bränsle är mindre koldioxidintensiv än den elektricitet som framställs ombord genom förbränning av bunkerbränsle. I detta avseende betonade de nederländska myndigheterna att den faktiska minskningen av koldioxidutsläppen visserligen beror på kvaliteten på den elektricitet som används, men att de beräknade besparingarna i den nederländska elmixen skulle uppgå till mellan 28 och 67 % beroende på generatorns belastning och kan bli ännu större i framtiden.

Energipolitik

Åtgärden ligger i linje med direktiv 2014/94/EU om utbyggnad av infrastrukturen för alternativa bränslen 8 , som tar upp frågan om installation av landströmsanläggningar i hamnar, förutsatt att det finns efterfrågan och kostnaderna är proportionella i förhållande till fördelarna, inbegripet miljöfördelarna. Detta har också erkänts som ett mål av gemensamt intresse för beviljande av statligt stöd enligt artikel 107.1 i EUF-fördraget 9 .

Det bör i detta sammanhang erinras om att ett viktigt skäl till att landströmmen inte är konkurrenskraftig är att alternativet, det vill säga elektricitet som framställs ombord på fartyg i hamn, för närvarande är fullständigt skattebefriat: för det första är det bunkerbränsle som förbränns för att framställa elektriciteten skattebefriat i enlighet med artikel 14.1 a i direktiv 2003/96/EG, och för det andra är den elektricitet som framställs ombord på fartyg skattebefriad (se artikel 14.1 c i direktiv 2003/96/EG). Den sistnämnda skattebefrielsen kan anses svårförenlig med unionens miljömål, men speglar praktiska hänsyn. För att beskatta den elektricitet som framställs ombord skulle det krävas en deklaration av fartygsägaren – ofta etablerad i tredjeland – eller av operatören om mängden förbrukad elektricitet. I deklarationen skulle man dessutom behöva ange den andel el som förbrukats på territorialvattnet i den medlemsstat där skatten ska betalas. Det skulle skapa en enorm administrativ börda för fartygsägarna att göra sådana deklarationer för varje medlemsstat vars territorialvatten berörs. Liknande överväganden gäller för sjöfart på inre vattenvägar och den frivilliga skattemässiga behandling som föreskrivs i artikel 15.1 f i direktivet (och som Nederländerna har tillämpat). Under dessa omständigheter kan det vara motiverat att inte bestraffa det mindre förorenande alternativet landström utan låta Nederländerna tillämpa en nedsatt skattesats.

Transportpolitik

Denna åtgärd är i linje med kommissionens rekommendation 2006/339/EG om främjande av landström för fartyg i unionshamnar 10 och kommissionens meddelande om strategiska mål och rekommendationer för EU:s sjöfartspolitik 11 .

Den inre marknaden och sund konkurrens

När det gäller den inre marknaden och sund konkurrens minskar åtgärden endast den befintliga snedvridningen mellan två konkurrerande elkällor för fartyg i hamn, det vill säga framställning av el ombord och landström, som orsakas av skattebefrielsen för bunkerbränsle.

När det gäller konkurrens mellan fartygsoperatörer ska det för det första påpekas att det för närvarande finns få fartyg i yrkesmässig sjöfart som använder landström. Betydande snedvridningar av konkurrensen kan därför uppkomma endast mellan fartyg som drar nytta av den ansökta åtgärden genom att gå över till landström och andra fartyg som fortsätter att framställa elektricitet ombord. Även om en exakt kostnadsberäkning ytterst beror på oljeprisets utveckling och därför är väldigt svår att göra, tyder de senaste bedömningarna på att inte ens en fullständig skattebefrielse i de flesta fall skulle leda till lägre totala driftskostnader för landström än för elframställning ombord 12 , varför den under inga omständigheter skulle utgöra en betydande konkurrensfördel för fartygsoperatörer som använder landström i förhållande till dem som framställer elektricitet ombord. I det aktuella fallet är en betydande snedvridning av ovannämnda slag ännu mindre troligt, eftersom Nederländerna kommer att respektera den minimiskattenivå som föreskrivs i direktiv 2003/96/EG för elektricitet för yrkesmässig användning.

Såsom redan har nämnts har fartygsoperatörer som erhåller landström som beskattas på den miniminivå som föreskrivs i direktiv 2003/96/EG i princip inte någon ekonomisk fördel i förhållande till de operatörer som framställer sin egen el ombord, eftersom denna el är undantagen från beskattning. En nedsatt skattesats för landström kommer att minska skillnaden i skattebehandlingen av landström och de (mineraliska) energiprodukter som används för att framställa el ombord.

Elleverantörerna är skyldiga att betala energiskatt och avgiften för hållbar energi (Opslag Duurzame Energie, ODE). I sin deklaration om energiskatter tillämpar de direkt den nedsatta skattesatsen. De som direkt omfattas av åtgärden är operatörerna av de anläggningar som levererar elektricitet till fartyg i hamn. Operatörerna förväntas överföra hela eller delar av den ekonomiska fördelen till användarna av landström, dvs. de som äger fartyg i inlandssjöfart och havsgående fartyg. Befintliga användare och deras företrädare kommer att insistera på att hamnmyndigheterna har ett intresse av att göra landström ekonomiskt attraktiv för användarna.

Dessutom kommer landström att finnas tillgänglig för berörda fartyg oberoende av flagg och utan att leda till en mer fördelaktig skattebehandling av nationella ekonomiska aktörer i förhållande till konkurrenter från andra EU-medlemsstater.

Vad gäller konkurrensen mellan hamnar förväntas den potentiella effekten på handeln mellan medlemsstaterna, som skulle kunna uppkomma till följd av att fartyg ändrar sina rutter på grund av möjligheten att få tillgång till landström med nedsatt skattesats, vara försumbar. I en situation där det, som anges ovan, åtminstone på kort sikt inte är sannolikt att användningen av landström – trots skattenedsättningen – blir mer ekonomiskt fördelaktig än elframställning ombord, är det inte heller sannolikt att skattenedsättningen för landström avsevärt snedvrider konkurrensen mellan hamnar genom att locka fartyg att ändra sin rutt beroende på var detta alternativ erbjuds. De nederländska myndigheterna hävdar att valet av hamnar beror på lastens destination snarare än på de lägre hamnkostnaderna till följd av skattenedsättningen för landström.

Den tidsram under vilken tillståndet att tillämpa en nedsatt skattesats föreslås gälla, såvida inte den nuvarande ramen och situationen förändras betydligt, gör det osannolikt att den analys som gjorts i de föregående styckena kommer att ändras före den dag då åtgärden upphör att gälla.

Artikel 19 i rådets direktiv 2003/96/EG.

Indirekt beskattning, som behandlas i artikel 113 i EUF-fördraget, utgör inte i sig ett område där Europeiska unionen har ensam behörighet i den mening som avses i artikel 3 i EUF-fördraget.

I enlighet med artikel 19 i direktiv 2003/96/EG ges dock rådet genom sekundärrätten en exklusiv befogenhet att ge en medlemsstat tillstånd att införa ytterligare skattebefrielser eller skattenedsättningar i den mening som avses i denna bestämmelse. Medlemsstaterna kan därför i detta sammanhang inte träda i rådets ställe. Följaktligen är subsidiaritetsprincipen inte tillämplig på föreliggande genomförandebeslut. Eftersom denna rättsakt inte är ett utkast till lagstiftningsakt, bör den i alla händelser inte översändas till de nationella parlamenten i enlighet med protokoll nr 2 till fördragen för granskning av överensstämmelsen med subsidiaritetsprincipen.

Förslaget är förenligt med proportionalitetsprincipen. Skattenedsättningen överstiger inte vad som är nödvändigt för att uppnå det berörda målet.

Föreslaget instrument är rådets genomförandebeslut. I artikel 19 i direktiv 2003/96/EG föreskrivs ingen annan typ av åtgärd.

Åtgärden kräver ingen utvärdering av befintlig lagstiftning.

Detta förslag grundas på en begäran från Nederländerna och berör endast Nederländerna.

Det har inte behövts några externa sakkunnigutlåtanden.

Detta förslag gäller ett tillstånd som en enskild medlemsstat har ansökt om, och ingen konsekvensbedömning krävs.

De uppgifter som Nederländerna har lämnat visar att åtgärden kommer att ha en begränsad inverkan på skatteintäkterna och att skattesatsen för landström fortfarande kommer att ligga över den minimiskattenivå som föreskrivs i direktiv 2003/96/EG. Nederländerna förväntar sig att åtgärden kommer att ha en positiv inverkan på uppnåendet av miljömål och i synnerhet när det gäller att förbättra den lokala luftkvaliteten och minska bullret i hamnstäderna.

De nederländska myndigheterna har gjort en uppskattning av skatteutgifterna från åtgärden och väntar sig en förlust på en miljon euro per år under de kommande åren.

Samtidigt kan miljöfördelarna vara betydande. De nederländska myndigheterna betonade att den faktiska minskningen av koldioxidutsläppen visserligen beror på kvaliteten på den elektricitet som används, men att de beräknade besparingarna i den nederländska elmixen skulle uppgå till mellan 28 och 67 % beroende på generatorns belastning och kan bli ännu större i framtiden. Dessutom förväntar sig de nederländska myndigheterna att de lokala utsläppen av luftföroreningar från elframställningen ombord skulle kunna minskas med 95 %, och att buller, vibrationsnivåer och kvävedepositioner också kan minskas avsevärt.

Åtgärden ger ingen förenkling. Detta förslag grundas på en begäran från Nederländerna och berör endast Nederländerna.

Åtgärden påverkar inte de grundläggande rättigheterna.

Denna åtgärd medför inga finansiella eller administrativa kostnader för unionen. Förslaget påverkar därför inte unionens budget.

En genomförandeplan är inte nödvändig. Detta förslag gäller ett tillstånd om en skattenedsättning som en enskild medlemsstat har ansökt om. Det ges för en begränsad period, till och med den 30 juni 2027. Den skattesats som ska tillämpas kommer att motsvara den minimiskattenivå som fastställs i energiskattedirektivet. Åtgärden kan utvärderas vid en begäran om förlängning efter det att giltighetsperioden har löpt ut.

Förslaget kräver inga förklarande dokument om införlivande.

I artikel 1 föreskrivs att Nederländerna får tillstånd att tillämpa en nedsatt energiskattesats för direkt tillhandahållande av elektricitet till fartyg, som inte är privata nöjesfartyg, i hamnar (landström). Skattesatsen får inte vara lägre än 0,50 euro per MWh, dvs. den minimiskattenivå för elektricitet för yrkesmässig användning som fastställs i direktivet. Det kommer inte att vara möjligt att leverera elektricitet till en nedsatt skattesats till privata nöjesfartyg enligt definitionen i artikel 14.1 c andra stycket i direktiv 2003/96/EG.

I artikel 2 föreskrivs att tillståndet beviljas från och med den 1 juli 2021 till och med den 30 juni 2027, enligt Nederländernas begäran, vilket ligger inom den längsta tillåtna perioden på sex år enligt direktivet.