Yttrande från Europeiska ekonomiska och sociala kommittén om Meddelande från kommissionen till Europaparlamentet, rådet, Europeiska ekonomiska och sociala kommittén samt Regionkommittén – EU:s taxonomi, hållbarhetsredovisning för företag, hållbarhetspreferenser och förvaltaruppdrag: Styra kapital mot den europeiska gröna given

(COM(2021) 188 final)

(2021/C 517/11)

Föredragande:

Stefan BACK

Remiss	Europeiska kommissionen, 31.5.2021
Rättslig grund	Artikel 304 i fördraget om Europeiska unionens funktionssätt
Ansvarig sektion	Ekonomiska och monetära unionen, ekonomisk och social sammanhållning
Antagande av sektionen	8.9.2021
Antagande vid plenarsessionen	22.9.2021
Plenarsession nr	563
Resultat av omröstningen (för/emot/nedlagda röster)	191/1/10

1.   Slutsatser och rekommendationer

1.1

Europeiska ekonomiska och sociala kommittén (EESK) välkomnar paketet för hållbar finansiering och understryker kommissionens delegerade förordnings (1) (nedan kallad den delegerade förordningen) potentiella nyckelroll när det gäller att skapa en tydlig, sammanhängande och övergripande ram för att lyfta fram den ambitiösa utvecklingen av en grönare ekonomi utan inlåsningseffekter, med tekniska kriterier som tydligt definierar de gröna investeringar som direkt bidrar till EU:s klimatmål, och som de berörda företagssektorernas och finanssektorns verksamheter kan anpassas efter.

1.2

EESK understryker det brådskande behovet av effektiva åtgärder för att kunna komma till rätta med klimatförändringarna och minska utsläppen, i enlighet med EU:s klimatlag och mot bakgrund av den sjätte rapporten från Mellanstatliga panelen för klimatförändringar (IPCC) (2). Av denna anledning är det mycket viktigt att använda effektiva, innovativa och produktiva verktyg som är lätta att tillämpa för att snabbt nå synliga resultat. Bedömningen av den delegerade förordningen bör utföras i denna anda.

1.3

Vi konstaterar att den delegerade förordningen spelar en avgörande roll när det gäller att skapa transparens genom tydliga kriterier i fråga om hållbara investeringar för att hjälpa dem som vill investera i sådana projekt och därmed såväl förhindra ”grönmålning” som sprida medvetenhet om och uppmuntra till investeringar i hållbara projekt. Den kan således skapa rättvisa och transparenta lika villkor för grön finansiering i EU.

1.4

En tydlig och exakt definition av de tekniska kriterier i den delegerade förordningen som uppfyller ambitionen om en koldioxidsnål ekonomi för Europa är därför den grundläggande förutsättningen för ett rimligt, realistiskt och godtagbart åtagande utan risk för grönmålning. Med tanke på den delegerade förordningens centrala roll för att göra taxonomin trovärdig – vilket är avgörande för att detta i grund och botten frivilliga system ska bli framgångsrikt – är detta åtagande en stor utmaning.

1.5

EESK anser därför att ekonomiska verksamheter och projekt som definieras som ”hållbara” i den delegerade förordningen måste vara attraktiva för investerare i den reala ekonomin, och förutsätter att investerarna förväntar sig att ett hållbart projekt är realistiskt, genomförbart, rimligt lönsamt och förutsägbart för marknadsaktörer. De måste med andra ord vara attraktiva utan att ge upphov till en risk för grönmålning.

1.6

Generellt sett kan en hög ambitionsnivå när det gäller åtgärder för begränsning av klimatförändringar eller omfattande informationskrav med långsiktiga framtidsprognoser i fråga om anpassning till klimatförändringarna visa sig vara en alltför komplicerad och dyr utmaning, särskilt för små och medelstora företag i en marknadsekonomi. Därmed lyfts även frågan om ett bredare erkännande av omställningslösningar som en grön väg för att säkerställa en smidig omställning. Det är dock av största betydelse att inlåsningseffekter motverkas.

1.7

EESK noterar den oro som råder bland aktörer i den reala ekonomin avseende den delegerade förordningens negativa effekter på finansieringsmöjligheter och kostnader. Kommittén understryker därför vikten av adekvat övervakning från kontrollmyndigheters sida för att förhindra snedvridande effekter på finansmarknaderna. Detta gäller i synnerhet för att bredda taxonomikriteriernas tillämpningsområde till att, bland annat, omfatta icke-finansiell rapportering och förslaget om en europeisk standard för gröna obligationer.

1.8

EESK påpekar också risken för alltför höga kostnader vid genomförandet av taxonomikriterierna i enlighet med den delegerade förordningen. Det är därför EESK betonar behovet av att ta fram gröna försäkringar för små och medelstora företag för att minska denna kostnadsrisk.

1.9

I den delegerade förordningen fastställs miljöstandarder som ofta är mer ambitiösa än de i EU:s sektorslagstiftning. Med tanke på behovet av tydlighet och attraktivitet som nämnts ovan kan detta leda till en förvirrande situation, inbegripet finansieringsproblem för aktörer som uppfyller de strängaste miljöstandarderna enligt EU:s sektorslagstiftning. EESK håller med om att det behövs höga ambitioner, men av praktiska skäl och för att undvika förvirring rekommenderar kommittén att man tillämpar de högsta miljöstandarder som fastställs i EU:s nivå 1-lagstiftning på taxonomin. Dessutom verkar den delegerade förordningen (en nivå 2-rättsakt) innehålla vissa bestämmelser som är inkonsekventa, otydliga och inte fullständigt utvärderade. Tillsammans med det som anförs ovan, i synnerhet i punkterna 1.5–1.10, föranleder detta EESK att ifrågasätta huruvida den delegerade förordningen i sin nuvarande form, trots sitt lovvärda mål, är ändamålsenlig. EESK rekommenderar starkt kommissionen att lägga fram förslag för att höja standarderna i EU:s miljölagstiftning.

1.10

EESK skulle välkomna initiativ för att i enlighet med vad som nämnts ovan förbättra taxonomisystemet för att bredda dess tillämpningsområde och förbättra det som ett sätt att stödja EU:s klimatpolitiska mål genom ett effektivt genomförande av EU:s miljölagstiftning, och uppmanar kommissionen att ta ytterligare initiativ i denna riktning. Kommittén noterar att den viktiga frågan om EU:s taxonomi för klimat- och miljöskadlig verksamhet kvarstår. Den bör snarast behandlas.

2.   Inledning

2.1

Den 21 april 2021 offentliggjorde kommissionen ett paket för hållbar finansiering (nedan kallat ”paketet”), som består av följande: — Meddelandet ”EU:s taxonomi, hållbarhetsredovisning för företag, hållbarhetspreferenser och förvaltaruppdrag: Styra kapital mot den europeiska gröna given” (3). — En delegerad förordning som kompletterar två av de sex miljömålen i artiklarna 10 och 11 i Europaparlamentets och rådets förordning (EU) 2020/852 (4) om inrättande av en ram för att underlätta hållbara investeringar och om ändring av förordning (EU) 2019/2088 (nedan kallad ”taxonomiförordningen”) med tekniska granskningskriterier för att fastställa på vilka villkor en viss ekonomisk verksamhet ska anses bidra väsentligt till begränsningen av klimatförändringar (artikel 10) respektive till anpassning till klimatförändringar (artikel 11), samt kriterier för att fastställa om en ekonomisk verksamhet orsakar betydande skada för miljömålen (artikel 17). Den delegerade förordningen antogs formellt den 4 juni 2021. — Ett förslag till nytt direktiv om hållbarhetsredovisning för företag. — Ändrade delegerade akter inom ramen för direktivet om marknader för finansiella instrument (Mifid II) och direktivet om försäkringsdistribution. Genom dessa införs hållbarhet som en del av den information som ska förmedlas till kunder före investeringsbeslut. — Ytterligare ändringar av delegerade akter om förvaltaruppdrag och av delegerade akter om kapitalförvaltning, försäkring, återförsäkring och investeringar så att de inbegriper hållbarhetsrisker i förhållande till investeringarnas värde.

3.   Allmänna kommentarer

3.1

Enligt meddelandet är tanken att paketet ska vara ett sätt att uppmuntra privata investeringar i hållbara projekt, för att tillhandahålla de enorma finansiella resurser som krävs för att uppnå klimatneutralitetsmålet i den gröna given, utöver de resurser som öronmärkts för att hjälpa den europeiska ekonomin att återhämta sig från covid-19-krisen.

3.2

I meddelandet betonas vikten av den delegerade förordningen när det gäller att fastställa de kriterier som definierar de gröna ekonomiska verksamheter som kommer att ge ett betydande bidrag till målen i den gröna given.

3.3

EESK välkomnar paketet och understryker den delegerade förordningens potentiella nyckelroll när det gäller att skapa en tydlig, sammanhängande och övergripande ram för att möjliggöra den ambitiösa utvecklingen av en grönare ekonomi utan inlåsningseffekter, med tydliga och transparenta tekniska kriterier som definierar gröna investeringar som direkt bidrar till EU:s klimatmål, och som de berörda företagssektorernas och finanssektorns verksamheter kan anpassas efter.

3.4

Kommittén understryker det brådskande behovet av effektiva åtgärder för att kunna komma till rätta med klimatförändringarna och minska utsläppen, i enlighet med EU:s klimatlag och mot bakgrund av IPCC:s sjätte rapport (5). Av denna anledning är det mycket viktigt att använda effektiva, innovativa och produktiva verktyg som är lätta att tillämpa för att snabbt nå synliga resultat. Bedömningen av den delegerade förordningen bör utföras i denna anda.

3.5

En tydlig och exakt definition av de tekniska kriterier i den delegerade förordningen som uppfyller ambitionen om en koldioxidsnål ekonomi för Europa är därför den grundläggande förutsättningen för ett rimligt, realistiskt och godtagbart åtagande utan risk för grönmålning. Med tanke på den delegerade förordningens centrala roll för att göra taxonomin trovärdig – vilket är avgörande för att detta i grund och botten frivilliga system ska bli framgångsrikt – är detta åtagande en stor utmaning.

3.6

EESK välkomnar dock ambitionen i den delegerade förordningen att fastställa en enhetlig EU-standard som anger vilka verksamheter som i hög grad bidrar till begränsning av eller anpassning till klimatförändringarna. Tekniska kriterier bör tillhandahålla en tydlig ram för gröna investeringar för att det ska råda lika villkor på finansmarknaderna samt att ”grönmålning” av projekt ska undvikas. Åsikterna går isär när det gäller omfattningen och nyttan av övergångsalternativ. EESK anser att de tekniska kriterierna bör ge större möjligheter att erkänna omställningslösningar som en väg för att möjliggöra en smidig omställning. Det är dock av största betydelse att inlåsningseffekter motverkas.

3.7

EESK noterar förklaringen i meddelandet att den delegerade förordningen inte är färdig, utan kommer att utvecklas med tiden både när det gäller omfattning och nivå.

3.8

Kommittén konstaterar därför att den delegerade förordningen spelar en viktig roll när det gäller att skapa transparens i fråga om de verksamheter som uppfyller de fastställda kriterierna och som lockar investerare som vill investera i hållbara projekt. Den utgör således en grund för att definiera en ekonomisk verksamhet som miljömässigt hållbar samt för att tillämpa de obligatoriska bestämmelserna om transparens och upplysningar i taxonomiförordningen. Den skulle kunna vara betydelsefull när det gäller att sprida kunskap om och uppmuntra till investeringar i hållbara projekt och förhindra grönmålning.

3.9

Den delegerade förordningen beskrivs som ett transparensverktyg och ingår i ett frivilligt system i den meningen att marknadsaktörer inte är skyldiga att leva upp till de standarder som fastställs i den, och inte heller är investerare skyldiga att investera i ekonomiska verksamheter eller projekt som lever upp till dessa standarder.

3.10

Så som redan påpekats måste därför ekonomiska verksamheter och projekt som definieras som hållbara enligt den delegerade förordningen vara tydliga för att vara attraktiva för investerare i den reala ekonomin. Det är också rimligt att anta att investerare kommer att investera i realistiska, lönsamma och förutsägbara hållbara gröna projekt. Lönsamhetsförväntningarna kan variera och kommer ofta att vara lägre i situationer som inbegriper finansiering genom kooperativa eller lokalt eller regionalt ägda banker, och motsvara en lönsamhet på 5–6 % i stället för 11–15 % som man i allmänhet förväntar sig. Större lönsamhet kommer i allmänhet att dra till sig stora kapitalflöden, medan valet av kooperativa eller regionala banker vanligtvis kan avse mindre projekt.

3.11

Det är avgörande att de kriterier som fastställs i den delegerade förordningen för att en ekonomisk verksamhet eller ett projekt ska anses vara miljömässigt hållbart förefaller vara möjliga att uppnå till en rimlig kostnad, lönsamma och rimligt förutsägbara eller, med andra ord, kommersiellt attraktiva. Mot denna bakgrund är det dock viktigt att beakta att i synnerhet små och medelstora företag ofta behöver stöd för att klara den gröna omställningen. Taxonomin bör dock som sådan begränsas till tekniska kriterier.

3.12

Om taxonomin inte uppfyller kriterierna i de två föregående punkterna kan utsikterna för hela projektet ifrågasättas. Ett frivilligt system måste vara attraktivt för att den omvandling man eftersträvar ska kunna åstadkommas.

3.13

På grundval av de centrala inslag som beskrivs ovan förefaller ett antal bestämmelser i den delegerade förordningen tveksamma. Generellt sett kan i en marknadsekonomi en hög ambitionsnivå, när det gäller åtgärder för begränsning av klimatförändringar eller omfattande informationskrav med långsiktiga framtidsprognoser i fråga om anpassning till klimatförändringarna, framstå som alltför svårt att uppnå, alltför komplicerat, dyrt eller inte tillräckligt lönsamt, med undantag för ett litet antal mycket stora aktörer och med liten hänsyn till praktiska effekter, särskilt när det gäller små och medelstora företag. Detta skulle innebära att man inte uppnår den breda acceptans som uppenbarligen eftersträvas, samtidigt som företag som följer EU:s tillämpliga miljölagstiftning, men inte den delegerade förordningen, fortsatt drabbas av finansieringssvårigheter. Det är därför EESK betonar behovet av att ta fram gröna försäkringar för små och medelstora företag för att minska denna kostnadsrisk. Några exempel på detta ges nedan under rubriken ”Särskilda kommentarer”.

3.14

Aktörer i den reala ekonomin har uttryckt oro för att de tekniska kriterier som fastställts i den delegerade förordningen kan leda till svårigheter att få finansiering till verksamheter som inte uppfyller kraven i förordningen. EESK instämmer i att en sådan risk kan föreligga, med tanke på att taxonomins tillämpningsområde breddas för att fungera som grund för icke-finansiell rapportering i enlighet med artikel 8 i taxonomiförordningen, samt för förslaget om en europeisk standard för gröna obligationer (6).

3.15

EESK understryker därför att det är viktigt att kontrollmyndigheter övervakar tillämpningen av den delegerade förordningen för att undvika diskriminerande effekter på kreditmöjligheter och kreditkostnader för företag som inte uppfyller taxonomikriterierna. Dessa aktörer bör fortfarande behandlas rättvist när de söker nödvändiga finansiella medel.

3.16

Mot denna bakgrund hänvisar EESK till ett expertutlåtande från vetenskapsrådet vid det tyska finansministeriet som visar på att det är mycket svårt att försöka styra användningen av kapitalflöden i den reala ekonomin genom finansiell reglering och att detta skulle kräva långtgående, detaljerad och en i det närmaste heltäckande lagstiftning. En sådan taxonomi medför risk för hög komplexitet och oskäligt höga administrativa kostnader (7).

3.17

De enda obligatoriska inslagen i paketet som är relevanta för detta yttrande är bestämmelserna om transparens i artiklarna 4–7 i taxonomiförordningen och de ändrade delegerade akterna om marknader för finansiella instrument, försäkringsdistribution och olika förvaltaruppdrag, som syftar till att öka medvetenheten om de möjligheter och risker som är förknippade med hållbara investeringar och säkerställa att kunder och presumtiva kunder får tillräcklig information i detta avseende.

3.18

De delegerade akterna avseende finansmarknaden verkar överlag ändamålsenliga och är därför lämpliga verktyg för att öka medvetenheten om hållbara investeringar och därmed bana väg för att kanalisera välbehövliga resurser till sådana investeringar.

3.19

I den delegerade förordningen fastställs miljöstandarder som ofta är mer ambitiösa än de i EU:s sektorslagstiftning. Med tanke på behovet av att förtydliga, som nämndes i punkt 3.6, kan dessa dubbla måttstockar leda till en förvirrande situation, inbegripet finansieringsproblem för aktörer som uppfyller de strängaste miljö-standarderna enligt EU:s sektorslagstiftning. EESK håller med om att det behövs en hög ambitionsnivå, men av praktiska skäl och för att undvika förvirring rekommenderar kommittén att man tillämpar de högsta miljöstandarder som fastställs i EU:s nivå 1-lagstiftning också på taxonomin, så att den effektivt kan uppfylla sin skyldighet att säkerställa transparens i fråga om finansiella produkter och förhindra grönmålning. Tillsammans med det som anförs i punkterna 3.6 och 3.13–3.16 ovan föranleder dessa skäl EESK att ifrågasätta huruvida den delegerade förordningen (en nivå 2-rättsakt) i sin nuvarande form, trots sitt lovvärda mål, är ändamålsenlig (8). EESK rekommenderar starkt kommissionen att lägga fram förslag för att höja standarderna i EU:s miljölagstiftning.

3.20

Det är allmänt känt att gröna finansiella produkter är attraktiva för finansmarknaderna. EESK välkomnar därför den grundläggande avsikten med taxonomin, nämligen att skapa transparens, förhindra grönmålning och uppmärksamma gröna finansiella produkter, men vill ändå varna för risken för osunda bubblor på finansmarknaderna.

3.21

EESK skulle välkomna initiativ som förbättrar taxonomisystemet på det sätt som beskrivs ovan för att bredda dess tillämpningsområde och förbättra det som ett betydelsefullt sätt att stödja EU:s överenskomna klimatpolitiska mål genom ett effektivt genomförande av EU:s miljölagstiftning, och uppmanar kommissionen att ta ytterligare initiativ i denna riktning.

3.22

Kommittén noterar att den viktiga frågan om EU:s taxonomi för klimat- och miljöskadlig verksamhet kvarstår. Den bör snarast behandlas.

4.   Särskilda kommentarer

Den delegerade förordningen

4.1

EESK betonar den viktiga roll som förnybar energi spelar i omställningen till hållbarhet. Vi uppmärksammar behovet av att säkerställa lämpliga omställningslösningar, som krävs bland annat för att se till att logistiskvärdekedjorna fungerar väl, samtidigt som det är ytterst nödvändigt att undvika inlåsningseffekter.

4.2

Det framgår av punkt 6.3 i bilaga I till den delegerade förordningen att bussar som uppfyller kriteriet om nollutsläpp av avgaser endast kommer att betraktas som hållbara om de används i stads- och förortstrafik, medan andra busstransporter endast kommer i fråga för så kallad omställningsverksamhet till och med den 31 december 2025 om de motsvarar den högsta euroklassen (Euro VI). I annat fall kommer ett kriterium om nollutsläpp av avgaser att tillämpas, men det framgår av texten att det endast räknas som en omställningsverksamhet som ska omprövas minst vart tredje år, i enlighet med artikel 19 i taxonomiförordningen. Det verkar inte finnas någon hänvisning till de standarder som fastställs i direktivet om rena fordon. Med tanke på osäkerheten om situationen efter den 31 december 2025, vem skulle då våga investera i ett bussföretag? Klassificeringen av de strängaste miljökraven i EU-lagstiftningen – Euro VI – som en omställningsverksamhet förefaller märklig och kan skapa förvirring.

4.2.1

Tunga nyttofordon – tunga lastbilar (kategorierna N2 och N3) i tjänster avseende vägtransport av gods (avsnitt 6.6) räknas som hållbara om de uppfyller kraven för att klassificeras som utsläppsfria fordon enligt artikel 3.11 i Europaparlamentets och rådets förordning (EU) 2019/1242 (9) med utsläpp under 1 g CO2/km eller, för fordon över 7,5 ton, ”om det inte är tekniskt och ekonomiskt möjligt” att uppnå nollutsläpp, om de uppfyller de låga utsläppsnormerna i enlighet med artikel 3.12 som en omställningsverksamhet. För lätta motorfordon med en högsta totalvikt på 3,5 ton (N1) gäller nollutsläpp av avgaser. Alla andra tjänster avseende vägtransport av gods är omställningsverksamheter.

4.2.2

Behandlingen av tunga nyttofordon visar på ett pragmatiskt förhållningssätt som borde ha använts oftare i den delegerade förordningen. Kravet på nollutsläpp av avgaser för lätta motorfordon (N1) i avsnitt 6.6 verkar vara oförenligt med avsnitt 6.5 om transport med motorcyklar, personbilar och lätta motorfordon där, utan uppenbar anledning, mindre stränga bestämmelser gäller.

4.2.3

Sammantaget förefaller den skiftande behandlingen av vägfordon i olika verksamheter vara inkonsekvent och rörig, utan någon förklaring av de mycket olika förhållningssätten i olika sammanhang.

4.3

Genom en återkommande bestämmelse i avsnitt 6 (Transport) i bilaga 1 utesluts fordon eller fartyg avsedda för transport av fossila bränslen, eftersom tillgången till sådana bränslen inte bör underlättas. Enligt skäl 35 kan det dock komma att bedömas om detta kriterium är ”användbart”. Det förefaller tveksamt att införa ett krav om det råder tvivel om dess användbarhet. Dessutom är kravet oklart. Ett fordon kan ofta transportera både fossila och alternativa bränslen. Det är oklart om kravet avser konstruktion eller användning av fordonet eller fartyget, så varken tolkningen eller konsekvenserna är tydliga.

4.4

Ytterligare exempel ges i bestämmelserna om klimatnyttoanalyser i punkterna 1.1, 1.2 och 1.3 i bilaga 1, som läggs till exempelvis beskogningsplaner, återställningsplaner för skog och skogsbruksplaner och som gäller ned till små företag på 13 hektar. Kraven förefaller tämligen komplexa och hänvisningen till tillgången till onlineverktyg som tillhandahålls av FN:s livsmedels- och jordbruksorganisation kommer sannolikt att vara en klen tröst för småbrukare och visar på den ofördelaktiga situationen för mindre företag, som är en följd av det uppifrån-och-ned-perspektiv som tillämpas i den delegerade förordningen.

4.5

Bevarandet av skogarna, inklusive kolsänkor, är förvisso en mycket viktig del av EU:s miljöpolitik, men de administrativa skyldigheterna måste fortsatt stå i proportion till målgruppernas resurser. De principer som tillämpas av Forest Stewardship Council är ett exempel på tydliga och rimliga principer för skogsbruk (10).

4.6

När det gäller klimatanpassning kan det hänvisas till bestämmelserna i punkt 1.3 i bilaga 2 om skogsförvaltning och i punkt 6.3 om persontransport på väg i städer och förorter och mellan städer, där det föreskrivs en analys av klimateffekterna av större investeringar som sträcker sig från 10 till 30 år.

4.7

Förklaringen i meddelandet att taxonomin inte godtar verksamhet som förbättrar de nuvarande miljöprestandanivåerna, men som inte når nivån där den kan anses bidra väsentligt, strider mot artikel 10.2 i taxonomiförordningen. Därför bör, såsom redan föreslagits, mer utrymme ges åt omställningslösningar.

---

(1)  Kommissionens delegerade förordning om komplettering av Europaparlamentets och rådets förordning (EU) 2020/852 genom fastställande av tekniska granskningskriterier för att avgöra under vilka villkor en ekonomisk verksamhet ska anses bidra väsentligt till begränsningen av eller anpassningen till klimatförändringarna och för att avgöra om den ekonomiska verksamheten inte orsakar någon betydande skada för något av de andra miljömålen (C(2021) 2800 final).

(2)  ”Climate Change 2021 – The Physical Science Basis”, 2021.

(3)  COM(2021) 188 final.

(4)  Europaparlamentets och rådets förordning (EU) 2020/852 av den 18 juni 2020 om inrättande av en ram för att underlätta hållbara investeringar och om ändring av förordning (EU) 2019/2088 (EUT L 198, 22.6.2020, s. 13).

(5)  ”Climate Change 2021 – The Physical Science Basis”, 2021.

(6)  Kommissionens förslag till förordning om europeiska gröna obligationer (COM(2021) 391 final – 2021/0191 (COD)).

(7)  ”Grüne Finanzierung und Grüne Staatsanleihen – Geeignete Instrumente für eine wirksame Umweltspolitik?” (Grön finansiering och gröna statsobligationer – Lämpliga instrument för en ändamålsenlig miljöpolitik?) – Vetenskaplig rådgivande nämnd vid Finansdepartementet – Utlåtande 02/2021

(8)  ”Sustainable finance – Eine kritische Würdigung der deutschen und europäischen Vorhaben” (Hållbar finansiering – en kritisk bedömning av tyska och europeiska projekt) München och Oberbayerns industri- och handelskammare; Leibnitz – Institutet för ekonomisk forskning vid Münchens universitet 2020.

(9)  Europaparlamentets och rådets förordning (EU) 2019/1242 av den 20 juni 2019 om fastställande av normer för koldioxidutsläpp från nya tunga fordon och om ändring av Europaparlamentets och rådets förordningar (EG) nr 595/2009 och (EU) 2018/956 och rådets direktiv 96/53/EG (EUT L 198, 25.7.2019, s. 202).

(10)  www.fsc.org.