EUR-Lex Access to European Union law

Back to EUR-Lex homepage

This document is an excerpt from the EUR-Lex website

Document 52020XC0403(02)

Meddelande från kommissionen Riktlinjer om EU:s katastrofbistånd och om gränsöverskridande samarbete inom hälso- och sjukvård i samband med covid-19-krisen 2020/C 111 I/01

C/2020/2153

OJ C 111I , 3.4.2020, p. 1–5 (BG, ES, CS, DA, DE, ET, EL, EN, FR, HR, IT, LV, LT, HU, MT, NL, PL, PT, RO, SK, SL, FI, SV)

3.4.2020   

SV

Europeiska unionens officiella tidning

CI 111/1


MEDDELANDE FRÅN KOMMISSIONEN

Riktlinjer om EU:s katastrofbistånd och om gränsöverskridande samarbete inom hälso- och sjukvård i samband med covid-19-krisen

(2020/C 111 I/01)

1.   Syfte och tillämpningsområde

Covid-19-pandemin har redan orsakat hårt tryck på sjukvårdssystemen i flera av EU:s medlemsstater. Många fruktar att deras tillgängliga intensivvårdsplatser inte kommer att räcka till. Sjukvårdspersonalen är överansträngd och bristen på arbetskraft ökar snabbt på många sjukhus. Ett antal länder ber om katastrofbistånd från EU och andra medlemsstater. Denna vädjan om hjälp har redan besvarats av några länder. På senare tid har regionala initiativ tagits för samarbete mellan sjukhus för att behandla Covid-19-patienter. Många tyska förbundsländer och Luxemburg erbjuder intensivvårdsplatser och sjukhusvård till italienska och franska patienter. Det räddar liv och bidrar till att lindra trycket på vårdsystemen under press genom att ge tillgång till intensivvårdsplatser. Detta är ett uppmuntrande och viktigt tecken på solidariteten inom EU. Eftersom det föreligger en exceptionell nödsituation är en mer samordnad strategi för gränsöverskridande hälso- och sjukvård (1) motiverad.

Europeiska kommissionen uppmanar nationella, regionala och lokala hälsomyndigheter att till fullo utnyttja

befintliga strukturer och mekanismer för att samarbeta och hjälpa patienter i behov av intensivvård genom att erbjuda tillgängliga sjukhusplatser, och

tillgänglig sjukvårdspersonal som utgör ryggraden i våra hälso- och sjukvårdssystem, och ge dem möjlighet att dela med sig av sina kunskaper och färdigheter och samarbeta med sjukvårdspersonal över gränserna.

På så sätt kan man avlasta de överbelastade hälso- och sjukvårdssystemen i medlemsstater som behöver det och så länge det inte äventyrar funktionen i ens egna system.

Kommissionen är fast besluten att hjälpa hälsovårdsmyndigheterna med följande:

Samordna begärda och erbjudna intensivvårdsplatser för patienter och sjukvårdspersonal med lämpliga kvalifikationer genom hälsosäkerhetskommittén och systemet för tidig varning och reaktion.

Samordna och samfinansiera akuttransport av patienter och sjukvårdspersonal med lämpliga kvalifikationer över gränserna om medlemsstater begär bistånd genom EU:s civilskyddsmekanism.

Klargöra reglerna om ersättning för vårdkostnader vid behandling i en annan medlemsstat i enlighet med förordningen om samordning av de sociala trygghetssystemen.

Klargöra överenskommelserna om patientrörlighet över gränserna: överföring av patientjournaler, kontinuitet i vården och ömsesidigt erkännande av föreskrifterna enligt direktivet om gränsöverskridande hälso- och sjukvård.

Uppmuntra lokala, regionala och nationella hälso- och sjukvårdsmyndigheter att använda bilaterala och regionala överenskommelser och kontaktpunkter, i den mån sådana finns, för att avlasta intensivvårdsinrättningar som behandlar covid-19-patienter i en närliggande region.

Uppmuntra medlemsstaterna och specialiserade icke-statliga organisationer att skicka sjukvårdspersonal med lämpliga kvalifikationer över gränserna.

2.   Hälsosäkerhetskommittén ska samordna gränsöverskridande bistånd inom hälso- och sjukvård

EU:s hälsosäkerhetskommitté (2), som består av företrädare för medlemsstaterna och leds av kommissionen, stöder informationsutbyte och samordning av beredskap för och reaktioner på allvarliga gränsöverskridande hot mot människors hälsa.

Via EU:s hälsosäkerhetskommitté och systemet för tidig varning och reaktion ska kommission underlätta samordningen av ansökningar om gränsöverskridande bistånd inom hälso- och sjukvård. Biståndsansökningar kan handla om intensivvårdsplatser, behandling och överföring av patienter och om sjukvårdspersonal med lämpliga kvalifikationer.

Den behöriga myndigheten i den medlemsstat som behöver bistånd ska anmäla detta till medlemsstaterna och kommissionen genom systemet för tidig varning och reaktion. Det är de nationella myndigheterna som ska fastställa kriterierna för när man kan ansöka om bistånd från EU.

Medlemsstater som har möjlighet att erbjuda bistånd kan svara på begäran via systemet för tidig varning och reaktion. När ett erbjudande har godkänts samordnar de samarbetande medlemsstaterna alla detaljer rörande biståndet direkt med varandra och med sjukhusen.

Kommissionen kommer regelbundet att uppdatera en sammanfattande tabell över begäranden och tillgängligt bistånd, och hälsosäkerhetskommittén kommer att hållas informerad.

3.   Akuttransport av patienter: samordning och samfinansiering

Centrumet för samordning av katastrofberedskap ger dygnetruntservice för att samordna och samfinansiera nödvändig sjuktransport.

När en medlemsstat begär sådant bistånd aktiverar centrumet för samordning av katastrofberedskap unionens civilskyddsmekanism i enlighet med sina standardförfaranden (3).

4.   Ersättning av patientens vårdkostnader i den behandlande medlemsstaten

Ersättningen av vård styrs av förordningen om samordning av de sociala trygghetssystemen (4).

Patienter som måste transporteras till ett sjukhus i en angränsande eller annan medlemsstat som erbjuder bistånd ska normalt ha förhandstillstånd från den behöriga socialförsäkringsinstitutionen. Med tanke på covid-19-pandemin och den akuta situationen är detta inte praktiskt genomförbart.

Kommissionen uppmanar medlemsstaterna att inta en pragmatisk hållning för patienter som kräver akut vård och med tanke på det allmänna nödläget bör man överväga ett allmänt förhandstillstånd för att säkerställa att man ersätter alla utgifter som värdlandets hälso- och sjukvård har.

Vi rekommenderar att det ska vara tillräckligt att den behöriga medlemsstaten ser till att patienten har en handling som intygar att han/hon ersätts vid inläggning på sjukhus eller andra praktiska arrangemang som de berörda medlemsstaterna kan komma överens om. Den här vägledningen gäller för akut sjukvård endast i samband med covid-19-pandemin.

För patienter som fortfarande har tillgång till icke-akut planerad hälsovård gäller i princip de vanliga förfarandena för hälso- och sjukvårdsbehandling i en annan medlemsstat (5).

5.   Vårdformer för gränsöverskridande patienter

Medlemsstaterna ska dela patientöversikter och e-recept på MyHealth@EU, där denna tjänst används (6). Dessutom ska patienterna få en kopia av sina journaler för att underlätta behandlingen i en annan medlemsstat och vid uppföljningsbehandling i hemlandet.

Hälsovårdsmyndigheterna kan behöva vidta ytterligare åtgärder för att säkerställa kontinuitet i vården, med tanke på eventuella skillnader i behandlingsprotokoll mellan gränserna.

Den allmänna principen om ömsesidigt erkännande av recept gäller i enlighet med direktivet om gränsöverskridande hälso- och sjukvård (7).

De nationella kontaktpunkterna för gränsöverskridande hälso- och sjukvård kan ge allmän information för gränsöverskridande patienter (8).

6.   Fri rörlighet för patienter över de inre gränserna

För EU-medborgare gäller fortfarande reglerna i direktivet om fri rörlighet (9). Patienter som behöver akut vård på en hälsovårdsinrättning i en annan medlemsstat ska inte nekas inresa om det finns tillfälliga gränskontroller vid de inre gränserna. Patienter som reser för att få icke-akut vård i en annan medlemsstat bör kontrollera att de kan resa trots gränskontrollerna.

Akuttransporter bör prioriteras inom transportsystemet (via ”gröna körfält” (10) i enlighet med covid-19-riktlinjerna för gränsförvaltning).

Lämpliga säkerhetsåtgärder måste vidtas för personer som identifierats som en risk för folkhälsan på grund av covid-19.

7.   Gränsöverskridande hälso- och sjukvårdssamarbete i gränsregioner

EU stöder genom sina Interregprogram samarbete och integration av hälso- och sjukvårdssystem i gränsregionerna. Det innebär att sju zoner med organiserad tillgång till gränsöverskridande hälso- och sjukvård har skapats längs den fransk-belgiska gränsen. Larmcentraler i Niederösterreich, Södra Böhmen och Södra Mähren är ihopkopplade i realtid för att möjliggöra gränsöverskridande utsändning av ambulanstransporter i enlighet med initiativet Healthacross. I Oberrhein vid gränsen mellan Frankrike, Tyskland och Schweiz samordnas genom TRISAN-projektet nätverksaktiviteter för att uppgradera kompetensen hos hälso- och sjukvårdspersonal.

Många projekt i Interreg-regioner bidrar nu till en mer samordnad strategi mot pandemin. EU-regionen Maas-Rhen i området Maastricht-Aachen-Liege-Hasselt har inrättat ett krishanteringscentrum (Task Force Corona). Det gränsöverskridande sjukhuset Cerdanya Hospital (ES) mellan Frankrike och Spanien samarbetar med franska sjukhus för gemensamt utnyttjande av intensivvårdskapacitet och personal, och med gränspolisen för att se till att patienter och hälso- och sjukvårdspersonal kan passera gränserna.

Medlemsstaterna och de regionala och lokala myndigheterna bör utnyttja Interregprogrammens maximala flexibilitet för att hantera pandemins utmaningar. Många gränsregioner har redan erfarenhet av och strukturer för samarbete, även inom hälso- och sjukvård, vilket nu bör utnyttjas fullt ut för att hjälpa varandra i en anda av EU-solidaritet.

8.   Hälso- och sjukvårdspersonal samarbetar över gränserna

Fri rörlighet för hälso- och sjukvårdspersonal

Det är av ytterst vikt att personal inom kritiska yrkesgrupper kan ta sig dit de ska utan fördröjning. Medlemsstaterna bör underlätta en smidig gränspassage för hälso- och sjukvårdspersonal och ge dem obehindrad tillgång till arbetet på en sjukvårdsinrättning i en annan medlemsstat (11).

Akutsjukvårdsgrupper

Medlemsstaterna eller specialiserade icke-statliga organisationer kan sända sjukvårdspersonal med lämpliga kvalifikationer över gränserna, som svar på begäranden om bistånd.

Åtta europeiska akutsjukvårdsgrupper har redan blivit eller är på väg att bli ackrediterade av WHO för internationellt katastrofbistånd och kan sändas ut via unionens civilskyddsmekanism som svar på en begäran. Den befintliga kapaciteten är för närvarande begränsad eftersom personalen i de flesta fall kan vara fullt upptagna i sitt hemland. De europeiska sjukvårdsgrupperna skulle dock kunna utökas genom att man aktiverar ytterligare ekonomiskt stöd från EU.

Erkännande av yrkeskvalifikationer inom hälso- och sjukvård

Många yrkesgrupper inom hälso- och sjukvård, som läkare med grundutbildning, ett antal medicinska specialiseringar som lungsjukdomar, immunologi och smittsamma sjukdomar och allmänsjuksköterskor, bygger på en minimiharmonisering enligt direktivet om erkännande av yrkeskvalifikationer (12). När det gäller tillfälliga tjänster krävs endast en enkel deklaration från dessa personer och de behöver inte vänta på beslut från värdmedlemsstatens myndigheter. För andra yrkesgrupper inom hälsa och sjukvård kan ett förfarande för ömsesidigt erkännande äga rum, om de behöriga myndigheterna anser det nödvändigt att jämföra innehållet i utbildningen.

I direktivet om erkännande av yrkeskvalifikationer fastställs det mesta som kan krävas av sjukvårdspersonal som vill flytta inom EU. Direktivet ålägger inte medlemsstaterna att införa restriktioner vad gäller erkännandeförfaranden och hindrar dem därför inte från att inta en mer liberal hållning inför inkommande hälso- och sjukvårdspersonal, oavsett om det gäller tillhandahållande av tjänster eller etablering. De kan exempelvis släppa kravet på förhandsanmälan och förhandskontroll av kvalifikationer eller tillämpa kortare tidsfrister för hantering av ansökningar, begära in färre dokument än vanligt och behöver inte kräva någon auktoriserad översättning. De kan också låta bli att insistera på en kompensationsåtgärd om värdmedlemsstaten anser att det inte finns någon större risk för patientsäkerheten.

Ytterligare vägledning från kommissionen om aspekter som rör gränsöverskridande rörlighet för hälso- och sjukvårdspersonal kan tillhandahållas.

Utbyte av kliniska kunskaper och expertis i EU: plattform till stöd för klinisk hantering av covid-19

Medlemsstaternas behöriga myndigheter och hälso- och sjukvårdspersonal uppmanas att använda plattformen till stöd för klinisk hantering av covid-19 för att säkerställa ett snabbt utbyte av kunskaper och erfarenheter mellan läkare från hela EU och EES om hur man hanterar patienter med allvarlig covid-19. Alla läkare som arbetar på ett sjukhus där man behandlar komplicerade covid-19-fall kan få tillgång till webbplattformen och få support från en särskild Helpdesk genom att sända ett e-postmeddelande till SANTE-COVID-CLINICIANS-NETWORK@ec.europa.eu.

9.   Ekonomiskt bistånd för gränsöverskridande hälso- och sjukvårdssamarbete

EU erbjuder ekonomiskt stöd via solidaritetsfonden till medlemsstater som drabbats av ett hot mot folkhälsan (13).

Sjukvårdsutgifter är också stödberättigande utgifter för länder och regioner enligt strukturfonderna, och ytterligare flexibilitet för att överföra medel har getts som en del av de samordnade ekonomiska åtgärderna mot covid-19-utbrottet.

Ytterligare ekonomiska medel ska göras tillgängliga från EU:s budget genom instrumentet för krisbistånd, efter godkännande av budgetmyndigheterna. De medel som kanaliseras genom instrumentet för krisbistånd förväntas täcka det gränsöverskridande samarbetet för att minska trycket på sjukvårdssystem i de EU-regioner som påverkats mest. Det gäller framför allt transport av vårdbehövande patienter till sjukhus i angränsande medlemsstater som kan erbjuda ledig kapacitet, gemensamt utnyttjande av vårdpersonal, mottagande av utländska patienter eller annan typ av ömsesidigt stöd och utplacering av tillfälliga hälso- och sjukvårdsinrättningar.


(1)  Gränsöverskridande hälso- och sjukvård så som det definieras i direktivet om gränsöverskridande hälso- och sjukvård är hälso- och sjukvård som tillhandahålls eller förordnas i en annan medlemsstat än försäkringsmedlemsstaten. Det gäller inte enbart hälso- och sjukvård som erbjuds i en angränsande medlemsstat.

(2)  Europaparlamentets och rådets beslut nr 1082/2013/EU av den 22 oktober 2013 om allvarliga gränsöverskridande hot mot människors hälsa (EGT L 293, 5.11.2013, s. 1.).

(3)  https://ec.europa.eu/echo/what/civil-protection/mechanism_en

(4)  Europaparlamentets och rådets förordning (EG) nr 883/2004 av den 29 april 2004 om samordning av de sociala trygghetssystemen (EGT L 166, 30.4.2004, s. 1.).

(5)  https://europa.eu/youreurope/citizens/health/planned-healthcare/index_sv.htm

(6)  Tjeckien, Estland, Finland, Ungern, Luxemburg, Malta och Portugal. Mer information finns på https://ec.europa.eu/health/ehealth/electronic_crossborder_healthservices_sv

(7)  Europaparlamentets och rådets direktiv 2011/24/EU av den 9 mars 2011 om tillämpningen av patienträttigheter vid gränsöverskridande hälso- och sjukvård (EGT L 88, 4.4.2011, s. 45.).

(8)  https://ec.europa.eu/health/sites/health/files/cross_border_care/docs/cbhc_ncp_en.pdf

(9)  Europaparlamentets och rådets förordning direktiv 2004/38/EG om unionsmedborgares och deras familjemedlemmars rätt att fritt röra sig och uppehålla sig inom medlemsstaternas territorier; Europaparlamentets och rådets förordning (EU) nr 492/2011 om arbetskraftens fria rörlighet inom unionen (EGT L 158, 30.4.2004, s. 77.).

(10)  https://ec.europa.eu/home-affairs/sites/homeaffairs/files/what-we-do/policies/european-agenda-migration/20200316_covid-19-guidelines-for-border-management.pdf

(11)  Meddelande om riktlinjer för fri rörlighet för arbetstagare under utbrottet av covid-19 – C (2020) 2051 final

(12)  Europaparlamentets och rådets direktiv 2005/36/EG av den 7 september 2005 om erkännande av yrkeskvalifikationer (EGT L 255, 30.9.2005, s. 22.).

(13)  Europaparlamentets och rådets förordning (EU) 2020/461 av den 30 mars 2020 om ändring av rådets förordning (EG) nr 2012/2002 i syfte att ge ekonomiskt bistånd till medlemsstater och länder som förhandlar om anslutning till unionen som är allvarligt drabbade av ett större hot mot folkhälsan (EGT L 99, 31.3.2020, s. 9.).


Top