Yttrande av Europeiska ekonomiska och sociala kommittén om Ändrat förslag till Europaparlamentets och rådets förordning om Europeiska socialfonden+ (ESF+)

[COM(2020) 447 - 2018-206-COD]

(2020/C 429/31)

Huvudföredragande:	Krzysztof BALON
Medhuvudföredragande:	Carlos Manuel TRINDADE

Remiss	Europaparlamentet, 17.6.2020 Rådet, 9.6.2020
Rättslig grund	Artikel 304 i fördraget om Europeiska unionens funktionssätt.
Presidiets beslut	9.6.2020
Ansvarig sektion	Sektionen för sysselsättning, sociala frågor och medborgarna
Antagande vid plenarsessionen	18.9.2020
Plenarsession nr	554
Resultat av omröstningen (för/emot/nedlagda röster)	215/0/6

1.   Slutsatser och rekommendationer

1.1

Europeiska unionens ekonomi, arbetsmarknad, sociala välfärd och hälso- och sjukvårdssystem har drabbats av en exempellös och djupgående chock på grund av covid-19-pandemin. Pandemin medför ett flertal enorma sociala utmaningar såsom en tilltagande ojämlikhet och snabbt ökande fattigdom till följd av förlorade arbetstillfällen, och bland sårbara grupper väntas den sociala utestängningen och utestängningen från arbetsmarknaden öka. Ett Europa som vill fortsätta att vara konkurrenskraftigt i den globala ekonomin och som vill slå vakt om, respektera och tillämpa principerna i den europeiska pelaren för sociala rättigheter måste se till att anpassa sin ekonomiska och sociala politik, särskilt i kristider. För att hantera dessa utmaningar bör EU vidta lämpliga åtgärder, inte minst i fråga om den fleråriga budgetramen, inbegripet Europeiska socialfonden+ (ESF+).

1.2

Under återhämtningsfasen är det viktigt att säkerställa konsekvens i användningen av olika EU-medel för att undvika fragmentering i insatserna på nationell nivå. Därför stöder EESK helhjärtat att man tillåter att ESF+-verksamhet kan medfinansieras med hjälp av faciliteten för återhämtning och resiliens. Dessutom bör användningen av ESF+ för att finansiera verksamhet till stöd för den gröna och digitala omställningen inriktas på kompetenshöjning och omskolning, som ett komplement till andra EU-medel inom ramen för den fleråriga budgetramen och faciliteten för återhämtning och resiliens.

1.3

ESF+-förordningen saknar tillräckliga medel för att tillgodose den sociala sammanhållningspolitikens behov. Därför motsätter sig EESK kraftigt en minskning av den totala finansieringsramen för ESF+ för perioden 2021–2027. Den obligatoriska omfördelningen av medel från ESF+ och/eller Eruf till Fonden för en rättvis omställning bör avskaffas. Medfinansieringsgraden från den nuvarande fleråriga budgetramen bör bibehållas.

1.4

Kommittén upprepar sin begäran från sitt föregående yttrande om att 30 % av de totala resurserna till ekonomisk, social och territoriell sammanhållning ska anslås till ESF+ och därutöver ska, inom ramen för ESF+, 30 % av medlen öronmärkas för social inkludering. Eftersom man i det ändrade förslaget föreskriver ett anslag på 5 % av medlen för att bekämpa barnfattigdom, är den här begäran det absoluta minimum som krävs. Samtidigt stöder EESK att man ökar minimianslaget för personer som varken arbetar eller studerar till 15 %. Man bör genom särskild finansiering ta hänsyn till den högre andelen kvinnor inom den här gruppen i vissa EU-regioner.

1.5

Med tanke på ESF+ roll i genomförandet av den europeiska pelaren för sociala rättigheter uppmanar EESK med kraft kommissionen och medlemsstaterna att överväga en lämpligare övervakning av den sociala situationen inom ramen för den europeiska planeringsterminen genom att införliva en förteckning över överenskomna indikatorer som kan tillhandahålla tillförlitlig och lämplig information om den sociala utvecklingen i EU. EESK kommer att utarbeta ett eget förslag till en sådan förteckning inom en snar framtid.

1.6

EESK noterar den sociala ekonomins, inklusive tillhandahållare av sociala tjänster, betydelsefulla roll i EU:s sociala dimension och dess väsentliga roll i tider av kris och återhämtning, och upprepar sin begäran från det föregående yttrandet (1) om att stöd till verksamhet inom den sociala ekonomin, däribland till ideella organisationer som tillhandahåller stöd och tjänster till människor, bör bli ett separat, specifikt mål i ESF+.

1.7

När det gäller användningen av ESF+ för att medfinansiera sociala tjänster av allmänt intresse, bör det i förordningen fastställas att sådana tjänster måste uppfylla kriterierna om universell tillgång, hög kvalitet och överkomliga priser. I samband med att delen för hälsa tas bort från ESF+ måste man bättre fastställa till vilken målgrupp resurserna för stöd till hälso- och sjukvård – men också långvarig vård för utsatta personer – riktar sig. Därutöver måste familjer och informella omsorgsgivare fastställas som en tydlig målgrupp för ESF+ så att man säkerställer att de får fullt stöd för att hantera framtida chocker.

1.8

För att främja den europeiska solidariteten, som påverkats kraftigt av den pågående krisen, behövs en avsevärd ökning av anslaget för transnationella eller gränsöverskridande projekt, nätverk eller komponenter.

1.9

Även om ESF+ omfattar ett särskilt mål om integrationen av tredjelandsmedborgare rekommenderar EESK att det införs ett skäl där det klargörs att det ur EU-lagstiftningssynpunkt inte finns några begränsningar för flyktingars, asylsökandes och migranters (från tredjeländer) tillgång till aktiva åtgärder eller socialt stöd för att få tillgång till sådana åtgärder. EESK uppmanar också medlemsstaterna att avstå från att införa begränsningar som förvärrar migranternas sociala utestängning. Detta gäller även andra sårbara grupper, såsom etniska minoriteter.

1.10

Vidare är det viktigare än någonsin att fullt ut tillämpa partnerskapsprincipen för att involvera arbetsmarknadens parter och andra civilsamhällesorganisationer. En avgörande förutsättning för att uppnå detta är tillräcklig finansiering av kapacitetsuppbyggnad för arbetsmarknadens parter och andra civilsamhällesorganisationer, särskilt av deras nätverk och förbund.

2.   Inledning

2.1

Den 30 maj 2018 antog Europeiska kommissionen sitt förslag till förordning om ESF+ (2) som speglade de extra utmaningar som EU står inför: bristande kompetens, otillfredsställande resultat i den aktiva arbetsmarknadspolitiken och i utbildningssystemen, utmaningar till följd av ny teknik och nya arbetssätt, låg arbetskraftsrörlighet och social utestängning. Den 17 oktober 2018 antog EESK ett yttrande om förslaget, vars huvudinnehåll fortfarande är giltigt (3). I reaktion på de sociala och ekonomiska konsekvenserna av covid-19-pandemin antog kommissionen den 28 maj 2020 ett ändrat förslag till förordning om ESF+ (4) – som behandlas i detta yttrande som utarbetats på grundval av kommissionens remiss av den 28 maj och Europaparlamentets remiss av den 9 juni 2020.

2.2

EU:s ekonomi, arbetsmarknad, sociala välfärd och hälso- och sjukvårdssystem har drabbats av en exempellös och djupgående chock på grund av covid-19-pandemin. De direkta och indirekta konsekvenserna av covid-19-pandemin har orsakat omfattande skador i alla medlemsstater och kommer att fortsätta att göra det. De kommer inte bara att leda till en kraftigt minskad BNP på kort sikt, utan också – särskilt på medellång och lång sikt – en ökning av den sociala ojämlikheten, fattigdomen och arbetslösheten, även bland unga människor. Den främsta utmaningen kommer att vara den snabbt ökande fattigdomen som ett resultat av, bland annat, förlorade arbetstillfällen och den ”nya” sociala utestängningen och utestängningen från arbetsmarknaden av utsatta grupper, däribland personer med funktionsnedsättning, romer och migranter.

2.3

Å andra sidan har EU problem med att hantera utmaningar i anslutning till förväntad livslängd, vilket tragiskt framgår av de antal äldre personer som dör av covid-19 på vårdinrättningar i flera medlemsstater. Det är inte bara äldre som berörs av problemen, det leder också till en försvagad solidaritet mellan generationerna, vilket måste hanteras på ett beslutsamt sätt på EU-nivå och nationell nivå.

2.4

Vidare har den senaste och pågående utvecklingen förvärrat de strukturella utmaningarna till följd av globaliseringen av ekonomin, hanteringen av migrationsströmmar och det ökade säkerhetshotet, omställningen till ren energi, den tekniska utvecklingen, en åldrande arbetskraft samt de tilltagande skillnaderna mellan efterfrågan och tillgång på kompetens och arbetskraft inom samma sektorer och regioner, något som särskilt små och medelstora företag har fått erfara. Europeiska unionen måste vara beredd att hantera nuvarande och framtida utmaningar genom att investera i relevant kompetens för att stödja de gröna och digitala omställningarna, se till att tillväxten gynnar alla genom att förbättra sysselsättnings- och socialpolitiken, samtidigt som den ekonomiska och industriella hållbarheten beaktas. EESK välkomnar stödet från ESF+ för de åtgärder som krävs för att uppnå dessa mål, som beskrivs det nya skäl 14 i förslaget.

2.5

För att hantera dessa utmaningar bör EU vidta lämpliga åtgärder, inte minst genom att anpassa den fleråriga budgetramen – inbegripet Europeiska socialfonden (ESF+) – till de nya ramvillkoren.

2.6

Även i kristider bör alla intressenter på europeisk, nationell och regional nivå följa reglerna för god förvaltning och efterleva rättsstatsprincipen i planeringen, genomförandet och utvärderingen av ESF+-verksamhet. Kommissionen bör se till att ansökningar till ESF+ som lämnas in av arbetsmarknadens parter och civilsamhällesorganisationer får en rättvis bedömning utifrån transparenta kriterier. Vidare är det viktigare än någonsin att försvara och på rätt sätt tillämpa partnerskapsprincipen, baserat på uppförandekoden, för att involvera arbetsmarknadens parter och andra civilsamhällesorganisationer. En avgörande förutsättning för att uppnå detta är tillräcklig finansiering av kapacitetsuppbyggnad för arbetsmarknadens parter och andra civilsamhällesorganisationer, däribland av deras nätverk och förbund.

2.7

EESK beklagar djupt valet att inte gå vidare med samråd med externa berörda parter i denna ändrade version av förordningen. Argumentet om att det är brådskande är inte skäl nog för att inte respektera den grundläggande principen om samråd med berörda parter rörande ändringar av en så viktig förordning. EESK välkomnar dock upplysningen om att samråd skett med medlemsstaterna och Europaparlamentet, vilket förhoppningsvis kommer att leda till betydande förbättringar av vissa delar av förslaget.

3.   Nyckelaspekter i Europeiska kommissionens ändrade förslag

3.1

Öka kraven på tematisk koncentration när det gäller ungdomssysselsättningen. Med tanke på faran med en extremt hög ungdomsarbetslöshet och en växande andel unga som varken arbetar eller studerar: Medlemsstater som har en andel unga som varken arbetar eller studerar (i åldersgruppen 15–29 år) över EU-genomsnittet bör avsätta minst 15 % av sina ESF+-medel inom ramen för delad förvaltning (i stället för de 10 % som angavs i kommissionens ursprungliga förslag) till riktade insatser och strukturreformer för att stödja unga.

3.2

Ta itu med barnfattigdom: kommissionen föreslår att ett skäl och en artikel införs om att medlemsstaterna ska avsätta minst 5 % av ESF+-medlen inom ramen för delad förvaltning för att ta hand om barn som lever i fattigdom.

3.3

Främja den gröna och digitala omställningen i överensstämmelse med EU:s industristrategi (5): utifrån antagandet om att ett ”nytt normalläge” kommer att uppstå efter covid-19-pandemin, kommer nya modeller kommer att uppstå i de europeiska industriekosystemen, inklusive nya lokala värdekedjor, som kommer att kräva nya färdigheter för nya typer av arbetstillfällen.

3.4

Medlemsstaterna ska strikt följa den övergripande jämställdhetsprincipen mot bakgrund av att de socioekonomiska effekterna av covid-19-pandemin har drabbat kvinnor i oproportionerligt hög grad.

3.5

Delen för hälsa tas bort från ESF+, men man behåller bestämmelser som syftar till att säkerställa synergieffekter och komplementaritet mellan åtgärderna när det gäller ESF+ och EU:s nya hälsoprogram, med tanke på att de både programmen måste samordnas. Europeiska kommissionen föreslår ett mycket förstärkt och fristående hälsoprogram (6).

3.6

Säkerställa att den rättsliga ramen för sammanhållningspolitiken tillhandahåller system som snabbt kan åberopas om exceptionella omständigheter skulle uppstå under nästa decennium: kommissionen föreslår tillfälliga åtgärder för användning av ESF+ som reaktion på exceptionella och ovanliga omständigheter, vilket omfattar undantag från vissa regler för att underlätta hanteringen av sådana omständigheter. Detta inbegriper, bland annat, att utvidga tillämpningsområdet för ESF+ så att det omfattar stöd till system för korttidsarbete som inte kombineras med aktiva åtgärder och tillgång till hälso- och sjukvård, även för människor som inte är omedelbart socioekonomiskt utsatta, samt att lätta på kraven på tematisk koncentration.

4.   EESK:s förslag rörande det ändrade förslaget till förordning

4.1

Ett Europa som vill fortsätta att vara konkurrenskraftigt i den globala ekonomin och som vill slå vakt om, respektera och tillämpa principerna i den europeiska pelaren för sociala rättigheter – särskilt högkvalitativa arbetstillfällen, utbildning av god kvalitet, bred och jämlik tillgång till hälso- och sjukvård samt sociala tjänster, social inkludering och aktivt deltagande i samhället för personer med funktionsnedsättningar och andra utsatta grupper – måste se till att anpassa sin ekonomiska och sociala politik, särskilt i kristider.

4.2

I anslutning till detta måste finansieringen av EU:s sociala dimension hanteras på lämpligt sätt genom faciliteten för återhämtning och resiliens och EU:s budgetram för 2021–2027, inklusive ESF+. Därför stöder EESK helhjärtat att ESF+ kan medfinansieras med hjälp av faciliteten för återhämtning och resiliens.

4.3

Dessutom bör användningen av ESF+ för att finansiera verksamhet till stöd för den gröna och digitala omställningen inriktas på kompetenshöjning och omskolning, som ett komplement till andra EU-medel inom ramen för den fleråriga budgetramen och faciliteten för återhämtning och resiliens. Under återhämtningsfasen är det viktigt att säkerställa konsekvens i användningen av olika EU-medel för att undvika fragmentering i insatserna på nationell nivå.

4.4

EESK motsätter sig starkt minskningen av den totala finansieringsramen för ESF+ för perioden 2021–2027 från det tidigare planerade beloppet på omkring 101 miljarder euro (i löpande priser) till det nuvarande planerade beloppet på omkring 97 miljarder euro. Denna minskning kan inte motiveras av borttagandet av delen för hälsa (för vilken runt 413 miljoner euro tidigare hade öronmärkts).

4.5

ESF+ kan komma att minska betydligt till följd av bestämmelsen i artikel 21a i förordningen om gemensamma bestämmelser, enligt vilken medlemsstaterna åläggs att omfördela mellan 1,5 och 3 euro från ESF+ och/eller Eruf per 1 euro från Fonden för en rättvis omställning (upp till 20 % av respektive fond). Därför bör denna obligatoriska omfördelningsmekanism avskaffas.

4.6

De föreslagna sänkningarna av EU:s medfinansieringssatser är oacceptabla och svåra att hantera inom ramen för de befintliga finansieringsstrukturerna. Medlemsstaterna överlåter en stor del av medfinansieringen på projektansvariga. I stället för att mobilisera ytterligare nationella medel leder EU:s lägre medfinansieringsgrad till att de organisationer som ska genomföra projekten hamnar i ekonomiska svårigheter. Medfinansieringsgraden från den nuvarande finansieringsperioden bör därför bibehållas.

4.7

Med tanke på att ESF+ är det viktigaste finansieringsinstrumentet för genomföra den europeiska pelaren för sociala rättigheter efterlyste EESK redan i sitt föregående yttrande (7) att 30 % av de totala resurserna till ekonomisk, social och territoriell sammanhållning skulle anslås till ESF+ och, därutöver, skulle 30 % av de befintliga medlen inom ramen för ESF+ öronmärkas för social inkludering.

4.8

Dessutom menar EESK att omfattningen av de ekonomiska och sociala utmaningarna under den sociala krisen i kölvattnet av covid-19 kräver en garanti om att ESF+ används på ett balanserat sätt över hela Europa. Kommittén upprepar därför sin invändning mot avskaffandet av minimiandelen (för närvarande 23,1 %) sammanhållningspolitiska medel. Ytterligare stöd till de yttersta randområdena och glesbefolkade områden samt främjande av arbetskraftens rörlighet är ett av målen för ESF+ och det hänger även nära samman med sammanhållningspolitiken.

4.9

I det ändrade förslaget föreskrivs ett anslag på 25 % av medlen till social inkludering och 5 % för att hantera barnfattigdom, men vi menar att kravet på att 30 % avsätts till social inkludering är det absoluta minimum som krävs. Dessutom bör det, beroende på den aktuella situationen i ett visst område, vara möjligt att avsätta mer än 5 % av finansieringen för att bekämpa barnfattigdom (som en del av de 30 % som avsatts för social inkludering). I detta hänseende bör åtgärderna för att ta itu med barnfattigdomen genomföras i enlighet med kommissionens rekommendation 2013/112/EU av den 20 februari 2013, Bryta det sociala arvet – investera i barnens framtid (8) och även med hänsyn till förstudien om en barngaranti Feasibility Study for a Child Guarantee (Final Report) (9).

4.10

EESK stöder ökningen av minimianslaget för personer som varken studerar eller arbetar till 15 %. Vi stöder kommissionens insatser för att främja riktade åtgärder för att öka ungdomars deltagande på arbetsmarknaden, inklusive ungdomar med invandrarbakgrund. Dessa åtgärder bör syfta till att ge ungdomar lämpliga färdigheter för att förbättra deras anställbarhet och till att säkerställa socialt skydd och kollektivförhandlingarnas räckvidd. Här uppmärksammar kommittén den avsevärt högre andelen kvinnor som varken arbetar eller studerar i vissa EU-regioner, vilket man bör ta hänsyn till genom att avsätta en motsvarande högre andel av finansieringen specifikt för kvinnor och stödja innovativa åtgärder som förhandlas fram på företagsnivå och som syftar till att förbättra balansen mellan arbete och privatliv.

4.11

EESK stöder en tematisk koncentration eftersom det säkerställer att politiska prioriteringar på EU-nivå genomförs av alla medlemsstater. Vi förespråkar dock att man kombinerar tematisk koncentration med viss flexibilitet och självbestämmande för medlemsstaterna när det gäller anpassning av programfinansieringen så att man undviker att skapa en administrativ börda för programförvaltningen. Om detta däremot skulle leda till en sänkning av kraven på tematisk koncentration för social inkludering efterlyser EESK kompletterande åtgärder, till exempel att man tillåter medfinansieringsnivåer på upp till 100 % för åtgärder som rör dessa specifika mål.

4.12

Med tanke på att ESF+ är inriktad på att genomföra den europeiska pelaren för sociala rättigheter bör man i ESF+-förordningen ta hänsyn till planer på att genomföra den europeiska pelaren för sociala rättigheter på EU och nationell nivå – som de huvudsakliga vägledande dokument som partnerskapsöverenskommelser och operativa program bör anpassas efter – och dessa planer bör övervakas inom ramen för den europeiska planeringsterminen. EESK uppmanar därför med kraft kommissionen och medlemsstaterna att överväga en lämpligare övervakning av den sociala situationen inom ramen för den europeiska planeringsterminen genom att införliva en förteckning över överenskomna indikatorer som kan tillhandahålla tillförlitlig och lämplig information om den sociala utvecklingen i EU. EESK har redan yttrat sig i denna fråga (10) och efterfrågat nya sociala indikatorer inom ramen för den europeiska planeringsterminen för att övervaka genomförandet av den europeiska pelaren för sociala rättigheter, samt landsspecifika rekommendationer på det sociala området, och kommittén kommer att utarbeta ett eget förslag till en sådan förteckning inom en snar framtid. I detta syfte bör kommissionen ta fram regler och förfaranden för att bekräfta sambandet mellan, å ena sidan, utkast till nationella dokument för planering av ESF+-utgifterna för perioden 2021–2027 och, å andra sidan, principerna i den europeiska pelaren för sociala rättigheter (den politiska ramen för arbetsmarknaden och utbildning som framför allt fastställs i kapitel I och II, medan ramen för att bekämpa fattigdom och social uteslutning bör fastställas i kapitel III).

4.13

I ESF+ tas inte tillräcklig hänsyn till frågor med koppling till den övergångsfas vi befinner oss i, t.ex. behovet av överläggningar – inom ramen för den sociala dialogen och kollektivförhandlingar – om antagandet av strategier för att minska antalet arbetstimmar utan att sänka lönerna, bättre balans mellan arbete och familjeliv, främjande av frivilligt deltidsarbete, nya anställningsformer, särskilt inom silverekonomin samt den cirkulära och sociala ekonomin och, mer allmänt, en omfördelning av arbete som gör att alla kan arbeta och samtidigt ha ett meningsfullt och hälsosamt liv. ESF+ bör stödja arbetsmarknadens parter och andra organisationer i det civila samhället vid utarbetandet av dessa strategier, liksom i spridningen av god praxis, och samtidigt främja åtgärder för att förmå medlemsstaterna att genomföra dessa strategier. Ett annat område där ESF+ skulle kunna vara proaktiv och innovativ är stödet till socialt värdefullt arbete.

4.14

När det gäller användningen av ESF+ för att medfinansiera sociala tjänster av allmänt intresse, bör det i förordningen fastställas att sådana tjänster måste uppfylla principerna om solidaritet och transparens samt kriterierna om universell tillgång, hög kvalitet och överkomlighet, i enlighet med de normer som fastställs i den frivilliga europeiska kvalitetsramen för sociala tjänster (11).

4.15

I anslutning till att delen för hälsa tagits bort från ESF+ måste man bättre fastställa till vilken målgrupp resurserna för stöd till utsatta gruppers tillgång till hälso- och sjukvård riktar sig, så att man tydliggör att framför allt hemlösa, irreguljära migranter och andra personer som saknar sjukförsäkring samt personer med funktionsnedsättningar och utsatta äldre omfattas. Därutöver är det nödvändigt att klargöra att ESF+ också omfattar långvarig vård och omsorg för utsatta grupper, med hänsyn till att flera medlemsstater efter pandemin antagligen kommer att behöva ompröva, omorganisera och/eller utveckla sina långvariga vård- och omsorgstjänster.

4.16

Anhörigvårdare (mestadels kvinnor) står redan för 80 % av den långvariga vården och omsorgen i Europa och som en konsekvens av covid-19 blev de från en dag till en annan tvungna att ensamma ta hand om sina familjemedlemmar. Att förena arbete och familjeliv blev fullständigt omöjligt och de blev tvungna att tillhandahålla vård och rehabilitering som många av dem inte hade någon utbildning för och utan minsta chans till andrum under nedstängningen. Familjer och informella omsorgsgivare måste därför fastställas som en uttrycklig målgrupp för ESF+.

4.17

EESK noterar den sociala ekonomins, inklusive tillhandahållare av sociala tjänster, betydelsefulla roll i EU:s sociala dimension och dess väsentliga roll i tider av kris och återhämtning, och upprepar sin begäran om att stöd till verksamhet inom den sociala ekonomin bör bli ett separat, specifikt mål i ESF+. Den sociala ekonomin skapar högkvalitativa arbetstillfällen och främjar social inkludering, inte minst genom att den tillhandahåller sociala, hälso- och sjukvårds- samt utbildningstjänster av allmänt intresse, samtidigt som den bidrar till deltagardemokratins och civilsamhällets utveckling. Dessutom har sektorn för den sociala ekonomin samt icke-vinstdrivande organisationer som tillhandahåller stöd och tjänster till människor visat prov på stor uthållighet och bidragit stort till att lindra effekterna av covid-19-krisen. Detta bör leda till att man stärker de sociala icke-vinstdrivande aktörer som redan finns och främjar investeringar i nya aktörer, i syfte att inte bara säkerställa ekonomisk tillväxt utan även det allmänna bästa och välbefinnandet.

4.18

Den omfattande datainsamlingen, särskilt av personuppgifter, har orsakat stora problem vid genomförandet av projekten. Deltagare i ESF-projekt kommer ofta inte i fråga för finansiering om de inte lämnar in fullständiga uppgifter. Trots ansträngningar för att förenkla ESF har kommissionen inte ändrat sitt förslag om indikatorer i bilagorna I och II till ESF+-förordningen. EESK rekommenderar därför att man avstår från att samla in irrelevanta uppgifter och anpassar de nödvändiga indikatorerna till det särskilda programmet. Antalet indikatorer bör minskas ytterligare.

4.19

Flera länder införde någon form av begränsning för flyktingars, asylsökandes och andra migranters (från tredjeländer) tillgång till antingen aktiva åtgärder eller till socialt stöd. Även om ESF+ inbegriper ett särskilt mål om att integrera tredjelandsmedborgare uppmanar EESK därför kommissionen att införa ett nytt skäl för att klargöra att det ur EU-lagstiftningssynpunkt inte finns några begränsningar när det gäller tillgången till aktiva åtgärder eller till socialt stöd för att få tillgång till sådana åtgärder, även om medlemsstaterna kan begränsa tillgången genom sin nationella lagstiftning. EESK uppmanar också medlemsstaterna att avstå från att införa begränsningar som förvärrar migranternas sociala utestängning.

4.20

Med tanke på behovet av att främja den europeiska solidariteten, som har påverkats kraftigt av den pågående krisen, efterlyser EESK även en avsevärd ökning av anslaget för transnationella projekt, nätverk och komponenter. Detta är nödvändigt för att bygga upp gränsöverskridande nätverk för ömsesidigt stöd men också för att främja en känsla av europeisk identitet bland medborgare i olika medlemsstater och i större utsträckning synliggöra det ekonomiska stöd som EU erbjuder sina medborgare. Medfinansieringskraven för dessa transnationella nätverk och projekt måste vara mer flexibla med tanke på de negativa konsekvenser som covid-19 har haft på transnationellt samarbete och ekonomisk bärkraft.

---

(1)  EUT C 62, 15.2.2019, s. 165.

(2)  COM(2018) 382.

(3)  Se fotnot 1.

(4)  COM(2020) 447.

(5)  COM(2020) 102.

(6)  COM(2020) 405.

(7)  Se fotnot 1.

(8)  EUT L 59, 2013, s. 5.

(9)  https://ec.europa.eu/social/main.jsp?catId=1428&langId=en.

(10)  EUT C 14, 15.1.2020, s. 1.

(11)  SPC/2010/10/8 final https://ec.europa.eu/social/BlobServlet?docId=6140&langId=en