23.5.2018   

SV

Europeiska unionens officiella tidning

C 176/5

—

med beaktande av kommissionens förslag till förordning om ändring av förordning (EU) nr 1303/2013 (förordningen om gemensamma bestämmelser) av den 6 december 2017 (1), och

—

med beaktande av

1.

ReK påpekar att främjandet av ekonomisk, social och territoriell sammanhållning är ett mål för all EU-politik (artikel 3 i EU-fördraget) och samtidigt en faktisk politik som föreskrivs i fördraget (artiklarna 174–177).

2.

Kommittén understryker att sammanhållningspolitiken – såsom den definieras i EU-fördraget – inte inbegriper någon skyldighet att finansiera allmänna strukturreformer i medlemsstaterna.

3.

Vi betonar att man för att följa subsidiaritetsprincipen måste definiera begreppet ”strukturreformer” som berättigar till ekonomiskt stöd från EU och fastställa deras omfattning. ReK noterar vikten av att göra detta på grundval av en analys av europeiskt mervärde eftersom artikel 2a i rådets förordning (EG) nr 1466/97 av den 7 juli 1997, till vilket det hänvisas i det aktuella förlaget, innehåller en alltför bred definition av begreppet ”strukturreformer”.

4.

Kommittén avvisar det skäl som ges för att iaktta subsidiaritetsprincipen, eftersom målet för sammanhållningspolitiken, såsom den genomförs genom de europeiska struktur- och investeringsfonderna, för vilka förordningen om gemensamma bestämmelser utgör den övergripande rättsliga ramen, inte är att stödja strukturreformer i medlemsstaterna, utan att minska skillnaderna mellan de olika regionernas utvecklingsnivåer och eftersläpningen i de minst gynnade regionerna.

5.

Vi noterar med oro att förslaget att låta stöd för strukturreformer omfattas av direkt förvaltning och att inte fastställa några krav på medfinansiering för dessa utgifter antyder en möjlighet till åternationalisering av sammanhållningspolitiken eftersom detta strider mot de principer om medfinansiering och delad förvaltning som den bygger på. Dessa principer är avgörande för att uppmuntra egenansvar, säkerställa goda styrelseformer och maximera sammanhållningspolitikens hävstångseffekt.

6.

ReK understryker att principen om flernivåstyre, som är rättsligt förankrad i artikel 5 i förordningen om gemensamma bestämmelser, kräver en samordnad insats, i synnerhet mellan de olika styresnivåerna, i enlighet med subsidiaritets- och proportionalitetsprinciperna, inklusive genom operativt och institutionellt samarbete, med hänsyn till utarbetandet och genomförandet av partnerskapsavtalet och programmen. Användning av medel från de europeiska struktur- och investeringsfonderna för att finansiera nationella reformer skulle därför kräva samordnade insatser mellan olika styresnivåer, vilket inte är möjligt enligt kommissionens förslag.

7.

Kommittén noterar med oro att inrättandet av ett system med ”kontanter för reformer”, såsom det som nu föreslås, skulle strida mot principerna om partnerskap och flernivåstyre och inte bidra till att uppmuntra lokalt och regionalt egenansvar för strukturreformer med relevans för EU, med tanke på att de flesta av dem kräver de lokala och regionala myndigheternas medverkan.

8.

Vi anser att det föreligger ett motsatsförhållande mellan användningen av medel från de europeiska struktur- och investeringsfonderna för att finansiera ”allmänna strukturreformer” i medlemsstaterna och skyldigheten till tematisk koncentration enligt definitionen i artikel 18 i förordningen om gemensamma bestämmelser.

9.

Kommittén oroas av att kommissionen föreslår att man gör en ändring i förordningen om gemensamma bestämmelser och använder ESI-fondernas resultatreserv för att finansiera ett reformverktyg som ännu inte har föreslagits och för vilket inga detaljer ännu finns fastställda.

10.

ReK understryker att syftet med den resultatreserv för de europeiska struktur- och investeringsfonderna som beskrivs i artiklarna 20–22 i förordningen är att stödja endast sådana program och prioriteringar vars delmål har uppnåtts och att ge incitament för framgångsrik förvaltning och framgångsrikt genomförande. Kommittén är orolig att den föreslagna minskningen av dessa incitament skulle avskräcka framgångsrika regioner och förvaltningsmyndigheter och samtycker därför inte till kommissionens förslag att använda delar av denna resultatreserv – om än på frivillig basis – till andra syften. Om kommissionens förslag antas av rådet och parlamentet bör genomförandet på frivillig basis vara ordentligt förankrat, så att ändringar i det nuvarande upplägget på programmen inom ESI-fonderna kan överlåtas till regioner och kommuner.

11.

Vi anser att klausulerna om deltagande och det frivilliga deltagandet i ett EU-system inte kan användas som argument för att hävda att förslaget inte har någon relevans ur ett subsidiaritetsperspektiv så länge som systemet inbegriper EU-finansiering som syftar till att uppnå mål i fördragen som är relevanta för alla EU:s medlemsstater. All EU-finansiering som beviljas måste i själva verket syfta till att uppnå mål i fördragen och ha en rättslig grund som är direkt kopplad till de mål som den är avsedd att uppnå.

12.

Kommittén är orolig att en ändring i förordningen om gemensamma bestämmelser i detta skede av genomförandet av den nuvarande programperioden, som görs före den resultatöversyn som planeras till 2019 (artikel 21), kan leda till rättslig osäkerhet och ytterligare förseningar i genomförandet av nuvarande program inom de europeiska struktur- och investeringsfonderna.

13.

Kommittén är också bekymrad över tidsplaneringen för det nya reformverktyget, eftersom resultaten av den föreslagna ”pilotfasen” inte kan ligga till grund för kommissionens förslag om den nya fleråriga budgetramen, som ska läggas fram i maj 2018. Om pilotfasen ska föreslås och antas av lagstiftarna och inledas under 2018 kommer det att bli mycket svårt att hinna samla in uppgifter om dess funktion och resultat före maj 2018. Eventuella förslag om ett reformverktyg för perioden efter 2020 kan då inte bygga på tidigare erfarenheter.

14.

Kommittén noterar att principen om att använda ESI-fonderna för att finansiera strukturreformer utan koppling till sammanhållningspolitikens mål infördes redan genom stödprogrammet för strukturreformer. Budgetanslaget för detta program räknas av från det tekniska stödet inom Eruf, och medlemsstaterna får bidra med ytterligare resurser från det tekniska stödet inom de operativa programmen. Vi vill understryka att detta oroväckande prejudikat nu förstärks genom EMU-paketet, med följder som underminerar grunden för sammanhållningspolitiken.

15.

Vi avvisar därför kommissionens förslag om att ändra förordningen om gemensamma bestämmelser i syfte att använda resultatreserven som stöd till strukturreformer i medlemsstaterna. ReK är redo att fullt ut utnyttja sin rätt att bestrida rättsakten vid Europeiska unionens domstol, i enlighet med artikel 8 i protokoll nr 2 om tillämpning av subsidiaritets- och proportionalitetsprinciperna.

16.

När det gäller den fleråriga budgetramen och programperioden efter 2020 är kommittén öppen för att i detalj diskutera banden mellan sammanhållningspolitiken, EU-relevanta strukturreformer och den europeiska planeringsterminen. Dessa band skulle behöva ingå som ett led i en övergripande EU-strategi för ekonomisk, social och hållbar styrning med utgångspunkt i Europa 2020-strategin. ReK anser att de lokala och regionala myndigheternas fulla delaktighet i alla stadier av en sådan strategi är en nödvändig förutsättning, i enlighet med vad som anges i ReK:s uppförandekod.

17.

Europeiska regionkommittén ger sin ordförande i uppdrag att översända denna resolution till Europeiska kommissionen, Europaparlamentet, det bulgariska rådsordförandeskapet och Europeiska rådets ordförande.