12.10.2017   

SV

Europeiska unionens officiella tidning

C 342/1

1.

Europeiska regionkommittén (ReK) välkomnar EU:s ytterst framgångsrika forskningspolitik, som genomförts genom på varandra följande ramprogram fram till Horisont 2020, det största integrerade forskningsprogrammet i världen, som bygger på vetenskaplig spetskompetens och påskyndande av innovation.

2.

Horisont 2020 är det viktigaste verktyget för att stödja utvecklingen av forskning och innovation i Europa inom ramen för den övergripande Europa 2020-strategin och för att genomföra det europeiska forskningsområdet.

3.

Kommittén bekräftar Europa 2020-strategins relevans, en strategi där man lägger fram en konsoliderad syn på ”kunskapstriangeln” (utbildning – forskning– innovation) och där en ändring av attityden till inlärning och målet om en högre utbildningsnivå för alla förblir grundläggande och där samarbete mellan universitet och företag ska främjas. Dessutom bör man eftersträva större samordning och komplementaritet med programmen Erasmus+ och Interreg, inklusive Interreg Europa, som syftar till mellanregionalt samarbete. Genomförandet av det europeiska forskningsområdet måste fortsätta och förutsätter att man uppnår flera mål, där bl.a. vetenskaplig spetskompetens är en avgörande och nödvändig aspekt, men inte den enda.

4.

Kommittén understryker den fortsatta relevansen i målen för det europeiska forskningsområdet och nyttan av att fortsätta uppnå dem, särskilt när det gäller gränsöverskridande samarbete, rörlighet för kunskap, en gemensam arbetsmarknad för forskare och innovatörer, jämställdhet mellan könen och tillgång till information och forskning.

5.

I syfte att stärka stödet för projektet för att bygga ett kunskapssamhälle i Europa föreslår kommittén att europeiska talanger ska identifieras och forskarnas karriärer följas upp. Forskare bör på europeisk nivå få tillgång till möjligheter att under övergångsfaser länka stödprogram till sin forskningskarriär och forskares integrering i näringslivet bör stärkas.

6.

Kommittén vägrar att inskränka budgetdebatten till bara ramprogrammet. Beroende på vilken bedömningsmetod som används varierar den del av sammanhållningspolitiken som ägnas åt forskning och innovation mellan 43 och 110 miljarder euro, och då ingår inte de stora bidragen från annan sektorspolitik och Junckerplanen.

7.

Kommittén efterlyser en återgång till innovation och forskning som en av de främsta prioriteringarna i samband med debatten om EU:s framtid och prioriteringarna i Romförklaringen (1), en förstärkning av den tvärgående styrningen i forsknings-, innovations- och utbildningsfrågor inom EU samt en ökning av EU:s övergripande budgetsatsning på forskning och innovation inom alla dessa politikområden i den nuvarande och den kommande fleråriga budgetramen. I detta övergripande sammanhang och i överensstämmelse med förslaget till rapport från Europaparlamentet (2) och rapporten från högnivågruppen av oberoende experter om att maximera inverkan av EU:s forsknings- och innovationsprogram (Lamy-rapporten) (3) bör budgeten för ramprogrammet utökas avsevärt för att åtminstone bevara det nuvarande ramprogrammets tillväxtdynamik (4). Under alla omständigheter får den nödvändiga stimulansen av forskning och innovation inte äventyra sammanhållningspolitiken, som förblir EU:s viktigaste finansieringsverktyg för att uppnå ekonomisk och social sammanhållning samt konvergens mellan dess kommuner och regioner. De sammanhållnings- och forsknings- och utvecklingspolitiska åtgärdernas fulla potential måste mobiliseras och kombineras för att främja regional utveckling.

8.

ReK efterlyser en ny gemensam ambition som inte bara avser vetenskaplig spetskompetens i Europa, utan även vetenskaplig spetskompetens och innovationsförmåga i Europa som helhet, genom att mobilisera all den potential som finns i alla Europas kommuner och regioner, bidra till att stärka deras kapacitet och främja öppen och samarbetsinriktad innovation.

9.

Denna ambition är särskilt viktig mot bakgrund av en globalisering vars effekter ännu inte bemästrats, särskilt på lokal och regional nivå, och där forskning och innovation kan leda till motståndskraft, högt mervärde och långsiktig konkurrenskraft.

10.

Kommittén har för avsikt att verka för en helhetssyn på den europeiska, nationella och regionala finansieringen, utan vilken denna ambition och debatten om EU:s budget skulle vara meningslösa. ReK framhåller betydelsen av Europa 2020-strategins mål om att alla medlemsstater ska avsätta 3 % av BNP för offentlig och privat forskning och innovation, som legat på 2,03 % sedan 2015 och som bl.a. undergrävs av de minskade anslagen i många medlemsstater. Därför är det nödvändigt att fortsätta att förstärka forsknings- och innovationssystemen, med hänsyn tagen till förhållandena i varje land och varje region, genom en bättre samordning av politiken på EU-nivå och genom att stimulera nödvändiga reformer på nationell och regional nivå, bl.a. genom den europeiska planeringsterminen och strategierna för smart specialisering.

11.

Det är nödvändigt att förtydliga debatten om synergierna, och kommittén föreslår därför fem operativa principer som skulle kunna vara gemensamma för EU, medlemsstaterna, regionerna och städerna:

12.

Ramprogrammets europeiska mervärde bygger i första hand på dess kollektiva och samarbetsinriktade dimension och på dess bidrag till att forskare och innovationsekosystem sammanförs i nätverk. Denna dimension bör även fortsättningsvis ha företräde framför stöd till enskilda projekt.

13.

Kommittén är bekymrad över minskningen i den genomsnittliga andelen godkända projekt vid ansökningsomgångarna. Andelen är lägre än under det tidigare ramprogrammet, vilket allvarligt hindrar programmets spridning i kommuner och regioner. Den konkurrens som krävs för en strategi för spetskompetens får inte leda till utestängning och alltför stor koncentration.

14.

Öppenheten i ramprogrammet måste bibehållas för att det ska vara tillgängligt i hela Europa och i Europas regioner, och även för EU-medborgarna. Vi efterlyser mer innovation i ramprogrammets verktyg i syfte att kombinera spetskompetens, inkludering och delaktighet.

15.

Det är viktigt att upprätthålla en balans mellan grundforskning och forskning som står nära utsläppandet på marknaden, samt mellan fri forskning och forskning som svarar på samhällets och de ekonomiska aktörernas frågor, i syfte att inrikta sig på både inkrementell innovation och radikal innovation, som båda kan skapa ny verksamhet och nya arbetstillfällen.

16.

Kommittén noterar det företräde som i dag ges åt projekt med hög teknisk mognadsgrad (TRL), som prioriterar inkrementell innovation genom att uppmuntra forskare att fokusera på mogna idéer som kan släppas ut på marknaden inom en kort tidsrymd. Samtidigt framhåller ReK att stöd till projekt med lägre teknisk mognadsgrad också är viktigt för att föra ut mer innovation på marknaden. Vi understryker betydelsen av banbrytande innovationer som bygger på lägre tekniska mognadsgrader och som gör det möjligt att snabbt kan erbjuda nya produkter och tjänster på marknaden. Under alla omständigheter bör stöd till små och medelstora företag för att få tillträde till marknaden och skapande av hållbara arbetstillfällen vara nyckelprioriteringar inom innovationspolitiken. Detta bör vara uppgiften för ett europeiskt innovationsråd.

17.

ReK efterlyser större hänsyn till alla former av spetskompetens och innovation, och påpekar att icke-teknisk innovation och social innovation skapar ett behov av ny kunskap som kan skapa nya områden med spetskompetens.

18.

Vi håller med om att det krävs ett fullständigt erkännande av den sociala innovationen, vilket innebär nya idéer (produkter, tjänster och modeller) som gör det möjligt att tillgodose samhälleliga behov i vid bemärkelse.

19.

ReK betonar att forskning och innovation inte enbart riktas till företag utan även är av intresse för den offentliga politiken, hälsa, kultur och samhällsliv samt den sociala ekonomin och nya ekonomiska modeller, vilka bidrar till att skapa nya partnerskap, nya verksamheter och nya sociala relationer. Därför bör man vid utnyttjandet av innovationsresultaten inte enbart fokusera på konceptet med en produkt med ett ekonomiskt värde på marknaden utan också på konceptet med en tjänst med ett socialt värde för medborgarna.

20.

Begreppet spetskompetens används för att beskriva mycket olika förhållanden. Kommittén föreslår att man ska skilja mellan följande frågor som ramprogrammet bör bidra till:

21.

Vid bedömningen av projektens genomslag bör man, såväl under ett tidigt skede, i fallet med förslag, som under senare steg, i fråga om beviljade projekt, beakta

22.

För att bidra till att främja spetskompetens i alla dess former föreslår kommittén en större roll för kommunerna och regionerna i det framtida ramprogrammet

23.

Två nya samhällsutmaningar bör införas för att utveckla vetenskapliga toppresultat för att bemöta stora utmaningar för de europeiska samhällenas framtid:

24.

Inom samhällsutmaningarna bör man ge större plats åt tvärvetenskaplighet, humaniora och samhällsvetenskap samt risktagande i syfte att främja nya idéer och lösningar, särskilt genom att införa ospecificerade ansökningsomgångar.

25.

ReK uppmuntrar till att anta en ny, kompletterande strategi som är baserad på uppdrag, för att med framgång genomföra utforskningar och stora projekt, och på tvärgående tyngdpunkter med utgångspunkt i modellen med smarta städer, miljöfrågor eller havsfrågor. Kommittén upprepar i detta syfte sin begäran om att man för nästa ramprogram bör anta ett mål om att 10 % av projekten ska ha en väsentlig inverkan på havs- och sjöfartsforskningen (5).

26.

Kommittén är förvånad över att många möjligheter som finns i de nuvarande förordningarna inte utnyttjas tillräckligt, och föreslår flera förbättringar:

27.

Kommissionen uppmanas att lägga fram bedömningskriterier som kan rättfärdiga de höga anslagen till stora företag inom ramen för Horisont 2020, trots att deras utgifter för forskning och utveckling knappt har ökat, och att som en följd av detta föreslå ändringar för nästa ramprogram.

28.

Det är nödvändigt att finansiera forskningsverksamhet genom bidrag. Kommittén beklagar tendensen att ersätta bidrag med lån, men inser att projekt med hög teknisk mognadsgrad, som befinner sig nära marknaden, måste kunna få tillgång till lån, vid sidan av andra instrument.

29.

Att utveckla finansiella verktyg till stöd för ramprogrammets mål är endast berättigat om de gör det möjligt att i partnerskap med finansinstitut täcka höga risker som marknaden inte lyckas täcka, t.ex. enligt InnovFin-modellen. Vi beklagar att Junckerplanen för närvarande endast i begränsad utsträckning används för att öka täckningen av detta slags risker.

30.

ReK understryker behovet av att förbättra finansieringen av innovationsprojekt för små och medelstora företag med fokus på Industri 4.0-program, som ett bättre sätt att strukturera den europeiska industrin och skapa en intern efterfrågan på teknik som främjar den europeiska utvecklingen.

31.

Vetenskaplig spetskompetens är inbyggd i innovationsnav och innovationsekosystem. De flesta Horisont 2020-stödmottagare (universitet, forskningsorgan, små och medelstora företag, organisationer i det civila samhället) har en stark förankring i sina kommuner och regioner, och kommunernas och regionernas kvalitet bidrar till den vetenskapliga kvaliteten. Detta förhållande måste till fullo erkännas i ramprogrammet.

32.

Den territoriella dimensionen måste beaktas systematiskt vid utformningen av all politik, eftersom strategierna för smart specialisering (RIS3) ger de vetenskapliga aktörerna och företagen resurser och skapar värde för kommunerna, regionerna och medborgarna.

33.

Strategier för smart specialisering har antagits och utarbetats av regionerna som ett sätt att strukturera investeringarna i forskning och innovation i syfte att främja ekonomisk utveckling, sida vid sida med andra regioner. Att samordna regionala och europeiska investeringar i strukturella projekt inom smart specialisering ökar ramprogrammets genomslagskraft och gör det möjligt att undvika finansiering av projekt som saknar förankring i verkliga lokala förhållanden.

34.

Ramprogrammet bör främja en förstärkning av forsknings- och innovationsförmågan i kommunerna och regionerna för att hjälpa dem på vägen mot spetskompetens, t.ex. när det gäller smart specialisering, och förbättra samtliga regioners förmåga att delta i Horisont 2020 genom att bidra med högkvalitativa projekt.

35.

Städerna är viktiga som innovationsnav som spelar en avgörande roll i arbetet med att skapa spetskompetens. En alltför hög koncentration av vetenskap i innovationsnav utgör också ett hinder för strävan efter en spridningseffekt till hela den ekonomiska och sociala strukturen. Det är nödvändigt att mobilisera fickor av spetskompetens som ligger långt från de centrala platserna. Vi påminner om regionalpolitikens viktiga roll på detta område.

36.

Kommittén föreslår ett nytt partnerskap för spetskompetens inom forskning och innovation i Europa mellan EU, medlemsstaterna, kommunerna och regionerna med utgångspunkt i förstärkt flernivåstyre, respekt för subsidiaritetsprincipen, en gemensam kultur av öppen innovation och vidareutveckling av gräsrotsinitiativ inom ramen för en nedifrån och upp-strategi.

37.

ReK anser att ramprogrammet i högre grad bör bidra till att stärka regionala innovationsnav och innovationsekosystem, att mer stöd bör ges till nätverk för tekniköverföring och att man bör inrätta en ny åtgärd för ”territoriella kopplingar” (”territorial connections”) för att erkänna och genom ramprogrammet finansiera territoriella expertnätverk med Vanguard-initiativet som förebild.

38.

ReK uppmanar pionjärregioner att bilda europeiska konsortier i syfte att skapa banbrytande innovationer i hela Europa. Att hitta möjligheter till samarbete, kartlägga delar av värdekedjan samt identifiera centrala aktörer och resurser genom smart specialisering är mycket viktiga steg i processen för att skapa europeiskt mervärde.

39.

Kommittén beklagar EU-13-ländernas  (6) bristande deltagande i Horisont 2020 efter halva genomförandetiden, och understryker skillnaderna i deltagande på regional och lokal nivå. Det är viktigt att mobilisera ramprogrammet, och inte bara sammanhållningspolitiken, i alla kommuner och regioner i EU för att stödja de bästa föregångarna inom spetskompetens och ge dem möjlighet att delta i europeiskt samarbete.

40.

Programmet ”Spridning av spetskompetens och bredare deltagande” inom Horisont 2020 bör fortsätta och utvidgas i detta syfte. Det behövs en specifik strategi för de regioner som släpar efter mest i utvecklingen av forskning och innovation och som ligger i länder som inte omfattas av detta program, vilket är fallet för de flesta av de yttersta randområdena, dock utan att man förlorar det grundläggande kriteriet spetskompetens ur sikte. Kommittén framhåller att endast en liten del av Horisont 2020 har mobiliserats för detta program (1 %). Det har inte heller gjorts några väsentliga framsteg när det gäller tillgången till ramprogrammet. Vi är förvånade över att de länder som är de främsta mottagarna av medel från Horisont 2020 också är det för detta program. Vi anser att detta undergräver legitimiteten i ramprogrammet och efterlyser nya initiativ.

41.

Kommittén föreslår en integrerad strategi för vägen mot spetskompetens som ska genomföras på grundval av en samordningsplan som är specifik för varje land och varje region för att arbeta med nödvändiga reformer, bygga upp kompetenscentrum som är öppna för alla, bekämpa kompetensflykt och delta fullt ut i de europeiska forskningsnätverken. Denna plan skulle medfinansieras med regionala, nationella och europeiska medel, bl.a. Horisont 2020 och de europeiska struktur- och investeringsfonderna.

42.

ReK föreslår i detta syfte att man ska ge bättre tillgång till europeiskt samarbete

43.

Kommittén betonar att samarbetet inom nätverken i enlighet med unionens värden bör ha företräde framför konkurrensen inom ramprogrammet, samt dessa nätverks betydelse som källor till projekt och spetskompetens.

44.

Kommittén framhåller i detta sammanhang betydelsen av programmet ”Kunskapsregioner”, som ingår i sjunde ramprogrammet, som har möjliggjort meningsfull interaktion med regionalpolitiken genom att bidra till att inleda långsiktiga samarbeten mellan lokala och regionala aktörer inom kunskapstriangeln, involvera den privata sektorn (bland annat små och medelstora företag) i ramprogramprojekt, stödja gränsöverskridande samarbete mellan innovativa ekosystem och integrera lokala och regionala aktörer i det europeiska forskningsområdet.

45.

ReK efterlyser en ambitiös politik för att utveckla dessa nätverk för samarbete

46.

Kommittén påpekar att det inom Horisont 2020 finns stora möjligheter att stödja dessa initiativ, undrar varför de har så låga anslag och utnyttjas i så begränsad utsträckning och efterlyser en större användning av samordnings- och stödåtgärder. Innovativa initiativ som genomförs av kommuner och regioner bör få större erkännande inom ramprogrammet. Kommittén efterlyser också ökat stöd till interregionalt samarbete kring strategier för smart specialisering, inom både Horisont 2020 och sammanhållningspolitiken.

47.

Kommunernas och regionernas deltagande i genomförandet av Horisont 2020 har ökat sedan starten, och fler och fler regioner har blivit partner i instrument för gemensam programplanering, t.ex. ERA-NET-insatser, Marie Skłodowska-Curie Cofund-insatser samt offentlig-privata partnerskap för forskning och innovation, såsom Clean Sky-initiativet.

48.

Kommittén skulle vilja att dessa gemensamt utformade insatser vidareutvecklas, och uppmanar till att förenkla och harmonisera genomförandereglerna och att t.ex. med medlemsstaternas samtycke underlätta regionernas deltagande i initiativ för gemensam programplanering (artikel 185).

49.

Kommittén uppmanar till att fortsätta förenkla den administrativa hanteringen av stöd, till att fortsätta och utöka centraliseringen av subventioner och stöd i en enda informationsportal och till att införa information om programmen på alla EU:s officiella språk. Detta ska även gälla för alla formaliteter och deltagarportalens plattform för stödförvaltning, i syfte att underlätta åtkomsten för deltagarna.

50.

Kommittén stöder mekanismerna för tilldelning av EU-tillägg i ramprogrammet till stöd för lokala och regionala spetskompetensinitiativ som mobiliserar omfattande och diversifierad finansiering.

51.

Erfarenheten av strategierna för smart specialisering och deras genomförande är en mycket värdefull återkoppling för styrningen av Horisont 2020 och det framtida ramprogrammet och vid utformningen av de arbetsprogram där man fastställer vilka områden som ska vara berättigade till finansiering. Kommittén uppmanar de myndigheter som deltar i denna programplanering att i större utsträckning involvera den lokala och regionala nivån i denna process så att den bättre svarar mot utmaningarna på fältet.

52.

Kommittén anser det vara grundläggande att man i de olika utmaningarna inom ramen för Horisont 2020 tar hänsyn till den socioekonomiska påverkan i regionerna, genom att programmets finansieringsområden utformas, planeras och identifieras på så sätt att de på ett effektivt sätt bidrar till en förbättring av livskvaliteten i alla europeiska regioner.

53.

ReK efterlyser en översyn av alla bestämmelser i ramprogrammet med hänsyn till principerna om subsidiaritet och komplementaritet för att stärka kopplingen mellan de olika aktörerna inte bara i fråga om gemensam finansiering utan också en ny ansvarsfördelning, genom att inrikta insatserna inom ramprogrammet på områden med europeiskt mervärde.

54.

Kommittén föreslår att kvalitetsstämpeln ”Seal of Excellence”, som tilldelas de bästa avslagna ansökningarna inom instrumentet för små och medelstora företag, ska vidareutvecklas så att den blir en verklig partnerskapsordning vars styrning delas mellan EU och regionerna för att på bästa sätt samordna deras insatser innan och efter det att ansökningarna lämnas in. Dessa principer gäller för de andra åtgärder som omfattas av ”Seal of Excellence”, såsom Marie Skłodowska-Curie-åtgärderna och stipendierna från Europeiska forskningsrådet, samt för alla andra projekt som bidrar till synergier.

55.

Kommittén understryker regionernas roll som försöksområden och tidiga användare (”early adopters”) genom offentliga upphandlingar. Man bör göra regelverket för denna verksamhet mer flexibelt och förenkla systemet för att stödja innovativa offentliga upphandlingar, som för närvarande används i alltför liten utsträckning och vars regler de upphandlande myndigheterna tagit till sig i alltför liten utsträckning.

56.

Vi erinrar om vikten av en 360o-strategi för innovation, för innovation som är både inkrementell och radikal, teknisk och icke-teknisk, designdriven och användardriven, social, öppen och samarbetsbaserad. Vi påminner om att de lokala och regionala naven och ekosystemen är de främsta drivkrafterna inom innovation, överföring och värdeskapande. Vi uppmanar kommissionen att i samband med inrättandet av det europeiska innovationsrådet beakta den roll som de lokala och regionala myndigheterna spelar i dessa frågor och att involvera dem i rådets framtida uppgifter.

57.

Kommittén föreslår att en ny struktur för instrumentet för små och medelstora företag införs i nästa ramprogram, där villkoren för programplaneringen och genomförandet innebär att regionerna involveras i både tidigare och senare led, så att instrumentet i större utsträckning passar för smart specialisering och lokal finansiering och för att mildra den negativa effekt på motivationen som den mycket låga framgångsgraden lett till.

58.

Kommittén motsätter sig varje förslag om att överföra en del av medlen i sammanhållningspolitiken till åtgärder inom ramprogrammet i syfte att finansiera fler projekt automatiskt eller stödja dessa ”kuggade spetskompetenser”. Kommittén tänker försvara regionalpolitikens autonomi och verka för den strategi som föreslås och som grundar sig på gemensam utformning och förstärkning av komplementaritet och samarbete.

59.

Det är nödvändigt att redan när projekten utformas beakta spridningseffekterna, frågan om spridningen av och egenansvaret för projektresultaten. Projekten har för närvarande begränsat genomslag på dessa områden. Kommittén anser därför att särskilda europeiska och lokala program bör utvecklas just för dessa aktiviteter. Kommunerna och regionerna bör i större utsträckning göras delaktiga i utnyttjandet och spridningen av projektresultaten inom ramprogrammet.

60.

Kommittén stöder också utvecklingen av verktyg som är inriktade på övergången från konceptbevis till marknad såsom pilotprojektet ”Snabbspåret till innovation” eller struktureringen av nya industrisektorer genom Innosup-initiativet och dess del ”klusterdrivna projekt för nya industriella värdekedjor (”cluster-facilitated projects for new industrial value chains”), och anser att de bör utvidgas.

61.

En blandning av stödverktyg för kluster riktade till grupper av företag snarare än till enskilda företag bör utvecklas för att möjliggöra sektorsövergripande metoder och samarbetsinriktade partnerskap i EU. Den roll som kluster kan spela som förbindelselänkar mellan aktörer inom regioner och utanför, som kanaler för företagsstöd till små och medelstora företag, bör dessutom avspeglas i EU:s politik.

62.

Kommittén uppmanar kommissionen att utvärdera effekterna av de reformer som infördes under 2013 för att främja synergieffekter mellan Horisont 2020 och ESI-fonderna.

63.

ReK beklagar att de framväxande industrierna inte beaktas tillräckligt inom den andra pelaren och att expertnätverken av innovationsnav och innovationsekosystem inriktade på framtidens industri såsom Vanguard-initiativet ges för lite stöd. De ihållande svårigheterna att finansiera industriella pilotprojekt och storskaliga demonstratorer är oroväckande. Kommissionen uppmanas att redan nu öka anslagen och överväga nya åtgärder på dessa punkter.

64.

Kommittén föreslår att man skapar ett program för stöd till demonstrationsinfrastruktur i syfte att främja bildandet av nätverk mellan olika testanläggningar, demonstratorer och pilotprojekt, med infrastrukturen för nätverksforskning som förebild.

65.

I en tid då framstegsbegreppet ifrågasätts och diskuteras måste förhållandet mellan vetenskap och samhälle ställas i centrum för överläggningarna om framtiden för EU:s forsknings- och innovationspolitik, oavsett om det rör sig om forskningens inriktning, villkoren för att bedriva projekt eller valen avseende utveckling av nya sociala och tekniska tillämpningar av vetenskap.

66.

Kommittén föreslår därför att man både ska främja tilliten till vetenskap och framsteg och utveckla en strategi för hållbar utveckling. ReK har i detta syfte för avsikt att försvara försiktighetsprincipen, som är en princip för aktsamhet där åtgärder vidtas med full medvetenhet om riskerna.

67.

Kommittén framhåller den viktiga fråga som öppen forskning (”open science”) för närvarande utgör, genom fri tillgång till forskningsresultat och publikationer, genom att allmänheten har tillgång till både tillförlitlig och mångsidig information och genom en diskussion med medborgare och berörda parter.

68.

Kommittén anser att det mellan den fria och den målinriktade forskningen måste finnas utrymme för dialog inte bara mellan vetenskapliga och ekonomiska aktörer, utan också med aktörer från det civila samhället, för att diskutera och tillsammans formulera de stora nya vetenskapliga frågorna, med respekt för var och ens oberoende.

69.

Det är ytterst viktigt att göra unga människor och deras familjer intresserade av vetenskap, teknik och alla yrken på dessa områden, inbegripet inom industrin. Särskild uppmärksamhet bör fästas vid att uppmuntra kvinnor till vetenskaplig och teknisk utbildning.

70.

ReK beklagar det låga anslaget till programmet ”Vetenskap med och för samhället”, dess fragmentering och därmed dess begränsade genomslag. Vi efterlyser en prioritering av åtgärder med europeiskt mervärde och inom ramen för ett verkligt samarbete mellan de berörda aktörerna, medlemsstaterna, kommunerna och regionerna.

71.

Kommittén försvarar principen om öppen forskning men vill bevara ramprogrammets särskilda karaktär, också mot bakgrund av Förenade kungarikets utträde ur EU. Kommittén hoppas att detta utträde inte leder till en minskning av resurserna för ramprogrammet, men förstår att denna fråga kommer att behandlas som ett led i de övergripande förhandlingarna med Förenade kungariket.

72.

Kommittén efterlyser en förstärkning av det internationella samarbetet inom ramprogrammet, inte bara med de associerade partnerna och tillväxtekonomierna utan även inom ramen för grannskapspolitiken eller politiken för olika havsområden, såsom Medelhavet.