11.4.2018   

SV

Europeiska unionens officiella tidning

C 129/11

1.1

Att förebygga radikalisering av unga människor kräver ett långsiktigt engagemang från olika aktörer, och det civila samhällets organisationer spelar en viktig roll. Det civila samhället bidrar till social och värdegrundad motståndskraft mot radikalisering.

1.2

Medlemsstaterna och EU-institutionerna måste se aktörerna i det civila samhället mer som partner i stället för att använda dem som verktyg i kampen mot våldsbejakande extremism. Bästa praxis, program och andra förebyggande initiativ finns redan på alla områden där man arbetar mot radikalisering, men de får inte tillräckligt hållbart och långsiktigt stöd och är sårbara för budgetnedskärningar.

1.3

EESK förespråkar antagandet av en bred strategi för att förebygga radikalisering. Strategin kräver en omfattande kapacitetsuppbyggnad inom alla relevanta sektorer och ska samla beslutsfattare, nationella institutioner (t.ex. polis och fängelser), socialarbetare (särskilt på ungdomsområdet), akademiker och medier, företagare och företag samt företrädare för det organiserade civila samhället, inklusive organisationer som företräder familjer och arbetsmarknadens parter, med särskilt fokus på ungdomsorganisationer.

1.4

Det behövs mer nationellt och europeiskt stöd till organisationer i det civila samhället, mer hållbara och långsiktiga budgetmedel och EU-omfattande samordning, nätverkande och politiska åtgärder. Därför måste ”EU:s strategi för att bekämpa radikalisering och rekrytering till terrorism” fästa ännu större vikt vid att involvera och stödja aktörer i det civila samhället, eftersom politikerna och samhället delar ansvaret för att bekämpa radikalisering. Programmet för att stärka det civila samhällets ställning, som lanserades via EU:s internetforum, kan utgöra ett stödjande initiativ i detta sammanhang (1).

1.5

Det civila samhällets och arbetsmarknadsparternas strukturer måste involveras mer i nätverket för kunskapsspridning om radikalisering (RAN) (2). Medlemsstaterna bör vara mer proaktiva när det gäller att uppmuntra RAN-liknande strukturer på regional eller lokal nivå.

1.6

RAN och kommissionens verktyg är steg i rätt riktning, men de behöver inriktas mer på organisationer i det civila samhället och få mer personal och medel för att kunna samla experter från den offentliga sektorn och det organiserade civila samhället.

1.7

Medlemsstaterna bör fullt ut utnyttja EU:s instrument och program för att förebygga radikalisering, inbegripet Europeiska nätverket för strategisk kommunikation – ett samverkande nätverk bestående av 26 medlemsstater som delar analys, goda metoder och idéer om hur man kan använda strategisk kommunikation för att motverka våldsbejakande extremism (3).

1.8

Fackföreningar spelar en viktig roll, eftersom de bl.a. företräder arbetstagare inom alla relevanta offentliga sektorer. I synnerhet denna personal måste utbildas i att förebygga radikalisering i nära samarbete med sakkunniga organisationer i det civila samhället.

1.9

EESK välkomnar inrättandet av kommissionens expertgrupp på hög nivå, som kommer att bistå kommissionen när det gäller att stärka åtgärderna mot radikalisering och våldsam extremism genom att förbättra den politiska samordningen och engagera alla relevanta aktörer, inklusive det civila samhället.

1.10

Anställda inom offentlig förvaltning (t.ex. skolpersonal) och familjer måste få tillgång till specifik rådgivning, stödtjänster och nätverk som bidrar till att upptäcka tecken på radikalisering och samtidigt förebygger alla typer av diskriminering.

1.11

EESK betonar vikten av formell och icke-formell utbildning för alla. Det är mycket viktigt för att alla ska kunna delta aktivt i ett samhälle präglat av mångfald och få lära sig kritiskt tänkande och mediekunskap och för att kunna bidra till samhällets motståndskraft mot de antidemokratiska, främlingsfientliga och populistiska strömningar som i vissa fall får allt större inflytande på debatten i det politiska mittfältet, som anpassar sig till främlingsfientliga stämningar och åsikter.

1.12

I arbetet mot radikalisering av unga människor måste man fästa särskild vikt vid och investera i det civila samhällets ungdomsarbete och ungdomsorganisationer som erbjuder alternativa förebilder och möjligheter. Man bör också satsa på säkra forum för dialog som inbegriper aktivt lyssnande och möjligheter att uttrycka personliga åsikter.

1.13

Investeringar för att ta itu med den mycket höga ungdomsarbetslösheten och den mycket utbredda osäkerheten på arbetsmarknaden i många EU-länder måste också ses som ett sätt att förebygga radikalisering. EESK anser dessutom att högre prioritet måste ges åt större investeringar i kampen mot fattigdomen och åt ungdomars integration i samhället, utbildningssystemet och arbetsmarknaden.

1.14

EESK understryker trossamfundens viktiga roll och sociala ansvar för det förebyggande arbetet mot radikalisering och efterlyser ett mer strategiskt engagemang i försvaret av den liberala demokratins regler och värderingar och främjandet av värdegrundad interkulturell dialog, fred och icke-våld.

1.15

Aktiva partnerskap med företag kan bidra till att förebygga radikalisering. Företagen bakom sociala medier måste också bekämpa hatpropaganda, alternativa fakta och extremistiska inlägg.

1.16

EU bör visa sitt starka engagemang i att förebygga radikalisering och samarbeta närmare med det civila samhällets organisationer i tredjeländer.

1.17

Det är viktigt att strypa finansiella flöden som stöder extremistiska organisationer, både inom EU och från tredjeländer, som motverkar myndigheternas och det civila samhällets insatser mot radikalisering.

2.1

Det här yttrandet tar upp långsiktiga, effektiva åtgärder som vidtas i ett tidigt skede för att förebygga radikalisering av unga människor. Med radikalisering avses i detta yttrande en process genom vilken enskilda personer eller grupper blir extremister (4) och i slutändan tar till, främjar eller förespråkar våld för att uppnå sina mål. Radikalisering som leder till våldsam extremism är en särskild process som inte får förväxlas med politisk radikalism eller icke-våldsamma radikala idéer eller verksamheter eller legitim demokratisk opposition. Den har nära kopplingar till våldsbejakande extremism, vilket Europaparlamentet beskrev i sin resolution från 2015, och kan uppstå i olika sociala sammanhang. Yttrandet lyfter fram de viktiga insatser som gjorts genom projekt i det civila samhället och samarbete mellan myndigheter, arbetsmarknadens parter och det civila samhället. Vi efterlyser också att man fortsätter att arbeta för att ta fram ett enhetligt EU-koncept, inklusive stöd, finansiering och samarbete från EU:s sida på ett hållbart och ändamålsenligt sätt.

2.2

EESK skulle vilja framhålla att man inom medlemsstaterna och i den akademiska världen måste arbeta på gemensamma definitioner och en gemensam förståelse av fenomenet radikalisering eller våldsbejakande, antidemokratiska handlingar, eller terrorism, samt kopplingarna mellan dessa koncept. EESK vill därför fortsätta att utforska dessa frågor ur det civila samhällets perspektiv för att bidra med ytterligare perspektiv på frågan.

2.3

Våldsbejakande extremism som motiveras av radikala ideologier har många ansikten, men många av dem är unga. Ofta rekryteras unga människor med varierande socioekonomisk bakgrund och stora skillnader i utbildningsnivå. Allt oftare rekryteras också unga kvinnor.

2.4

Det är vanligt att unga som lockas in i radikalisering som kan leda till våldsbejakande extremism känner sig utestängda och marginaliserade av samhället, eller att de känner osäkerhet i fråga om sin identitet eller inför förändringar. Radikala ideologier utlovar ofta vägledning, riktning och stöd i vardagen och kompensation för känslan av underlägsenhet som kan ha olika orsaker. Här kan det civila samhället spela en viktig roll genom att erbjuda alternativ och, mer allmänt, bidra till en hållbar social och värdegrundad motståndskraft mot radikalisering.

2.5

Radikaliseringen kan gå väldigt fort, ofta på bara några veckor eller månader. Sociala medier är snabba och anonyma plattformar för att rekrytera unga och sprida propaganda.

3.1

Medlemsstaterna har huvudansvaret för sin inre säkerhet. Men det är svårare att samordna och genomföra åtgärder på EU-nivå om samordningen mellan olika institutioner är oklar och det saknas en övergripande strategi. Det här blir allt mer problematiskt med tanke på att terrorism och radikalisering berör många olika länder och därför kräver mer EU-omfattande samordning, nätverk och politiska åtgärder.

3.2

Sedan 2005 genomförs alla EU-initiativ mot radikalisering i enlighet med EU:s strategi för att bekämpa radikalisering och rekrytering till terrorism som uppdaterades 2008 och 2014. EU:s strategi återspeglas också i de två meddelandena från 2014 (5) och 2016 (6) samt i flera slutsatser (7) från rådet, i Europaparlamentets betänkande från 2015 och Regionkommitténs yttrande från 2016 (8). Strategin behöver inriktas ännu mer på att involvera aktörer i det civila samhället och att stödja dem. Politikerna och samhället har ett delat ansvar för att komma till rätta med de ungas missnöje med den liberala demokratins värderingar och att motverka deras radikalisering.

3.3

Europeiska kommissionen kan ta åt sig äran av att på ett mycket tidigt stadium ha insett vikten av en övergripande strategi för att förebygga radikalisering. Kommissionen har uttryckt sitt stöd för det EU-omfattande utbytet av erfarenheter och bästa praxis genom RAN. I den europeiska säkerhetsagendan av den 28 april 2015 (9) aviserade kommissionen ett kompetenscentrum för RAN, som inrättades den 1 oktober 2015. Man bör också särskilt nämna EU:s internetforum, som lanserades den 3 december 2015. Utkastet till reviderade riktlinjer för EU:s strategi för att bekämpa radikalisering och rekrytering till terrorism av den 24 maj 2017 (10) stämmer bättre överens med RAN:s erfarenheter och rekommendationer och syftar därför också till att öka det civila samhällets deltagande i en bred strategi.

3.4

I sitt meddelande om att stödja det förebyggande arbetet mot radikalisering som leder till våldsinriktad extremism (11), meddelade kommissionen att den skulle lägga fram ett förslag till rådets rekommendation om främjande av social integration. EESK stöder dessa planer och uppmanar kommissionen att utarbeta och lägga fram ett sådant förslag inom den närmaste framtiden.

3.5

För att öka ansträngningarna att förebygga och motverka radikalisering som leder till våldsam extremism och terrorism och för att förbättra samordningen och samarbetet mellan alla berörda parter har kommissionen inrättat en högnivåexpertgrupp för att förebygga och motverka radikalisering (högnivågruppen av experter på radikalisering). Gruppen kommer att ge råd om den framtida utvecklingen av EU:s politik när det gäller att förebygga radikalisering som leder till våldsam extremism och terrorism, och om alternativ för ett mer strukturerat samarbete mellan olika aktörer på detta område, inbegripet yrkesverksamma och medlemsstater.

3.6

Trots detta anser EESK att EU:s och medlemsstaternas initiativ för att förebygga radikalisering och åtgärderna för att genomföra dem fortfarande är otillräckliga. Många av de pågående EU-initiativen fokuserar för mycket på det civila samhällets organisationer som verktyg (i stället för som partner) i kampen mot våldsbejakande extremism, t.ex. som verktyg för att ta fram motbudskap på nätet. EESK konstaterar också att initiativen främst drivs av krissituationer som de senaste årens terroristattacker. Resultatet blir att de främst tycks ha inriktats på islamistisk terrorism och en kortsiktig, bestraffande säkerhetspolitik (12), när det i praktiken finns fler extremisthot där religioner missbrukas som motivering och hot från extremistiska politiska grupper. Istället måste vi investera i varaktiga och långsiktiga förebyggande åtgärder. I sina yttranden om EU:s strategi för terrorismbekämpning (2011) (13) och EU:s Agenda 2030 (14) har EESK redan framfört åsikten att det civila samhället och lokala aktörer bör involveras mer och få ett större institutionellt stöd (15), eftersom de spelar en viktig roll för att skapa förtroende, socialt engagemang och demokratiskt deltagande lokalt, regionalt och nationellt.

4.1

EESK förespråkar starkt att man antar en bred strategi för att förebygga radikalisering. Detta kommer att kräva en omfattande kapacitetsuppbyggnad inom alla relevanta sektorer i syfte att samla beslutsfattare, nationella institutioner (t.ex. brottsbekämpande myndigheter och fängelser), socialarbetare, akademiker, medier, företrädare för det organiserade civila samhället och arbetsmarknadspartner på området (t.ex. fackföreningar som företräder poliser, fängelsepersonal och lärare).

4.2

EESK betonar civilsamhällets roll i att motverka radikalisering och att dess samlade bidrag inte får begränsas av säkerhetspolitiska aspekter. Detta yttrande ger exempel på insatser och projekt där det organiserade civilsamhället bidrar till ökad social hållbarhet och inklusion. Detta är ett av flera områden där civilsamhället kommer med viktiga bidrag som sträcker sig längre än tänkbara säkerhetspolitiska åtgärder.

4.3

EESK välkomnar därför nätverket av beslutsfattare för förebyggande nationella åtgärder som kommissionen inrättade i februari 2017. Syftet är att öka utbytet av kunskap och erfarenhet i medlemsstaterna och se till att de deltar flitigare i RAN:s verksamhet. Kommissionens nyligen inrättade högnivågrupp av experter på radikalisering är ytterligare ett steg mot att stärka utbytet mellan alla berörda parter.

4.4

Medlemsstaterna bör till fullo använda EU:s instrument och program för att förebygga radikalisering. Dessutom bör de själva anslå tillräckliga budgetmedel som det råder brist på nästan överallt. Åtgärderna mot radikalisering kräver ett långsiktigt engagemang om de ska leda till varaktiga resultat.

4.5

Fackföreningar spelar en särskilt viktig roll, eftersom de bl.a. företräder personal som är verksam på fältet i alla relevanta offentliga sektorer och kan tillhandahålla utbildning och tjänster till sina medlemmar. EESK efterlyser därför också tillräckligt med personal och resurser på alla nivåer inom socialtjänst och offentlig förvaltning, särskilt på lokal nivå. Till exempel kan ökad polisnärvaro på platser med hög brottsrisk förhindra att det uppstår laglösa områden med mycket stor förekomst av våld.

4.6

Formell och informell utbildning är mycket viktigt för att alla ska kunna delta aktivt i samhället. Utbildning kan skapa toleranta och pluralistiska samhällen genom att man sprider kunskap om liberala och humanistiska värderingar och normer som bygger på demokrati och rättsstatsprincipen. Skolor för allmän utbildning och yrkesutbildning liksom ungdomsarbetsinitiativ kan spela en viktig roll för att i ett tidigt skede förebygga radikalisering genom att lära ut kritiskt tänkande och mediekunskap (16). I kombination med fungerande arbetsmarknader kan de också främja social integration genom att erbjuda goda framtidsutsikter, framför allt för unga. Det räcker inte med bra utbildningssystem för att förebygga radikalisering, men de kan bidra till att öka motståndskraften.

4.7

Utbildningsinsatserna måste trappas upp även utanför de statliga skolsystemen. Dessutom måste relevanta initiativ i det civila samhället få ännu mer stöd för att skapa interkulturell medvetenhet och ett tydligt ställningstagande för frihet, liberal demokrati och rättsstatsprincipen. En kunskapsunderbyggd inställning till olika kulturer och världsreligioner, särskilt mot bakgrund av dagens migrationskris, kan aktivt bidra till det förebyggande arbetet. Att förmedla en icke förhandlingsbar förståelse för vårt samhälles värderingar som bygger på jämlikhet och lika möjligheter, t.ex. kvinnans och mannens roll, kan också hjälpa till.

4.8

Mer specifikt bör man investera mer i det civila samhällets ungdomsarbete och ungdomsorganisationer som erbjuder kultur, idrott och andra fritidsaktiviteter för att ge ungdomarna alternativa förebilder och möjligheter. Man bör också satsa på säkra platser för dialog och personliga uttryck.

4.9

Vid sidan av det statliga utbildningssystemet bidrar det civila samhället i hög grad till att ta fram bra motbudskap till ”erbjudandena” från radikala grupper, vilket EESK redan har påpekat (17). Trossamfund och framför allt vittnen, offer och överlevande från konfliktområden samt de som har lämnat extremistgrupper kan ge ett värdefullt bidrag genom att tjäna som förebilder. Det är just för att de har en avgörande roll att spela för att förebygga radikalisering som skolorna, det civila samhället och de lokala myndigheterna behöver mycket mer hjälp, stöd och pengar på lång sikt.

5.1

EESK stöder i synnerhet initiativet för att främja en dialog med beslutsfattare i medlemsstaterna och på EU-nivå och efterlyser ett formellt regelverk för regelbundet utbyte på alla nivåer, så att RAN kan ge medlemsstaterna och EU-institutionerna konkreta rekommendationer. En mer systematisk spridning av RAN:s rekommendationer och resultat skulle kunna maximera effekterna på alla nivåer. Högnivågruppen av experter på radikalisering kommer att kunna lämna rekommendationer i detta avseende.

5.2

EESK välkomnar i detta sammanhang idén att i varje medlemsstat sammanställa översikter av befintliga program för förebyggande och utträde. Sådana översikter skulle också kunna göras tillgängliga på EU-nivå, t.ex. genom RAN, för att stärka dialogen mellan myndigheter och aktörer i det civila samhället och därmed skapa samverkan och undvika program som överlappar varandra. Informationen om dessa initiativ i EU måste bli mycket bättre.

5.3

Instanser inom det civila samhället och arbetsmarknadsparterna som är intresserade av eller som redan är aktiva i arbetet med att förebygga radikalisering bör vara mer involverade i nätverket. Därför bör regionala och lokala strukturer som liknar RAN uppmuntras mer av medlemsstaterna.

5.4

Aktörer i det civila samhället och myndigheter, föreningar – inbegripet idrottsföreningar och organisationer som företräder familjer –, skolor, ungdomsorganisationer och ungdomsverksamhet, trossamfund, socialtjänster och polisen måste samarbeta genom att anamma ett samordnat och sektorsövergripande tillvägagångssätt så att strategier mot radikalisering kan sättas i verket på ett tidigt stadium. Därför måste i synnerhet personal som är verksam på fältet i alla relevanta sektorer utbildas i att förebygga radikalisering i nära samarbete med sakkunniga organisationer i det civila samhället. Dessutom måste personalen få tillgång till relevant rådgivning och nätverk som bidrar till att upptäcka tecken på radikalisering och samtidigt förebygger alla typer av diskriminering.

5.5

Lokala myndigheter och förvaltningar har en särskilt viktig roll i det förebyggande arbetet, eftersom de kan samla alla lokala aktörer. Befintliga finansieringsmekanismer i medlemsstaterna och på EU-nivå måste stärkas och bli lättare att få tillgång till tack vare mindre byråkrati, och omfattande hållbar finansiering måste tillföras.

5.6

EESK efterlyser mer investeringar i utbildning, yrkesutbildningssystem, ungdomsarbete och fritidsverksamhet som främjar integration och EU:s gemensamma demokratiska värderingar.

5.7

Medlemsstaterna satsar dock inte alls tillräckligt på bra möjligheter för unga och därmed på kampen mot radikalisering som kan underblåsas av social marginalisering och den brist på möjligheter som orsakas av avhopp från utbildning. Åtgärder mot den mycket höga ungdomsarbetslösheten och osäkra anställningsvillkor i många EU-länder måste också ses som ett sätt att förebygga radikalisering.

5.8

Frågor om identitet, könsspecifika och kulturella konflikter kopplade till roller, omfattningen av socio-ekonomiska konflikter och invandring samt diskriminering, social utestängning och mobbning kan utnyttjas av extremistgrupper och i extremistisk propaganda. Dessa frågor bör få en större roll i både skolundervisningen och fortbildningen inom den offentliga förvaltningen, t.ex. vid brottsbekämpande myndigheter och fängelser. De viktigaste ämnena i detta sammanhang, t.ex. medborgarutbildning, har dock en alltför blygsam plats i många EU-länders läroplaner. Det är fortsatt viktigt att utveckla den mediekompetens som ungdomar, föräldrar och lärare behöver när de använder internet och sociala medier.

5.9

Det är inte bara fattiga och arbetslösa unga som är mottagliga för radikalisering, men materiell fattigdom och brist på möjligheter och aktivt deltagande i samhället kan leda till socialt utanförskap som i sin tur kan bli en inkörsport för radikala rekryterare. Utöver större investeringar för att bekämpa fattigdomen efterlyser EESK (18) högre prioritet för integrationen av unga i samhället, skolan och arbetslivet. EESK upprepar sitt krav på stabila integrationssystem i medlemsstaterna, som gör det lättare för människor att komma in på arbetsmarknaden, få sina kvalifikationer erkända och gå yrkes- och språkutbildningar för att integreras i samhället. EESK avvisar alla former av diskriminering på etnisk eller religiös grund (19).

5.10

Det är mycket viktigt att familjerna till radikaliserade ungdomar får specifik rådgivning och hjälp. Om dessa familjer upptäcker förändringar hos unga släktingar som tyder på radikalisering måste de få tillgång till kontaktpersoner och nätverk. Organisationer och initiativ i det civila samhället måste få hjälp med att utforma program för dialog och kunskapsutbyte med marginaliserade unga och deras familjer.

5.11

Program mot våld i hemmet bidrar till att förebygga radikalisering, eftersom erfarenheter av sådant våld kan skapa falska förebilder och föreställningar, vilket ofta leder till brottslighet. Det krävs också mer institutionellt och ekonomiskt stöd.

5.12

Aktiva partnerskap med företag kan bidra till det förebyggande arbetet. Detta gäller särskilt IKT-sektorn. Innovativa verktyg i sociala medier och på nätet kan bidra till att sprida motbudskap till låg kostnad eller helst gratis. Företagen kan hjälpa det civila samhällets organisationer och yrkesverksamma att använda sina kommunikations- och mediekunskaper och stödja riktade reklaminitiativ och kampanjer.

5.13

Samtidigt måste internetleverantörerna delta i arbetet mot hatpropaganda, alternativa fakta och extremistiska inlägg på nätet. De borde också vara skyldiga att ta bort olagligt extremistiskt innehåll från sina webbplatser. Övervakningen av trafiken på internet får dock inte inverka negativt på medborgarnas privatliv (20).

5.14

Medlemsstaterna uppmanas i detta sammanhang att utveckla kommunikations- och mediekunskaperna hos aktörerna i det civila samhället så att man kan ta fram lämpliga åtgärder för att motverka spridningen av radikalt innehåll som uppmanar till våld och se till att andra yrkesverksamma och projekt får ta del av dem. Ett sätt att uppnå detta mål vore för medlemsstaterna att bidra på ett hållbart sätt till programmet för att stärka det civila samhällets ställning.

5.15

EESK efterlyser mer pengar till forskning, som EU redan skjuter till genom sina forskningsprogram för att förebygga radikalisering (i samband med kompetenscentrumet för RAN till exempel), och för att stärka nätverkandet mellan akademiker och experter från det civila samhället.

5.16

Radikaliseringen sker mycket ofta i fängelserna. I fängelsemiljön kombineras flera riskfaktorer såsom stor koncentration av personer, personliga situationer som präglas av uteslutning, gott om tid, osv. Det behövs proaktiva åtgärder för att underlätta en lämplig utbildning av fängelsepersonalen så att de kan upptäcka risksituationer. Det finns positiva erfarenheter på detta område, och lämpliga mekanismer för att förhindra sådana situationer. För att uppnå detta måste fängelserna ha en lämplig storlek och vara bemannade med kvalificerad personal, och förhållandet mellan storleken på fängelsepersonalen och antalet fångar måste vara sådant att det främjar återanpassning. Fackföreningarnas roll i denna sektor skulle kunna stärkas ytterligare, t.ex. genom att man anordnar utbildning och sprider erfarenheter via RAN.

5.17

Anställda på säkerhetsmyndigheter, fängelser, socialtjänster, skolor och andra offentliga institutioner som har täta kontakter med det organiserade civila samhället måste anamma en bred strategi som inte bara innehåller bestraffande åtgärder utan inriktas mer på utbildning i förebyggande insatser och ökad kunskap i ämnet. I detta syfte kan man få fram expertis och resurser på EU-nivå och främja ett riktat samarbete med det civila samhället.

5.18

Statliga och icke-statliga organ måste stärka sitt samarbete om återintegrering av före detta fångar för att garantera en lyckad social återanpassning. Många radikaliserade unga har ett brottsligt förflutet.

5.19

Det är svårt för före detta fångar att komma in på arbetsmarknaden på grund av det stigma som ofta är förknippat med en fängelsedom. Det är dock ett viktigt steg för att förebygga radikalisering. Arbetsmarknadens parter (främst arbetsgivare i det här fallet) uppmanas att bidra genom att ge de före detta fångarna en andra, och ofta en första, chans.

5.20

EU bör visa sitt starka engagemang i att förebygga radikalisering. Man bör också ha ett närmare samarbete med det civila samhällets organisationer i länder utanför EU där det finns en stor risk för radikalisering och som också kan eller kommer att bli centrum för radikalisering.

5.21

EU:s yttre åtgärder för terrorismbekämpning och staters och samhällens motståndskraft enligt EU:s globala strategi för utrikes- och säkerhetspolitik understryker behovet av att främja dialogen mellan kulturer och religioner genom att bredda partnerskapen med det civila samhället, sociala organisationer, trossamfund och den privata sektorn i dessa länder. Det finns en stor risk för att det civila samhällets insatser misslyckas på grund av att externa aktörer i länder utanför EU utövar ett stort inflytande, t.ex. genom att finansiera extremistiska rörelser i EU-länder och deras närområden. Sådana finansiella flöden måste stoppas.