8.5.2018   

SV

Europeiska unionens officiella tidning

C 164/73

1.

ReK upprepar sin ståndpunkt att avfallshierarkin utgör en grundläggande princip för den cirkulära ekonomin och instämmer i att processerna för energiåtervinning kan bidra till övergången till en cirkulär ekonomi, under förutsättning att de lösningar som väljs inte utgör ett hinder för att förebyggande av avfall, återanvändning av produkter och återvinning av avfall ska kunna ske i större utsträckning.

2.

I syfte att uppnå det ambitiösa målet om en helt och hållet sluten cirkulär ekonomi måste den politiska viljan att vidta nödvändiga åtgärder finnas på alla nivåer, och lika nödvändig är en varaktig förändring av den allmänna opinionen och konsumenternas beteende, samt skapandet av en stabil marknad för produkter och material baserade på sekundära råvaror.

3.

Energiåtervinning i mycket energieffektiva förbränningsanläggningar ur avfall som inte kan undvikas eller återvinnas är under vissa omständigheter en integrerad del av den cirkulära ekonomin och har en viktig roll i flera medlemsstater och regioner när det gäller att väsentligt minska användningen av deponier inom en snar framtid. Dessutom bidrar denna typ av energiåtervinning till energiförsörjningen.

4.

Planerna för energiåtervinning bör baseras på EU:s avfallshierarki, en maximalt minskad avfallsvolym och ett livscykeltänkande. Dessutom måste man inom ramen för den cirkulära ekonomin undvika ett skifte bort från den modell som bygger på en hög grad av återvinning i energiåtervinningssyfte, och därmed också undvika en överkapacitet vid dessa anläggningar. Det är dock viktigt att understryka att endast det avfall som lämpar sig för återvinning ska cirkuleras och att restavfall enbart i sista hand ska deponeras och att därför energiåtervinning ska väljas före deponering.

5.

Kommittén påminner om att ett fullständigt och korrekt genomförande av befintlig EU-lagstiftning om avfall är av största betydelse när det gäller att skapa lika villkor för avfallshantering i hela Europa.

6.

Kommittén uppmanar alla förvaltningsnivåer i medlemsstaterna att göra sitt yttersta för att minska deponeringen och mängden icke återvinningsbart avfall som förbränns, i synnerhet om det innebär att energin inte tas tillvara, och att särskilt fokusera på förebyggande av avfall, utveckling av separat insamling av avfall och investeringar i verksamhet som har en högre placering i avfallshierarkin.

7.

ReK framhåller att det enligt EU:s regioner förekommer enorma skillnader, inte bara avseende mängden kommunalt avfall utan även hur avfallet hanteras. En del regioner har redan överskridit unionens avfallsmål utan att använda sig av energiåtervinning, medan andra inte lyckas nå de fastställda minimimålen. Detta visar att införandet av system som ser likadana ut kan ge mycket olika slutresultat och att det lokala engagemanget för att uppnå de fastställda målen således är av avgörande betydelse.

8.

ReK påminner om att avfallshierarkin är en grundsten i EU:s avfallspolitik och avfallslagstiftning och samtidigt intar en nyckelroll för övergången till den cirkulära ekonomin. Dess viktigaste syfte är att tillhandahålla en prioriteringsordning som minimerar de skadliga miljöeffekterna och optimerar resurseffektiviteten i samband med förebyggande och hantering av avfall.

9.

Med tanke på de stora skillnaderna mellan medlemsstaterna och regionerna i fråga om förhållandena och möjligheterna till energiåtervinning ur avfall kan de lämpligaste sätten att uppnå de allmänna målen också skilja sig mycket åt och man bör därför undvika en universallösning.

10.

Biologiskt nedbrytbart avfall utgör en stor del av mängden hushållsavfall, och ReK betonar att man bör ägna större uppmärksamhet åt att uppnå en ökad återvinning av bioavfallet, t.ex. genom processer som anaerob nedbrytning av renare bioavfall som sorteras på lämpligt sätt, där materialåtervinning och energiåtervinning kombineras. Insamlingen av bioavfall bör genomföras utifrån de lokala och regionala förhållandena, med utrymme för utveckling och innovation i denna uppgift. Det är därför viktigt att insamlingen organiseras i enlighet med en lokal bedömning av hur man bäst kan uppnå återvinningsmålen i ramdirektivet om avfall, och att inte ålägga de lokala och regionala myndigheterna metodkrav för insamlingen.

11.

Med tanke på de olika utvecklingsnivåerna i EU:s regioner och de relativt höga kostnaderna för genomförandet av de allt bättre systemen för avfalls- och energiåtervinning bör man söka möjligheter att öka finansieringen för åtgärder av denna typ. Det är av intresse för medborgarna i alla medlemsstater.

12.

ReK vill uppmärksamma det faktum att även om den separata insamlingen är omfattande i flera regioner står återvinningskvoten inte i proportion till detta, och att man därför bör ta fram specifika politiska instrument för att komma tillrätta med denna obalans. Det är i synnerhet viktigt att fastställa krav för att främja användningen av sekundära råvaror, inom ramen för en lämplig priskonkurrens i förhållande till de ursprungliga råvarorna.

13.

Kommittén stöder utvecklingen av mekanismer för sortering och återvinning av avfall som leder till produktion av kvalitetsavfall med låg föroreningshalt. Det är också möjligt att använda andra metoder, såsom ersättning av fossila bränslen med avfall från dessa i förbränningsanläggningar för produktion av cement och kalk, anaerob nedbrytning av biologiskt nedbrytbart avfall eller produktion av bränslen som utvunnits ur avfall. Inrättandet av ny förbränningskapacitet är dock ett möjligt komplement och ska användas för att undvika att nya deponier anläggs i områden med liten avfallsförbränningskapacitet. Detta ger sammantaget en bättre miljönytta. Sådana förbränningsanläggningar ska dock kombineras med energiåtervinning.

14.

ReK håller med om att en förutsättning för en övergång till en cirkulär ekonomi är att man vid planeringen av hanteringen av avfall som inte kan återvinnas hittar rätt balans i fråga om kapaciteten för återvinning av energi ur avfallet, så att man undviker risken för ekonomiska förluster och skapandet av infrastrukturella hinder för ökad materialåtervinning.

15.

Med hänsyn till den cirkulära ekonomin påpekar kommittén att man i förbränningskapaciteten måste beakta transportavståndet för det avfall som ska bortskaffas samt parametrar såsom avståndet från andra anläggningar för sortering och behandling av avfall (och deras upptagningsområden), folkmängden i upptagningsområdet, mängden producerat avfall och förväntade förändringar av dessa parametrar, för att det ska vara möjligt att minimera de ytterligare negativa miljöeffekterna.

16.

ReK vill fästa uppmärksamheten på att man under bedömningen och planeringen av förbränningskapaciteten inte kan ta hänsyn till endast kommunalt avfall, med tanke på att en stor del av det avfall som används till energiåtervinning kommer från andra källor.

17.

Kommissionen har tyvärr ett ensidigt fokus på överkapacitet av avfallsförbränning i sina rekommendationer, men den stora andelen deponerat material i unionen visar att även underkapacitet är ett problem som man måste ta itu med. För att minska mängden avfall är det viktigt att ställa tydligare krav på återanvändningen och återvinningen av material och att uppmuntra användning av återvunna material vid produktionen av varor, dock med beaktande av behovet av att avlägsna skadliga ämnen ur kretsloppet.

18.

Kommittén håller med kommissionen om att energiåtervinning ur avfall visserligen har en viktig roll i flera medlemsstater för att undvika deponering, men att en överkapacitet vad gäller avfallsförbränning kan leda till en teknologisk inlåsning, vilket skulle kunna göra det svårare att uppnå avfallsmålen.

19.

Vi föreslår att äldre och mindre effektiva anläggningars energieffektivitet optimeras för att stödja EU:s självförsörjning på energiområdet och minska förbrukningen av icke förnybara fossila resurser. Om en sådan förbättring inte är ekonomiskt eller tekniskt möjlig bör de anläggningar som inte kan anpassas gradvis avvecklas och stödmekanismerna fasas ut, särskilt i medlemsstater med överkapacitet.

20.

Vi uppmanar de medlemsstater vars förbränningskapacitet är låg eller obefintlig att rikta in sina insatser på utveckling av separat insamling och återvinning av avfall – separat insamling vid källan bör uppmuntras, eftersom detta är avgörande för att få tillgång till avfall av god kvalitet som har ett högt återvinningsvärde – och att endast använda sig av energiåtervinning i större utsträckning under förutsättning att åtgärden varit föremål för en noggrann planering, med tanke på att det i huvudsak handlar om en tillfällig övergångslösning inom ramen för en övergång från ett system som bygger på deponering till ett annat system, vars slutmål är återvinning.

21.

Vi ställer oss positiva till avfallstransporter mellan medlemsstater och mellan regioner i energiåtervinningssyfte, för att undvika eller minska deponering, också med tanke på att detta bidrar till en bättre användning av befintlig förbränningskapacitet. Detta är ett komplement till nationella och regionala lösningar. Kommittén bedömer för övrigt att det är nödvändigt att beakta rättvise- och solidaritetsaspekterna när man bedömer om avfallstransporter mellan medlemsstaterna är motiverade, för att de berörda länderna och regionerna ska kunna dra nytta av transporternas miljömässiga, ekonomiska och sociala fördelar på ett jämlikt sätt.

22.

Kommittén framhåller det faktum att det förekommer enorma skillnader mellan medlemsstaterna och regionerna när det gäller mängden kommunalt avfall per invånare, som i vissa länder kan vara mer än dubbelt så stor som i andra länder. Dessa skillnader kan bero på många olika faktorer, och de lägsta mängderna kan förklaras antingen av ansvarsfull konsumtion eller av fattigdom, beroende på vilken medlemsstat eller region det handlar om. Strategierna för avfallshantering bör ta hänsyn till alla dessa aspekter, eftersom politiska verktyg och stödmekanismer som sinsemellan ser mycket olika ut kan vara effektiva när det gäller att uppnå de fastställda målen.

23.

Kommittén noterar att användningen av avfall som bränsle i enskilda hushålls kaminer i vissa regioner är ett stort problem som hänger samman med dels energifattigdom, dels vårdslöshet och bristande kunskaper om de negativa konsekvenserna av detta, och att denna användning, till skillnad från specialiserade förbränningsanläggningar utrustade med anpassade filtersystem, orsakar miljöskador och innebär stora risker för folkhälsan, förutom att den är oförenlig med de grundläggande villkoren för social integration. Kommittén uppmanar därför kommissionen att inkludera även kampen mot energifattigdomen i dess åtgärder för energiåtervinning ur avfall och att anta strategier för att förbättra kunskaperna om de negativa konsekvenserna av förbränning i hemmet.

24.

Det är viktigt att tydligt ange hur kostnaderna för avfallshanteringen ska finansieras och av vem, med tanke på att dessa kostnader redan innebär en oproportionerligt stor börda i förhållande till hushållens inkomster i flera medlemsstater. Det är därför nödvändigt att noga övervaka de ekonomiska och sociala konsekvenserna. Denna situation är särskilt problematisk för många öar och regioner i de yttersta randområdena, i synnerhet för dem som är överbefolkade och dem som är utsatta för ett hårt tryck från turismen.

25.

De lokala och regionala myndigheterna har en central roll när det gäller att uppnå EU:s gemensamma mål för avfallshantering, särskilt vad gäller hanteringen av kommunalt avfall, eftersom det är de som ska genomföra besluten och de stora skillnaderna mellan dem i fråga om deras förhållanden gör att det inte finns någon universallösning.

26.

ReK betonar vikten av investeringar via EU:s finansieringsmekanismer, såsom Europeiska fonden för strategiska investeringar (Efsi), i synnerhet deras roll för att attrahera privat finansiering av bättre och mer ”cirkulära” lösningar för avfallshanteringen. Kommittén ställer sig också positiv till stödet för att få ut mer avancerad energieffektiv teknik på marknaden, som utvecklats bland annat genom programmen för forskning och innovation.

27.

Kommittén uppmanar kommissionen att se till att medlemsstaterna i hög grad involverar de lokala och regionala myndigheterna i utformningen av strategin, antagandet av de nödvändiga tekniska och skattemässiga åtgärderna och utarbetandet av finansiella stödsystem samt i utbytet av god praxis.

28.

Deltagande från det organiserade civila samhället och allmänheten är en förutsättning för att främja miljömässigt ansvar bland medborgarna och för att bra beslut ska kunna fattas och genomföras effektivt. Vi rekommenderar medlemsstaterna att fastställa så tydliga prioriteringar för avfallshanteringen som möjligt och att därmed garantera ett nära samarbete mellan alla aktörer i avfallshanteringssystemet. Samarbete och transparens i avfallshanteringsprocesser är avgörande i detta hänseende.

29.

Kommittén anser att det är absolut nödvändigt att de finansiella stöden på alla nivåer justeras efter avfallshierarkin och i så stor utsträckning som möjligt omdirigeras mot förebyggande åtgärder, information till medborgarna, högkvalitativa system för selektiv avfallsinsamling och utveckling av infrastruktur för återanvändning och återvinning av avfall, samt mot forskning och innovation på området. Avfallet och de inkomster som genereras bör helst utnyttjas för att utveckla de lokala offentliga tjänsterna och minska kostnaderna för dem.

30.

Vi uppmanar kommissionen att stödja befintliga plattformar för erfarenhetsutbyte och överföring av kunskap i fråga om energiåtervinning ur avfall, spridning av beprövade metoder, samt relaterat tekniskt och ekonomiskt stöd, och att samtidigt beakta det faktum att många lokala och regionala myndigheter har tagit olika initiativ för att främja en effektiv resursanvändning och stödja en cirkulär ekonomi som kan tjäna som förebild för andra.

31.

Kommittén uppmanar kommissionen att bedriva ett nära samarbete med ReK för att stödja utbytet av god praxis mellan städer och regioner i syfte att få fram de bästa lösningarna när det gäller exempelvis fjärrvärme och fjärrkyla i städerna eller problem som uppstår i samband med att återvinningsföretag nekar att ta emot källsorterat avfall samt hur man får hushållen att källsortera sitt avfall, eftersom dessa erfarenheter kan bidra till att uppmuntra en ambitiösare utveckling av avfallshanteringen.

32.

Kommittén vill uppmärksamma kommissionen på det faktum att en förutsättning för en lämplig reglering och ett sunt beslutsfattande är att det finns tillförlitliga uppgifter att tillgå, som återspeglar de verkliga förhållandena och kan jämföras, vilket i dagsläget inte kan garanteras fullt ut, särskilt vad gäller olika typer av icke-kommunalt avfall.

33.

Det är viktigt att beakta olika kulturella och ekonomiska skillnader mellan medlemsstaterna och regionerna vid utarbetandet av åtgärder som syftar till att ändra befolkningens beteenden i fråga om källsortering av avfall. Det bör också noteras att öar och landsbygdsområden har särskilda geografiska behov och genomförandeutmaningar.

34.

ReK föreslår att kommissionen, medlemsstaterna och de lokala och regionala myndigheterna, som den politiska nivån närmast medborgarna, vidtar åtgärder på området utbildning och fortbildning som avsevärt kan förbättra kunskapen och medvetenheten hos allmänheten och de ekonomiska aktörerna om hållbar konsumtion, minskad avfallsmängd, skydd av naturresurserna och miljön, producentansvar och utformning av produkter och annonser, exempelvis genom att inkludera dessa ämnen i utbildningsprogram och informationskampanjer (som skulle kunna genomföras på sociala medier, genom skolbesök, offentliga evenemang, presskampanjer osv.).