Accept Refuse

EUR-Lex Access to European Union law

This document is an excerpt from the EUR-Lex website

Document 52017AE2879

Yttrande från Europeiska ekonomiska och sociala kommittén om Diskussionsunderlag om en fördjupad ekonomisk och monetär union [COM(2017) 291 final]

OJ C 81, 2.3.2018, p. 124–130 (BG, ES, CS, DA, DE, ET, EL, EN, FR, HR, IT, LV, LT, HU, MT, NL, PL, PT, RO, SK, SL, FI, SV)

2.3.2018   

SV

Europeiska unionens officiella tidning

C 81/124


Yttrande från Europeiska ekonomiska och sociala kommittén om Diskussionsunderlag om en fördjupad ekonomisk och monetär union

[COM(2017) 291 final]

(2018/C 081/17)

Föredragande:

David CROUGHAN

Remiss

Europeiska kommissionen, 5.7.2017

Rättslig grund

Artikel 304 i fördraget om Europeiska unionens funktionssätt

Ansvarig facksektion

Facksektionen för Ekonomiska och monetära unionen, ekonomisk och social sammanhållning

Antagande av facksektionen

5.10.2017

Antagande vid plenarsessionen

19.10.2017

Plenarsession nr

529

Resultat av omröstningen

(för/emot/nedlagda röster)

138/3/8

Inledning

Detta yttrande ingår i ett större paket av fyra EESK-yttranden om den europeiska ekonomins framtid (en fördjupad ekonomisk och monetär union, den ekonomiska politiken för euroområdet, kapitalmarknadsunionen och framtiden för EU:s finanser)  (1) . Paketet kommer mot bakgrund av den vitbok om EU:s framtid som nyligen lanserades av Europeiska kommissionen och tar hänsyn till ordförande Jean-Claude Junckers tal om tillståndet i unionen 2017. I linje med EESK:s resolution om EU:s framtid  (2) och tidigare yttranden om fullbordandet av EMU  (3) understryks i detta paket av yttranden behovet av en känsla av gemensamt syfte i unionens styrning, något som sträcker sig långt utöver tekniska strategier och åtgärder och först och främst är en fråga om politisk vilja och ett gemensamt perspektiv.

1.   Slutsatser och rekommendationer

1.1

Den gemensamma valutan och dess institutioner utgjorde en stabiliserande faktor i den globala finanskrisen och hade innan dess skapat fördelar för företag och medborgare i form av låg inflation, låga räntor och underlättande av handel och resande över gränserna.

1.2

Diskussionsunderlaget visar dock tydligt att EMU fortfarande är ofullständigt, och den ”ekonomiska” delen har släpat efter den ”monetära” pelaren i fråga om integration på EU-nivå, vilket hämmar dess förmåga att stödja penningpolitiken och nationell ekonomisk politik. Beslut som krävs för att korrigera institutionella och förvaltningsmässiga brister, som till en del ger upphov till euroområdets fortsatta sårbarhet, kan inte skjutas upp i all oändlighet. Det finns ett behov av att stärka den politiska viljan att befästa U-et i EMU, dvs. unionen.

1.3

Utvecklingen mot protektionism och den eventuella avvecklingen av exceptionellt låga räntor och kvantitativa lättnader skapar en mycket mer osäker värld där tidsramarna för att göra framsteg är begränsade. EESK upprepar för de politiska ledarna att det är ännu viktigare att européerna engagerar sig för en gemensam uppfattning om ett mål genom att öka sitt inflytande och sin makt via fortsatt integration. EESK uppmanar kommissionen och Europeiska rådet att fatta djärva beslut före slutet av denna mandatperiod för att främja nödvändiga delar av den EU-omfattande styrningen.

1.4

Bland de viktigaste faktorerna för att uppnå stabilitet ingår en konvergens uppåt för de heterogena ekonomierna. För detta kommer det att krävas att nationella politiker och arbetsmarknadsparter tillför en europeisk dimension till sina nationella överväganden om ekonomisk politik och finanspolitik. EESK förespråkar en större ”parlamentarisering” av euroområdet, med ett stort utskott i Europaparlamentet som omfattar alla ledamöter från euroområdet och ledamöter från de länder som vill ansluta sig, med en starkare avstämning mellan parlamentsledamöterna från euroområdet i EMU-frågor.

1.5

För effektivitetens, balansens och rättvisans skull bör nationella strategier för ekonomisk tillväxt och välfärd också utarbetas och samordnas med allmänintresset i euroområdet i åtanke. Med hänsyn till demokratiskt ansvarsutkrävande och egenansvar bör processen med den europeiska planeringsterminen inbegripa Europaparlamentet, nationella parlament, arbetsmarknadens parter och civilsamhället. Den sociala dimensionen bör ingå på lika villkor med den ekonomiska.

1.6

EESK erkänner bristerna i styrningen av den finansiella sektorn och stöder fullt ut åtgärderna för att färdigställa finansunionen, inbegripet bankunionen och kapitalmarknadsunionen.

1.7

Det krävs omedelbara lösningar för att ta itu med nödlidande lån, som utgör ett hinder för att bankers finansiella resurser och personalresurser ska tillhandahålla finansiering för investeringar och som avskräcker investerare som fruktar att avkastningarna från nyinvesteringar ska överföras till återbetalning av nödlidande lån.

1.8

Kommittén stöder inrättandet av en gynnsam ram senast 2018 för införandet av värdepapper med statspapper som säkerhet såsom föreslås i diskussionsunderlaget. Det kommer att bli nödvändigt att på medellång till lång sikt inrätta en europeisk säker tillgång för att minska finansmarknadernas volatilitet och säkerställa stabiliteten i medlemsstaternas ekonomier i händelse av en asymmetrisk chock.

1.9

Det krävs en budget med egna medel som är större än den fleråriga budgetramen på 1 % av BNP för att finansiera den förbättrade europeiska stabilitetsmekanismen (ESM), som bör övergå i en europeisk monetär fond med kapacitet att stödja krisdrabbade medlemsstater och att även utgöra en skyddsmekanism för banksektorn. En större budget skulle även utgöra en resurs för att inom euroområdet upprätthålla väsentliga investeringsnivåer i produktiv infrastruktur till nytta för EU som helhet. Tillgång till dessa medel bör vara kopplat till uppfyllandet av överenskomna framsteg när det gäller ekonomiska och sociala standarder.

1.10

Det finns ett behov av en finanspolitik som kan stimulera euroområdets ekonomi i nedgångstider. I sin nuvarande form har de finanspolitiska reglerna och landsspecifika rekommendationerna en procyklisk verkan, vilket tynger ned svaga ekonomier ytterligare. Förfarandet vid makroekonomiska obalanser utgör en viktig del av processen med planeringsterminen, som bör utgöra en prioriterad fråga vid förebyggandet av makroekonomiska obalanser på en EU-övergripande nivå. Större vikt bör läggas vid den negativa inverkan på euroområdet från medlemsstater med kroniska överskott i betalningsbalansen.

1.11

Kommittén förespråkar en undersökning av verktyg för att förbättra den ekonomiska styrningen inom EMU, exempelvis genom inrättande av en permanent finansminister för euroområdet, samtidigt som demokratiskt ansvarsutkrävande säkerställs fullt ut. Ett sammanförande av befogenheter skulle förbättra samstämmigheten inom EMU-politiken, som för närvarande är fragmenterad på grund av uppdelningen mellan olika institutioner.

2.   Bakgrund

2.1

Den 1 mars 2017 lade kommissionen fram en vitbok om Europas framtid, som följdes av flera diskussionsunderlag på de olika områdena av EU-politiken. Detta yttrande avser det tredje diskussionsunderlaget om en fördjupad ekonomisk och monetär union .

2.2

Den gemensamma valutan och dess institutioner utgjorde en stabiliserande faktor i den globala finanskrisen och hade innan dess skapat fördelar för företag och medborgare i form av låg inflation, låga räntor och underlättande av handel och resande över gränserna.

2.3

Diskussionsunderlaget visar dock tydligt att EMU fortfarande är ofullständigt, och den ”ekonomiska” delen har släpat efter den ”monetära” pelaren i fråga om integration på EU-nivå, vilket hämmar dess förmåga att fullt ut stödja penningpolitiken och nationell ekonomisk politik. I dokumentet riktas det ingen kritik mot den politik som förts eller mot de beslut som fattats eller stoppats. Det finns ett behov av att stärka den politiska viljan att befästa U-et i EMU, dvs. unionen.

2.4

Europeiska unionen måste ta itu med den verkligt betydelsefulla systematiska frågan: hur vi ska kunna skapa en gemensam valuta och bedriva en gemensam penningpolitik och fortsätta att göra det politiska valet att överlåta den ekonomiska politiken och finanspolitiken till den nationella nivån.

2.5

Krisen visade tydligt hur orimligt detta är. Misslyckandet med att samla nödvändiga delar av suveräniteten och upprätta ömsesidigt förtroende mellan medlemsstaterna ledde till en brist på solidaritet. De heterogena ekonomierna i euroområdet rörde sig i olika riktningar under en svag och hopplöst ofullständig samordning av ekonomisk politik och finanspolitik, vilket föranledde ett behov av att införa krisåtgärder genom den mellanstatliga processen. Föga förvånande splittrades euroområdet mellan långivarstater och låntagarstater, varvid de förra dikterade villkoren för de senare, utan att man såg skymten av någon finansminister för euroområdet.

3.   Argumentet för ett fördjupat EMU

3.1

EESK har efterlyst en fördjupning av EMU i ett stort antal yttranden under de senaste åren (4). Kommittén välkomnar därför och instämmer i det argument som kommissionen lägger fram för att färdigställa den ekonomiska och monetära unionen och konstaterar att den ekonomiska verkligheten skiljer sig åt staterna emellan, vilket ger upphov till tämligen olika uppfattningar om de utmaningar som euroområdet står inför. För ett starkare EMU krävs en ökad konvergens.

3.2

Kommittén är medveten om de skiljaktiga åsikterna bland medlemsstaterna om EU:s framtid, vilka speglar deras historia och mångfald. Beslut som krävs för att korrigera institutionella och förvaltningsmässiga brister som till en del ger upphov till euroområdets fortsatta sårbarhet, bestående obalanser och ytterst varierande ekonomiska och sociala resultat för medlemsstaterna kan dock inte skjutas upp i all oändlighet (5).

3.3

Vi har misslyckats med att uppnå den konvergens uppåt bland medlemsstaterna som vissa hade trott att en gemensam penningpolitik skulle kunna leda till. Misslyckandet med att hantera alla konkurrenskraftsaspekter i den reala ekonomin gav upphov till skillnader som innebar att en gemensam penningpolitik blev olämplig för många medlemsstater, liksom till iakttagelsen att en universallösning inte passar någon. EESK har redan invänt mot att de fem ordförandenas rapport följdes upp genom en vitbok, vilket man menade skulle leda till att arbetet tappade fart och inte längre fick högsta prioritet.

3.4

Det finns nu ett behov av framsteg på alla områden, ekonomiskt och socialt, finansiellt, finanspolitiskt och politiskt, i syfte att upprätta de förutsättningar som krävs för att samla väsentliga delar av suveräniteten, utan fruktan för moraliska risker, för att se till att EU fungerar till förmån för allas välbefinnande. Detta kommer att innebära att man byter ut de bristfälliga strukturerna i den befintliga styrningen och möjliggör för EU, och i synnerhet euroområdet, att återvinna medborgarnas såväl som investerarnas förtroende och att spela sin fullvärdiga roll i globala frågor.

3.5

Kommittén ser med oro på att det inte har gjorts tillräckliga konkreta framsteg mot en verklig fördjupning av EMU efter krisen, de fyra ordförandenas rapport från 2012 och de fem ordförandenas rapport från 2015. Senfärdigheten med att vidta viktiga institutionella reformer för att ge demokratisk legitimitet åt verkställande beslut samt åt genomdrivandet av deras genomförande och efterlevnad utgör ett stort bekymmer. Detta tomrum i styrningen ökar tendensen mot populism och nationella protektionistiska lösningar i vissa medlemsstater.

3.6

Den globaliserade värld som vi verkar i blir allt mer osäker med länder som vänder sig bort från fri handel och mot protektionism. De exceptionellt låga räntor och kvantitativa lättnader som har fungerat som ett stöd för återhämtningen i stora delar av den utvecklade världen måste avvecklas någon gång inom den närmaste framtiden med oförutsägbara och förmodligen negativa konsekvenser. Det finns nu endast en begränsad tidsram för att göra framsteg.

3.7

En fullständig finanspolitisk och politisk union kan vara projekt på medellång och lång sikt, men det finns viktiga åtgärder i den riktningen som behöver genomföras på kort sikt för att stärka EMU och skapa större stabilitet. EESK upprepar för de politiska ledarna att det är ännu viktigare att européerna engagerar sig för en gemensam uppfattning om ett mål genom att öka sitt inflytande och sin makt via fortsatt integration.

3.8

Kommittén uppmanar kommissionen och rådet att fatta djärva beslut med nödvändigt och fullskaligt deltagande av Europaparlamentet före utgången av denna mandatperiod i syfte att främja de nödvändiga delarna av den EU-övergripande styrningen. Att skjuta upp den smärtsamma process som det innebär att genomföra väsentliga reformer till en senare mandatperiod är att ge efter för slapphet, något som kanske varken marknaderna eller medborgarna har tålamod till.

4.   Finansunionen: riskminimering och riskdelning

4.1

EESK erkänner bristerna i styrningen av den finansiella sektorn och stöder fullt ut åtgärderna för att färdigställa finansunionen, inbegripet bankunionen och kapitalmarknadsunionen.

4.2

Bankunionens färdigställande är av avgörande betydelse för ett fördjupat EMU. Marknadens och regelverkens fragmentering utgjorde avgörande faktorer som motverkade en lösning av finanskrisen. EESK erkänner att mycket har gjorts för att samordna sektorn, men uppmanar alla aktörer att snarast möjligt göra framsteg mot ett färdigställande av bankunionen.

4.3

Framför allt är det viktigt att färdigställa det arbete som gjorts avseende bankunionen för att stärka den finansiella integrationen och riskdelningen via finansmarknaderna. Det föreligger ett brådskande behov av att senast 2019 inrätta en gemensam säkerhetsmekanism genom Europeiska stabilitetsmekanismen för den gemensamma resolutionsfonden i syfte att säkerställa korrekt, skyndsam och effektiv verksamhet. Därigenom skulle även eventuell politisk snedvridning undanröjas. EESK stöder tanken på att ESM även skulle överta de uppgifter som innehas av en europeisk monetär fond och ha tillgång till en budgetfacilitet med egna medel, efter att bestämmelserna har fastställts i EU-lagstiftningen.

4.4

Ett europeiskt insättningsgarantisystem, som tar hänsyn till redan befintliga nationella system, måste inrättas utan dröjsmål (6) i syfte att säkerställa att besparingar på inlåningskonton erhåller samma förbättrade skydd inom hela EU.

4.5

För att garantera framsteg på dessa punkter måste man på ett övergripande plan ta itu med nödlidande lån (7), vilka växte i stor omfattning under krisen. Nödlidande lån fungerar som ett hinder för att bankers finansiella resurser och personalresurser ska tillhandahålla finansiering för nya investeringar, som är avgörande för att skapa tillväxt. Europeiska centralbanken (ECB), kommissionen och regeringarna bör samverka för att ta itu med detta ärvda problem, på grundval av principen om att lönsamma skulder ska fortsätta att skötas medan olönsamma skulder ska resolveras skyndsamt. Avsaknaden av en skyndsam resolutionsprocess avskräcker potentiella investerare från att göra nyinvesteringar av rädsla för att de nya växande intäkterna ska sugas upp för att förlänga gamla lån.

4.6

En bättre ram för omstrukturering och insolvens på euroomfattande nivå utgör ett grundläggande inslag i återhämtningen från krisen, och kräver utnyttjande av sekundärmarknader med särskild sakkunskap. EESK förespråkar att man ska ta lärdom av exempel på inrättande av avvecklingsenheter. EMU behöver intelligenta och hållbara lösningar för nödlidande lån som fortfarande ger anledning till oro.

4.7

EESK uppmanar kommissionen att driva på arbetet med att inrätta en kapitalmarknadsunion, som skulle utgöra en viktig källa till tilläggsfinansiering för större företag och som skulle spela en viktig roll inom riskdelning. Kommittén inser att detta inte skulle fungera som en tillkommande finansieringskälla för små och medelstora företag, särskilt inte för små företag och mikroföretag. Bankverksamhet kommer därför att fortsätta att spela en avgörande roll. Detta innebär att banker på nytt måste rikta in sig på att tillgodose den reala ekonomins behov, vilket kräver rättvis tillgång och hållbar bankfinansiering i alla medlemsstater (8).

4.8

Kommittén stöder på kort sikt (senast 2018) inrättandet av en gynnsam ram för införandet av värdepapper med statspapper som säkerhet såsom föreslås i diskussionsunderlaget och i förslaget till kommissionens arbetsprogram för 2018. Värdepapper med statspapper som säkerhet har potentialen att bryta kopplingen mellan statspapper och banker genom att upphäva särställningen för nationella statsobligationer och diversifiera bankernas balansräkningar samtidigt som man undviker ömsesidigt ansvar för skulder. Det krävs samråd med finansiella leverantörer för att säkerställa ett lämpligt regelverk och främja privat riskdelning.

4.9

Det kommer att bli nödvändigt att på medellång sikt (senast 2025) inrätta en europeisk säker tillgång, liknande amerikanska statsobligationer, för att minska finansmarknadernas volatilitet och säkerställa stabiliteten i medlemsstaternas ekonomier i händelse av en asymmetrisk chock. EESK har länge förespråkat användning av unionsobligationer och euroobligationer (9). Andra liknande förslag, t.ex. en skuldinlösenfond och en euroväxelfond, har också diskuterats. Med utgångspunkt i slutsatserna från den expertgrupp som inrättats för att analysera förtjänsterna och riskerna med de olika alternativen för gemensamma emissioner av skuldebrev bör kommissionen nu lägga fram ett konkret förslag om vilka instrument som ska användas och under vilken tidsperiod (10). För att undvika moraliska risker bör medlemsstaterna endast ges möjlighet att utnyttja detta instrument under förutsättning att de följer sina landsspecifika rekommendationer.

5.   Hur uppnås ny konvergens i en mer integrerad ekonomisk och finanspolitisk union?

5.1

Kommittén välkomnar det uttryckliga erkännandet i diskussionsunderlaget av att uppåtgående konvergens i riktning mot motståndskraftigare ekonomiska och sociala strukturer utgör ett väsentligt inslag i ett starkare EMU. Med insikt om medlemsstaternas heterogena karaktär kan det inte bedrivas en ”universallösningspolitik” som fordrar harmonisering över hela linjen, men det krävs dock en gemensam strategi för att uppnå vissa resultat.

5.2

Svagheterna vad gäller den ekonomiska politiken och finanspolitiken inom EMU består huvudsakligen i avsaknaden av en EU-övergripande politisk vilja att tillåta EU-inblandning i nationell ekonomisk politik och finanspolitik. EESK har redan betonat att en uppgraderad förstärkt makroekonomisk dialog är nödvändig, särskilt med länder inom euroområdet, för att bidra till att i större utsträckning spegla euroområdesdimensionen på nationell nivå. Det måste även finnas ett mer demokratiskt system för handlingskraftigt beslutsfattande än ministerrådet, vars enskilda medlemmar är ansvariga enbart inför sina nationella parlament och inte inför euroområdet som helhet.

5.3

EESK välkomnar kommissionens förslag för att ytterligare stärka den europeiska planeringsterminen. För effektivitetens, balansens och rättvisans skull bör nationella strategier för ekonomisk tillväxt och välfärd också utarbetas och samordnas med allmänintresset i euroområdet i åtanke. Med hänsyn till demokratiskt ansvarsutkrävande och egenansvar bör processerna med den europeiska planeringsterminen, som utgör ett övergripande inslag i nationell politik och EU-politik, inbegripa kommissionen, Europeiska rådet, Europaparlamentet, nationella parlament, arbetsmarknadens parter och civilsamhället. Denna process har påbörjats i mycket begränsad omfattning, men kräver ett större deltagande på nationell nivå och ett godtagande från alla berörda parters sida. Detta skulle stärka euron, och den europeiska planeringsterminen skulle, om den förenklades och gjordes mer transparent, uppmuntra ett mycket välbehövligt bättre genomförande av reformer.

5.4

Att minska de makroekonomiska obalanserna är avgörande för stabilisering inom EU. Tidigare gavs det tillfälligt anstånd med sådana obalanser genom valutadevalvering. Nu, när detta verktyg inte längre finns tillgängligt, genomförs det extremt smärtsamma interna devalveringar som ger upphov till hårda prövningar i form av hög arbetslöshet och negativ tillväxt. För att uppnå stabilitet inom euroområdet och undvika sådana svåra anpassningar måste utvecklingen av makroekonomiska obalanser förhindras.

5.5

I samband med den makroekonomiska dialogen på nationell nivå måste man därför ta hänsyn till denna europeiska dimension. Tidig upptäckt och undvikande av makroekonomiska obalanser, som speglar olika konkurrenskraftsnivåer, utgör i vid bemärkelse (se punkt 5.6) ett centralt inslag i processen med planeringsterminen. Den nationella politiken bör vara välunderbyggd vad gäller de konsekvenser som den föreslagna politiken skulle ha på den egna konkurrenskraften inom euroområdet och även ta hänsyn till utveckling inom euroområdet som skulle kunna kräva ett konkurrenskraftsrelaterat svar. Bidrag från kommissionens lokala tjänstemän för eurons planeringstermin och oberoende nationella produktivitetsnämnder skulle, kopplade till ett nätverk för euroområdet, kunna vara till hjälp genom att fungera som en spegling av den ekonomiska politiken och socialpolitiken (11).

5.6

Ett viktigt inslag i dessa diskussioner utgörs av den sociala dimensionen, som hittills har förbisetts under processen med planeringsterminen, vilket har ökat EU:s sociala underskott genom att det påverkat livet för miljontals EU-medborgare på ett negativt sätt. Detta bidrar också till tendenserna till populism och allmänt missnöje med EU. En reviderad definition av konkurrenskraft (”konkurrenskraft 2.0”) (12) som inbegriper ett lands förmåga att uppfylla medborgarnas förväntningar vad avser mål ”bortom BNP” och som mäts på grundval av tre pelare: inkomst, sociala faktorer och hållbarhet, skulle kunna leda till en mer övergripande process med planeringsterminen.

5.7

EESK instämmer i att genomförandet av nationell politik, där befogenheten ligger kvar på nationell nivå, skulle kunna samordnas genom processen med den europeiska planeringsterminen (13).

5.8

Kommittén stöder en koppling av tillgång till EU-medel och ett möjligt stabiliseringsinstrument till uppnåendet av de framsteg inom ekonomiska och sociala standarder som man kommit överens om, liksom de nödvändiga övergångarna till följd av digitaliseringen, som alla syftar till att säkerställa medborgarnas välfärd. Detta skulle övervakas genom den europeiska planeringsterminen (14). Ekonomier som uppvisar en allvarlig grad av eftersläpning och som strävar efter att uppfylla sina landsspecifika rekommendationer bör vara berättigade till stöd från sammanhållningsfonden för produktiva investeringar, vilket skulle bidra till att åtgärda eftersläpningen eller tillhandahålla väsentlig infrastruktur till förmån för hela Europa.

5.9

EESK instämmer i att den befintliga EU-budgeten på endast 1 % av BNP är för liten och i att den inte är utformad för att fullgöra en stabiliseringsuppgift samt i att den kommer att vara ännu mer otillräcklig efter brexit. Kommittén stöder synpunkten att euroområdet skulle dra avsevärd nytta av en stark stabiliseringsförmåga i händelse av allvarliga asymmetriska chocker (15). Kommittén konstaterar att en sådan funktion varken får leda till permanenta överföringar eller moraliska risker.

5.10

EESK stöder förslaget om att undersöka möjligheterna att bygga upp en finanspolitisk kapacitet för euroområdet vars syfte skulle vara att inom euroområdet upprätthålla väsentliga investeringsnivåer i produktiv infrastruktur såsom transport, stadsförnyelse, utbildning, forskning och grön omvandling (16). Denna finanspolitiska kapacitet bör även utgöra en finansieringskälla för Europeiska stabilitetsmekanismen, som med tiden bör övergå i en europeisk monetär fond i syfte att finansiera krishanteringsfonder.

5.11

Det krävs en effektiv investeringsplan för att generera intäkter genom tillväxt, social sammanhållning och solidaritet för EU:s ekonomiska integration och välstånd och för att motverka växande sociala klyftor. EESK har gett sitt stöd till att en fullvärdig budgetbalansregel tillåts för produktiva offentliga investeringar, vilken skulle införlivas i en förändring av de finanspolitiska reglerna.

5.12

Den på finanspolitiska regler baserade strategin måste förbättras och utvecklas före nästa mandatperiod i syfte att förhindra procyklisk politik. Rådande lokala förhållanden bör beaktas. Det strukturella saldot har visat sig vara en otillförlitlig icke-observerbar variabel att grunda verkställbara politiska beslut på genom processen med landsspecifika rekommendationer.

5.13

Alltför stor tonvikt läggs vid skuldminskning genom budgetkonsolidering, som i vissa fall motverkar sitt eget syfte, i stället för på den mer fruktbara åtgärden att öka BNP-tillväxten. Inom processen med planeringsterminen ges minskningar av statens årliga underskott mycket större tyngd som åtgärd mot den höga skuldkvoten än mer fruktbara åtgärder för att öka BNP-tillväxten (17).

5.14

EESK anser att det senast 2019 bör genomföras förändringar för att åtgärda ”den nuvarande finanspolitiska situationen [som] döljer […] en finanspolitisk korrigering som är fördelad mellan länder på ett sätt som inte är optimalt” (18).

5.15

Förfarandet vid makroekonomiska obalanser är en viktig del av processen med planeringsterminen, som bör utgöra en prioriterad fråga vid förebyggandet av makroekonomiska obalanser på en EU-övergripande nivå. Det finns ett behov av att undanröja den inbyggda asymmetri där bestående positiva obalanser godtas utan klander medan negativa obalanser bestraffas (19). Inte nog med att en finansiell bestraffning förvärrar en dålig situation, kroniska överskott i vissa medlemsstater kan förvärra underskottsställningen ytterligare i en grannstat.

6.   Förstärkning av EMU-strukturen och befästande av det demokratiska ansvarsutkrävandet

6.1

EMU är inte ett självändamål. Den utgör ett medel för att optimera möjligheterna att uppnå hållbar tillväxt, arbetstillfällen av god kvalitet, ekonomisk och social uppåtgående konvergens, stabilitet och välstånd för alla medlemsstater genom samverkan, liksom ekonomiskt ansvar som hör samman med solidaritet och riskminskning som hör samman med riskdelning. Samtidigt som euroområdet måste göra dessa nödvändiga framsteg bör det även vara öppet för andra medlemsstater. EESK instämmer i att större öppenhet, god kommunikation och ett ökat deltagande från arbetsmarknadens parter och civilsamhället är nödvändigt och – tillsammans med en stärkt roll för de nationella parlamenten i beslutsprocessen – skulle bidra till demokratiskt ansvarsutkrävande.

6.2

EESK förespråkar en större ”parlamentarisering” av euroområdet, med ett stort utskott i Europaparlamentet som omfattar alla ledamöter från euroområdet och ledamöter från de länder som vill ansluta sig, med en starkare avstämning mellan parlamentsledamöterna från euroområdet i EMU-frågor (Cosac +) (20). Såsom anges i punkterna 5.2 och 5.3 bör framför allt Europaparlamentet, liksom nationella parlament, arbetsmarknadens parter och civilsamhället i stort, spela en viktig roll i demokratiseringen av processen med planeringsterminen.

6.3

Kommittén förespråkar en undersökning av verktyg för att förbättra den ekonomiska styrningen inom EMU, exempelvis genom inrättande av en permanent finansminister för euroområdet, samtidigt som demokratiskt ansvarsutkrävande säkerställs fullt ut. Ett sammanförande av befogenheter skulle förbättra samstämmigheten inom EMU-politiken, som för närvarande är fragmenterad på grund av uppdelningen mellan olika institutioner. En finanspolitisk inriktning bör fastställas från början. Hur denna bör uppnås anges av finansministern. Den nuvarande finanspolitiska inriktningen utgörs av summan av samtliga medlemsstaters budgetsaldon, och den riktning som euroområdets finanspolitiska inriktning tar är slumpmässig.

6.4

EESK välkomnar den föreslagna förstärkningen av ESM i syfte att utveckla den till ett fullt ut fungerande krishanteringsinstrument. Genom att utveckla den till en europeisk monetär fond (EMF) inom ramen för EU-fördragen, med en stark roll för Europaparlamentet, skulle den demokratiska legitimiteten förbättras och beslutsfattandet påskyndas.

6.5

Användning av mellanstatlighet som en metod för att styra Europeiska unionen bör överges och de finanspolitiska reglerna bör omarbetas innan de införlivas i unionsrätten.

Bryssel den 19 oktober 2017.

Georges DASSIS

Europeiska ekonomiska och sociala kommitténs ordförande


(1)  I paketet ingår EESK-yttrandena Den ekonomiska politiken för euroområdet 2017 (tilläggsyttrande) (EESC-2017-02837-00-00-AC-TRA-EN) (se sidan 216 i detta nummer av EUT), Kapitalmarknadsunionen: halvtidsöversyn (EESC-2017-03251-00-00-AC-TRA) (se sidan 117 i detta nummer av EUT), Ett fördjupat EMU senast 2025 (EESC-2017-02879-00-00-ASAC-TRA) och EU:s finanser fram till 2025 (EESC-2017-03447-00-00-AC-TRA-EN) (se sidan 131 i detta nummer av EUT).

(2)  EESK:s resolution om Kommissionens vitbok om EU:s framtid och mer, 6 juli 2017.

(3)  Se t.ex. EESK-yttrandena Fullbordande av Ekonomiska och monetära unionen – Europeiska ekonomiska och sociala kommitténs förslag inför nästa lagstiftningsperiod i EU, EUT C 451, 16.12.2014, s. 10, och Fullbordande av EMU – den politiska pelaren, EUT C 332, 8.10.2015, s. 8.

(4)  EESK:s yttrande om ”Fullbordande av Ekonomiska och monetära unionen – nästa lagstiftningsperiod i EU”, EUT C 451, 16.12.2014, s. 10, EESK:s yttrande om ”Ett demokratiskt och socialt EMU genom gemenskapsmetoden”, EUT C 13, 15.1.2016, s. 33, EESK:s yttrande om ”Fullbordande av EMU – den politiska pelaren”, EUT C 332, 8.10.2015, s. 8, EESK:s yttrande om ”Stegen mot färdigställandet av den ekonomiska och monetära unionen”EUT C 177, 18.5.2016, s. 28.

(5)  EESK:s yttrande om ”Fullbordande av EMU – den politiska pelaren”, EUT C 332, 8.10.2015, s. 8.

(6)  EESK:s yttrande om ”Ett europeiskt insättningsgarantisystem”, EUT C 177, 18.5.2016, s. 21, särskilt punkterna 1.1–1.3.

(7)  EESK:s yttrande om ”Handlingsplan för en kapitalmarknadsunion”, EUT C 133, 14.4.2016, s. 17, särskilt punkt 3.3.1.

(8)  EESK:s yttrande om ”Handlingsplan för en kapitalmarknadsunion”, EUT C 133, 14.4.2016, s. 17, och EESK:s yttrande om ”Kapitalmarknadsunionen: halvtidsöversyn” (EESC-2017-03251-00-00-AC-TRA) (se sidan 117 i detta nummer av EUT).

(9)  EESK:s yttrande om ”Vilken framtid har euron?”, EUT C 271, 19.9.2013, s. 8; EESK:s yttrande om ”Tillväxt och statsskuld i EU: två innovativa förslag”, EUT C 143, 22.5.2012, s. 10.

(10)  EESK:s yttrande om ”Fullbordande av EMU – nästa lagstiftningsperiod i EU”, EUT C 451, 16.12.2014, s. 10.

(11)  EESK:s yttrande om inrättande av nationella konkurrenskraftsnämnder inom euroområdet, EUT C 177, 18.5.2016, s. 35.

(12)  EESK:s yttrande om inrättande av nationella konkurrenskraftsnämnder inom euroområdet, EUT C 177, 18.5.2016, s. 35.

(13)  EESK:s yttrande om ”Fullbordande av Ekonomiska och monetära unionen – nästa lagstiftningsperiod i EU”, EUT C 451, 16.12.2014, s. 10, EESK:s yttrande om ”Ett demokratiskt och socialt EMU genom gemenskapsmetoden”, EUT C 13, 15.1.2016, s. 33, EESK:s yttrande om ”Stegen mot färdigställandet av den ekonomiska och monetära unionen”, EUT C 177, 18.5.2016, s. 28, EESK:s yttrande om en europeisk pelare för sociala rättigheter, EUT C 125, 21.4.2017, s. 10.

(14)  EESK:s yttrande om ”Bedömning av den ekonomiska styrningen”, EUT C 268, 14.8.2015, s. 33, EESK:s yttrande om ”Fullbordande av EMU – Skattepolitikens roll”, EUT C 230, 14.7.2015, s. 24.

(15)  EESK:s yttrande ”EU:s finanser fram till 2025” (EESC-2017-03447-00-00-AC-TRA) (se sidan 131 i detta nummer av EUT).

(16)  EESK:s yttrande om ”Bedömning av den ekonomiska styrningen”, EUT C 268, 14.8.2015, s. 33, EESK:s yttrande om den ekonomiska politiken för euroområdet, EUT C 177, 18.5.2016, s. 41, EESK:s yttrande om ”Stödprogrammet för strukturreformer”, EUT C 177, 18.5.2016, s. 47, EESK:s yttrande om ”Halvtidsöversyn och revidering av den fleråriga budgetramen 2014–2020”, EUT C 75, 10.3.2017, s. 63.

(17)  EESK:s yttrande om ”Bedömning av den ekonomiska styrningen”, EUT C 268, 14.8.2015, s. 33.

(18)  COM(2016) 727 final.

(19)  EESK:s yttrande om ”Bedömning av den ekonomiska styrningen”, EUT C 268, 14.8.2015, s. 33.

(20)  EESK:s yttrande om ”Ett demokratiskt och socialt EMU genom gemenskapsmetoden”, EUT C 13, 15.1.2016, s. 33.


Top