Sammanfattning

Konsekvensbedömning till förslag till Europaparlamentets och rådets förordning om upprättande av EU:s certifieringssystem för säkerhetskontrollutrustning inom luftfarten

A. Behovet av åtgärder

Vad är problemet och varför är det ett problem på EU-nivå?

I detta initiativ behandlas avsaknaden av en inre marknad för säkerhetskontrollsutrustning inom luftfarten. Detta är ineffektivt och hämmar konkurrenskraften för europeiska tillverkare av sådan utrustning.

Tar man inte fram ett policyinitiativ för att stödja de europeiska tillverkarnas konkurrenskraft kommer deras marknadsandelar på den globala marknaden att sjunka.

Vad vill man uppnå?

Att EU:s inre marknad för säkerhetskontrollsutrustning inom luftfarten fungerar ordentligt och att EU-företagens globala konkurrenskraft ökar.

Vad är mervärdet av åtgärder på EU-nivå (subsidiaritet)?

Medlemsstaterna har i samarbete med kommissionen delvis åtgärdat detta problem genom ett icke-bindande samarbetsavtal om framtagandet av gemensamma provningsmetoder. Certifieringar kan dock inte utfärdas med stöd i detta avtal. Inget tyder på att medlemsstaterna avser att införa ett rättsligt bindande certifieringssystem som man ömsesidigt enats om. En åtgärd från EU:s sida är alltså nödvändig. EU-åtgärden skulle innebära ett mervärde eftersom tillverkarna skulle gynnas av en inre marknad och förbättra sin globala konkurrenskraft.

B. Lösningar

Vilka olika alternativ finns för att nå målen? Finns det ett alternativ som är mer lämpligt än de andra? Om inte, motivera.

Man tog fram fem policyalternativ:

1. ”Referensscenariot”, kommissionen inleder inget initiativ. 2. En rekommendation till medlemsstaterna. 3. ”Lagstiftning” – Ett lagförslag som gör det möjligt för tillverkarna att saluföra och sälja sina produkter inom hela unionen så snart de certifierats i en medlemsstat. 3.1. Den ”gamla metoden”, 3.2. Den ”nya metoden”, 3.3. Den ”centraliserade metoden”.

Det lämpligaste alternativet är 3.1 den ”gamla metoden” som skulle ge betydande positiva effekter och få ett övergripande stöd bland alla berörda parter.

Vad anser de olika berörda parterna? Vem stöder vilket alternativ?

Grupperna av berörda parter stödde inte alternativen 1 och 2. Majoriteten av de berörda parterna föredrog alternativ 3.3 tätt följt av 3.1 och 3.2. Grupperna av berörda parter gav i stor utsträckning homogena svar på dessa frågor.

C. Det lämpligaste alternativets konsekvenser

Vilka är de eventuella fördelarna med det lämpligaste alternativet (vilka är i så fall de huvudsakliga fördelarna)?

Certifieringen görs i endast en medlemsstat. Den föreslagna policyåtgärden bör öka EU:s marknadseffektivitet, förbättra den fria rörligheten för varor, förbättra urvalet för kunderna, minska den administrativa bördan, förbättra saluföringstiden och förbättra de europeiska tillverkarnas konkurrenskraft. Detta bör leda till en övergripande ökning av EU-tillverkarnas försäljning i tredjeländer och förbättra de totala sysselsättningssiffrorna inom sektorn.

Vilka är de eventuella kostnaderna för det lämpligaste alternativet (vilka är i så fall de huvudsakliga kostnaderna)? 

En minskning av behovet att prova en utrustning flera gånger bör leda till att antalet provningar som görs årligen av laboratorierna minskar vilket leder till minskade intäkter för laboratorierna. De minskade intäkterna bör dock vara lägre än tillverkarnas kostnadsbesparingar.

Vilka är konsekvenserna för små och medelstora företag och för konkurrenskraften?

Den rådande rättsosäkerheten kring det gällande certifieringssystemet ökar utvecklingskostnaderna samt saluföringstiden för säkerhetskontrollsutrustning inom luftfarten. Mot bakgrund av att små och medelstora företag har begränsade resurser är detta proportionellt ett större problem för dem än för de större företagen. Man förväntar sig därför att de positiva effekterna av alternativ 3.1 blir större för de små och medelstora företagen.

Innebär förslaget betydande konsekvenser för nationella budgetar och förvaltningar?

Nej.

Innebär förslaget andra betydande konsekvenser? 

Nej.

D. Uppföljning

När ses policyn över?

Vart femte år.