EUR-Lex Access to European Union law

Back to EUR-Lex homepage

This document is an excerpt from the EUR-Lex website

Document 52016DC0445

RAPPORT FRÅN KOMMISSIONEN TILL EUROPAPARLAMENTET OCH RÅDET Rapport från kommissionen till Europaparlamentet och rådet om genomförandet av Europaparlamentets och rådets förordning (EU) nr 305/2011 av den 9 mars 2011 om fastställande av harmoniserade villkor för saluföring av byggprodukter och om upphävande av rådets direktiv 89/106/EEG

COM/2016/0445 final

Bryssel den 7.7.2016

COM(2016) 445 final

RAPPORT FRÅN KOMMISSIONEN TILL EUROPAPARLAMENTET OCH RÅDET

Rapport från kommissionen till Europaparlamentet och rådet om genomförandet av Europaparlamentets och rådets förordning (EU) nr 305/2011 av den 9 mars 2011 om fastställande av harmoniserade villkor för saluföring av byggprodukter och om upphävande av rådets direktiv 89/106/EEG


Rapport från kommissionen till Europaparlamentet och rådet om genomförandet av Europaparlamentets och rådets förordning (EU) nr 305/2011 av den 9 mars 2011 om fastställande av harmoniserade villkor för saluföring av byggprodukter och om upphävande av rådets direktiv 89/106/EEG

1.Inledning

Förordningen om byggprodukter 1 ersatte det tidigare direktivet om byggprodukter i fråga om fastställande av harmoniserade villkor för saluföring av byggprodukter i EU. Förordningen om byggprodukter har tillämpats fullt ut sedan juli 2013.

I denna rapport, som upprättats i enlighet med artikel 67.2 i förordningen om byggprodukter, beskrivs läget i genomförandet av byggproduktförordningen, bl.a. i fråga om erfarenheter, uppnåendet av målen i förordningen och aspekter som kräver förbättring.

De konkreta uppgifterna i rapporten kommer från medlemsstaternas och de viktigaste aktörernas rapporter till kommissionen, regelbunden återkoppling från medlemsstaterna och de viktigaste aktörerna (huvudsakligen via den rådgivande gruppen, den ständiga byggkommittén och gruppen för administrativt samarbete (ADCO)) samt en extern studie med titeln "Analysis of implementation of the Construction Products Regulation" ("Analys av genomförandet av byggproduktförordningen") som färdigställdes i juli 2015 2 .

Rapporten tar inte upp frågor som redan behandlats i särskilda studier, rapporter från kommissionen eller rapporter som kommer att utarbetas senare i år. Detta inbegriper 2014 års rapport om farliga ämnen 3 , rapporten om delegerade befogenheter som antogs 2015 4 och den kommande rapporten om finansiering av Europeiska organisationen för tekniskt godkännande (EOTA) som ska ligga klar den 1 januari 2017 5 .

Dessutom planerar man att 2017 genomföra en kontroll av ändamålsenligheten inom sektorn med avseende på enhetligheten i EU:s lagstiftning för byggsektorn (inbegripet byggproduktförordningen) samt dess kostnader och fördelar. När det gäller de ekonomiska konsekvenserna av byggproduktförordningen har en studie inletts vars resultat väntas under sommaren 2016.

2.Tillvägagångssättet i byggproduktförordningen

Byggproduktförordningens mål

Byggproduktförordningens huvudsakliga mål är desamma som byggproduktsdirektivets, dvs. att få den inre marknaden att fungera bättre och förbättra den fria rörligheten för byggprodukter inom EU genom fastställande av harmoniserade villkor för saluföring av byggprodukter.

Byggproduktförordningen har också specifika operativa mål: förenkla det befintliga systemet 6 , förtydliga de begrepp och definitioner som används och öka trovärdigheten i hela systemet. Alla dessa mål bidrar också till EU:s politik för små och medelstora företag, som syftar till att skapa lika villkor för små och medelstora företag, i synnerhet mikroföretag.

Tillvägagångssättet i byggproduktförordningen bidrar till EU:s Europa 2020-strategi 7 och till målen för "byggsektorn 2020" 8 , nämligen hållbar konkurrenskraft i byggsektorn och dess företag.

Byggproduktförordningens funktionssätt

Det system som bygger på byggproduktförordningen harmoniserar villkoren för saluföring av byggprodukter genom att skapa ett gemensamt tekniskt språk som i harmoniserade tekniska specifikationer fastställer väsentliga egenskaper med avseende på prestanda: harmoniserade standarder och europeiska bedömningsdokument. Dessa ska omfatta grundläggande krav för byggnadsarbeten 9 . När en byggprodukt omfattas av en harmoniserad standard 10 , eller när en europeisk teknisk bedömning utfärdats för den, ska tillverkaren upprätta en prestandadeklaration och anbringa en CE-märkning på produkten.

Byggproduktförordningens syfte att konsolidera den inre marknaden för byggprodukter skiljer sig i inriktningen från de allmänna principer som ursprungligen fastställts i rådets resolution om en ny metod för teknisk harmonisering och standarder 11 , som reviderats genom beslut 768/2008/EG om en gemensam ram för saluföring av produkter 12 . De största skillnaderna är följande:

Fördelningen av befogenheter mellan EU och medlemsstaterna: EU ansvarar för reglerna för tillträde till den inre marknaden. Medlemsstaterna ansvarar för de krav i fråga om säkerhet, miljö och energi som är tillämpliga på byggverksamhet.

Harmoniserade villkor för saluföring: I stället för att harmonisera byggprodukter eller kraven på byggprodukter begränsar sig byggproduktförordningen till att skapa harmoniserade villkor för marknadsföringen av sådana produkter. De harmoniserade tekniska specifikationerna är avsedda att underlätta den fria rörligheten för byggprodukter och ska göra det möjligt för ekonomiska aktörer att dra full nytta av den inre marknaden.

Ett gemensamt tekniskt språk ger yrkesverksamma, offentliga myndigheter och användare av byggprodukter pålitlig information när det gäller att jämföra produkters prestanda. Övriga fördelar:

Produkter behöver bara provas en gång i enlighet med en harmoniserad standard eller ett europeiskt bedömningsdokument.

De nationella myndigheterna kan fastställa prestandakrav på grundval av harmoniserade standarder och europeiska bedömningsdokument.

De som använder byggprodukterna kan bättre avgöra sina prestandakrav.

Marknadsövervakningen kan bygga på en gemensam informationsstruktur.

Genomförandet generellt

Eftersom ny dokumentation, nya förfaranden och nya krav införs genom byggproduktförordningen krävs en övergångsperiod. Byggproduktförordningen är fullt tillämplig endast sedan den 1 juli 2013, dvs. mindre än tre år innan denna rapport utarbetades. Detta är en av orsakerna till att genomförandet av vissa aspekter av förordningen ännu inte kan bedömas fullt ut, vilket gör denna bedömning delvis preliminär.

I samband med övergången inledde kommissionen informationskampanjer som främst riktade sig till ekonomiska aktörer, särskilt små och medelstora företag, men även offentliga myndigheter och användare av byggprodukter 13 . Flera branschorganisationer och offentliga myndigheter genomförde också informationskampanjer riktade till sina medlemmar eller territorier.

Generellt sett har allt det som krävs i byggproduktförordningen genomförts av alla berörda parter. De anmälda organen och de tekniska bedömningsorganen har inrättats överallt i EU 14 , kontaktpunkter för byggprodukter finns på plats i medlemsstaterna. Vissa aspekter har dock ännu inte genomförts i full skala och kräver ytterligare insatser, vilket framgår av följande avsnitt.

3.Bestämmelser om saluföring av byggprodukter

För att få släppa ut en byggprodukt på EU-marknaden krävs en prestandadeklaration och CE-märkning. Tillverkare av produkter som omfattas av det harmoniserade området måste använda dessa 15 . De är också det enda sättet att tillhandahålla information 16 om produkternas prestanda i förhållande till de väsentliga egenskaper 17 som definieras i byggproduktförordningen. 

Det system för information om produktprestanda som inrättas genom byggproduktförordningen måste tillämpas enhetligt om det ska bli effektivt. Därför måste reglerna om harmoniserade villkor för saluföring av byggprodukter fastställas på EU-nivå, i eller genom byggproduktförordningen. Om medlemsstaternas offentliga myndigheter skulle anta sina egna tillvägagångssätt skulle detta hämma enhetligheten och bidra till fragmenteringen av den inre marknaden.

I flera medlemsstater fortsätter man dock att använda nationella märkningar 18 , i strid med principerna i byggproduktförordningen. Nationella processer eller kontroller i förhand är inte tillåtna på det harmoniserade området 19 . Detta är också fallet med frivilliga märkningar utan nationell innebörd, eftersom de på otillbörligt sätt hindrar den fria rörligheten för CE-märkta byggprodukter, exempelvis när de är kopplade till ett mer långtgående system för bedömning och fortlöpande kontroll av byggproduktens prestanda som införts genom inspektioner eller försäkringsbolag, eller om de är kopplade till ekonomiska incitament.

Detta bekräftades av EG-domstolens dom i mål C-100/13 20 , där det anges att medlemsstaterna ska avstå från att fastställa ytterligare krav. Tillämpligheten av denna dom när det gäller byggproduktförordningen och dess giltighet för alla harmoniserade standarder bekräftar den tvingande karaktären av ett gemensamt tekniskt språk. Eftersom det harmoniserade system som skapats i eller genom byggproduktförordningen anses uttömmande 21 , finns inget utrymme kvar för andra system för saluföring av byggprodukter inom det harmoniserade området. Kommissionen har därför uppmanat alla medlemsstater att anpassa sina nationella system till dessa principer och följer noga de anpassningar som sker.

En annan viktig genomförandefråga som många aktörer pekat på är den betydande överlappningen mellan prestandadeklarationen och CE-märkningen i fråga om de uppgifter som krävs, och som medför ytterligare administrativa och ekonomiska bördor. Enligt en flexibel tolkning av artikel 9.2 skulle CE-märkningen endast kunna innehålla viktig information och hänvisa till prestandadeklarationen för andra uppgifter. Prestandadeklarationen skulle kunna tillhandahållas antingen i pappersform tillsammans med produkten, eller elektroniskt eller via en webbplats. Detta skulle kunna minska bördan för tillverkarna, vilket skulle innebära att man uppnår förordningens förenklingsmål. Kommissionen fortsätter att främja en sådan förenklad och flexibel lösning, även för att garantera rättssäkerheten för tillverkarna, som inte vill ha olika tolkningar på medlemsstatsnivå.

4.Kontaktpunkter för byggprodukter

Kontaktpunkter för byggprodukter inrättas av alla medlemsstater i syfte att informera om nationella regler och besvara framställningar om information från näringslivet. Europeiska kommissionen offentliggör en förteckning över kontaktpunkter och sammankallar regelbundna möten för att säkerställa lämplig samordning och utbyte av bästa praxis.

Medvetenheten om de tjänster som erbjuds av kontaktpunkterna är dock fortfarande relativt låg inom branschen, och viss kritik har riktats mot svarstiderna och kvaliteten på den information som förmedlas.

Kommissionen undersöker olika sätt att förbättra situationen, bland annat i samband med initiativet om en gemensam digital ingång (Single Digital Gateway), som syftar till att rationalisera befintliga EU-plattformar och nationella plattformar som tillhandahåller information och tjänster i fråga om rättigheterna på den inre marknaden.

Parallellt med kommissionens initiativ måste medlemsstaterna fortsätta att hjälpa sina kontaktpunkter att fungera bättre och öka kunskapen om dem i byggsektorn.

5.Harmoniserade standarder

Enligt byggproduktförordningen utgör de 457 befintliga harmoniserade standarder som omnämns i Europeiska unionens officiella tidning (EUT) och de mer än 2 000 stödstandarderna den främsta utgångspunkten för det gemensamma tekniska språket på detta område. De harmoniserade standarderna uppskattas täcka omkring 75–80 % av alla byggprodukter hittills. De flesta av dessa standarder blev tillämpliga strax innan förordningen trädde i kraft fullt ut vilket delvis förklarar vissa aktörers intryck av att förordningen medförde radikala förändringar.

Till skillnad från de harmoniserade standarder som utvecklades i enlighet med unionens harmoniseringslagstiftning och som helt byggde på den nya lagstiftningsramen 22 ska de harmoniserade standarder som bygger på byggproduktförordningen bara ange vilka metoder och kriterier som ska användas för att bedöma byggprodukternas prestanda i förhållande till väsentliga egenskaper. I allmänhet fastställs inga krav på själva produktprestandan. Detta beror på den uppdelning av befogenheter mellan EU och medlemsstaterna som beskrivs ovan.

Ett av särdragen i byggproduktförordningen är att den fastställer att användningen av harmoniserade standarder är obligatorisk för tillverkare som släpper ut byggprodukter på marknaden och för medlemsstaternas myndigheter när de fastställer villkoren för deras användning 23 . Detta innebär att alla aktörer kan vara säkra på att det finns enhetliga regler och att de inte behöver vända sig till andra (nationella) instrument för dessa ändamål 24 .

Eftersom harmoniserade standarder måste användas för byggprodukter och dessa standarder har stor inverkan på marknaden är det särskilt viktigt att de är av hög kvalitet. Förfarandena för antagandet av dem måste utformas och tillämpas med detta mål i sikte. Det är särskilt viktigt att de olika kategorierna av berörda parter 25 är rimligt och rättvist företrädda och att bestämmelserna i artiklarna 3.3 och 27 i förordningen om inrättande av nya prestandaklasser och tröskelvärden efterlevs. Dessa båda aspekter kan förbättras.

Eftersom de flesta harmoniserade standarder härrör från byggproduktdirektivet och eftersom alla har utarbetats på grundval av standardiseringsmandat som vanligtvis utfärdades för 10–20 år sedan, behöver vissa nu ses över med tanke på den tekniska utvecklingen och marknadsutvecklingen. Dessutom har inte alla inslag i byggproduktförordningen införlivats fullt ut ännu. Övergången från byggproduktdirektivet till byggproduktförordningen har inneburit att aktörerna, de europeiska standardiseringsorganisationerna och myndigheterna i medlemsstaterna har varit tvungna att lära sig att införliva de nya inslagen och överföra dem till harmoniserade standarder. Det har varit vissa förseningar när det gäller att inleda denna process och anpassningen pågår.

Dessa omständigheter har krävt större kontroll och övervakning från kommissionens sida. Ett betydande antal av de harmoniserade standarder som föreslagits saknar därför hänvisning till Europeiska unionens officiella tidning tills lämpliga anpassningar har gjorts och delegerade akter har antagits i syfte att införliva klasser och/eller tröskelvärden. Fortlöpande samarbete med Europeiska standardiseringskommitténs (CEN) konsulter kommer att vara avgörande för att förbättra situationen innan de harmoniserade standarderna läggs fram för kommissionen för offentliggörande av hänvisningarna till Europeiska unionens officiella tidning.

Även om förordningen inte har lett till stora förändringar i den allmänna ramen för harmoniserade standarder på området har berörda parter nyligen krävt en snabbare och smidigare standardiseringsprocess, med standarder som på ett bättre sätt motsvarar användarnas behov. Eftersom de harmoniserade standarder som bygger på byggproduktförordningen är uttömmande, vilket bekräftas av EU-domstolens dom i mål C-100/13 som nämnts ovan 26 , krävs det fortfarande anpassning av ett antal standarder 27 . Dessutom måste nya eller reviderade framställningar om standardisering lämnas in 28 , och den nuvarande eftersläpningen vad avser harmoniserade standarder som saknar EUT-hänvisning har ännu inte reglerats. Allt detta kan uppnås endast genom ett ökat samarbete mellan CEN, medlemsstaterna, branschen, kommissionen och relevanta aktörer, i synnerhet inom ramen för det gemensamma initiativet för standardisering 29 .

6.Europeiska organisationen för tekniskt godkännande (EOTA)

För produkter vars prestanda inte helt kan bedömas med hjälp av harmoniserade standarder, fastställs i byggproduktförordningen 30 särskilda förfaranden som inbegriper en begäran från tillverkarna om en europeisk teknisk bedömning och utarbetande och antagande av ett europeiskt bedömningsdokument av EOTA, de tekniska bedömningsorganens organisation.

EOTA:s politiska mål, som beskrivs i byggproduktförordningen och utgår från erfarenheter och kritik av byggproduktdirektivet, uppnåddes: att förkorta och förenkla förfarandena, minska kostnaderna för tillverkarna och göra dessa förfaranden mer transparenta. För att övergå från att utfärda produktgodkännande till att bara bedöma produkternas prestanda var det första steget att införa en uppsättning principer 31 , som sedan omvandlades till särskilda förfaranden för utarbetande och antagande av det europeiska bedömningsdokumentet 32 . Iakttagandet av dessa principer har varit gott tack vare större deltagande av de berörda tillverkarna och kommissionen i dessa förfaranden.

Sedan november 2011 har de flesta medlemsstater utsett tekniska bedömningsorgan som använder kommissionens elektroniska verktyg enligt de strikta kriterier som fastställs i och baseras på byggproduktförordningen 33 . Begäran om europeiska tekniska bedömningar och därmed också utarbetande av utkast till europeiska bedömningsdokument handläggs huvudsakligen av ett begränsat antal tekniska bedömningsorgan.

Övergången från byggproduktdirektivet till byggproduktförordningen har dock ännu inte avslutats. Nästan 90 % av de europeiska tekniska bedömningar som utfärdats enligt byggproduktförordningen bygger fortfarande på riktlinjer för europeiskt tekniskt godkännande som används som europeiska bedömningsdokument 34 . Principerna för denna praxis har överenskommits med EOTA och måste följas för att föregripa eventuella svårigheter, särskilt för de berörda tillverkarna. Omvandlingen av riktlinjerna för europeiskt tekniskt godkännande till europeiska tekniska bedömningsdokument, med början i dem som används mest, är på gång 35 . De europeiska tekniska godkännanden som utfärdats enligt byggproduktdirektivet (senast den 30 juni 2013) får användas av tillverkarna som europeiska tekniska bedömningar fram till slutet av deras giltighetstid (högst fem år, dvs. möjligen till och med den 30 juni 2018) 36 .

Ett paradigmskifte inom tekniska bedömningsorgan från "produktgodkännande" till "prestandabedömning" är den största utmaningen för korrekt genomförande av bestämmelserna i byggproduktförordningen om utarbetande och antagande av europeiska bedömningsdokument. Efter antagandet av kommissionens genomförandeförordning (EU) nr 1062/2013 om format för den europeiska tekniska bedömningen för byggprodukter 37 kom EOTA och kommissionen överens om principerna för utarbetandet av europeiska bedömningsdokument och utarbetade detaljerade riktlinjer som bygger på de erfarenheter som samlats in under dessa processer 38 . Allt detta gjorde det möjligt att offentliggöra hänvisningar till det europeiska bedömningsdokumentet i EUT för första gången i juli 2015 39 .

Kommissionen har inte underrättats av EOTA om eventuella behov av att lösa tvister mellan de tekniska bedömningsorganen, som avses i artikel 23 i byggproduktförordningen. Detta innebär dock inte att det inte finns några sådana tvister, särskilt eftersom det har förekommit förseningar i antagandet av europeiska bedömningsdokument inom EOTA 40 .

Sammanfattningsvis fungerar artiklarna 19, 20, 21 och 24 i byggproduktförordningen i överensstämmelse med deras mål. Den praktiska övergången från byggproduktdirektivet till byggproduktförordningen skulle ha kunnat vara snabbare och förfarandena skulle kunna rationaliseras ytterligare. I allmänhet kan de förbättringar som krävs för snabbare och öppnare slutförande av det europeiska bedömningsdokumentet dock göras utan lagstiftningsförslag 41 .

7.Anmälda organ och anmälande myndigheter

Trovärdigheten hos det system som införts genom byggproduktförordningen bygger i stor utsträckning på de anmälda organen 42 , som måste uppfylla strikta krav på teknisk kompetens, opartiskhet och ansvarighet 43 . Särskild uppmärksamhet bör ägnas åt deras oberoende, ett kriterium som betonades under antagningsförfarandet av byggproduktförordningen. Anmälande myndigheter som utsetts av medlemsstaterna 44 är ansvariga för de nationella anmälnings- och övervakningsförfarandena.

Verksamheten inom gruppen av anmälda organ och dess undergrupper har förbättrats genom ett stärkt lagstiftningsstöd i byggproduktförordningen 45 . En sådan samordning är nödvändig för att säkerställa en enhetlig tillämpning av reglerna för att undvika sporadisk kritik för varierande praxis på detta område.

Ökad rättssäkerhet och enhetlighet uppnåddes när bilaga V till byggproduktförordningen ändrades genom kommissionens delegerade förordning (EU) nr 568/2014 av den 18 februari 2014 46 . I förordningen preciseras de anmälda organens delaktighet och roll vid bedömning och kontinuitetskontroll av byggprodukternas prestanda. Som ett resultat av detta förstår de anmälda organen nu bättre sitt ansvar.

Övergången från byggproduktdirektivet till byggproduktförordningen har medfört ett paradigmskifte också för anmälda organ. Vissa av dem måste fortfarande anpassa sig för att till fullo införliva framstegen mot en riktad certifieringsverksamhet 47 , utöver andra förtydliganden av deras uppgifter. Detta har också betydelse för användningen av ackrediteringsstandarder i anmälningssyfte.

Den feedback som mottagits i fråga om tillämpningen av byggproduktförordningens bestämmelser på detta område visar att vissa regler skulle kunna vara mer exakta 48 . På samma sätt skulle dessa bestämmelser 49 gynnas av att man ytterligare utreder om de ska exkluderas från den nya metodens principer 50 .

8.Mikroföretag och förenkling

För att skapa likvärdiga villkor för små och medelstora företag och mikroföretag innehåller byggproduktförordningen undantag från skyldigheten att upprätta en prestandadeklaration 51 och förenklade förfaranden för utsläppande av byggprodukter på marknaden 52 .

I denna fas av genomförandet är erfarenheterna fortfarande begränsade i fråga om den praktiska användningen av de flesta av dessa alternativ, med undantag av reglerna för förenklade förfaranden för klassificering utan provning, informationsspridning och vidareförmedling 53 . Dessa bestämmelser används ofta i tillämpliga fall.

Det finns dock hittills inget bevismaterial om användningen av de andra alternativen i fråga. Detta kan innebära att den förväntade minskningen av de administrativa och finansiella bördorna på företagen inte har förverkligats. De skäl som intressenterna nämner för denna begränsade användning är bland annat följande:

olika praxis och tolkningar i medlemsstaterna,

låga medvetenhet inom industrin om dessa alternativ,

osäkerhet om innebörden av nyckelbegrepp i byggproduktförordningen,

svårigheter att påvisa likvärdighet och/eller tillhandahålla alternativ teknisk dokumentation,

tvivel beträffande den faktiska omfattningen av ekonomiska besparingar,

rädsla för kritik av myndigheter eller användare om förfarandena inte tillämpas (korrekt).

Dessa tvivel har framför allt påverkat möjligheterna för mikroföretag att tillämpa förenklade förfaranden enligt artikel 37 som planerat under lagstiftningsprocessen för byggproduktförordningen.

Det tycks behövas en övergripande strategi, och vägen framåt måste utvecklas vidare, för att man bättre ska kunna möta förväntningarna hos små och medelstora företag, i synnerhet mikroföretag, som är verksamma inom EU:s byggsektor. Kommissionen kommer att underlätta denna utveckling genom diskussioner i en teknisk plattform.

9.Marknadskontroll

Inom den nya rättsliga ram som antogs 2008 inrättades genom förordning (EG) nr 765/2008 54 den viktigaste administrativa ramen för marknadskontroll i medlemsstaterna, medan beslut 768/2008/EG innehöll bestämmelser om enskilda förfaranden för marknadskontroll: dessa bestämmelser skulle användas genom att införliva dem i den sektorsspecifika lagstiftningen. Artiklarna 56–59 i byggproduktförordningen, som handlar om marknadskontroll, byggde därför i stor utsträckning på artiklarna R31–R34 i beslut nr 768/2008/EG, men måste anpassas till sammanhanget i fråga. Dessa justeringar skulle kunna vara en del av orsaken till vissa av de marknadskontrollproblem som man stött på under genomförandet av byggproduktförordningen 55 .

Marknadskontrollmyndigheternas funktion i medlemsstaterna grundar sig på förordning (EG) nr 765/2008 sedan den började tillämpas den 1 januari 2010, och samtliga medlemsstater har vederbörligen inrättat sådana myndigheter för byggprodukter, om än med varierande tillgång till resurser och faktisk inverkan på marknaden. Deras samarbete inom marknadskontrollgruppen för administrativt samarbete (AdCo-CPR) har stadigt ökat under de senaste åren, delvis på grund av nytt finansiellt stöd från EU till gruppens verksamhet. AdCo-CPR har nyligen anordnat flera gemensamma marknadskontrollåtgärder och bidrog effektivt till utvecklingen av informations- och kommunikationssystemet för marknadskontroll (ICSMS) 56 för att bättre tillgodose behoven inom byggsektorn. Rapexsystemet, som inrättats enligt direktiv 2001/95/EG om allmän produktsäkerhet, har också använts för byggprodukter, i syfte att garantera säkerheten i samband med deras användning.

Ytterligare pågående utveckling inom AdCo-CPR är bland annat utarbetandet av en sektorsspecifik strategi för riskbedömning för byggprodukter. Dessutom håller medlemsstaternas myndigheter på att åtgärda de befintliga utmaningarna vid tillämpningen av artiklarna 56–58 i byggproduktförordningen i syfte att effektivisera förfarandena 57 . Denna utveckling är mycket gynnsam för framtida beslut om att förbättra marknadskontrollen i medlemsstaterna.

10.Slutsatser, rekommendationer och vägen framåt

Byggproduktförordningen har tillämpats under en relativt kort period, och således har inte alla mål som förordningen syftat till uppnåtts ännu. En betydande del av de utmaningar som anges ovan hänför sig till svårigheter vid genomförandet och fördröjd anpassning av berörda parter. För att kunna dra definitiva slutsatser om hur lagstiftningen presterat behövs ytterligare insatser för att förbättra genomförandet, särskilt på nationell nivå (t.ex. i fråga om enhetlig tolkning och undanröjande av hindren för den fria rörligheten), men också av andra aktörer, t.ex. CEN och EOTA. Av detta skäl anser kommissionen att det inte är lämpligt att föreslå ändringar till byggproduktförordningen i detta skede.

Kommissionen ser emellertid ett tydligt behov av fortsatt dialog med medlemsstaterna och andra berörda parter samt av noggrann övervakning av situationen och genomdrivande av de befintliga bestämmelserna.

För att fortsätta de ansträngningar som redan görs i fråga om förtydligande, i syfte att ytterligare främja en tillräcklig och enhetlig tillämpning av byggproduktförordningen, samt fokusera på de områden som identifieras i denna rapport skulle man särskilt kunna utarbeta ytterligare tolkningsanvisningar och vägledning samt utveckla kommunikationen och åtgärder för ökad medvetenhet.

Det finns potential för en snabbare och smidigare standardiseringsprocess där standarderna bättre uppfyller användarnas behov, genom ett nära och effektivt samarbete mellan CEN, medlemsstaterna, industrin och kommissionen.

För EOTA kan de förfaranderegler som fastställs i bilaga II till byggproduktförordningen förenklas för snabbare och öppnare slutförande av det europeiska bedömningsdokumentet genom en delegerad akt.

I detta skede ser kommissionen ett behov av att ytterligare klargöra vissa bestämmelser i byggproduktförordningen för att stödja en enhetlig tillämpning, särskilt följande:

   Artikel 5 om undantag från upprättande av en prestandadeklaration.

   Artikel 6 om prestandadeklarationens innehåll.

   Artikel 9.2 om den information som ska följa CE-märkningen.

   Artikel 37 om förenklade förfaranden för mikroföretag.

   Artikel 38 om förenklade förfaranden för individuellt tillverkade eller specialtillverkade produkter.

   Artiklarna 56–58 om förfaranden för marknadskontroll.

Kommissionen har för avsikt att fortsätta att noga följa genomförandet av förordningen i syfte att identifiera ytterligare potentiella problem som inte kunnat lösas ännu på tolkningsnivå.

Kommissionen kommer att föra en fortsatt dialog med berörda parter om de frågor som identifieras via de tekniska plattformar som ska sammankallas i slutet av 2016. I det skede då genomförandet av byggproduktförordningen kan förväntas ha uppnått ett mer framskridet stadium, och med beaktande av resultaten av dialogen och kommande relaterade studier, sektorsanalyser och rapporter 58 , kommer kommissionen att se över genomförandet av förordningen.

(1)

Europaparlamentets och rådets förordning (EU) nr 305/2011 av den 9 mars 2011 om fastställande av harmoniserade villkor för saluföring av byggprodukter och om upphävande av rådets direktiv 89/106/EEG (EUT L 88, 4.4.2011, s. 5).

(2)

http://bookshop.europa.eu/en/analysis-of-the-implementation-of-the-construction-products-regulation-pbET0415686/, http://bookshop.europa.eu/en/analysis-of-the-implementation-of-the-construction-products-regulation-pbET0415688/, http://bookshop.europa.eu/en/analysis-of-the-implementation-of-the-construction-products-regulation-pbET0115716/.

(3)

COM(2014) 511, 7.8.2014, i enlighet med vad som föreskrivs i artikel 67.1.

(4)

COM(2015) 449, 16.9.2015, i enlighet med vad som föreskrivs i artikel 61.1.

(5)

I enlighet med vad som föreskrivs i artikel 34.2 i byggproduktförordningen.

(6)

Byggproduktförordningen förtecknas därför i kommissionens löpande program under uppdatering och förenkling av gemenskapens regelverk, och infördes i programmet om lagstiftningens ändamålsenlighet och resultat (Refit) 2014.

(7)

http://ec.europa.eu/europe2020/index_sv.htm

(8)

Meddelande från kommissionen till Europaparlamentet och rådet – Strategi för hållbar konkurrenskraft inom byggsektorn, COM(2012) 433 final, 31.7.2012.

(9)

Enligt förteckningen i bilaga I till byggproduktförordningen.

(10)

I enlighet med vad som föreskrivs i artikel 2.1 i byggproduktförordningen.

(11)

Rådets resolution av den 7 maj 1985 (EGT C 136, 4.8.1985).

(12)

EGT L 218, 13.8.2008, s. 82.

(13)

En konferens i juni 2012, en video 2014 och en broschyr 2015 ("CE-märkning av byggprodukter steg för steg", http://ec.europa.eu/DocsRoom/documents?tags=ce-guide).

(14)

Databasen Nando: http://ec.europa.eu/growth/tools-databases/nando/index.cfm?fuseaction=directive.notifiedbody&dir_id=33.

(15)

Enligt artikel 4.1 gäller detta produkter som omfattas av en harmoniserad standard eller överensstämmer med en europeisk teknisk bedömning som utfärdats för den.

(16)

Efter antagandet av kommissionens delegerade förordning (EU) nr 157/2014 av den 30 oktober 2013 om villkoren för att göra en prestandadeklaration för byggprodukter tillgänglig på en webbplats kan tillverkare göra prestandadeklarationen tillgänglig elektroniskt. Det finns belägg för att denna metod används och betraktas positivt av industrin.

(17)

Se artikel 4.2 i förordningen.

(18)

Märkningar (eller mer allmänt förfaranden som skapar förhandskrav för tillverkarna) med nationell innebörd.

(19)

Området "Grundläggande krav för byggnadsverk" enligt bilaga I till byggproduktförordningen.

(20)

http://curia.europa.eu/juris/liste.jsf?td=ALL&language=sv&jur=C,T,F&num=c-100/13 %23.

(21)

Se punkt 62 i domen i mål C-100/13.

(22)

Europaparlamentets och rådets beslut nr 768/2008/EG av den 9 juli 2008 om en gemensam ram för saluföring av produkter och upphävande av rådets beslut 93/465/EEG (EUT L 218, 13.8.2008, s. 82).

(23)

Se artiklarna 4.2, 8.3, 8.6 och 17.5.

(24)

Tillgång till harmoniserade standarder är en viktig fråga, vilket också EU-domstolens generaladvokat konstaterat i sitt förslag till avgörande (särskilt punkt 51) av den 28.1.2016 i mål C-613/14. I förslaget till avgörande betonades också betydelsen av standarder som en del av EU:s harmoniseringsmekanism. Dessutom har Europeiska ombudsmannen nyligen avslutat en undersökning av frågan Q2/2013/EIS med sin rapport av den 11.12.2015.

(25)

Se artikel 17.2 i förordningen.

(26)

Se fotnot 16.

(27)

I synnerhet vad gäller vissa grundläggande krav för byggnadsverk.

(28)

Eftersom ändringar av befintliga standarder ska göras med hjälp av ett förkortat uppdragsförfarande.

(29)

Kommissionens beslut av den 1 juni 2016 om godkännande och undertecknande av ett gemensamt initiativ om standardisering, C(2016)3211.

(30)

Se artikel 19.1 som definierar omfattningen av dessa verksamheter.

(31)

Se artikel 20.

(32)

Se artiklarna 19.2 och 19.3 samt bilaga II till byggproduktförordningen; se också artikel 21.

(33)

Se artiklarna 29 och 30 och tabell 2 i bilaga IV till byggproduktförordningen; kommissionens riktlinjer i artikel 29.4 har också vederbörligen förmedlats till medlemsstaterna. Fram till maj 2016 hade 50 tekniska bedömningsorgan utsetts i 25 länder, däribland tre Efta-länder. Sex medlemsstater har inte utsett något tekniskt bedömningsorgan.

(34)

Se artikel 66.3 i byggproduktförordningen.

(35)

En hänvisning till det första omvandlade europeiska bedömningsdokumentet av detta slag offentliggjordes i Europeiska unionens officiella tidning i maj 2016.

(36)

Se artikel 66.4 i byggproduktförordningen.

(37)

EUT L 289, 31.10.2013, s. 42–43; denna rättsakt bygger på artikel 26.3 i byggproduktförordningen.

(38)

Se artikel 24 i byggproduktförordningen.

(39)

Fram till maj 2016 hade 40 europeiska bedömningsdokument omnämnts i EUT.

(40)

Hittills har EOTA heller inte rapporterat till kommissionen om förseningar i utarbetandet av europeiska bedömningsdokument, såsom föreskrivs i punkt 6 i bilaga II till byggproduktförordningen.

(41)

De förfaranderegler som fastställs i bilaga II till byggproduktförordningen kan harmoniseras med hjälp av en delegerad akt (se artiklarna 19.3 och 60 d).

(42)

Dessa organ ska utföra tredje parts uppgifter vid bedömning och fortlöpande kontroll av prestanda för byggprodukter. Fram till maj 2016 hade 623 anmälda organ meddelats.

(43)

Kraven på anmälda organ anges i artikel 43 i byggproduktförordningen.

(44)

Se artikel 40 i byggproduktförordningen.

(45)

Se artiklarna 43.11 och 55 i byggproduktförordningen.

(46)

EUT L 157, 27.5.2014, s. 76–79.

(47)

I motsats till produktcertifiering fokuserar byggproduktförordningen och särskilt dess nya bilaga V på certifiering av fortlöpande kontroll av prestanda.

(48)

Se särskilt artiklarna 43, 45, 46, 52.2 och 55 i byggproduktförordningen.

(49)

Från beslut nr 768/2008/EG.

(50)

Se särskilt artiklarna 44, 50.1, 51 och 52.2 i byggproduktförordningen.

(51)

Artikel 5.

(52)

Artiklarna 36–38. Av dessa gäller artikel 37 mikroföretag i synnerhet.

(53)

Artikel 36.

(54)

 Europaparlamentets och rådets förordning (EG) nr 765/2008 av den 9 juli 2008 om krav för ackreditering och marknadskontroll i samband med saluföring av produkter och upphävande av förordning (EEG) nr 339/93, EUT L 218, 13.8.2008, s. 30.

(55)

Den 13 februari 2013 antog kommissionen ett paket med förslag för att förbättra konsumenternas säkerhet och marknadskontrollen för industriprodukter (COM(2013) 75, COM(2013) 78, COM(2013) 76), som för närvarande håller på att antas i Europaparlamentet och rådet.

(56)

Allmänt system för informations- och kommunikationsstöd för marknadskontroll.

(57)

Hittills har kommissionen inte underrättats om några formella förfaranden som inletts av medlemsstaterna enligt dessa artiklar. Enligt artikel 56.2 skulle sådana uppgifter ha behövts i början av dessa förfaranden.

(58)

T.ex. ovannämnda kontroll av ändamålsenligheten för byggsektorn, studie om ekonomiska effekter av byggproduktförordningen, rapport om EOTA:s finansiering, initiativ för marknadskontroll och den gemensamma digitala ingången.

Top