EUR-Lex Access to European Union law

Back to EUR-Lex homepage

This document is an excerpt from the EUR-Lex website

Document 52016DC0110

MEDDELANDE FRÅN KOMMISSIONEN TILL EUROPAPARLAMENTET OCH RÅDET Vägen efter Paris: en bedömning av Parisavtalets konsekvenser som åtföljer förslaget till rådsbeslut om undertecknande, på Europeiska unionens vägnar, av Parisavtalet som antagits inom ramen för Förenta nationernas ramkonvention om klimatförändringar

COM/2016/0110 final

Bryssel den 2.3.2016

COM(2016) 110 final

MEDDELANDE FRÅN KOMMISSIONEN TILL EUROPAPARLAMENTET OCH RÅDET

Vägen efter Paris: en bedömning av Parisavtalets konsekvenser som åtföljer förslaget till rådsbeslut om undertecknande, på Europeiska unionens vägnar, av Parisavtalet som antagits inom ramen för Förenta nationernas ramkonvention om klimatförändringar


1.    Inledning

Parisavtalet 2015 är en historisk milstolpe i kampen mot klimatförändringarna. Avtalet är en livboj, en sista möjlighet att till kommande släktled överlämna en stabilare värld, en friskare planet, rättvisare samhällen och starkare ekonomier, även med tanke på FN:s 2030-agenda för hållbar utveckling. Avtalet leder världen mot en global övergång till ren energi. Den här övergången förutsätter att företag och investerare ändrar sina beteenden och att det skapas incitament utmed hela det politiska spektrumet. För EU innebär detta stora möjligheter för bland annat sysselsättning och tillväxt. Övergången stimulerar investeringar och innovation i förnybar energi, och bidrar därigenom till EU:s mål att bli världsledande inom förnybar energi, och ökar tillväxten på marknader för EU:s varor och tjänster inom exempelvis energieffektivitet.

Parisavtalet är det första multilaterala klimatavtalet som omfattar nästan alla utsläpp i världen. Det är en framgång för världen och en bekräftelse av EU:s väg mot en koldioxidsnål ekonomi. EU:s förhandlingsstrategi var avgörande för avtalet. EU har verkat för höga ambitioner, och bidragit med sin erfarenhet av en verkningsfull klimatpolitik och sin tradition av förhandlingar och regelbaserat internationellt samarbete. EU var den första stora ekonomin som presenterade sin klimatplan (de s.k. planerade nationellt fastställda bidragen) den 6 mars 2015, som bygger på klimat- och energimålen för 2030 som Europeiska rådet slog fast i oktober 2014 1 och på Europeiska kommissionens plan för att möta de globala klimatförändringarna efter 2020 2 . EU har satt ett ambitiöst mål för hela sin ekonomi på minst 40 % minskning av utsläppen av växthusgaser fram till 2030. Målet bygger på globala prognoser som överensstämmer med Parisavtalets medelfristiga ambitioner.

Under hela Pariskonferensen bibehöll EU hög politisk enighet. Alla EU-ministrar i Paris visade vilja och beslutsamhet att lyckas. EU agerade samfällt, och stod fast vid EU:s hållning som lagts fast i rådet (miljö). EU kunde därigenom tala med en röst under alla förhandlingens faser, vilket var en förutsättning för det fördelaktiga resultatet i Paris. Först och främst byggde EU och dess partnerländer som ett led i EU:s klimatdiplomati upp en bred koalition av utvecklade länder och utvecklingsländer som stod bakom den högsta ambitionsnivån. Denna de höga ambitionernas koalition var avgörande för att skapa en positiv dynamik under förhandlingarna och få med alla stora utsläppsländer i Parisavtalet.

Världsläget var dessutom ett helt annat än vid mötet i Köpenhamn 2009, och resulterade i en världsomspännande mobilisering nedifrån och upp av regeringar och andra aktörer, såsom företag, investerare, kommuner och civilsamhälle. Klimatkonferensens ordförandeland Frankrike och FN förtjänar en eloge för den positiva dynamik som rådde före och under konferensen.

Genomförandet av Parisavtalets åtaganden förutsätter att vi inte tappar fart och att vi är fast politiskt beslutna att befästa övergången till en klimattålig, klimatneutral framtid på ett socialt rättvist sätt. Klimatförändringarna bör finnas kvar på den politiska dagordningen i relevanta internationella forum som G20 och G7. På detta område kommer EU att fortsätta med sitt globala ledarskap och med sin klimatdiplomati 3 .

2.    Parisavtalet – en global överenskommelse

2.1. Parisavtalets viktigaste punkter

Parisavtalet innehåller en global handlingsplan för att få världen att undvika farliga klimatförändringar, och det erkänns att detta kommer att kräva att de globala utsläppen av växthusgaser kulminerar så snart som möjligt och att klimatneutralitet uppnås under andra halvan av detta århundrade. Avtalet innehåller särskilt följande:

Det långsiktiga målet att världen ska begränsa den globala uppvärmningen till betydligt mindre än 2 °C över den förindustriella nivån, och verka för att temperaturökningen begränsas till 1,5 °C. Det ambitiösa målet på 1,5 °C sattes för att höja ambitionsnivån och uppmärksamma de mest utsatta ländernas problem, då de redan känner av klimatförändringarnas verkningar.

En tydlig signal till alla berörda parter, investerare, företag, civilsamhälle och politiska beslutsfattare att den globala övergången till ren energi är här för att stanna och att vi måste bort från fossila bränslen. Med 189 nationella klimatplaner som täcker omkring 98 % av de totala utsläppen är nu åtgärderna mot klimatförändringar en verkligt global satsning. Med Parisavtalet har vi gått från att några få agerar till att alla agerar.

En dynamisk mekanism för att bevaka läget och höja ambitionsnivån efter hand. Från och med 2023 ska parterna mötas vart femte år för en global översyn av utsläppsminskningar, anpassningar och givet och mottaget stöd för avtalets långfristiga mål.

En rättsligt bindande skyldighet för parterna att vidta inhemska klimatåtgärder för att nå målen i sina nationella bidrag.

Former för mer insyn och ansvarsutkrävande, bl.a. genom att parterna vartannat år ska lämna en inventering av sina växthusgaser med det underlag som krävs för att mäta framstegen, tekniska experter ska gå igenom det och parternas framsteg ska ses över i en multilateral process med en mekanism som underlättar genomförande och efterlevnad.

Ett ambitiöst solidaritetspaket med frikostiga medel för klimatfinansiering och behov som har att göra med anpassningar och skador på grund av klimatförändringarnas negativa verkningar. För att främja individuell och kollektiv anpassning sätts i Parisavtalet för första gången ett globalt mål upp för att stärka kapaciteten och klimattåligheten och minska klimatsårbarheten. På det internationella planet uppmuntras ökat samarbete mellan parterna för att sprida vetenskapliga rön om klimatanpassning och information om praktik och politiska strategier.

2.2. Parisavtalets ratificering och ikraftträdande

Att enas om Parisavtalet är ett stort framsteg. EU kommer att fortsätta att verka aktivt i de internationella klimatförhandlingarna för att se till att avtalets ambitionsnivå bevaras när det genomförs, t.ex. i de närmare föreskrifterna om insyn och ansvarsutkrävande och i mekanismerna för hållbar utveckling och teknik.

Nästa steg är att Parisavtalet ska undertecknas. Undertecknandet kommer att inledas den 22 april 2016 i New York, och avtalet träder i kraft när minst 55 parter som står för minst 55 % av de globala utsläppen har ratificerat det. Det är önskvärt att avtalet ratificeras och träder i kraft tidigt, så att alla länder kan lita på att avtalet börjar tillämpas snabbt. EU bör kunna underteckna och ratificera avtalet så snart som möjligt.

2.3. Medelfristiga delmål i Parisavtalet

Det finns ett antal medelfristiga delmål i Parisavtalet. Det måste till en tydligare bild av exakt vilka politiska konsekvenser målet på 1,5 °C har. I den femte rapporten från FN:s mellanstatliga panel för klimatförändringar (IPCC) var man oklar på denna punkt, eftersom vetenskapligt underlag saknas. Därför har IPCC uppmanats att lägga fram en särskild rapport 2018. EU kommer att lämna underlag till det vetenskapliga arbete som ska genomföras på internationell nivå. EU bör delta i den första klimatdialogen 2018 för att gå igenom den kollektiva ambitionsnivån och framstegen med att genomföra åtagandena. EU kommer sedan att delta i den första globala genomgången 2023, som har betydelse för att successivt höja alla parternas ambitionsnivå för tiden efter 2030. För detta ändamål uppmanas EU att tillsammans med de andra parterna senast 2020 lämna in sina långsiktiga strategier för hur växthusgasutsläppen ska minskas fram till mitten av århundradet. För att underlätta utarbetandet av de här strategierna kommer kommissionen att ta fram en ingående analys av de ekonomiska och sociala omställningarna som underlag för den politiska debatten i Europaparlamentet, i rådet och med de berörda parterna.

3.    Hur EU ska genomföra Parisavtalet

Övergången till en koldioxidsnål, resurseffektiv ekonomi förutsätter en genomgripande omställning av teknik, energi, ekonomi, finans och samhället som helhet. Parisavtalet är ett tillfälle till ekonomisk omställning, sysselsättning och tillväxt. Det kan bidra till de mer allmänna målen för hållbar utveckling och till EU:s prioriteringar inom investeringar, konkurrenskraft, kretsloppsekonomi, forskning, innovation och energiomställning. Parisavtalet erbjuder EU-företagen möjligheter att bevara och skaffa sig ett försprång när de utnyttjar sin framskjutna position inom förnybar energi och energieffektivitet och när de konkurrerar på världsmarknaden inom annan koldioxidsnål teknik. För att ta vara på den här potentialen måste EU fortsätta att föregå med gott exempel och driva en utsläppsminskande politik men också satsa på möjliggörande faktorer som främjar offentliga och privata investeringar i innovation och modernisering inom centrala sektorer och samtidigt se till att de andra större ekonomierna håller fast vid sina utfästelser. Övergången till en koldioxidsnål ekonomi måste förvaltas på rätt sätt, med hänsyn tagen till de olika energimixerna och ekonomiska strukturerna inom EU. Därför måste också övergångens sociala följder föregripas och mildras i enskilda regioner och sektorer.

3.1. En möjliggörande miljö för övergången till ett koldioxidsnålt samhälle

Energiunionen och övergången

EU:s beslut att gå över till ren energi är oåterkalleligt och inte förhandlingsbart. Energiunionen går ut på att ”överge en ekonomi som drivs av fossilenergi och med hjälp av gammal teknik och förlegade affärsmodeller hanterar energifrågorna utifrån en centraliserad försörjningsstrategi. Vi måste ge konsumenterna egenansvar [...] överge vårt fragmenterade system som utmärks av dåligt samordnade nationella strategier, marknadshinder och i energisammanhang isolerade områden” 4 . Energiunionen med alla sina delar är den ram inom vilken EU kan skapa rätt möjliggörande miljö för energiövergången. Enligt Internationella energiorganet (IEA) kommer ett fullständigt genomförande av klimatplanerna medföra investeringar på 13,5 biljoner US-dollar i energieffektiv och koldioxidsnål teknik 2015–2030, eller i medeltal 840 miljarder US-dollar per år. Klimatplanernas viktigaste resultat är dock inte bara att de ökar investeringarna utan också att de omfördelar dem mellan bränslen och sektorer och mellan tillgång och efterfrågan. Bland annat kommer investeringarna i förnybar energi att bli nästan tre gånger större än i fossileldade kraftverk, medan investeringarna i energieffektivitet (främst inom transport- och fastighetssektorerna) tros bli ungefär lika stora som investeringarna i andra delar av energisystemet.

Innovation och konkurrenskraft

Parisavtalet pekar på en tydlig, ambitiös färdväg för koldioxidsnål innovation. I anslutning till Pariskonferensen lanserade 20 av världens ledande ekonomier initiativet ”Mission Innovation” för att ge ny fart åt offentlig och privat innovation inom ren energi, utveckla och ta i bruk banbrytande teknik och minska kostnaderna. EU vill ansluta sig till detta initiativ eftersom EU:s budget för forskning om koldioxidsnål teknik inom Horisont 2020 redan i princip har fördubblats för åren 2014–2020, och EU har åtagit sig att anslå minst 35 % av Horisont 2020-medlen till klimatrelaterad verksamhet. Dessutom ska man inom Energiunionens kommande strategi för forskning, innovation och konkurrenskraft ta vara på samverkansfördelarna mellan energi, transporter, kretsloppsekonomi, industri och digital innovation. Det bör ge dagens och morgondagens europeiska koldioxidsnåla och energieffektiva teknik större konkurrenskraft.

Investeringar och kapitalmarknader

Att ställa om och snabbt öka de privata investeringarna är en förutsättning för övergången till en utsläppssnål, klimattålig ekonomi och för att undvika att högutsläppande lösningar ”byggs in” i samhällets infrastruktur. EU-medel kommer att få stor betydelse för att mobilisera marknaderna 5 . Investeringsstöd enligt investeringsplanen för Europa, inriktat på att undanröja hinder för investeringar i EU, och eventuella medel från Europeiska fonden för strategiska investeringar (Efsi), bör främja investeringar i utsläppsminskningar och energieffektivitet på den inre marknaden. Investeringsplanen för Europa har redan nått lovande resultat på detta område 6 och man bör utforska hur dess fulla potential kan utvecklas. Kommissionen presenterade nyligen portalen för investeringsprojekt på europeisk nivå (EIPP) som snart kommer att vara fullständigt i drift. Den ska locka investerare till lönsamma, sunda investeringsprojekt i Europa. Energiaktörerna uppmuntras att skicka sina projekt till portalen för att ge en heltäckande översikt över projekt för potentiella investerare. Kommissionen kommer särskilt att prioritera att snabba på det tekniska stödet till de berörda parterna för att under 2016 ta fram sätt att slå samman mindre energieffektivitetsprojekt och därigenom uppnå en kritisk massa. Det är fråga om att ge investerarna bättre möjligheter att investera i energieffektivitet och ge bättre tillgång till kapital för nationella, regionala och lokala energieffektivitetsplattformar och -program. Bland annat ska tekniskt stöd och projektutvecklingsstöd stärkas genom europeiska centrumet för investeringsrådgivning (EIAH), som kommissionen och Europeiska investeringsbanken inrättat för att hjälpa offentliga projektansvariga att strukturera sina projekt och främja finansieringssystem med standardvillkor, särskilt i fastighetssektorn 7 .

Finansinstituten är viktiga partner i den här omställningen. Väl fungerande, gränsöverskridande kapitalflöden och integrerade, långsiktigt hållbara kapitalmarknader är också viktiga för omställningen. De åtgärder som redan vidtagits eller håller på att utarbetas inom kapitalmarknadsunionen 8 har stor betydelse i detta sammanhang. För omställningen på och utanför den inre marknaden kan Europeiska centralbanken, de nationella centralbankerna, Europeiska investeringsbanken, Europeiska banken för återuppbyggnad och utveckling, den gröna klimatfonden och andra internationella finansinstitut som Världsbanken och nationella utvecklingsbanker bidra. Som svar på uppmaningen från G20-mötet i april 2015 om att se över hur finanssektorn kan ta hänsyn till klimatfrågor tillsatte rådet för finansiell stabilitet en arbetsgrupp om klimatrelaterade finansiella informationskrav som går ut på att få marknadsaktörerna att förstå klimatrisker bättre och hantera dem bättre. G20 tillsatte också nyligen en reflektionsgrupp för grön finansiering. På EU-nivå har Europeiska systemrisknämnden lagt fram en rapport om övergången till en koldioxidsnål ekonomi och de eventuella riskerna för finanssektorn 9 .

Koldioxidprissättning och subventioner av fossila bränslen

Koldioxidprissättning är ett viktigt sätt att främja lika spelregler i hela världen inför övergången, och den kan ta formen av handel med utsläppsrätter, som i EU, skatter eller andra ekonomiska styrmedel. EU bör intensifiera sina satsningar på att dela med sig av sina erfarenheter på detta område med alla länder som behöver börja sätta pris på koldioxid. Detta ska sedan utvidgas till länder som Kina och Sydkorea, som håller på att bygga upp system för handel med utsläppsrätter, men även många andra länder, däribland alla större ekonomier som håller på att ta förnybar energi i bruk och förbättra sin politik för energieffektivitet. Parisavtalet är visserligen epokgörande i det att det är världsomfattande, men länderna har olika nationella ambitionsnivåer och risken finns att näringslivet hamnar i ett sämre konkurrensläge om de olika spelreglerna kvarstår. Europeiska rådets strategiska beslut att ha kvar systemet med fri tilldelning efter 2020 och de föreslagna bestämmelserna mot koldioxidflykt från EU:s system för handel med utsläppsrätter är den rätta avvägningen just nu, men de bör ses över under det kommande årtiondet.

Framtidsutsikterna för koldioxidprissättning och energipriser kompliceras dessutom av de rådande låga oljepriserna. Detta kan vara ett lämpligt tillfälle att inte bara införa koldioxidprissättning utan också avskaffa subventioner av fossila bränslen, som enligt Internationella energiorganet 2013 uppgick till 548 miljarder US-dollar i hela världen. Dessa subventioner är det största hindret för innovation inom ren teknik, vilket framhålls i G20:s och G7:s uppmaningar till avskaffande av dem. I den kommande rapporten om energipriser och kostnader i EU ska läget på det här området redovisas.

Städer, civilsamhälle och arbetsmarknadens parter

En annan förutsättning för omställningen är att uppmuntra insatser där flera aktörer samverkar, såsom civilsamhälle, enskilda, arbetsmarknadens parter, konsumenter, små och medelstora företag, innovativa uppstartsföretag och globalt konkurrenskraftiga industriföretag. Pariskonferensen och Lima-Paris-agendan, ett initiativ av partskonferensens ordförandeländer Peru och Frankrike, gick ut på att sammanföra ett rekordstort antal icke-statliga aktörer på världsscenen för att påskynda samarbete mot klimatförändringar till stöd för det nya avtalet. EU har ett unikt utgångsläge för att arbeta in övergången till ett koldioxidsnålt samhälle i alla sektorer och på alla nivåer.

Smarta städer och samhällen är de platser där en stor del av omställningen kommer att äga rum i praktiken. Insatser i städer och stadspolitiken kommer därför att intensifieras 2016, t.ex. med stöd till ett heltäckande och världsomspännande borgmästaravtal och en enda kontaktpunkt för lokala myndigheter. Det torde göra det möjligt för de lokala myndigheterna att bättre bidra till EU:s övergång till en koldioxidsnål ekonomi och ge de europeiska företagen möjligheter på världsmarknaden för att använda sitt konkurrensförsprång inom innovativ teknik för smarta städer.

Klimatdiplomati och global handling

Klimatåtgärder är mycket viktiga i utrikespolitiken och berör EU:s yttre åtgärder inom bl.a. utvecklingsbistånd, utvecklingssamarbete, grannskapspolitik, utvidgningspolitik, internationellt vetenskapligt och tekniskt samarbete, handel, ekonomisk diplomati och säkerhetspolitik. Att bevara den positiva andan från Paris kräver uthållig politisk och diplomatisk mobilisering i hela världen.

Som rådet enats om 10 ska klimatdiplomatin under 2016 inriktas på att i) behålla påverkansarbetet rörande klimatförändringen som en strategisk prioritering, ii) stödja genomförandet av Parisavtalet och klimatplanerna samt iii) öka ansträngningarna för att ta itu med sambandet mellan klimatförändring, naturresurser, inklusive vatten, välstånd, stabilitet och migration.

När det gäller klimatfinansiering är EU och medlemsstaterna fast beslutna att öka klimatfinansieringen genom meningsfulla mildrande åtgärder och ett öppet genomförande så att de bidrar med sin andel till de utvecklade ländernas mål att gemensamt få fram 100 miljarder US-dollar per år från och med 2020 från en rad offentliga, privata, bilaterala, multilaterala och alternativa finansieringskällor. Om EU:s utvecklingsbistånd fortsätter som hittills kommer det att avsevärt bidra till att fylla EU:s andel av målet på 100 miljarder dollar. I den fleråriga budgetramen 2014–2020 har EU åtagit sig att se till att 20 % av dess totala budget går till klimatrelevanta projekt och strategier. Inom utgifterna för yttre åtgärder är detta nästan en fördubbling av klimatanslagen till utvecklingsländerna och kan utgöra upp till 14 miljarder euro i klimatmedel. En allt större andel av medlen kommer att gå till anpassning, innovation och kapacitetsuppbyggnad.

För att utvecklingsländerna ska nå resultat med sina klimatplaner från och med 2020 kommer stödprogrammen (såsom den globala klimatförändringsalliansen+) att stärkas. I detta sammanhang måste samverkansfördelarna mellan klimatfinansiering, utvecklingsbistånd enligt Addis Abeba-agendan och Agenda 2030 med hållbarhetsmålen tas till vara helt. Det gäller också EU:s bidrag till det afrikanska initiativet för förnybar energi. Inom utvidgnings- och grannskapspolitiken kommer EU att fortsätta sin politiska dialog och sitt stöd till partnerländerna. Särskild vikt kommer att läggas vid kapacitetsuppbyggnad.

Pågående bilaterala och multilaterala förhandlingar om liberalisering av handeln med gröna varor och tjänster bör påskyndas för att underlätta globala klimatåtgärder och skapa affärsmöjligheter för de europeiska företagen. EU bör också fortsätta att driva på för långtgående resultat av förhandlingarna inom Internationella civila luftfartsorganisationen (Icao) och Internationella sjöfartsorganisationen (IMO) om utsläpp av växthusgaser samt förhandlingarna enligt Montrealprotokollet.

3.2. Energi- och klimatramen för 2030

Efter Pariskonferensen måste alla länder omsätta sina åtaganden i konkreta politiska åtgärder. I oktober 2014 fastslog Europeiska rådet EU:s klimat- och energipolitiska ram för 2030 med de långtgående målen för hela ekonomin på att minst 40 % mindre växthusgaser skulle släppas ut och att andelen förnybar energi och energieffektivitet ut skulle bli minst 27 % till 2030 11 . Parisavtalet bekräftar EU:s modell. Att genomföra energi- och klimatramen för 2030 enligt Europeiska rådets överenskommelse är högt prioriterat i uppföljningen av Parisavtalet.

Kommissionen har redan börjat denna process genom att lägga fram ett förslag om ändring av systemet för handel med utsläppsrätter, som omfattar 45 % av EU:s utsläpp av växthusgaser. Kommissionen kommer under det närmaste året att lägga fram resten av de viktigaste lagförslagen för att nå målen för 2030 på ett rättvist och kostnadseffektivt sätt, med största möjliga flexibilitet för medlemsstaterna och en välvald avvägning mellan nationella åtgärder och åtgärder på EU-nivå. Som nästa steg arbetar kommissionen med förberedelser inför ett ansvarsfördelningsbeslut och ett om markanvändning, förändrad markanvändning och skogsbruk. Kommissionen tänker också lägga fram lagstiftning om en tillförlitlig, genomblickbar styrmekanism och om rationalisering av de planerings- och rapporteringskrav som rör klimat och energi efter 2020.

Dessutom kommer kommissionen att lägga fram nödvändiga förslag för att anpassa EU:s regler så att energieffektivitet sätts i första rummet och främja EU:s världsledande roll inom förnybar energi i enlighet med Europeiska rådets slutsatser från oktober 2014. Det är bl.a. fråga om en ny utformning av energimarknaderna som sätter konsumenterna i centrum genom efterfrågestyrning och ökad flexibilitet. I år har kommissionen också redan lagt fram ett paket om trygg energiförsörjning för att omedelbart åtgärda de nya utmaningar för försörjningstryggheten som den internationella energiutvecklingen medför.

4.    Slutsatser

Inför och under Pariskonferensen har EU varit ledande för de höga ambitionernas koalition av utvecklade länder och utvecklingsländer. För att verkligen se till att övergången till en koldioxidsnål ekonomi blir verklighet måste EU bibehålla sin ambitionsnivå, både på hemmaplan och internationellt:

Parisavtalet bör undertecknas och ratificeras så snart som möjligt. Förslaget om undertecknande av avtalet bifogas detta meddelande.

EU behöver befästa en miljö som möjliggör övergången till en koldioxidsnål ekonomi genom ett brett spektrum av sinsemellan förbundna åtgärder, strategier och instrument enligt Junckerkommissionens tio prioriteringar, särskilt en motståndskraftig energiunion med en framåtblickande klimatpolitik.

EU:s energi- och klimatram för 2030 behöver snarast kompletteras i enlighet med Europeiska rådets slutsatser från oktober 2014. De kommande lagförslagen bör behandlas skyndsamt av parlamentet och rådet.

Alla parter måste vara redo att delta fullständigt i översynerna enligt Parisavtalet för att se till att man når målet att hålla klimatförändringarna betydligt under 2 °C och sikta på 1,5 °C.

(1)

Europeiska rådets slutsatser, 24 oktober 2014.

(2)

Parisprotokollet – en plan för att möta de globala klimatförändringarna efter 2020, COM(2015) 81 final.

(3)

Europeisk klimatdiplomati efter COP21 – Rådets slutsatser av den 15 februari 2016.

(4)

 En ramstrategi för en motståndskraftig energiunion med en framåtblickande klimatpolitik, COM(2015) 80, 25 februari 2015.

(5)

114 miljarder euro ska enligt planerna anslås från de omlagda europeiska struktur- och investeringsfonderna (Esif) för klimatåtgärder 2014–2020. Planeringen har gjorts i brett samråd med berörda parter. Det har lett till att 25 % av Esif-medlen går till klimatåtgärder, ett tecken på stark politisk vilja och betydligt över målet på 20 % för EU-budgeten som helhet. Stödet omfattar inte bara finansiering, utan även starkt regionalt samarbete, kapacitetsuppbyggnad och tekniskt stöd.

(6)

En översikt över investeringsplanens projekt inom koldioxidsnål och energieffektiv teknik: http://ec.europa.eu/priorities/sites/beta-political/files/sector-factsheet-energy_en.pdf

(7)

Tillståndet i energiunionen 2015.

(8)

Handlingsplan för en kapitalmarknadsunion, COM(2015) 468 final.

(9)

  https://www.esrb.europa.eu/pub/pdf/asc/Reports_ASC_6_1602.pdf

(10)

Rådets slutsatser om europeisk klimatdiplomati efter COP21.

(11)

Målet om energieffektivitet ska ses över senast 2020, med sikte på en EU-andel på 30 %.

Top