EUR-Lex Access to European Union law

Back to EUR-Lex homepage

This document is an excerpt from the EUR-Lex website

Document 52014DC0904

RAPPORT FRÅN KOMMISSIONEN TILL EUROPAPARLAMENTET, RÅDET, EUROPEISKA CENTRALBANKEN, EUROPEISKA EKONOMISKA OCH SOCIALA KOMMITTÉN OCH REGIONKOMMITTÉN Rapport om förvaringsmekanismen 2015 (utarbetad i enlighet med artiklarna 3 och 4 i förordning (EU) nr 1176/2011 om förebyggande och korrigering av makroekonomiska obalanser)

/* COM/2014/0904 final */

52014DC0904

RAPPORT FRÅN KOMMISSIONEN TILL EUROPAPARLAMENTET, RÅDET, EUROPEISKA CENTRALBANKEN, EUROPEISKA EKONOMISKA OCH SOCIALA KOMMITTÉN OCH REGIONKOMMITTÉN Rapport om förvaringsmekanismen 2015 (utarbetad i enlighet med artiklarna 3 och 4 i förordning (EU) nr 1176/2011 om förebyggande och korrigering av makroekonomiska obalanser) /* COM/2014/0904 final */


Rapporten om förvarningsmekanismen inleder årscykeln för förfarandet vid makroekonomiska obalanser, som syftar till att identifiera och rätta till obalanser som inverkar hämmande på medlemsstaternas ekonomier och som kan störa Ekonomiska och monetära unionens funktion.

Inom förvarningsmekanismen används en resultattavla som bygger på elva indikatorer och som syftar till att spåra sådana potentiella ekonomiska obalanser hos medlemsstaterna som kan kräva politiska åtgärder. De medlemsstater som på så sätt identifieras genom förvarningsmekanismen blir sedan föremål för en fördjupad granskning från kommissionens sida, där man undersöker om de makroekonomiska riskerna växer eller mildras och drar slutsatser om huruvida det föreligger verkliga obalanser och om dessa i så fall är alltför stora.

Kommissionen kommer att offentliggöra sina fördjupade granskningar under våren 2015, och resultaten kommer att ingå i underlaget för de landspecifika rekommendationerna inom ramen för den följande europeiska planeringsterminen.

1.         Sammanfattning

Makroekonomiska obalanser förblir ett allvarligt problem och understryker behovet av beslutsamma, omfattande och samordnade politiska åtgärder. EU:s ekonomier fortsätter att förbättras i fråga om korrigering av externa och interna obalanser. Stora och ohållbara underskott i bytesbalanserna har kunnat minskas avsevärt, elimineras eller vänts till överskott, och saneringen av balansräkningarna framskrider i alla sektorer i de flesta länder. Det är också uppmuntrande att konkurrenskraften återhämtar sig, som ett resultat av djupgående korrigeringar och marknadsreformer, men att upprätthålla konkurrenskraften framöver förblir en svår uppgift, särskilt i medlemsstater med stora externa obalanser. De höga nivåerna av privat och offentlig skuldsättning i de flesta länder, och de stora externa skulderna i många av dem, utgör fortfarande en väsentlig hämmande faktor för tillväxt, sysselsättning och finansiell stabilitet. Uppgifterna för arbetslöshet och andra sociala indikatorer ser fortfarande mycket oroväckande ut i flera länder, och den ekonomiska tillväxten har inte varit tillräcklig för att kunna leda till någon markant förbättring av arbetsmarknadsdata och andra sociala data.

Långsam tillväxt och låg inflation försvårar arbetet för att minska obalanserna och de makroekonomiska riskerna. Uppgifter från sommaren och de senaste ekonomiska prognoserna[1] visar att den ekonomiska aktiviteten har tappat fart och prisåterhållande tendenser har förstärkts i större delen av EU. Under 2014 och 2015 förväntas den ekonomiska aktiviteten i EU öka med mellan 1 ¼ och 1 ½ procent, efter en nolltillväxt 2013. I euroområdet beräknas uppgifterna för real BNP-tillväxt till - ½ procent 2013, + ¾ procent 2014 och strax över 1 procent 2015. De aggregerade siffrorna döljer emellertid betydande skillnader mellan medlemsstaterna. Medan vissa medlemsstater, till exempel de baltiska länderna, Tjeckien, Luxemburg, Ungern, Polen, Slovakien och Förenade kungariket rapporterade förhållandevis stabil produktionstillväxt under de första tre kvartalen 2014, och medlemsstater som Spanien och Slovenien lyckats komma i kapp efter en drastisk ekonomisk anpassning, går återhämtningen i andra ekonomier, stora såväl som små, fortfarande tämligen trögt. Dessa skillnader speglar mångskiftande och oregelbundna faktorer, såsom varierande skuldsaneringstryck, olika behov av och olika takt i konsolideringen av de offentliga finanserna samt varierande exponering för den globala utvecklingen, men också skillnader i anpassningskapacitet och beslutsamhet när det gäller att genomföra reformerna.[2] Den svaga ekonomiska aktiviteten i EU som helhet beror också på att ombalanseringen hittills varit mycket asymmetrisk, med svag inhemsk efterfrågan i de kreditgivande länderna, som ännu har stora och ihållande bytesbalansöverskott. Stora negativa produktionsgap i flera länder, svag tillväxt, en betydande stagnation på arbetsmarknaderna samt en tydlig utveckling mot avtagande inflation i världsekonomin som helhet innebär att inflationen i EU varit mycket låg och förväntas förbli under ECB:s definition av prisstabilitet under en längre tid. Mycket låg inflation förvärrar riskerna med en för hög skuldsättning och ökar de ekonomiska kostnaderna för ombalansering och minskning av skuldsättningen.

Genom denna rapport inleds den fjärde årliga omgången av förfarandet vid makroekonomiska obalanser[3]. Detta förfarande syftar till att identifiera och åtgärda obalanser som hämmar återställandet av väl fungerande ekonomier i medlemsstaterna, euroområdet och EU som helhet, samtidigt som det syftar till att uppmuntra välavvägda och effektiva policyval. Genomförandet av förfarandet vid makroekonomiska obalanser har gjorts till en integrerad del av den europeiska planeringsterminen, för att garantera en god förenlighet med andra ekonomiska övervakningsinstrument. Den årliga tillväxtöversikten, som antas samtidigt som denna rapport, ger en överblick över den ekonomiska och sociala situationen i Europa och fastställer övergripande politiska prioriteringar för EU som helhet under de kommande åren.

I denna rapport anges vilka medlemsstater som kan drabbas av sådana obalanser som kan kräva politiska åtgärder, och för vilka en närmare granskning bör göras. Rapporten är således ett verktyg för att spåra ekonomiska obalanser, och offentliggörs i början av varje årlig cykel för samordning av den ekonomiska politiken. Den baseras på en resultattavla med indikatorer med vägledande tröskelvärden, samt en uppsättning "extraindikatorer", i början av årscykeln för samordning av den ekonomiska politiken. Sedan förra året har de s.k. extra indikatorerna också innefattat ett antal sociala indikatorer som påverkas. Införandet av dessa sociala indikatorer i förfarandet vid makroekonomiska obalanser bör utnyttjas fullt ut för att öka förståelsen av arbetsmarknadsaspekterna och de sociala aspekterna och riskerna. Den mer detaljerade resultattavlan med centrala sysselsättningsindikatorer och sociala indikatorer i utkastet till gemensam rapport om sysselsättningen gynnar också en bredare förståelse av den sociala utvecklingen. Mer ingående och omfattande analyser av de medlemsstater som lyfts fram i denna rapport kommer vidare att ske i samband med de fördjupade granskningarna. För att förbereda dessa fördjupade granskningar kommer kommissionen att grunda sin analys på ett betydligt mer detaljerat faktaunderlag, där all relevant statistik, information och väsentliga data kommer att beaktas. Enligt lagstiftningen[4] är det på grundval av de fördjupade granskningarna som kommissionen kommer att dra slutsatser om huruvida obalanser – och alltför stora obalanser – förekommer, och lägga fram lämpliga politiska rekommendationer för varje medlemsstat.

På grundval av den ekonomiska utvärderingen av resultattavlan inom förfarandet vid makroekonomiska obalanser bedömer kommissionen att fördjupade granskningar är motiverade för sammanlagt 16 medlemsstater, i syfte att närmare analysera ackumuleringen av, och processen för att reducera, obalanser och därmed förknippade risker. För flera länder kommer man i de fördjupade granskningarna att kunna bygga vidare på iakttagelserna under den föregående övervakningscykeln[5], medan det för andra kommer att bli den första gången kommissionen genomför en fördjupad granskning. Detta är särskilt fallet för de medlemsstater som nyligen har slutfört eller är på väg att slutföra ekonomiska anpassningsprogram som ledsagas av ekonomiskt stöd.

· Vad gäller Kroatien, Italien och Slovenien syftar de fördjupade granskningarna till att bedöma om de tidigare alltför stora obalanserna  håller på att minska, kvarstår eller är på väg att förvärras, och man kommer också att utvärdera de politiska åtgärder som dessa länder satt in för att komma till rätta med dessa obalanser.

· För Irland, Spanien, Frankrike och Ungern, medlemsstater med obalanser som kräver beslutsamma politiska åtgärder, kommer man i de fördjupade granskningarna att bedöma de risker som är kopplade till de kvarstående obalanserna.

· För övriga medlemsstater som tidigare identifierats ha obalanser (Belgien, Bulgarien, Tyskland, Nederländerna, Finland, Sverige och Förenade kungariket) kommer de fördjupade granskningarna att bidra till att bedöma för vilka medlemsstater obalanserna kvarstår och för vilka de har kunnat rättas till.[6]

· För första gången kommer fördjupade granskningar också att utarbetas för Portugal och Rumänien. Portugal ansluter sig nu till standardiserade kontrollförfaranden, efter att landets ekonomiska anpassningsprogram kunde fullbordas i mitten av 2014. Vad gäller Rumänien har övervakningen av obalanser och av vidtagna politiska åtgärder skett inom ramen för anpassningsprogrammet och som understöds genom förebyggande ekonomiskt stöd. Även om detta förfarande fortfarande pågår innebär förseningarna av halvårsöversynerna att Rumänien lämpligen bör återintegreras i den övervakning som ingår i förfarandet vid makroekonomiska obalanser.

För de medlemsstater som tar emot ekonomiskt stöd sker övervakningen av deras obalanser och korrigerande åtgärder i samband med deras ekonomiska anpassningsprogram. Detta gäller för närvarande Grekland och Cypern. Greklands situation inom förfarandet vid makroekonomiska obalanser kommer att prövas på nytt i samband med att det pågående ekonomiska stödet ska avslutas, beroende på de närmare överenskommelser som kommer att nås.

För övriga medlemsstater kommer kommissionen inte i detta skede att göra några ytterligare analyser inom ramen för förfarandet vid makroekonomiska obalanser. Utifrån den ekonomiska bedömningen av uppgifterna på resultattavlan bedömer kommissionen inte att det finns sådana obalanser som avses i förfarandet vid makroekonomiska obalanser i Tjeckien, Danmark, Estland, Lettland, Litauen, Luxemburg, Malta, Österrike, Polen eller Slovakien. Noggrann övervakning och politisk samordning krävs dock fortlöpande för alla medlemsstater, så att man kan identifiera nya potentiella risker och föreslå åtgärder som bidrar till tillväxt och sysselsättning.

I samband med den multilaterala övervakningen och i linje med artikel 3.5 i förordning (EU) nr 1176/2011 uppmanar kommissionen rådet och eurogruppen att diskutera denna rapport. Kommissionen ser också fram emot att få återkoppling från Europaparlamentet.

Med hänsyn tagen till dessa diskussioner med Europaparlamentet samt inom rådet och eurogruppen kommer kommissionen att utarbeta fördjupade granskningar för de relevanta medlemsstaterna. Dessa förväntas offentliggöras under våren 2015, före de länderspecifika rekommendationerna under den europeiska planeringsterminen.

2.         Obalanser och risker som inte är knutna till specifika medlemsstater

EU-länderna har gjort framsteg i arbetet med att rätta till sina obalanser, men den långsamma återhämtningen i ekonomin har hämmat både korrigeringen av obalanserna och av de därtill kopplade riskerna. De ekonomiska nyheterna har varit mindre gynnsamma under de senaste månaderna. Tillväxten nådde inte upp till förväntningarna och har antingen minskat eller stagnerat i Tyskland, Italien och Frankrike. Kredittillväxten är fortfarande generellt låg i EU, trots en monetär politik som ska gynna kreditgivning, eftersom efterfrågan är dämpad och den privata sektorn fortfarande strävar efter skuldsanering. Den långa perioden med mycket låg inflation, vilket avspeglar det stora negativa produktionsgapet i flera länder och det faktum att prisutvecklingen reagerat mer på den ekonomiska avmattningen än tidigare[7], har också blivit ett hinder för en smidig skuldsanering. Geopolitiska spänningar kan också hämma den ekonomiska aktiviteten och ge upphov till makroekonomiska risker, särskilt i länder som har djupare handelsförbindelser med och finansiella exponeringar mot grannländerna i öst.  Den svaga ekonomiska aktiviteten håller också arbetslösheten och andra sociala indikatorer på oacceptabla nivåer, vilket i sig kan skada tillväxtutsikterna på medellång sikt.

De politiska åtgärderna i varje medlemsstat behöver förstås anpassas till deras individuella situation, men måste också utformas i ett bredare perspektiv som tar hänsyn till EU:s och euroområdets intressen och risken för spridningseffekter. Makroekonomiska obalanser i olika former ökar som regel både de makroekonomiska riskerna och komplicerar de problem landet står inför. Dessa risker och problem är i första hand av nationell karaktär. De obalanser som avser hållbarhet i de externa balanserna, konkurrenskraft, alltför hög skuldsättning i den privata sektorn, skuldsaneringsbehov, finanspolitisk hållbarhet, tillgångspriser och finansiell stabilitet påverkar huvudsakligen kapaciteten hos varje ekonomi att skapa en robust och hållbar tillväxt och skapa arbetstillfällen. Med tanke på de starka kopplingarna mellan EU:s ekonomier finns det emellertid flera kanaler, t.ex. handel, finansiella och monetära förbindelser, strukturreformer samt effekter av förtroende kontra osäkerhet, genom vilka obalanser får spridningseffekter från ett land till ett annat och effektivitetsförluster i en medlemsstat kan leda till förlorad välfärd även i en annan. Svag inhemsk efterfrågan, särskilt i fråga om investeringar, och faktorer som pressar inflationen nedåt framstår som tydliga exempel på hur de makroekonomiska utmaningarna i ett medlemsland kan påverka hela unionen[8].

Det är av central vikt att främja effektiva investeringar för att återställa den potentiella tillväxten. Under de senaste sju till åtta åren, dvs. sedan krisens utbrott, har den potentiella tillväxttakten inom EU sjunkit betydligt.[9] Enligt de senaste uppskattningarna har tillväxten i den potentiella produktionen inom EU sjunkit från något över 2 procent för tio år sedan till under 1 procent i dagsläget.[10] Vid sidan om den långsiktiga demografiska utvecklingen[11] på medellång sikt kan avmattningen i den ekonomiska aktiviteten tillskrivas de svaga produktivitetsökningarna och den långsamma ackumuleringen av kapital.[12] Den roll som bruttoinvesteringar (inklusive FoU) haft som drivkraft för tillväxt har begränsats på senare tid, eftersom investeringskvoten är betydligt lägre än för några år sedan i nästan alla EU-länder.[13]

Ombalanseringen i fråga om medlemsstaterans bytesbalanser är fortfarande asymmetrisk till följd av svag efterfrågan både i skuldsatta och kreditgivande länder. (Figur 1) De nödvändiga korrigeringarna med avseende på bytesbalans har fortsatt i ett antal länder, särskilt Irland, Cypern, Grekland, Spanien, Portugal, Rumänien och Slovenien. Deras stora underskott för några år sedan har övergått via små underskott till betydande överskott, och bidrar till att minska de risker som är kopplade till skuldsättning mot utlandet. Italien har också åstadkommit ett litet överskott, medan Frankrikes bytesbalans fortfarande är något negativ. I många fall har dock korrigeringen till stor del drivits på av en minskad efterfrågan, särskilt i fråga om investeringar (figur 2), vilket skulle kunna få negativa konsekvenser för den medelfristiga potentiella tillväxten om situationen inte korrigeras. Ökad export har också spelat en viktig roll under 2013, särskilt i Bulgarien, Grekland, Slovenien, Litauen, Rumänien och Portugal, men även i mindre omfattning i Spanien och Irland. När det gäller sektorsspecifika justeringar fortsätter de utsatta länderna att anpassa sig i olika takt. Spanien och Portugal började låta sin anpassning övergå i riktning mot sektorer som är exponerade för internationell handel redan på ett tidigt stadium i krisen och den andel som dessa internationellt exponerade sektor representerar både när det gäller sysselsättning och bruttoförädlingsvärde har fortsatt öka sedan 2010.[14] Denna anpassningsprocess har emellertid ännu inte inletts för Italiens del. En stor del av åtgärderna för ombalansering i dessa länder är konjunkturoberoende, dvs. resultatet har blivit större än vad som framgår  av produktionsgapen i de berörda medlemsstaterna och deras partnerländer.[15]

Figur 1: Underskott (-) och överskott (+) i bytesbalanserna: Arbetslöshetsnivå år 2008, 2013 och 2015 (prognos)  (i % av BNP)

 

Anmärkning: Avbrott i serien 2013 (CY, EL, ES, NL, SI, SK, BG, PL). Slovakiens siffror har beräknats enligt standarderna i femte manualen om betalningsbalanser (BPM)/ENS95 Se den statistiska bilagan för ytterligare detaljer.

Källa: Eurostat, kommissionens avdelningar.

Euroområdet som helhet förväntas kunna bibehålla relativt stora externa överskott. Ökningen med tre procentenheter av euroområdets överskott mellan 2008 och 2014 återspeglar det faktum att överskottet i vissa medlemsstater inte har minskat i tillräcklig utsträckning i förhållande till de stora ansträngningarna för ombalansering i de ekonomier som tidigare uppvisade stora underskott i bytesbalansen. Tyskland och Nederländerna har fortsatt mycket stora överskott, som ligger över vad de ekonomiska grundförutsättningarna normalt skulle tyda på, och klart över resultattavlans indikativa tröskelvärde. I Tyskland skulle det konjunkturrensade överskottet, med hänsyn tagen till landets läge i konjunkturcykeln, till och med vara högre än det nominella värdet. Med tanke på minskningen av underskotten i bytesbalansen har den geografiska sammansättningen av de kreditgivande ekonomiernas överskott, särskilt Tysklands, ändrats. Balansen i förhållande till resten av världen har stärkts, medan balansen gentemot euroländerna har försvagats. Det senare beror framför allt på en minskning av exporten till resten av euroområdet, snarare än en ökning av importen till Tyskland. Även om överskott i bytesbalansen inte medför samma problem som ohållbara underskott och kan vara delvis gynnsamma, kan stora och ihållande överskott återspegla effektivitetsbrister i ekonomin, med för små inhemska investeringar och låg inhemsk efterfrågan, vilket på medellång sikt leder till att potentiell produktion inte materialiseras och att det uppstår negativa spridningseffekter till partnerländerna i euroområdet. En revitalisering av den inhemska efterfrågan genom ökad investeringstakt innebär en betydande förbättring av den potentiella tillväxten och kan bidra till den ekonomiska återhämtningen och anpassningen av ekonomerna inom euroområdet[16].

Figur 2: Investeringarnas andel av BNP

(fasta bruttoinvesteringar: uppgifter för 2014 och förändring 2007–2014)

Källa: kommissionens avdelningar.

EU-ländernas externa skuldsättning är av mångskiftande karaktär och riskerna med avseende på hållbarhet är fortfarande stora (Figur 3). Eftersom reduceringen av de största underskotten och utvecklingen mot externa överskott har tagit fart relativt nyligen, har den externa skuldsättningen i dessa länder ännu inte förbättrats i väsentlig utsträckning, och kan i vissa fall till och med ha försämrats. För de ekonomier som har mest negativ nettoställning är utvecklingen av bytesbalanserna redan tillräcklig för att stabilisera och långsamt minska de berörda nettoutlandsskulderna på medellång sikt (figur 4). Detta gäller särskilt Irland, Spanien, Lettland, Rumänien och Portugal, men ännu inte Grekland och Cypern. Men att sätta som mål att bara stabilisera utlandsskulden skulle inte vara tillräckligt med tanke på den försiktighet som krävs, och detta gäller särskilt de länder där den kraftigt negativa nettoställningen mot omvärlden framför allt återspeglar skuldsättning. För att minska den negativa finansiella nettoställningen mot omvärlden till säkrare nivåer under de kommande tio åren behöver dessa länder också uppnå måttliga till relativt stora överskott. Tendenserna i riktning mot en låginflationsekonomi innebär också avsevärda risker för såväl konkurrenskraft som skuldsättning. Låga priser och låg löneinflation hjälper visserligen länder att återfå sin konkurrenskraft. Samtidigt hämmas dock konkurrenskraftens återhämtning när den låga inflationen också omfattar den berörda ekonomins viktigaste handelsparter. I förening med de negativa effekter som mindre positiva tillväxtutsikter medför förblir extern hållbarhet ett problem för dessa länder. Uppgifterna för Frankrike och Förenade kungariket tyder på en kontinuerlig ökning i nettoutlandsskulden, även om dessa länders underskott och utlandsskuld fortfarande är blygsamma.

Figur 3: Finansiell nettoställning mot omvärlden: 2008, 2013 och 2015 (i % av BNP)

Anmärkning: I prognoserna för 2015 antas inga värderingsvinster/-förluster. BE, IE, SK, DK, BG, HR, EA-18 och EU-28: siffror enligt standarderna BPM5/ESA95 standarder. CY, DE, ES, NL och PT: avbrott i serien 2013.  Se den statistiska bilagan för ytterligare detaljer

Källa: Eurostat, kommissionens avdelningar.

Figur 4: Bytesbalansutveckling som krävs för att stabilisera eller minska underskott i nettoutlandsställningen mot omvärlden 2014 (prognos), utvalda medlemsstater (procent av BNP)

 .

Anmärkning: Denna figur visar inte uppgifter för Belgien, Danmark, Tyskland, Luxemburg, Malta, Nederländerna, Österrike, Finland och Sverige, eftersom dessa länders finansiella nettoställning var positiv 2013 eller beräknas bli positiv 2015. Cypern har också utelämnats på grund av brist på uppgifter. Beräkningen av bytesbalans som krävs för att stabilisera eller minska nettoutlandsskulden utgår ifrån följande källor och antaganden: BNP-beräkningarna bygger på kommissionens senaste prognoser (upp till två år i förväg), på prognoserna på medellång sikt (mellan två och fem år) och de senaste prognoserna för de offentliga finansernas hållbarhet på lång sikt (mer än fem år) Värderingseffekterna antas vanligen vara noll under prognosperioden, vilket motsvarar en objektiv prognos för tillgångspriser. Nettokapitaltransfereringarna antas vara noll.

Källa: kommissionens avdelningar.

Konkurrenskraften har förbättrats i flera ekonomier. Utifrån det treåriga genomsnittet har den reala effektiva växelkursen deprecierats i de flesta EU-länder, men har hållits inom de indikativa tröskelvärdena för vart och ett av dem. Detta gäller Irland och Grekland, men även Frankrike, Tjeckien, Danmark, Kroatien, Ungern, Lettland och Polen. Det var också fallet i andra medlemsstater, t.ex. Spanien, Portugal, Cypern och Finland, men för vart och ett av dessa var den reala deprecieringen mycket mindre än i Tyskland. Under 2013 innebar dock utvecklingen av eurons växelkurs[17] och den nationella inflationen att den HIKP-baserade reala effektiva växelkursen apprecierades i flera länder, däribland Tyskland, Nederländerna och Österrike. Denna utveckling kan komma att bidra till en mer symmetrisk ombalansering inom euroområdet. Emellertid apprecierades den reala växelkursen även i ett antal länder som fortfarande behöver återställa förlorad konkurrenskraft, däribland Spanien, Italien, Cypern, Frankrike och Portugal. Enhetsarbetskostnaderna minskade 2013 i vissa av euroområdets länder, särskilt Grekland, Cypern, Spanien och Irland, eftersom lönerna minskade. Dessa minskningar visade stor spridning mellan olika sektorer (till exempel tillverkning, tjänster, byggsektor)[18] i Spanien och Grekland. De övriga EU-länderna har noterat små ökningar av sina enhetsarbetskostnader till följd av löneökningar som överstigit produktivitetsökningarna, vilka var marginella i Frankrike och Italien. Detta mönster i enhetsarbetskostnaderna kan noteras inom alla större industrisektorer samt marknadsrelaterade tjänster i dessa två ekonomier[19]. Ökande enhetsarbetskostnader som orsakas av att löneutvecklingen överstiger arbetskraftens produktivitet finns också i Nederländerna och Tyskland. Vissa ekonomier i EU:s östra del visade också en relativt stor ökning i enhetsarbetskostnader under 2013, trots gynnsam produktivitetsutveckling. Detta gällde särskilt Bulgarien, Estland, Lettland, Ungern och Rumänien. Vad gäller den icke kostnadsrelaterade konkurrenskraften, tyder uppgifterna om bestämmelseland för exporten på att förbättringar skett, men analyserna av exportens kvalitetsmässiga sammansättning har varit mindre entydiga.[20]

Nedgången i exportmarknadsandelar har mildrats i de flesta europeiska länder. Den har dock ännu inte vänt till en uppgång. Globalt sett har de flesta medlemsstaterna förlorat betydande marknadsandelar under de senaste åren. Grekland, Kroatien, Cypern och Finland uppvisar störst förluster. Endast några ekonomier i EU:s östra del (Bulgarien, de tre baltiska staterna och Rumänien), som tillsammans inte står för mer än 2 ½ procent av EU:s export, har ökat sina globala marknadsandelar. Under 2013 har emellertid de flesta medlemsstater ökat sina marknadsandelar i viss mån, särskilt på tjänsteområdet, vilket balanserar denna negativa denna trend. En del av förlusten av marknadsandelar på medellång sikt kanske inte alls kommer att återtas, eftersom den också är en följd av tillväxtekonomiernas uppgång. Under de senaste fem åren har de flesta medlemsstaterna också förlorat mark i förhållande till andra avancerade ekonomier när det gäller export, vilket framgår av den extra indikator som mäter exportresultat i förhållande till OECD. Förlusterna av exportmarknadsandelar, vilket även omfattar handeln inom EU, måste ses mot bakgrund av den svaga inhemska efterfrågan i EU. Under perioden efter krisen har den relativa betydelsen av handeln inom EU minskat, medan exporten till länder utanför EU i allmänhet varit mer dynamisk.

Den privata sektorn kan fortfarande ha omfattande skuldsanering kvar att göra (figur 5). Den privata sektorns skuldsättning (både hushåll och icke-finansiella företag) är fortfarande hög, och överstiger resultattavlans indikativa tröskelvärde i flertalet av medlemsstaterna. Detta gäller trots de betydande minskningar av skuldkvoterna under perioden 2012–2013 som man lyckats uppnå, särskilt i Danmark, Estland och Irland. Dessutom har den totala minskningen av den privata skuldsättningen i de flesta EU-medlemsstater inte kommit i närheten av de väldiga ökningarna av samma skuldsättning före krisen, vilket innebär att betydande ytterligare justeringar kommer att krävas framöver. Vidare har skuldsaneringen gått mycket långsammare än i USA.[21] Bara i Tyskland, där den privata skuldsättningen inte var något väsentligt problem ens före krisen, har den sjunkit under de nivåer som rådde för tio år sedan. Medlemsstaterna ställs inför olika typer utmaningar beroende på om det är hushållen som är alltför skuldsatta (som i Nederländerna och Danmark) näringslivet (som i Bulgarien och Slovenien) eller båda sektorerna (som i Irland, Spanien och Cypern). Negativa kreditflöden till den privata sektorn, vilket är en signal för aktiv återbetalning av skulder, har varit den främsta orsaken till minskningen av hushållens skuldsättning under de senaste åren, en utveckling som accelererat under 2013 i Spanien, Portugal och Irland, och i fråga om företagens skuldsättning gäller det samma för Malta, Slovenien, Sverige och Spanien. I vissa andra fall har minskningen av den privata sektorns skuldkvot i förhållande till BNP blivit mer passiv till sin karaktär, och därmed förenlig med positiva kreditflöden till både hushåll och företag. Detta gäller särskilt Estland och Förenade kungariket. Trots negativa kreditflöden har Grekland inte lyckats minska sina skuldkvoter i någon större utsträckning (särskilt i fråga om hushållen).[22] (figurerna 6a och 6b).

Figur 5: Icke-finansiella företags skulder, hushållens skulder och den offentliga sektorns skulder 2013 jämfört med 2008 (skuggade) (i % av BNP)

 

Anmärkning: MT, EE, PL (offentlig sektor): Avbrott i serien 2013. EA-18 och EU-28 data fortfarande enligt ENS 95.  Se den statistiska bilagan för ytterligare detaljer

Källa: Eurostat.

Figur 6a: Drivande faktorer bakom förändringar i privathushållens skuldstock, 2014Q 1

5 år || 1 år

Anmärkning:  Uppgifterna för Irland och Nederländerna avser perioden fram till och med 2013Q4.

Källa: Eurostat, kommissionens avdelningar.

Figur 6b: Drivande faktorer bakom förändringar i företagens skuldstock, 2014Q 1

5 år || 1 år

Anmärkning: 1) icke konsoliderade uppgifter Ackumulerad förändring av skuldkvoten, uppdelad i följande komponenter: i) nettokreditflöden, ii) andra förändringar i utestående skuld (t.ex. värderingseffekter eller avskrivningar), iii) real BNP-tillväxt och iv) inflation. 2) x-axeln i figuren till höger motsvarar nettokreditflödenas bidrag till minskningen av skuldkvoten under perioden.

Uppgifterna för Irland, Ungern och Nederländerna avser perioden fram till och med 2013Q4.

Uppgifter enligt ENS 95. Se den statistiska bilagan för ytterligare detaljer

Källa: Eurostat, kommissionens avdelningar.

Tack vare de senaste årens insatser för budgetkonsolidering kommer den finanspolitiska anpassningstakten att lätta. Medlemsstaterna i euroområdet och EU som helhet kommer att fortsätta att minska sina underskott. Jämfört med stabilitets- och konvergensprogrammen som upprättades våren 2014 kommer emellertid minskningstakten att bli lägre. Detta återspeglar en lägre förväntad ekonomisk aktivitet, men även en minskning av finanspolitiska åtgärder[23] vilka kommer att stanna upp under 2014 och inte återupptas under 2015. På aggregerad nivå ser detta ut att vara en godtagbar balans mellan hållbarhetskrav och konjunkturmässiga förhållanden. Därför bör man ytterligare reducera befintliga hinder för aktivitet i ett antal medlemsstater, och dess spridningseffekter till euroområdet (och EU). Betydande utmaningar kvarstår dock i vissa fall för de mest skuldsatta länderna (t.ex. Grekland, Portugal, Italien, Irland, Cypern och Belgien) eller där skuldkvoten har ökat snabbast (t.ex. Spanien, Kroatien och Slovenien). Situationen för dessa länder förvärras genom den privata sektorns höga skuldsättning (figur 5) och de ekonomiska och demografiska utsikterna.[24]

Hoten mot den finansiella stabiliteten i euroområdet har minskat. Den förestående övergripande bedömningen gav bankerna incitament till att förbättra sina kapitaltäckningskvoter ytterligare under 2013 och de tre första kvartalen 2014. Centralbankens åtgärder och gynnsamma marknadsvillkor har bidragit till att avhjälpa likviditetsbrister och har hållit nere bankernas finansieringskostnader i och utanför euroområdet. Marknaden för statsobligationer har också blivit mindre fragmenterad eftersom gränsöverskridande transaktioner i obligationer från finansiellt pressade stater återupptagits. Framförallt har bankerna i de flesta länderna i euroområdets periferi minskat sitt beroende av centralbanksfinansiering tack vare krympta balansräkningar på grund av minskad skuldsättning inom den privata sektorn, ökande nödlidande lån och en återgång till marknadsfinansiering. Bankerna har satsat på att öka andelen eget kapital. Mot bakgrund av resultaten från den översyn av kvaliteten på bankernas tillgångar (asset quality review – AQR) och de stresstester som aviserades den 26 oktober 2014 har saneringen av balansräkningarna för de allra flesta instituten nu i stort sett fullbordats. Kreditflödena är fortfarande negativa i de pressade länderna och relativt låga i de flesta andra länderna i euroområdet, även om tidiga tecken på förbättring har kunnat noteras under de senaste kvartalen. Generellt sett minskade den finansiella sektorns totala skulder i alla medlemsstater, eller ökade i en takt som var lägre än resultattavlans tröskelvärde.

Svag tillgång och efterfrågan återspeglas i en dämpad kreditmarknad. Bankerna har krav på sig att minska sin skuldsättning mot bakgrund av värdeminskade tillgångar i sina balansräkningar. Avsättningar för osäkra lån pågår fortfarande och framstegen är ojämna, även om märkbara förbättringar har gjorts i fråga om adekvat erkännande av kreditförluster och avsättningar till kreditförlustreserver, efter ett stort antal nationella övningar i sårbara länder och genom ECB:s och Europeiska bankmyndighetens stresstest och översyner av tillgångarnas kvalitet. Lånenedskrivningar, tidig inlösen och förskottsbetalningar har börjat ge effekt på privata skulder i flera länder, t.ex. Lettland, Förenade kungariket och Spanien, men i de flesta EU-länderna har endast begränsade framsteg gjorts. Under 2013 fortsatte de nödlidande lånen att öka i flera medlemsstater, bl.a. i Spanien, Italien, Portugal, Irland, Grekland, Cypern och Frankrike (om än från relativt låga nivåer) eller så stabiliserades de på en relativt hög nivå (exempelvis i Ungern). Större säkerhet vad gäller bankernas balansräkningar under 2013 – särskilt med tanke på att de genom den övergripande bedömningen genomgick den mest ingående granskningen någonsin – har dock bidragit till att minska hoten mot den finansiella stabiliteten i de flesta länderna. I Bulgarien och Portugal har dock specifika fall nyligen visat att enskilda banker fortfarande kan ge upphov till finansiella risker. Marknaden för banktjänster till privatkunder är fortfarande fragmenterad och bankerna inom euroområdet minskar sin verksamhet i Centraleuropa och sydöstra Europa. Det finns fortfarande vissa risker med kreditgivning i dessa länder men avvecklingar av tillgångar har till största delen gått framåt som planerat under 2013 och 2014.[25] Utsikterna för krediter är dämpade eftersom efterfrågan på krediter fortfarande är låg vilket återspeglar återhållna investeringar och låg konsumtion på grund av osäkerhet, hög skuldsättning och dåliga utsikter för inkomster och tillväxt.

Olikheterna mellan bostadsmarknaderna i EU ökade under 2013. Den årliga förändringen i inflationsjusterade bostadspriser under 2013 varierar från prisfall på mer än 10 procent i Kroatien och Spanien till prisökningar över det indikativa tröskelvärdet på 6 procent i Lettland och Estland. De större skillnaderna beror på att marknaden i de flesta medlemsstaterna redan har planat ut medan detta i andra medlemsstater förväntas ske först under de kommande åren. Huspriserna fortsatte att korrigeras i snabb takt i sårbara länder som Grekland, Cypern och Slovenien där bostadspriserna redan hade fallit kraftigt jämfört med toppnoteringarna. Irland är ett särskilt undantag, där bostadspriserna har börjat stiga igen efter en djup korrigering under krisen. Ungefär en tredjedel av EU:s bostadsmarknader har planat ut, medan andra har kommit igång mer tydligt trots relativt höga priser (t.ex. i Sverige och Förenade kungariket). På andra ställen (t.ex. i Danmark och Tyskland) har återhämtning från tidigare fall och/eller låga priser lett till ökningar. Bostadsinvesteringarna ligger kvar på en dämpad nivå, särskilt i medlemsstater där korrigeringar fortfarande pågår. I vissa fall återspeglar detta överinvesteringar som gjordes för några år sedan (t.ex. i Spanien) och i andra fall beror det på allmän ekonomisk osäkerhet, lägre tillgång och efterfrågan på krediter, och flaskhalsar i regelverket. Fortsatta reformer av institutionella arrangemang som påverkar bostadsmarknaden, till exempel ändringar av skattesystemet för att ta bort incitament till bostadsägande, förväntas bidra till att stabilisera dessa marknader på medellång sikt.[26]

Figur 6: Bostadspriser (deflaterade) 2008, 2011 och 2013 (index 2000 = 100, om inget annat anges)

Anmärkning: Basår = 2001 (Bulgarien), 2002 (Cypern), 2002 (Slovenien), 2005 (Estland), 2006 (Slovakien, Litauen), 2007 (Ungern), 2008 (Rumänien, Polen) på grund av att uppgifter saknas.

Källa: Eurostat.

Figur 7: Arbetslöshetsnivå 2008, 2013 och 2015 (prognos)

Källa: kommissionens avdelningar.

Faktaruta: En fortsatt allvarlig situation på arbetsmarknaden och på det sociala området

Utveckling för sysselsättning och arbetslöshet

Sedan mitten av 2013 har arbetslösheten stabiliserats på en historiskt hög nivå, både i EU–28 (10,7 % 2014) och EA–18 (12,0 % 2014) även om det finns stora variationer inom EU (Figur 7). Eftersom tillväxten nu förväntas bli långsammare och svagare kommer detta att medföra bestående arbetslöshet under längre tid med stora skillnader mellan medlemsstaterna. Långtidsarbetslösheten fortsätter att öka på grund av den utdragna krisen.

Under det senaste året ökade långtidsarbetslösheten som andel av den totala arbetslösheten från 45,3 % till 48,7 % i EU–28 (47,5 % och 51,5 % i EA–18). I en del länder har emellertid sysselsättningen inom den sektor som är exponerad för internationell handel slutat sjunka, men fortsatt att sjunka i de icke-exporterande sektorerna (Spanien, Portugal), vilket återspeglar pågående strukturella förändringar. Minskningen av arbetslösheten beror främst på färre förlorade arbetstillfällen. Möjligheterna att hitta arbete är dock fortfarande små, även om de har förbättrats något. Samtidigt började sysselsättningen öka mycket svagt mot bakgrund av osäkra utsikter, en varaktig tröghet i förvärvsfrekvensen och låg ökning av arbetade timmar.

Antalet människor som riskerar fattigdom och social utestängning har ökat med 8,7 miljoner sedan krisen och skillnaderna mellan medlemsstater fortsätter att öka. Sedan 2011 har hushållens disponibla inkomster i reala termer sjunkit i genomsnitt i EA–18 och EU–28. De sociala utgifternas stabiliserande effekt på hushållens inkomster har försvagats sedan 2010 och de fördelningsmässiga effekterna av budgetkonsolideringen varierar avsevärt från land till land.

5,6 miljoner ungdomar var arbetslösa under 2013, med en topp på 23,6 % under första kvartalet 2013, före en minskning till 23,1 % i slutet av året. I nästan två tredjedelar av medlemsstaterna var ungdomsarbetslösheten i juli 2014 fortfarande nära sina historiska toppnoteringar – med siffror på nära eller över 40 % i de hårdast drabbade länderna (Grekland, Spanien, Kroatien, Italien, Cypern och Portugal). En försiktigt positiv utveckling kan dock skönjas i och med att genomsnitten sjunker i både EU–28 (1,2 procentenheter) och EA–18 (0,5 procentenheter). Den genomsnittliga andelen ungdomar som varken arbetar eller studerar (NEETS) i EA–18 och EU–28 minskade obetydligt och stora skillnader kvarstår mellan medlemsstaterna. Trots detta ökade andelen ungdomar som varken arbetar eller studerar kraftigt i nästan hälften av medlemsstaterna under 2013. Denna situation bekräftar det akuta behovet av att medlemsstaterna ser till att ungdomsgarantin ger resultat.

Sedan 2011 har hushållens inkomster fortsatt att ligga stilla i reala termer, eller minskat kraftigt i de länder som påverkats mest av fortsatt försämrade ekonomiska villkor. Hushållens inkomster har framför allt påverkats av minskade marknadsinkomster och försvagade effekter av sociala transfereringar över tiden. Inkomstskillnaderna (S80/S20) mellan och inom medlemsstaterna ökar, i synnerhet i de medlemsstater som drabbats hårdast av ökad arbetslöshet. Risken för fattigdom för den arbetsföra befolkningen (18–64 år) ökar i många medlemsstater. I de flesta av de berörda länderna ökar risken för fattigdom på grund av den långa perioden med negativ eller nära obefintlig tillväxt, stigande långtidsarbetslöshet och allt svagare effekt av sociala tranfereringar. 

En lång och utdragen negativ utveckling på sysselsättningsområdet och på det sociala området kan ha en negativ inverkan på den potentiella BNP-tillväxten på flera olika sätt, och medför en risk att makroekonomiska obalanser förvärras.

Arbetskraftens rörlighet

Arbetskraftens rörlighet inom EU ökade under 2013, även om den fortfarande ligger under de flöden som noterades före 2008. Huvuddelen av rörligheten utgjordes av flöden från öst till väst och från nya medlemsstater med låg BNP per capita till gamla medlemsstater med en högre BNP per capita, men flödena från andra perifera länder som drabbats hårt av krisen fortsatte att öka snabbt. Som en följd av en förbättrad ekonomisk situation minskade nettoutflödet från Estland, Lettland och Irland, medan nettoutflödena ökade i Grekland och Spanien och framför allt Cypern, där effekterna var tydligast. Denna rörlighets effekter på den potentiella tillväxten kräver noggrann övervakning. Länder med mer stabila ekonomier, t.ex. Tyskland, Österrike, Sverige och Danmark hade ytterligare ökad nettoinvandring från andra EU-medlemsstater. Rörliga EU-medborgare har fortfarande i genomsnitt högre sysselsättningsgrad än befolkningen i värdländerna[27] och utnyttjar i genomsnitt inte sociala förmåner i högre grad.[28] Bland de rörliga arbetstagarna ligger andelen överkvalificerade kvar på en hög nivå, och många med hög utbildning har arbeten som kräver lägre kvalifikationer[29].

Mer information om arbetsmarknaden och sociala utvecklingstendenser och utmaningar återfinns i kommissionens utkast till gemensam sysselsättningsrapport (JER), och den mer detaljerade resultattavlan med centrala sysselsättningsindikatorer och sociala indikatorer. Som komplement till resultattavlan finns ytterligare upplysningar som erhållits från verktyget för bedömning av sysselsättningssituationen (EPM) och verktyget för bedömning av situationen för det sociala skyddet (SPPM) samt utvärderingen av medlemsstaternas politiska åtgärder. Med hjälp av resultattavlan kunde man lyfta fram viktiga utmaningar på sysselsättningsområdet och det sociala området i samband med den europeiska planeringsterminen för samordning av den ekonomiska politiken, som bidrag till debatten på institutionell nivå.

3.         Obalanser och risker: Landspecifika kommentarer

Detta avsnitt innehåller en kortfattad ekonomisk tolkning av resultattavlan och hjälpvariablerna för varje medlemsstat. Tillsammans med den generella redogörelsen för frågor som rör alla länder, bidrar detta avsnitt till att identifiera de medlemsstater som kräver fördjupad granskning (IDR). Såsom förklarats ovan kommer det att vara de fördjupade granskningarna som ligger till grund för kommissionens slutsatser om huruvida det föreligger obalanser eller alltför stora obalanser.

Förfarandet vid makroekonomiska obalanser gäller inte för medlemsstater som får ekonomiskt stöd för sina makroekonomiska anpassningsprogram[30], för närvarande Grekland, Cypern och Rumänien. Kommentarerna nedan rör emellertid även Grekland och Rumänien. Situationen i Grekland inom ramen för förfarandet vid makroekonomiska obalanser, inklusive utarbetandet av en fördjupad granskning, kommer att prövas när det pågående ekonomiska stödet upphör, vilket förväntas ske i slutet av 2014. Situationen i Rumänien inom ramen för förfarandet vid makroekonomiska obalanser kräver en ny bedömning, eftersom översynen av de förebyggande arrangemangen har försenats med flera månader.

Se den statistiska bilagan för fullständig statistik som ligger till grund för denna ekonomiska tolkning och för hela rapporten.[31]

Belgien: I mars 2014 drog kommissionen slutsatsen att Belgien hade makroekonomiska obalanser som kräver övervakning och politiska åtgärder, särskilt när det gäller extern konkurrenskraft för varor. I den uppdaterade resultattavlan överstiger några indikatorer sina indikativa tröskelvärden, nämligen förändringen av exportmarknadsandelar (trots en förbättring jämfört med föregående års siffror) och den privata och offentliga sektorns skuldsättning.

Under 2013 uppvisade den treåriga bytesbalansindikatorn ett relativt litet underskott, vilket förväntas öka något. Den finansiella nettoställningen mot omvärlden är fortsatt starkt positiv. Under 2013 ökade den belgiska exportens marknadsandelar, för första gången sedan 2009, vilket har lett till en markant förbättring av indikatorn för exportmarknadsandelar (femårigt genomsnitt), även om en andelsförlust som ligger över tröskelvärdet fortfarande noteras. När det gäller kostnadsrelaterad konkurrenskraft ökade indikatorn för enhetsarbetskostnad (treårigt genomsnitt) på grund av en ökning av denna kostnad under 2011–12, men låg kvar under tröskeln. En avmattning föreligger emellertid sedan 2013 och förväntas fortsätta på medellång sikt. Den privata sektorns skuldsättning ökade något jämfört med 2012 och ligger kvar över tröskelvärdet, vilket främst är en följd av företagens höga skuldnivå. Den offentliga skuldsättningen ligger över 100 procent av BNP och är i stort sett fortsatt stabil. Den finansiella sektorns skulder minskade 2013, medan dess skuldsättningsgrad sjönk till sin lägsta nivå på fem år. De inflationsjusterade bostadspriserna var stabila under 2013 efter en relativt plan tendens under senare år. Sammantaget finner kommissionen det lämpligt, även med hänsyn till att obalanser konstaterades i mars 2014, att fortsätta granskningen av huruvida obalanser kvarstår eller rättas till.

Bulgarien: I mars 2014 drog kommissionen slutsatsen att Bulgarien hade makroekonomiska obalanser som kräver övervakning och politiska åtgärder, särskilt vad gäller den långdragna anpassningen av arbetsmarknaden, medan korrigeringen av ställningen mot omvärlden och minskningen av företagens skuldsättning framskred väl. I den uppdaterade resultattavlan ligger ett par indikatorer över sina vägledande tröskelvärden, nämligen den finansiella nettoställningen mot omvärlden, enhetsarbetskostnad, privata sektorns skuldsättning och arbetslösheten.

Den finansiella nettoställningen mot omvärlden är fortfarande starkt negativ trots de ytterligare förbättringar som konstaterats under 2013 till följd av ett överskott i bytesbalansen. Ett positivt exportresultat har lett till ökade marknadsandelar trots högre enhetsarbetskostnader. Den privata sektorns skuldsättning ligger fortfarande nära – precis ovanför – resultattavlans tröskelvärde, och är koncentrerad till företagssektorn. Under första halvåret 2014 minskade Bulgariens arbetslöshet för första gången sedan 2009, men är fortfarande hög (över 12 procent 2013). Ungdomsarbetslösheten har också fortsatt att öka och långtidsarbetslösheten ligger fortfarande på en hög nivå. I kombination med fortsatt försämrade sysselsättningsmöjligheter försvårar detta de betydande sociala utmaningar som landet redan står inför, vilket kan ses i det mycket höga talen för fattigdom och social utestängning. I juni 2014 drabbades Bulgariens banksektor av allvarliga störningar på grund av rykten om massuttag från vissa inhemskt ägda banker. Till följd av detta ställdes en bank under särskild förvaltning och en annan bank fick likviditetsstöd från regeringen. Problemen inom den finansiella sektorn kan ha betydande konsekvenser för den makroekonomiska stabiliteten genom att den ekonomiska tillväxten hämmas, deflationen förlängs och de finanspolitiska utmaningar försvåras. Sammantaget finner kommissionen det lämpligt, även med hänsyn till att obalanser konstaterades i mars 2014, att fortsätta granskningen av huruvida obalanser kvarstår eller rättas till.

Tjeckien: I de tidigare omgångarna av förfarandet vid makroekonomiska obalanser konstaterades inga obalanser i Tjeckien. I den uppdaterade resultattavlan ligger två indikatorer över de indikativa tröskelvärdena, nämligen den finansiella nettoställningen mot omvärlden och, för första gången, förluster av exportmarknadsandelar.

Underskottet i bytesbalansen har minskat under de senaste åren och denna tendens förväntas hålla i sig. Den finansiella nettoställningen mot omvärlden är fortfarande långt ovanför tröskelvärdet, men i stort sett stabil. Riskerna kopplade till ställningen mot omvärlden är fortsatt små eftersom utländska direktinvesteringar står för en stor del av de utländska skulderna, och nettoutlandsskulden är följaktligen mycket låg. De primära inkomstflödena som är kopplade till denna ställning kräver dock varaktiga handelsöverskott för att säkerställa hållbarhet i betalningsbalansen, vilket understryker behovet av en bibehållen konkurrenskraft. Indikatorn för förluster av exportmarknadsandelar har gått över tröskelvärdet, även om förlusterna under 2013 minskade jämfört med 2012 och förväntas ligga på en låg nivå under de kommande åren. Samtidigt har konkurrenskraftsindikatorerna utvecklats i positiv riktning, t.ex. real effektiv växelkurs och enhetsarbetskostnader. Den privata sektorns skuldsättning har ökat, men är fortfarande relativt låg och långt under tröskeln. Kredittillväxten är emellertid svag. Trots en betydande ökning under de senaste åren är statsskulden fortfarande stabil och ligger under tröskelvärdet. Den till stor del utlandsägda banksektorn är stabil, även om den finansiella sektorns totala skulder ökade kraftigt under 2013. Arbetslösheten har varit stabil under hela krisen och har nyligen börjat minska. Sammantaget anser kommissionen att den i detta skede inte bör göra någon ytterligare fördjupad granskning inom ramen för förfarandet vid makroekonomiska obalanser.

Danmark: Kommissionen drog i mars 2014 slutsatsen att de makroekonomiska utmaningarna i Danmark inte utgör betydande makroekonomiska risker som kan klassificeras som obalanser i den mening som avses enligt förfarandet vid makroekonomiska obalanser. I den uppdaterade resultattavlan ligger vissa indikatorer ovanför de indikativa tröskelvärdena, nämligen bytesbalansöverskottet, förlusten av exportmarknadsandelar och den privata sektorns skuldnivå.

Bytesbalansöverskottet har ökat under ett antal år, och har överskridit tröskelvärdet i resultattavlan. Till viss del återspeglar detta den svaga inhemska efterfrågan i Danmark, i jämförelse med landets viktigaste handelspartners. Överskottet i bytesbalansen förväntas minska i takt med att återhämtningen tar ett fastare grepp. Exporternas marknadsandel ökade under 2013 och bromsade därmed den nedgång som synts under tidigare år. Konkurrenskraftsindikatorerna tyder inte på ytterligare förluster. Den privata sektorns skuldsättning är fortfarande hög och ligger över resultattavlans tröskelvärde, men har visat en nedgående trend sedan 2009. Hushållens höga skuldsättning är ett särdrag hos den danska ekonomin och har att göra med landets system för hypotekslån. Därför motsvaras hushållens skuldsättning av en hög nivå av tillgångar, t.ex. fastigheter, och mycket högt pensionssparande. Dessutom har hushållen klarat de husprisanpassningar som gjorts fram till 2012 utan betydande ökning av betalningseftersläpningar. Därmed förefaller riskerna för den reala ekonomin och den finansiella stabiliteten begränsade. Den finansiella sektorn har dessutom stärkts genom reglerings- och tillsynsåtgärder. Sammantaget leder detta till att kommissionen i detta skede inte kommer att utföra en vidare fördjupad granskning inom ramen för förfarandet vid makroekonomiska obalanser.

Tyskland: I mars 2014 drog kommissionen slutsatsen att Tyskland hade makroekonomiska obalanser som krävde övervakning och politiska åtgärder. Dessa obalanser har att göra med stora och ihållande överskott i bytesbalansen till följd av låg inhemsk efterfrågan, bland annat i form av investeringar, samt en stark konkurrenskraft. Behovet av att ta itu med den svaga efterfrågan och de bristande investeringarna, som håller tillbaka Tysklands ekonomiska tillväxt, är särskilt stort med tanke på den tyska ekonomins framträdande roll och dess potentiella spridningseffekter inom EU och euroområdet. I den uppdaterade resultattavlan ligger vissa indikatorer kvar ovanför de indikativa tröskelvärdena, nämligen bytesbalansöverskottet, förlusten av exportmarknadsandelar och den privata sektorns skuldnivå.

Indikatorn för det treåriga genomsnittet för Tysklands överskott i bytesbalansen har ökat ytterligare och det årliga överskottet, som står för den största delen av euroområdets överskott i bytesbalansen, väntas förbli högt under de kommande åren. Tysklands saldo gentemot euroområdet har minskat, främst till följd av minskad export, medan dess saldo gentemot resten av världen har ökat. Den positiva finansiella nettoställningen mot omvärlden fortsätter att stärkas. Indikatorn för förluster av exportmarknadsandelar under en tidsperiod på fem år ligger över tröskelvärdet, även om marknadsandelarna ökade något under 2013. Förlusterna är mer begränsade än i de flesta länderna i euroområdet, och i stort sett i linje med andra utvecklade ekonomier. ´Kostnadsrelaterade konkurrenskraftsindikatorer har på senare tid visat försämringar, även om det kvarstår stora ackumulerade vinster för det föregående årtiondet. Den HKPI-baserade reala effektiva växelkursen apprecierades mer än genomsnittet i euroområdet 2013, vilket delvis kompenserar deprecieringar under tidigare år. Enhetsarbetskostnaderna ökade ytterligare under 2013, vilket avspeglar de relativt kraftiga löneökningarna. Investeringar bidrog negativt till tillväxten under åren 2012 och 2013. De privata investeringarna minskade under detta års andra kvartal och avbröt den återhämtning som inletts 2013. Trots den senaste tidens politiska initiativ kvarstår eftersläpningen i offentliga investeringar. Skuldavvecklingen i den privata sektorn har fortsatt, medan kredittillväxten är fortsatt dämpad, vilket speglar den låga efterfrågan på krediter och en hög andel av finansiering genom interna medel. Bostadsprisernas dynamik och utvecklingen på bostadsmarknaden i vissa sektorer och regioner kan motivera noggrann övervakning. Den offentliga skuldkvoten minskade under 2013 och förväntas fortsätta att sjunka. Arbetsmarknaden är fortsatt stabil och arbetslösheten har sjunkit. Sammantaget finner kommissionen det lämpligt, även med hänsyn till att obalanser konstaterades i mars 2014, att fortsätta granskningen av huruvida obalanser kvarstår eller rättas till.

Estland: I de föregående omgångarna av förfarandet vid makroekonomiska obalanser konstaterades inga obalanser i Estland. I den uppdaterade resultattavlan ligger ett par indikatorer bortom de vägledande tröskelvärdena, bland annat den negativa nettoställningen mot omvärlden, de nominella enhetsarbetskostnaderna, de inflationsjusterade fastighetspriserna och arbetslösheten.

Den negativa nettoställningen mot omvärlden är fortfarande över tröskelvärdet, även om den minskar. Eftersom hälften av utlandsskulderna består av utländska direktinvesteringar är de externa finansieringsriskerna emellertid fortfarande begränsade. Estland uppvisar nu ett underskott i bytesbalansen, och detta kommer att öka. De ökade nominella enhetsarbetskostnaderna återspeglar efterfrågestyrd inhemsk ekonomisk tillväxt och begränsad tillgång till arbetskraft. Den privata sektorns skuldsättning i Estland ligger under tröskelvärdet men fortfarande relativt högt i förhållande till jämförbara länder. Den privata sektorn genomför emellertid en skuldneddragning, med stöd av en relativt stark nominell BNP-tillväxt. Bostadspriserna, som ökar relativt snabbt, har att göra med en standardhöjning och med att utbudet av bostäder först nyligen har börjat anpassa sig till återhämtning av efterfrågan. Den offentliga skulden är den lägsta i EU. Arbetslösheten visar en nedåtgående trend, och det kan förväntas att indikatorn nästa år kommer att vara under tröskelvärdet. Men långtidsarbetslösheten bland lågutbildade arbetstagare och andra indikatorer som rör fattigdom och social utestängning är fortfarande relativt höga. Estlands exponering för geopolitiska risker, särskilt konflikten mellan Ryssland och Ukraina, försämrar landets tillväxtpotential och kräver noggrann övervakning. Sammantaget leder detta till att kommissionen i detta skede inte kommer att utföra en vidare fördjupad granskning inom ramen för förfarandet vid makroekonomiska obalanser.

Irland: Kommissionen drog i mars 2014 slutsatsen att Irland hade makroekonomiska obalanser som kräver särskild övervakning och kraftfulla politiska åtgärder, särskilt i form av utvecklingar inom den finansiella sektorn, minskningar av den privata och offentliga sektorns skuldsättning, åtgärder för att avhjälpa de höga brutto- och nettoutlandsskulderna och arbetsmarknadsåtgärder. Såsom meddelades i mars 2014, och i linje med rekommendationerna för euroområdet, har kommissionen satt igång en särskild övervakning av Irlands genomförande av sådana politiska åtgärder.[32] I den uppdaterade resultattavlan ligger vissa indikatorer över sina vägledande tröskelvärden, bland annat den finansiella nettoställningen mot omvärlden, den privata och offentliga skuldsättningen och arbetslösheten.

Den finansiella nettoställningen mot omvärlden är fortfarande kraftigt negativ år 2013, men har minskat sedan 2011 på grund av den pågående minskningen av skuldsättningen inom den privata sektorn och framväxten av mycket stora överskott i bytesbalansen. Indikatorn för förluster av exportmarknadsandelar ligger nu under tröskelvärdet, och under 2013 syntes vissa förbättringar i och med att exporten av tjänster fortsatte att växa snabbt. Efter ett betydande återställande av konkurrenskraften under de senaste åren är de kostnadsrelaterade konkurrenskraftsindikatorerna nu i stort sett stabila. Den privata sektorns skuldbörda har minskat men är fortfarande mycket hög, vilket visar behovet av ytterligare betydande minskningar av skuldbördansättningen, särskilt för hushållen. Inom företagssektorn ökar skuldnivåerna på grund av att de stora multinationella företag som är etablerade i Irland men som huvudsakligen verkar på globala marknader har höga nivåer av utlandsfinansierade investeringar. Den offentliga sektorns höga skuldsättning ökade ytterligare under 2013, som en procentandel av BNP, men förväntas sjunka från och med 2014. Bostadsmarknaden har passerat sin lägsta nivå, och priserna stiger igen, särskilt i Dublin. Arbetslöshetsnivån är fortfarande högre än det indikativa tröskelvärdet, och över hälften av de arbetslösa hade varit utan arbete i minst tolv månader i mitten av 2014. Men arbetslösheten har minskat sedan början av 2013, till följd av ihärdigt skapande av arbetstillfällen, även om arbetslösheten (allmänt, långtids- och ungdomsarbetslöshet) fortfarande är mycket hög. Sammantaget finner kommissionen det lämpligt, även med hänsyn till att obalanser konstaterades i mars 2014, att fortsätta granskningen av huruvida obalanser kvarstår eller rättas till.

Grekland: Sedan maj 2010 har Grekland har fått ekonomiskt stöd för makroekonomisk anpassning. Övervakningen av obalanser och övervakningen av korrigerande åtgärder har skett i den kontexten, inte genom förfarandet vid makroekonomiska obalanser. Inom sitt program har Grekland gjort betydande framsteg när det gäller att korrigera sina obalanser och minska de makroekonomiska riskerna. I den uppdaterade resultattavlan ligger emellertid flera indikatorer fortfarande över de indikativa tröskelvärdena: den finansiella nettoställningen mot omvärlden, förlusterna av marknadsandelar för export, de privata och offentliga skulderna samt arbetslösheten.

Under 2013 har Grekland fortsatt att anpassa sin bytesbalans, främst genom minskad import, i vissa fall importsubstitution, och högre inkomster från turismen. Exportresultaten förutom turism är fortfarande svaga. De ackumulerade förlusterna av exportmarknadsandelar under de senaste fem åren ligger långt över tröskelvärdet. Grekland håller dock på att återfå sin kostnadskonkurrenskraft, vilket återspeglas i en kraftig minskning av enhetsarbetskostnaderna som stöds av omfattande strukturella reformer inom ramen för programmet. Den HKPI-baserade reala effektiva växelkursen har sjunkit avsevärt. Den negativa kvoten finansiell nettoutlandsställning/BNP ökade ytterligare från redan höga nivåer, till följd av den långvariga nedgången av den nominella BNP, och de fördröjda effekterna av bytesbalansunderskotten. Huspriserna sjönk 2013, vilket återspeglar den djupa recessionen och den pågående anpassningen inom fastighetssektorn. Den privata sektorns skuldsättning har legat kvar på en hög nivå, något över tröskelvärdet, och skuldavvecklingsinsatserna har inte avsevärt bidragit till att minska den privata skuldkvoten, trots betydande negativa kreditflöden. Den offentliga skulden är fortfarande mycket hög, även om den förväntas nå sin kulmen 2014 och därefter gradvis minska. Arbetslösheten är mycket hög men förväntas börja minska under 2014. Den ekonomiska utvecklingen har haft en kraftig inverkan på andra sociala indikatorer, såsom ungdomsarbetslöshet, långtidsarbetslöshet och fattigdomsindikatorer. Ekonomiskt bistånd och anpassningsprogram har hjälpt Grekland att minska de alltför stora makroekonomiska obalanserna och hantera därmed sammanhängande risker. Situationen i Grekland inom ramen för förfarandet vid makroekonomiska obalanser kommer att prövas i slutet av det nuvarande ekonomiska stödprogrammet, och kommer att bero på de arrangemang efter programperiodens slut som man slutligen enas om.

Spanien: Kommissionen drog i mars 2014 slutsatsen att Spanien uppvisade makroekonomiska obalanser som kräver särskild övervakning och kraftfulla politiska åtgärder, i synnerhet avseende de höga inhemska och externa skuldsättningsnivåerna. Såsom meddelades i mars 2014, och i linje med rekommendationerna för euroområdet, har kommissionen satt igång en särskild övervakning av Spaniens genomförande av sådana politiska åtgärder.[33] I den uppdaterade resultattavlan ligger emellertid flera indikatorer över de indikativa tröskelvärdena, bland annat nettoställningen mot omvärlden, exportmarknadsandelarna, den privata sektorns skuldsättning, den offentliga skulden och arbetslösheten.

Bytesbalansindikatorn ligger nu klart under tröskelvärdet, eftersom Spanien uppnått ett överskott i bytesbalansen under 2013, främst på grund av nedgången i den inhemska efterfrågan. Allt eftersom den inhemska efterfrågan åter ökar blir hållbarheten hos den externa återbalanseringen av största betydelse, särskilt som den negativa finansiella nettoställningen mot omvärlden är fortsatt mycket hög. 2013 års ökning har emellertid till stor del berott på värderingseffekter, vilket avspeglar en förbättring av investerarnas förtroende för den spanska ekonomin. Den kumulerade förlusten av exportmarknadsandelar, som fortfarande ligger över tröskelvärdet, har minskat avsevärt till följd av vinster under 2013, och klyftan jämfört med andra utvecklade ekonomier har överbryggats. De förbättrade exportresultaten kan delvis tillskrivas återställd konkurrenskraft, vilket visar sig i siffrorna för enhetsarbetskostnader. Den privata sektorns skuldsättning är fortfarande mycket hög, trots att minskningen av skuldbördan fortsatte under 2013, främst på grund av negativa kreditflöden. Men tidiga förbättringar i utlåning till små och medelstora företag har konstaterats. Omstruktureringen av banker har gått framåt och bidrar till en successiv förbättring av villkoren för kredittillgång. Den offentliga skulden ökade betydligt, vilket delvis berodde på den pågående justeringen av den finansiella sektorns balansräkningar, men också på det fortfarande höga underskottet i de offentliga finanserna. Fastighetspriserna och bostadsbyggandet som andel av BNP minskade ytterligare under 2013, men de senaste uppgifterna tyder på att bostadsmarknaden håller på att stabiliseras. Den mycket höga arbetslösheten i Spanien steg ytterligare under 2013, men sjunker nu i takt med att BNP-tillväxten vänder uppåt och den senaste tidens arbetsmarknadsreformer börjar bära frukt. Den mycket höga ungdoms- och långtidsarbetslösheten undergräver de framtida tillväxtutsikterna och ökar den sociala ojämlikheten. Sammantaget finner kommissionen det lämpligt, även med hänsyn till att obalanser konstaterades i mars 2014, att fortsätta granskningen av huruvida obalanser kvarstår eller rättas till.

Frankrike: I mars 2014 drog kommissionen slutsatsen att Frankrike hade makroekonomiska obalanser som krävde särskild övervakning[34] och kraftfulla politiska åtgärder. Obalanserna hade att göra med försämringen i handelsbalansen och av konkurrenskraften samt följderna av den offentliga sektorns skuldsättning. Såsom meddelades i mars 2014, och i linje med rekommendationerna för euroområdet, har kommissionen satt igång en särskild övervakning av Frankrikes genomförande av sådana politiska åtgärder. I den uppdaterade resultattavlan överskrider ett antal indikatorer fortfarande de vägledande tröskelvärdena, bland annat förlusten av exportmarknadsandelar och den privata och offentliga skuldsättningen.

Handelsbalansen och tendenserna i konkurrenskraftens utveckling har inte visat några tecken på en vändning. Bytesbalansen har fortfarande ett stabilt underskott inom tröskelvärdet, och nettoställningen mot omvärlden är måttligt negativ. Exporten är fortfarande svag, med betydande ackumulerade förluster av marknadsandelar för exporten, även om en viss begränsad ökning kunde konstateras under 2013. Ökningen av enhetsarbetskostnaderna är relativt begränsad men visar inte några förbättringar i fråga om kostnadskonkurrenskraft. De privata företagens lönsamhet är fortsatt låg, vilket begränsar utsikterna för en skuldminskning och möjligheterna till investeringar. Den privata skuldsättningen ligger över tröskelvärdet och går hand i hand med den höga och stigande offentliga skuldkvoten, som närmar sig 100 procent av BNP. Situationen på arbetsmarknaden försämras, med ökad arbetslöshet till nivåer som ligger mycket nära tröskelvärdet. Ungdomsarbetslösheten är hög och ökar. I en situation med låg tillväxt och inflation är det särskilt viktigt att ta itu med Frankrikes makroekonomiska obalanser, med tanke på hur stor Frankrikes ekonomi är och på riskerna för spridningseffekter som skulle kunna påverka euroområdets funktion. Sammantaget finner kommissionen det lämpligt, även med hänsyn till att obalanser konstaterades i mars 2014, att fortsätta granskningen av huruvida obalanser kvarstår eller rättas till.

Kroatien: Kommissionen drog i mars 2014 slutsatsen att Kroatien hade alltför stora makroekonomiska obalanser som kräver särskild övervakning och kraftfulla politiska åtgärder vad gäller utlandsskulder, det försämrade exportresultatet, högt skuldsatta företag och en snabbt ökande offentlig skuld i en situation med låg tillväxt och svag förmåga till anpassning. Som meddelades i mars 2014 har kommissionen inlett en särskild övervakning av Kroatiens genomförande av dessa åtgärder.[35] I den uppdaterade resultattavlan ligger vissa indikatorer över sina vägledande tröskelvärden, bland annat den finansiella nettoställningen mot omvärlden, minskade marknadsandelar för export, den offentliga sektorns skuldsättning och arbetslösheten.

Den stora negativa nettoställningen mot omvärlden har minskat något i och med att bytesbalansen har vänt till överskott. Anpassningen av bytesbalansen har drivits på av att den inhemska efterfrågan och investeringarna sjunkit, med potentiellt skadliga effekter på Kroatiens tillväxtpotential. Exportresultatet är svagt och de ackumulerade förlusterna av exportens marknadsandelar är fortfarande mycket stora, även om man den senaste tiden sett en viss bromsning och måttliga framsteg. Konkurrenskraftsökningarna har emellertid förblivit begränsade: under 2013 har de reala effektiva växelkurserna och enhetsarbetskostnaderna t.o.m. börjat öka igen efter att ha minskat stadigt sedan 2010. Den privata sektorns skuldsättning ligger under tröskelvärdet men är relativt hög i förhållande till jämförbara länder, och visar ännu inga tecken på att minska, trots en negativ kredittillväxt. De statsägda företagens stora skulder medför betydande ansvarsförbindelser för regeringen och signalerar brister i deras förvaltning. Ekonomins avmattning och de stora budgetunderskotten har lett till att den offentliga skuldkvoten ökat snabbt, eftersom budgetkonsolidering är svårt i en lågkonjunktur. Den långsamma lönejusteringen bidrar till en accelererande förlust av arbetstillfällen och till ökande och hög arbetslöshet. Hög ungdoms- och långtidsarbetslöshet samt den låga förvärvsfrekvensen överskuggar tillväxtutsikterna ytterligare, förstärker negativa återkopplingar och belastar den sociala sammanhållningen. Sammantaget finner kommissionen det lämpligt, även med hänsyn till att obalanser konstaterades i mars 2014, att fortsätta granskningen av huruvida obalanser kvarstår eller rättas till.

Italien: I mars 2014 drog kommissionen slutsatsen att Italien hade alltför stora makroekonomiska obalanser som krävde särskild övervakning och kraftfulla politiska åtgärder. Obalanserna berör i synnerhet den mycket höga offentliga skuldnivån och den svaga konkurrenskraften gentemot utlandet, vilka båda grundas i låg produktivitetstillväxt. Såsom meddelades i mars 2014, och i linje med rekommendationerna för euroområdet, har kommissionen satt igång en särskild övervakning av Italiens genomförande av sådana politiska åtgärder.[36] I den uppdaterade resultattavlan ligger vissa indikatorer över sina vägledande tröskelvärden, bland annat minskade marknadsandelar för export, den offentliga skuldkvoten och arbetslösheten.

Även om utlandsställningen har anpassats och det överskott i bytesbalansen som registrerades för 2013 förväntas öka ytterligare drivs denna utveckling huvudsakligen av en svag inhemsk efterfrågan och blygsam exporttillväxt. På en femårsbas fortsätter den ackumulerade förlusten av marknadsandelen för exporten att vara hög och exportresultatet är svagt jämfört med andra utvecklade ekonomier. De kostnadsrelaterade konkurrenskraftsindikatorerna är stabila men visar inte någon ökning. De nominella enhetsarbetskostnaderna minskade under 2013, delvis tack vare en stabilisering av arbetsproduktiviteten efter den kraftiga nedgången under föregående år. Den privata sektorns skuldsättning är måttlig, samtidigt som den mycket höga offentliga skuldkvoten fortsatte att öka, vilket berodde på en negativ real tillväxt och dämpad inflation. Den svaga ekonomin återspeglas också i den allt mindre roll som fasta investeringar spelar för BNP, vilket har att göra med de osäkra ekonomiska utsikterna och den stora nedgången i den privata sektorns kreditflöde under 2013. Arbetslösheten i Italien ökade ytterligare under 2013, men stabiliserades under det första halvåret 2014. Ungdomsarbetslösheten ökade kraftigt till en mycket hög nivå, och långtidsarbetslösheten låg kvar på en mycket hög nivå. Förvärvsfrekvensen är den lägsta i EU. Även om fattigdomsindikatorerna och de sociala indikatorerna var i stort sett stabila under 2013 förblev de oroväckande höga och kan inverka negativt på tillväxtutsikterna på medellång sikt. I en situation med låg tillväxt och inflation är behovet av att ta itu med Italiens alltför stora obalanser särskilt stort med tanke på den italienska ekonomins storlek och risken för spridningseffekter som kan påverka euroområdets funktion. Sammantaget finner kommissionen det lämpligt, även med hänsyn till att obalanser konstaterades i mars 2014, att fortsätta granskningen av huruvida obalanser kvarstår eller rättas till.

Lettland: I den föregående omgången av förfarandet vid makroekonomiska obalanser konstaterades inga obalanser i Lettland. I den uppdaterade resultattavlan ligger vissa indikatorer över sina vägledande tröskelvärden, bland annat den finansiella nettoställningen mot omvärlden, arbetslösheten och förändringen av inflationsjusterade bostadspriser.

Den negativa finansiella nettoställningen mot omvärlden är avsevärt högre än det vägledande tröskelvärdet, även om den har minskat under senare år. Mer än två tredjedelar av nettoskulden omfattar utländska direktinvesteringar, och nettoutlandsskulden är måttlig. Lettlands bytesbalans uppvisar ett litet underskott. Ökningen av exportens marknadsandelar i Lettland avtar, men är fortfarande betydande i ackumulerade tal. Medan enhetsarbetskostnaderna ligger inom tröskelvärdet, visar prognoser risk för ett visst överskridande på kort sikt, men med koppling till förbättrad icke kostnadsrelaterad konkurrenskraft och i stort sett i linje med utvecklingen hos de viktigaste handelspartnerna. Den offentliga och privata skuldsättningen ligger långt under tröskelvärdena. Den finansiella sektorn har fortfarande stor likviditet och kapitaltäckningskvot, men kredittillväxten förblir negativ till följd av den pågående skuldavvecklingen i banksektorn. Under 2013 överskred tillväxten i inflationsjusterade bostadspriser tröskelvärdet, om än ytterst marginellt, varigenom en betydande nedgång under föregående år korrigerades. Lettlands exponering för geopolitiska risker, särskilt konflikten mellan Ryssland och Ukraina, försämrar landets tillväxtpotential. Arbetslöshetsindikatorn (treårigt genomsnitt) närmar sig tröskelvärdet och förväntas minska ytterligare. Ungdomsarbetslösheten fortsätter att minska. Långtidsarbetslösheten är visserligen fortfarande hög, men har minskat avsevärt under det senaste året, vilket också minskar de befintliga stora sociala riskerna. Sammantaget leder detta till att kommissionen i detta skede inte kommer att utföra en vidare fördjupad granskning inom ramen för förfarandet vid makroekonomiska obalanser.

Litauen: I de föregående omgångarna av förfarandet vid makroekonomiska obalanser konstaterades inga obalanser i Litauen. I den uppdaterade resultattavlan ligger ett par indikatorer bortom sina vägledande tröskelvärden, nämligen den finansiella nettoställningen mot omvärlden och arbetslösheten.

Litauens negativa finansiella nettoställning mot omvärlden är fortfarande över tröskelvärdet, men har förbättrats avsevärt. Dessutom är nettoutlandsskulden betydligt lägre, vilket avspeglar den ingående stocken av utländska direktinvesteringar. Bytesbalansen uppvisade ett litet överskott under 2013, men förväntas visa ett smärre underskott under 2015 när den inhemska efterfrågan ökar. Exportresultaten är starka, med betydande ökning när det gäller marknadsandelarna för export. De kostnadsrelaterade konkurrenskraftsindikatorerna är relativt stabila även om enhetsarbetskostnaderna har ökat något på grund av brist på arbetskraft. Sanktioner som införts av Ryssland kommer sannolikt att dämpa exporten och BNP-tillväxten på kort sikt. Mer allmänt försämrar Litauens exponering för geopolitiska risker, och särskilt konflikten mellan Ryssland och Ukraina, landets tillväxtpotential. Både den privata sektorns skuldsättning och den offentliga skuldsättningen är relativt låga. Den privata sektorn fortsätter att minska sin skuldsättning och tillväxten av nya lån till icke-finansiella företag är svag. De reala bostadspriserna har stabiliserats under de senaste åren. Arbetslösheten och ungdoms- och långtidsarbetslösheten har minskat avsevärt, och den totala arbetslösheten förväntas minska till närmare tröskelvärdena under de kommande åren. Uppgången på arbetsmarknaden bidrar till minskningen av fattigdomen och den sociala utslagningen, vilka fortfarande ligger på en mycket hög nivå. Sammantaget leder detta till att kommissionen i detta skede inte kommer att utföra en vidare fördjupad granskning inom ramen för förfarandet vid makroekonomiska obalanser.

Luxemburg: Kommissionen drog i mars 2014 slutsatsen att de makroekonomiska utmaningarna i Luxemburg inte utgör betydande makroekonomiska risker som kan klassificeras som obalanser i den mening som avses enligt förfarandet vid makroekonomiska obalanser. I den uppdaterade resultattavlan ligger ett par indikatorer bortom tröskelvärdet, nämligen enhetsarbetskostnaderna, den privata sektorns kredittillväxt och den privata sektorns skuldsättning.

Luxemburgs betydande överskott i bytesbalansen minskade ytterligare under 2013 till följd av kraftig import, men även till följd av minskande investeringar, vilket innebär att den treåriga indikatorn nu ligger inom tröskelvärdet. De ackumulerade förlusterna av exportmarknadsandelar sjönk under tröskelvärdet efter ett antal betydande förbättringar under 2013. Enhetsarbetskostnaderna förblev relativt dynamiska även om deras tillväxt bromsats under 2013. Den höga privata skuldsättningen i Luxemburg, främst av icke-finansiella företag, utgörs i stort sett av stora gränsöverskridande lån mellan företag som uppvägs av betydande tillgångar. Medan den offentliga skulden för närvarande ger en positiv bild finns det på längre sikt ändå höga risker för hållbarheten på grund av ökande åldersrelaterade ansvarsförbindelser. Det finns fortfarande risker för den inhemska finansiella stabiliteten på grund av landets stora finansiella sektor, men de förblir relativt begränsade eftersom sektorn samtidigt är både diversifierad och specialiserad. De inhemska bankerna redovisar sunda kapital- och likviditetskvoter. Bostadsprisernas dynamik utgör emellertid en källa till oro. Även om risken för en kraftig priskorrigering förefaller låg finns det anledning till oro på utbudssidan, och investeringarna i bostadsbyggande minskar. Sammantaget leder detta till att kommissionen i detta skede inte kommer att utföra en vidare fördjupad granskning inom ramen för förfarandet vid makroekonomiska obalanser.

Ungern: I mars 2014 drog kommissionen slutsatsen att Ungern uppvisade makroekonomiska obalanser som kräver övervakning och kraftfulla politiska åtgärder, bland annat i form av en fortsatt anpassning av landets mycket negativa finansiella nettoställning mot omvärlden och dess relativt höga offentliga skuld[37]. I den uppdaterade resultattavlan ligger flera indikatorer över sina vägledande tröskelvärden, bland annat den finansiella nettoställningen mot omvärlden, förlust av marknadsandelar för export, den offentliga sektorns skuldsättning och arbetslösheten.

De ökande överskotten i bytes- och kapitalbalansen sedan 2010 har säkerställt en ihållande minskning av den finansiella nettoställningen mot omvärlden, även om den förblir mycket hög. Denna förbättring i bytesbalansen har fram till nyligen främst berott på en svag inhemsk efterfrågan, och exportresultaten har i allmänhet varit svaga, vilket lett till stora ackumulerade förluster av marknadsandelar. Samtidigt har enhetsarbetskostnaderna varit relativt dynamiska även om den reala effektiva växelkursen har skrivits ned. Den privata sektorns skuldavveckling har fortsatt under svåra förhållanden med en hög nivå av nödlidande lån, en alltför tung börda för den finansiella sektorn, negativa kreditflöden och en kontinuerlig minskning av inflationsjusterade bostadspriser. Men sedan mitten av 2013 har takten i skuldminskningen avtagit till följd av system med subventionerade lån och en ökad tillväxt. Den offentliga skulden har fortsatt minska gradvis, men tendensen är inte tillräckligt stabil med tanke på att negativa ekonomiska chocker kan uppstå. De negativa återkopplingarna mellan ekonomins begränsade tillväxtpotential och exponeringen för valutarörelser kan öka landets sårbarhet. Arbetslöshetsindikatorn ligger precis över tröskeln, framför allt på grund av den ökande deltagarandelen, och förväntas öka ytterligare. Samtidigt som situationen för de unga på arbetsmarknaden har förbättrats förblir långtidsarbetslösheten hög. Förvärvsfrekvensen har ökat, men är fortfarande en av de lägsta i EU. Alla fattigdomsindikatorer har fortsatt att försämras avsevärt sedan början av krisen. Sammantaget finner kommissionen det lämpligt, även med hänsyn till att obalanser konstaterades i mars 2014 och som kräver kraftfulla åtgärder, att fortsätta granskningen av huruvida obalanser kvarstår eller rättas till.

Malta: Kommissionen drog i mars 2014 slutsatsen att de makroekonomiska utmaningarna i Malta inte utgjorde några betydande makroekonomiska risker som kan klassificeras som obalanser i den mening som avses enligt förfarandet vid makroekonomiska obalanser. I den uppdaterade resultattavlan ligger vissa indikatorer över de indikativa tröskelvärdena, nämligen förändringen av de nominella enhetsarbetskostnaderna samt offentlig och privat skuldsättning.

Den externa ombalanseringen har gått framåt ytterligare och bytesbalansen uppvisade ett litet överskott 2013. Större import kopplad till stora investeringsprojekt förväntas resultera i en övergående försämring av bytesbalansen åren 2014–2015. Trots den förbättrade bytesbalansen under senare år minskade marknadsandelen för Maltas export för femte året i rad 2013, även om den ackumulerade förändringen fortfarande ligger inom det indikativa tröskelvärdet. Ökningen av de nominella enhetsarbetskostnaderna ligger strax över tröskelvärdet. Denna utveckling återspeglar de skiftande strukturerna i ekonomin, men kan också tyda på att det finns en risk för att konkurrenskraften urholkas om utvecklingen håller i sig. Den relativt höga privata skuldnivån, koncentrerad till icke-finansiella företag, fortsätter att minska, delvis tack vare ihållande ekonomisk tillväxt men också på grund av det negativa kreditflödet till företagssektorn, eftersom bankerna har skärpt sina utlåningskrav särskilt för byggsektorn. Skuldkvoten har fortsatt att öka, men förväntas stabilisera sig och minska från och med nästa år. Även om den stora och huvudsakligen internationellt inriktade banksektorn minskar sina skulder, har effekten på den ekonomiska aktiviteten varit begränsad eftersom andelen inhemska tillgångar och skulder i deras balansräkningar är liten. En stabil utveckling av bostadspriserna, en stark sysselsättningstillväxt, visserligen jämsides med en relativt låg förvärvsfrekvens, och låg arbetslöshet minskar risken för att interna obalanser ska uppstå. Sammantaget leder detta till att kommissionen i detta skede inte kommer att göra en ytterligare fördjupad granskning inom ramen för förfarandet vid makroekonomiska obalanser.

Nederländerna: I mars 2014 drog kommissionen slutsatsen att Nederländerna hade makroekonomiska obalanser, särskilt i fråga om den pågående korrigeringen på bostadsmarknaden och hushållssektorns höga skuldsättning. I den uppdaterade resultattavlan ligger vissa indikatorer utanför det indikativa tröskelvärdet, nämligen: överskottet i bytesbalansen, förlorade exportmarknadsandelar, den privata sektorns skuldsättning och den offentliga skuldsättningen.

Det fortsatt stora överskottet i bytesbalansen i Nederländerna är resultatet av ett högt sparande och strukturellt svaga inhemska privata investeringar, vilka minskade ytterligare under 2013.  En gradvis återhämtning förväntas dock stödja investeringarna från och med 2014, vilket sätter en begränsad press nedåt på överskottet i bytesbalansen. De ackumulerade förlusterna av exportmarknadsandelar har minskat något efter begränsade vinster under 2013, delvis tack vare en dynamisk återexport. Enhetsarbetskostnadernas utveckling har varit positiv och inom tröskelvärdet. Den privata sektorns skuldnivå har varit stabil och legat på en nivå långt över tröskelvärdet trots viss aktiv minskning av hushållens skulder. Riskerna reduceras genom de stora finansiella tillgångar som innehas av den privata sektorn. Dessutom kommer politiska förändringar, till exempel minskade avdragsmöjligheter för bolåneränta och minskad belåningsgrad, att minska hushållens skuldsättning och leda till en bättre balanserad finansiell sektor. Bostadsmarknaden verkar återhämta sig med stigande bostadspriser och fler transaktioner och byggnadslov, vilket banar väg för en ökning av hushållens investeringar. Den offentliga skulden ligger stabilt över tröskelvärdet. Sammantaget finner kommissionen det lämpligt, även med hänsyn till att obalanser konstaterades i mars 2014, att fortsätta granskningen av huruvida obalanser kvarstår eller rättas till.

Österrike I de tidigare omgångarna av förfarandet vid makroekonomiska obalanser konstaterades inga makroekonomiska obalanser i Österrike. I den uppdaterade resultattavlan ligger ett par indikatorer kvar över de indikativa tröskelvärdena, nämligen förlusten av exportmarknadsandelar och den offentliga sektorns skuldsättning.

Bytesbalansen uppvisar fortfarande ett stabilt och måttligt överskott, medan den finansiella nettoställningen mot omvärlden ligger nära noll. De betydande ackumulerade förlusterna av exportmarknadsandelar har minskat efter vissa begränsade ökningar under 2013, eftersom Österrikes ekonomi har gynnats av integreringen av sin försörjningskedja med Tyskland och Centraleuropa. Det aktuella exportresultatet ligger i stort sett i linje med det resultat som partnerländer i EU uppvisar. Problemen med kostnadskonkurrenskraften förefaller vara begränsade, eftersom enhetsarbetskostnaderna ökar måttligt och ligger under tröskelvärdet och den reala effektiva växlingskursens utveckling ligger i linje med partnerländerna i euroområdet. Den privata sektorns skuldsättning ligger något under tröskelvärdet på en relativt stabil nivå. Kreditflödet till den privata sektorn fortsätter att vara tämligen positivt. Den offentliga sektorns skuld överskrider fortsatt tröskelvärdet även på grund av den krisrelaterade omstruktureringen och rekapitaliseringen av finansinstitut, som förväntas öka den offentliga skulden med omkring 6 procentenhet av BNP år 2014. Även om det fortfarande föreligger betydande risker har de negativa återkopplingarna mellan den offentliga och den finansiella sektorn minskat, delvis tack vare omstruktureringen av viktiga finansinstitut. Den nära integreringen av banksektorn med central-, öst- och sydosteuropeiska länder innebär att Österrikes banksystem är exponerat mot geopolitiska risker och den makroekonomiska utvecklingen på dessa marknader. Denna exponering verkar dock på det hela taget vara något mindre än tidigare och åtföljs av en successiv skuldminskning hos österrikiska banker, vilket tar sig uttryck i en minskning av den finansiella sektorns skulder och en övergång till länder med lägre risk och mer stabila lokala finansieringskällor. Vad gäller bostadspriserna finns det tecken på att den kraftiga prisökning som kunde observeras under 2012 har mattats av avsevärt, även om det skett i olika hög grad i olika delar av landet. Sammantaget leder detta till att kommissionen i detta skede inte kommer att göra en ytterligare fördjupad granskning inom ramen för förfarandet vid makroekonomiska obalanser.

Polen: I de tidigare omgångarna av förfarandet vid makroekonomiska obalanser konstaterades inga makroekonomiska obalanser i Polen. I den uppdaterade resultattavlan ligger vissa indikatorer över de indikativa tröskelvärdena, nämligen den finansiella nettoställningen mot omvärlden och arbetslösheten.

Den finansiella nettoställningen mot omvärlden är fortfarande mycket negativ och fortsatte att försämras något 2013. Nettoutlandsskulden är emellertid betydligt lägre än den finansiella nettoställningen mot omvärlden, eftersom utländska direktinvesteringar står för en stor del av utlandsskulderna. Underskottet i bytesbalansen har också förbättrats och ligger inom tröskelvärdet för första gången sedan 2007, tack vare ett överskott i handelsbalansen och ett lägre underskott i inkomstkontot. I ackumulerade siffror har exportens marknadsandel varit stabil under de senaste fem åren, även om förluster under de senaste åren kompenseras av vinster under 2013. Den privata sektorns skuldsättning som andel av BNP är fortfarande bland de lägsta i EU och har ökat endast marginellt. Den offentliga skulden har varit i stort sett stabil på en nivå strax under tröskelvärdet och förväntas minska 2014, främst på grund av nyligen gjorda ändringar i den andra pelarens pensionssystem. Banksektorn är väl kapitaliserad, likvid och lönsam. Kreditflödet till den privata sektorn är fortfarande lågt jämfört med perioden före 2007, men det är positivt. Bolån i utländsk valuta utgör fortfarande en stor andel av alla bolån, men andelen krymper hela tiden. Arbetslösheten nådde tröskelvärdet under referensperioden, men mer aktuella uppgifter visar en nedåtgående trend, som dock kan äventyras av de eventuella ekonomiska konsekvenserna av det spända läget mellan Ryssland och Ukraina och svagare ekonomiska förutsättningar än tidigare väntat i EU. Sammantaget leder detta till att kommissionen i detta skede inte kommer att göra en ytterligare fördjupad granskning inom ramen för förfarandet vid makroekonomiska obalanser.

Portugal: Mellan maj 2011 och juni 2014 mottog Portugal ekonomiskt stöd för ett makroekonomiskt anpassningsprogram.[38] Övervakningen av obalanser och korrigerande åtgärder skedde följaktligen i den kontexten och inte genom förfarandet vid makroekonomiska obalanser. Inom ramen för detta anpassningsprogram har Portugal gjort betydande framsteg mot att avhjälpa sina ekonomiska svagheter och minska de makroekonomiska riskerna. I den uppdaterade resultattavlan ligger dock flera indikatorer fortfarande över de indikativa tröskelvärdena: Den finansiella nettoställningen mot omvärlden, den privata skuldsättningen, den offentliga skulden och arbetslösheten. 

Den negativa finansiella nettoställningen mot omvärlden är mycket hög och trenden har varit ökande. Ökningen av den finansiella nettoställningen mot omvärlden har emellertid avstannat nästan helt och hållet då bytesbalansen återfår balansen tack vare ökad export och minskad import. De ackumulerade förlusterna av exportmarknadsandelar sjönk under tröskelvärdet tack vare vinster under 2013. Dessa nyligen uppnådda framsteg överensstämmer med tecken på förbättrad kostnadskonkurrenskraft som återspeglas i gradvis fallande enhetsarbetskostnader och en stabil real effektiv växelkurs. Den privata skuldsättningen är mycket hög, och hushållens och företagens ansträngningar för att minska skuldsättningen har endast något minskat den privata skuldkvoten. Den offentliga skulden är fortfarande mycket hög, även om den förväntas ha nått sin kulmen 2013 och därefter gradvis minska.  Trots den senaste tidens händelser som gäller en enskild bank har den portugisiska banksektorn stabiliserats med framgång, med tillräcklig bankkapitalisering och fortsatt förbättrad tillgång till marknadsbaserad likviditet. Det stora antalet nödlidande lån och det svaga ekonomiska läget i allmänhet fortsätter dock att göra bankerna sårbara för makroekonomiska störningar och begränsar deras förmåga att tillhandahålla finansiering till den reala ekonomin.  Arbetslösheten är fortfarande mycket hög, även om den fortsatt att minska efter att ha kulminerat i början av 2013. Ungdomsarbetslösheten och långtidsarbetslösheten är mycket hög, och andra sociala indikatorer vållar fortfarande bekymmer.  Mot bakgrund av Portugals integration i EU:s gängse övervakningscykel finner kommissionen det lämpligt att ytterligare granska riskerna genom en fördjupad granskning för att bedöma om det förekommer obalanser.

Rumänien: Rumänien har fått ekonomiskt stöd, för närvarande i förebyggande syfte, till stöd för anpassningsprogram sedan våren 2009, mot bakgrund av de kvarstående riskerna i samband med landets betalningsbalans. Övervakningen av obalanser och övervakningen av korrigerande åtgärder har genomförts mot denna bakgrund. Sedan överenskommelsen om det nuvarande arrangemanget hösten 2013 har ingen framgångsrik översyn av programmet slutförts och programmet ska upphöra att gälla i september 2015. I den uppdaterade resultattavlan ligger den finansiella nettoställningen mot omvärlden fortfarande betydligt över det indikativa tröskelvärdet.

Rumäniens höga negativa finansiella nettoställning mot omvärlden speglar ackumuleringen av underskott i bytesbalansen under perioden före krisen som i stor utsträckning finansierades genom utländska direktinvesteringar. Detta innebär att nettoutlandsskulden är något lägre än den finansiella nettoställningen mot omvärlden, även om den fortfarande är hög. Bytesbalansen har hållit på att återfå balansen, men 2013 uppvisade den ännu ett litet underskott som förväntas öka något under de kommande åren. De utländska direktinvesteringarna är klart lägre än de nivåer som rådde före krisen. Exportresultatet har varit starkt och Rumänien har vunnit marknadsandelar, särskilt under 2013. Arbetsproduktiviteten har återhämtat sig betydligt sedan 2012, men enhetsarbetskostnaderna ökade snabbt 2013. Den privata sektorns skuldsättning är relativt låg och uppskattas ha minskat starkt 2013, med draghjälp av en stark nominell tillväxt. Den finansiella sektorn är väl kapitaliserad och likvid, men den finansiella förmedlingen är fortsatt svag. Även om en märkbar minskning har konstaterats 2014 har kraven på skuldavveckling och den höga andelen nödlidande lån negativa konsekvenser för kreditgivningen till den privata sektorn. På bostadsmarknaden fortsätter korrigeringen av inflationsjusterade bostadspriser, om än i långsammare takt än under tidigare år. Den svaga fastighetsmarknaden skapar problem för bankernas låneportföljer, som till övervägande del har hypotekslån som säkerhet. På arbetsmarknaden är ungdomsarbetslösheten och andelen ungdomar som varken arbetar eller studerar fortfarande hög, och förvärvsfrekvensen är fortfarande en av de lägsta i EU. Fattigdomen och den sociala utslagningen är bland de högsta i EU. Successiva program för ekonomiskt stöd har bidragit till att minska de ekonomiska riskerna i Rumänien. Med tanke på dröjsmålen med slutförandet av det halvårsvisa översynerna av det förebyggande arrangemanget, som ska upphöra före utgången av september 2015, bör Rumänien återintegreras enligt förfarandet vid makroekonomiska obalanser. Detta innefattar utarbetandet av en fördjupad granskning för att fortsätta granskningen av huruvida obalanser och risker kvarstår eller de rättas till.  

Slovenien: I mars 2014 konstaterade kommissionen att Slovenien hade alltför stora makroekonomiska obalanser, som kräver särskild övervakning och fortsatta kraftfulla politiska åtgärder. Det krävs kraftfulla åtgärder framför allt för att ta itu med de risker som följer av en ekonomisk struktur som kännetecknas av svagt företagsstyre, hög grad av statlig inblandning, en högbelånad företagssektor, förlust av kostnadsrelaterad konkurrenskraft och en ökande offentlig skuld. Såsom aviserades i mars 2014 och i linje med rekommendationen för euroområdet har kommissionen inlett en särskild övervakning av det politiska genomförandet för Sloveniens del.[39] I den uppdaterade resultattavlan ligger vissa indikatorer över det indikativa tröskelvärdet, nämligen den finansiella nettoställningen mot omvärlden, förändringen av exportmarknadsandelen och den offentliga skulden.

Bytesbalansen fortsatte sin kraftiga korrigering och nådde ett betydande överskott 2013, i takt med att exporten ökade och den inhemska efterfrågan minskade. Därmed förbättrades Sloveniens finansiella nettoställning mot omvärlden avsevärt, även om den fortfarande ligger endast knappt över tröskelvärdet. Efter fem års nedgång ökade Sloveniens exportmarknadsandelar under 2013. Återupprättandet av pris- och kostnadskonkurrenskraften har varit begränsat eftersom enhetsarbetskostnaderna endast stabiliserats efter de kraftiga ökningar som noterades under de första krisåren. Den privata sektorns skuldsättning har minskat ytterligare till följd av företagens minskande skuldsättning. Detta berodde huvudsakligen på negativ kredittillväxt snarare än en omstrukturering av befintlig lånestock. Den pågående minskande skuldsättningen inom den finansiella sektorn tog fart avsevärt 2013 till följd av överföringen av nödlidande lån till det statsägda förvaltningsbolaget för banktillgångar och statens rekapitalisering av banker. Den totala statsskulden ökade kraftigt och ligger nu avsevärt över tröskelvärdet. Arbetslösheten nådde en topp under 2013 under det indikativa tröskelvärdet. Under 2013 ökade arbetslösheten dock till rekordnivåer. Sammantaget finner kommissionen det lämpligt, också med hänsyn till konstaterandet av alltför stora obalanser i mars 2014, att ytterligare granska den fortsatta förekomsten av makroekonomiska risker och övervaka utvecklingen när det gäller att rätta till alltför stora obalanser.

Slovakien: I de tidigare omgångarna av förfarandet vid makroekonomiska obalanser konstaterades inga obalanser i Slovakien. I den uppdaterade resultattavlan ligger ett par indikatorer fortfarande kvar över de indikativa tröskelvärdena, nämligen den finansiella nettoställningen mot omvärlden och arbetslösheten.

Slovakiens finansiella nettoställning mot omvärlden försämrades något under 2013, men utlandsskulden är fortfarande låg och relativt stabil med tanke på den stora stocken av utländska direktinvesteringar. Bytesbalansen har förbättrats, och små överskott noterades 2012 och 2013. Exportresultatet verkar stabilt, med endast mindre ackumulerade förluster av marknadsandelar och vissa vinster under 2013. Pris- och kostnadskonkurrenskraftens utveckling är inget bekymmer, eftersom både den reala effektiva växelkursen och ökningen av enhetsarbetskostnaderna är stabila. Den privata sektorns skuldnivå har varit stabil till följd av svagt positiva kreditflöden. Banksektorn är fortfarande välkapitaliserad och de totala skulderna beräknas ha minskat något under 2013. Den offentliga skuldkvoten fortsatte att öka under 2013, men ligger fortfarande under tröskelvärdet. Efter en nedgång under fyra år i rad stabiliserades bostadspriserna under 2013. Utvecklingen på arbetsmarknaden återspeglar de fortsatt stora regionala skillnaderna i fråga om ekonomisk tillväxt och sysselsättning. Arbetslösheten kvarstår som den mest angelägna frågan för den ekonomiska politiken med tanke på de sociala konsekvenserna. Arbetslösheten är till största delen långvarig, vilket tyder på att är strukturell, och ungdomsarbetslösheten är också ett allvarligt problem. Sammantaget kommer kommissionen inte i detta skede att göra någon ytterligare fördjupad granskning inom ramen för förfarandet vid makroekonomiska obalanser.

Finland: I mars 2014 drog kommissionen slutsatsen att Finland hade makroekonomiska obalanser, särskilt i fråga om konkurrenskraftsutvecklingen. I den uppdaterade resultattavlan ligger tre indikatorer över de indikativa tröskelvärdena, nämligen förändringen av exportmarknadsandelarna, förändringen av enhetsarbetskostnaderna och den privata sektorns skuldnivå.

Den trendmässiga försämringen av utlandsställningen som ledde till måttliga underskott i bytesbalansen stabiliserades under 2013, medan Finlands positiva finansiella nettoställning mot omvärlden försvagades något.  Finlands har förlorat exportmarknadsandelar snabbare än något annat land i EU. Även om de största förlusterna ägde rum under 2009–2010 har Finland inte kunnat uppvisa den måttliga ökning av exportmarknadsandelarna som observerats i de flesta andra EU-länder. Den ogynnsamma utvecklingen av enhetsarbetskostnaderna har också en negativ effekt på konkurrenskraften. Det pågår visserligen en omstrukturering av traditionella industrisektorer, men potentiella strukturella svagheter som ligger till grund för förlusten av konkurrenskraft och som begränsar anpassningsförmågan inom både den privata och offentliga sektorn kräver särskild uppmärksamhet. Den privata sektorns skuldkvot är fortfarande hög, och domineras av företagens skulder. Samtidigt tyder skuldminskningen inom den finansiella sektorn under 2013 på minskad skuldsättning. Den svaga nedgången i realpriserna på bostäder fortsatte under 2013, vilket begränsar riskerna för en överhettning av bostadsmarknaden. Ökande regionala skillnader förtjänar emellertid särskild uppmärksamhet.  Arbetslösheten ökar och tillväxten är fortfarande mycket svag. Sammantaget finner kommissionen det vara lämpligt, också med hänsyn till att obalanser konstaterats i mars 2014, att fortsätta granskningen av huruvida obalanser kvarstår eller rättas till.

Sverige: Kommissionen drog i mars 2014 slutsatsen att Sverige hade makroekonomiska obalanser, särskilt vad gäller hushållens skuldsättning och ineffektiva inslag på bostadsmarknaden. I den uppdaterade resultattavlan ligger bytesbalansöverskottet, förlusten av exportmarknadsandelar och den privata sektorns skuld ovanför de indikativa tröskelvärdena.

Överskottet i bytesbalansen ligger kvar på en stabil nivå strax över tröskelvärdet, vilket avspeglar ett relativt högt sparande både inom den privata och offentliga sektorn samt dämpade investeringar under de senaste åren, även om de förväntas ta ny fart. Sverige har förlorat stora exportmarknadsandelar under åren och även om dessa förluster mattades av under 2013 överstiger de ackumulerade förlusterna tröskelvärdet. Indikatorerna för kostnadskonkurrenskraften tyder dock inte på några problem eftersom ökningen av enhetsarbetskostnaderna var relativt låg 2013. Den höga nivån på den privata sektorns skuldsättning är stabil, men kräver fortsatt uppmärksamhet. Företagens skuldsättning har minskat sedan 2009, men är fortfarande hög och förväntas öka igen när kreditflödena tar fart. Ökningen av hushållens skuldsättning har avstannat efter det att bolånereformer genomförts, men hushållens skuldsättning har återigen ökat sedan 2012. Den offentliga sektorns skuld är relativt låg. De inflationsjusterade bostadspriserna, som stabiliserades på en hög nivå 2011 och 2012, har återigen börjat stiga dynamiskt sedan mitten av 2013 och bostadsmarknaden är fortfarande sårbar för en obalanserad utveckling med allvarliga begränsningar på utbudssidan. Riskerna inom banksektorn verkar vara begränsade även om hushållens höga skuldsättning gör bankerna mer sårbara för förlorat förtroende om bostadspriserna skulle sjunka markant. Eftersom bankerna i stor utsträckning förlitar sig på marknadsfinansiering skulle en förtroendekris snabbt öka deras finansieringskostnader och göra trycket att minska skuldsättningen mer akut. Sammantaget finner kommissionen det vara lämpligt, också med hänsyn till att obalanser konstaterats i mars 2014, att fortsätta granskningen av huruvida obalanser kvarstår eller rättas till.

Förenade kungariket: Kommissionen drog i mars 2014 slutsatsen att Förenade kungariket hade makroekonomiska obalanser, särskilt på de områden som gäller hushållens skuldsättning, vilket hänger samman med den stora volymen hypotekslån och bostadsmarknadens strukturella särdrag, och på grund av Förenade kungarikets krympande exportmarknadsandelar. I den uppdaterade resultattavlan överstiger tre indikatorer sina indikativa tröskelvärden, nämligen följande: förlusten av exportmarknadsandelar, den privata sektorns skuldsättning och den offentliga skulden.

Underskottet i bytesbalansen fortsatte att öka under 2013, även om den treåriga indikatorn fortfarande ligger strax under tröskelvärdet. Samtidigt förblir Förenade kungarikets negativa finansiella nettoställning mot omvärlden måttlig. Den ackumulerade försämringen av exportmarknadsandelarna ligger klart över det indikativa tröskelvärdet, även om försämringen mattades av under 2013. Indikatorerna för kostnadskonkurrenskraft är relativt stabila. Den höga nivån på den privata sektorns skuldsättning minskar gradvis tack vare nominell tillväxt, men ligger fortfarande betydligt över det indikativa tröskelvärdet. Bostadspriserna fortsätter att stiga igen efter en kortare korrigeringsfas. De regionala variationerna i ökningen av bostadspriserna tillsammans med fortsatt hög skuldsättning, tyder på att bostadssektorn kan vara sårbar för chocker på medellång sikt som kan få spridningseffekter på ekonomin i stort. Den höga offentliga skulden är fortfarande ett problem; den har minskat på senare tid men har ännu inte nått sin kulmen. Sysselsättningen fortsätter att öka i bra takt, och ungdomsarbetslösheten och andelen ungdomar som inte är i utbildning eller sysselsättning har minskat. Sammantaget finner kommissionen det vara lämpligt, också med hänsyn till att obalanser konstaterats i mars 2014, att fortsätta granskningen av huruvida obalanser kvarstår eller rättas till.

[1]       Se European Economic Forecast-Autumn 2014, European Economy, 2014(7).

[2]       För sammanställda indikatorer över hur väl de politiska rekommendationerna har följts, se Deroose, S. och J. Griesse, Implementing Economic Reforms – Are EU Member States Responding to European Semester Recommendations? Economic Brief från GD Ekonomi och finans, 2014(37).

[3]       Rapporten kompletteras med en bilaga med de statistikuppgifter som ligger till grund för den. Definitionerna av resultattavlans variabler och extraindikatorer har inte ändrats jämfört med förra årets rapport, och det har inte heller de indikativa tröskelvärdena. De statistiska standarderna har emellertid uppdaterats i och med övergången från ENS 95 till ENS 2010, och från den femte till den sjätte upplagan av manualen för betalningsbalanser. Se även fotnot 29.

[4]       Förordning (EU) nr 1176/2011 (EUT L 306, 23.11.2011, s. 25).

[5]       I mars 2014 konstaterade kommissionen obalanser i Belgien, Bulgarien, Tyskland, Irland, Spanien, Frankrike, Italien, Ungern, Nederländerna, Slovenien, Finland, Sverige och Förenade kungariket, av vilka Kroatien, Italien och Slovenien hade alltför stora obalanser (se Resultat av de fördjupade granskningarna, KOM(2014) 150, 5.3.2014, och Macroeconomic Imbalances, European Economy-Occasional Papers, s. 172–188). För den fullständiga uppsättningen landspecifika rekommendationer som antagits av rådet, inklusive de rekommendationer som är av relevans för förfarandet vid makroekonomiska obalanser, se EUT C 247, 29.7.2014.

[6]       Kommissionen anser att eftersom obalanser identifieras efter de detaljerade analyserna i de tidigare fördjupade granskningarna ska slutsatsen att en obalans har rättats till dras först efter det att man övervägt alla relevanta faktorer i en annan fördjupad granskning.

[7]       Analysing Euro Area Inflation Using the Phillips Curve, Quarterly Report on the Euro Area, 2014(2):21-6.

[8]       Spridningseffekter over gränserna, särskilt för euroområdet behandlas i On cross-border spillovers, with particular emphasis on the euro area, i: Quarterly Report on the Euro Area, 2014(4): ännu ej offentliggjord.

[9]       Analysing Euro Area Inflation Using the Phillips Curve, Quarterly Report on the Euro Area, 2013(4):7-16. Se även The Growth Impact of Structural Reforms, Quarterly Report on the Euro Area, 2013(4):17-27, och Growth Differences between Euro Area Member States since the Crisis, Quarterly Report on the Euro Area, 2014(2):7-20.

[10]     För en detaljerad beskrivning av den nuvarande versionen av den av Ekofinrådet godkända metod som används för bedömning av potentiell produktion och produktionsgap, se Havik, K. et al., The Production Function Methodology for Calculating Potential Growth Rates and Output Gaps, European Economy - Economic Papers,, 535.

[11]     Se den nyligen offentliggjorda 2014 Ageing report – Underlying Assumptions and Projection Methodologies, European Economy, 2014 (8).

[12]     The Drivers of Total Factor Productivity in Catching-up Economies, Quarterly Report on the Euro Area, 2014(3):7-19.

[13]     Drivers and Implications of the Weakness of Investment in the EU,' ruta I.1 i European Economic Forecast-Autumn 2014, European Economy, 2014(7):40-3 (höstprognosen).

[14]     Market Reforms at Work, European Economy, 2014(5).    

[15]     Se tabell 1.4 i höstprognosen European Economic Forecast-Autumn 2014, European Economy, 2014 (7). 29.

[16] Jfr skäl 17 i förordning 1176/2011: "Vid bedömning av makroekonomiska obalanser bör hänsyn tas till hur allvarliga de är samt till deras eventuella negativa ekonomiska och finansiella spridningseffekter som ökar sårbarheten i unionens ekonomi och utgör ett hot mot den monetära unionens smidiga funktion. Åtgärder för att hantera makroekonomiska obalanser och skillnader i konkurrenskraft krävs i alla medlemsstater, särskilt i euroområdet. De politiska utmaningarnas karaktär, omfattning och angelägenhet kan emellertid variera kraftigt mellan de olika berörda medlemsstaterna. Med tanke på befintliga sårbarheter och omfattningen av den anpassning som krävs, är behovet av politiska åtgärder särskilt akut i medlemsstater med varaktigt stort bytesbalansunderskott och stora förluster av konkurrenskraft. Vidare bör politiken i medlemsstater som bygger upp stora överskott i bytesbalansen syfta till att identifiera och genomföra åtgärder som bidrar till att stärka den inhemska efterfrågan och tillväxtpotentialen."

[17]     Member State Vulnerability to Changes in the Euro Exchange Rate, Quarterly Report on the Euro Area, 2014(3): 27-33.

[18]     Budgetkonsolideringen kan också ha haft en inverkan på löneutvecklingen. Se The Relationship between Government and Export Sector Wages and Implications for Competitiveness,' Quarterly Report on the Euro Area, 2014(1):27-34.

[19]     För en sektorsindelad analys av konkurrenskraften, se A Competitiveness Measure Based on Sector Unit Labour Costs, Quarterly Report on the Euro Area, 2014 (2): 34-40. För beräkningar av den potentiella effekten av ett urval av marknadsreformer i ett antal ekonomier, se Market Reforms at Work, European Economy, 2014 (5). För närmare analyser av sektorsspecifika reformer, se  Turrini A. et al. Decade of Labour Market Reforms in the EU, European Economy-Economic Papers, 522; Lorenzani, D. och J. Varga, The Economic Impact of Digital Structural Reforms, European Economy-Economic Papers, 529. Lorenzani, D och F. Lucidi, The Economic Impact of Civil Justice Reforms, European Economy-Economic Papers, 530; Connell, W. Economic Impact of Late Payments,European Economy-Economic Papers, 531; Ciriaci, D. Business Dynamics and Red Tape Barriers, European Economy-Economic Papers, 532, och Canton E. et al., The Economic Impact of Professional Services Liberalisation, European Economy-Economic Papers, 533.

[20]     Vandenbussche, H., Quality in European Economy-Economic Papers, 528.

[21]     Corporate Balance Sheet Adjustment in the Euro Area and the United States, Quarterly Report on the Euro Area, 2014(3):40-6

[22]     För en detaljerad analys av den pågående skuldsaneringen, inklusive de former som använts (aktiva, passiva, icke framgånsrika), drivande faktorer, och återstående saneringsbehov i euroområdet för såväl hushåll som företag, se Private Sector Deleveraging: Where Do We Stand? Quarterly Report on the Euro Area, 2014(3):7-19.

[23]     Metoden för att uppskatta finanspolitiska insatser genom konjunkturrensat budgetsaldo beskrivs i Mourre G. et al., Adjusting the Budget Balance for the Business Cycle The EU Methodology, European Economy-Economic Papers, 536.

[24]     Assessing Public Debt Sustainability in EU Member States: A Guide, European Economy-Occasional Papers, 200 och Identifying Fiscal Sustainability Challenges in the Areas of Pension, Healthcare and Long-term Care, European Economy-Occasional Papers, 201. Se även The Impact of Unanticipated Disinflation on Debt, faktaruta I.3, in European Economic Forecast-Autumn 2014, op. cit.49–50.

[25]     Potentiella effekter av snåla kredittillgångsförhållanden i form av underinvestering beskrivs i Firms’ investment decisions in vulnerable Member States, Quarterly Report on the Euro Area, 2013(4):29–35.

[26]     Institutional Features and Regulation of Housing and Mortgage Markets, Quarterly Report on the Euro Area, 2014(3):27–33. Se även Tax Reforms in EU Member States 2014, European Economy, 2014(6), som bland annat analyserar förmånlig behandling av skulder i skattesystemen och beskattningen av fast egendom.

[27]     Se t.ex. Arpaia, A., A. Kiss, and B. Palvolgyi (2014), Labour Mobility and Labour Market Adjustment in the EU, European Economy-Economic Papers, ännu ej publicerad.

[28]     Se Juravle, C. et al. (2013): A Fact-Finding Analysis on the Impact on the Member States' Social Security Systems of the Entitlements of Non-Active Intra-EU Migrants to Special Non-Contributory Cash Benefits and Healthcare Granted on the Basis of Residence, rapport från ICF GHK för GD Sysselsättning, socialpolitik och inkludering.

[29]     Enligt Eurostats arbetskraftsstatistik var andelen överkvalificerade 2013 20 procent för personer födda i samma land, 31 procent för personer födda i ett annat EU-land och 36 procent för personer födda utanför EU.

[30]     Detta arbetssätt, som gör att man undviker dubbla förfaranden och rapporteringsskyldigheter, har fastställts i förordning (EU) nr 472/2013 (EUT L 140, 27.5.2013, s. 1). Det ligger också i linje med kommissionens förslag om upprättandet av ett system för ekonomiskt stöd till de medlemsstater som inte har infört euron som valuta (COM(2012) 336, 22.6.2012).  För detaljerade diskussioner av den ekonomiska situationen och framstegen med att avveckla obalanserna och makroeknomiska risker i dessa medlemsstater, se de senaste rapporterna om hur fastställda regler efterlevs: European Economy-Occasional Papers, 192 (Grekland), 197 (Cypern) och 156 (Rumänien).

[31]     Övergången från ENS 95 till ENS 2010 och från den 5:e till den 6:e handboken för betalningsbalans och internationell investeringsställning har integrerats i resultattavlan. Om uppgifter enligt de nya statistiska standarderna ännu inte var tillgängliga vid slutdatumet (den 1 november 2014) har uppgifter enligt de gamla standarderna använts, vilket förklaras närmare i den statistiska bilagan. Avbrotten i tidsserierna på grund av detta har markerats. För de flesta medlemsstaterna och för de flesta variablerna har de ändrade uppgifter som beror på övergången till det nya statistiska systemet ingen makroekonomisk betydelse. Endast i ett fåtal fall har övergången lett till att statistiska variabler ändras från att ligga nedanför de indikativa tröskelvärdena till att ligga ovanför (eller vice versa). Övergången från ENS 95 till ENS 2010 och från den 5:e till den 6:e betalningsbalanshandboken innebär bättra datakvalitet och är därför till fördel för den ekonomiska analysen, trots tillfälliga avbrott i serierna.

[32]     Se COM(2014)150, 5.3.2014) och rekommendationen för euroområdet (2014/C 247/27, EUT 247, 29.7.2014, s. 141). Denna särskilda övervakning för Irland stödjer sig på fortsatt övervakning efter avslutat program. Den senaste rapporten om övervakning efter programperiodens slut för Irland finns i European Economy-Occasional Papers, 195.

[33]     Se COM(2014)150, 5.3.2014 och rekommendationen för euroområdet (2014/C 247/27, EUT 247, 29.7.2014, s. 141). Denna särskilda övervakning för Spanien stödjer sig på fortsatt övervakning efter avslutat program. Den senaste rapporten om övervakning efter programperiodens slut för Spanien finns i European Economy-Occasional Papers, 193.

[34]     Se COM(2014)150, 5.3.2014) och rekommendationen för euroområdet (2014/C 247/27, EUT 247, 29.7.2014, s. 141). Rapporterna från den särskilda övervakningen kommer att offentliggöras.

[35]     Jfr. COM(2014) 150, 5.3.2014. Rapporten från november 2014 finns på http://ec.europa.eu/economy_finance/economic_governance/documents/2014-11-07_croatia_mip_ specific_ monitoring_report_to_epc_en.pdf.

[36]     Se COM(2014)150, 5.3.2014) och rekommendationen för euroområdet (2014/C 247/27, EUT 247, 29.7.2014, s. 141). Rapporten från november 2014 finns på http://ec.europa.eu/economy_finance/economic_governance/documents/2014-11-07_italy_mip_specific_ monitoring_report_to_epc_en.pdf.

[37]     Utöver förfarandet vid makroekonomiska obalanser och andra vanliga förfaranden för övervakning har Ungerns ekonomiska utveckling och genomförandet av dess ekonomiska politik noggrant övervakats av kommissionen inom ramen för övervakningen efter programtidens slut. Den senaste rapporten finns på http://ec.europa.eu/economy_finance /assistance_eu_ms/documents/hu_efc_note_5th_pps_mission_en.pdf.

[38]     Se The Economic Adjustment Programme for Portugal, 2011-2014, European Economy – Occasional Papers, 202 för en bedömning av det övergripande genomförandet av anpassningsprogrammet och de politiska utmaningarna för den portugisiska ekonomin.

[39]     Se COM(2014)150, 5.3.2014 och rekommendationen för euroområdet (2014/C 247/27, EUT 247, 29.7.2014, s. 141). Rapporterna från den särskilda övervakningen kommer att offentliggöras.

Top