EUR-Lex Access to European Union law
This document is an excerpt from the EUR-Lex website
Document 52014DC0592
REPORT FROM THE COMMISSION TO THE EUROPEAN PARLIAMENT AND THE COUNCIL on the implementation in the period from 4 December 2011 until 31 December 2012 of certain provisions of Regulation (EC) No 1071/2009 establishing common rules concerning the conditions to be complied with to pursue the occupation of road transport operator (1st report from the Commission on the implementation by Member States of certain provisions concerning the access to the occupation of road transport operator)
RAPPORT FRÅN KOMMISSIONEN TILL EUROPAPARLAMENTET OCH RÅDET om genomförandet under perioden den 4 december 2011 till den 31 december 2012 av vissa bestämmelser i förordning (EG) nr 1071/2009 om gemensamma regler beträffande de villkor som ska uppfyllas av personer som bedriver yrkesmässig trafik (Kommissionens första rapport om medlemsstaternas genomförande av vissa bestämmelser gällande rätten att bedriva yrkesmässig transport på väg)
RAPPORT FRÅN KOMMISSIONEN TILL EUROPAPARLAMENTET OCH RÅDET om genomförandet under perioden den 4 december 2011 till den 31 december 2012 av vissa bestämmelser i förordning (EG) nr 1071/2009 om gemensamma regler beträffande de villkor som ska uppfyllas av personer som bedriver yrkesmässig trafik (Kommissionens första rapport om medlemsstaternas genomförande av vissa bestämmelser gällande rätten att bedriva yrkesmässig transport på väg)
/* COM/2014/0592 final */
RAPPORT FRÅN KOMMISSIONEN TILL EUROPAPARLAMENTET OCH RÅDET om genomförandet under perioden den 4 december 2011 till den 31 december 2012 av vissa bestämmelser i förordning (EG) nr 1071/2009 om gemensamma regler beträffande de villkor som ska uppfyllas av personer som bedriver yrkesmässig trafik (Kommissionens första rapport om medlemsstaternas genomförande av vissa bestämmelser gällande rätten att bedriva yrkesmässig transport på väg) /* COM/2014/0592 final */
I.
Inledning Denna rapport
handlar om personer som bedriver yrkesmässig trafik i medlemsstaterna.
Europaparlamentets och rådets förordning (EG) nr 1071/2009 av den 21 oktober
2009 om gemensamma regler beträffande de villkor som ska uppfyllas av personer
som bedriver yrkesmässig trafik och om upphävande av rådets direktiv 96/26/EG[1] (nedan
kallad förordning (EG) nr 1071/2009) är tillämplig på alla företag i
EU som bedriver yrkesmässig trafik eller har för avsikt att bedriva yrkesmässig
trafik. Med yrkesmässig trafik avses både godstransporter på väg[2] och
persontransporter på väg[3].
Vissa kategorier av företag, t.ex. företag som använder motorfordon vars tillåtna
totalvikt understiger 3,5 ton är undantagna från förordningen. I förordning
(EG) nr 1071/2009 fastställs gemensamma regler för rätten att yrkesmässigt
bedriva gods- och persontransporter på väg. I enlighet med
artikel 3 i förordningen ska företag som bedriver yrkesmässig trafik vara
faktiskt och fast etablerade i en medlemsstat, ha gott anseende, ha tillräckliga
ekonomiska resurser och erforderligt yrkeskunnande. I artikel 4 i förordningen
fastställs därutöver att företag som bedriver yrkesmässig trafik ska utse en
trafikansvarig som har ett intyg om yrkeskunnande som bekräftar att han/hon
besitter de färdigheter och kunskaper som krävs för att faktiskt och
fortlöpande leda trafikverksamheten i enlighet med alla krav i lagstiftningen
och inom branschen. Ansvaret för att kontrollera att vägtransportföretag
uppfyller villkoren i förordning (EG) nr 1071/2009 vilar på medlemsstaterna.
Ett välorganiserat administrativt samarbete mellan medlemsstaterna är därutöver
mycket viktigt för att effektivisera övervakningen av företag som är verksamma
inom Europeiska unionen. I artikel 26.1 i
förordning (EG) nr 1071/2009 fastställs flera tidsfrister:
Vartannat
år fr.o.m. den dag förordningen börjar tillämpas ska medlemsstaterna lämna
de uppgifter som krävs i artikel 26 i förordningen.
På
grundval av de uppgifter som lämnas av medlemsstaterna ska kommissionen
vartannat år upprätta en rapport som ska överlämnas till Europaparlamentet
och rådet.
De
nationella rapporter som lämnas av medlemsstaterna utgör ett viktigt underlag
för kommissionens rapport. I artikel 26 i förordningen beskrivs vilka uppgifter
som ska ingå i de nationella rapporterna: ”a) En översikt
av sektorn vad gäller gott anseende, ekonomiska resurser och yrkeskunnande. b) Uppgift, per
typ och år, om antalet tillstånd som utfärdats, tillfälligt dragits in och
återkallats samt om antalet olämplighetsförklaringar, liksom skälen till dessa. c) Antalet intyg
om yrkeskunnande som utfärdas per år. d) Väsentlig
statistik rörande de nationella elektroniska registren och hur de används av de
behöriga myndigheterna. e) En översyn av
informationsutbytet med andra medlemsstater enligt artikel 18.2, med
uppgift bland annat om antalet konstaterade överträdelser varje år som
meddelats andra medlemsstater och svar som tagits emot samt antalet frågor och
svar som varje år tagits emot i enlighet med artikel 18.3.” Förutom denna
inledning består rapporten av tre avsnitt som behandlar kvaliteten på de
nationella uppgifterna och huruvida de lämnades i tid (avsnitt II) och en
analys av medlemsstaternas rapporter (avsnitt III). I avsnitt IV presenterar
kommissionen sina slutsatser. II.
Inlämnandet av uppgifter Detta är den
första rapporten som upprättas enligt förordning (EG) nr 1071/2009. Den
omfattar perioden från den 4 december 2011 till den 31 december 2012 för att
dess offentliggörande ska sammanfalla med rapporten om genomförandet av
sociallagstiftning på vägtransportområdet[4],
på det sätt som fastställs i artikel 26.2 i förordning (EG) nr 1071/2009.
Startdatum för denna tidsperiod är den dag förordningen började tillämpas.
Nästa rapporteringsperiod kommer att omfatta en fullständig tvåårsperiod och
löpa från den 1 januari 2013 till den 31 december 2014. Trots
rapporteringsskyldigheten enligt artikel 26 i denna förordning hade, när denna
rapport upprättades, sex medlemsstater inte lämnat någon nationell rapport –
nämligen Belgien, Danmark, Finland, Tyskland, Luxemburg och Portugal. Vissa
medlemsstater lämnade inte sina uppgifter före tidsfristens utgång den 30
september 2013, utan med en kraftig försening, vilket hade en betydande
inverkan på de tidsmässiga förberedelserna av kommissionens rapport. I flera
rapporter saknades en del nödvändig information, vilket gjorde det svårt att
göra en heltäckande analys. Det fanns även fall där de uppgifter som lämnades
gällde en annan tidsperiod än den som efterfrågats. Det var inte
alla medlemsstater som lämnade en förklaring till varför de var försenade med
sina rapporter eller varför det saknades uppgifter. De som ändå gjorde det
uppgav att svårigheter att koppla upp det nationella registret mot Europeiska
registret för vägtransportföretag hade gjort det omöjligt för dem att lämna
uppgifter om en viss fråga. Andra pekade på att vissa formuleringar i
rapporteringskravet var oklara, bl.a. hänvisningen till ”väsentlig statistik”.
En del medlemsstater, i vilka lokala eller regionala myndigheter ansvarar för
tillämpningen, påtalade slutligen att det var svårt att få in uppgifter från
dessa myndigheter. Det bör beaktas
att även om rapportens innehåll beskrivs i stora drag i artikel 26.1 i
förordning (EG) nr 1071/2009 har det inte fastställts något standardformat för
denna rapportering. För att uppnå enhetlighet och hjälpa de nationella behöriga
myndigheterna att fullgöra sin rapporteringsskyldighet i framtiden kommer ett
standardformulär att föreslås för medlemsstaterna när de nationella uppgifterna
har analyserats. III.
Analysen av uppgifter om företag som
yrkesmässigt bedriver trafik 1.
En översikt av sektorn vad gäller gott anseende, ekonomiska resurser och
yrkeskunnande I denna del
presenteras nationella krav, organiseringen av kontroller, regelefterlevnad och
eventuella svårigheter på grundval av den information som lämnats av
medlemsstaterna. På grund av att medlemsstaternas rapporter var ofullständiga
är denna översikt inte heltäckande. Uppgifter om det
nationella systemet för att bevilja tillstånd att bedriva denna verksamhet
lämnades av Österrike, Frankrike, Italien, Slovakien och Tjeckien. Två
medlemsstater – Österrike och Slovakien – har infört nationella krav som måste
uppfyllas parallellt med kraven i förordning (EG) nr 1071/2009. Slovakien har
infört ett krav om att den trafikansvariga måste vara minst 21 år. Österrike
har ett krav om att vägtransportföretag måste ha tillräckligt med
parkeringsplatser i kommunen eller i en annan kommun i samma eller angränsande
distrikt. Frankrike
beslutade att utvidga skyldigheten att följa reglerna om rätt att bedriva
yrkesmässig trafik till godstransportföretag vars fordon har en tillåten
totalvikt som understiger 3,5 ton och persontransportföretag vars fordon är
lämpliga för att transportera mindre än nio personer. Man har dessutom infört
en förenkling av de administrativa förfarandena när det gäller ekonomiska
resurser. I Tjeckien finns
följande fyra typer av tillstånd för vägtransportföretag: i) personfordon för
transport av fler än nio personer, inklusive föraren, ii) godsfordon eller fordonskombinationer,
vars tillåtna totalvikt överstiger 3,5 ton, iii) personfordon för transport av
högst nio personer, inklusive föraren, och iv) godsfordon eller fordonskombinationer
vars tillåtna totalvikt inte överstiger 3,5 ton. De första två kategorierna
omfattas av skyldigheten att uppfylla kraven i förordning (EG) nr 1071/2009. Italien uppgav
att man höll på att utarbeta bestämmelser om en översyn av vad som utgör en
överträdelse enligt gällande lagstiftning och de påföljder som tillämpas.
Italien håller även på att utforma åtgärder som den behöriga myndigheten kan
vidta i särskilda fall om en förlust av anseende inte skulle stå i proportion
till den överträdelse som begåtts. De italienska myndigheterna håller på att
förbättra de administrativa och tekniska förfarandena för att se till att
åtgärderna i artikel 6 i förordning (EG) nr 1071/2009 tillämpas. Italien
lämnade även närmare information om de svårigheter man haft att kontrollera
efterlevnaden av kravet på ekonomiska resurser i realtid och på grund av att en
garanti som fastställs i den nationella lagstiftningen innehåller andra
juridiska begrepp, bristen på företagsförsäkringar i ett tidigt skede och
hanteringen av detta krav av mer än hundra administrativt självständiga
provinsregeringar i Italien. Spanien
förklarade att villkoren om yrkeskunnande, ekonomiska resurser och gott
anseende var mycket stränga i den nationella lagstiftningen och att det därför
inte krävdes några större ändringar till följd av att förordning (EG) nr
1071/2009 trädde i kraft, förutom särskilda ändringar av lagstiftningen när det
gäller beskrivningen av personer som arbetar som trafikansvariga. När det gäller
tillämpningen av bestämmelserna om gott anseende (artikel 6 i förordning (EG) nr
1071/2009) ansåg Slovenien att bestämmelserna om i vilka fall den
tillståndsgivande myndigheten tillfälligt kan dra in eller återkalla
transportföretags tillstånd eller förklara dem vara olämpliga inte var
tillräckligt preciserade. När det gäller
kontrollerna av efterlevnaden av artikel 3.1 i förordning (EG) nr 1071/2009
beskrev Estland, Ungern, Irland och Lettland sin nationella situation. Estland påpekade
att kontroller utförs enligt ett riskbaserat system och främst är inriktade på
företag som löper större risk att begå allvarliga eller frekventa överträdelser
av trafikreglerna. I Irland görs
kontroller av anseende, ekonomiska resurser och yrkeskunnande minst vart femte år
i samband med förnyelsen av tillstånd för varje företag, eftersom tillstånden
löper över denna period. Kontrollerna kan göras oftare när det gäller företag
som bedöms som högriskföretag eller som har anmälts till den behöriga
myndigheten. Anseendet kontrolleras genom att den trafikansvariga och
eventuellt andra relevanta personer granskas hos polisens National Vetting
Service, som lämnar ett utdrag ur belastningsregistret som kan användas för att
styrka anseendet. I Lettland
kontrolleras efterlevnaden när det gäller ekonomiska resurser med hjälp av
information från bolagsregistrets årsrapporter. Ungern lämnade
uppgifter om antalet kontroller när det gäller anseende (11 062),
ekonomiska resurser (7 197) och yrkeskunnande (5 329) under denna
rapporteringsperiod. Sex
medlemsstater – Cypern, Estland, Irland, Litauen, Malta och Slovenien – uppgav
att vägtransportföretagens efterlevnad av kraven i artikel 3.1 i förordning
(EG) nr 1071/2009 var god. 2.
Tillstånd De uppgifter som
lämnats visar att de flesta medlemsstater inte rapporterar om tillstånd i den
mening som avses i kapitel III i förordning (EG) nr 1071/2009. Enligt
förordningen avses med ”tillstånd att bedriva yrkesmässig trafik”: ett
förvaltningsbeslut som innebär att ett företag som uppfyller villkoren enligt
förordning (EG) nr 1071/2009 får tillstånd att bedriva yrkesmässig trafik. Beroende på de
nationella systemen finns det en rad olika scenarier. Ett tillstånd kan vara en
förutsättning för att få rätt att bedriva trafik nationellt och/eller inom
gemenskapen för internationella transporter, det kan vara likvärdigt med ett tillstånd
att bedriva nationell trafik eller vara ett enda tillstånd som ger rätt att
bedriva trafik nationellt och internationellt. På grund av att det saknas
information om de nationella tillståndssystemen ger medlemsstaternas
kvantitativa uppgifter ingen tydlig bild av antalet företag som bedriver
yrkesmässig trafik. Medlemsstaterna uppmanas därför att sammanställa en
beskrivning av sina nationella tillståndsordningar för att göra det möjligt att
samla in enhetliga uppgifter nästa rapporteringsperiod. Flera
medlemsstater lämnade uppgifter om antalet transportföretag totalt som hade
tillstånd den 31 december 2012, vilket användes som utgångspunkt för
uppgifterna om antal tillstånd som hade beviljats, tillfälligt dragits in eller
återkallats. Tjeckien har nästan 95 600[5]
vägtransportföretag som har tillstånd, Italien omkring 81 000,
Storbritannien mer än 53 500, Sverige omkring 18 000, Nederländerna nästan
11 700, Irland 5 800, Litauen 4 500 och Slovakien 2 800.
Ungern rapporterade att man hade drygt 45 000 giltiga tillstånd. Enligt dessa
uppgifter tycks de allra flesta företag som har tillstånd vara
godstransportföretag. Estland och
Spanien lämnade dessutom information om antalet gemenskapstillstånd –
1 700 respektive 27 000 – vid samma tidpunkt, men utan att ange hur
stor andel de utgör av det totala antalet tillstånd att bedriva yrkesmässig
trafik. Bulgarien anmälde att man den 13 januari 2014 hade omkring
10 300 transportföretag som hade ett gemenskapstillstånd. 2.1 Utfärdade tillstånd När det gäller
antalet tillstånd som har utfärdats rapporterade medlemsstaterna olika
uppgifter, ofta om gemenskapslicenser och om licenser för nationella
transporter. Bara tolv medlemsstater[6]
lämnade uppgifter om utfärdade tillstånd, varav hälften av dem[7]
hänvisade till hela den period som föreskrivs i förordning (EG) nr 1071/2009.
På grundval av dessa uppgifter kan det konstateras att i dessa tolv
medlemsstater utfärdades omkring 171 000[8]
tillstånd för att bedriva yrkesmässiga person- och godstransporter. Antalet
nationella tillstånd som utfärdades låg mellan 900 i Irland och 81 000 i
Italien. En detaljerad tabell över de uppgifter som lämnades finns i bilaga I
till denna rapport. Uppgifterna
visar att de flesta tillstånden utfärdades i Italien (81 000 för person-
och godstransporter sammantaget) och Spanien (nästan 31 000 för både
person- och godstransporter sammantaget). Dessa siffror kan jämföras med de
10 000 tillstånd för person‑ och godstransporter som utfärdades
i Frankrike. Det bör påpekas att den franska siffran även inkluderar företag
som bedriver godstrafik med fordon vars tillåtna totalvikt understiger gränsen
på 3,5 ton och företag som bedriver persontransporter med fordon för mindre än
nio personer, inklusive föraren. I Spanien omfattar antalet utfärdade tillstånd
registreringar, överlåtelser av företag, ersättare, ändring av typ, ändring av
hemvist, uppgraderingar, upphävande av en tillfällig indragning av tillstånd,
samt företagsuppköp. Övriga
medlemsstater lämnar inga närmare uppgifter om vad kategorin ”utfärdade
tillstånd” innefattar. För att få enhetliga uppgifter skulle det vara bra att
nå en överenskommelse på EU‑nivå om vilken typ av uppgifter som ska ingå
i denna kategori. Andelen tillstånd
för godstransporter på väg är i samtliga fall dessutom två gånger så stor
(Irland) eller så mycket som nästan sjuttio gånger så stor (Spanien) som
tillstånden för persontransporter. Denna tendens är bara omvänd i Frankrike,
där fler tillstånd utfärdades för företag som yrkesmässigt bedriver
persontransporter. Detta kan ha sin förklaring i det franska beslutet att
utvidga tillämpningsområdet till fordon som är skyldiga att uppfylla
säkerhetskraven i förordning (EG) nr 1071/2009. 2.2 Återkallade och tillfälligt indragna
tillstånd På grundval av
de uppgifter som har rapporterats av medlemsstaterna kan det konstateras att
flest tillstånd återkallades i Spanien (nästan 37 600 för person- och
godstranporter). Att tillstånden återkallades berodde på att företagen inte
kunde styrka att de uppfyllde de villkor som krävs för ett tillstånd, på
begäran av en sökande, eller på grund av upphörande av verksamheten. Frankrike
hade det näst högsta antalet återkallade tillstånd, 4 700, för person‑ och
godstransporter, följt av Slovakien med 1 200, Sverige med 965, Tjeckien
med 956 och Slovenien med 599 återkallade tillstånd. I Nederländerna
återkallades mer än 1 000 tillstånd bara för godstransporter på väg. I andra änden av
skalan rapporterade Grekland 222 återkallade tillstånd för person- och
godstransporter, Polen 68, Lettland 58, Ungern 33, Italien 31 och övriga
medlemsstater högst 10. Närmare information om återkallade och tillfälligt
indragna tillstånd finns i bilaga II till denna rapport. Antalet
tillstånd för person- och godstransporter som återkallades var i bara tre
medlemsstater (Slovakien, Spanien och Nederländerna) större än antalet
tillstånd som utfärdades. Skillnaden var störst i Spanien, där 6 600 fler
tillstånd återkallades än de som utfärdades. Denna skillnad kan vara ännu
större om hänsyn tas till de ytterligare 12 500 tillstånd som tillfälligt
drogs in i Spanien. I Slovakien och Nederländerna var antalet återkallade
tillstånd betydligt mindre: 46 respektive 229. En del
medlemsstater lämnade närmare information om skälen till att tillstånd
återkallades. I Österrike var anledningen i nio av tio fall, och i
Nederländerna i de flesta fall, att företaget inte uppfyllde kravet i artikel
3.1 c i förordning (EG) nr 1071/2009 om tillräckliga ekonomiska resurser. I
Slovenien var skälen till återkallandena antingen att ett företag skulle
avvecklas eller att ett gemenskapstillstånd hade löpt ut. Sverige rapporterade
att 962 av 965 återkallanden berodde på underlåtenhet att uppfylla artikel
3.2 i förordning (EG) nr 1071/2009, som handlar om ytterligare krav som
kan införas av medlemsstaterna. Litauen hade ett enda återkallande som berodde
på underlåtenhet att uppfylla kravet på yrkeskunnande och tre relaterade fall
av underlåtenhet att uppfylla kravet om etableringsställets adress och ändrade
uppgifter avseende den trafikansvariga. 3. Intyg om yrkeskunnande Enligt de
uppgifter som lämnades av 20 medlemsstater fanns det mer än 52 000 intyg
om yrkeskunnande. Häri ingår intyg som utfärdats efter ett examensprov i
enlighet med artikel 8 i förordning (EG) nr 1071/2009 och genom erkännande av
yrkeserfarenhet med stöd av undantaget i artikel 9 i förordningen. Rumänien
utfärdade flest intyg av EU-länderna under rapporteringsperioden med 31,5 % av
det totala antalet intyg som utfärdats och rapporterats av medlemsstaterna,
följt av Frankrike (11 %), Spanien (11 %), Italien (8 %), Tjeckien (8 %),
Sverige (6 %) och Polen (5 %). Av de medlemsstater som rapporterade uppgifter
rapporterade bara Malta att inte ett enda intyg om yrkeskunnande hade utfärdats
under den berörda perioden. Närmare information finns i bilaga III till
denna rapport. 4. Trafikansvariga som förklarats
olämpliga Enligt artikel
14 i förordning (EG) nr 1071/2009 ska den behöriga myndigheten, om en
trafikansvarig förlorar sitt goda anseende, förklara denne olämplig att leda
företagets transportverksamhet. De flesta
medlemsstater[9]
som lämnade uppgifter om antalet olämplighetsförklaringar uppgav att det inte
fanns ett enda fall registrerat under rapporteringsperioden för vare sig
person- eller godstransporter. Olämplighetsförklaringar utfärdades i fyra
medlemsstater: Frankrike (3)[10],
Estland (14)[11],
Ungern (129)[12]
och Italien (348)[13].
Frankrike uppgav att skälen till olämplighetsförklaringar var antingen fusk med
färdskrivare eller allvarliga överträdelser av trafiklagen. I Ungern ledde
förseningar eller brister i den obligatoriska, regelbundna fortbildningen av
trafikansvariga vart tionde år i vissa fall till förlorat anseende. De
uppgifter som medlemsstaterna lämnade finns i bilaga II till denna rapport. 5. Utbyte av information Enligt artikel
16 i förordning (EG) nr 1071/2009 bör varje medlemsstat föra ett nationellt
register över de vägtransportföretag som har fått tillstånd att bedriva
yrkesmässig trafik. Minimikraven för de uppgifter som ska registreras
definieras för att underlätta en sammankoppling av medlemsstaternas register i
kommissionens beslut (EU) nr 992/2009 om minimikrav för de uppgifter som ska
föras in i det nationella elektroniska registret över vägtransportföretag[14].
Europeiska registret för vägtransportföretag var tänkt som ett nästa steg för
att underlätta samarbetet mellan nationella myndigheter för att främja den
gränsöverskridande kontrollen av efterlevnaden av EU:s vägtransportlagstiftning
i enlighet med artikel 16.5 i förordning (EG) nr 1071/2009. Europeiska registret
för vägtransportföretag bör förenkla den gränsöverskridande kontrollen av
efterlevnaden och göra den mer kostnadseffektiv, under förutsättning att alla
medlemsstater är uppkopplade och verkligen använder systemet för att utbyta
uppgifter av hög kvalitet som finns i deras databaser. På grundval av
de uppgifter som har lämnats kan det konstateras att systemet för
administrativt samarbete mellan medlemsstaterna inte har blivit verklighet.
Vissa medlemsstater – t.ex. Cypern, Litauen, Malta, Tjeckien, Nederländerna och
Slovakien – uppgav att det inte förekom något informationsutbyte i den mening
som avses i artikel 18 i förordning (EG) nr 1071/2009, vilket delvis kan bero
på deras geografiska läge. Bulgarien, Estland, Frankrike, Irland, Polen,
Rumänien och Spanien tjänade emellertid som goda exempel och utbytte
information under rapporteringsperioden. Kommissionen stöder fortsatta
förbättringar av det administrativa samarbetet som stärker en enhetlig och
effektiv tillämpning i alla EU:s medlemsstater. Sammankopplingarna
av nationella register skulle ha uppnåtts senast den 31 december 2012. Flera
medlemsstater informerade om genomförandegraden när det gäller Europeiska
registret för vägtransportföretag. Registret var inte i bruk i Cypern och
Frankrike. Irland uppgav att man befinner sig i slutskedet av införandet av ett
nytt elektroniskt register för vägtransportföretag och att sammankoppling bör
ske inom kort. Slovenien lovade att all information som krävs enligt artikel 26
i förordning (EG) nr 1071/2009 skulle vara tillgänglig för nästa
rapporteringsperiod efter färdigställandet av det nationella elektroniska
registret, vilket befinner sig i slutskedet. Frankrike föreslog en gemensam
databas på EU-nivå med sammanställd information om överträdelser enligt samma
modell som Euro Contrôle Route. IV.
Slutsatser Denna rapport
ger en överblick över den information som lämnats av medlemsstaterna enligt
artikel 26 i förordning (EG) nr 1071/2009 om gemensamma regler för rätten att
bedriva yrkesmässig trafik. Informationen avser vissa delar av medlemsstaternas
tillämpning av förordning (EG) nr 1071/2009 (som räknas upp i artikel 26.1 a–e
i förordning (EG) nr 1071/2009) under perioden från den 4 december
2011 till den 31 december 2012. Kvaliteten på
medlemsstaternas uppgifter och tidpunkten för deras inlämnande påverkades i
mycket stor grad av att detta var den första rapporteringsperioden. På grund av
att många uppgifter saknades innehåller kommissionens rapport inte någon
fullständig analys av tillämpningen av bestämmelserna i förordning (EG) nr
1071/2009. Kommissionen erinrar medlemsstaterna om deras skyldighet att lämna
en fullständig rapport som innehåller alla uppgifter som räknas upp i artikel
26.1 a–e i förordning (EG) nr 1071/2009 inom den berörda tidsfristen. För att ländernas
uppgifter ska vara enhetliga och för att hjälpa de nationella behöriga
myndigheterna att fullgöra sin rapporteringsskyldighet i framtiden bör
kommissionen upprätta ett standardformulär tillsammans med medlemsstaterna.
Diskussionerna om detta standardformulär bör klargöra eventuella frågor när det
gäller vilka uppgifter som ska lämnas, vilket i sin tur bör hjälpa
medlemsstaterna att organisera insamlingen av uppgifter i tid inför nästa
rapporteringsperiod. Sammankopplingen av de nationella registren till
Europeiska registret för vägtransportföretag förväntas också förbättra
kvaliteten på uppgifterna. Inför nästa
rapporteringsperiod, 2013–2014, uppmanas alla medlemsstater att uppfylla
rapporteringsskyldigheten för att göra det möjligt att sammanställa en
fullständig rapport och undvika överträdelseförfaranden enligt artikel 258 i
Fördraget om Europeiska unionens funktionssätt. Medlemsstaterna uppmanas
dessutom att sammanställa en beskrivning av sina nationella tillståndsordningar
för att möjliggöra en mer tillförlitlig och bättre kvalitetsbedömning på
EU-nivå. Det bör
understrykas att systemet för administrativt samarbete mellan medlemsstaterna
inte har blivit verklighet. Kommissionen stöder en förbättring av detta system,
som bör bidra till en enhetlig och effektiv tillämpning av förordning (EG) nr
1071/2009 i samtliga medlemsstater. [1] EUT L 300,
14.11.2009, s. 51. [2] Enligt artikel 2.1 i
förordningen avses med ”yrkesmässigt bedrivande av godstransporter på väg”:
verksamhet som bedrivs av ett företag som med motorfordon eller
fordonskombinationer transporterar gods för annans räkning. [3] Enligt artikel 2.2 i
förordningen avses med ”yrkesmässigt bedrivande av persontransporter på väg”:
verksamhet som bedrivs av ett företag som, med motorfordon byggda och utrustade
på sådant sätt att de är lämpliga att transportera fler än nio personer –
inklusive föraren – och avsedda för detta ändamål, bedriver persontrafik för
allmänheten eller särskilda användarkategorier mot ersättning som betalas av de
transporterade personerna eller av organisatören. [4] Som nämns i
Europaparlamentets och rådets förordning (EG) nr 561/2006 av den 15 mars 2006
om harmonisering av viss sociallagstiftning på vägtransportområdet och om
ändring av rådets förordningar (EEG) nr 3821/85 och (EG) nr 2135/98 och om
upphävande av rådets förordning (EEG) nr 3820/85 (EUT L 102, 11.4.2006, s. 1). [5] Antalet avser fyra typer
av tillstånd som omfattar: persontransporter med fordon som kan transportera
mer än nio personer alternativt högst nio personer, och godstransporter med
fordon vars tillåtna totalvikt är högst alternativt minst 3,5 ton. Inte alla
behöver uppfylla kraven i förordning (EG) nr 1071/2009 för att få bedriva
yrkesmässig trafik. [6] Österrike, Tjeckien,
Frankrike, Grekland, Ungern, Irland, Italien, Nederländerna, Polen, Slovakien,
Spanien och Sverige. [7] Österrike, Grekland,
Ungern, Irland, Italien och Sverige. [8] Häri ingår tillstånd som
utfärdades 2012 och tillstånd som utfärdades under hela rapporteringsperioden
från den 4 december 2011 till den 31 december 2012. [9] Österrike, Tjeckien,
Grekland, Malta, Nederländerna, Polen och Slovakien. [10] År 2012. [11] Idem. [12] Under denna
rapporteringsperiod. [13] Häri ingår förklaringar
som utfärdades fram till den 26 september 2013. [14] EUT L 339,
22.12.2009, s. 36. Bilaga
I – Utfärdade tillstånd Medlems-stater || Utfärdade tillstånd under perioden 4.12.2011–31.12.2012 || Gemenskapslicenser under perioden 4.12.2011–31.12.2012 || Licenser för nationell trafik under perioden 4.12.2011–31.12.2012 || Gods-transporter på väg || Person-transporter || Gods-transporter på väg || Person-transporter || Gods-transporter på väg || Person-transporter AT || || 166 || || || || BE || Ingen rapport har lämnats BG || || || 4 301 || 381 || || CY || || || 8 || || 34 || 8 CZ* || 4 667 || 1 607 || 170 || || DK || Ingen rapport har lämnats EE* || || || 1 026 || 120 || || FI || Ingen rapport har lämnats FR[1] || 4 484 || 5 412 || || || || DE || Ingen rapport har lämnats EL || 2 268[2] || || || 1 248 HU || 27 174 || 4 402 || || || || IE || 616 || 295 || || || || IT || 75 072 || 5 985 || || || || LV* || || || 808 || 70 || 45 || 3 LT* || || || 940 || 60 || 166 || 26 LU || Ingen rapport har lämnats MT* || || || 8 || 0 || 8 || 16 NL* || 809 || || || 92 || || PL* || 7 182 || 644 || || || || PT || Ingen rapport har lämnats RO || || || 8 699 || 785 || || SK* || 1 067 || 106 || || || || SL || || || 13 135 || 1 962 || || ES* || 30 534 || 444 || || || || SE || 1 149 || 56 || || || || UK || Inga uppgifter har lämnats Bilaga
II – Återkallade och tillfälligt indragna tillstånd, samt förklaringar om
trafikansvarigas olämplighet Medlems-stater || Återkallade tillstånd under perioden 4.12.2011–31.12.2012 || Tillfälligt indragna tillstånd under perioden 4.12.2011–31.12.2012 || Antal olämplighets-förklaringar under perioden 4.12.2011–31.12.2012 || Gods-transporter på väg || Person-transporter || Gods-transporter på väg || Person-transporter || Gods-transporter på väg || Person-transporter AT || || 10 || || || 0 BE || Ingen rapport har lämnats BG || Ingen uppgift CY || Inga uppgifter har lämnats CZ* || 956 || 373 || 0 DK || Ingen rapport har lämnats EE* || 2[3] || 0 || 14 FI || Ingen rapport har lämnats FR[4] || 3 344 || 1 424 || Inga uppgifter har lämnats || 3 DE || Ingen rapport har lämnats EL || 222 || 48 || 0 HU || 31 || 2 || 3 || 0 || 123 || 6 IE || 2 || 0 || Inga uppgifter har lämnats IT || 31 || 0 || 0 || 0 || 348 LV* || 58 || Inga uppgifter har lämnats LT* || 4 || 13 || Inga uppgifter har lämnats LU || Ingen rapport har lämnats MT* || 0 || 0 || 0 NL* || 1 038 || Ingen uppgift || Ingen uppgift || 0 || 0 || Ingen uppgift PL* || 62 || 6 || Inga uppgifter har lämnats || 0 PT || Ingen rapport har lämnats RO || 0 || 1 || Inga uppgifter har lämnats SK* || 1 219 || 0 || 0 SL || 579 || 20 || Inga uppgifter har lämnats ES* || 37 595 || 19 || 12 493 || 1 || Inga uppgifter har lämnats SE || 892 || 73 || Inga uppgifter har lämnats UK || Inga uppgifter har lämnats Bilaga
III – Intyg om yrkeskunnande som har utfärdats Medlems-stater || Intyg om yrkeskunnande under perioden 4.12.2011–31.12.2012 || Gods-transporter på väg || Person-transporter || Anmärkningar AT || 71 || BE || Ingen rapport har lämnats || BG* || 1 547 || 171 || CY || 21 || CZ* || 4 295 || 802 intyg utfärdades efter godkänt examensprov. I 3 493 fall ersattes ett intyg om yrkeskunnande utfärdat enligt direktiv 96/26/EG på innehavarens begäran. DK || Ingen rapport har lämnats || EE* || 303 || 109 || FI || Ingen rapport har lämnats || FR* || 3 775 || 1 794 || För godstransport på väg: 559 – examensprov, 674 – likvärdiga utbildningsbevis och 2 542 – erkännande av yrkeserfarenhet För persontransporter: 108 – examensprov, 133 – likvärdiga utbildningsbevis och 1 553 – erkännande av yrkeserfarenhet DE || Ingen rapport har lämnats || EL || 2 294 || HU || 1 183 || 153 || För godstransport på väg: 1 183 intyg om yrkeskunnande och 1 507 intyg om intyg efter tio år För persontransporter: 153 intyg om yrkeskunnande och 510 intyg om intyg efter tio år IE || 273 || 150 || IT || 3 977 || 242 || En trafikansvarig måste klara ett examensprov efter en närvarobaserad särskild yrkesutbildning som är obligatorisk för personer som inte har gymnasieutbildning. LV* || 516 || LT* || 1 028 || LU || Ingen rapport har lämnats || MT* || 0 || 0 || NL* || 566 || 38 || PL* || 2 469 || 345 || PT || Ingen rapport har lämnats || RO || 12 488 || 3 977 || SK* || 1 294 || SL* || 231 || ES* || 4 904 || 957 || SE || 3 051 || UK || Inga uppgifter har lämnats || TOTALT || 52 222 || * Siffrorna gäller 2012. [1] Siffrorna gäller endast
2012. Antal vägtransportföretag som uppfyller kraven för att ha rätt att
bedriva yrkesmässig trafik beträffande fordon vars tillåtna totalvikt
understiger 3,5 ton och som kan transportera högst nio personer, inklusive
föraren. *
Siffrorna gäller 2012. [2]
Häri ingår tillstånd för vägtransport att bedriva yrkesmässig trafik nationellt
och internationellt. Även förnyade tillstånd ingår. [3] Antal återkallade
gemenskapslicenser. [4] Siffrorna gäller endast
2012. Antal återkallade tillstånd för företag som uppfyller kraven för att ha
rätt att bedriva yrkesmässig trafik beträffande fordon vars tillåtna totalvikt
understiger 3,5 ton och som kan transportera högst nio personer, inklusive föraren.
*
Siffrorna gäller 2012.