EUR-Lex Access to European Union law

Back to EUR-Lex homepage

This document is an excerpt from the EUR-Lex website

Document 52014DC0472

MEDDELANDE FRÅN KOMMISSIONEN TILL EUROPAPARLAMENTET, RÅDET, EUROPEISKA EKONOMISKA OCH SOCIALA KOMMITTÉN SAMT REGIONKOMMITTÉN Bekämpning av otillbörliga affärsmetoder mellan företag i livsmedelskedjan

/* COM/2014/0472 final */

52014DC0472

MEDDELANDE FRÅN KOMMISSIONEN TILL EUROPAPARLAMENTET, RÅDET, EUROPEISKA EKONOMISKA OCH SOCIALA KOMMITTÉN SAMT REGIONKOMMITTÉN Bekämpning av otillbörliga affärsmetoder mellan företag i livsmedelskedjan /* COM/2014/0472 final */


Bekämpning av otillbörliga affärsmetoder mellan företag i livsmedelskedjan

1. Inledning

Via livsmedelskedjan levereras livsmedel och drycker till allmänheten för privat konsumtion. Denna kedja berör samtliga konsumenter i EU dagligen och svarar för en betydande del av den genomsnittliga hushållsbudgeten.[1] Innan en produkt når konsumenten tillför ett antal marknadsaktörer (producenter, förädlingsföretag, detaljhandlare osv.) ett visst förädlingsvärde till produkten och påverkar således det slutpris som betalas av konsumenten. I detta avseende har den inre marknaden inneburit stora fördelar för aktörer inom livsmedelskedjan. Både stora och små leverantörer och detaljhandlare har nu större marknadsmöjligheter och en större kundbas. Den gränsöverskridande handeln mellan EU-medlemsstaterna motsvarar nu omkring 20 % av den totala produktionen av livsmedel och drycker i EU och åtminstone 70 % av EU-medlemsstaternas totala export av livsmedelsprodukter från jordbruket är avsedd för andra EU-medlemsstater.[2] En välfungerande och effektiv livsmedelskedja i hela EU kan således ge ett betydande bidrag till den inre marknaden.

Under de senaste decennierna har dock fenomen som en ökad koncentration och vertikal integration av marknadsaktörer i hela EU medfört strukturella förändringar i livsmedelskedjan. Denna utveckling har bidragit till en situation med avsevärda skillnader i olika aktörers förhandlingspositioner och ekonomiska obalanser mellan enskilda affärsaktörer i kedjan. Även om skillnader i förhandlingspositioner är vanliga och legitima i affärsförbindelser kan ett missbruk av dessa skillnader innebära otillbörliga affärsmetoder.[3]

Otillbörliga affärsmetoder kan brett definieras som metoder som starkt avviker från god affärssed, strider mot god tro och heder och ensidigt påtvingas en affärspart av en annan part.

Inga åtgärder på EU-nivå planeras i detta meddelande, och det gföreskrivs inte heller någon enkel lösning på problemet med otillbörliga affärsmetoder. I stället uppmuntras berörda parter ochmedlemsstaterna att ta itu med otillbörliga affärsmetoder på ett lämpligt och proportionellt sätt, utgående från den antionella situationen och från bästa praxis. Meddelandet ska uppmuntra aktörerna i EU:s livsmedelskedja att delta i frivilliga program för att främja bästa praxis och bekämpa otillbörliga affärsmetoder. I meddelandet betonas också vikten av effektiv gottgörelse. Kommissionen har åtagit sig att fortsätta sitt nära samarbete med medlemsstaterna och berörda parter: alla inblandade kommer att behöva göra sitt bästa för att bekämpa otillbörliga affärsmetoder.

2. Bakgrund

Det är svårt att bedöma i vilken omfattning och hur ofta otillbörliga affärsmetoder tillämpas, men alla berörda parter i livsmedelskedjan erkänner att problemet finns. En rad undersäkningar har visat att det förekommer relativt ofta, åtminstone i vissa delar av leveranskedjan. I en EU-omfattande undersökning bland leverantörer i livsmedelskedjan visade det sig bland annat att 96 % av dem som svarade redan råkat ut för minst en fomr av otillbörliga affärsmetoder[4]. Det har också genomförts undersäkningar på nationell nivå. I en rapport från spanska konkurrensmyndigheten om relationerna mellan tillverkare och återförsäljare inom livsmedelssektorn svarade 56 % av leverantörerna att retroaktiva förändringar av kontraktvillkor förekom ofta eller ibland[5]. En undersökning utförd av den italienska konkurrensmyndigheten visar att 57 % av tillverkarna ofta elle ralltid godtar retroaktiva ensidiga ändringar, eftersom de är rädda för kommersiella hämdaktioner om de vägrar gå med på ändringarna[6].

Otillbörliga affärsmetoder kan ha skadliga effekter, särskilt för små och medelstora företag i livsmedelskedjan.[7] De kan påverka dessa företags möjligheter att överleva på marknaden, investera i nya produkter och tekniker och utveckla gränsöverskridande verksamhet på den inre marknaden. Även om det är svårt att till fullo bedöma den sammanlagda kvantitativa verkan av otillbörliga affärsmetoder på marknaden råder det ingen tvekan om att de har en direkt negativ effekt på de parter som drabbas av dessa metoder. I ovan nämnda EU-omfattande undersökning sade 83 % av dem som svarat att de utsatts för otillbörliga affärsmeoder att detta ökat deras kostnader, och 77 % sade att sådana affärsmetoder minskade deras intäkter. Dessutom kan det finnas indirekta effekter längs med försörjningskedjan i det att särskilt små och medelstora företag helt avstår från att inleda affärsförbindelser på grund av risken att påtvingas otillbörliga affärsmetoder. 

Genom den nya gemensamma jordbrukspolitiken[8] och den nya gemensamma fiskeripolitiken[9] stärks produccenternas positionen i leveranskedjan gentemot aktörer i senare led, särskilt genom att stöd ges till inrättande och utveckling av producentorganisationer. Den nya samlade marknadsordningen innehåller också inslag som syftar till att minska förhandlingsklyftan mellan jordbrukare och andra parter i livsmedelskedjan inom vissa utvalda sektorer (mjölk, olivolja, nöt- och kalvkött och jordbruksgrödor).  Genom de nya reglerna får medlemsstaterna också möjlighet att kräva obligatoriska skriftliga avtal inom andra jordbrukssektorer, med förbehåll för skyddsåtgärder som säkerställer att sådana bestämmelser inte stör den inre marknadens funktion. Reformen av den gemensamma jordbrukspolitiken, särskilt den nya samlade marknadsordningen, innehåller inslag som syftar till att minska förhandlingsklyftan mellan jordbrukare och andra parter i livsmedelskedjan.

Ett antal medlemsstater motverkar otillbörliga affärsmetoder på nationell nivå på många olika sätt, varav några baseras på regelgivning medan andra baseras på självreglerade system mellan marknadsaktörerna. I de fall regler finns skiljer de sig åt i fråga om art, nivå och rättsligt skydd mot otillbörliga affärsmetoder.

Att det finns skadliga otillbörliga affärsmetoder i livsmedelskedjan har också bekräftats av intressenterna i det högnivåforum för en bättre fungerande livsmedelsförsörjningskedja som inrättades av kommissionen 2010.[10] Intressenterna insåg att denna fråga borde hanteras på EU-nivå och inrättade en ram för självreglering (leverantörskedjeinitiativet), som välkomnades av kommissionen och efter nio månader kan konstateras ha mottagits väl bland detaljister, grossister, tillverkningsföretag och några små och medelstora företag. Men vissa intressenter (bland annat jordbrukare och köttförädlingsindustrin) har dock inte anslutit sig till denna ram på EU-nivå. I ett fåtal medlemsstater[11] representeras jordbrukare i nationella plattformar, men hittills har enbart fyra jordbruksverksamheter registrerats i ramen på EU-nivå. Denna ram binder dessutom enbart de företag som anslutit sig till den.

Resultatet är att det i dag finns stora skillnader i EU när det gäller metoderna för att ta itu med otillbörliga affärsmetoder i livsmedelskedjan.

Den potentiella nyttan av att begränsa användningen av otillbörliga affärsmetoder skulle kunna vara betydande, särskilt för små och medelstora företag och mikroföretag eftersom de sannolikt i större utsträckning än stora företag drabbas av otillbörliga affärsmetoder och deras effekter. Det bör också noteras att otillbörliga affärsmetoder inom EU direkt eller indirekt kan påverka producenter och företag utanför EU, däribland i utvecklingsländer.

I detta sammanhang syftar detta meddelande till att bidra till rättvisa och hållbara affärsförbindelser och likvärdiga konkurrensvillkor för marknadsaktörerna inom livsmedelskedjan, genom att bidra till att minska de skadliga effekter och potentiella gränshinder som orsakas av otillbörliga affärsmetoder, i synnerhet för små och medelstora företag.

3. Problem som vållas av otillbörliga affärsmetoder

De potentiella återverkningarna av otillbörliga affärsmetoder på EU-nivå väcker oro inte bara hos Europeiska kommissionen utan även i Europaparlamentet. Europaparlamentet antog i januari 2012 en resolution[12] som framhäver den europeiska dimensionen av obalanser i livsmedelskedjan vilka kan leda till oskäliga handelsbruk. I resolutionen ges en förteckning över otillbörliga affärsmetoder och förespråkas att dessa ska bli föremål för särskild reglering, övervakning och påföljder.

För att få ökad förståelse för problemet offentliggjorde kommissionen i januari 2013 en grönbok om otillbörliga affärsmetoder, med syfte att samla in intressenternas synpunkter på förekomsten av otillbörliga affärsmetoder i leveranskedjan för livsmedel och andra produkter än livsmedel[13] och för att identifiera möjliga sätt att ta itu med sådana affärsmetoder. Det åtföljande offentliga samrådet ledde till nedanstående slutsatser.

1. Även om otillbörliga affärsmetoder i princip kan användas i vilken bransch som helst tyder intressenternas reaktioner på grönboken på att dessa affärsmetoder är särskilt problematiska i livsmedelskedjan.

2. Följande huvudkategorier av otillbörliga affärsmetoder, identifierade i grönboken och bekräftade av flera intressenter, kan beskrivas:

– Att en affärspart i efterhand missbrukar ospecificerade, oklara eller ofullständiga kontraktsvillkor.

– Att en affärspart på ett överdrivet och oförutsägbart sätt överför kostnader eller risker på sin motpart.

– Att en affärspart använder konfidentiell information.

– Att en affärspart oskäligt avslutar eller på annat sätt stör en affärsrelation.

3. Territoriella leveransbegränsningar identifierades också som ett problem. Multinationella leverantörer inför ibland sådana begränsningar för detaljister, som då hindras från att köpa identiska varor i andra länder eller från en central plats. Territoriella begränsningar är dock inte av samma beskaffenhet som de otillbörliga affärsmetoder som identifierats ovan och kommissionen kommer därför att granska dem separat.

4. De direkta effekterna av ovan nämnda otillbörliga affärsmetoder, i synnerhet när de används på ett oförutsägbart sätt, kan leda till onödiga kostnader eller lägre inkomster än väntat för den affärspart som har en svagare förhandlingsposition. Oförutsebara förändringar av kontraktsvillkor kan också leda till överproduktion och onödigt livsmedelsspill. Svårigheten att undvika otillbörliga affärsmetoder eller till och med risken att utsättas för sådana i framtiden kan inverka på en svagare affärsparts möjlighet eller vilja att finansiera investeringar. Kommissionen håller i nuläget även på med en studie om valmöjligheter och innovation i detaljhandeln. Denna borde klargöra utvecklingen av och drivkrafterna till valmöjligheter och innovation på övergripande marknadsnivå. Det varierade regelverket för otillbörliga affärsmetoder på nationell nivå innebär att små och medelstora företag – med begränsade juridiska resurser – står inför en komplicerad situation när det gäller otillbörliga affärsmetoder och möjliga botemedel. Den osäkerhet som detta leder till kan avskräcka vissa företag, särskilt små och medelstora företag, från att etablera sig på nya geografiska marknader eller till och med att bedriva handel över gränserna. detta visades i en EU-omfattande undersöknng bland jordbrukare och primärframställare inom jordbrukets livsmedelsmarknad. 46 % av dem som svarade på undersökningen ansåg att otillbörliga affärsmetoder hade en negativ inverkan på nya marknader och gränsöverskridande handel[14].

4. Situationen i fråga om åtgärder mot otillbörliga affärsmetoder i EU 4.1. Ett splittrat regelverk för att ta itu med otillbörliga affärsmetoder

Det nuvarande regelverket på EU-nivå innehåller i viss utsträckning regler som inriktas på otillbörliga affärsmetoder inom eller utöver livsmedelskedjan. De befintliga instrumenten, till exempel den ovan nämnda reformerade gemensamma jordbrukspolitiken, konkurrensrätten, ramverket för marknadsföring[15], direktivet om oskäliga villkor i konsumentavtal[16], förslaget till direktiv om företagshemligheter[17] och annan sektorsövergripande lagstiftning, kan i vissa situationer användas för att ta itu med otillbörliga affärsmetoder men kan i flertalet fall inte tillämpas på de specifika otillbörliga affärsmetoder som nämns ovan. I förslaget till förordning om en gemensam europeisk köplag[18] förbjuds vissa oskäliga avtalsvillkor mellan företag, vilket kan ge viss klarhet i villkoren för hållbara långfristiga affärsförbindelser. Tillämpningen av denna lag, när den väl antagits av medlagstiftarna, skulle emellertid förutsätta en bilateral överenskommelse mellan de berörda affärsparterna.

Skillnaderna är stora i fråga om hur otillbörliga affärsmetoder hanteras på nationell nivå. Några medlemsstater har infört regleringsåtgärder, medan ett antal andra har valt att använda självreglering eller att inte vidta några specifika åtgärder mot otillbörliga affärsmetoder i leveranskedjor, för att i stället förlita sig på allmänna principer. De medlemsstater som har valt att särskilt hantera otillbörliga affärsmetoder i sin lagstiftning har antingen infört särskilda regler för förbindelser mellan företag, kompletterat sin nationella konkurrensrätt eller utvidgat tillämpningen av direktivet om otillbörliga affärsmetoder[19] till att gälla förbindelser mellan företag. Vissa medlemsstater som ursprungligen hade försökt hantera problemet med otillbörliga affärsmetoder genom frivilliga initiativ har senare gått över till att bekämpa dessa metoder genom lagstiftning.

Dessa skillnader i strategi innebär att omfattningen och typen av skydd mot otillbörliga affärsmetoder, samt förekomsten av potentiella efterlevnadskontroller, beror på var det företag med stark förhandlingsposition som tillämpar sådana metoder är beläget. Detta skulle kunna vara problematiskt i en situation där varor och tjänster i ökande utsträckning anskaffas i flera länder. I samband med grönbokssamrådet rapporterade offentliga myndigheter isolerade fall av "forum shopping", dvs. en praxis där den starkare avtalsparten ensidigt bestämmer i vilken medlemsstat och således enligt vilket regelverk ett avtal ska tillämpas, för att undvika nationella regelverk med striktare åtgärder mot otillbörliga affärsmetoder. Denna fråga togs uttryckligen upp av fem medlemsstater i det offentliga samrådet och under de diskussioner i olika intressentforum som organiserades av kommissionen.

4.2. Kontroll av efterlevnaden

Varje part som utsätts för en otillbörlig affärsmetod kan i princip söka gottgörelse i domstol enligt reglerna i allmän civilrätt mot oskäliga avtalsvillkor. Vissa intressenter, i synnerhet små och medelstora företag, har emellertid framhävt att domstolsprocesser i praktiken ofta inte är ett ändamålsenligt sätt att hantera otillbörliga affärsmetoder. För det första är rättsprocesser vanligtvis kostsamma och tidsödande. För det andra, och vilket kanske är viktigare, fruktar den svagare parten i en affärsförbindelse i livsmedelskedjan (i flertalet fall ett litet eller medelstort företag) ofta att inledandet av en rättsprocess kan medföra att den starkare parten avslutar affärsförbindelsen ("rädslefaktorn"). Detta kan göra att de parter som utsätts för otillbörliga affärsmetoder avstår från att vidta rättsliga åtgärder, vilket i sin tur kan begränsa avskräckningsfaktorn för de affärsparter som använder otillbörliga affärsmetoder.

Mot denna bakgrund har vissa medlemsstater infört andra prövningsmekanismer för att ta itu med otillbörliga affärsmetoder i vertikala leveranskedjor.  Ett antal medlemsstater har utsett en tillsynsmyndighet som är oberoende av de berörda marknadsaktörerna, medan några andra medlemsstater diskuterar möjliga reformer i denna riktning.

I vissa fall har den nationella konkurrensmyndigheten utsetts till tillsynsmyndighet för att garantera efterlevnaden av reglerna mot otillbörligt beteende mot ekonomiskt avhängiga företag och/eller missbruk av en starkare förhandlingsposition. Det finns dock också exempel på när medlemsstater har utsett andra befintliga myndigheter (exempelvis myndigheter med ansvar för livsmedelsfrågor eller konsumentskydd) eller har inrättat nya förvaltningsmyndigheter för att säkra efterlevnaden av reglerna mot otillbörliga affärsmetoder. Flera av dessa myndigheter har befogenhet att göra undersökningar och godtar vanligtvis konfidentiella klagomål.

I vissa andra medlemsstater har berörda aktörer inrättat en frivillig tvistlösningsmekanism för lösning av tvister utanför domstol. I andra fall har man valt ett "blandat tillvägagångssätt" bestående av frivilliga ordningar kompletterade med offentlig efterlevnadskontroll.

Jordbrukare och små och medelstora leverantörer inom andra branscher framhäver att förekomsten av en förvaltningsmyndighet med befogenhet att inleda undersökningar och godta konfidentiella klagomål angående påstått otillbörliga affärsmetoder skulle vara avgörande för att hantera den ovan beskrivna rädslefaktorn. De flesta av dessa intressenter önskar att en oberoende tillsynsmyndighet inrättas på nationell nivå, eftersom en ändamålsenlig kontroll av efterlevnaden skulle vara avgörande för att minska förekomsten av otillbörliga affärsmetoder.

Andra intressenter ansåg att frivilliga ramar och självreglering först borde undersökas. I de fall sådana modeller visar sig inte kunna hantera otillbörliga affärsmetoder på ett ändamålsenligt sätt skulle en oberoende myndighet enligt dessa intressenter kunna övervägas.

4.3. Leverantörskedjeinitiativet

Leverantörskedjeinitiativet utformades i samband med kommissionens högnivåforum för en bättre fungerande livsmedelsförsörjningskedja, som består av företrädare från nationella myndigheter och viktiga intressenter på EU-nivå inom leverans och försäljning av livsmedel. I november 2011 kom samtliga marknadsföreträdare som var involverade i forumets arbetsgrupp rörande otillbörliga affärsmetoder gemensamt överens om en uppsättning principer för god affärssed i vertikala relationer i livsmedelskedjan[20]. Dessa principer innefattar att ändringar av avtalsvillkor ska vara förutsägbara, att varje part ska ta ansvar för sin egen företagsrisk och att framställningar och avgifter ska vara befogade.

Som ett andra steg inrättades en frivillig ram för genomförande av principerna för god affärssed (leverantörskedjeinitiativet) i september 2013[21]. Enskilda företag kan ansluta sig till leverantörskedjeinitiativet när de har fastställt sin efterlevnad av principerna för god affärssed. Tvister mellan enskilda parter kan enligt ramen och på vissa villkor hanteras genom tvistlösningsmekanismer, medling och skiljedom. För att förebygga otillbörliga affärsmetoder inriktas genomföranderamen på organisatoriska krav på företagsnivå, inbegripet utbildning av personal och förmåga att delta i de tvistlösningsmekanismer som anges i ramen. Överträdelser av dessa organisationskrav kan medföra att företaget i fråga utesluts från initiativet. De medlemmar som anslutit sig till ramen ska garantera att de svagare parter som använder tvistlösningsmekanismerna inte ska utsättas för kommersiell bestraffning.

Initiativet styrs av en styrgrupp bestående av olika intresseorganisationer som företräder aktörer i livsmedelskedjan. Till dags dato, nio månader efter inrättandet, har 98 detaljist-, grossist- och tillverkningsgrupper och företag inom dessa sektorer registrerat sig, och dessa företräder 736 verksamma företag från alla EU-medlemsstater. Antalet registrerade små och medelstora företag ökar. Alla relevanta intresseorganisationer har dock inte anslutit sig till ramen. I synnerhet företrädare för primärproducenter (dvs. jordbrukare) och köttindustrin har avstått från att delta i ramstyrgruppen på EU-nivå. Även om dessa intressenter går med på principerna är de oroade för bristen på en oberoende och ändamålsenlig kontroll av efterlevnaden inom ramen för leverantörskedjeinitiativet. Några av dessa intressenter deltar dock på nationell nivå.

Enligt dessa intressenter tar leverantörskedjeinitiativet inte i tillräcklig utsträckning itu med den ovan nämnda rädslefaktorn för ekonomiskt beroende affärsparter, i det att de företag som utsätts för otillbörliga affärsmetoder inte kan inge konfidentiella klagomål. Det frivilliga initiativet tillhandahåller sekretess enbart vid aggregerade tvister, genom möjligheten för intresseorganisationer att begära att styrgruppen tolkar principerna, och tillgång till tvistlösningsmekanismen kräver båda avtalspartners samtycke. Initiativets styrformer medger inte heller undersökningar eller sanktioner om ett företag bryter mot principerna om god sed.

Det bör erkännas att det finns gränser för hur långt självreglering kan gå i skapandet av en tvistlösningsmekanism. Om leverantörskedjeinitiativet således kompletterades med oberoende åtgärder för efterlevnadskontroll i de medlemsstater där sådana åtgärder i nuläget saknas, skulle detta göra initiativet mer ändamålsenligt och förmodligen undanröja huvudskälet till att vissa intressentgrupper inte har anslutit sig till leverantörskedjeinitiativet.

Det bör i detta sammanhang noteras att Europaparlamentet i det initiativbetänkande om detaljhandeln som antogs i december 2013 uttryckte stöd för principerna och ramen för leverantörskedjeinitiativet, men att kommissionen samtidigt uppmanades att undersöka behovet av och möjligheten att införa oberoende efterlevnadskontroll för att hantera rädslefaktorn för små aktörer i leveranskedjan.[22]

5. En ändamålsenlig strategi mot otillbörliga affärsmetoder 5.1. Ett heltäckande marknadsgenomslag för leverantörskedjeinitiativet

Frivilliga uppförandekoder är en viktig hörnsten för att skapa en miljö där företag agerar gentemot varandra på ett rättvist och hållbart sätt. De kan effektivt bidra till lämpliga attityder, tillvägagångssätt för förhandlingar och tvistlösningsmekanismer i organisationer, och därigenom minska användningen av eller i idealfallet undanröja otillbörliga affärsmetoder. Frivilliga uppförandekoder kan också tillhandahålla tvistlösningsförfaranden mellan två parter i en vertikal förbindelse, vilket ofta kan bidra till att man undviker långvariga och betungande rättsprocesser. Leverantörskedjeinitiativet utgör därför ett mycket viktigt steg när det gäller att ta itu med otillbörliga affärsmetoder. Inrättandet av nationella plattformar inom ramen för leverantörskedjeinitiativet kan ytterligare stärka dess positiva effekter.

Vägen framåt:

1)           Kommissionen uppmuntrar samtliga företag och relevanta organisationer i livsmedelskedjan att ansluta sig till ett frivilligt initiativ för att hantera otillbörliga affärsmetoder, i synnerhet leverantörskedjeinitiativet, för att visa sitt engagemang, bygga förtroende i livsmedelskedjan och uppnå den kritiska massa och breda täckning sådana arrangemang behöver för att vara ändamålsenliga.

2)           Kommissionen uppmuntrar företag i livsmedelskedjan att aktivt främja leverantörskedjeinitiativet i sina kontakter med affärsparter och informera dessa om deras rättigheter och skyldigheter. De bör automatiskt informera var och en av sina affärsparter så snart de har anslutit sig till leverantörskedjeinitiativet och uppmuntra dem att göra detsamma.

3)           Styrgruppen för leverantörskedjeinitiativet bör fortsätta att verka och stärka sina insatser för att skapa medvetande bland små och medelstora företag och finna effektiva sätt för dem att ansluta sig till initiativet. Små och medelstora företag är de som främst gynnas av sådana arrangemang, varför det är väsentligt att de deltar i största möjliga utsträckning.

4)           Styrgruppen för leverantörskedjeinitiativet bör fortsätta sina insatser för att driva på och underlätta inrättandet av nationella plattformar i varje EU-medlemsstat.

5)           Kommissionen kommer att fortsätta att underlätta informationsutbyte och diskussioner mellan viktiga intressentgrupper och samarbeta nära med initiativets styrgrupp för att maximera initiativets utbredning, särskilt hos små och medelstora företag, och kommer även att fortsätta att nära bevaka initiativets utveckling och uppmuntra leveranskedjeinitiativet att sträva efter att förstärka tvistlösningsmekanismen och påföljdssystemen.    

5.2. Principer för god affärssed

De medlemsstater som redan har tagit itu med otillbörliga affärsmetoder på nationell nivå har valt olika tillvägagångssätt för detta, däribland olika definitioner av otillbörliga affärsmetoder. Dessa nationella definitioner varierar från mycket breda beskrivningar till detaljerade förteckningar över förbjudna metoder. Vissa medlemsstater har å andra sidan inte vidtagit några specifika åtgärder alls mot otillbörliga affärsmetoder. För att på ett ändamålsenligt sätt ta itu med otillbörliga affärsmetoder i hela EU, och särskilt över gränserna, skulle en gemensam uppfattning om de regler som behövs för att ta itu med otillbörliga affärsmetoder vara till hjälp.

Leverantörskedjeinitiativet innehåller inte någon exakt definition av otillbörliga affärsmetoder, utan tillhandahåller en förteckning över principer för god affärssed och exempel på tillbörliga och otillbörliga metoder. Dessa principer har inom ramen för högnivåforumet överenskommits av alla relevanta intresseorganisationer på EU-nivå i den vertikala livsmedelskedjan.

Dessa principer utgör därför en bra grund för att identifiera de otillbörliga metoder som skulle kunna åtgärdas genom potentiella initiativ om otillbörliga affärsmetoder. Identifieringen av sådana metoder i sin tur gör det möjligt att ta itu med dem. Man bör tänka på att när de ekonomiska aktörerna tillämpar sådana metoder måste de också se till att de är förenliga med gällande bestämmelser, både i nationell konkurrensrätt och i EU-lagstiftningen.

Följande principer har fastställts i högnivåforumet och godkänts av leverantörskedjeinitiativet:

(a) Skriftliga avtal: Avtal bör vara skriftliga, utom i fall där det är praktiskt svårgenomförbart eller om muntliga avtal kan godtas och anses lämpliga av bägge parter. Avtalen bör vara tydliga och transparenta och täcka in så många relevanta och förutsägbara faktorer som möjligt, däribland rätten att avsluta avtalet och förfarandena för detta.

(b) Förutsägbarhet: Ensidiga ändringar av avtalsvillkor får inte göras om inte den möjligheten med alla dess förutsättningar och villkor har överenskommits i förväg. Huvuddragen i processen bör framgå tydligt av avtalen, så att parterna kan diskutera de förändringar som är nödvändiga för att överenskommelsen ska kunna genomföras, eller som krävs på grund av oförutsägbara omständigheter.

(c) Efterlevnad: Avtal måste följas.

(d) Information: Allt utbyte av information ska ske i strikt enlighet med konkurrenslagen och annan tillämplig lagstiftning. Parterna måste också vidta rimliga åtgärder för att se till att den information som lämnas är korrekt och inte vilseledande.

(e) Sekretess: Informationssekretess måste respekteras såvida uppgifterna inte redan är offentliga eller har erhållits på laglig väg och i god tro av den mottagande parten. Konfidentiella uppgifter får endast användas av den mottagande parten för avsett ändamål.

(f) Riskansvar: Alla avtalsparter i försörjningskedjan bör bära den företagsrisk som rimligen ankommer på dem.

(g) Befogad begäran: En avtalspart får inte använda sig av hot för att tillskansa sig en oberättigad fördel eller för att överföra en omotiverad kostnad.

Vägen framåt:

6)           Kommissionen uppmuntrar medlemsstaterna att undersöka huruvida deras nuvarande nationella regelverk är lämpliga för att ta itu med otillbörliga affärsmetoder, med beaktande av bästa praxis i andra medlemsstater. Medlemsstaterna bör också överväga vilka andra effekter otillbörliga affärsmetoder kan få, till exempel i form av livsmedelsspill. För detta ändamål uppmanas medlemsstaterna att bedöma om deras regelverk skulle kunna bygga på en förteckning över metoder eller en generell regel om åtgärder mot eventuella överträdelser av ovan nämnda principer.

7)           Medlemsstaterna bör också uppmuntra företag på sitt territorium att ansluta sig till frivilliga uppförandekoder på både nationell nivå och EU-nivå.

8)           Kommissionen kommer att fortsätta att stödja utbyte av bästa praxis mellan medlemsstaterna, exempelvis genom att organisera seminarier med experter från nationella förvaltningar.

5.3. En ändamålsenlig efterlevnadskontroll på nationell nivå

För att garantera en trovärdig avskräckande faktor mot användningen av otillbörliga affärsmetoder måste efterlevnaden av reglerna genomdrivas i tillräcklig utsträckning.

Om en svagare part i en affärsförbindelse är ekonomiskt beroende av en starkare affärspart kan den förstnämnda parten avstå från att begära rättslig prövning eller att vända sig till frivilliga tvistlösningsmekanismer om den utsätts för otillbörliga affärsmetoder. Det kan förekomma situationer av ekonomiskt beroende. I en undersökning genomförd av den spanska konkurrenskommissionen[23] visade det sig exempelvis att i genomsnitt nästan 40 % av leverantörernas intäkter inom livsmedelskedjan genererades av endast tre återförsäljare under 201. I extrema fall innebär det ekonomiska beroendet att en köpares eller säljares hela ekonomiska livskraft är beroende av enskilda kommersiella relationer. I de fall där otillbörliga affärsmetoder inte anmäls på grund av rädsla för att mista kontraktförhållandet kan regelverken mot otillbörliga affärsmetoder avsevärt stärkas om svagare parter får möjlighet att anlita en oberoende myndighet eller ett oberoende organ med befogenhet att kontrollera efterlevnaden och möjlighet att bevara klagandes konfidentialitet.

Vägen framåt:

9)           Kommissionen uppmanar medlemsstaterna att bedöma ändamålsenligheten och trovärdigheten hos sina tillgängliga system för kontroll av efterlevnaden av regler mot otillbörliga affärsmetoder. Medlemsstaterna uppmanas att överväga huruvida ytterligare förfaranderelaterade eller organisatoriska åtgärder kan vara lämpliga med hänsyn till bästa praxis i andra medlemsstater. Särskild uppmärksamhet bör ägnas förmågan att bevara konfidentialiteten för enskilda företag som inger klagomål och möjligheten att genomföra undersökningar.

10)         I samband med de nationella efterlevnadskontrollerna, som kan omfatta särskilda organ, bör myndigheterna kunna samarbeta på ett ändamålsenligt sätt på EU-nivå, så att de kan ta itu med otillbörliga affärsmetoder som tillämpas över gränserna och undvika potentiellt regelarbitrage.

11)         Kommissionen kommer att fortsätta att stödja samordning mellan medlemsstaterna genom att underlätta informationsutbyte mellan de nationella efterlevnadskontrollerna.

12)         Vid utformning och tillämpning av åtgärder för efterlevnadskontroll bör medlemsstaterna agera proportionellt och beakta all inverkan på intressenters och konsumenters intressen. Medlemsstaterna bör särskilt tillämpa samma kriterier och metoder för efterlevnadskontroll på inhemska och utländska marknadsaktörer.

5.4. Potentiella fördelar av och kostnader för att minska användningen av otillbörliga affärsmetoder

De potentiella fördelarna av att undanröja eller åtminstone minska användningen av otillbörliga affärsmetoder kan vara betydande. När man ska försöka identifiera dessa fördelar och kostnader kan effekterna uppstå på olika olika nivåer. I individuella bilaterala förbindelser mellan aktörer är de potentiella fördelarna av att ta itu med otillbörliga affärsmetoder tämligen uppenbara.

Otillbörliga affärsmetoder har ofta en direkt negativ ekonomisk effekt för de utsatta företagen. Om affärsparter som missbrukar en överlägsen förhandlingsposition kan agera på ett oförutsägbart sätt kan detta medföra förlust av ekonomisk effektivitet, till exempel lägre investeringar eller över- eller underproduktion till följd av oförutsägbarhet och ökade transaktionskostnader på grund av risken för ensidiga och oväntade ändringar av affärsvillkor. Följaktligen kan det uppstå stora vinster av att skapa mer hållbara affärsförbindelser i livsmedelskedjan. Dessa vinster kan sträcka sig utöver den direkta nyttan och ekonomiska avlastningen för de företag som tidigare utsatts för otillbörliga affärsmetoder, dvs. i flertalet fall små och medelstora företag. De arrangemang som föreslås i detta meddelande skulle också kunna dämpa effekten av otillbörliga affärsmetoder för svagare affärsparter i tredjeländer, däribland utvecklingsländer.

För marknaden som helhet är det mer komplicerat att bedöma effekterna av otillbörliga affärsmetoder och de allmänna välfärdseffekterna om sådana metoder minskas eller stoppas. När det gäller den potentiella inverkan på konsumenter finns det ingen bevisning som tyder på negativa effekter på konsumentpriserna[24] i de medlemsstater där otillbörliga affärsmetoder regleras och där offentliga organ vidtar åtgärder mot missbruk i kontakterna mellan företag. I de fall otillbörliga affärsmetoder skulle kunna ha en negativ inverkan på produktutbud, produkters tillgänglighet och produktkvalitet kan en minskad användning eller ett undanröjande av dessa metoder väntas vara till nytta för konsumenterna.

Det skulle inte uppstå några ytterligare kostnader för de företag som redan anslutit sig till eller planerar att ansluta sig till leverantörskedjeinitiativet eller ett liknande nationellt regelverk. Det föreslagna tillvägagångssättet skulle inte innebära några kostnader för de medlemsstater vars nuvarande regelverk uppfyller ovan beskrivna kriterier. I de medlemsstater som skulle välja att anpassa sitt regelverk till det som beskrivs i detta meddelande skulle kostnaderna för efterlevnadskontroll bero på huruvida en befintlig mekanism används för detta ändamål eller om nya förfaranden eller en ny organisation inrättas.

6. Slutsatser

De affärsmetoder som tillämpas mellan marknadsaktörer i livsmedelskedjan är i flertalet fall rättvisa och hållbara för båda parter. Intressenter genom hela leveranskedjan är dock överens om att otillbörliga affärsmetoder existerar och särskilt små och medelstora företag hävdar att de förekommer relativt ofta och har negativa effekter på deras ekonomiska bärkraft och förmåga att bedriva verksamhet. Grönbokssamrådet, åtföljande studier och vissa av de nyligen införda nationella initiativen tyder på att ett "blandat tillvägagångssätt", dvs. frivilliga system kompletterade med en trovärdig och ändamålsenlig efterlevnadskontroll på grundval av jämförbara principer, kan vara lämpligt för att ta itu med otillbörliga affärsmetoder. I kombination med en trovärdig avskräckningsfaktor kan frivilliga initiativ, som leverantörskedjeinitiativet, vara det främsta sättet att lösa konflikter mellan affärsparter, medan offentliga efterlevnadskontroller eller domstolsprocesser enbart används om den mer effektiva och snabbare bilaterala lösningen inte är genomförbar. Härigenom skulle det tillvägagångssätt som föreslås i detta meddelande inte bara komplettera utan även stärka leverantörskedjeinitiativet, genom att det blir mer attraktivt för de intressentgrupper som hittills har avstått från att ansluta sig till följd av farhågorna för en bristfällig efterlevnadskontroll.

För att ta itu med otillbörliga affärsmetoder föreslås det i meddelandet en kombination av frivilliga lösningar och regelverk. Otillbörliga affärsmetoder ska identifieras och hanteras, med beaktande av skillnaderna i nationella förhållanden och metoder. Medan några medlemsstater har antagit specifik lagstiftning förlitar sig andra på allmänna rättsprinciper och/eller självreglering. Vid övervägandet av huruvida ytterligare åtgärder behövs bör medlemsstaterna agera proportionellt och beakta all inverkan på intressenters och konsumenters intressen, i linje med detta meddelande och med beaktande av bästa praxis. För kommissionen har de föreslagna åtgärderna inga budgetkonsekvenser utöver de som redan fastställts för kommande år i den officiella programplaneringen.

Kommissionen kommer att bevaka och bedöma utvecklingen genom att utvärdera i) de faktiska effekterna av leverantörskedjeinitiativet och dess nationella plattformar[25] och ii) de efterlevnadskontroller som inrättas av medlemsstaterna för att öka samtliga parters förtroende för en korrekt fungerande och hållbar livsmedelskedja.

I slutet av 2015 kommer kommissionen att lägga fram en rapport för rådet och Europaparlamentet. Mot bakgrund av denna rapport kommer kommissionen att besluta om huruvida ytterligare åtgärder bör vidtas på EU-nivå för att ta itu med de problem som beskrivs i detta meddelande.

[1]               Livsmedelsutgifter svarar för omkring 14 % av budgeten för ett genomsnittligt hushåll i EU (uppgifter från Eurostats hushållsbudgetundersökning).

[2]               Rapport från högnivåforumet för en bättre fungerande livsmedelsförsörjningskedja, december 2012.

[3]               Se kommissionens meddelande KOM(2009) 591: En bättre fungerande livsmedelsförsörjningskedja i Europa http://ec.europa.eu/economy_finance/publications/publication16061_en.pdf

[4]               Undersökning om otillbörliga affärsmetoder i Europa, mars 2011, genomförd av Dedicated på CIAA:s vägnar (förbund för europeiska livsmedels- och dryckesindustrin) och AIM (Europeiska varumärkesföreningen).

[5]               Rapport om relationerna mellan tillverkare och återförsäljare i livsmedelssektorn, Comisión Nacional de la Competencia, oktober 2011.

[6]               Indagine conoscitiva sul settore della GDO – IC43, augusti 2013.

[7]               Se även kommissionens meddelande KOM(2011) 78 slutlig: Översyn av småföretagsakten för Europa, där följande sägs: "Små och medelstora företag ställs ofta inför oskäliga avtalsvillkor och otillbörliga metoder som olika aktörer i leveranskedjan ålägger dem."

[8]               Inom ramen för det nya landsbygdsprogrammet finns åtgärder för stöd till inrättande och utveckling av producentorganisationer, som kan hjälpa producenter när de ställs inför större köpare.

[9]               Den nya gemensamma organisationen av marknaden för fiskeri- och vattenbruksprodukter (förordning (EU) nr 1379/2013) tillhandahåller stöd för producentorganisationer som vill förbättra sin saluföring av sina produkter och sin marknadsposition genom produktions- och saluföringsplaner.

[10]             Kommissionens beslut av den 30 juli 2010 om inrättande av högnivåforumet för en bättre fungerande livsmedelsförsörjningskedja (2010/C 210/03).

[11]             Belgien, Tyskland, Nederländerna och Finland.

[12]             Europaparlamentets resolution av den 19 januari 2012 om obalans i livsmedelskedjan.

[13]             Grönbok om otillbörliga affärsmetoder i B2B-leveranskedjan för livsmedel och icke-livsmedel (COM(2013) 37, 31 januari 2013).

[14]             Inverkan av otillbörliga affärsmetoder inom jordbrukets livsmedelsindustri i Europa, undersökning från april 2013, genomförd av Dedicated på COPA COGECA:s vägnar (Europeiskt förbund för jordbrukare och jordbrukskooperativ).

[15]             Europaparlamentets och rådets direktiv 2006/114/EG av den 12 december 2006 om vilseledande och jämförande reklam.

[16]             Rådets direktiv 93/13/EEG av den 5 april 1993 om oskäliga villkor i konsumentavtal.

[17]             Förslag till Europaparlamentets och rådets direktiv om att skydda know-how och företagsinformation (företagshemligheter) som inte har röjts från att olagligen anskaffas, utnyttjas och röjas, 28.11.2013, COM(2013) 813 final.

[18]             Förslag till Europaparlamentets och rådets förordning om en gemensam europeisk köplag, 11.10.2011, KOM(2011) 635 slutlig.

[19]             Europaparlamentets och rådets direktiv 2005/29/EG av den 11 maj 2005 om otillbörliga affärsmetoder som tillämpas av näringsidkare gentemot konsumenter på den inre marknaden.

[20]             http://www.supplychaininitiative.eu.

[21]             Ibidem.

[22]             Europaparlamentets resolution av den 11 december 2013 om en europeisk handlingsplan för detaljhandeln till nytta för samtliga aktörer.

[23]             Rapport om relationerna mellan tillverkare och återförsäljare inom livsmedelssektorn, Comisión Nacional de la Competencia, oktober 2011.

[24]             Ett användbart redskap för att informera sig om de allmänna prisutvecklingarna är European Food Prices Monitoring Tool: http://ec.europa.eu/enterprise/sectors/food/competitveness/prices_monitoring_en.htm

[25]             I detta sammanhang kommer kommissionen att överväga en förlängning av mandatet för högnivåforumet för en bättre fungerande livsmedelsförsörjningskedja i fråga om att följa upp genomförandet av de åtgärder som beskrivs i detta meddelande, med hjälp av en öppen dialog med privata intressenter och nationella myndigheter.

Top